... natts sömn har jag haft men jag vaknade lite för tidigt tyckte MOR, men klok som hon är så anade hon att jag behövde uträtta mina behov, så vi tog oss en liten runda och sedan gick vi hem igen och tog oss en liten tupplur tills det kändes mer normalt att stiga upp. Lakrits var redan ute och härjade i trädgården då och jag var så klart inte sen att hänga på.

När det var dags för frukost kallades vi in... men det dröjde dock en liten stund innan den blev serverad för något hade hänt. Marie var väldigt upprörd, alla hennes saker låg utspridda på golvet och hon drog och slet i allt. Efter en stund kröp det fram att hon förmodligen glömt att packa ner kameran, VILKEN FRUKTANSVÄRD KATASTROF!!!!  MOR försökte lugna ner henne och säga att vi faktiskt har en kamera med oss och att hon får vara 1:e fotare och det hjälpte faktiskt (lite). Lugnet lade sig och vi kunde inta vår frukost i lugnan ro.

Vi lunchtid bestämdes det att vi skulle ta en långpromenix och gå ner och checka läget på Kärrasands campingplats. Det var ganska dött där för att vara mitt i sommaren, men kanske vädret är lite skull till det hela. Men för att inte kiosken skulle gå i konkurs pga uteblivna campare så gick Marie in och provianterade lite av varje och så var denna deras dag räddad.

På hemvägen fick springa lösa och busa och vi var världens lyckligaste par. Men så rätt som det var fick jag syn på något skumt som låg där mitt på vägen, ja det rörde sig faktiskt lite grann.
Usch, vad läskigt:

Nej MOR, mig lurar du inte:

Nej jag går inte närmre, nej jag gör det inte bara:
 
Alla tyckte jag betedde mig skit löjligt, det var bara en bit mossa, men blir man rädd så blir man. Men Marie kom senare på att det faktiskt är bra att jag reagerar så, för på så sätt kommer jag förhoppningsvis aldrig att bli ormbiten och det är ju bra, eller hur?

Eftermiddagen har avlöpt precis så bra som jag önskade, vi har badat och busat om vart annat. Skillnaden mot tidigare besök här har varit att nu har jag betydligt oftare blivit torkad i rumpfästet men det är så klart i förebyggande vattensvans förhindring.

Vid fem snåret åkte vi iväg på en liten biltur, 2-beningarna kom då på att dom ville ha vaniljglass till hallonsåsen. Vi kollade först på den lite större Urshults Campingen, nix där fanns ingen glass i förpackning, vi fick åka vidare till "Urshult city" och där fanns en Matöppet affär. Vilken tur för 2-beningarna!

På hemvägen hände sedan något märkligt, bilen stannade, men det var bara jag, MOR & Marie som gick av, Lakkan fick sitta kvar och jag fattade ingenting först och säkert allra minst Lakkan. Sedan gick Marie iväg på ett håll och jag & MOR gick hemåt. På hemvägen så berättade MOR att Marie skulle lägga ett spår till mig & Lakkan som vi skall få gå imorgon och det förklarade hela saken. När vi närmade oss grannhuset så satt det en stor, ja jättestor schäferhane där på den öppna tomten. Han satt alldeles tyst, sa inte ett endaste ljud men jag vågade knappt gå förbi för han såg farlig ut. Men jag fattade mod och det gick bra.

Vet ni vad jag lärt mig ikväll, Jo, tro det eller ej jag har vågat hoppa ut från bryggan och när jag nu äntligen kommit över denna skräck så ville jag bara i igen. Undrar varför jag varit så skrajsen för detta? Nu du LILLMATTE, nu kan vi hoppa tillsammans, Lakrits har lärt mig & Tomas har lärt dig!

Kolla in filmen:


Ikväll har det blivit korvgrillning utomhus i kylan och myspys med allt vad det innebär inomhus i värmen.
1:e eldaren:

1:e grillarna:

Nu, just nu när jag var klar med inlägget så uppstod KATASTROF II - jag skulle ladda upp dagens bilder och så har MOR den klanten glömt att ta med överföringskabeln!!!!! Ja ja, ni får allt kika in här igen imorgon kväll om ni vill se lite bilder från dagen (nu uppdaterade).