Lite ur spår...

... undrar om det är det jag är nu?

Morgonen var lugn. Först var vi ute på en lite längre morgonrunda, MOR behövde gå och ta ut pengar för att kunna göra sig oskyldig till Marie. När vi kom hem så var det frukostdax och sedan började MOR packa ryggsäcken och jag svansade efter henne hela tiden. Var tvungen att hela tiden bevaka så att det var mina saker som packades ner och det var det, spårsele & spårlina!  YES, härligt precis vad jag kände för idag.

I bilen berättade MOR att vi var på väg till Lakríts, men att det bara skulle bli spåra av idag. Lek är helt uteslutet nu under tiden som Lakrits har sin "period" för att undvika att vi skall bli föräldrar, vilket vi är alldeles för unga för. Men jag tycker i vilket fall som att perioden är lite väl lång.

MOR började med att lägga ett spår till Lakrits så att det fick ligga en stund medans jag spårade. När MOR & Lakrits gick iväg försökte jag kalla på dem och säga att jag ville vara med Lakrits, men det fick jag inget gehör för alls.

Spårningen hur gick den då? Som ni säkert har förstått utav rubriken ovan, så gick det lite si så där. Jag började bra, tog 1:a vinkeln galant, spårade ut lite men hittade tillbaka. Vid 2:a vinkeln irrade jag omkring lite väl mycket, men dock med snudan nere hela tiden så därför kom jag rätt på det med lite vägvisning igen. Sedan gick det bra till jag började närma mig 4:e vinkeln, då kom det två hästar på vägen och jag blev mer intresserad av dem och försökte höra vad tanterna som satt på hästarna sa. MOR började nu bli lite irriterad och ännu mer när jag helt spårade ur viltspåret och gick efter Maries fotspår istället. När MOR svurit sig igenom nällorna så kom jag rakt i spåret igen och efter en stunds snusande så hittade jag klöven. Marie sa att jag var en jätteduktig kille, MOR var lite mer lågmäld. Jag tror att det berodde på att hon var helt slut, hon fick banne mig oxå jobba i spåret idag, jag tog inte den lättaste vägen om man säger så. Jag hoppas verkligen inte att jag gjort bort mig hel & hållet så att jag inte får spåra mera. När vi åkte hem så ställde MOR en massa frågor till mig, såsom om jag inte tycker det är roligt längre, om jag tycker det är för svårt med "nattaspår". Jag svarade att det är fortfarande roligt och inte för svårt, men att jag lätt blir lite distraherad av andra dofter och spårar därför ut lite. MOR muttrade lite och sa att jag kanske behöver börja om lite grann från början eller så måste jag allt skärpa till mig lite. Ja vi får väl se efter nästa spårningstillfälle.

När jag spårat klart och det var Lakrits tur, så fick Lakrits komma fram till min bur och snabbt säga "Hej" innan hon drog ut i spåret. Det var så nära som vi fick komma varann för tillfället. Klart bättre än ingenting alls!

Kommentarer
Postat av: Lakrits

Klart ni ska spåra mer! Det måste vi ju. Det var bara en dålig dag igår. Förresten hittade du ju till klöven så helt ute och virrade var du ju inte. Det är ingen lätt skog att spåra i här, om vi klarar denna är vi väl förberedda för här är jättemycket djur som springer. När vi går tidigt på morgonen brukar vi möta flera rådjur som ska gå och dricka. En del går säkert där ditt spår låg och eftersom det hade legat över natten så hade det ju trampats både här och där. Det är ju en konst att lära sig vilka spår man ska strunta i och vilket som man ska följa. Inte något man gör i en tassvändning direkt.

Postat av: Wallander

OK, Lakrits du har säkert rätt. MOR får kanske sänka kraven på mig lite så att hon inte blir så besviken när jag spårar ur lite. Hon om någon borde veta att Ting Tar Tid! Vi får helt enkelt träna mera. Undrar om Malmö Kommun har någon mark som jag kan få låna och träna viltspår på, M-parken är inte den bästa... eller skall jag kanske bearbeta MOR & FAR till att börja leta nytt boende på landet istället, eller kanske inte...

2007-09-02 @ 21:30:27
Postat av: Lakrits

Landet är bra men det är klart...dina tvåbeningar är ju vana vid stan. Min matte är ju uppvuxen på landet, hon är ju en vildunge från början till slut. Stan är trevligt ibland men vi behöver skogen för att må bra. Du ska se på våren, då är min matte helt fjollig. Stannar till och stoppar näsan i marken för att titta på små blommor som kommer upp. Tuggar i sig nyutslagna blad från träden. Man skulle kunna tro att hon helt har fått fnatt. Och nu på hösten går hon och tittar på träden och bladen som faller av så småningom.
Jag minns när vi bodde i Lund...det var ju stan men ändå nära den gamla soptippen...S:t Hans backar. Men när vi hade gått där fem vändor samma dag, då sade matte att "nu går det inte längre...jag blir tokig". Och en tid efter det började bilen att packas full med grejor och det bar ut på landet. Så vem vet, kanske kan även dina tvåbeningar övertalas. Men om inte kan vi ju alltid göra så att du kommer till "min" skog ibland och så kommer jag till "din" stad någon gång då och då så kan vi dra nytta av varandras olika miljöer. Du kan hälsa din mor att vi gärna kommer och tar en stadspromenad så fort jag har löpt färdigt!

2007-09-02 @ 22:45:32
URL: http://vildhunden.blogg.se
Postat av: Wallander

Det låter mysigt... men jag är rädd för att vi får köpa ditt förslag, dvs använda oss utav "våra" olika miljöer. Det är oxå väldigt fint i våra parker på hösten, nackdelen är att "man" inte får springa lös. Men eftersom att du behöver lite stadsträning så passar det ju utmärkt. Det skall bli jätte roligt att du snart kommer att komma in till mig och hälsa på.

2007-09-02 @ 23:18:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback