Det vet e katten...
... om jag vill pröva på att springa nått mer bredvid MORS cykel.
Det var det läskigaste jag utsatts för hitintills i mitt unga liv. Den där pinnen var nog spänd till max för att jag ville hålla mig så långt som möjligt ifrån cykeln.
Efter 3 varv runt gården gående/halvspringande så tyckte MOR att det fick räcka för idag.
Tror ni att jag kan vänja mig? Jag tvivlar...
På spaning...
Jag har koll på det mesta som händer på J A-gatan skall ni veta.
Ikväll höll jag full koll på Guinness när han var på väg att hämta bilen för att åka på sin agilityträning. (Tyvärr är filmen lite mörk och stannar upp emellanåt för att jag står blixtstilla och bara spanar)
Killen som alltid...
Idag kändes sig ÄLDREMATTE lite ensam i sin lilla flatlet och vad gör hon då för att ändra på detta? Jo, så klart ringer hon efter mig.... tänk att hon tänker på mig först, hon är allt min allra bästaste ÄLDREMATTE.
När man är hos ÄLDREMATTE är allt så lugnt & stilla, vilket är skönt som omväxling.
Igår blåst...
Rusk måste definitivt vara med, för jag ruskar mig himlans mycket när jag blir blöter i min päls (ja den lilla päls jag har att ruska på dvs).
Sedan älskar jag inte precis att bli avtorkad.... det tar sådan tid och så skall man emellanåt behöva stå på bara 3 ben, JOBBIGT är det rätta ordet.
Söndagar ...
... kan vara förbaskat tråkiga.
Sov faktiskt lite längre än vad jag brukar göra. Måste erkänna att det var riktigt skönt att få sova ut och att slippa väckas utav någons väckarklocksalarm.
MOR och jag gav oss ut direkt, men möttes av ett väldans blåsande vilket gjorde att vi tog en kortare runda än vanligt, ingen av oss ville vara ute någon längre stund.
Men toppen var det när frukosten serverades mig, jag fick nämligen mera mat än vad jag brukar få. MOR frågade Margareta igår om hon tyckte att jag var smal, svaret hennes var att jag var lite tunner och kunde gott lägga på mig 1/2 kg i alla fall. Så istället för 4 fick jag nu 5 dl.
Jag slöade lite medans MOR tog tag hand om disken från gårdagen. FAR åkte iväg på handboll med sina tjejer. LILLMATTE tog ut mig på en runda i samma himlans blåsväder.
På eftermiddagen åkte MOR och LILLMATTE iväg och kom hem med en massa kartonger. När jag fått min rastningsrunda så började LILLMATTE städa sitt rum och sedan började det byggas möbler. Ett datorbord sattes ihop, likaså en stol och sedan kom en ny datorskärm på plats. Det kändes som att komma in i ett helt nytt rum när allt var klart, så himla mysigt blev det när hon tände lite ljus oxå.
MOR var iväg på ännu en tur, en ny dator skulle avhämtas åt ÄLDREMATTE (hennes gamla bärbara hade lämnat in lagom tills hon flyttade och nu hade saknaden blivit alldeles för stor).
Efter kvällsmaten, fick jag följa med hem till ÄLDREMATTE en stund. Medans MOR fixade lite med datorn så fick jag kommma ut och se mig lite mer omkring i ÄLDREMATTES nya kvarter. Jag har inte heller riktigt vant mig vid alla nya ljud i hennes lägenhet, jag ligger hela tiden på helspänn, vaktar gör jag när det känns som om någon är på väg in hos henne och då måste jag varna.
Väl hemma igen, så blev det lite vila innan FAR tog ut mig på kvällsrundan.
Ingen träning, ingen spårning = tråkig söndag! Jag trodde att MOR skulle se till att vi skulle träffa Guinness, men så blev det inte heller :-(
Men det finns några som har haft en betydligt roligare söndag: t ex IFK Göteborg som blivit Svenska mästare, nu är du väl glad Crilli?
Nu snarkar FAR för fullt i soffan, alltså är det hög tid att gå & lägga sig.
Ni har väl inte...
Denna timme lär vara super viktig att ta tillvara på för att orka med allt under höst- & vinterhalvåret.
Jag fick stanna upp en timme längre för MOR idag, men nu är den då strax 00.00 kan man säga och då är det godnatt som gäller.
Sigge...
Det blev inte på något vis stirrigt. Sigge kollade in mina leksaker & ben vilket han jätte gärna fick lov, det gör mig inte ett dugg, jag har dom ju tillhands som många andra dagar.
När 2-beningarna satte i sig lite smarrig efterrätt så fick vi vars ett grisöra. Men jag måste ju säga att Sigge var en långsam jäkel på grisöronätning. Jag fick ligga/sitta och vänta i minst 10 minuter efter att jag ätit upp mitt och det var tufft skall jag lova (grisöron är så himlans gott att man bara vill ha mer/fler).
Här ligger Sigge och tuggar för fulla muggar:
och här ligger jag på röda mattan:
Kvack, kvack...
