Tufft...
Om det var blött i markerna igår när spåren lades, så var det ännu blötare idag. Regnat duktigt hade det gjort inatt och de 2-beningar som inte hade stövlar på sig idag var det allt lite synd om...
Spår 11 som jag fick gå var ett långt, tufft och emellanåt ganska snårigt spår men jag tog mig igenom det hela om än med lite hjälp bl a i återgången. Där blev jag lite vilse, det luktade enormt mycket vidare framåt men ändå inte rikitgt samma doft som jag följt tidigare och jag försökte, inte en gång utan 2 gånger, men kom inte riktigt rätt, vem hade trott att spårläggarna gått rakt in snårigheten när det var öppet och fint på alla andra håll? Inte jag i alla fall. När vi kom in i snåret så fick MOR en pinne i ögat och blev blind för ett litet tag. Då hon återfått synen så hade jag snott in mig rätt rejält, jag orkade inte stå där och vänta på henne, fast jag nog borde ha gjort det. Men men spårandet kunde fortsätta och jag fixade resten ganska bra. Men ni skall veta att det doftade förbaskat mycket överallt och spillningar fanns det gott från lite olika vilt, men dom brydde jag mig inte om, jag ville bara hitta skatten vilket jag gjorde till slut.
Förvisso var jag rejält slut och blöt, men jag lovar att det fanns en som var helt slut och ännu blötare och det var hon som gick bakom och höll i linan.
När vi skulle ut från spåret så var vi tvungna att ta oss över en ganska bred bäck: Jag passade då på att ta mig ett gyttjebad och MOR var ganska nära hon oxå, men Marie kom till undsättning och kunde ta emot MOR när hon tvunget skulle försöka ta sig över på en attans hal stock.
Jag fick bära klöven och vara okopplad när vi påbörjade vandringen tillbaka till bilen, men när jag fick syn på bilen i kurvan, ca 20m ifrån så tvärstannade jag. Dom trodde väl inte att jag självmant skulle ta mig dit fram? Eller jo MOR gjorde det nog för rätt som det var så var hon bara borta och jag blev lite ängslig. Jag satte fart upp mot bilarna och som tur var fann jag henne bakom den vita volvon. Därefter var det bara att snällt följa med fram till bilen och hoppa in, ingen andra alternativ fanns att tänka på. MOR var oerhört bestämd på den punkten.
När 2-beningarna sedan lämnat av snitslar & klövar och intagit sin fika så fick vi springa av oss ordentligt i skogen. Jag passade på att bada lite till, jag var ju ändå redan blöt. Tyvärr fick jag inte med mig Lakrits ner, hon stannade lydigt när hennes matte sa till henne att låta bli (hon är en lydig tjej).
Jag har mestadels sedan legat och slappat resten av dagen... det tar banne mig på krafterna av vara ute i den friska luften.
Tack Marie för att vi fick åka med er!
Tack för sällskapet idag - synd att det gick så uselt för oss bara ;-)
Bara att ta nya tag!
Kul att åka tillsammans tycker jag. Visst är det kul ibland med utmaningar som spåret du fick gå. Matte berättade att det var lååångt.
Mysigt med bus också även om det blev ett hastigt slut när ditt koppel åkte på.
Lydig? Jag? Måste vara ett missförstånd.
Tack själv, jätte roligt att träffa er och det gick inte alls uselt för er (tänk på vad du sa till mig ...).
Jag kan ännu se framför mig när Shiva kastar sig hejdlöst ut i vattnet, vilken arbetsglädje. Av de ekipage som jag tittade på så såg jag ingen annan med den riktiga farten ut i vattnet och fort simmade hon oxå. Kanske var det så att farten var så hög att hon inte kunde stoppa utan var tvungen att fortsätta upp och vända på backen innan hon kunden hoppa i igen och komma tillbaka till dig.
Du har helt rätt inställning, det ÄR bara att ta nya tag en annan vacker dag.
Lakrits, långt var bara förnamnet...
Förhoppningsvis så kommer du också att råka ut för ett sådant någongång. På lördag kan du ju be din matte välja spår 11 och chansa på att det är ett liknande spår då.
Ja kopplet åkte på hastigt och lustigt men som tur var så åkte det av igen efter att vi passerat ett visst ställe... jag förstår inte varför MOR alltid tror att jag INTE skall lyda när det finns vatten i närheten.