Jag försökte...
Kom gående på J A gatan då jag såg något skumt borta i rabatten vid parken. Jag burrade upp mig, morrade tyst och höll mig intill MOR och hon, hon bara traskar på, hon varken såg eller hörde någonting denna gång heller!!!
Ju närmre vi kom såg jag att det bara var en vit plastpåse som råkat fastna i en buske och som fladdrade på bra i blåsten (ja blåsten har tyvärr tilltagit rejält igen). Ha ha jag blev rädder för en plastpåse... känns löjligt så här i efterhand men "just då" är det inget roligt. Undrar varför jag blir rädd för så mycket nuförtiden, är det normalt för en snart 2-årig kille? Undrar hur det skall gå när jag om ett par månader skall MH-testas. MH står för Mentaltest Hund och skall visa hur jag reagerar i olika situationer. Ja ja det mer än 3 månader dit så förhoppningsvis så har jag växt till mig lite till.
Vi kan väl öva lite på sådant som kan tänkas vara läskigt. Vi får kolla på lite plastisar och annat när jag kommer till stan. Presenningar som ligger på marken har jag ibland tyckt varit lite konstigt men när jag sedan har gått fram är det helt okej. Och såna där orienteringsmojänger som hänger i skogen har jag någon gång undrat över men det brukar bli mindre farligt när man tassar fram och kollar.
Just för tillfället känner jag mej ganska modig....men det ändrar sig snabbt har jag märkt.
Vi tycks aldrig vara i "fas" verkar det som.
Träning av alla dess slag verkar jag behöva... så det är helt ok för mig att checka in lite konstigheter/farligheter och blir inte du misstänksam Lakrits så kan definitivt inte jag bli det.
Elliot, var glad så länge det varar med din modighet eller så kanske det är så att den nu kommit för att stanna.