... lät det innan änderna damp i backen.
Det var lite annorlunda apporteringsträning idag, ja inte så mycket från första början men sen... då hände det konstiga saker vill jag lova.
Först fick jag sitta en bra stund i bilen, vilket jag nästan aldrig får göra när vi kommer till Lomma, men nu var det ju det där med tävligen imorgon och det återstod att räfsa ihop en hel del gräs efter att mattan blivit klippt. Så detta gjordes först av 2-beningarna.
Sedan drog vi ut i furet, jag, Elliot, Vira, Zappy, Bell, Spot, (redigerat 27/10: f'låt mamma att jag glömde bort att nämna dig.) & Kid, ja 2-beningarna oxå så klart. Först fick vi apportera kanindummiesar. Jag gjorde så klart bort mig på första försöket, jag hämtade snyggt men bestämde mig för att inte lämna av dummyn till MOR. Trots morrande 2-beningar överallt så fortsatte jag att springa omkring ett tag.
OBSERVERA! JAG HÖLL FAST DUMMIEN I MIN MUN HELA TIDEN!
Resterande gånger gick därefter betydligt bättre, men jag har mycket kvar att lära tills jag kommer upp i nästa division, men MOR har sagt att jag/vi inte har någon brådska.
Innan det var dags att vi skulle ge oss in på att apportera färskvilt så räknade Margareta sina dummiesar , det saknades en sa hon och denna fick jag hämta vilket jag skötte ganska så bra. Sedan gick Margareta runt till oss "nybörjare", jag, Elliot & Zappy och lät oss lukta på änderna. Lite försiktig var jag, men ändå ganska nyfiken. Kid var först ut, hämtade och lämnade av utan några problem, likaså gick det bra för Vira. När det var min tur så bad MOR mig titta noga när Margareta slängde iväg en and som kvackade högljutt, jag stack iväg, snusade lite på anden, men valde sedan den 13:e kanindummien (den har jag ju vant mig vid nu) som låg kvar där ute och sprang tillbaks till MOR med den. Jag kom inte undan, jag skickades ut igen och då fanns bara anden kvar, med viss tvekan så tog jag den, men orkade inte hålla fast den hela vägen fram, den var faktiskt ganska otymplig och svår att greppa tag om. Elliot var den av oss gröngölingar som klarade sig allra bäst, Zappy var lite mer försiktig, men så är hon ju oxå tjej. Bell, Spot & Jizza är redan proffs på det här.
Nja jag vet inte riktigt, skall jag våga ta den?
Lite dålig bild, men jag pinnade på som f-n till MOR för att lämna av den och då hann inte fotografen riktigt med:
Betydligt bättre gick det för Vira, vilken duktig syrra jag har (undrar bara var färgen på bilden tog vägen?):
Men brorsan Elliot är absolut vassast på att hålla en andhane i gapet:
Nästa träning är tänkt att den skall ske uppe hos Vira på hennes hemmamarker nästa söndag och då ryktas det om att vi kommer att bli många fler grabbar & töser. Det skall bli trevligt tycker jag.
När man...
... äntligen skulle få sova åtminstone 1 1/2 timme längre än vanligt, så vad händer?
Jo, FARS väckarklocka ringer som vanligt 6.30 och vad händer då?
Jo, MOR får väcka FAR för att han skall stänga av den. Vad händer sen?
Jo, jag är klarvaken och ser till att MOR oxå blir det.
HIMLANS KLUMPIGT AV FAR, ELLER?
Lydnadsträning blev det...
MOR skulle oxå ha hjälpt till att städa på apellplanen och lite allmänt på klubben här och var, men när vi kom hade Ann & Marie redan arbetat färdigt för dagen. På lördag skall det göras en lite mer gemensam insats av fler 2-beningar, förmodligen innan vår apporteringsträning.
Innan vi började träna så blev det en koppeltur i Lomma-skogen, framförallt Elliot & Lakrits behövde detta eftersom dom tillbringat ett en bra stund i bilarna. Rundan blev lite längre än det var tänkt från början, mörkret inföll snabbare än väntat och för att inte gå vilse så så fick det bli hela yttervarvet.
Vi som tränade ikväll var jag, Elliot & Lakrits, vi fick ta lite koner & en rygga till hjälp vid vissa träningsmoment. Men överlag så gick träningen bra, jag är bara lite väl trög när det gäller linförigheten & fritt följet och nappar inte heller så mycket på hur MOR rör sig, det blir inte kuligare.
Efter träningen så blev det lite hundsnack tillsammans med Bell, Spot, Isa och deras mattar som var och finslipade formen inför den kommande söndagstävlingen.
Innan träningen började och då jag fortfarande satt kvar i bilen så såg jag att en påse överlämnades från Ann till MOR. Denna fick jag undersöka så fort vi kom hem och jag spårade mig snabbt ner bland köttbullar och ett smaskigt ben. Tack så mycket får jag ju säga först nu i efterhand, jag kunde ju inte vara säker på att det var till lilla mig.
