... spåra livet ut ... spåra hela tiden för att det är så himla kul!
(melodi: Ooa hela natten)

Varje gång vi spårar så är det jag som får göra grovgörat, MOR har bara att hänga på där bak i linan och göra ingenting. Det var likadant idag och ändå har MOR mage att gnälla över att det var en jobbig terräng. Hon snubblade förjämnan och stoppade upp mig, vilket gjorde mig lite okoncentrerad. När det blev snårigt värre och svårt att ta sig fram så gnällde trots att jag verkligen försökte ta henne igenom på den bästa vägen. Ja hur man än vrider på sig så har man ändan bak! Jag måste dock erkänna att jag tappade bort spårslutet, det doftade inte som det brukar och jag kände mig iakttagen och var tvungen att söka av en stor yta innan jag bestämde mig för att försöka vänta ut det som jag kände mig iakttagen av. Men MOR var inte lika pigg på att stå där och vänta så hon bad mig att söka upp klöven så att vi kunde komma ur skogen någongång och lydig som jag är så fixade jag det på 2 röda. Tyvärr fixade inte 2-beningarna oss ut ur skogen lika snabbt och min hjälp fick dom minsann inte, för när jag slutat spåra så har jag slutat. Men tillslut så hittade dom en skogsslinga som ledde oss ut mot den stora mindre vägen som sedan fick leda oss den långa vägen tillbaka till bilen där Lakrits tålmodigt satt och väntade på oss.