Att MOR inte fattat...

tidigare att det inte är lätt att koncentrera sig på träningen när man har haft något som trängt på lite eller ibland ganska mycket. Idag lättade jag på trycket innan träningen och allt gick betydligt mycket bättre (kanske lite taskigt att ge MOR skullen, hon har faktiskt försökt tidigare men då har jag inte haft tid, har bara velat ansluta mig till dom andra träningskompisarna).

Vi håller snittet på 5 doggisar/mattar varje tisdag. Idag kom inte Alex, men Lakrits var tebax. På slutet hoppade också Isa in och hon fick visa sig extra duktig med oss pluttisar. Föresten Fille var också med en stund, men han är lite väl busig och får oss alla till att bara vilja attackera honom emellanåt när han larvar sig framför våra nosar. Han skall bara veta att han ligger ganska risigt till...

Var ett tag sedan vi också fått träffa Fiffi, hoppas att hon får följa med Margareta på lördag.

Isa lånade ut sina apportbockar i trä, det var kul att pröva att få hålla en sådan i munnen. Kändes lite konstigt men helt ok.

Jag fick ett täcke idag jag också, har hunnit sett att det är blått & svart, men jag har inte prövat det än. Var inte riktigt läge för det när vi kom hem, både MOR & jag var rejält trötta. Jag får skylla på att jag varit hos min favvodagmatte/favvokompis Lena & Guinness och busat under fm/em. Varför MOR var trött kan jag inte svara på, hon gnäller en del över att hon har ont lite varstans, men jag hoppas att det går över snart för skall hon orka med mig och mitt tempo så gäller det att vara frisk som en nötkärna.

Vad fin du var idag Ellitotten...

... i ditt gröna varma täcke. Det måste vara skönt att få ha ett sådant på när det blir mycket väntande i en kall bil eller då vara mattar/hussar sitter och värmer sig med varma drycker och mumsiga smörgåsar och vi får bara sitta och titta på.

När vi kom hem så pratade MOR om att du har ett annat täcke också, men att din matte tycker du är finare i grönt än blått. Jag frågade om vi eventuellt kanske skulle kunna få köpa ditt andra, kan inte du höra med din matte? Då December/Januari har varit väldigt dyra månader så kanske jag kan få ta det på avbetalning. Jag vet inte om jag kan låna mer pengar av MOR, hon säger att jag är lite dålig på att betala tillbaka och hon tycker att jag först skall spara ihop till det jag vill ha. Tjat, tjat, tjat, hon är själv inte alltid så ekonomisk, så hon skall kanske inte säga något..

Så var det roliga slut...

men jag hoppas MOR hittar något mer kul som vi kan göra tillsammans. Jag har bett MOR gå ut och leta på nätet, det sägs vara ett bra forum. Enzo skall leta människor, det tycker jag också låter lite kul.

Vi var många som efterlyste en fortsättningskurs, MOR kom då på en bra idé, om alla anmäler sig igen till nästa nybörjarkurs, så kan vi istället köra en fortsättningskurs, rätt smart för att komma från min MOR. Men kanske skulle Ingvar försöka fixa så att vi kan träffas en helg längre fram, det hade varit jätte kul.

Jag fick idag gå ett spår som Sara (Salsas matte) lagt, det var långt, med vinklar och bloduppehåll. Det var superkul, jag kom inte alls så mycket på villospår.

Vädret var underbart denna sista gång, snö och skinande sol. Ingvar & An sken också ikapp med solen då vi överräckte lite smått & gott som tack för en mycket lärorik kurs.

Idag kände jag igen "gamle" Ingvar i sina gröna kläder. Blod hämtade jag utan problem och dessutom gick jag med honom ensam en bit. Jag gillar Ingvar, han ger ett så lugnt & tryggt inflytande på mig.