Det var så...
Idag fick jag tillsänt mig 2 bilder och tänkte att ni kanske vill se hur han ser ut nuförtiden (själv tycker jag att vi är ganska lika). Ninan han har i munnen har han fått av våran gemensamma brorsa Elliot.
Jag har fått ...
Båda har handlat om att jag ser smal ut, vet inte riktigt om jag skall tolka det som positivt eller negativt, hade det gällt MOR själv så hade hon tyckt att det varit väldigt positivt, men nu gäller det inte henne utan mig.
Kanske är det bara så att jag håller på att förvandlas från den "fula ankungen" till den snygge unge killen i sina bästa år.
Jag äter bra (2 x 4 dl torrfoder) varje dag, fyller på kistan mellan målen med lite godis & frukt, så det går definitivt ingen nöd på mig.
Jag självt tror att jag behöver bygga upp lite mer muskler, vilket jag hoppas att jag kan göra med hjälp av lite cykling.
Fint kvällsbesök...
När dom ändå var här så passade vi på att gå en lång kvällsrunda tillsammans. Vi uppförde oss väldigt väl, stannade upp lite emellanåt och pussades (vilket måste vara tillåtet) men för övrigt så traskade vi bara på.
Ni får gärna komma in till oss fler gånger... det var himlans trevligt initiativ!
Ja där...
MOR kom hem tidigare än vanligt, ryggsäcken packades och jag fattade att något var på "G" igen. Vi for iväg till Järavallen för att jag denna gång skulle pröva mig på att gå ett rörligt viltspårsprov.
Idag spårade jag med nosen där den skulle vara, dvs i spåret. Jag var lite snabbare än vanligt i starten, men ganska snart var jag inne i min normala lunk igen och fortsatte att spåra, ja nästan som på räls.
Det kändes betydligt mycket roligare idag när jag stod där stolt som bara en Flatte kan vid spårslutet med klöven i munnen och bara väntade på att MOR skulle komma fram och pussa på mig och bekräfta att jag varit en duktig kille.
Klipp & Klistra...
I förmiddags åkte jag, MOR & LILLMATTE iväg och köpte några dummiesar modell mindre. När vi kom hem igen så åkte kaninskinnet, saxen & klistret fram men ännu är det bara i planeringsstadiet, MOR är inte helt överens med sig själv om hur hon bäst skall få det på plats. Tidigare när vi tränat inomhus på att jag skulle hålla kvar dummyn i munnen utan att släppa den har jag tyckt varit urtråkigt men idag har jag hållt den kvar med skinn och allt och MOR behövde inte ens säga till mig att hålla fast en enda gång.
Annars har dagen avlöpt i ett väldigt lugnt tempo, vi har myst en hel del och jag har varit ute på 2 långrundor med LILLMATTE, en fotorunda och ett p-biljettsuppdragsrunda (LILLMATTE har tagit på sig att hålla eventuella p-böter borta från en långtidsparkerad bil).
Jag har oxå sett till att "snälla tanten" igen måste köpa nytt godis, hon kunde inte motstå att ge mig den 3:e och sista godisbiten när hon tittade in i mina bedjande ögon där jag satt nedanför hennes balkong.
Det kom ett...
... mail med en störtskön bild som bara måste publiceras här på min blogg.
Spot i fullständigt ryggläge: 
Kanske är bilden tagen efter dagens 1:a pris i lydnadsklass II. Plac Pris Poäng Ekipage Ras Klubb 1 1. pris 166.50 Margareta Westberg-Johnson med Anthriscus Captain Blood(S24342/2005) Flatcoated retriever Lomma BK
STORT GRATTIS!
Lite framsteg...
Vi åkte direkt från Eslövstrakten till Lomma för att träna apportering. Vi var först på plats och både jag & MOR hade fått en stunds välbehövlig vila.
Dagens träning inleddes med lite styrd lydnadsträning, vilken gick bra ända fram tills Margareta beordrade våra mattar att gå väldigt långt ifrån oss. Detta gillade inte jag och promenerade efter MOR och likaså gjorde Elliott och sedan drog han & jag iväg på en väldans lång lektur. När vi var infångade så skärpte vi till oss så att träningen kunde fortsätta.
Själva apporteringsträningen gick rätt hyfsat för min del idag. Jag kommer bättre och närmre in med dummien till MOR, ja jag höll FAKTISKT kvar den sista ända tills MOR bad mig släppa den, det ni. Synd att jag inget bildbevis har, ni som inte såg det tror väl inte era ögon när ni läser detta. Men det finns vittnen....
Varför det fungerade bättre idag berodde nog dels på att MOR inte lutade sig fram över mig mer än en gång när jag skulle avleverera och dels på att jag börjar fatta vad det handlar om och dels för att jag börjar tycka att detta är ganska roligt.
Jag & MOR får väl se till att försöka få någon mer med oss ut ur flocken så att jag får träna lite markeringar i veckan, kan inte komma till nästa lördagsträning och inte gjort min hemläxa.
