... det blev för mig, MOR & LILLEBROR igår!

Halv 9 stack vi iväg för att först hinna lämna av LILLEBROR hos Margareta så att han slapp vara med om "skottlossning"  på jaktkursavslutningen hos DaD.

LILLMATTE körde oss säkert sedan vidare och vi var framme i god tid för att få en bra parkering. Direkt när jag kom av bilen så blev jag nästintill helt galen... det doftade så underbart gott i gräset en bit bort och jag tänkte direkt att det kommer att bli en toppendag idag.
 
När alla kursare var samlade så delades vi in i 5 grupper, vi kom i grupp 4. Alla i gruppen skulle samla så mycket poäng som möjligt på de 5 stationer som vi skulle gå runt till.

Vi fick starta nere hos domare Per och där hade man fått rikligt med poäng om vi hoppat över trädgårdsstaketet  då markeringen var kastad. Men väl uppfostrade som vi alla var så hoppade ingen över utan vi sprang runt om och sedan samma väg tillbaka. Dock "hetsades" vi sedan till ett nytt försök men från andra hållet och då hoppade nästan alla både fram och tillbaka och lite till med lite stöttning:

På andra stationen där bl a Ing-Marie var domare skulle det sökas upp 30 dummisar av olika storlekar på 15 min. Minidummisarna gav 5 points, vanliga dummisar 3 points och de storastora 1 points. Vi gjorde upp direkt att de små skulle tas in och vi lyckades nästan, nio små plockade vi in tillsammans med en massa andra oxå. Det var jättevarmt att jobba idag så jag tog mig tre välbehagliga dopp. MOR var lite rädd att det skulle sinka gruppen... men ingen blev sur på mig (som tur var).

Lite väntan mellan skicken:

Vid nästa station väntade domare Jette. Där placerades vi vid en pinne och sedan skulle vi sitta kvar där medans tvåbeningarna gick ut och kastade en dummie vid en flagga till höger. Sedan skulle de gå ut till 5, 10 eller 15 points flaggan och därifrån kalla in oss för att sedan skicka oss spikrakt på ett linjetag till den flaggan där dummien tidigare placerats. MOR gamlade lite och frågade om vi skulle satsa på 15 points och jag sa ja det gör vi. Jag satt snällt kvar, sprang snabbt på inkallningen, sprang rakt ut på dirigeringen och när jag kom fram till dummien tog dofterna över nos. Men MOR lyckades bryta förtrollningen och efter 2 stopp så var jag fokuserad på uppgiften igen och hämtade in dummisen. 

Nästa station var hos domare Kent och nu började allvaret ordentligt... här gällde WT-regler, 0 points vid knallning och poängavdrag om det inte hölls tyst.  Här fick man välja, enkel, dubbel eller trippel markering. Här safade vi lite, tog en dubbel bara för trippel har vi aldrig tränat på. Ingen knallning bara full fokus:

Men med facit i hand så kunde vi gott ha tagit 3 eftersom att alla dummiesar hamnade intill varann, men som sagt det är alltid lätt att vara efterklok. Men på denna station hände något som MOR aldrig trott skulle hända. På 2:a markeringen drog jag mig först lite väl långt ut till vänster men MOR stoppade mig inte då utan lät mig själv jobba mig tillbaka in i rätt område. När jag lämnat av dummisen så säger Kent högt och tydligt: mycket bra Helene. MOR fick alltså beröm av Kent och det händer minsann inte varje dag! MOR tackade så mycket och lämnade platsen med ett stort leende på läpparna. Men när detta återberättades för Gert senare så sa Kent att det var något som han bestämt sig för innan att säga oavsett för att göra MOR glad. Tänk så snäll och omtänksam den killen är!

Lite avkoppling hanns med innan det var dags för sista stationen:

Sista stationen var hos domare Gert och även här gällde tuffare regler. Här skulle det dirigeras långt för 10 poäng och jädrans svårt för 15 poäng. Efter mycket gruppdiskussioner så bestämde sig gruppen för att göra lite fel:

Men det löste sig ganska bra till slut i alla fall för alla ekipage, uppgiften löstes men på lite olika vis. Klockrenaste dirigeringen stod Kid & Eva för, det var som tagit ur instruktionsboken, snabbt spikrakt ut, snabbt upptag och sedan snabbt rakt tillbaka hem, snålt med 10 points på den!


Jag skulle testas på en 15 poängare för att man trodde...  Visst visade MOR ordentligt mot vilken vimpel hon ville ha mig mot men helt lättlurad är jag inte...

Så när jag sprungit halvvägs rakt ut så tänkte jag, men vänta nu lite det var inte där som jag sett dom andra hämtade dummiesar ifrån så jag vände och sprang höger ner till platsen där jag visste att dom låg.

Var väl helt onödigt att ödsla energi i  värmen på att springa upp till den andra flaggan först för att sedan stoppas och därefter dirigeras till höger, eller?

Sedan var det roliga slut och en välbehövlig vila välkomnades. Till min stora glädje så slapp jag att hoppa in i den varma bilen, jag fick ligga i skuggan bakom bilen istället medans alla tvåbeningar smörjde kråset med grillad korv.  Grilla korv, ja det var Kent en hejare på i alla fall (men så hade han ju bra hjälp vid sin sida):

Men LILLMATTE hon är snäll hon... när hon kom för att titta till mig så hade hon med sig en korvasnutt :-)

Vid halv 2 så började det bli liv i luckan där borta vid tvåbeningarna. Vinnarna skulle koras och tro det eller ej, lag 4 vann (vårat lag alltså).

Tänk att vi var en del i det vinnande laget och titta vad första priset var, nu har jag äntligen en sådan här fin dummie i mina ägor som jag "inte alls gillar", eller är det kanske tvärtom, Gert hade en teori en annan teori:

Gert & Kent gick inte heller lottlösa, de uppvaktades rejält från varje grupp. Från fredagseftermiddagsgruppen fick dom vars sin förvaringsväska till sina lortiga jaktstövlar. Dessa överlämnades av Ann-Hilde & Bodil:

Vi tackade sedan för oss och LILLMATTE fraktade oss sedan säkert till Lomma där LILLEBROR med åtta av sina andra 11 syskon precis hade samlats för första valpträffen. Som dom busade och höll på alltså, jag blev helt överfallen när jag gjorde entre på apellplanen. Men efter småglinen kom Isa farande och då blev det genast lite roligare. Efter en stund la sig lugnet lite och G&B kunde berätta lite om hur det är tänkt att dom skall lägga upp valpkursen som skall starta den 2:a augusti. Det skall bli himlans spännande att se vad LILLBRORSAN kommer att få lära sig för något. Jag har lovat att försöka hjälpa honom att memorera alla syskonnamnen, Vera, Bella, Pärla, Mira, Enzi, Leia, Alice, Tinna. Syrran Daisy & brorsan kom tyvärr inte denna gång. 
Lite bilder från dagen:
Vera i närbild:
 
Pärla:

Trötter Beck;

Flatteröra:

Ryggsäcksutforskning:

Himlans trevlig dag var det & vädret fanns inte mycket heller att klaga över :-)

Oj, jag höll på att glömma... en liten fågel har viskat i mitt öra att Sandy har varit iväg med matte Ann-Sofi och fixat ett ustställningscert på placerat sig som 3:e bästa tik i Danmark oxå igår... GRATTIS men var det verkligen viktigare än att vara på jaktkursavslutningen?