Annorlunda...
... morgon!
LILLMATTE steg upp först av alla och var den som tog ut mig på morgonrundan. När vi kom tillbaka så steg FAR upp men MOR kom inte. Nä hon dök upp först efter 10-snåret. Det verkade som att hon vaknat på rätt sida för hon verkade lite gladare. Länge satt hon sedan i köket och åt frukost och läste tidningen och jag värmde hennes fötter.
Sedan blev det 3 timmars "mamma/pappa-terapi" med LILLMATTE - hon kan inte komma över den långe smales uppbrott från det nästan 3-år långa kärleksförhållandet. Förhoppningsvis var detta sista urladdningen... och att hon nu kan gå vidare med allas vår stöttning. Det är inte lätt att bli lämnad och vara ensammast i världen. Men jag hoppas innerligt att LILLMATTE vet att vi bara vill henne väl även om hon inte gillar det som sägs just nu och så klart finns det någon annan där ute som vill ha dig LILLMATTE. Du är den finaste LILLMATTEN som finns!
I eftermiddags åkte saxen fram... men jag tror minsann MOR glömt lite hur man skulle göra. Hon verkade så himlan bakvänd. Men det var skönt att bli av med lite här och var i alla fall och när jag kollade mig i spegeln så såg det inte helt för jäkligt ut. Tur för MOR för imorgon skall jag träffa Lakkan och det är viktigt att se bra ut inför henne. Hon skall snart börja löpa (kanske redan imorgon) och jag skulle inte klara av om hon ratar mig för att jag inte är så snygger i konkurrens med t ex de äldre killarna som vi oxå träffar imorgon.
Ikväll var det ingen som orkade laga någon tvåbeningsmiddag så dom skickade iväg mig till Pizzabagarn och det fixar jag ju lätt som en plätt. De ringer & beställer, sedan hämtar jag:
Nu skall jag vila mig iform, vi skall iväg till Berit & Vira på en heldag imorgon. Det skall bli jätteroligt, massor med övningar är redan planerade av Margareta. Sedan kommer Stockholmsbrorsan Castor och Ängeholmsbrorsan Enzo oxå förutom alla de andra som vi träffar ganska regelbundet. LILLMATTE förljer oxå med och tar den braiga kameran så det hela kan bli bra bilddokumenterat. Marie & Lakkan hämtar oss 09.00 imorgonbittiga, förhoppningsvis blir det sista gången de blir "tvugna" att hämta oss... har vi tur så får vi bilen tillbaka i veckan som kommer.
Nattinatti!
LILLMATTE steg upp först av alla och var den som tog ut mig på morgonrundan. När vi kom tillbaka så steg FAR upp men MOR kom inte. Nä hon dök upp först efter 10-snåret. Det verkade som att hon vaknat på rätt sida för hon verkade lite gladare. Länge satt hon sedan i köket och åt frukost och läste tidningen och jag värmde hennes fötter.
Sedan blev det 3 timmars "mamma/pappa-terapi" med LILLMATTE - hon kan inte komma över den långe smales uppbrott från det nästan 3-år långa kärleksförhållandet. Förhoppningsvis var detta sista urladdningen... och att hon nu kan gå vidare med allas vår stöttning. Det är inte lätt att bli lämnad och vara ensammast i världen. Men jag hoppas innerligt att LILLMATTE vet att vi bara vill henne väl även om hon inte gillar det som sägs just nu och så klart finns det någon annan där ute som vill ha dig LILLMATTE. Du är den finaste LILLMATTEN som finns!
I eftermiddags åkte saxen fram... men jag tror minsann MOR glömt lite hur man skulle göra. Hon verkade så himlan bakvänd. Men det var skönt att bli av med lite här och var i alla fall och när jag kollade mig i spegeln så såg det inte helt för jäkligt ut. Tur för MOR för imorgon skall jag träffa Lakkan och det är viktigt att se bra ut inför henne. Hon skall snart börja löpa (kanske redan imorgon) och jag skulle inte klara av om hon ratar mig för att jag inte är så snygger i konkurrens med t ex de äldre killarna som vi oxå träffar imorgon.
Ikväll var det ingen som orkade laga någon tvåbeningsmiddag så dom skickade iväg mig till Pizzabagarn och det fixar jag ju lätt som en plätt. De ringer & beställer, sedan hämtar jag:
Nu skall jag vila mig iform, vi skall iväg till Berit & Vira på en heldag imorgon. Det skall bli jätteroligt, massor med övningar är redan planerade av Margareta. Sedan kommer Stockholmsbrorsan Castor och Ängeholmsbrorsan Enzo oxå förutom alla de andra som vi träffar ganska regelbundet. LILLMATTE förljer oxå med och tar den braiga kameran så det hela kan bli bra bilddokumenterat. Marie & Lakkan hämtar oss 09.00 imorgonbittiga, förhoppningsvis blir det sista gången de blir "tvugna" att hämta oss... har vi tur så får vi bilen tillbaka i veckan som kommer.
Nattinatti!
Lite motigt...
... har det varit både igår & idag.
Varken jag eller MOR är på riktigt humör, jag är väl rastlös för att vi knappt har gjort något roligt. Det lilla tränandet i köket, dvs lite sitt hit & lite ligg dit blandat med lite stå tycker inte jag räknas.
MOR är gnälligare än vanligt och går bara och småsurar över allt & alla. Men ikväll sa jag till henne på skarpen att nu får hon banne mig skärpa till sig för annars skall hon få se på annat. Nu är det helg, 2 dagars härlig ledighet och då går det inte att ligga på soffan och småtjura när det finns mycket roligare saker att göra... träna sin hund t ex. Jag hoppas verkligen att MOR vaknar upp på den rätta sidan imorgon bitti.
Varken jag eller MOR är på riktigt humör, jag är väl rastlös för att vi knappt har gjort något roligt. Det lilla tränandet i köket, dvs lite sitt hit & lite ligg dit blandat med lite stå tycker inte jag räknas.
MOR är gnälligare än vanligt och går bara och småsurar över allt & alla. Men ikväll sa jag till henne på skarpen att nu får hon banne mig skärpa till sig för annars skall hon få se på annat. Nu är det helg, 2 dagars härlig ledighet och då går det inte att ligga på soffan och småtjura när det finns mycket roligare saker att göra... träna sin hund t ex. Jag hoppas verkligen att MOR vaknar upp på den rätta sidan imorgon bitti.
Veckans...
... höjdpunkt har varit kvällens träningspass (hitintills i alla fall).
Det blev ett halvvägs bussåkande idag oxå, börjar faktiskt hälsa så nätt på några trevliga pendlare som tycker att jag uppför mig exemplariskt (kul att få höra sådant).
Träningen hos Fart & fläkt var lite annorlunda ikväll. Nu blir det inget mer sittande i bilen för mig eller Guinness när den andre jobbar. Nu utnyttjar vi alla hela timmen... en halvtimma utan Lisa och den andra med roliga Lisa.
Idag började vi med gemensam platsliggning. Först stod MOR en stund så att jag kunde se henne, sedan så försvann hon. Jag låg snällt kvar och väntade... för hon har hitintills aldrig försvunnit från mig utan att dyka upp igen, vilket hon gjorde även idag.
Jag fick därefter äran att börja träna med Lisa. Det blev flera typer av apporteringshämtningsövningar till en början. Först blev jag kvarhållen medans Lisa sprang ut med apporten, jag släpptes lös och for som en raket efter Lisa och träapporten som samtidigt slängts iväg. Det gick lika fort ut från MOR som tillbaka in till MOR. Sedan fick jag pröva att plocka upp apporten på lite kortare avstånd och att jag då skulle plocka upp den från rätt håll och sedan fick jag bära omkring den en hel del.
Sedan åkte musmattan fram och jag fick provtrampa ett par gånger före vi gick mot hopphindret. Jag hoppar ut fint, sätter mig bra, dock fortfarande delvis vänd ifrån MOR, men det försöker vi lösa senare.
Bakåtbelöning fick jag pröva på när vi testade inkallning med ställande, det var annorlunda OCH kul och eftersom att kraven är inte så högt ställda på mig så här från början på nya moment så gör det inte så mycket att det inte sitter riktigt på de första försöken.
Sedan var det sidbyte. Jag ocj MOR körde lite kontakt övningar av olika slag, ganska bra kontakt för att vara mig verkade det som på MORS beröm. Sedan blev det försök till snabbt läggande, lite ställande m m.
Avslutade gjorde vi med fjärrdirigeringar och MOR fick "order" om att utöka avståndet lite och räkna till 10 mellan bytena. Skall bli spännande att se hur det kommer att fungera då.
Nu skall det tränas på fram till nästa vecka och har vi riktig tur så kanske t o m bilen är färdig då (bilfirman hade sagt till MOR idag att om ungefär en vecka så skulle den kunna vara klar. Snälla hjälp oss att hålla tummarna för att det blir så oxå!
Idag fick MOR besked på att hon får vara ledig varannan fredag eftermiddag så att vi kan gå på Apporteringskurs. Denna gång blir det i nybörjareklassen, dvs för alla oss med fokus på att starta på jaktprov i Nybörjarklass. Start 6:e mars. Gruppträningarna på Fart & fläkt skall sätta igång i vecka 9 och det blir på tisdagar förmodligen. Alltså mycket roligt att se fram emot i vår :-)
Måste avsluta med en ny forskningsfakta som jag hämtat från Lisas hemsida, vad tror ni om detta?
JU MER BELÖNINGAR DESTO LYDIGARE HUND
JU MER BESTRAFFNINGAR DESTO OLYDIGARE HUND + FLER PROBLEMBETEENDE HOS HUNDEN
Jag kan tänka mig att bli ännu lydigare om belöningarna fortsätter hagla...
Det blev ett halvvägs bussåkande idag oxå, börjar faktiskt hälsa så nätt på några trevliga pendlare som tycker att jag uppför mig exemplariskt (kul att få höra sådant).
Träningen hos Fart & fläkt var lite annorlunda ikväll. Nu blir det inget mer sittande i bilen för mig eller Guinness när den andre jobbar. Nu utnyttjar vi alla hela timmen... en halvtimma utan Lisa och den andra med roliga Lisa.
