MOR och jag har tränat både på...
... vägen hem till ÄLDREMATTE & Chrilli och sedan också på tillbakavägen. Jag gick lös jättefint, satte mig lugnt och stilla vid varje övergångsställe. Ibland när jag gick lite för fort så sa MOR att jag skulle sakta ner eller stanna och då gjorde jag det. Jag tycker bättre om att gå lös än att gå i koppel.
Det här med att ord inte skall låta som bla bla bla i mina öron som Lotta lärde i alla fall min MOR igår tycker jag är det bästa som i alla fall min MOR lärt sig. Nu förstår jag ju när hon säger sitt, ligg mm till mig vilket gör allting mycket lättare i vår framtida kommunicering.
Något som jag också gärna skulle vilja få till att fungera bättre är att överlämna dummyn, i alla fall först börja med att komma fram till MOR med den. Det verkar som om vi inte riktigt förstår varann, men kanske finns det någon frivillig "själ" som har lust att hjälpa mig & MOR att få detta att fungera lite bättre, eller bara komma med tips om hur vi skall göra. Vi är öppna för alla förslag.
Kvälls-hälsningar från träningsvillige Walle
Javisst är det bra med enkla raka ord?Min matte brukar oxå säja så som Lotta sa till oss igår att det bara låter bla,bla i våra öron annars.
Men säj åt din mor att inte känna sig alltför säker när du är lös vid gatorna.För du får INTE bli påkörd det skulle inte jag stå ut med!
Sen tycker inte jag att du behöver ta det så allvarligt med det där med dummy-avlämning o så.De ordnar sej....de gör de alltid(det sjunger Timbuktu i varje fall)
Gnatt!
Jag lovar att vi tar det lugnt på gatorna, vi går inte precis på de stora gatorna. Vi går bakom om om man så säger. Igår när vi kom på St Knuts väg så berättade MOR att här gick "Flickorna" alltid förr. Jag förstod inte riktigt vad hon menade med det, men eftersom att jag inte såg till en enda flicka så måste det ha varit bättre förr för oss 4-benta hanar, dvs om det var en "flickgata"!!!
Jag tar det inte så allvarligt med dummyn, men det skulle vara himlans kul att överraska MOR. Men det är inte helt lätt när man inte riktigt har fattat galoppen, eller som din matte brukar säga: Polletten har inte riktigt trillat ner. Men du och "Timbu" har säkert rätt, det ordnar sig nog.
Jag har inte riktigt heller fattat det där med avlämningen. Jag vill så gärna tugga men det vill inte matte att jag ska. Hmmm....inte alls så enkelt som det kanske ser ut.
Jag tycker också du måste vara försiktig och akta dej för bilarna. En gång sprang jag ut på vägen efter en katt hos mattes syrra och jag har aldrig sett matte så upprörd. Det vill jag inte vara med om igen! Hela dagen var förstörd, jag var alldeles chockad och matte också. Otäckt.
Jag lovar, jag är försiktig!