... var jag & Beck på kuligheter på olika håll.

Beck var och sprang vänstervarv och resultatmässigt så gick det bäst för Beck. Han blev uppvisad av Ann inför domare Marianne S Jespersen på Malmö valp. Det gick så bra idag att det blev en 3:e placering med HP. Än en gång är det bevisat hur viktigt det är att ens handler kan det här med att ställa upp oss snyggt och hålla intresset kvar så att svansen den går och att det hela ser trevligt ut, det kan Ann.



Ann, MOR hälsar och tackar så hjärtans mycket för hjälpen och säger att du jättegärna får göra om det igen när Beck blivit lite äldre :-)

Kritiken blev bra mycket kortare... men ganska snarlik lördagens, dock nämndes inget om att han redan är en stor kille:
Välskuret huvud. Bra pigment. Korrekt bett. Torr hals. Tillräcklig skuldervinkling. Bra över och underlinje. Korrekta vinklar bak. Utmärkt päls. Något lös i rörelse.

Snygga Pärla slog till med ytterligare en 1:a placering med HP och senare blev hon BIM.

Jag var ju som tidigare annonserats på WT i Arrie med MOR för att testa av lite var jag & MOR står i våran utveckling. Debut blev det i Ökl, 13 av 13 kom till start och vi fick startnummer 11. Vi blev indelade i 3 grupper med ojämnt antal, 5,5 & 3! Vi blev alltså bara en nätt liten grupp med Juni & Mumme och en Tollare med sin matte.

Eftersom att vi hade startnummer 11 så fick vi inleda på varje station och första blev:
Station 3 - Vattenmarkering
Domaren (Björn Johnson) kom och hämtade oss vid startplatsen och sedan blev det fotgående ca 20 meter och vid stopplatsen kom det ett skott och sedan var det något som sa plask i vattnet men jag såg inget. I öppenklass var det så klart inte så enkelt att bara få hämta direkt, nej en landdirigering skulle in först. Jag hade lite svårt att släppa vattnet eftersom att jag aldrig fått se vad som föll men till slut fick MOR mig på andra tankar och jag sprang rakt ut på MORS handtecken men det kändes som om det var fel så jag vek av lite till höger och sedan lite till vänster för att slutligen fatta att den faktiskt låg rakt ut, dumt att inte lita på MOR. Efter avlämningen så skickades jag för att hämta det som fallit i vattnet och det var en baggis för dummien låg bara ett par simtag ut. Jag blev knappt blöt, men det var lite väl kallt så jag var tvungen att göra en liten bakdelsskakning men dummien höll jag ett stadigt grepp om för att inte tappa den av misstag. För släppa med vilje har jag slutat med :-)
Det blev 12 poäng kvar på stationen och jag hörde att MOR fick ett bra tips av tollar-matten att ta med sig på vägen.

När alla var klara så fortsatte vi mot nästa station:
Station nr 1 - Dirigering
På vägen upp mot starten så låg det ett dött får och spridde sina dofter (vi vet ännu inte om detta var en planerade eller oplanerad störning). Domare Jan Andersson mötte upp oss och sedan blev det ett lite längre fotgående än på förra stationen. Vid stoppet, kastades en störningsdummie och sedan skulle man vändas upp ett kvarts varv för att dirigeras ut i ett nytt område. Här släppte jag störningen direkt, gick rakt ut, fick dock lite stöttning av MOR för att jag skulle veta att jag var rätt på det. När dummien var bärgad så fick jag hämta den andra som en ren belöning :-)
Här blev det 18 poäng över.... bättre och bättre!