Idag började vi med gemensam platsliggning. Först stod MOR en stund så att jag kunde se henne, sedan så försvann hon. Jag låg snällt kvar och väntade... för hon har hitintills aldrig försvunnit från mig utan att dyka upp igen, vilket hon gjorde även idag.
Jag fick därefter äran att börja träna med Lisa. Det blev flera typer av apporteringshämtningsövningar till en början. Först blev jag kvarhållen medans Lisa sprang ut med apporten, jag släpptes lös och for som en raket efter Lisa och träapporten som samtidigt slängts iväg. Det gick lika fort ut från MOR som tillbaka in till MOR. Sedan fick jag pröva att plocka upp apporten på lite kortare avstånd och att jag då skulle plocka upp den från rätt håll och sedan fick jag bära omkring den en hel del.
Sedan åkte musmattan fram och jag fick provtrampa ett par gånger före vi gick mot hopphindret. Jag hoppar ut fint, sätter mig bra, dock fortfarande delvis vänd ifrån MOR, men det försöker vi lösa senare.
Bakåtbelöning fick jag pröva på när vi testade inkallning med ställande, det var annorlunda OCH kul och eftersom att kraven är inte så högt ställda på mig så här från början på nya moment så gör det inte så mycket att det inte sitter riktigt på de första försöken.
Sedan var det sidbyte. Jag ocj MOR körde lite kontakt övningar av olika slag, ganska bra kontakt för att vara mig verkade det som på MORS beröm. Sedan blev det försök till snabbt läggande, lite ställande m m.
Avslutade gjorde vi med fjärrdirigeringar och MOR fick "order" om att utöka avståndet lite och räkna till 10 mellan bytena. Skall bli spännande att se hur det kommer att fungera då.
Nu skall det tränas på fram till nästa vecka och har vi riktig tur så kanske t o m bilen är färdig då (bilfirman hade sagt till MOR idag att om ungefär en vecka så skulle den kunna vara klar. Snälla hjälp oss att hålla tummarna för att det blir så oxå!
Idag fick MOR besked på att hon får vara ledig varannan fredag eftermiddag så att vi kan gå på Apporteringskurs. Denna gång blir det i nybörjareklassen, dvs för alla oss med fokus på att starta på jaktprov i Nybörjarklass. Start 6:e mars. Gruppträningarna på Fart & fläkt skall sätta igång i vecka 9 och det blir på tisdagar förmodligen. Alltså mycket roligt att se fram emot i vår :-)
Måste avsluta med en ny forskningsfakta som jag hämtat från Lisas hemsida, vad tror ni om detta?
JU MER BELÖNINGAR DESTO LYDIGARE HUND
JU MER BESTRAFFNINGAR DESTO OLYDIGARE HUND + FLER PROBLEMBETEENDE HOS HUNDEN
Jag kan tänka mig att bli ännu lydigare om belöningarna fortsätter hagla...
Kärt återseende...
... blev det ikväll när Chrilli kom på besök från Götet.
Jag kände knappt igen honom... mer än halva killen var ju för jissenamn försvunnen, men det klädde honom verkligen.
Jag svansade omkring honom och visade upp så många av mina saker som jag hann med innan det var dags för pannkaksätning. MOR hade gräddat ett helt berg, jag trodde minst att det skulle komma ett helt regemente på besök. Men berget minskade och kvar på tallriken låg endast 4 kvar när alla var mätta och belåtna.
Efter en ganska kort men trevlig pratstund så var Chrilli tyvärr tvungen att åka vidare Men det var roligt att han ville hälsa på hos sin gamla "Malmö-familj".
Vad alla är snälla ...
... mot oss förtillfället billösa stackare.
MOR hade fått erbjudande om att få låna en bil idag, men då MOR ställde vissa kontrollfrågor så stöp det hela på att den bilen var en automatare och det har MOR aldrig kört i hela sitt liv och ville så ej heller göra för första gången i denna situation. Så istället steg Fredrik & Sigge upp och skjutsade oss till Lomma denna söndagsmorgon.
Vi hann gå en runda innan de andra dök upp, vi blev inte så många... det är ju flunsatider för tillfället. Men MBS var på plats likaså EK & UM och så vi HFW förstås.
Nu till självaste träningen:
Vi promenixade ut i furet och satte igång direkt med vars 2 markeringar med varierande avstånd. Undrar förresten av vilken anledning vi slapp stadgeövningarna idag? Mina 2 markeringar spikade jag bra trots att Kidden befann sig därute (fast på andra sidan), hemspringet gick spikrakt, inga vändor och avlämnandet skedde snyggt sittande vid MORS vänstra sida.
Lilla söta löpande Molly i väntan på sin tur:
Vi förlyttade oss sedan till en plats där aldrig jag tränat förut. Där blev det först en enkelmarkering där vi var tvungna att ta oss igenom lite snårighet på både vägen ut & in. Sedan blev det en dubbelmarkering, en på samma ställe och en på motsatta hållet. Här fick man släppa fokus på den första för att vändas upp mot den andra för att återigen vändas tillbaka och skickas på den första och när den var avlämnad så vändes man upp mot den andra och ja så var det fixat.
Bell på väg in från den snåriga markeringen:
Kidden på väg ut:
Glad Walle efter lyckad grävning, jag passade på medans MOR var ute på fotograferingstur (obs! det är ingen mask som hänger i mungipan, bara lite dräggel:
Sedan förflyttning igen och därefter en lång markering med en efterföljande dirigering (en dummie hade smugits ner på marken när vi var på väg tillbaka).
Jag ut:
Jag in:
Dirigerad ut igen:
Pang på och hem igen:
Sedan fick vi vila hjärnorna lite medans vi fick ta oss en längre kisserunda med en liten paus när M försvann från sina killar för att förbereda för våran långa dirigeringsövning senare.
Sedan fick vi göra linjeupptag på Lommas längsta och spikraka stig, 10 dummiesar var utlagda med ett par meters mellanrum. Här gjorde jag en liten fadäs, jag valde inte den närmaste tygdummiesen, jag tog den andra kanindummiesen först, men annars fanns det inget att klaga på för MOR.
I lomma växer dummiesar på träd... jättepraktiskt:
Sista övningen för dagen var en skitlång dirigering. Jag sprang rakt ut till det var ca 1/4 del kvar, då vek jag av till höger och sprang runt lite, MOR fick stopp på mig efter ett tag och sedan lydde jag order att fortsätta rakt ut. Dock kom jag lite långt ut men när jag vände tillbaka så fick jag dummisen i nosa min och gladeligen vände jag hemåt.
Istället för att ta bussen hem så fick vi erbjudande att åka med MBS och det tackade vi naturligtvis inte nej till. Jag hade lite svårt för att våga ta hoppet upp i deras höga bil, men med lite hjälp så gick det bra. Det tog dock lite tid innan vi kom iväg för Margareta hade plötsligt ingen bilnyckel, men hon hade öppnat bilen så den kunde inte vara så långt borta. Först genomgicks alla fickor i jacka & byxor, sedan gicks hela bilen igenom, men ingen ingen nyckel i sikte. M hade varit en tur om klubbstugans baksida så lite letande gjordes där oxå, men ack nej. Vi fick hoppa ut igen för att se så att inte nyckeln trillat ur M:s ficka då hon var i bäddade innan vi hoppade in första gången, men nä de var spårlöst borta. MOR bad M börja klä av sig och tillsammans skulle jackan gås igenom och vad fann MOR, nyckeln så klart, den låg i fickan som man kan nå lixom från sidan. Ha ha, M hade burit omkring på den hela tiden. Vi kom iväg och vi är fortfarande övertygade om att vi trots allt ändå kom hem snabbare än med bussen.
På bilden är det jag längst till vänster.
MOR berömde mig efter dagens träning, poängterade att jag inte tramsat en enda gång vid avlämnandet och sa att detta nog var den bästa träningen jag genomfört på mina snart 3 år. Jag kände det faktiskt så själv oxå och måste säga att det var roligare så här utan tjafs.
Tack för en trevlig träningsförmiddag och så klart ett spciellt stort TACK till våra privatchaufförer.
MOR hade fått erbjudande om att få låna en bil idag, men då MOR ställde vissa kontrollfrågor så stöp det hela på att den bilen var en automatare och det har MOR aldrig kört i hela sitt liv och ville så ej heller göra för första gången i denna situation. Så istället steg Fredrik & Sigge upp och skjutsade oss till Lomma denna söndagsmorgon.
Vi hann gå en runda innan de andra dök upp, vi blev inte så många... det är ju flunsatider för tillfället. Men MBS var på plats likaså EK & UM och så vi HFW förstås.
Nu till självaste träningen:
Vi promenixade ut i furet och satte igång direkt med vars 2 markeringar med varierande avstånd. Undrar förresten av vilken anledning vi slapp stadgeövningarna idag? Mina 2 markeringar spikade jag bra trots att Kidden befann sig därute (fast på andra sidan), hemspringet gick spikrakt, inga vändor och avlämnandet skedde snyggt sittande vid MORS vänstra sida.
Lilla söta löpande Molly i väntan på sin tur:
Vi förlyttade oss sedan till en plats där aldrig jag tränat förut. Där blev det först en enkelmarkering där vi var tvungna att ta oss igenom lite snårighet på både vägen ut & in. Sedan blev det en dubbelmarkering, en på samma ställe och en på motsatta hållet. Här fick man släppa fokus på den första för att vändas upp mot den andra för att återigen vändas tillbaka och skickas på den första och när den var avlämnad så vändes man upp mot den andra och ja så var det fixat.
Bell på väg in från den snåriga markeringen:
Kidden på väg ut:
Glad Walle efter lyckad grävning, jag passade på medans MOR var ute på fotograferingstur (obs! det är ingen mask som hänger i mungipan, bara lite dräggel:
Sedan förflyttning igen och därefter en lång markering med en efterföljande dirigering (en dummie hade smugits ner på marken när vi var på väg tillbaka).
