Wallander

...Walle blev jag kallad för idag.

Ja ja, jag har gjort själ för namnet!

Ikväll åkte vi iväg för att träna med Elliot & Lakrits. Allt fungerade jättebra ända tills Fille kom med i bilden. Fille är ett busfrö utan dess like och när MOR försökte få styr på honom så tog jag mig en liten runda, det gäller banne mig att passa på när tillfälle ges. MOR har sagt till mig att jag inte får lov att springa omkring med kopplet efter mig, så jag tog upp detta och sprang och höll i mig själv så att säga. Smitarrundan blev inte så jätte jätte lång, jag kunde inte motstå köttebullen som MOR lockade mig med. Resterande moment fungerade sedan oxå bra.

Både jag & Elliot har fått lite att bita i när det gäller liggandet under gång... idag visade Lakrits hur momentet skall utövas, ordet LIGG kom ur Maries mun och då la sig Lakrits på 2 röda. Verkligen snyggt jobbat.

Efter en stunds 2-beningsbabblande så var det dags att köra hem. MOR trodde faran var lver för denna gång så hon öppnade bakluckan, kopplade loss mig och sa varsågod att hoppa in. Jag hörde bara ordet varsågod och då trodde jag att det var fritt fram för att leka, tänk sådana missuppfattningar det kan bli. Men min tänkta lekstund uppskattades inte och MOR hotade faktiskt mig med att det inte skulle bli någon kvällsmat om jag inte genast såg till att lyda. Jag stannade då tills MOR kom fram och satte kopplet på mig. Hujedamej maten kan man ju bara inte gå miste om. 

MOR verkade inte alls speciellt irriterad över dagens busstreck, verkade nästan som att hon inte brydde sig, hm ny taktik från hennes sida månne?

... idag är det FARS födelsedag!

Något kaffe på sängen blev det inte för honom, han hade inte ro att ligga kvar och vänta tills vi andra var färdiga med våra morgonbestyr.

Men presenter fick han i alla fall... ett träningskort av MOR, en mobil av ÄLDREMATTE & LILLMATTE och sedan så klart en massa extra pussar av mig förstås!

Ps. Igår var det en annan husse som fyllde år... förlåt att jag glömde detta, men stort GRATTIS i efterskott!

... till Gudrun & Per drog aldrig riktigt in över Malmö-Staffanstorp-Svedala trakten som tur var. Så min träff med Lakrits & Elliot i Lakritsskogen kunde genomföras.

Fast turen kunde ha frusit inne... när MOR & jag skulle gå ut genom hissen till garaget så blev det lite trångt om saligheten och så råkade bilnyckeln att slinka ur MORs hand och var hamnade den? Jo så klart i springan ner till hisschaktet. Men vi fick ta hissen upp igen och som tur var fanns det en reservnyckel. Trots den lilla nyckelfadäsen så var vi framme på utsatt tid.

Efter en liten hälsningscermoni så drog vi ut i Lakritsskogen. Vi fick börja med några enkelmarkeringar var med kanindummiesar, sedan blev det lite dummiesök och slutligen fågelsök. Jag tyckte det var jätteroligt att apportera idag, var väldigt fokuserad hela tiden. Jag tog inga större rundor, kom så nära MOR en gång att hon hann och fånga dummien innan jag släppte den. Sedan satt jag blixtstilla och såg på när MOR var ute och placerade ut både dummiesar & fåglar? Jag måste säga att jag är ganska nöjd med min insats idag, men även Lakrits & Elliot skötte sig utmärkt.

Turen avslutade sedan med lite bus på fältet och en lång härlig skogspromenad. Vilken härlig eftermiddag!

När vi åter var hemma igen så fick jag bära upp påsen som var fylld med flera påsar Lakritskonfekt. Det verkar som om att det inte kommer att snålas med träningsgodiset framöver... MOR kommer nog att agera godisautomat tror jag vilket jag absolut inte kommer att ha något emot, tvärtom.

.. hon, MOR alltså.

Hon hann knappt inom dörren här hemma efter jobbet, knappt heller hälsa på mig förrän hon skulle ge sig av igen, men telefonsamtal hann hon med flera stycken t o m!

Efter ca 2 timmar kom hon hem igen och bara spred igenkännande dofter omkring sig, jag luktade direkt att hon varit hemma hos Lakrits & Knappen.

Jag krävde en förklaring, fick en förklaring, vilken jag så klart accepterade då jag hörde att Marie skulle överraskas på sin stora examensdag och då hade det blivit lite väl mycket om jag & Elliot oxå hade kommit infarandes. Marie blev tydligen väldigt överraskad, för när hon fick syn på MOR & Ann i dörröppningen så hade hon uttryckt sig med orden: "VAD FAN GÖR NI HÄR?" Men välkomnandet hade därefter övergått i en glädjens tecken och presenterna kunde överlämnas utan risk för att få dem i huvudet. 