SVENSK VILTSPÅRSCHAMPION, SVCh...
Extra stort GRATTIS, 3 raka 1:or, det säger en hel del... vilken spårkille du är!
Grattis oxå stolta matte Lena.
Många Walle-pussar & matte-Helene klappar
Idag har jag...
... varit ute och prövat mina vingar, jag har gått mitt första "riktiga" viltspårsprov.
Men tyvärr bar inte mina vingar mig helt, det blev ingen 1:a, men ej heller någon 0:a. Jag "spårade ut" ut för mycket på 1:a sträckan och då blir det inte riktigt så bra som det borde.
Det var inte riktigt meningen att jag skulle bli anmäld till detta prov, men när MOR skule anmäla mig till ett rörligt viltspårsprov som skall gå av stapeln på måndag så såg hon att man kunde anmäla sig till detta ordinarie prov och att man kunde komma med om det fanns platser över för icke Bassethundar, vilket det gjorde. Vi pratade om det här hemma och bestämde att jag skulle ta chansen men den tog jag inte riktigt... men jag är inte killen som ger upp så lätt (värre är det nog med MOR är jag rädd för).
Imorgon...
9.30 startar apporteringsträningen i Lomma. Jag hoppas att vi får apportera sådana där pälsklädda saker igen, de var mycket roligare än de vanliga dummiesarna.
MOR berättade för mig att jag skall få några egna sådana oxå, Marie (Lakrits matte) har tydligen lyckats komma över "dummypäls" till ett himlans bra pris. Men det krävs lite "klipp & klistra" insats från MORS sida först, men det är jag helt övertygad om att hon fixar lätt som en plätt.
Imorgon är det alltså upp till bevis, därför är det dags att krypa tills sängs nu meddetsamma bums!
Tur att ...
... ÄLDREMATTE inte höll vad hon bestämt sig för.
ÄLDREMATTE hade bestämt att jag inte skulle få ligga i hennes nyinköpta säng, men hon höll som tur var inte vad hon bestämt sig för. Hon ändrade sig vilket inte jag blev speciellt besviken över, sängen är nämligen så skitskön att sova i, ja så skön att jag sov ända tills klockan 09.15 imorse!!! Men oj vad pinkenödig jag var när jag vaknade till liv, aldrig tidigare har jag hållt mig i så många timmar. Men allt klarade sig tills jag kom ut, men det tog en stund innan jag lämnade första kissestället.
MOR hon bara...
Alltså det blev inte någon cykelpremiärtur igår trots att MOR faktiskt lovat. Dels så blev det inget pga att inte grejorna var monterade på cykeln och dels för att jag skulle följa med ÄLDREMATTE hem och sova över för att slippa vara ensam hemma för många timmar idag.
Är det ok att inte alltid hålla vad man lovar, jag ställer bara frågan för att veta vad som gäller när jag lovar saker... vad tycker ni mina bloggkompisar?
Sigge har gjort det...
En sådan där "springer-någonting" är sponsrad i 2 delar från 2 kära vänner till oss, så det finns ingenting att skylla på längre, ja det skulle i så fall vara om MOR inte kan sätta ihop det hela. Men då finns nog FAR där vid hennes sida och ger henne en hjälpande hand.
Så förhoppningsvis så skall jag imorgon få pröva på hur det är att vara ute och cykla på riktigt!
Händelserik...
LILLMATTE kom hem ovanligt tidigt från skolan. Direkt började hon packa ihop lite saker åt mig, ja dessutom packade hon ner min kvällsmat. Jag var lite spänd på vad som skulle hända. Vi promenerade en bit och stod sedan och väntade på en buss som skulle ta oss till Lund & hem till den långe smale (Niklas).
Jag har inte varit hemma hos Niklas så väldigt många gånger tidigare så jag var lite orolig emellanåt. Men Niklas mamma försökte ta MORS-rollen och det funkade rätt så bra. När hon varit och handlat så hjälpte jag henne att packa upp och då kändes det lite som om jag var hemma.
När det var dags att bege oss hemåt så kom MOR och hämtade oss. När ytterdörren öppnades för mig så stod MOR där, snacka om att jag blev glader. Men det var något konstigt doft runt omkring henne, hon luktade hund, hunddoft som jag väl kände igen, men inte riktigt kunde placera. Var hade hon varit utan mig?
Jo, hon hade varit hemma hos mamma Jizza och Bell & Spot. Tydligen så skulle nattkulls 2-beningarna få lära sig lite apporterings vett & etikett. Det är faktiskt väldigt viktigt att de vet hur hur de skall lära oss 4-beningar att apportera på rätt sätt och den bästa att lära ut detta är såklart Margareta. Det skall bli intressant att se på lördagens apporteringsträning om något gått in i MORS lilla hjärna.
Rubbad...