Jag ut:
Jag in:
Dirigerad ut igen:
Pang på och hem igen:
Sedan fick vi vila hjärnorna lite medans vi fick ta oss en längre kisserunda med en liten paus när M försvann från sina killar för att förbereda för våran långa dirigeringsövning senare.
Sedan fick vi göra linjeupptag på Lommas längsta och spikraka stig, 10 dummiesar var utlagda med ett par meters mellanrum. Här gjorde jag en liten fadäs, jag valde inte den närmaste tygdummiesen, jag tog den andra kanindummiesen först, men annars fanns det inget att klaga på för MOR.
I lomma växer dummiesar på träd... jättepraktiskt:
Sista övningen för dagen var en skitlång dirigering. Jag sprang rakt ut till det var ca 1/4 del kvar, då vek jag av till höger och sprang runt lite, MOR fick stopp på mig efter ett tag och sedan lydde jag order att fortsätta rakt ut. Dock kom jag lite långt ut men när jag vände tillbaka så fick jag dummisen i nosa min och gladeligen vände jag hemåt.
Istället för att ta bussen hem så fick vi erbjudande att åka med MBS och det tackade vi naturligtvis inte nej till. Jag hade lite svårt för att våga ta hoppet upp i deras höga bil, men med lite hjälp så gick det bra. Det tog dock lite tid innan vi kom iväg för Margareta hade plötsligt ingen bilnyckel, men hon hade öppnat bilen så den kunde inte vara så långt borta. Först genomgicks alla fickor i jacka & byxor, sedan gicks hela bilen igenom, men ingen ingen nyckel i sikte. M hade varit en tur om klubbstugans baksida så lite letande gjordes där oxå, men ack nej. Vi fick hoppa ut igen för att se så att inte nyckeln trillat ur M:s ficka då hon var i bäddade innan vi hoppade in första gången, men nä de var spårlöst borta. MOR bad M börja klä av sig och tillsammans skulle jackan gås igenom och vad fann MOR, nyckeln så klart, den låg i fickan som man kan nå lixom från sidan. Ha ha, M hade burit omkring på den hela tiden. Vi kom iväg och vi är fortfarande övertygade om att vi trots allt ändå kom hem snabbare än med bussen.
På bilden är det jag längst till vänster.
MOR berömde mig efter dagens träning, poängterade att jag inte tramsat en enda gång vid avlämnandet och sa att detta nog var den bästa träningen jag genomfört på mina snart 3 år. Jag kände det faktiskt så själv oxå och måste säga att det var roligare så här utan tjafs.
Tack för en trevlig träningsförmiddag och så klart ett spciellt stort TACK till våra privatchaufförer.
FARS födelsedag...
... till ända!
Vi tog oss alla lite sovmorgon idag, vaknade först 08.50. MOR & jag gick ut på en liten morgonrunda, sedan blev det sång och paketöverlämning till FAR. Han blir som ett litet barn när han skall till att öppna paketer. För alla er som inte riktigt känner min FAR så är det böcker & film som intresserar honom allra mest. Så hann fick en film om Malmö av mig, av MOR & LILLMATTE fick han Hetsjakten med Clintan + 6:e säsongen av Bläckfisken.
Eftersom att FAR har slutat att fylla år för andra (utanför familjen) så kunde det ju egentligen vara lite stökigt här hemma men så tog 2-beningarna ett gemensamt beslut att städa och göra fint. Jag gillar egentligen inte när det är så undanplockat så jag hjälpte till och gjorde det lite hemtrevligt direkt, dvs jag spred lite av mina grejor omkring mig.
Halv 4, ringde MORS mobil och det var Marie & Lakkan som var på ingång. Vi gjorde oss klara och begav oss neråt. Jag hade så bråttom ner, LILLMATTE hade hetsat mig lite innan om att jag skulle få träffa Lakkan och då är det svårt att höra att MOR säger att jag skall ta det lilla lugna. Det blev rätt många backningar över gården innan vi kom fram till trapporna ner mot mötesplatsen. Hade jag inte skärpt mig så hade träffen hängt löst, så som tur var gjorde jag det. Jag tvekade lite idag innan jag hoppade in till Lakkan men lockades sedan in med en smarrig köttbullsbit. När bilen stannade så var vi på Spillepengen och det gick ganska snabbt upp för backen och sedan drog vi iväg som två raketer ut på fältet. MOR försökte smyga iväg ett par gånger för att placera ut en and utan att vi skulle lägga märke till det, men det gick inte så bra... både jag & Lakkan hade rätt bra koll. Vi fortsatte sedan busandet över hela fältet ner till hundkyrkogården där det for upp en massa kaniner framför snudorna på oss. Jag stannade direkt på MORS stoppande, Lakkan drog efter tills Marie uppfattade vad som stod på och sedan kom även hon tillbaka direkt på Maries kommendering.
När vi var halvvägs mot den utplacerade anden så stoppades vi. Jag dirigerades först ut och det gick nästan spikrakt, upptaget blev bra men jag släppte sedan anden ett par gången på vägen in vilket givetvis inte var lika bra. Istället för dirigering blev det sedan lite kortare markeringar där allt funkade utom hemleveransen. Då blev MOR lite sur på mig. Jag fick sitta en bra stund och bara hålla anden. Sedan åkte kopplet på och anden placerades en bit ifrån oss och sedan sprang vi ut tillsammans och precis innan vi nådde anden så sa MOR apport och då gällde det minsann för mig att vara snabb för annars fick jag inte ta den med mig. Vi gjorde detta ett par gånger tills jag fattade galoppen (anden). Sedan var det Lakkans tur innan jag fick hämta några markeringar igen. Dessa gånger var MOR borta ur min syn när jag plockat upp anden och då jäklar blev jag så nervös att jag glömde att tänka på att släppa anden, jag hade bara en sak i huvudet och det var att hitta MOR och då jag fann henne lämnade jag t o m av jättefint av ren glädje och som det belönades. Undrar varför jag ibland glömmer bort att bra arbete alltid lönar sig!!!!
Jag blev därefter uppbunden en stund för att MOR skulle hjälpa Marie med att köra lite "lösrulleträningssök" och då hade det inte varit så lämpligt att jag hade försökt hjälpa Lakrits att hitta MOR. Men det var kul att sitta och titta på hur Marie & Lakkan jobbade tillsammans. Sista biten fram till bilen fick vi återigen busa på.
Följande bilder har jag snott från Lakkans blogg för så klart laddade MORS batteri ur redan då första kortet skulle tas. Här sitter vi och kollar på den fina ustsikten ner mot Spillepengens skjutbana:
Här sitter jag och begrundar mina "synder":
Här sitter Lakkan stolt:
På hemvägen frågade MOR Marie om hon ville stanna på middag och det ville hon gärna. Eftersom att vi inte nyttjar vår p-plats förtillfället så kunden den användas av Lovis. Marie passade på att tvätta bilen medan jag & Lakkan följde med MOR upp. Lakkan var lite olycklig i början men det gick snabbt över. Vi fick lite mat och sedan höll vi full koll på MOR medans hon fixade till lite potatisgratäng med stekt fläskfilé och vitlöksbröd. En gudomlig doft spred sig... synd att man inget fick smaka och inte av denna heller senare:
Tårtan hade Marie bakat till FAR dagen i ära och det var inte lite FAR satte i sig... men en liten bit sparade han tills imorgon.
Sedan pysslade vi alla med lite olika saker under kvällens gång. Jag & Lakkan busade med Hälge som fick utså en tuff behandling men han överlevde det hela utan en skråma:
MOR & FAR såg på handboll och Marie kollade insidan på sina ögonlock en rejäl stund. Jag & Lakkan fick oxå följa med LILLMATTE och hennes kompisar ut på en promenad innan Marie vaknade och ville bege sig hemåt.
Det blir så tomt när ens kompisar åker ifrån en, men allt roligt måste ha ett slut... så även detta.
Nu får det vara slutbloggat för idag... skall till Lomma och träna jakt imorgon bittiga och då måste man allt vara pigger.
Vi tog oss alla lite sovmorgon idag, vaknade först 08.50. MOR & jag gick ut på en liten morgonrunda, sedan blev det sång och paketöverlämning till FAR. Han blir som ett litet barn när han skall till att öppna paketer. För alla er som inte riktigt känner min FAR så är det böcker & film som intresserar honom allra mest. Så hann fick en film om Malmö av mig, av MOR & LILLMATTE fick han Hetsjakten med Clintan + 6:e säsongen av Bläckfisken.
Eftersom att FAR har slutat att fylla år för andra (utanför familjen) så kunde det ju egentligen vara lite stökigt här hemma men så tog 2-beningarna ett gemensamt beslut att städa och göra fint. Jag gillar egentligen inte när det är så undanplockat så jag hjälpte till och gjorde det lite hemtrevligt direkt, dvs jag spred lite av mina grejor omkring mig.
Halv 4, ringde MORS mobil och det var Marie & Lakkan som var på ingång. Vi gjorde oss klara och begav oss neråt. Jag hade så bråttom ner, LILLMATTE hade hetsat mig lite innan om att jag skulle få träffa Lakkan och då är det svårt att höra att MOR säger att jag skall ta det lilla lugna. Det blev rätt många backningar över gården innan vi kom fram till trapporna ner mot mötesplatsen. Hade jag inte skärpt mig så hade träffen hängt löst, så som tur var gjorde jag det. Jag tvekade lite idag innan jag hoppade in till Lakkan men lockades sedan in med en smarrig köttbullsbit. När bilen stannade så var vi på Spillepengen och det gick ganska snabbt upp för backen och sedan drog vi iväg som två raketer ut på fältet. MOR försökte smyga iväg ett par gånger för att placera ut en and utan att vi skulle lägga märke till det, men det gick inte så bra... både jag & Lakkan hade rätt bra koll. Vi fortsatte sedan busandet över hela fältet ner till hundkyrkogården där det for upp en massa kaniner framför snudorna på oss. Jag stannade direkt på MORS stoppande, Lakkan drog efter tills Marie uppfattade vad som stod på och sedan kom även hon tillbaka direkt på Maries kommendering.
