Wallander

... invigda idag (tack & lov finns inget bildbevis).

Idag var det återigen öppen träning i FRK´s regi. Vi var flera stycken som träffades klockan tio vid Saxtorpsdammarna, Sara & Salsa, Mumme & Juni, Lotta & Curry, Camilla & Enzo, Marie & Lakrits, Ann-Sofi med Sandy & Kalla, Cia med Smilla (en nästan nyligen omplacerad 4-åring som var jätteduktig).

Vi började med att dela upp oss i 2 grupper och så körde vi lite stadgeövningar, hiskiligt nära vattnet (tyckte MOR). När vi skulle göra vår 1:a inkallning så hade jag en viss dragning till vattnet och var på väg ner dit då MOR röt till så hemskt att jag stannade upp och valde ändå att istället springa till henne, förvisso efter att hon ändrat sitt tonläge lite. Jag fick beröm av MOR och MOR fick beröm av några andra 2-beningar (tack, beröm är vad vi båda gröngölingar behöver mycket av för att inte tappa sugen när det går litta trögt).  2:a inkallningen som gick mellan 2 närsittande söta tjejer kunde knappast gått bättre. 

Sedan var det dags för ena gruppen att träna på land & den andra på vatten. Min grupp fick börja på vatten och då åkte vadarbyxorna på MOR, inte för att jag förstod vad det skulle vara bra för men på åkte dom. När det var min tur så gick inte 1:a försöken gick inte så himlans bra. Jag plumsade lite istället för att simma och skakade mig i vattnet så fort jag fick fotfäste, ha ha där stod MOR och trodde att hon var tillräckligt långt ut för att kunna hindra mig. Jag fick kritik för att inte kunna simma, så på 3:e försöket hann jag visa det lite lite grann bara, beroende på att MOR nästan var lika långt ute i vattnet som jag. Sedan hade vi sällskap in, jag fick höra orden HÅLL FAST flera gånger (jädrans tjatande, de orden kan jag ju nu för tusan) och sedan hade jag inte en chans att skaka mig förräns jag lämnat av dummien och precis när jag började skaka mig fick jag höra ett bekant ord till: SKAKA och då fick jag plötsligt jätte mycket beröm. Hm, vad var det som hände här? Jag simmade ut, hämtade dummien, hade sällskap med MOR in, höll fast dummien tills jag fick höra ordet TACK och sedan ordet SKAKA samtidigt som jag skakade mig, jag tror banne mig att det var något bra. Hoppas att jag får pröva snart igen.

Men jag måste erkänna att man känner sig lite i kassaste laget när man står och tittar på hur duktig en viss 5 1/2 månaders brun flattetik är! Simmar lugnt och harmoniskt långt ut, hämtar in dummien, tar sig upp på land med dummien fortfarande i munnen utan att skaka sig. För detta finns bara ett ord som JAG aldrig fått höra och kommer nog aldrig få det heller: FANTASTICO!

Sedan var det byte, vi skulle upp på land istället. Vi började med att ställa oss i ring och så fick vi markeringar in i mitten. Detta klarade jag jättebra. Sedan gick Ann-Sofi ut och lade 4 dummiesar på en linje för att vi skulle få träna på dirigering. Jag skulle ta den sista som jag inte ens såg (jag brukar alltid se dom jag hämtar) men jag tänkte jag prövar, man kan ju inte mer än misslyckas lite. Jag sprang först rakt UT en bra bit men vek sedan av lite mot vänster ner mot vattnet men när MOR blåste ljudligt i sin pipa så stannade jag till lite och fick då dummiedoften i näsanoch sprang och hämtade den och avlämnade snyggt  och prydligt.

Sista momentet för dagen blev en dirigering höger/vänster. Detta klarade jag oxå hyfsat trots att jag inte tränat detta mer än en gång innan.

En viktig sak som MOR verkligen måste skärpa sig med är att hon måste ändra sitt tonläge mot mig för annars vill jag inte fortsätta träna med henne mera. Hon tror att hon blir tydligare när hon använder sitt ganska barska röstläge men i själva verket så får hon mig att bli lite osäker och då känns det inte så kuligt som det skall göra när man skall få hämta in olika föremål eller göra saker som skall kännas kuliga. Alltså MOR, det som gäller nu är SKÄRPNING annars....