Däremot blev jag lite skakis när jag, Frasse & Guinness skulle avsluta med att springa loss lite. Frasse var lite väl tuff idag, han hade nog bestämt sig för att sätta mig på plats (så att jag kommer ihåg det om vi skulle träffas någon annanstans). Jag måste erkänna att han lyckades, jag blev himlans rädd och vände ganska snart tillbaka till bilarna med svansen mellan benen. Det var betydligt lugnare uppe bland tikarna (även om 2 av dem luktade förbaskat gott).

Så här fokuserad är jag när det är spårdags:

110274-70

Jag tycker själv att jag ser lite farlig ut!

Hipp Hipp Hurra...

idag har FAR kommit ännu ett år närmre riktiga  "gubbåldern". Imorse var jag extra generös med pussarna till honom, men det blir ingen vana, det skall han inte tro. Jag hjälpte honom lite med att öppna paketerna, eller kanske inte, men omslagspappret tog jag hand om. Har hört av vaktmästaren att man skall slita sönder det i mindre bitar innan man lägger det i pappersåtervinningen och miljöhund som jag är så följer jag naturligtvis reglerna som gäller.

Blev lite paff i eftermiddags, MOR kom hem först för en gångsskull. Vi gick ut en runda och sedan var det hem och förbereda för kvällens kalas. Trots ganska många människor, så skötte jag mig helt exemplariskt. MOR hade sagt till mig att idag måste FAR få vara medelpunkten först, detta accepterade jag utan problem, en dag eller rättare sagt en kväll kan man klara. Men imorgon hoppas jag att det är som vanligt igen!

Idag...

kom Alex & Zingo också och var riktigt sugna på att träna. Kul att träffa dom igen, det var ett bra tag sedan. Vi var bara 4 st inkl Elitotten & mig.
 
Min snuda var mest nere i snön under hela träningspasset. Hade ärligt talat lite svårt för att koncentrera mig. Det som fungerade allra bäst var när vi skulle hoppa över hinder, det tycker jag är skitroligt. Ena gången hade MOR lite problem med att få fram en godsak, jag satt och väntade och väntade, till slut så tog jag mig framåt och ville inget hellre än att hoppa över. Kommandot kom aldrig, så jag hoppade i alla fall. MOR lilla, jag ber om ursäkt men man kan inte vänta hur länge som helst. Men du måste hålla med om att jag är duktig på att hoppa.

Vi tittade lite på Isa när hon tränade att hoppa, hon har kommit ett snäpp längre, hon hoppar över när matte Ulrika fortfarande står kvar, sedan sätter hon sig på andra sidan och väntar på kommandot för att hoppa tillbaka. Det vill jag också lära mig så småningom.

Innan vi åkte hem så fick jag ett par "Kalle Kaniner" av Ann/Ellitott.Jag tackar & bockar! Ann trodde att hon skulle behöva muta mig för att hon fångade in mig i lördags, men se det hade hon inte behövt, jag gillar henne oavsett.

En av kaninerna bar jag stolt upp från garaget, sedan visade jag upp dem för övriga familjen. FAR säger att jag snart har mer leksaker än vad ÄLDREMATTE/LILLMATTE hade när dom var små. Va då, hänger han inte med i svängarna, det är andra tider nu, det hör till att även vi fyrbenta skall ha mycket att roa oss med.

Ps. Tarzan, när din matte kommer på kalas till min FAR imorgon så kommer hon att få en kanin med sig hem till dig också. Men du måste lova att vara rädd om den.


Så kom till slut...

det där som alla pratat om så mycket, dvs snön.

Jag har inte riktigt tidigare förstått varför det skulle vara något att längta efter, men nu förstår jag. Att få köra ner snudan i detta vita puder var super duper kul. Att hoppa & jaga snöflingor var inte heller speciellt tråkigt. Jag tänker hålla alla tassarna för att det skall finnas ännu mer av detta kuliga när jag vaknar imorgon bitti.

110274-66

110274-67

110274-68

Hipp Hipp Hurra!

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN "STOREBROR" TARZAN!

