... del 5 av 6.

I god tid (redan 08:41 i morse) fick vi reda på att vi skulle vara på annan plats idag, men att vi skulle träffas på parkeringsplatsen vid sjöarna för att köra i caravan till Teckomatorp. 

Väl framme så kändes det direkt att något annorlunda var på gång. Vi delades inte upp i grupper som vi brukar, istället fick alla hålla sig på gårdsplanen. På ena sidan om ladan hade Gert placerat och på den andra sidan fanns Kent. Efter en stunds väntan så var det min tur att besöka Kent och hans vilda änder. På första markeringen var jag lite tveksam till att ta upp anden men tillslut så tog jag den, men avlämningen till MOR var inget bra... 2 m framför MOR lade jag den. Andra markeringen var bättre, snabbare upptag och jag höll anden hela vägen intill MOR som fick skynda sig denna gång att fånga anden innan jag släppte den. Jag är ju ännu inte så van viltapportör, så det krävs nog en hel del träning för att få detta att sitta perfekt.
 
Sedan blev det ganska lång väntan igen tills det blev min tur att besöka Gert. Hos Gert hände det ännu skojsigare saker. Jag sattes på åkern, pang sa det när Gert tryckte på en knapp och ganska långt ut föll en dummie som jag fick hämta när MOR gett sin tillåtelse. Jag sprang ut som attan för att hämta dummien, ja inte som Enzo Ferrari förstås men som en Saab Turbo i alla fall tyckte Enzos matte Camilla. Dummien var lite annorlunda än vanligt men väldigt kulig så jag bestämde mig för att behålla den lite för mig själv och färför tog jag ett par rundor för mig själv. På andra markeringen så behöll jag farten och tog inte en lika lång egen runda. MOR var lite förvånad över att jag inte kom in direkt med dummien... men jag hörde att Gert sa till henne att fokusera på det som jag gjorde så bra, dvs satt kvar, sprang ut fort  och hämtade in snyggt istället för att ödsla energi på att avlämningarna tog tid, detta var ett nytt moment, inte konstigt att jag flippade ut tydligen.

Efter ytterligare en stunds vänta så var vi tillbax hos Kent. Denna gång skulle MOR dirigera mig på ett dolt linjetag. Så klart klyddade hon till det på första försöket, hon dirigerade mig med helt fel ben framme vid mina framben och då drog jag ut till vänster istället för rakt fram. Efter att MOR fått lite tillrättavisning så gick det mycket bättre, jag sprang rakt ut och fann ännu en and, tog upp den snabbare men avlämningen funkade inte alls. MOR gick iväg och då tyckte jag att det var ok att först släppa den och sedan ta upp den igen men fortfarande lämna av lite halvkasst. Nytt försök, lika rakt ut, ännu snabbare upptag och sedan t.o.m lite fart in till MOR för hon lockade på mig på ett litet roligare sätt.

Jag trodde att detta var allt för ikväll, det hade börjat mörkna rejält, men då kallar Gert igen och jag skulle få göra en sista övning. Jag placerades långt ifrån förra utgångsplatsen, panget kom och jag markerade dummien. Jag väntade så klart på "signalen" från MOR och satte full fart ut, men jag fick lite problem jag hittade inte nedslagsplatsen, jag sökte på men innan jag sökt klart så blåser min korkade MOR stoppsignalen och då tappade jag koncentrationen helt. Gert fick komma och hjälpa mig lite och när dummien var funnen så sprang jag direkt tillaka till MOR och lämnade av snyggt och prydligt.

Jag tycker det är jättebra att både Kent & Gert berättar för MOR vad hon gör för fel så att hon kan rätta till sina brister så fort som möjligt. Om hon fixar sitt så lovar jag att ta hand om mitt och då kan vi nog bli ett bra par framöver.

Det var en annorlunda kursomgång, det blev mycket väntan, men det blev en väntan som verkligen var värd att vänta på. Skitkul det här och jag tror minsann att Kent & Gert hittat ännu en undangömd knapp hos mig ikväll!

Några bilder måste oxå vara med så klart, här kontrollerar Marie så att Gert laddar apportkastaren korrekt:

Här Kent, 1:e andkastare (ingen maskin behövdes här inte):

Här kommer Max med sin fångst:

och Zolo:

och Enzo:

och Lakrits:

Någon bild på mig själv blev det inte idag... jag hade sådan fart att marken skakade så på vägen in och då skakade LILLMATTES hand oxå och då blev bilderna alldeles suddiga. Synd, det hade varit kul att ha bevis på att jag kan apportera änder. Men förhoppningsvis så kommer det fler tillfälle att föreviga detta.