... igen, dvs överraskat MOR.

I förmiddags åkte vi till Lomma för att träna med Bell, Spot, Kid, Isa & Tess och deras mattar.

Vi började med lite roliga stadgeövningar, bl a kastades det dummiesar framför oss precis när vi i full galopp var på väg in på en inkallning och då gällde det att ta rätt beslut vilket vi alla gjorde.

Jag fick sedan vara med på en kanske lite för avancerad övning för mig, men den gjordes lite lättare för mig. Alla utom Ulrika gick iväg in i skogen, sedan fick vi gå ut i par om två. Ena gången gick jag i par med Tess och då kastades en markering sedan skickades Tess på en dirigering helt åt andra hållet. När hon var klar skulle jag komma ihåg markeringen vilket jag gjorde och fann den ganska snabbt trots att den hamnat under trädgrenarna. I nästa par fick jag gå med Bell och då var det min tur att skickas på dirigeringen. Det krävdes 2 framflyttningar sedan fattade jag i vilken riktning MOR ville att jag skulle gå i och då var det lätt som en plätt att finna dummien.

Avslutningsvis så skulle det sökas vilt. Jag är ju gröngölingen i detta sällskap och när jag som sista kille gick med MOR mot utgångspunkten så var frågan: Skulle jag låtas pröva på ett sök eller skulle jag få markeringar? MOR sa vi gör ett försök på sök, med betoning på ETT. Jag skickades iväg, sprang med bra fart ut, sökte/plockade upp och sprang in och avlevererade. MOR blev jätteglad (nästan som om hon och vunnit högsta vinsten) sa direkt jag skickar igen och så skickades jag igen och igen och igen... slutligen hade jag hämtat in 6 fåglar (på 3:e försöket ratade jag en blöt kanin). 7:e försöket blev inget sök, det blev en markering. Jag sprang ut glad i hågen tills jag till mitt stora förtret upptäckte att det var kaninjäkeln som flyttat på sig. Trots idoga "ta-den-den är jättekul"-försök, först av Ulrika sedan av Margareta och slutligen oxå MOR så bara totalvägrade jag att ta upp den. Trodde dom verkligen att dom kunde lura mig? Men jag tyckte lite synd om dom efter alla försök så när den placerades i min mun så höll jag den i munnen en hel meter och andra gången två meter men något bra avlämningsförsök var det definitivt inte tal om. Övriga avlämningar gick annars helt ok idag, några väldigt bra andra lite sämre men dem gjordes det ingen affär av, här skulle jag bara bevisa att jag visst kan apportera vilt, VILKET JAG KAN (fast inte en blöt tung kanin).

Innan vi lämnade Lomma så ville MOR åka inom djuräffaren, ni vet den affär där inga hanhundar får komma in, hon ville köpa Lakritskonfekt åt mig och lite annat. Bl a ett nytt halsband, den där bling-bling-snakekedjan slet visst på min päls och det gillade inte MOR. Så när ett halsband skulle prövas ut så sa expediten till MOR: har du hunden med dig? MOR svarade JA men sa att jag var en hanhund. Men han pinkar väl inte inne blev nästa fråga och MOR svarade: såklart att han inte gör. Men hämtade honom då och så gjorde MOR det. Jag uppförde mig exemplariskt, det var mycket folk i kassan men jag satt snällt och väntade på vår tur och när det var vår tur så bjöds jag dessutom på godis, inte en gång utan två gånger för att dom tyckte att jag var så duktig & charmig! 

Jag har varit ganska utslagen hela eftermiddagen och har bara tagit det lugnt. Imorgon är det återigen dags att åka till Pärup för sista stadgekursomgången, undrar vad vi skall utsättas för då? Är ni oxå nyfikna på det så får ni kika in igen här imorgon kväll.

Ps. Förresten, tack FAR för att du fixade kranen och satte på lampan igen däruppe!!!!