110274-65

Jag fick inte följa med MOR eftersom att du inget kalas skulle ha. Men jag lade dock märke till att det smugglades ner lite godsaker i påsen hon tog med sig så lite blev du nog ändå firad. Hoppas det smakade.

När MOR kom hem igen berättade hon varför jag inte fått följa med. Det var för att hon fått låna ett sele av Ann för att testa om du kunde gå lite finare i koppel med det på. Du chockade nog allt MOR lite, direkt märktes en stor skillnad, lugnt & stilla gick du där bredvid och var jätte duktig. Hoppas du förtsätter även när du vant dig vid nyhetens behag.

Hörde också att du fått mysa i MORS knä, det är helt OK när inte jag är med!

Många grattisslickar

Regnigt, blåsigt, busigt & snårigt

Jag så kan jag kort sammanfatta dagens spårkurs.

Regnade & blåste gjorde det precis hela tiden. Det hela började med att jag blev jätte rädd för Ingvar, han såg inte ut som han brukar. Färgen på byxorna stämde någorlunda men uppeomkring var det helt fel. Han hade en orange regnjacka, den färgen gillade jag definitivt inte. Hur han än försökte så gick jag inte på det, inte ens när han försökte locka mig till sig med klöven. Jag närmade mig lite när vi skulle fylla på blod i flaskan, om jag inte gjort det kanske jag inte hade fått något att spåra på.

Busigt värre blev det när det var min tur att spåra. Guinness skulle in i bilen och jag ut. Efter att ha suttit där själv en bra stund, så förvandlades jag till ett riktigt busfrö som näst intill höll på att få MOR till att explodera. Jag tog ett par flatterundor, när MOR kallade på mig så bestämde jag mig för att definitivt inte lyda henne. Varför skulle jag det? Gjorde jag det så skulle jag bara få koppel på och det är ingen höjdare när man sluppit ifrån det. När MOR närmade sig mig så backade jag, tog hon två steg framåt så tog jag två steg bakåt. Lite synd var det om MOR på slutet, hon såg ledsen ut, så när Ann kom springade och lockade mig till sig (den roliga tanten kan man ju bara inte motstå) så sprang jag till henne. Jag hade dock inte riktigt tänkt mig att hon skulle hålla mig kvar så att MOR kunde komma och sätta handklovor eller jag menar kopplet på mig.

Lite sur var MOR allt, så jag gjorde verkligen mitt allra bästa när jag spårade. Ingvar, ja jag accepterade att han fick gå med i spåret, där ligger jag först så jag behövde inte bry mig så mycket om honom. MOR hängde nästan inte med i svängarna idag, jag spårade i ett högt tempot, nästan för högt, MOR fick hålla igen lite, jag tog oftast närmsta vägen och det innebar flera gånger in i en massa snår. Ingvar försvann en gång, vet inte riktigt vad han hittade på marken, eller så var det att han inte riktigt hade koll på var han var i spåret och var tvungen att köra ner näsan lite extra för att kontrollera så att han inte "spårat ut", eller? Lena du kanske vet varför han gjorde som han gjorde? 

Jag hörde Ingvar säga till MOR att det kanske börjar att bli lite för lätt för mig. Tycker dom det så får dom väl ge mig en lite större utmaning nästa gång, så att jag kan visa dom att jag klarar det också.

Hoppas verkligen att vädret blir bättre nästa lördag. Jag har aldrig sett MOR så genomblöt. Hon stod i trappan och plockade av sig plagg efter plagg och allt var blött rakt igenom. Jag får nog spara ihop till ett nytt regnställ åt henne, för annars kanske hon inte kan vara ute med mig mer i regn. Men jag tror inte att jag köper ett orangt! 


Vågade inte...

röra MORS köttbullar som hon tillagat till middag åt familjen idag. Jag är inte riktigt lika våglig som Enzo.

