... repris!

Idag har vi återigen varit på Tematräning - fotgående & stadga i Pärup hos Marie &Tonie. Vi kände att vi hade mer att lära, både MOR & jag och vi fick komma med pga att det fanns platser kvar och det var ju bra att fylla upp kursen tyckte vi.

Även idag var det jättebra, lite hade vi glömt bort sedan sist och det var himlans bra att bli påmind igen.

Under förmiddagen var vi 10 ekipage av olika kön som fick träna:

Fotgående - Följ mig!
MOR blir rakare och rakare i ryggen och hon bryr sig mindre och mindre om var jag befinner mig i förhållande till henne, jag blir fortfarande lite konfunderad över detta nya beteende...

Stadga
Av dess olika slag som man inte får lova att göra utfall åt. Marie började med att gå omkring med en liten trasa som slingrade sig i sakta mak mellan, framför och bakom en. När vi tränade på kommandot "Sitt" så for bollar och andra leksaker omkring en till både höger och vänster och nästan dessutom rakt på min nos. Jo så taskiga saker kan dom utsätta en för, t ex så kastade Tonie iväg en ganska stor boll som satt fast i något färglatt tygstycke, vinden tog tag i den och Tonie sa till MOR att ducka och då föll den ner precis framför min nos. Men trygg/säker jag är så tittade jag bara förvånad på den och tänkte att mig lurar dom inte.

När det var dags för "hälsningscermoni-övningen", så försökte MOR & Camilla (Enzos matte) att få oss att lyfta på baken genom att krama om varann och vara lite högljudda, men se det gick vi brorsor inte heller på.

Lek
Lite bus & lek vi fick vi visa upp en och en. Detta gäller att visa hur snabbt man kan "gå igång" och sedan hur fort man bli lugn igen bara genom våra mattar/hussars kroppspråk. Kul att få leka men helt OK att sluta tvärt.

"Tvångsmys"
= avslappningsövning och idag tog det bara drygt 1 sekund sedan kom sucken och jag var totalt avstängd från omvärlden.

Sedan blev det lite välbehövlig vila för oss 4-beningar i bilarna medans 2-beningarna intog lite lunch och reflekterade över förmiddagens övningar innan vi begav oss ut igen för mer stadgeträning under eftermiddagen.

Under förmiddagen klarade vi oss nästan helt ifrån regnet, kom bara några småstänk, men vi hann bara precis starta eftermiddagspasset när vi överraskades av en rejäl skur. MOR fick snabbt på regnstället och tur var väl det för det var minsann ingen vanlig skur, regndropparna var jättestora och gjorde dessutom lite ont när dom träffade kroppen, hagel har jag lärt mig idag att det kallas. Men det hela drog snabbt över och regnkläder åkte av igen när solen strax därefter kom fram igen.

Först skulle vi testas/luras med hjälp av harmaskinen. Jag brydde mig inte om trasan som for framåt längs marken, den är ganska ointressant men däremot blev jag lite skrajsen över ljudet som lät från en låda som stod intill tältet, typiskt mig Wallander räddhare sa MOR. MOR tyckte t  o m att jag var räddare för detta ljud än vad "lille söte stampe" var när han gjorde entré mittemellan 10 nyfikna grabbar & tjejer. Men man kan faktiskt inte hjälpa vad man är rädd för och inte rädd för. Men jag var jätteduktig när vi promenerade runtomkring "Stampe", släppte direkt intresset för honom och blev därför inkallad som första hund. När alla var samlade nära "Stampe" fick han hoppa omkring lite innan han fick komma tillbaka till sin trygga bur.

Efter detta moment så var det dags att gå vidare och stifta närmre bekantskap med alla kaninerna som skuttade omkring i sin gemensamma bur. Detta var  inget som triggade mig heller, jag satt t o m kvar lugnt och stilla när MOR plötsligt rusade iväg och hämtade sin regnjacka när vi återigen överraskades av en skur.

Efter detta moment så var det dags för "Herr Vaktel" att komma in i handligen. Inte heller han ställde till det för mig idag. 

Det fanns bara en sak som rubbade min stadga en del idag, det var en väldoftande dam i sina bästa år. Vart jag än befann mig så spred sig hennes doft sig i min känsliga nos. Jag undrar, är det alltid så att det befinner sig väldoftande tikar när man kommer till Pärup?

Innan dagen avslutades så blev det lite "tvångsmys" igen och alla fick igen reflektera men denna gång över eftermiddagens övningar.

Bilen rullade sedan hemåt, men det dröjde inte så himlans länge innan den stannade igen. Det gjordes nämligen ett trevligt fikastopp hos Spår-Ingvar med fru Anita och fyrbeningen Oskar Orkan i deras husvagn.


Sedan bar det hemåt och vi blev tryggt & säkert avlämnande av snälla Marie & Lakrits och tittade vad jag fick i present av dem idag, något som jag verkligen behöver nu när jag snart skall på semester. Tusen tack. Necessären är packad och jag är redo, när kommer ni och hämtar mig?