Det har alltså från MORS sida hållts på och fixats & trixats här hemma de senaste dagarna. I lördags hörde jag att MOR försökte reka med Marie om vad som skulle hända. Dock räckte inte informationen som hon fick, Maries syster Ellinor samt Maries mamma fick oxå blandas in på ett hörn och med allas gemensamma krafter så blev överraskningen så lyckad som det var tänkt. Det är kul när saker & ting går vägen!

Hur kvällen med familj/släkt och senare oxå festen med alla andra nyexaminerade läkare avlöpte hoppas vi få lite rapport om imorgon då jag förhoppningsvis skall få apporteringsträna och sedan busa lite eventuellt oxå. Jag hoppas att Gudruns & Pers lillebror inte drar in över Lakritsskogen för då får vi nog snällt hålla oss inomhus.

... FAN!

Ja, jag vet att jag inte får svära men min ganska nya dator har, ja jag vet inte vad den har, den bara stänger av sig själv och startar om och stänger av sig och startar om och visar sidor som man inte hinner läsa vad det står och hur skall man då kunna försöka starta i annat läge och ja jag vet inte... emellanåt startar den och är igång en stund och i felsäkert läge kan jag titta på alla mina bilder (dom är faktiskt viktigast, hoppas jag fortfarande kan rädda dom) men jag blir så arg/ledsen/förbannad... och Christoffer (min räddare i datorvärlden) har flyttat tillbaka till Gbg och mosters sambo befinner sig väldigt olämpligt i Sthlm idag och MOR kan för lite om datorer & FAR ännu mindre... (oj detta blev en lång mening men det gick inte att hålla emot ordflödet).

Nu undrar ni säkert hur jag kan blogga... jo det är ju som tur är så att FAR var snäll och lånade ut sin dator en liten stund till mig. Tack käre FAR.

... Lena & Fredrik har blivit föräldrar redan idag & Sigge har blivit STOREBROR!

2945 g (korrigerat efter närmre information, pappor kan ha lite svårt att förstå att det är skillnad på 2945 och 3000) och 49cm lång var deras lilla pågabit vid födseln.

Stort GRATTIS!

Ps. Nu föds det 2-beningsvalpar både till höger & vänster... hoppas snart att få se även detta lilla underverk i verkligheten!

...  som att den enda lösheten som jag kommit i närheten den senaste tiden är RASTLÖSHETEN.

Visst jag får vara ute mycket, men jag saknar "friheten" att bara få dra iväg utan att någon fara finns i närheten.

Men det ryktas om att jag skall få rasta av mig ordentligt både lördag & söndag och det är ju verkligen något som jag ser fram emot.

Om inte Sigges flock tänker sig utökas inatt eller under lördagsmorgonen så bär det av till Lakritsskogen imorgon.

... trodde inte MOR att jag var med på promenaden. Jag gick så himla fint och fick massor av beröm. Jag måste säga att det faktiskt är helt OK att få vara med och bara promenera, det är ju i alla fall trevligare än att behöva vara hemma.

Idag behövde hon ens inte tänka tanken på om jag var med för jag försökte nämligen ligga steget före hela tiden, tyckte det var lika bra så att hon inte behövde undra.

... Annika & Robban har blivit föräldrar redan igår!

3700 g och 50 cm lång var deras lilla tösabit vid födseln, men hon har säkert redan gått upp något hekto och växt någon millimeter, 2-beningsvalpar växer ju så fort nuförtiden.

Nelson, lova nu att du pussar ordentligt på MOSTER & försiktigt på den lilla.

Stort GRATTIS!

Ps. Jag hoppas snart att få se det lilla underverket! i verkligheten oxå

... införts nymodigheter i min flock.

FAR har börjat träna på GYM & gå upp för alla trappor när han inte har mig med sig, MOR har börjat promenera varje dag, ja alltså en lång tur förutom alla dom andra med mig. Har hört att dom pratar någonting om BEACH 2008, men jag vet inte riktigt vad dom menar. Sedan har jag hört rykte om en resa till Sicilien, gud vad roligt det skall bli att få komma dit... för visst måste jag väl få följa med dom, eller, jo, det måste jag för var skulle jag annars vara?

Idag fick jag & Tyrus följa med MOR & Camilla ut. Vi fick en stunds kissechanser i början av rundan men sedan var det till att försöka hinna med dom, fy farao vad dom pinnade på. Men jag måste säga att vi klarade av det riktigt bra vilket 2-beningarna oxå påpekade ett flertal gånger och dom sa att vi skulle få följa med fler gånger. När vi kom tillbaka till M-parken fick vi återigen lov till att kissa lite.