På hemvägen var det planerat att mitt men framförallt Lakkans godisförråd skulle fyllas på, men en sak är säker, jag kommer att bojkotta djuräffaren som vi besökte för både 1:a och sista gången, dom diskriminerar nämligen hanhundar. En stor skylt sitter vid ingången med en text som lyder typ så här: "INGA HANHUNDAR ÄR VÄLKOMNA IN I BUTIKEN". Jag kan acceptera affärer som helt förbjuder hundar... men inte att man gör skillnad på kön.

Dagens ris går till gänget som först nästan helt nonchalant gick igenom båda våra träningsgrupper och som sedan slog sig ner jättenära oss för att oxå träna vatten. En av deras hundar simmade dessutom istället ut mot en av våra dummiesar och det kom inte ens ordet URSÄKTA därifrån.

När vi kom hem vilade jag i 2 timmar innan jag & MOR åkte hem till Tarzan och hans flock. MOR var ditbjuden för att avnjuta en härlig söndagsmiddag, anka med världens smarrigaste sås hörde jag MOR säga att det blev. Jag och Tarzan var först ute och busade av oss en stund och sedan fick vi oxå äta vårt kvällsmål tillsammans när 2-beningarna smörjde kråset med annat.

Nu bloggar jag samtidigt som jag kollar med ett halvt öga på EM-finalen mellan Tyskland-Spanien. Det är inte lönt att kolla med båda ögen för jag har inte en chans att ta hem tipspotten. Det är nämligen redan klart att den långe smales mamma vunnit oavsett hur dagens match slutar. Hoppas att hon läser min blogg för då kanske, om Spanien vinner kan hon fira lite extra med alla Spanjorer där i Spanien.

... var i förrförra veckan i Paris och blev "provplåtad för VOUGE" av en blivande proffsfotograf.

Jag vill gärna dela med mig för jag tycker hon blev jättefin, tycker inte ni det?


© Sofie Österheim

... på Ö. Rönneholmsvägen blev det när Guinness ikväll stoppade upp trafiken.

När vi varit och handlat så såg jag Guinness & Lena komma borta i M-parken och jag bad MOR att vi skulle vänta på dom så att vi kunde utbyta ett par meningar. Guinness kom stolt bärandes på en biggispinne, hälsandet gick hur bra som helst ändå. Efter en stunds snackande så var det dags för oss och gå vidare var och en på sitt håll och det var då det plötsligt skedde. Mitt i J A-gatan så kliar det på Guinness ena framtass/ben, han måste bara klia, så han släpper pinnen och börjar klia sig. Lena vinkar lite käckt till killarna i bilen närmast (synd att man inte hann plåta hennes min & gest). Guinness kliar färdigt och tar sedan upp pinnen igen och fortsätter över gatan helt ovetandes om trafikstockningen. När killarna kör förbi oss ler dom glatt åt oss med världens bredaste leende.

Vilken trevlig stund det blev av det hela men jag undrar vad som hänt om det istället suttit en surpuppa bakom ratten?

... som slog in nästan på direkten!

Jag drömde inatt att jag skulle få bada i en av Lakrits dammar idag och tänk det blev så oxå.

Vi sov länge, fixade de vanliga morgonbestyren och sedan åkte vi iväg, jag visste faktiskt inte vart vi skulle för MOR sa ingenting. När bilen stannade och jag såg vart vi hade kommit blev jag lyckligare än lyckligare.

Jag fick syn på Marie och satte fart, men sprang rakt förbi henne för jag ville helst hälsa på Lakrits först, men Lakrits var inte där så då sprang jag tillbaka och Marie fick "duga" en pyttestund, dvs tills Lakrits var hämtad.

Vi började med att gå en runda i skogen så att Jag & Lakrits hann gå av oss lite överskottsenergi. Sedan blev det ett stopp och vi fick träna på att hämta lite pippisar. Det går inte så där jätte jätte bra men med lite mera träning så skall jag väl bli vän med dessa oxå. Problemet just nu är att jag hämtar, börjar springa tillbaka (helt ok) men lägger sedan ner pippin efter ca halva vägen och står och funderar på om jag skall ta upp den igen och springa in och så blir det så klart lite tjafsande innan avlämningen är klar. Men MOR kom på den geniala idén att minska avståndet och då gick det betydligt bättre. Så så får träningarna bli framöver tills poletten har trillat ner lite mer angående vilthämtandet.

