Klarade jag mycket bra, brydde mig inte om att det smällde som attan där vid tolvslaget.

Hade jag varit ensam hade jag nog blivit lite rädd, men jag fick ju vara tillsammans med min trygga MOR & FAR och dom blev inte rädda så varför skulle jag.

Dock förstår jag inte riktigt varför människorna runt omkring mig blev tramsigare & tramsigare ju mer klockan närmade sig tolv.  Verkade som om det dom drack under kvällens gång innehöll något som gjorde dom konstigare & konstigare. Det var bara jag & MOR som bar oss åt som vanligt, någon måste ju hålla ställningarna.

Ja, då har man varit med om sitt första årsskifte också i sitt liv.