I parken träffade vi Sigge och hans husse. Jag & MOR följde faktiskt med dom hem för att hämta ett par nycklar. För det är så här att snart skall det komma en flockmedlem till till världen i Sigges flock och det kan ske antingen på dag/kvälls och/eller nattetid och då kan det bli så att vi skall hämta hem Sigge till oss och se till så att han får mat & vatten och slipper att vara ensam.  

Ja vi får se vad det blir av med allt framöver... dvs hur länge nymodigheterna varar.

... trettondedag Jul!

Julen har åkt ut ur vårat hus idag. Inte ett spår finns kvar, skulle möjligtvis vara något granbarr som barrat in sig i någon vrå.

Något buslekande i snön var inte att tänka på... all snö var som bortblåst redan imorse. Men det har blivit ett par turer i parkerna i alla fall och det är inte fy skam.

När vi skulle ut på kvällsturen så försökte jag locka med mig Guinness men han var redan ute... ja så kan det gå när man inte är ute i god tid. Men det kommer säkert fler tillfälle det är jag helt säker på.

... dvs att jag fått syn på en Citytunnelarbetare i oranga kläder som får mitt hjärtat att slå dubbelt.

På långt håll fick jag syn på honom, jag försökte få kontakt med MOR för att få bekräftat att han var farlig men hon bara traskade på (tror det är dags för glasögon för henne snart alltså). Ju närmre vi kom ju farligare tyckte jag att han blev, jag reste ragg, morrade lite och höll mig in till huskanten, fortfarande såg MOR inget tydligen men jag tycker att hon borde ha reagerat när jag reagerade som jag gjorde, tycker inte ni det?

Det hela slutade lyckligt, en bit innan vi närmade oss honom så vände han och gick in på sin arbetsplats, där borde han hålla sig hela tiden tycker jag.

... på 2008!

I eftermiddags kom Lakrits med matte in till storstan igen. Jag blev först lite besviken för MOR gick iväg själv när hon fått en signal om att de hade anlänt. Men besvikelsen gick ganska snabbt över, för snart var MOR uppe igen och sedan fick jag följa med. Snacka om att bli glad när tjejen sitter utanför ens grind och väntar på en. Idag blev det en riktig stadstur. Turen sträckte sig över både gator & torg. Starten gick på Jörgen Ankersgatan via Holmgatan, Davidhallsgatan vidare in på Kärleksgatan (där vi så klart stannade och pussades lite), Södra Förstadsgatan över Gustav Adolfs Torg vidare till Södergatan. Framme vid Stortorget stannade vi till och kikade lite på de som roade sig med att åka skridskor så här på självaste Nyårsdagen. Turen fortsatte via Hamngatan, Norra Vallgatan, Djäknegatan, Östergatan och väl framme på Drottningtorget fick vi en välbehövlig vilopaus och inte nog med det, vi fick vår TJOCKKORV med bröd och det var inte vilken TOCKKORV som helst det var dessutom en Bamsing. När MOR bad korvagumman att dela den i 2 delar så såg hon lite frågande ut, men när MOR förklarade att det var till oss hundar så sken hon upp som en sol. Hon t o m erbjöd sig att göra bitskåror som hon ibland gör åt gamla 2-beningar för att det skall bli lättare för dem att bita av korven. Detta avböjde MOR snällt men bestämt och sa att våra avbitningar är det minsann inget fel på.
 
Titta själv det syns så väl på bilden (som Marie tog och som jag lånat från Lakrits blogg):

Med lite mat i magen så drog vi vidare, en bit ner på Stora Trädgårdsgatan smällde det rejält (jag brydde mig inte så mycket jag hade bara ögon för en stjärna). När vi gick på Södra Promenaden blev det en brandkårsutryckning uppe på Drottninggatan och brandbilarna tutade på ordentligt. När vi precis tagit oss över Studentagatan så fick Lakrits syn på något i buskarna och drog iväg med sin mobilpratande matte, som parerade väldigt bra. Vad var det som lockat Lakrits? Detta diskuterades sedan en stund, Lakrits trodde det var en STADSPRINS, jag tror det var en KANALRÅTTA. Diskussionen avslutades plötsligt när det dök upp en FLATTEKILLE vid Södertull som blev väldigt intresserade av oss, han följde oss med blicken lika länge som vi följde honom (undrar om han tittade längst på mig eller Lakrits?). Sedan blev det gågatan hemåt igen, ytterligare en liten puss på Kärleksgatan så klart. När vi kom till min grind så tvekade inte Lakrits en sekund, hon var helt säker på att hon skulle få följa med upp, vilket hon så klart fick.

Vad som hände uppe hos mig... berättar jag inte om... men kul hade jag... ja Lakrits var nog oxå rätt nöjd när hon åkte hem till skogen igen.

Jag säger bara: Vilken HÄRLIG START på mitt nya år.