Vi gick vidare och när vi kom fram till "fikaängen" så vek vi av. Men någon fika blev det inte, istället skickades vi ut för att leta dummiesar.  Vi fick hämta varannan gång, 3 st fixade jag men sedan var det inget kul, det blev lite för jobbigt, gräset var lite väl högt och jag gav upp lite väl lätt tyckte MOR. Jag fick vila lite medans Lakrits ångade på. När det fanns en kvar så fick jag hämta in den efter att Marie gett mig en hin om var den låg. Det var bra att få avsluta med en snabb inhämtning och en bra avlämning. Alla verkade nöjda och glada när vi lämnade ängen :-).
Här kommer några bilder på Lakrits & Maries goda samarbete, men jag undrar förstås vad Marie tänker här där hon står och väntar:




 När jag trodde att vi skulle åka hem så föreslog Marie att vi skulle få bada (ta igen lite av det vi missade på Bastudden) men att hon först skulle kolla så att kusten var klar, Knappen måste vara inomhus och Lakrits snälla dagishusse skulle ge sitt godkännande. Minuten senare så var vi innanför grinden och lyckan var fullständig.
Bad & busbilder:



Kan man vara annat än ännu gladare & nöjdare efter denna bad & busstund? Nej, så därför accepterade jag direkt när MOR kallade på mig och sa att det var dags att åka hemåt.

... fotografer finns tydligen överallt och dessutom skickar dom utpressningsmail till en.

Vet ni om man måste ta utpressningsmail på allvar? Jag tror egentligen inte det, men det är nog lika bra att jag erkänner själv här och nu.

Jag har under veckan som gått på några bloggar/hemsidor uttryckt mig om vad jag tycker om att Lakrits vill lära känna/träffa andra killar. Det är väl klart som korvspa att jag då blir lite svartsjuk, men givetvis får Lakrits träffa vilka killar hon vill. Jag lever ju kanske inte helt själv riktigt upp till hur jag egentligen vill att det skall vara.

Kanske har några av er andra oxå råkat ut för liknande obehagligheter via mail eller på annat sätt, om inte så får ni ta del av mittt. Så här stod det:

Utpressning (till Wallander)

Tycker inte du har någon anledning att säga något bara för att Lakrits vill
vara vän med mig :D
Vad tror du Lakrits, skulle säga om dessa bilder på dej & Isa? Tycker du jag ska skicka
dom till henne? Svar Wallander: Nej, det behöver du inte jag publicerar dom själv.


Här två bilder på din Mor och dej - undrar vad det är ni ser där borta i
fjärran? Svar Wallander: Det skulle du bra gärna vilja veta va?


Å så två bilder från station 1 på ert första W.T.
Kommentar Wallander: Tur att papparazzi fotade mig på just denna station :-)



Så Zico, ta för dig du bara, jag skulle aldrig våga hindra dig,
du är ju både s....e & s.......e än mig och så låter du du mycket f.......e!

... väcktes utav Tyskarna i stugan bredvid så fungerade inte mitt svanseri som det skulle. Med facit i hand så skulle jag nog inte ha badat så mycket som jag gjorde igår, men vem hade kunnat ana detta och som sagt det är ju alltid lätt att vara efterklok. Men varför har bara jag drabbats? Lakrits svans är precis som den brukar och hon badade t o m mer än mig igår :-(

Jag fick ändå frågan om jag ville spåra trots allt och svaret på den frågan var så klart JA, för inte kan man missa att få gå ett spår i de Småländska skogarna. Vi åkte iväg tidigt för att det inte skulle bli så himlans varmt för oss. Lakrits fick börja och jag fick vänta i bilen. Det tog inte alls lång tid tills det var min tur. Vi spårade på bra båda två idag och vi tyckte nog inte att det var någon större skillnad mot att spåra i Skåneskogarna. När vi var klara så åkte vi hem och åt frukost i lugnan ro.

