Jag var...

... lite osäker på om jag skulle få följa med MOR imorse efter gårdagens uppträdande.

Jag var lite avvaktande när hon sprang omkring och packade ihop saker. Men precis innan hon öppnade ytterdörren frågade hon om jag ville följa med. Klart jag ville, så jag sprang snabbare än snabbast fram till henne. När vi kom ner till bilen så hoppade jag snällt och lydigt in. När vi var framme i Lomma så satt vi båda kvar i bilen en stund, vi var tydligen lite tidiga, men strax därefter dök en välkänd bil upp med välkända ansikte i, Marie & Lakrits. MOR steg ur bilen, men jag fick snällt stanna kvar, lite ledsen blev jag när jag såg dom andra gå iväg utan mig. Men dom kom tillbaka!

Jag fick hoppa ut och MOR packade ner min sele & lina, jag skulle få spåra jag oxå, YIIIPIIIIEEE.

Jag fick beröm under hela spårets väg, struntade totalt i återgången, men blev lite vilsen i bloduppehållsvinkeln (4) jag fick då lite hjälp av MOR och sedan var det raka spåret igen fram till klöven. Jag spatserade sedan stolt som en tupp tillbaka med klöven i munnen. Spåret hade legat i hela 24 timmar + att det regnat, så att vi klarade av det så bra som vi gjorde jag & Lakrits skall vi verkligen ha VG för. 


Marie, tack för den goda "spårpinnen" den satt riktigt bra efter ett bra genomfört spårande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback