... varit med och sett var Guinness har "sin" doktor.

MOR hade tagit fram en vägbeskrivning, men den vart inget bra. Vi körde lite vilse och blev lotsade lite via telefon. Till slut så var vi framme på hos Bruksveterinärerna i Svedala.

Christina, som arbetar där tyckte gott att Guinness kunde visat vägen, han har ju varit där så mången gånger förut. Det höll vi alla med om.... men nu vet vi till en annan gång.

Jag fick mig en liten rundtur i naturen runt omkring med ÄLDREMATTE medans MOR var inne på kliniken med Guinness. När vi satt i bilen tillbaka så berättade MOR vad dom gjort med Guinness och vad som nu måste göras för att han skall bli bättre fortast möjligt igen.

Jo, först fick dom vänta en bra stund, då passade Guinness på att slå en liten drill på receptionsdisken. Ooops hade MOR sagt och då hade Christina bara skrattat och sagt: "inga problem jag torkar".

Sedan blev det ytterligare väntan, då passade MOR på att väga Guinness. Matchvikt ca 30,4.

När de äntligen blev Guinness tur så fick MOR berätta vad problemet var för doktor Niklas. Undersökningsbordet sänktes ner, Guinness fick kliva på, bordet hissades upp. Först blev det tass-kontroll, det var bara lite "rester" kvar i vänster framtass (tass-badningen som MOR gjort verkade redan att ha hjälpt). Sedan blev det öron-kontroll, vilket var mindre roligt. MOR kunde inte själv hålla Guinness kvar på bordet så Niklas fick be Mia om assistans. Bordet sänkter ner och Guinnes fick hoppa av. Stackarn, han bara skakade och skakade på huvudet. Niklas gick iväg och kontrollerade några prover som han tagit . Kom strax tillbaks och sa att det fanns lite av varje i örat. Kortison slapp han denna gång men örondroppar var ett måste och mera tass-bad och mera öronrens...

Hujeda mej, hur skall detta gå?

Det sista MOR frågade innan vi lämnade kliniken var om hon åkt dit i onödan (för då kanske Lena & Torbjörn blivit arga på henne). Men Niklas sa att öroninflammationen inte hade kunnat gå tillbaka av sig självt.