Sedan blev det lite busande/slappande i trädgården innan vi åkte iväg på en liten utflykt. Vi åkte faktiskt till Osaby för att kolla in hur det såg ut där WT:et skall äga rum i slutet av Juli. Verkar till att vara ganska öppet och det kan nog bli jädrans varmt, vi får nog tänka till en extra gång innan vi eventuellt anmäler oss, man vill ju inte gärna smälta bort helt. På hemvägen körde vi inom campingen för att köpa glass (bilder kommer i ett eget inlägg imorgon). Vi skulle egentligen ha kollat in om det var läge att ta sig ner till kasebanan ikväll, men detta fick vi tyvärr ställa in, utan en fungerande svans hade jag inte kunnat föra min dam ordentligt. Visst kunde vi ha gått dit och bara lyssnat... men 150 spänn/hund, nej det tyckte vi var lite väl häftigt, de pengarna kan vi ha mycket roligare för.

MOR hade glömt att ta med vissa ingredienser till matlagningen så lite komplettering behövdes. Det bestämdes att jag, Lakrits & MOR skulle bli avsläppta en lagom bit hemifrån så att vi kunde promenera hem och så skulle Marie köra och handla. MOR släppte ut oss båda ur bilen, Lakrits sprang runt runt bilen och letade efter Marie, hon fattade inte först att Marie befann sig kvar i bilen. MOR samlade ihop våra koppel, Marie körde iväg och sedan skulle vi påbörja hemåtgåendet. Detta var minsann lättare sagt än gjort, Lakrits blev jätteledsen (ja hon grät faktiskt ganska rejält), vägrade nästan att gå med oss. Både jag & MOR lockade och pockade på olika sätt och vi kom ett par steg framåt hela tiden. När vi kom hem så vågade inte MOR låta oss vara ute, hon var nämligen rädd för att Lakrits då skulle springa hela vägen tillbaka tills hon hittat sin matte och den risken vågade inte MOR ta så vi fick vara inomhus tills Marie kom tillbaka.

När vi är på Bastudden så är det bara så att vi måste ta oss en tur ut i roddbåten, det har blivit vår lilla tradition.  Marie är förste styrman och vi andra bara sitter och blickar ut över det vackra spegelblanka vattnet, vi fick verkligen en härlig tur i år igen.

Kvällen avslutades sedan med att vi hade grillparty nere vid vattnet. Det blev ingen TJOCKKORV, men väl så god kycklingkorv.

Jag har inte lidit speciellt mycket min dumma svans, dvs jag har inte haft så ont. 2-beningarna har kunnat klämma och känt utan att jag reagerat något nämnvärt. Visst har jag haft lite svårare för att sätta mig, men stå eller ligga har gått bra. Nej ärligt talat så har det bara känts som om jag fattas något där bak. Jag skickar en signal till svansen men den svarar inte. Men humöret mitt har det inte varit något fel på och pussats har jag kunnat göra precis som vanligt, aptiten har det inte heller varit något fel på.

Men det är för j----t att jag inte har fått bada när det är sjukt varmt ute och när man har världens möjlighet att bada bada. Snyft snyft, livet är hårt OCH orättvist (ibland).  Lite besviken är jag faktiskt på Lakrits (men jag har hållit det för mig själv ända tills nu), jag trodde faktiskt att hon skulle avstå från att bada för att sympatisera med mig, men ack vad jag bedrog mig, hon har badat flera flera gånger.

Nä nu skall jag gå och sova och kurera mig, håll tummarna för att jag har fått tillbaka svanskontakten imorgon.

... med PRUTTFIAN på självaste Sveriges Nationaldag.

Jag kan bara inte låta bli jag måste börja med detta:

Jag trodde faktiskt inte att tjejer pruttade, men idag har jag märkt av det, ja faktiskt mer än en gång. En av gångerna var när vi skulle få smaka kanelbulle av MOR, jag blev så paff att jag vände mig om mot min egen bakända för att konstatera att det inte var där ljudet kom ifrån, det kom alltså från min käraste. Men hon var alltså inte kass i magen... det här händer tydligen lite då & då när hon blir väldigt förväntansfull. Ja alla har vi våra uttryck för saker och ting.

Nu till hur dagen har fortlöpt för övrigt:

Klockan 07.00 ringde väckarklockan. Allt var som vanligt fram till klockan började närma sig strax efter 09.00 då Marie ringde och sa att Bastudden-taxin var på ingång. Snabbt plockades en massa mat ut ur kyl & frys och familjen hjälpte oss ner med detta och resten av all packning som skulle med och detta var minsann inte lite. Det var inte lite heller som Marie och Lakrits redan stuvat in i baksätet, men allt går med lite vilja. Minuterna senare var vi så äntligen på väg...

