... 46 dagar, nä inte riktigt det vi skall pyssla med... men det är så många dagar som jag & MOR har på oss att komma i form till FM-2009. Vi har nämligen tagit ett gemensamt beslut om att ställa upp i år.

MOR har bestämt sig för att tappa ytterligare några kilo (lite mer än 15 är nu avklarade) och även förbättra konditionen ytterligare så att hon skall orka med alla stationerna. Det ryktas oxå om att hon nu skall våga sig i löpardojjorna igen när ingen hälsporre bekymrar henne något nämvärt längre och då skall jag få hänga på och det kan ju inte skada precis.

Jag själv har bestämt mig för att öka farten samt plocka upp viltet lite snabbare samt att förbättra vattenarbetet. Så klart behöver jag MORs stöd & hjälp och MOR i sin tur någon/några andra kunniga problemlösare. Allt detta är kanske lite väl sent påtänkt men det är först nu som det känns lite lättare och då gäller det att smida medans järnet är varmt.
 
I söndags var vi hos Vira & Berit på Ängshög och tränade. Vi kom i god tid för att jag skulle få mig en lite längre rastningstur. När vi vände för att gå tillbaka och möta upp de andra så tog jag mig friheten att sticka in i en av kohagarna och utan att tänka mig för riktigt så rullade jag mig, inte en gång, utan 3 ggr i en härlig koblajja. Så här i efterhand borde jag ha tänkt mig för. MOR blev inte glad när jag kom ifatt henne, jag åkte direkt in i duschrummet utanför kostallet och ni skall inte tro att det fanns något varmvatten inte, nä i iskallt vatten fick jag stå där och tänka över mina synder.

När alla var samlade så drog vi ut på en av åkrarna där Berit fått sparat en liten ruta där inte höet slagits ner för att kunna gömma dummiesar eller vilt i den. Idag var det gömt en massa dummiesar som vi skickades från olika platser att söka upp. När det blev min tur så gjorde jag alldeles rätt, snabbt rakt ut, kopplade på näsan direkt, snabbt upptag och snabbt hem till MOR för avlämning utan krusiduller. Ja, ni har läst rätt... det gick himlans snabbt alltihopa. Det här var skitkul men på nästa skick gick jag först bort mig lite, men när MOR visslade och bad mig komma tillbaka så gjorde jag det direkt och på nästa skick upprepade jag det jag gjorde på första skicket. På någotvis känns det mycket roligare att komma in till MOR med fart :-)

Sedan blev det helt om och så skulle vi skickas långt ner åt andra hållet där vi sett hararna sprungit lite tvärs & kors. Jag  stack i stort sett rakt ut fick svänga lite åt höger när jag kom in i området för att kunna suga upp en dummie i farten. När jag kom tillbaka till MOR så blev det Jackpot-belöning. Hårt arbete lönar sig tydligen!

Drickepaus blev det sedan innan det blev förlyttning bort till dammen. Jag lovar att jag inte ens slängde ett getöga bort mot koblajjan när vi traskade förbi kohagen igen. När vi kom fram till dammen så blev det lite extra tändning. Jag fick börja och då skickades jag först på en landdirigering och sedan skickades jag mot vattnet. Men jag blev ytterst tveksam, inget var ju kastat så vad skulle jag hämta? Visst jag såg att det låg något och guppade på ytan men det kändes lite hotfullt så jag vände om. MOR försökte verkligen övertyga mig om att jag visst vågade men tillslut  accepterade hon att jag inte skulle göra det hur mycket hon än försökte trycka på & stötta. Så jag fick sitta och titta på när de andra jobbade ett tag och sedan fick jag ett par markeringar och då tvekade jag inte en sekund, jag var t o m uppe på ön och hämtade en för att sedan gå i vattnet igen och simma tillbaka. Ingen dummie släpptes innan avlämning men någon liten skakning blev det några få gånger. Så vad det gäller vattenarbetet så måste jag våga lita på MOR när hon dirigerar ut mig även på vatten samt klara av att vänta lite längre med skakningarna... fixar vi till detta så kan det eventuellt snart börja likna något.

Nöjda & belåtna åkte vi sedan hemåt och jag lovar att vi båda sov rätt gott ganska länge den eftermiddagen.

Nu satsar vi vidare... GODNATT!