Det luktade såååååååå gott i köket, så jag vek knappt av ifrån MORS sida när hon befann sig framför spisen (hennes rätta plats enligt FAR). Det kunde ju hänt att någon köttbulle råkat hoppa över kanten på stekjärnet, men tyvärr sådan tur hade jag inte!

När FAR frågade om någon ville ha mer och det fanns 3 köttbullar kvar, så sa han jag tar 2 och så får Wallander den sista. Jag tror aldrig väntan har varit så lång innan FAR ätit upp sin sista portion. Han tog sin tallrik och köttbullsskålen och gick ut i köket. Jag kunde knappt bärga mig... men så fick jag den då äntligen och jag säger bara, köttbullar är något av det bästa som finns, mums mums. Synd att man bara fick en (jag såg att dom andra tog fler än så). Men det är inget att sura över, jag kunde blivit helt utan, det hade varit värre.

Varför använder människorna uttrycket...

ett sådant jäkla hundväder?

Är det för att ingen vill gå ut när det ösregnar & blåser, men att de alltid måste gå ut med hunden oavsett?

För det kan ju inte vara så att det är för att dom tror att vi gillar det alltid.

Idag har LILLMATTE tagit med mig till sin gamla skola. Hennes gamla mentor har så gärna velat träffa mig och nu har han äntligen fått gjort det. Han var snäll, men jag trodde inget annat för LILLMATTE har berättat att han också har en hund.

På hemvägen fick jag rasta av mig ordentligt på fältet. Det var bara jag där, men det gjorde inget för jag roade mig själv i alla vatten-/lerpölar.

Sedan tog vi långa kvällspromenaden tillsammans med Tyrus & Camilla. Vi går jättefint tillsammans, vi har lärt oss det, eller i alla fall jag. Tyrus har lite svårt, han vill hela tiden vara först och byter ibland sida stup i kvarten. Men detta beror nog på att han TROR att han att han är "Kingen av Magistratsparken".

När vi skulle skiljas åt vid min port så frågade MOR om hon fick en puss av Tyrus, men se det gick han inte med på först, men när hon tog upp en godis och sa: Får jag en puss, ja då gick det bra. Tänk att han behöver mutas, jag pussar gärna MOR utan mutor. Men min MOR är ju inte hans MOR, det kan kanske ha en viss betydelse.

Har idag varit ute och åkt buss...

med LILLMATTE, det är inte det jag gillar bäst precis, men jag börjar att vänja mig.  Vi har varit hemma hos Niklas och träffat hans systers lilla golden valp, Rufus. Han är en riktig goding.

Jag har dock inte varit speciellt lydig, bl a drog jag alldeles för mycket (gäller att försöka ta sina chanser när inte MOR är med) sedan fick jag inte springa upp & ner i deras trappa. Detta trotsade jag genom att hoppa över stolen som dom satt för.  Jag tror nog att jag försatt mina chanser att följa med dit fler gånger. LILLMATTE var inte så överförtjust i mitt beteende, sa till MOR när hon kom hem att jag aldrig varit så olydig förr när jag varit med henne. Snacka om att sladdra, tycker hon är en riktig sladderbytta ibland. Jag berättar inte allt hon gör om dagarna när hon & jag är ensamma hemma. Men sladdrar hon så sladdrar jag!

Så var det tisdag och träning igen

Idag var vi ytterligare 4, dvs syrrorna Vira & Zappy och deras mattar. Det är mycket roligare när vi är flera som tränar tillsammans. Jag är ganska nöjd med min insats idag. I början var jag lite extra intresserad av Zappy, hon har nämligen löpt för första gången och luktade fortfarande väldigt gott. Men när vi väl kommit igång med träningen så koncentrerade jag mig på den, i allafall för det mesta. Ibland luktade det också förbaskat gott i gräset/geggamojjan,det gick bara inte att låta bli snusa & smaka lite, men det har MOR ganska svårt att förstå tydligen. Men hon får allt vänja sig att det är så, det är så vi fyrbenta gör ibland.