Vidare iväg till nästa station:
Station nr 2 - Landmarkering (i delvis väldans tätt & högt gräs)
Vi blev upphämtade av domare Miriam Persson vid stoppet och fick gå fot till starten. När MOR sagt att vi var klara så kom första skottet och jag hade bara ögon för skytten som var mörkklädd och med luvan uppfälld så jag missade den först kastade markeringen som var på ganska långt avstånd. På skott nr 2 höll jag blicken utåt så den var inte svår att markera och sedan hämta in snabbt & lätt. Sedan började svårigheten, MOR visade mig rätt rikting ut mot den andra (för hon hade varit duktig och markerat) men jag sprang aldrig tillräckligt långt ut. Istället irrade jag omkring, MOR försökte stoppa mig och visa på nytt men jag blev bara mer och mer förvirrad och slut i bollen. När MOR en gång sa UT så bara stod jag där och undrade vad hon menade att jag skulle göra. Så här i efterhand kan man ju undra varför jag inte sprang ut och hälsade på kastaren, det är ju alltid där runtomkring det kastade befinner sig när vi tränar, hade jag gjort det hade jag fått dummien i näsan. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Tyvärr blev det bara 3 poäng kvar här, ett rejält bottennapp!

Innan sista stationen skulle avverkas så återsamlades alla och vi delades upp i 2 grupper, 7 i den ena gruppen och 6 i den andra. Medans vi väntade på att första gruppen skulle bli klara så vilade vi oss andra lite. Men rätt som det är så dycker det bara upp två oranga "grejer" bortåt stigen. Ni som känner mig vet ju vad jag tycker om denna färg (jag kan alltså inte vara färgblind) så jag var tvungen att markera ordentligt och uppmärksamma dom andra runtomkring mig för att varna för fara. Men nu visade det sig vara helt ofarligt, det var bara två barn som hade några roliga mössor på sig. Men man kan aldrig vara för säker...

Station 4- Walk up (i delvis väldans tätt & högt gräs med buskar i vägen)
Skytten placerade sig i mitten framför oss alla, efter 2 meter blev det stopp, skott kom och en dummie föll. En hund knallade och blev tillbakakallad, nästa hund hittade inte dummien, hund nr 3 kom in med den efter ett litet tag. Några steg till, stopp igen, skott och dummien föll ner någonstans bakom en buske, jag markerade jättebra men då 3 hundar innan mig igen fick försöka först så hade jag tappat sugen när jag skickades ut. MOR bekräftade att jag var i rätt område men jag kopplade inte på näsan och fick efter en stund springa tillbaka hem utan dummie. Sedan vände vi så småningom och gick tillbaka, då jag fick en ny chans spikade jag den och nästa gång det smällde så fick jag lov att stå (behövde inte sätta mig) och då MOR satte ner handen och sa "titta" så stack jag. Visst jag stannade på 2 röda men det var försent, 0:an i protokollet var ett faktum
:-(  

Men MOR var nöjd med mig ändå och vi har fått status på vad vi måste träna vidare på. Det var kul att ha vågat ta steget upp och testat i alla fall. Vi hamnade på en 10:e plats... men skall helt klart sikta högre nästa gång.

När vi var klara så fick jag vila i bilen medans MOR fick springa iväg för att vara kastare i Nkl. På hemvägen berättade MOR att brorsan Enzo dök upp bland de sista ekipagen och att han slog till med en 20+-poängare och blev domarens favorit på denna station. Enzo hade exploderat då han fick tillåtelse att ge sig iväg, sprang rakt ut och bara sög upp dummien och samma härliga fart rakt in till Camilla och tryckte upp den till henne, det är min bror Enzo Ferrari det!!!

Det var ett trevligt och jättebra ordnat WT... med några få undantag. Att en domare hade sin lösspringande hund med sig hela tiden passade sig inte riktigt, ej heller att en massa nedslående kommentarer fälldes ideligen... Hur kul var det att utföra momenten då. 

Lika kul som vanligt var det att träffa massor av trevliga, glada & positiva 4- & 2-beningar :-)

Vi hade oxå extra trevligt sällskap rundan runt, Lena (Grappas matte) hade stigit upp i ottan för att bland annat följa oss... himlans kärt och jag blev så glad när jag såg henne komma gåendes på stigen.

Tyvärr inga bilder... kameran hängde med Beck på hans äventyr.