... har kommit hem igen och det är MOR.

När klockan var strax innan 24.00 på torsdagskvällen/natten så ringde telefonen, jag hörde inte mycket av konversationen, men strax därefter hade jag kopplet på och ÄLDREMATTE sa att vi skulle gå och möta MOR. Behöver jag säga att jag blev tossig? Jag fick gå lös hela vägen ner till stationen men blev tillbakakallad massor av gånger för att jag var för långt ifrån, men jag försökte bara få upp tempot lite... ÄM gick alldeles för sakta. Det fanns hur mycket folk som helst i rörelse på stationen och jag spanade och spanade och tillslut fick jag syn på MOR och då drog jag som jag aldrig har gjort någongång förut , ÄM var tvungen att släppa mig. Jag blev så lycklig, kunde inte styra någonting och det blev allt lite häftiga rörelser och när MORS spritkasse damp i perrongen så tror jag banne mig hela centralens folk i rörelse stannade upp och höll andan. Men av någon underlig anledning så höll flaskorna, måste ha bra hållbart glas i England, hade det varit så att bara en av flaskorna gått i kras så hade det varit den som var ämnad för ÄM såklart.