Härligt härligt, men farligt farligt..

kan det vara att befinna sig utomhus när det blåser som det gjort idag. Men vi har klarat oss bra, det blev lite tyst i lägenheten ett tag vid lunch då strömmen försvann, men den var strax tillbaka.

Jag tycker det har varit så härligt/roligt att vara ute, löven har farit runt och jag har försökt jaga dem, inte det lättaste skall jag få be att tala om. Ibland var det lite svårt att andas, runt vissa husknutar kom man knappt runt utan att verkligen "hålla" i sig.

Tur att det inte kommit så mycket regn också, för då hade jag nog föredragit att stanna inomhus i värmen.

En sak har oroat mig lite under dagen idag. Igår inhandlades en ny säck mat och idag 2 säckar till! Ikväll tog jag mod till mig och frågade rakt ut  om det möjligtvis kunde vara så att det skulle komma in ytterligare en jycke i familjen? MOR lugnade mig ganska snabbt, det var så enkelt att på Vacker Tass så kunde man köpa en vara till 30% rabatt. Eftersom FAR är studerande så måste alla kronor som kan tjänas in utnyttjas.
Är det förresten någon som vet om man kan extraknäcka som hund? Jag känner att jag skulle vilja dra mitt strå till stacken och hjälpa till lite ekonomiskt, man vill ju göra rätt för sig.

Så var man igång igen...

med lite spårträning.

Det var väldans kul på många sätt igår. Det var skitroligt att träffa alla spårkompisar igen och inte minst Ingvar & Anita.

Anita ligger väldans bra till hos mig vill jag berätta. När Ingvar skulle kasta en smörgås till henne vid fikat så hamnade den på marken med pålägget nedåt precis framför min superkänsliga nos. MOR var uppe på 2 röda sekunder så jag hann inte ta den. Anita kände dock inte riktigt för att få en massa grus mellan tänderna så hon delade med sig, jag fick skinkan och hon tog smörgåsen.  Jag hoppas det blåser lika mycket nästa Lördag så att Ingvar måste sätta sig i lä bakom trädet och även då kasta en smörgås till Anita. Dock är jag rädd för att MOR inte kommer låta det ske, hon reser sig nog gärna upp och hjälper till att lämna över den.

Vad som också skedde var att jag agerade fotomodell. Chrilli var med och vill träna att ta lite bilder på mig in action klart att man ställer upp på det. Jag har ännu inte fått tillgång till bilderna, men vill ni förhandskika lite så kan ni gå in på Chrillis fotoblogg, chrilli.blogg.se.

Sist men inte minst så var det dags för mig att spåra. Jag var riktigt laddad. Jag satte fart, inte så att MOR inte hann med, men fortare än jag gjort någongång tidigare (dock han inte Chrilli med att ta bilder, han får allt träna upp sin kondis lite). Jag måste erkänna att det var lite tufft, blåsten ställde till det lite för mig, men det gick bra tillslut i alla fall. MOR sa att hon koncentrerade sig så på mitt spårande att hon inte överhuvudtaget kollade var vimplarna satt, hon bara följde med mig och jag försökte gena lite, jag hade ju doften i nosen. Hon bad om ursäkt för detta till Ann, men se det skulle hon inte göra. Det var alldeles rätt, annars kan det lätt bli så att jag som hund styrs utav "följeslagaren". Nu är det bara 2 gånger kvar, lite trist men jag hoppas att MOR vill fortsätta spåra med mig. Har hört att man tydligen kan göra något prov också för att visa sin kunnighet, det hade varit kul att testa när jag fått lite mer "kött på benen". Får väl höra med Ingvar/Ann vad dom tror om mina framtida möjligheter. 


Att göra en Wallander....

har tydligen blivit ett välkänt uttryck i parken bland andra hundars mattar & hussar.