MOR hade himlans svårt för att komma till ro & sova. Hon vände & vred sig i sängen, bytade sovplats (ockuperade sig i ena soffan), drack vatten, satt vid datorn, gick tillsängs igen, ja så höll hon på ett par timmar. Jag sa till henne att så kan hon inte hålla på och eftersom att detta störde mig enormt, så tar jag det säkra före det osäkra inatt, jag följer med LILLMATTE in & sover i hennes säng som för dagen är renbäddad & luktar bara så underbart gott.
Vi ses & hörs imorrn igen!
Idag har...
Tarzan, har varit iväg för att hans ena öra inte såg så bra ut, så nu får han lite ny behandling + att det togs några prover som förhoppningsvis skall visa om och i så fall vad han har för bacillusker i örat.
Guinness har varit iväg med sina tassisar, tyvärr vet jag inte hur det gick för honom. MOR ringde matte Lena tidigare ikväll för att förhöra sig innan hon drog iväg med ÄLDREMATTE men då var det ingen hemma.
Jag hoppas verkligen att dom båda snabbt ser till att bli bättre.
Idag har...
... ÄLDREMATTE flyttat ut (igen).
Vad jag inte riktigt kan förstå är hur hon kan föredra sin nya FLATLET med en sprillans ny störtskön bred säng istället för sitt lilla krypin med tältsäng här hemma hos mig.
... och inte fick jag sova över och vakta henne (som hon lovat), men Anna, ja hon fick minsann vara kvar där (det är tydligen mer med somliga än andra).
Äsch, jag skiter i det här nu, jag går & knyter mig i tältsängen, jag är inte långsint, men jag erkänner att det redan är lite tomt utan dig min favorit ÄLDREMATTE.
Aldrig har det hänt förr...
För det första så fick MOR sovmorgon, sedan tog LILLMATTE mig på en långrunda. När FAR kom hem från ännu en förlustmatch med sina handbollstjejer så behövde han komma ut och då fick jag följa med. Nästa tur blev med den långe smale, han ville titta på lite graffiti och ville ha lite sällskap och då fick jag följa med eftersom LILLMATTE var upptagen med lite skolarbete. Sista turen blev tillsammans med både LILLMATTE & den långe smale, dom skulle ändå ut och leverera LILLMATTES kamera till Chrilli på gatan.
Jag har inte alls haft något emot att ha varit ute med mina andra flockmedlemmar och jag tror MOR har varit ganska nöjd hon oxå, för hon har haft lite svårt att röra sig idag. Ja så kan det gå när man ger sig in på saker som man inte är så van vid. Men hon verkar rätt så rörlig nu, så imorgon kör vi nog på som vanligt....
Helkväll...
För att vi skulle vara lite trötta när vi skulle vistas under samma tak så träffades vi utomhus och gick tillsammans ner till rastgården. Vi tog ett par rejäla rundor sedan var Tarzan lite trötter, så vi gick hemåt till Tarzans hem. När dörren öppnades så rusade vi ut i köket för där luktade det mums mums, MORMOR stod och klippte upp tuppen som 2-beningarna skulle mumsa i sig. Jag & Tarzan fick nöja oss med vårt torrfoder , vilket jag tyckte var OK men inte Tarzan. Eftersom att Tarzan inte åt upp sin mat så trodde jag det var fritt fram att käka hans oxå, men se då var MOR där som en hök och hindrade mig.
Lite senare när 2-beningarna dessutom skulle sätta i sig efterrätt så fick vi vars ett grisöra, vilket aldrig sitter fel.
Här ligger Tarzan och käkar:
& här ligger jag:
LILLMATTE saknade den långe smale, som tröst fick hon en puss av mig. Visst verkar det att duga lika bra?
Tack snälla...
Jag fick ta emot det direkt när MOR kom hem (ca 17.45) och har sedan dess intensivt legat & tuggat ända tills nu (20.25). Jag brydde mig knappt om när MOR kom upp från tvättstugan, ej heller när ÄLDREMATTE kom hem och det säger inte lite om vad jag gillade denna bensort.
Men herregud vad jag blev törstig, har bälat i mig nästan 2 hela skålar efter varann och det börjar trycka på lite. FAR sitter och kör F1, MOR & ÄLDREMATTE ligger i vars en soffa & tittar/lyssnar på Idol. Undrar vem som skall "offra" sig och låta mig komma ut och lätta på trycket?
Mycket utevistelse...
Först går ÄLDREMATTE ut med mig, strax efter att vi kommit hem så kommer MOR hem och bara tar för givet att jag inte varit ute. Hon klär inte ens av sig, tar bara kopplet och så ger vi oss av.
Vi gick en lång runda, ja faktiskt en runda som jag inte tror jag gått någongång tidigare, så det var lite spännande, nya dofter och så.
Han har gjort det...
Idag har han tagit sin andra raka 1:a i ÖK - viltspårning.
GRATTIS igen!!!!
Tänk snart har jag en polare som är SVCH:are
10:or hit...
Idag på den avslutande lydnadskursgången så hade vi en liten träningstävling.