När vi var halvvägs mot den utplacerade anden så stoppades vi. Jag dirigerades först ut och det gick nästan spikrakt, upptaget blev bra men jag släppte sedan anden ett par gången på vägen in vilket givetvis inte var lika bra. Istället för dirigering blev det sedan lite kortare markeringar där allt funkade utom hemleveransen. Då blev MOR lite sur på mig. Jag fick sitta en bra stund och bara hålla anden. Sedan åkte kopplet på och anden placerades en bit ifrån oss och sedan sprang vi ut tillsammans och precis innan vi nådde anden så sa MOR apport och då gällde det minsann för mig att vara snabb för annars fick jag inte ta den med mig. Vi gjorde detta ett par gånger tills jag fattade galoppen (anden). Sedan var det Lakkans tur innan jag fick hämta några markeringar igen. Dessa gånger var MOR borta ur min syn när jag plockat upp anden och då jäklar blev jag så nervös att jag glömde att tänka på att släppa anden, jag hade bara en sak i huvudet och det var att hitta MOR och då jag fann henne lämnade jag t o m av jättefint av ren glädje och som det belönades. Undrar varför jag ibland glömmer bort att bra arbete alltid lönar sig!!!!
Jag blev därefter uppbunden en stund för att MOR skulle hjälpa Marie med att köra lite "lösrulleträningssök" och då hade det inte varit så lämpligt att jag hade försökt hjälpa Lakrits att hitta MOR. Men det var kul att sitta och titta på hur Marie & Lakkan jobbade tillsammans. Sista biten fram till bilen fick vi återigen busa på.
Följande bilder har jag snott från Lakkans blogg för så klart laddade MORS batteri ur redan då första kortet skulle tas. Här sitter vi och kollar på den fina ustsikten ner mot Spillepengens skjutbana:
Här sitter jag och begrundar mina "synder":
Här sitter Lakkan stolt:
På hemvägen frågade MOR Marie om hon ville stanna på middag och det ville hon gärna. Eftersom att vi inte nyttjar vår p-plats förtillfället så kunden den användas av Lovis. Marie passade på att tvätta bilen medan jag & Lakkan följde med MOR upp. Lakkan var lite olycklig i början men det gick snabbt över. Vi fick lite mat och sedan höll vi full koll på MOR medans hon fixade till lite potatisgratäng med stekt fläskfilé och vitlöksbröd. En gudomlig doft spred sig... synd att man inget fick smaka och inte av denna heller senare:
Tårtan hade Marie bakat till FAR dagen i ära och det var inte lite FAR satte i sig... men en liten bit sparade han tills imorgon.
Sedan pysslade vi alla med lite olika saker under kvällens gång. Jag & Lakkan busade med Hälge som fick utså en tuff behandling men han överlevde det hela utan en skråma:
MOR & FAR såg på handboll och Marie kollade insidan på sina ögonlock en rejäl stund. Jag & Lakkan fick oxå följa med LILLMATTE och hennes kompisar ut på en promenad innan Marie vaknade och ville bege sig hemåt.
Det blir så tomt när ens kompisar åker ifrån en, men allt roligt måste ha ett slut... så även detta.
Nu får det vara slutbloggat för idag... skall till Lomma och träna jakt imorgon bittiga och då måste man allt vara pigger.
Hipp hipp hurra...
... idag är det farsan födelsedag!
Artigt men bestämt så har FAR avböjt från att få serverat sig frukost på sängen imorgon bitti. Detta har vi lovat att respektera. Så vi får väl se när uppvaktningen blir av... hann vill nämligen vakna av sig själv.
Min present ligger sedan länge tillbaka och bara väntar på att bli hämtad och levererad, men att hämta den fixar jag snabbt som bara den när FAR väl kommer att börja röra på sig.
Lite mera födelsedagsrapportering kommer så klart lite senare... för känner jag er rätt så är ni säkert nyfikna på vad som fanns i paketerna.
Artigt men bestämt så har FAR avböjt från att få serverat sig frukost på sängen imorgon bitti. Detta har vi lovat att respektera. Så vi får väl se när uppvaktningen blir av... hann vill nämligen vakna av sig själv.
Min present ligger sedan länge tillbaka och bara väntar på att bli hämtad och levererad, men att hämta den fixar jag snabbt som bara den när FAR väl kommer att börja röra på sig.
Lite mera födelsedagsrapportering kommer så klart lite senare... för känner jag er rätt så är ni säkert nyfikna på vad som fanns i paketerna.
Kvällspromenad...
... i god väns lag!
Ikväll följde Sigge med oss ut på en långrunda i Pildammarna. Hans matte låg nerbäddad med en alldeles för hög kroppstemperatur och hans husse & lillhusse ja dom behövde oxå hålla sig kvar inomhus i värmen. Men Sigge han behövde få komma ut och lufta sig han och det var ju hur kul som helst med lite sällskap.
Men jag blev lite putt efter halva rundan, FAR lät Sigge bära hans handske, den som jag annars alltid får bära. Tro nu inte att han överhuvutaget ens tänkte tanken på att jag kunde få bära den andra, ah nä då hade han frusit om den handen eftersom att han höll Sigges koppel i den. Men när vi återlämnat Sigge så fick jag förfrågan om att bära handsken, jag tänkte först fortsätta tjura men vad hade det tjänat till? Ingenting mer än att jag fått skylla mig själv och fått gått bärlös hem den sista biten.
Annars har det bara varit lugnakvällen och det är skönt att det är så på fredagar tycker jag.
Förresten, jag måste berätta en sak: LILLMATTE har fått gjort ett par skoinlägg som hon flyttar runt i olika skor/stövlar för att avlasta sina benhinnor lite. Dessa inlägg har varit borta ett bra tag men idag kom LILLMATTE på var dom förmodligen tagit vägen. Troligtvis är dom på tippen där oxå LILLMATTES uppslitna stövlar finns. MOR tyckte att stövlarna hade blivit gräsligt fula/söndriga och hon retade sig lite på att dom bara låg slängda på hallgolvet, så en morgon fick de helt enkelt följa med ner till soprummet. MOR blev ganska snopen när LILLMATTE påpekade att i dom låg inläggen, ja så kan det gå när inte kollen är på!
Apellplansnötning...
... i Lomma blev det så här på kvällskanten ikväll.
Våra privatchaffisar (snälla Marie & Lakkan) frågade om vi hade lust att hänga på dom när de ändå skulle ditom och få lite hjälp med lösrullen, vad det nu kan vara för något, roligt namn i alla fall.
Det blev mycket kamp & kontaktövningar, lite fjärr, lite ställande, lite läggande, lite hopp, lite apport åsså rutan förrstås.
Jag hade rejält kul ikväll, det är toppen när det leks så mycket, dock är jag inte helt övertygad om att MOR stundtals tyckte detsamma... men hon får skylla sig själv det är inte jag som infört detta i lydnadsträningen.
Imorgon är det fredag igen... härligt när hela flocken blir tillsammans lite mera.
Våra privatchaffisar (snälla Marie & Lakkan) frågade om vi hade lust att hänga på dom när de ändå skulle ditom och få lite hjälp med lösrullen, vad det nu kan vara för något, roligt namn i alla fall.
Det blev mycket kamp & kontaktövningar, lite fjärr, lite ställande, lite läggande, lite hopp, lite apport åsså rutan förrstås.
Jag hade rejält kul ikväll, det är toppen när det leks så mycket, dock är jag inte helt övertygad om att MOR stundtals tyckte detsamma... men hon får skylla sig själv det är inte jag som infört detta i lydnadsträningen.
Imorgon är det fredag igen... härligt när hela flocken blir tillsammans lite mera.
Hipp Hipp HUrra...
... idag är det Tarzans 3:e födelsedag!
Hoppas du blivit ihågkommen av de dina...
Massor av nospussar från mig & hela min flock
Hoppas du blivit ihågkommen av de dina...
Massor av nospussar från mig & hela min flock
Åsså...
... har man varit på Fart & fläkt igen ikväll.
Vi tog bussen precis som i förra veckan till Lund och därifrån åkte vi vidare med Lena & Guinness (återigen tack för skjutsen).
Guinness var först ut på banan och jag satt & vilade mig i form i bilen.
När det var dags för mig att komma ut så var jag riktigt taggad, MOR sa att sådan har hon aldrig sett mig förut. När jag kom innanför grinden så startade vi att kampa lite och jag var mer än med på notorna... men så höjdes kraven på mig att jag skulle kolla på MOR i tid och otid och då blir det svårt för mig att utöva vissa saker som dom (Lisa & MOR) vill att jag skall göra. Men jag kämpar på med det som är det svåraste jag vet, dvs att bibehålla fokusen.
Vi gick sedan över till rutträningen, som idag bestod av 3 ganska nära intilliggande rutor. Från mitten av dessa tre så skickades jag till de alla allteftersom och det gick bra ända tills det plötsligt hade smugit sig in en ny kursare på planen. Jag tvärstannade på vägen och lade mig ner och spanade bort mot "inkräktaren" men jag fick inte tillåtelse att springa dit och då var det lika bra att fortsätta in i rutan och trampa på targeten. Vid nästa försök så var jag fullt fokuserad igen.
Sista övningen idag var att hantera träapportbocken på rätt sätt. Jag greppade den lite väl tidigt när MOR satte ner den framför mig och när den kastades iväg en pyttebit så tyckte jag inte det var lönt att sätta på turbon, så då blev det lite längsamt, men när den kastades iväg en bra bit så drog jag på. Avlämningarna var det inte mycket för dem att gnälla över.
Det är så synd att tiden går så snabbt när vi är där, men det gör den när man har roligt sägs det!
Tack & hej leverpastej!
Vi tog bussen precis som i förra veckan till Lund och därifrån åkte vi vidare med Lena & Guinness (återigen tack för skjutsen).
Guinness var först ut på banan och jag satt & vilade mig i form i bilen.
När det var dags för mig att komma ut så var jag riktigt taggad, MOR sa att sådan har hon aldrig sett mig förut. När jag kom innanför grinden så startade vi att kampa lite och jag var mer än med på notorna... men så höjdes kraven på mig att jag skulle kolla på MOR i tid och otid och då blir det svårt för mig att utöva vissa saker som dom (Lisa & MOR) vill att jag skall göra. Men jag kämpar på med det som är det svåraste jag vet, dvs att bibehålla fokusen.
Vi gick sedan över till rutträningen, som idag bestod av 3 ganska nära intilliggande rutor. Från mitten av dessa tre så skickades jag till de alla allteftersom och det gick bra ända tills det plötsligt hade smugit sig in en ny kursare på planen. Jag tvärstannade på vägen och lade mig ner och spanade bort mot "inkräktaren" men jag fick inte tillåtelse att springa dit och då var det lika bra att fortsätta in i rutan och trampa på targeten. Vid nästa försök så var jag fullt fokuserad igen.
Sista övningen idag var att hantera träapportbocken på rätt sätt. Jag greppade den lite väl tidigt när MOR satte ner den framför mig och när den kastades iväg en pyttebit så tyckte jag inte det var lönt att sätta på turbon, så då blev det lite längsamt, men när den kastades iväg en bra bit så drog jag på. Avlämningarna var det inte mycket för dem att gnälla över.
Det är så synd att tiden går så snabbt när vi är där, men det gör den när man har roligt sägs det!
Tack & hej leverpastej!
Speciellt inlägg för Maria & Niño
Såg ni Idrottsgalan? Hoppas verkligen det så att ni inte gick miste om att få höra hymnen för Skånes bästa fotbollslag!
Jaktträning... *Bilduppdatering + videoklipp*
... i Blentarpsskogen.
Strax efter 08.30 kom Marie&Lakrits-taxin och hämtade oss. LILLMATTE följde oxå med idag för hon är lite nere just nu, det har tyvärr tagit slut mellan henne och Den långe smale efter nästan 3 år och hon behövde något roligare att tänka på och vad passar då bättre än att följa med och titta på när vi fartfyllda flattar med mattar tränar :-)
Flitiga gänget:
Vi började med stadga som alltid... det är såååååå nyttigt tycker våra 2-beningar. Först var det serpentingång utan & med dummie, det var roligare med dummie än utan. Sedan blev det dummiehämtning/avlämning genom ringen, här tycker jag det är lite läskigt men efter ett par gånger då ingen gjort ett endaste anspråk på min dummie så känns det ok. Avslutningsvis så blev det inkallning genom ringen med en stående dummie som störning, detta var en baggis, jag stannar nämligen inte frivilligt upp i ringen.
Viktigt med kontakten även för den som inte "serpentinar":
Vi förlyttade oss en liten bit, så klart gällde det med ett ordentligt fotgående (som alltid):
... och jag fick äran att börja, MOR visade mig bra och skickade mig med kommandot ut och då skall jag springa rakt ut, men jag vet inte vad som hände jag vände av lite mot vänster (jag får väl skylla på dimman). MOR kallade tillbaka mig och hela proceduren gjordes om och då fixade jag dirigeringen med lite ljudstöttning på vägen ut. 2:a skicket till samma ställe fixade jag helt på egna tassar.
Där uppe längst till vänster i bild vid de två tjockaste stammarna låg ett gäng dummiesar:
Här trodde ialla fall jag & Kidden att Eva skulle dela med sig lite av det goda hon hade i sin ficka, men ack nej:
Sedan var det dags för viltmarkeringar i uppförsbacke.
Fågeln har landat:
Efter satte Lakkan:
... och full fart ner:
... till väntande matte Marie:
Det gick skapligt men hålla truten kunde nästan ingen av oss, vi prövade en bit men ratade den helt i nedförsbacken, den smakade för jävligt rent ut sagt, så nu ligger den på Viras gödselbacke och har gjort sitt tillsammans med kråkan och en svartfågel som blev väl utslitna idag.
Ganska lyckosamt arbete:
Vid nästa anhalt så blev det dubbelmarkeringar med synliga kastare för att underlätta komihåget lite för oss som legat av oss lite i julhelgen. Visselpiporna testades oxå hos 2-beningarna, de kunde ha rostat igen men se de fungerade alldeles utmärkt, vi löd nästan på momangen när stoppsignalen ljöd.
Avslutningsvis så fick vi söka vilt... söket gick bra men hemtransporten av kaninen och duvan kunde varit lite mer korrekt, för min del, men Kidden visade vem som hade mest viltrutin:
Men Vira kom inte långt efter:
Medans 2-beningarna avrundade dagens träningspass så passade jag & syrran Vira på att ta oss ett par flattevarv, som hon jagade mig... sådant gillar jag och det var riktigt skönt att sedan få hoppa in hos Lakkan i bilen och vila gott tillsammans med henne.
Det tar minsann på krafterna att vara ute i friska luften - jag däckade i bian - flera timmar i eftermiddags.
1000 tack Marie & Lakrits för dagens transport - så himlans snällt av er.
Bilder och ev filmsnutt kommer först imorgon kväll ... så kika in igen om ni har lust då.
Strax efter 08.30 kom Marie&Lakrits-taxin och hämtade oss. LILLMATTE följde oxå med idag för hon är lite nere just nu, det har tyvärr tagit slut mellan henne och Den långe smale efter nästan 3 år och hon behövde något roligare att tänka på och vad passar då bättre än att följa med och titta på när vi fartfyllda flattar med mattar tränar :-)
Flitiga gänget:
Vi började med stadga som alltid... det är såååååå nyttigt tycker våra 2-beningar. Först var det serpentingång utan & med dummie, det var roligare med dummie än utan. Sedan blev det dummiehämtning/avlämning genom ringen, här tycker jag det är lite läskigt men efter ett par gånger då ingen gjort ett endaste anspråk på min dummie så känns det ok. Avslutningsvis så blev det inkallning genom ringen med en stående dummie som störning, detta var en baggis, jag stannar nämligen inte frivilligt upp i ringen.
Viktigt med kontakten även för den som inte "serpentinar":
Vi förlyttade oss en liten bit, så klart gällde det med ett ordentligt fotgående (som alltid):
... och jag fick äran att börja, MOR visade mig bra och skickade mig med kommandot ut och då skall jag springa rakt ut, men jag vet inte vad som hände jag vände av lite mot vänster (jag får väl skylla på dimman). MOR kallade tillbaka mig och hela proceduren gjordes om och då fixade jag dirigeringen med lite ljudstöttning på vägen ut. 2:a skicket till samma ställe fixade jag helt på egna tassar.
Där uppe längst till vänster i bild vid de två tjockaste stammarna låg ett gäng dummiesar:
Här trodde ialla fall jag & Kidden att Eva skulle dela med sig lite av det goda hon hade i sin ficka, men ack nej:
Sedan var det dags för viltmarkeringar i uppförsbacke.
Fågeln har landat:
Efter satte Lakkan:
... och full fart ner:
... till väntande matte Marie:
Det gick skapligt men hålla truten kunde nästan ingen av oss, vi prövade en bit men ratade den helt i nedförsbacken, den smakade för jävligt rent ut sagt, så nu ligger den på Viras gödselbacke och har gjort sitt tillsammans med kråkan och en svartfågel som blev väl utslitna idag.
Ganska lyckosamt arbete:
Vid nästa anhalt så blev det dubbelmarkeringar med synliga kastare för att underlätta komihåget lite för oss som legat av oss lite i julhelgen. Visselpiporna testades oxå hos 2-beningarna, de kunde ha rostat igen men se de fungerade alldeles utmärkt, vi löd nästan på momangen när stoppsignalen ljöd.
Avslutningsvis så fick vi söka vilt... söket gick bra men hemtransporten av kaninen och duvan kunde varit lite mer korrekt, för min del, men Kidden visade vem som hade mest viltrutin:
Men Vira kom inte långt efter:
Medans 2-beningarna avrundade dagens träningspass så passade jag & syrran Vira på att ta oss ett par flattevarv, som hon jagade mig... sådant gillar jag och det var riktigt skönt att sedan få hoppa in hos Lakkan i bilen och vila gott tillsammans med henne.
Det tar minsann på krafterna att vara ute i friska luften - jag däckade i bian - flera timmar i eftermiddags.
1000 tack Marie & Lakrits för dagens transport - så himlans snällt av er.
Bilder och ev filmsnutt kommer först imorgon kväll ... så kika in igen om ni har lust då.
En helt vanlig...
... ganska tråkig lördag.
Vi startade dagen med att promenixa till bageriet som bakar de supergoda ostbullarna i Slottstaden. Jag fick bära bullpåsen hela vägen hem och när jag får hjälpa till att bära så blir jag Malmös stoltaste flatte.
Sedan blev det frukost i lugn & ro innan det blev lite aktivitet i huset. MOR frös och bestämde sig för att ta ett varmt bad i bara värmesljusen sken, jag tror minsann att hon somnade där för hon höll sig inlåst i badrummet i nästan 1 1/2 timme.
Jag tog sedan en tur ut i staden med FAR och därefter fick jag vila mig hemma ett par timmar medans flocken satte sprätt på lite money money och som vanligt var det LILLMATTES som bar på flest påsar när de kom hem.
På eftermiddagen blev det en hel del klickerträning... men tyvärr kan vi inte visa upp några filmsnuttar som många andra... för våra hade inte roat någon eftersom att det inte händer så himlans mycket. det är som om det är något spel mellan MOR & mig... vi förstår lixom inte riktigt varandra. Men vem vet... en dag kanske.
I eftermiddags testade jag att bokstavligen smyga upp i soffan när det tittades på tv och kan ni tänka er, det tog jättelång tid innan MOR upptäckte det... och då åkte jag ner så klart. Men man får vara glad så länge någonting varar ibland!
Nä nu skall jag gå och ta en sista titt på viltet som ligger för upptining tills imorgon då det skall fraktas med till Blentarpsskogen.
Vi startade dagen med att promenixa till bageriet som bakar de supergoda ostbullarna i Slottstaden. Jag fick bära bullpåsen hela vägen hem och när jag får hjälpa till att bära så blir jag Malmös stoltaste flatte.
Sedan blev det frukost i lugn & ro innan det blev lite aktivitet i huset. MOR frös och bestämde sig för att ta ett varmt bad i bara värmesljusen sken, jag tror minsann att hon somnade där för hon höll sig inlåst i badrummet i nästan 1 1/2 timme.
Jag tog sedan en tur ut i staden med FAR och därefter fick jag vila mig hemma ett par timmar medans flocken satte sprätt på lite money money och som vanligt var det LILLMATTES som bar på flest påsar när de kom hem.
På eftermiddagen blev det en hel del klickerträning... men tyvärr kan vi inte visa upp några filmsnuttar som många andra... för våra hade inte roat någon eftersom att det inte händer så himlans mycket. det är som om det är något spel mellan MOR & mig... vi förstår lixom inte riktigt varandra. Men vem vet... en dag kanske.
I eftermiddags testade jag att bokstavligen smyga upp i soffan när det tittades på tv och kan ni tänka er, det tog jättelång tid innan MOR upptäckte det... och då åkte jag ner så klart. Men man får vara glad så länge någonting varar ibland!
Nä nu skall jag gå och ta en sista titt på viltet som ligger för upptining tills imorgon då det skall fraktas med till Blentarpsskogen.
Det gick...
... ju riktigt bra att ta byssen till Lynd en litten stynd igår för att sedan få åka SUV med Lena & Guinness till Fart & fläkt.
Det var ganska så mycket folk på bussen, men jag kröp in under MORS ben och sedan låg jag tryggt & säkert och nannade där. Det blev snabbt byte från buss till bil sedan pga av ganska tjock dimma. Vi var framme hos Lisa i väldans god tid så vi hann med en ganska lång promenix. Jag blev förvisad till bilen igen medans Guinness "grillades" först. Jag satt och tjuvkikade på honom, attans vad han har fin kontakt med sina matte Lena. Undras om jag & MOR kommer att få det någongång?
När det blev min tur så börjades det med kamplek, sedan blev det kontaktkontakt-övningar. Det blev ganska många ett-steg-haltsförsök innan jag fattade att det hela gick ut på att jag skulle titta på MOR hela den låååånga ett-stegs-vägen. Här har vi fått hemläxa...
Sedan blev det rutan som skulle testas, jag fick börja med att visa att jag vet vad man skall göra med targeten, så gång på gång trampade jag på den och när den flyttades in i rutan så gick det lika bra där. När det gäller rutan så ser det inte så snyggt ut om man joggar in... så lite hetsning fick det bli, Lisa stod i rutan och viftade lite med targeten och MOR höll mig i halsbandet och hetsade mig att jag skulle in och trampa. När jag släpptes loss så var det full fart och efter mig kom MOR (dock icke i samma tempo) och belönade mig inne i rutan (för att jag skall förstå att det är bra att stanna kvar där inne i mitten). Alla försök gick bra, men det är nog lång väg tills jag lär mig var rutan är. Men hur kul hade det varit om allt fungerat perfekt från början och MOR hade sparat en massa kosing och om jag förstått det hela rätt så är dem till för att sätta sprätt på så fort som möjligt varje månad, eller?
Lite grunder för fjärrdirigering utsattes jag oxå för och det var lite kul, det hände lixom saker hela tiden men det konstiga är att man förväntas hålla sig på samma plätt hela tiden och det tycker jag är svårt när man som jag gärna vill vara nära sin kära MOR.
Avslutningsvis så blev det inkallningar över hela jäkla planen. Man sitter där och ser sin MOR försvinna i fjärran och bara väntar och väntar på att hon skall vända sig om och kalla på en - fattar ni vilken fart jag fick!
Det upptäcktes igår att jag har lite problem med kroppskontrollen... men jag kan nog lära mig kontrollera det hela genom att utöva lite cirkuskonster, dvs lära mis snurra, gå serpentingång och lite annat kuligt där kroppen inte bara knoppen får vara involverad.
Vi fick besked om att vi kommer att få plats hos Lisa under våren i en av hennes träningsgrupper och det var ett härligt positivt besked (risken hade annars varit stor att FARS julklapp till MOR hade bränt inne).
Det sista jag gjorde med Lisa innan hemgång var "give me five" (det tog MOR 2 1/2 år att lära mig räcka tass, det tog Lisa ett försök att lära mig "give me five"... ja du MOR så kan det vara när man inte har den rätta "knycken").
Sist men inte minst, tusen tack Lena & Guinness för att vi fick skjuts ända hem, vad hade vi gjort utan alla goa/snälla vänner!!
Det var ganska så mycket folk på bussen, men jag kröp in under MORS ben och sedan låg jag tryggt & säkert och nannade där. Det blev snabbt byte från buss till bil sedan pga av ganska tjock dimma. Vi var framme hos Lisa i väldans god tid så vi hann med en ganska lång promenix. Jag blev förvisad till bilen igen medans Guinness "grillades" först. Jag satt och tjuvkikade på honom, attans vad han har fin kontakt med sina matte Lena. Undras om jag & MOR kommer att få det någongång?
När det blev min tur så börjades det med kamplek, sedan blev det kontaktkontakt-övningar. Det blev ganska många ett-steg-haltsförsök innan jag fattade att det hela gick ut på att jag skulle titta på MOR hela den låååånga ett-stegs-vägen. Här har vi fått hemläxa...
Sedan blev det rutan som skulle testas, jag fick börja med att visa att jag vet vad man skall göra med targeten, så gång på gång trampade jag på den och när den flyttades in i rutan så gick det lika bra där. När det gäller rutan så ser det inte så snyggt ut om man joggar in... så lite hetsning fick det bli, Lisa stod i rutan och viftade lite med targeten och MOR höll mig i halsbandet och hetsade mig att jag skulle in och trampa. När jag släpptes loss så var det full fart och efter mig kom MOR (dock icke i samma tempo) och belönade mig inne i rutan (för att jag skall förstå att det är bra att stanna kvar där inne i mitten). Alla försök gick bra, men det är nog lång väg tills jag lär mig var rutan är. Men hur kul hade det varit om allt fungerat perfekt från början och MOR hade sparat en massa kosing och om jag förstått det hela rätt så är dem till för att sätta sprätt på så fort som möjligt varje månad, eller?
Lite grunder för fjärrdirigering utsattes jag oxå för och det var lite kul, det hände lixom saker hela tiden men det konstiga är att man förväntas hålla sig på samma plätt hela tiden och det tycker jag är svårt när man som jag gärna vill vara nära sin kära MOR.
Avslutningsvis så blev det inkallningar över hela jäkla planen. Man sitter där och ser sin MOR försvinna i fjärran och bara väntar och väntar på att hon skall vända sig om och kalla på en - fattar ni vilken fart jag fick!
Det upptäcktes igår att jag har lite problem med kroppskontrollen... men jag kan nog lära mig kontrollera det hela genom att utöva lite cirkuskonster, dvs lära mis snurra, gå serpentingång och lite annat kuligt där kroppen inte bara knoppen får vara involverad.
Vi fick besked om att vi kommer att få plats hos Lisa under våren i en av hennes träningsgrupper och det var ett härligt positivt besked (risken hade annars varit stor att FARS julklapp till MOR hade bränt inne).
Det sista jag gjorde med Lisa innan hemgång var "give me five" (det tog MOR 2 1/2 år att lära mig räcka tass, det tog Lisa ett försök att lära mig "give me five"... ja du MOR så kan det vara när man inte har den rätta "knycken").
Sist men inte minst, tusen tack Lena & Guinness för att vi fick skjuts ända hem, vad hade vi gjort utan alla goa/snälla vänner!!
Änglar finns...
... även inom polisen :-)
MOR blir inte "åtalad" - ärendet är nedlagt av flera orsaker!!
Nu blev min MOR genast lite gladare och då tycker jag oxå genast att det blev mycket roligare, skall t o m bli kul att för omväxlingsskull åka buss till träningen ikväll.
MOR blir inte "åtalad" - ärendet är nedlagt av flera orsaker!!
Nu blev min MOR genast lite gladare och då tycker jag oxå genast att det blev mycket roligare, skall t o m bli kul att för omväxlingsskull åka buss till träningen ikväll.
Jaktträning... *bilduppdateringar*
... med vilt i strålande fint väder
Idag var det detta härliga gäng flattar med mattar som träffades i strålande väder, på bilden saknas dock Ann-Sofi, Calla & MOR:
Vi inledde träningspasset med lite stadga på apellplanen med dummiesar som störningsmoment. Sedan flyttade vi ut i furet där vi fortsatte med lite stadga men nu istället med duvor som störningsmoment.
Sedan körde vi markeringar med fasaner, sedan dirigering mot fasaner efter att en duva först kastats som en markeringsstörning.
Calla väntar snällt på att få lämna av till matte Ann-Sofi:
Attans vad fasaner är svåra att få grepp om tyckte Vira:
Åsså kommer det alltid lika svåra, är det Bell eller Spot?:
Duktige lille Jazz-gossen... med beslutsångest, ska, ska inte, ska springa till matte:
Oops nu gick det visst lite för snabbt:
... men det är bara att ta upp med den igen och iväg:
Jag lite grann från ovan:
Sedan blev det ett stort sökfält och ett närsök. Det gick skapligt, men det finns mycket att slipa på, jag är inte varje gång helt säker på om jag vill lämna ifrån mig det som jag funnit när jag sökt. Men valet blir helt klart lättare om jag får en köttbulle när jag kommer in.
Avslutningsvis så "posade" flera av oss framför kameran... några mattar ville ha bilder till familjealbumet andra en bild till något annat ändamål.
Detta är Bell (här är jag säker):
Detta är Sandy:
Kidd:
... osså den snyggaste av oss alla:
MOR vill lägga till lite här för detta blir lite väl svårt för mig att förklara vad som skedde, jag låg ju tryggt i min bur även om jag förstod att något hände som inte man inte vill skall hända:
Vi var väldigt nöjda & glada när jag & Wallander lämnade Lomma, men glädjen fastnade i halsen när det tog totalstopp i en korsning i Malmö. Tredje bilen framför oss låg i filen som bara går rakt fram, men plötsligt fick han tydligen för sig att trots allt svänga vänster. Bil nr 1 & 2 bakom fick stopp på sina bilar, men JAG hann inte få helt stopp på våran och påkörningen var ett faktum. Tack & lov så kom ingen till skada, bilen som JAG körde på fick bara småskador men bilen våran fick bärgas och måste plåstras om en del innan den blir i körbart skick igen.
Tänk så snabbt en olycka kan vara framme och vilken total maktlöshet som plötsligt infinner sig. Man blir sedan chockad/ledsen/arg m.m. och tänker bara på en massa OM... och då hade detta inte hänt. I 25 år har jag haft körkort och aldrig ens varit i närheten av någon incident, men år 2009 var det tydligen min tur (otur). Nu får jag vänta på att höra av polisen (polisen på plats sa att jag kommer att kallas till förhör) och sedan få min dom (böter & prick i körkortet) att vänta tydligen för vårdslöshet i trafiken), ja vilken j----a buse man är i samhället.
Men livet måste gå vidare, dock stannar det det upp lite för oss nu, ca 4-5 veckor kommer det dröja innan jag & WalleKalle har någon bil igen, kanske kan vi ta oss med buss till något ställe någongång men vi får snällt ställa in oss på att slita upp gräsmattan bakom teatern tillsvidare när det gäller lydnadsträning och viltträningen får vi väl fortsätta med i lägenheten. Ja, så här kan livet bli ibland.
På återhörande & återseende!
Idag var det detta härliga gäng flattar med mattar som träffades i strålande väder, på bilden saknas dock Ann-Sofi, Calla & MOR:
Vi inledde träningspasset med lite stadga på apellplanen med dummiesar som störningsmoment. Sedan flyttade vi ut i furet där vi fortsatte med lite stadga men nu istället med duvor som störningsmoment.
Sedan körde vi markeringar med fasaner, sedan dirigering mot fasaner efter att en duva först kastats som en markeringsstörning.
Calla väntar snällt på att få lämna av till matte Ann-Sofi:
Attans vad fasaner är svåra att få grepp om tyckte Vira:
Åsså kommer det alltid lika svåra, är det Bell eller Spot?:
Duktige lille Jazz-gossen... med beslutsångest, ska, ska inte, ska springa till matte:
Oops nu gick det visst lite för snabbt:
... men det är bara att ta upp med den igen och iväg:
Jag lite grann från ovan:
Sedan blev det ett stort sökfält och ett närsök. Det gick skapligt, men det finns mycket att slipa på, jag är inte varje gång helt säker på om jag vill lämna ifrån mig det som jag funnit när jag sökt. Men valet blir helt klart lättare om jag får en köttbulle när jag kommer in.
Avslutningsvis så "posade" flera av oss framför kameran... några mattar ville ha bilder till familjealbumet andra en bild till något annat ändamål.
Detta är Bell (här är jag säker):
Detta är Sandy:
Kidd:
... osså den snyggaste av oss alla:
MOR vill lägga till lite här för detta blir lite väl svårt för mig att förklara vad som skedde, jag låg ju tryggt i min bur även om jag förstod att något hände som inte man inte vill skall hända:
Vi var väldigt nöjda & glada när jag & Wallander lämnade Lomma, men glädjen fastnade i halsen när det tog totalstopp i en korsning i Malmö. Tredje bilen framför oss låg i filen som bara går rakt fram, men plötsligt fick han tydligen för sig att trots allt svänga vänster. Bil nr 1 & 2 bakom fick stopp på sina bilar, men JAG hann inte få helt stopp på våran och påkörningen var ett faktum. Tack & lov så kom ingen till skada, bilen som JAG körde på fick bara småskador men bilen våran fick bärgas och måste plåstras om en del innan den blir i körbart skick igen.
Tänk så snabbt en olycka kan vara framme och vilken total maktlöshet som plötsligt infinner sig. Man blir sedan chockad/ledsen/arg m.m. och tänker bara på en massa OM... och då hade detta inte hänt. I 25 år har jag haft körkort och aldrig ens varit i närheten av någon incident, men år 2009 var det tydligen min tur (otur). Nu får jag vänta på att höra av polisen (polisen på plats sa att jag kommer att kallas till förhör) och sedan få min dom (böter & prick i körkortet) att vänta tydligen för vårdslöshet i trafiken), ja vilken j----a buse man är i samhället.
Men livet måste gå vidare, dock stannar det det upp lite för oss nu, ca 4-5 veckor kommer det dröja innan jag & WalleKalle har någon bil igen, kanske kan vi ta oss med buss till något ställe någongång men vi får snällt ställa in oss på att slita upp gräsmattan bakom teatern tillsvidare när det gäller lydnadsträning och viltträningen får vi väl fortsätta med i lägenheten. Ja, så här kan livet bli ibland.
På återhörande & återseende!
Det sägs att...
... det skall hårdtränas nu inför vårens eventuella jaktprovsstarter. MOR har gått med på att vi skall göra ett tappert försök i alla fall.
Igår morse plockades det ut en massa vilt i från frysen, jag kollade hur upptiningsprocessen framskred flera gånger. Fåglarna tog inte så lång tid att bli upptinade men den där kaninen, det var mig en långsam jäkel, den var fortfarande frusen när jag gick till bädds igår natt. Men när jag steg upp på morgonkvisten så var den färdigtinad. MOR säger att hon verkligen hoppas att jag visar samma intresse för alla sorterna när vi om en stund skall köra ett träningspass i Lomma. Jag kan inget lova... för lovar jag och jag inte kan hålla det så blir det inget bra.
Jag rapporterar när jag är åter någongång efter middagstid om ni är intresserade av hur det hela avlöpte.
Nu är det inte...
... så stämningsfullt och ljust längre i vårat hus för idag har julen städats ut :-(
Granen som stod så grön och grann i stugan, befinner sig nu på gårdens fotbollsplan i väntan på att bli bortforslad tillsammans med 30-40 st andra utkastade glädjespridare. Allt annat, dvs var sak har återigen hamnat på sin plats och nu är det bara att hoppas och vänta på att ljusare & varmare tider snart infinner sig.
Men det hela kändes lite lättare när jag fick besked om att Lakkan & Marie skulle komma och hälsa på oss ikväll. När klockan började närma sig 17 så gick jag & MOR ut en runda för att strax därefter möta upp Marie & Lakkan vid garagenedfarten, de behövde låna vår biltvättsplats. Deras bil var verkligen i stort behov av att tvättas... man kunde inte ens ana vad det stod på registreringsskylten. Jag satt och övervakade tvätteriet utifrån medans Lakkan gjorde det inifrån. Jag måste säga att det blev ett finfint resultat, så blå & grann har då aldrig jag sett den tidigare.
När allt var klart så gav vi oss iväg ut på en stadspromenix/korvarunda. Vi hade tänkt prova korven i korvkiosken vid casinot... men se där fick vi tji, den var igenbommad (kanske bara för reperation... men det fmåste kollas upp senare). Så rundan fortsatte om museet vidare mot Kronprinsen, där gjorde vi ett bus stop i rastgården innan vi styrde kosan mot grillen på Mariedalsvägen där vi fick varsen smarrig smal grillad med bröd. Den satt riktigt gott i lilla magen skall jag be att få berätta. Sedan började vi gå hemåt, ett stop gjordes vid Hemköp för att MOR behövde göra några små middagsmatskompletteringar, sedan blev det ett stop vid Mido oxå för Marie behövde proviantera inför morgondagen (de skall nämligen iväg till Fulltofta och pröva på bruksspår).
När vi kom hem så busade jag & Lakkan så det stod härliga till medans MOR fixade middagen. Lagom tills 2-beningarna skulle sätta sig till bords så gick luften ur både mig & Lakkan.
MOR har köpt en ny klickergrej, som hon hoppas skall kunna få mig lite mer intresserad av att försöka mig på lite konststycken. Den är ännu inte prövad men den finns på bild och jag är faktiskt lite nyfiken på hur den skall användas på mig:
Det blev ett härligt slut på dagen som började lite i moll.
Viktiga saker...
... sa MOR att vi två skulle prata igenom ikväll.
Det skall handla om MÅL inledde hon samtalet med och jag sken upp som självaste Sola i Karlstad brukar göra. För jag trodde det skulle handla om att jag skulle börja att få intaga fler MÅL mat om dagarna, men ack vad jag bedrog mig :-(
MOR ville att vi skulle sätta upp mål inför TVÅTUSENNIO.
Så klart kom vi inte överens...
JAG vill åka över sundet och pröva att starta på ett jaktprov... men MOR säger att då måste jag kunna apportera på vatten och sköta avlämningarna ordentligt. Jag säger att det hinner jag/vi fixa till tills det är dax... men MOR är betydligt mer tveksam.
JAG kan tänka mig att pröva att göra en start i LK II. MOR sa då... men lilla gubben hur har du tänkt att du skall hinna med att lära in alla nya moment så snabbt?
JAG säger bara: Hyggligt att ha en MOR som inte tror på en och som säger att vi nog måste ta år 2009 som ännu ett träningsår.
Ja ja, vi får väl se vem av oss som fick rätt när året skall summeras.
Det skall handla om MÅL inledde hon samtalet med och jag sken upp som självaste Sola i Karlstad brukar göra. För jag trodde det skulle handla om att jag skulle börja att få intaga fler MÅL mat om dagarna, men ack vad jag bedrog mig :-(
MOR ville att vi skulle sätta upp mål inför TVÅTUSENNIO.
Så klart kom vi inte överens...
JAG vill åka över sundet och pröva att starta på ett jaktprov... men MOR säger att då måste jag kunna apportera på vatten och sköta avlämningarna ordentligt. Jag säger att det hinner jag/vi fixa till tills det är dax... men MOR är betydligt mer tveksam.
JAG kan tänka mig att pröva att göra en start i LK II. MOR sa då... men lilla gubben hur har du tänkt att du skall hinna med att lära in alla nya moment så snabbt?
JAG säger bara: Hyggligt att ha en MOR som inte tror på en och som säger att vi nog måste ta år 2009 som ännu ett träningsår.