Häromdagen så berättade Lena att Guinness gjort en Wallander, dvs stuckit iväg till buskarna och käkat kattmat. Jag hoppas att han inte har berättat för fler om var gömstället är, för då lär det väl snart vara slut på det goda.

Igår sa Camilla att Tyrus gjort en Wallander, dvs lagt sig ner och bara väntat på att en mötande hund skulle komma fram till honom och hälsa.

Jag vet inte om jag skall tolka detta som positivt eller negativt, dvs att dom tar efter mig? Jag tror jag tolkar det som positivt, dom verkar tycka att det som jag gör är coolt!

Korkad

ja så kallade MOR mig i morse. Kanske var det befogat, jag letade upp alla korkar (från nyårs champagneflaskorna) som fanns i Magistratsparken och försökte ta i alla fall en med mig en hem. Men gång på gång genomskådade MOR mig, jag fick hela tiden vara så snäll och spotta ut. Innan vi gick in genom porten så tog MOR fram en godis, då släppte jag naturligtvis den som jag tänkte ta med mig upp. Dubbelt korkad kan man säga!!

Nu är det nära...

dvs jag håller nog på att bli riktigt stor kille säger MOR för flera gånger har jag idag lyft ordentligt på benet när jag kissat (men ärligt talat så gör jag det för att det är trångt om utrymme, bilarna står parkerade i lövhögen som jag alltid brukar kissa i). Men hålla på och lyfta på benet gång på gång för att märka revir orkar jag definitivt inte, det tror jag att jag allt väntar med. MOR säger att det inte är någon brådska med det och eftersom att jag för det mesta lyder henne så....

Efter badet igår känner jag mig som en riktigt snygg påg, tyckte att tikarna tittade lite extra på mig när vi var ute på den långa kvällspromisen.

Jag har varit en riktigt snäll & gosig vovve idag. Har mest legat och myst i LILLMATTES säng, där kan jag koppla av till 100%. Tur att hon lärt mig att hoppa upp och att jag får lov att vara där. Dock blir hon ibland lite sur när jag hoppar direkt upp där när jag varit ute. Men eftersom att hon inte tvättar själv så byter hon lakan så fort jag smutsar ner dem lite. Men MOR älskar att tvätta, stryka & mangla så det är helt OK, visst är det det MOR?

Det blev nästan stopp i avloppet...

när jag  badade för en liten stund sedan. Sååååååååååååå smutsig jag var. Skiten bara rann av mig. Men så blir det lätt när det är rena geggamojjan överallt där jag gillar att springa.

Igår var det fältet, idag på förmiddagen var det spårning och ikväll blev det en runda med Tyrus i pildammsparken så egentligen inte så märkligt. Det roliga ikväll var att MOR också hade behövt bada (med kläderna på), som hon såg ut, förstår inte vad hon höll på med. Jag och Tyrus var så försiktiga vi kunde, stänkte inte alls omkring oss. Camilla var ju hur ren som helst! 

Nu skall jag gå & vila mig och njuta av min renlighet (så länge den nu varar)!





Vad dagarna springer iväg

Igår var Tarzan här när hans matte & husse åkte till Danmark och handlade. MOR & LILLMATTE tog oss med till fältet för att rasta av oss ordentligt. Det första vi hittade var en jätte pöl, vattnet stod härliga till när vi sprang fram och tillbaka. Jag såg hur Elliot betedde sig i vattenpölen i torsdags när vi tränade och det såg väldigt kul ut och det VAR väldigt kul. Tack brorsan, du lär mig mycket du!

Sedan hittade vi en ny pöl och bakom den fanns ett riktigt gottebord, jag stannade där länge och väl. Jag hörde mycket väl att dom kallade på mig, men varför skulle jag springa till dom, jag hade det så bra så. Till slut tröttnade LILLMATTE och skrämde mig genom att säga att MOR gått hem. Då blev det fart på mig, för jag såg en skymt och hörde henne kalla. Sedan höll jag mig inom räckhåll. Tarzan däremot var som en kalv på grönbete, det tog en bra stund innan vi fick honom i koppel och kunde gå hem. Men roligt hade vi, Tarzan tog sig även ett dopp i det riktiga vattnet, det avstod jag ifrån, ville inte bli mer blöt.