Vi var 9 st som startade. Det började med att alla 2-beningar fick dra ett startnummer, MOR drog såklart nr 1, vilket betydde att vi fick börja.
Första & andra momentet utfördes tillsammans med halva gänget, resterande utfördes en & en.
Så här blev mitt resultat utifrån mina baskunskaper och med lite hjälpmedel/mutor:
Moment /Betyg
1. Platsliggning/10
2. Tandvisning/10
3. Linförighet/8 Släpar
4. Platsläggande/8 Seg i starten
5. Inkallande/10
6. Stående/10
7. Apport /10
8. Hopp över hinder/9 Avslut
Synd att jag inte riktigt tycker att det är skitkul att följa med i MORS tempo när momentet är Linförighet. Att jag var seg i starten på platsläggandet under gång, berodde helt & hållet på MOR, hon måste ju se så att jag är med på noterna innan hon startar. När det gäller hopp över hindret så får jag ta på mig den lilla betygsmissen, jag brukar avsluta snyggt & prydligt, men glömde bort mig lite idag.
Helhetsintrycket blev en 10:a, så jag & MOR blev nöjda, vi gjorde i alla fall så gott vi kunde.
Att det sedan gick mycket bättre för "vissa andra" var inte så överraskande för oss, det hade vi bara räknat med.
När vi åkte hem så slapp jag för en gång skull att lyssna på Radio Energy, jag fick lyssna på en duktig sångerska vid namn Ellinor Asp, känner du henne Lakrits?
Igår...
Idag när jag var själv hemma så tänkte jag att jag skulle mäta hur lång jag blivit från nos till svansspets. Men det var det svåraste jag någonsin gett mig in på, allstå att vika upp en tumstock... tillslut så tog jag ett ordenligt grepp med tassarna och slet tag i den med gaddarna mina och ooops då for den iväg i två bitar.
Jag skämdes lite, när FAR upptäckte vad jag gjort när han kom hem. Jag har aldrig tidigare förstört något som inte varit mitt eget, men jag ville ju bara kolla om jag blivit en stor kille.
Undrar varför...
Är det en oskriven lag, någon som vet?
Det gick nästan...
Jag blev jätteglad när jag vaknade och fick berättat för mig att jag skulle få åka och spåra idag.
När vi hade kommit halvvägs så blev det lite dimmigt, efterhand blev dimman beydligt tjockare och MOR satt där fram och muttrade lite över att det var himla svårt att se något. Men ju närmre Lakrits & Marie vi kom så lättade det något. På ett ställe hade dessutom en lastbil full med bedor vält, så där stod polisbilar med blåljusen på och dirigerade trafiken och bärgningsbilarna var i full gång med att försöka få upp lastbilen & släpet igen på vägen. Det verkade ha gått bra tillslut för vägen var fullt öppen igen på hemvägen.
Idag skulle jag få spåra först så jag fick komma ur bilen på direkten. Jag kände mig fokuserad på uppgiften när MOR kallade fram mig till spårstarten. Det gick väl ganska hyfsat ett tag, jag fick jobba som fan men jag jobbade. Jag jobbade alldeles för mycket och trasslade in både mig själv och MOR, på ett ställe så stod MOR på öronen riktigt ordentligt. Men efter 3 varv runt återgången så hade jag kört slut på både mina & MORS batterier, det hjälpte inte ens här med att använda Duracellisar. En viss hopplöshet infann sig sedan hos oss båda tror jag, emellanåt var jag rätt på det men tappade sedan fokusen igen. För att det inte skulle sluta helt i misslyckande så stannade MOR upp mig och påvisade riktningen fram till skottplatsen. "Skottlossningen" var väl det som fungerade allra bäst, jag ryckte till lite men inget mer. T o m sista biten fram till spårslutet var tufft, näsan hade nästan slutat att fungera helt, men så plötsligt uppenbarade sig en igenkännande doft och då fick jag tillbaka lite ork och fann den, klöven alltså! Ja så här kan det oxå gå ibland, nya erfarenheter för både mig & MOR. Framförallt tror jag att MOR måste ändra sig lite hon får inte förvänta sig för mycket av mig.
2:e "man" ut ispåret var vår tjej Lakrits som för första gången skulle få prova på nattaspår. Om hon hade problem med att gå nattaspår med återgång & ej blodad vinkel? Nej, glöm det, hon var super duper duktig, spårade som om hon ingenting annat gjort här i livet.
3:a idag var Elliotten. Han startade i ett rasande tempo, vilket han kunde göra hela tiden för han hade heller inga problem med att hitta rätt. Men jag hörde att du lyft lite på vänster bakben, men det är ju som "dom" säger nöden har ingen lag!!
När alla spårat klart fick vi leka tillsammans en stund på ett jätte jätte stort fält. Fy farao vad vi sprang. Plötsligt hoppade det upp något mitt framför mig & Elliot, jag visste inte vad det var men tyckte det var lika bra att hänga på Elliot. Men dom där tvåbeningarna skrek sig nästan hesa för att vi skulle komma tillbaka, så vi bestämde oss för det efter ett litet tag och det var nog bäst för oss är jag rädd för.