Strax innan 12.00 var framme och jag lovar det var knappt att Marie hann öppna burdörren innan vi stormade ut och rusade direkt ner till vattnet. Snacka om lycka alltså, så himlans härligt efter att ha åkt bil i nästan 2 ½ timme.

MOR & Marie packade ur bilen och det tog sin lilla stund. När detta var avklarat så noppades det jordgubbar som dom sedan smaskade i sig tillsammans med smält vaniljglass utomhus under tiden som MOR firades igen. Idag fick hon ännu fler fina presenter, en jättefin Effileringssax av Marie & Ann en kortlek med olika hundmotiv, en jättefin pin, en mugg samt ett tygmärke av Marie & Lakrits, allt med motiv av världens finaste ras så klart.

Sedan lekte vi nästintill oavbrutet de första 2 ½ timmarna, vi for runt som galningar trots att solen sken från klarblå himmel. Upp och ner for vi i vattnet, jagade varann med eller utan  "byte" och vi hade flera dragkamper med en jättekulig stor repboll. Men sedan bara helt plötsligt så gick luften ur oss båda och vi däckade ett bra tag i skuggan tillsammans med MOR & Marie som hela tiden legat och tagit igen sig.

Vid 16.30 var det dags att ge sig ut på en liten rek-runda, vi fick följa med för att kontrollera var MOR skulle kunna lägga ett spår till oss senare på kvällen som vi skall få gå imorgon bitti. Detta var ganska snabbt avklarat och vi begav oss hemåt igen för att inta lite kvällsmat åt oss alla. Vi fick vårt gamla vanliga torrfoder så klart medans MOR & Marie satt nere vid vattnet och njöt utav "Annas Favoriträtt". När vi hade badat för 20:e gången ungefär så hittade jag en kanonrulleplats lite längre bort där man kunde hålla på och rulla sig gång på gång. När jag var klar så tog Lakrits över. Då började 2-beningarna ana lite oråd och kom fram för att se vad vi rullade oss i och fann resterna av en gammal fisk som jag hittat och så var det slut på det roliga.

Men en stund senare så plockades blod & klöv fram och vi tågade i väg uppåt skogen igen. Jag fick stanna kvar med Lakrits & Marie vid ett vägskäl medans MOR fortsatte inåt skogen. Jag var lite missnöjd med att jag inte fick följa med men Marie sa att ville jag spåra imorgon så fick jag snällt stanna kvar, spåra vill jag ju så det var bara till att gilla läget.

Solen var på väg neråt när vi kom hem igen och det var jättevackert när man blickade utöver vattnet, så vi gick närmre vattnet och tillbringade en bra stund där tills myggen började bli lite väl jobbiga. Då var det dags att flytta in. Jag & Lakrits fick vars en tugg-tandborste och sedan kunde vi lätt att koppla av.

Nu har vi tagit en liten kvällsrunda i koppel, undras varför vi inte fick vara lösa när vi fått vara lösa hela dagen/kvällen tidigare, fattar ingenting faktiskt.

Detta har varit en underbar och skitrolig dag, hoppas morgondagen blir likadan.

Godnatthälsningar från en rejält trötter badkille.

... träning blev det igår.

Jag & MOR bestämde oss för att köra till Lomma. Det var många 2-beningar samlade omkring fikabordet men inga 4-beningar i sikte. Var 4-beningarna befann sig märkte jag först när vi gick förbi bilarna för då blev jag minsann rejält utskälld, det var minsann bäst att skynda sig förbi.

FAR dök plötsligt upp på Appellplan, han hade cyklat ända hemifrån bara för att se oss träna. Nu blev det inte så mycket träning av men lite och det lilla vi gjorde gick rätt så bra. Men det konstiga var att MOR bara gick på när vi tränade linförighet, hon brydde sig inte om jag var med eller ej så det gällde minsann att hänga på om man skulle få i sig några korvabitar.

När vi tränat en liten stund så dök brorsan Elliot upp med sin matte och så blev det lite träning till med inslag av passitivitet medans 2-beningarna babblade på.