Jag var väldigt trött resten av dagen, mös lite här och där och bara tog det lugnt.

Idag har jag varit med Ellitotten och spårat. Hörde MOR säga till Ann att hon trodde jag glömt hur man spårade bara för att vi haft en månads uppehåll. Men jag visade minsann henne att så inte var fallet. Visst kom jag lite ur spåret men jag hittade själv tillbaka igen och fick massor av beröm som jag gillar att få.

Titta så fina vi är jag & Ellitotten:

110274-63

och titta så stolt jag är över min klöv:

110274-64

Träning med brorsan

Ikväll har vi varit på klubben och tränat lite, det blev bara brorsan Elliot och jag, men det gick bra det också. Först var vi lite på agilitybanan sedan tränade vi lite av varje. Jag var lite loj när MOR tränade med mig, men när Ann tog över så blev det allt lite fart på mig, sorry MOR men ombyte förnöjer.

Tack för den nya leksaken, du skämmer bort mig Elliotten, men fortsätt gärna för jag gillar att bli bortskämd!

Jag glömde förresten att fråga om du har lust och spåra med mig på Lördag eller Söndag. Jag tror att jag skulle behöva ett träningspass innan vi startar viltspårskursen igen den 13:e.  Jag har checkat med MOR och hon kan båda dagarna, vi kan väl höras vid imorgon kväll?

Jag har precis kommit in från sista kvällspasset, jag är ganska blöt för det kom lite uppifrån. Vi hann knappt in genom dörren förrän MOR skällde på FAR och sa att han måste se till att torka av mig när jag är våt & smutsig. Förlåt jag glömde svarade han direkt, men gjorde ingen antydning till att torka mig i efterhand. Jag tycker det är bra när FAR glömmer, för jag är lite kittlig när mina baktassar torkas. Är MOR ute med mig så glöms det inte, den saken är säker.



Så har man varit på kalas igen

Idag har vi varit och firat FARs mor som har fyllt 75år. Jag blev faktiskt lite rädd, när hon tog sig fram så hade hon någon "mickapär " som hon puttade framför sig, den hade 4 hjul. MOR sa att det inte var något farligt, det var en rullator som hon måste ha för att kunna ta sig fram. Jag fick gå fram och lukta lite på den, sedan gick det bra, jag fick på så sätt bekräftat att det inte var någonting som var farligt.

Det är inte jätte roligt att gå på kalas alltid. Idag satt alla och smaskade i sig smörgåstårta & vaniljbullar och jag fick bara sitta/ligga och titta på. Jag gjorde ett par försök att smyga ut i köket, men någon kom på mig varje gång.

En sak är säker, jag tänker inte bjuda en människa på mina tuggben hur mycket någon snällt än ber mig. Ni mina fyrbenta vänner bjuder jag gärna, för ni brukar alltid bjuda tillbaka.


MOR har berättat att vi skall åka till Lomma imorgon kväll och träna lite, det ser jag framemot.


NYÅRSFIRANDET

Klarade jag mycket bra, brydde mig inte om att det smällde som attan där vid tolvslaget.

Hade jag varit ensam hade jag nog blivit lite rädd, men jag fick ju vara tillsammans med min trygga MOR & FAR och dom blev inte rädda så varför skulle jag.

Dock förstår jag inte riktigt varför människorna runt omkring mig blev tramsigare & tramsigare ju mer klockan närmade sig tolv.  Verkade som om det dom drack under kvällens gång innehöll något som gjorde dom konstigare & konstigare. Det var bara jag & MOR som bar oss åt som vanligt, någon måste ju hålla ställningarna.

Ja, då har man varit med om sitt första årsskifte också i sitt liv.