Summa sumarum av spårandet idag: "det går förhoppningsvis fler tåg"
Konstigheter...
Igår kväll när jag skulle äta så låg det något konstigt ovanpå mitt torrfoder. Jag började med att äta torrfodret runt om, prövade på det konstiga men spottade ut det igen för att fortsätta på det andra. Men skam den som ger sig, jag testade på nytt och då smakade det helt OK.
När jag får annat än torrfoder i min matskål så blir jag lite orolig över om dom försöker lura i mig något skumt, så oxå denna gång. Men jag hade inte behövt oroa mig, MOR hade bara lagt dit en helt vanlig bit falukorv.
Jag är en ganska försiktig typ, så jag går inte på vad som helst... men prövar gärna falukorv fler gånger!
Ibland förvånar...
... jag till och med mig själv.
Redan klockan 9 begav vi oss iväg jag & MOR till Lomma för att träna apportering med Margareta. Det fanns en massa massa tollare som hade "invaderat" furet för att mentaltestas. Vi fick promenera bort till scoutskogen istället.
Det var lite annorlunda apportering idag mot tidigare, ja egentligen inte själva apporteringsmomenten men dummiesarna var annorlunda, de var kaninpälsklädda. Dessa var lite mer spännande och betydligt behagligare att hålla i munnen.
Elliot är en riktig hejare på det här med apportering, han letar bra, avlämnar fantastiskt (han t om hittade den 13:e dummien efter att Jizza & Bell eller Spot gett upp efter långt ganska långt sökande). Att han ligger lite, ja egentligen rätt mycket före måste helt enkelt bero på att han "tjuvtränat".
Jag letar väl ganska bra, men har lite svårt att fatta att jag skall hålla fast ända tills jag är tillbaka vid MORS vänstra sida. När jag studerar de andra så står deras mattar framåtvända när de kommer in med dummyn, men min MOR sitter nästan alltid ner med ryggen mot mig, hur kul är det då att komma till henne, jag har ju inte en möjlighet att se om hon är nöjd/missnöjd med apportsök. Men sista avlämningen är jag trots allt ganska nöjd med jag sprang ända fram till MOR och "körde upp" dummyn i örat på henne.
Lakrits & jag är nog lite mer på samma nivå, hon vill inte heller så gärna hålla fast dummyn ända tills Marie ber henne släppa den. Hur som helst Margareta lovade att vi skall få fler träningsförsök, jag har ju kunnat lära mig en del annat, så då skall väl detta oxå gå att lära sig.
Att åka hem utan lite lydnadsträning, nej se det gick inte för sig. Vi traskade in på apellplan. Vi fick ställa upp oss på rad och blev dirigerade av Margareta. Vi fick först gå i koppel, fram och tillbaka, samma sak sedan fast utan koppel, lite platsliggning. En inkallning måste givetvis tränas oxå. Jag satt till höger sett från våra mattars håll, Elliot i centrum och Lakrits till vänster. När Ann kallar in Elliot så hänger Lakrits på och dom två ger sig ut på en liten extra runda. Det är nu det förvånandsvärda sker, JAG SITTER KVAR! MOR blev chockad tror jag för det tog himla lång tid innan hon kom fram till mig och överöste mig med beröm för att jag varit jätte jätte jätte duktig.
Ja som sagt, jag förvånade även mig själv!
På behörigt avstånd...
Jag tror aldrig att jag kommer att vänja mig vid 2-beningar klädda i organga kläder. Imorse hade jag turen att befinna mig på andra sidan gatan när det kom en sådan där "gatuarbetare" men ändå så försökte jag hålla mig så långt till vänster.
Vad tycker jag om orangt? Inget vidare (usch, jag ryser bara av själva tanken)
Nu skall förhoppningsvis...
... dom jädrans fästingarna inte angripa mig, idag fick MOR äntligen tummarna loss .... och köpte ett nytt Scalibor halsband åt mig.
Tack MOR för att du gör allt för att "skydda" mig!
Lån...
Guinnness har du prövat att ligga i tältsängen som min ÄLDREMATTE lånat av er? Om inte så har du missat något. Just nu så sover ÄLDREMATTE i LILLMATTES säng och jag sover i ÄLDREMATTES. Detta är helt rättvist tycker jag, om ingen 2-bening behöver sova på golvet så varför skulle jag! Dessutom sover jag som en prins och vaknar helt utvilad.
Vad tror ni, inte kan väl MOR & FAR vara så grymma att dom lämnar tillbaka den då ÄLDREMATTE flyttar ut?
Ettan kom...
Guinness har idag tagit sin första 1:a i ÖK-viltspårning.
STORT GRATTIS!
Ps. Jag är stolt över att vara kompis med dig
Onsdag igen = ...
... träning.
Idag var 4:e gången och alla moment är nu genomgångna.
