Så är man…

... på paradisudden igen med sin käraste.


MOR kom hem med andan i halsen, tydligen är det väldigt jobbigt för många 2-beningar att bli klara med allting innan dom skall gå in på årets viktigaste veckor, nämligen semesterveckorna. MOR skall nu vara ledig i 4 långa veckor. Skönt nu slipper man att bli väckt av hennes väckarklocka varje morgon, det är så jobbigt att nästan aldrig få sova ut. Det enda stället man får sova ut på är när jag är hemma hos ÄLDREMATTE och så här på Bastudden så klart.


Det blev verkligen en snabbpackning denna gång... men det verkar som om allt som skulle med faktiskt kom med. Klockan 18 kom "taxin" som som vanligt var fullastad nästan redan upp till bredden i baksätet, det är inte lite saker som Marie packar med ska ni veta (undrar hur det skall bli när vi skall vara på Bastudden en hel vecka senare i sommar?). Jag klagar absolut inte för bak i buren hos Lakrits är det myspys från första stund.


Det blev några stopp på vägen upp, först skulle 2-beningarna proviantera på Willys i Lund sedan skulle det inhandlas pizza strax innan framkomsten.


När bilen slutat att rulla och vi skulle få komma ut i friheten så fick Lakkan så bråttom ut ur buren och jag hann inte ut innan dörren for igen, så jag fick snällt stanna kvar tills dörren öppnades igen, snacka om att jag blev paff för ett par sekunder! Sedan var lyckan fullkomlig, vi for först ett par varv runt huset i full galopp, var sedan tvungna att ta oss ett litet kvällsdopp innan vi blev inkallade för att mysa framför den tända brasan.


Jag & Lakkan tyckte vi hade jätte mycket mys, men 2-beningarna höll inte helt med, dom tyckte efter ca 1 timme att det var lite väl mycket mys oss emellan. Lakrits fick då krypa upp till matte Marie i soffan och fick fortsätta mysa med henne där i stället. MOR sa till mig att gå och lägga mig och då blev jag faktiskt lite putt och kände mig orättvist behandlad. Det dröjde inte länge förrän både Lakkan & Marie somnat och då var det lika bra att lämna dom ifred. Men när jag & MOR skulle gå ut på sista kisserundan så ville jag ha Lakkan med mig, MOR försökte få med sig Marie men hon muttrade något om att det var kallt... så vi lämnade henne och gick iväg själva. Snacka om att det är mörkt i dom Småländska skogarna, inte en strimma ljus någonstans, så någon längre runda blev det inte tal om.


Nu är en säng bäddad till mig och en till MOR och då finns det bara en sak att säga och det är GODNATT!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback