... har lämnat oss alla alldeles för tidigt efter en längre tids sjukdom.

Jag vill bara dela med mig lite av allt roligt till er som aldrig fick lära känna denna fantastiska man:

För ca 2 år sedan så blev vi introducerade in i viltspårsvärlden av Ann, Elliots matte (Wallanders bror). Vi anmälde oss till en viltspårskurs och fick då den stora äran att stifta bekantskap med Ingvar, Anita och bruna flatten Oskar. Redan vid hälsningcermonin så klickade det direkt mellan oss, vi fick en otrolig kontakt och vi såg verkligen fram emot varje spårskurs med glädje.

Wallander var inte den tuffaste killen i spåret precis de första gångerna, förutom blod- & klövdoften ja t o m stubbar och knakande buskar & träd gjorde honom förskräckt. Ingvar fattade rätt beslut direkt och lät Wallander börja sin spårkarriär i lite snällare terräng istället. Ja Ingvar t o m kröp bredvid Wallander en gång för att han skulle visa att man skulle ha nosen i marken för att bli en bra spårhund och här lade Ingvar grunden är jag helt övertygad om. 4:e kursgången så visste Wallander precis vad som gällde.

När 10:e kursgången var slut så kändes det tråkigt och vi anmälde oss igen till nästa spårkurs som blev precis lika rolig den. Alla fikapauser innehöll massor av skratt och Ingvar bjöd verkligen på sig själv. Det blev sedan naturligt att Wallander gjorde sitt Anlagstest med Ingvar som domare. Ingvar var proffessionell som domare, här var det ordning och reda från provstart till provslut och sedan kom goa glada skämtgubben fram direkt därefter. Efter andra kursens slut så fortsatte vi att ha kontakt och träffades lite här & där. Några öppenklasspår gick Wallander också för Ingvar och när det var dags för ett ordinarieprov och chans till champinjontiteln så tilldelades vi med glädje Ingvar som domare. När Wallander stod med klöven i munnen och Ingvar berättade att Wallander klarat provet så tror jag att Ingvar gladdes precis lika mycket som vi.

Tidigt på våren 2008 så åkte vi till Järavallen och hälsade på när Ingvar och Anita höll en annan kurs. När vi närmade oss fikabordet där alla kursare satt samlade så behövde vi knappt presentera oss, alla visste redan vem vi var. Ingvar hade berättat om rädde Wallander som växt upp till en Champion. Kunde Wallander fixade det så kunde alla andra, det var mottot!

En annan rolig episiod var den gången då vi dök upp på en kursgång och regnet fullständigt vräkte ner. Wallander hade många gånger tidigare sprungit bort till Ingvar med den tomma blodflaskan och fått den påfylld... men denna gång tvärvägrade han när Ingvar kom ut ur bilen i ett orangt regnställ (Wallander tycker inte om organgefärgade 2-beningar). Ingvar lockade och pockade med både det ena och det andra, svansen gick som en "trumpinne "på Wallander men han lät sig inte "övertalas" så lätt. Efter ett bra tag gick han med Ingvar en bit men när de vände tillbaka mot mig så höll han nästan på att dra omkull Ingvar för att slippa ifrån honom.

Våren 2008 gick vi med i S:a Sallerups viltvårdsförening för att hålla spårandet vid liv och även där träffade vi Ingvar & Anita varje gång. Att hitta var man skulle lägga spåren bland alla spårmarkerna i Hörby utan att köra/gå vilse var inte det lättaste men så klart var det bara att fråga Ingvar som med ett leende på läpparna gång efter gång hjälpte oss tillrätta.

I somras våldgästade jag & Marie (Lakrits matte) dem i husvagnen en söndag när vi var på väg hem från Hundplugget. Vi hade med oss kladdekaka, vispgrädde & nyplockade hallon, snacka om att vi blev varmt välkomnade. Vi stannade i över en timme och hade supertrevligt.

När vi sedan kom med på en jaktkurs på Järavallen på sensommarn/hösten 2008 så hade Ingvar & Anita en spårkurs på samma ställe och jag & Wallander åkte dit tidgare bara för att få en liten pratstund med dem innan.

Jag fixade också deras dator i slutet på senhösten och det uppskattade dom verkligen.

Jag & Wallander saknar Ingvar oerhört mycket. Lika glada som vi var när vi lärde känna honom, lika ledsna är vi nu och så klart går våra innersta tankar till Anita & Oskar.

Usch, vad livet kan vara hårt OCH orättvist ibland.