Idag fick vi träna på ställande under gång, här skall man stanna direkt, alltså inte ta några extra steg. Här fick vi lite hemläxa. Sedan fick vi träna apportering, dvs ta & hålla apportbocken i 7 sek, alltså inte som vi tränat apportering tidigare, dvs att jag sprungit ut och hämtat dummiesar (men inte kommit tillbaka).
Vi fick träna på lite sådant som vi tränat på tidigare oxå så klart. Istället för linföring fick träna på fritt följ. Det gick bra ända tills Karin O bad MOR kasta iväg min nya roliga repboll för att fånga min uppmärksamhet. Jag hämtade den, var på väg bort mot MOR men då fick jag syn på Bell, Spot & Isa och satte fart mot dem. Men tro det eller ej jag ändrade mig och sprang på andra hållet igen. MOR fick muta mig med en baconbits för att jag skulle komma tillbaka (utan repboll).
Platsliggningen, tandvisningen & inkallningen, det är moment som jag verkligen behärskar bra.
Våra instruktörer Karin & Karin, tyckte att dom kommit på en lysande idé, dvs att vi nästa onsdag skall "tävla", träningstävla alltså. Kan kanske inte hålla med om att det var en så lysande idé, men om jag inte ställer upp så blir det ingen träning alls för min del och det behövs kan jag lova.
Vi får väl ligga lite hårdträning nu fram tills på onsdag nästa vecka.
Att välja...
MOR kom hem från jobb precis när jag påbörjat äta min kvällsmat. Av naturliga själ så sprang jag inte ut och mötte henne i hallen. När hon kom ut i köket vände jag mig om, visade hur glad jag var genom att möta hennes blick och vifta snabbt en gång med svansen, men återgick sedan till mitt ätande.
Jag kunde helt enkelt inte välja bort maten, den betydde mest just då. Men eftersom man får så små portioner här i huset så var ätandet ganska snabbt avklarat och sedan ägnade jag all tid åt att hälsa MOR välkommen hem.
Hur gör ni andra om någon ur flocken kommer hem precis i ert ätande?
Jag vill...
Blunder, Rufus jag hoppas att ni har de bra "där uppe" bland de extramjuka vita biabäddarna.
Vi är många som saknar er!
Hur skall det nu gå...
... för MOR?
MOR gick in på toaletten och strax därefter hör jag ett ramaskri. Hon for ut snabbt som attan och dök ner i verktygslådan och sedan tillbaka lika fort igen. Jag smyger efter och ser att hon har skruvat isär sin stegräknare. Jo, det som hände var det som ni säkert redan listat ut, hon hade tappat ner den i toa-stolen och satt nu och torkade den.
Det återstår att se om den fungerar imorgon, om inte kan MOR inte vara med och tävla längre. Hjälp mig att hålla tassarna era.
(jag har nog en av de klumpigaste mattar som finns)
Så har då...
I brevlådan damp det ner ett brev, som innehöll ett stiligt
International Certificate Hip/Elbow/Knee
Med glädje läste jag:
HD GRAD A (= normala höftleder Grad A)
AD UA (= utan anmärkning)
Nu tror jag att det är fritt fram för mig att få börja följa med på lite cykelturer, vilket jag tycker skall bli jätte spännande.
Omvänt...
När MOR kom hem tidigare från jobb så tänkte jag att det nog skulle bli någon rolig aktivitet även idag. Hon sa att vi skulle köra till Järavallen och där brukar det vara roligt värre. Men riktigt så roligt visade det sig inte att bli för mig, men det blev ju desto roligare för Lakrits (vilket var helt OK för mig oxå så här i efterhand).
Vi körde till Järavallen för att vara lite stöd till Lakrits & Marie när de skulle utföra "sitt" viktiga anlagstest. När det var överstökat, så blev det fika. Jag har sagt det tidigare & säger det igen, jag fikar gärna fler gånger tillsammans med Marie. Idag fick jag smaka på hennes nybakade stora supergoda äpplemuffins (Espresso House får allt akta sig).
När fikastunden var över så blev det en promenadtur i skogen, tyvärr fick vi vara i koppel även idag, men jag fick i alla fall vara i närheten av Lakrits och det är jag fullständigt nöjd med.
Nu är vi...
... en till i "gänget" som klarat sitt anlagsprov i viltspår.
STORT GRATTIS LAKRITS-TJEJEN!
START:
SLUT:
Tarzan, Tarzan...
Idag fick jag följa med ÄLDREMATTE hem till Tarzan. Det var ett tag sedan vi sågs och det blev ett kärt återseende. Vi lekte & busade och det råkade bli lite väl häftigt där ett tag, rätt som det var så kom det lite blod från Tarzans mun, men jag lovar jag gjorde inget på vilje. Nästa gång vi ses så får vi ta det lite lugnare, vilket säkert uppskattas av alla närvarande 2-beningar.
Tack för en rolig lekstund, det var kul att se dig och naturligtvis även er MORMOR & Allan.