Ja ja, vi får väl se vem av oss som fick rätt när året skall summeras.
Ångest...
... undrar om det är något som oxå 4-beningar kan få för då vill jag inte ha det, det verkar så himlans otrevligt.
MOR har gått omkring hela dagen/kvällen (när hon inte legat på soffan och sovit i flera omgångar) och gnällt och ojjat sig över att hon inte vill gå och jobba imorgon och att hon känner sig lite hängig. Jag har försökt att trösta och säga att det bara är 3 dagar hon måste stå ut för sedan är det helg vilket är lika med två dagars ledighet igen. Det verkade hjälpa för stunden i alla fall och det som oxå gjort henne lite gladare/piggare har varit när vi varit ute och busat tillsammans.
Men nu ger jag upp, jag orkar inte stanna hemma och lyssna på MORS gnällande längre... jag drar hem till ÄLDREMATTE nu, så att man kan få lite lugn & ro OCH mycket mys.
Vi hörs förhoppningsvis imorrn... om MOR skärp till sig!
Skogstur...
... med lite träning.
Igår kväll så gjorde MOR & FAR en deal, dvs om MOR tog ut mig på sista rundan så skulle FAR ta ut mig på första rundan idag så att MOR fick sova ut lite. Detta ångrade FAR starkt imorse kl 07.00 när han märkte hur attans kallt det var. Men en deal är ju en deal...
MOR steg upp runt nio-snåret lagom tills det var dags för FAR att gå till skolan. Framåt lunch tyckte MOR att jag behövde ut & rastas och att LILLMATTE behövde övningsköra. Så vi åkte iväg till Lomma.
Jag fick börja med att springa av mig lite bus...
och på vägen blev det sedan två linjetag, MOR på väg ut:
jag på väg ut på nr 1:
på väg in med nr1:
men nä jag tror jag tar min obligatoriska första runda för att reta upp MOR lite, kom och ta mig då:
nähä, då lägger jag mig väl och väntar då:
Försök nr 2:
Ut:
och klockren avlämning:
och efter lyckat linjetag mera bus:
2 långa dirigeringar, ja jag vet, dummien skall inte hållas i munnen på detta vis... men håll med om att det ser rätt fräckt ut, visst?
En dubbelmarkering satte stopp för dagens apporteringsträning, jag spikade båda och kom snällt och lydigt in med dom:
Man kan inte lämna Lomma utan att ha tagit en tur inom på apellplanen. Det blev lite frittföljövningar, lite ligg och stanna under roliga former, lite hopp och rutan. Allt med skapligt resultat.
Sedan körde LILLMATTE oss säkert & tryggt hem. MOR kunde bara inte lämna bilen i garaget så smutsig som den var så det blev en biltvätt och nu står Gråben där ren & skinandes grann.
Igår kväll så gjorde MOR & FAR en deal, dvs om MOR tog ut mig på sista rundan så skulle FAR ta ut mig på första rundan idag så att MOR fick sova ut lite. Detta ångrade FAR starkt imorse kl 07.00 när han märkte hur attans kallt det var. Men en deal är ju en deal...
MOR steg upp runt nio-snåret lagom tills det var dags för FAR att gå till skolan. Framåt lunch tyckte MOR att jag behövde ut & rastas och att LILLMATTE behövde övningsköra. Så vi åkte iväg till Lomma.
Jag fick börja med att springa av mig lite bus...
och på vägen blev det sedan två linjetag, MOR på väg ut:
jag på väg ut på nr 1:
på väg in med nr1:
men nä jag tror jag tar min obligatoriska första runda för att reta upp MOR lite, kom och ta mig då:
nähä, då lägger jag mig väl och väntar då:
Försök nr 2:
Ut:
och klockren avlämning:
och efter lyckat linjetag mera bus:
2 långa dirigeringar, ja jag vet, dummien skall inte hållas i munnen på detta vis... men håll med om att det ser rätt fräckt ut, visst?
En dubbelmarkering satte stopp för dagens apporteringsträning, jag spikade båda och kom snällt och lydigt in med dom:
Man kan inte lämna Lomma utan att ha tagit en tur inom på apellplanen. Det blev lite frittföljövningar, lite ligg och stanna under roliga former, lite hopp och rutan. Allt med skapligt resultat.
Sedan körde LILLMATTE oss säkert & tryggt hem. MOR kunde bara inte lämna bilen i garaget så smutsig som den var så det blev en biltvätt och nu står Gråben där ren & skinandes grann.
Hipp hipp hurra...
... idag är det GRAPPAS 1-årsdag!
Stort GRATTIS på dig lilltjejen... önskar Wallander med flock
Tänk vad tiden går:
Hälsa brorsan, morsan & farsan!
Stort GRATTIS på dig lilltjejen... önskar Wallander med flock
Tänk vad tiden går:
Hälsa brorsan, morsan & farsan!
Ni måste bara...
... kolla in Maria & Niños blogg: http://mimio.blogg.se/
Jag har läst hela deras blogg ikväll och skrattat åt vissa inlägg så tårarna runnit (tur att de bara bloggat i ett år och inte varje dag).
Idag har jag hjälpt MOR att städa i min byrå, fasicken vad grejer det fanns där som jag inte riktigt visste om (men nu vet jag). MOR fick tydligen städdille och fortsatte genom hela lägenheten (nästan), fastnade dock ibland i någon hundbok eller hundtidning och slutligen började hon sätta in recept som hon rivit ut under hela det gågna året. Hon hade sedan oxå ett långt trevligt samtal med en annan härligt go flatteägare (Mia) och då passade jag på att ligga och mysa i hennes knä för då blir man klappad och ompysslad skall jag lova.
Sedan blev det dags att promenixa hem till FARMOR på lite kaffe & köbekager, hon fyllde nämligen många år igår. Det var roligare där än vanligt för nu kommer Kajsa oxå med på kalasen och då leker vi för fulla muggar tills vi blir beordrade att lugna ner oss lite och då lägger vi oss och vilar en stund tills vi tar nya tag.
Jag borde ha gått till sängs... men jag vill vänta tills LILLMATTE kommit hem tryggt & säkert! Hoppas hon kommer snart... medans jag väntar tänker jag kolla upp om Lakkan uppdaterat sin bloggis. På återhörande!
Jag har läst hela deras blogg ikväll och skrattat åt vissa inlägg så tårarna runnit (tur att de bara bloggat i ett år och inte varje dag).
Idag har jag hjälpt MOR att städa i min byrå, fasicken vad grejer det fanns där som jag inte riktigt visste om (men nu vet jag). MOR fick tydligen städdille och fortsatte genom hela lägenheten (nästan), fastnade dock ibland i någon hundbok eller hundtidning och slutligen började hon sätta in recept som hon rivit ut under hela det gågna året. Hon hade sedan oxå ett långt trevligt samtal med en annan härligt go flatteägare (Mia) och då passade jag på att ligga och mysa i hennes knä för då blir man klappad och ompysslad skall jag lova.
Sedan blev det dags att promenixa hem till FARMOR på lite kaffe & köbekager, hon fyllde nämligen många år igår. Det var roligare där än vanligt för nu kommer Kajsa oxå med på kalasen och då leker vi för fulla muggar tills vi blir beordrade att lugna ner oss lite och då lägger vi oss och vilar en stund tills vi tar nya tag.
Jag borde ha gått till sängs... men jag vill vänta tills LILLMATTE kommit hem tryggt & säkert! Hoppas hon kommer snart... medans jag väntar tänker jag kolla upp om Lakkan uppdaterat sin bloggis. På återhörande!
What a... * uppdatering med några fler härliga bilder i slutet*
... DAY!
Vi har idag haft förmånen att få göra ett första besök på Entek, detta bara p g a att vi fått lära känna G&B :-). Entek är Helsingborgs kommuns "lager" för massor av olika slags material, betongrör, plaströr, plåt, grus, sten, busskurer m.m.
Vi var det vanliga järngänget, Lakkan & Marie, Kidd & Eva, Vira & Berit, Elliot & Ann och Göran & Bea förstås men vi fick oxå stifta bekantskap med ett par nya ansikten, Flisa (en liten jättesöt flattevalp) med matte Lena och Niño (en dödscharmig Pumi) med matte Maria.
Området var batastort och vi fick börja med att springa runt och bekanta oss med de olika föremålen. Vissa underlag var lite läskiga men efter lite lockande och pockande så vågade jag mig på även de underlag som rörde på sig och t o m lät läskigt... för vem kunde motstå Bea som gärna klättrade upp överallt och hade massor med godsaker i fickan?
MOR gjorde en miss imorse... hon glömde packa ner extra batterierna till kameran, så det blev tyvärr inte så jättemånga bilder, men några hanns med innan batterierna dog.
Jag & Flisa i röret... Lakkan lite avvaktande:
Jag sittande på en betongpiedestal:
Jag kollade in varför Marie satt där alldeles ensam:
Så klart hängde jag på roliga Bea, vågade hon sig upp dit så vågade jag:
Här var det lite läskigt, men jag gjorde det!:
Orädda Flisa visade vägen och efter en stund så fattade jag mod till mig, men inte var MOR beredd då med kameran inte:
Ooops... här kunde vi inte ta oss ner:
Innan vi alla tre bestämde oss för att springa ner för grustaget så beundrade vi utsikten, ja någon utav oss i alla fall:
Kolla här fanns någon annan typ av rör... men fasicken vad hala dom var, men jag var först trots det:
Sedan tog batterierna helt slut i kameran och blev lite urladdade för oss fyrbeningar, men efter lite välbehövlig vila medans 2-beningarna fikade så hann batterierna laddas om och vi var på hugget igen inför nästa utmaning... personsök.
Det var inte många av oss som hade prövat på personsök tidigare. Tvåbeningarna fick se hur det hela skulle gå till när Bilbo visade hur man hittade figgar. När det var min tur så gick det inte så jättebra på första, jag fick börja att gå framåt kopplad men efter en stund så blev jag uppvaktad av en snygg flattetjej och fick börja om. Efter ett tag blev jag lössläppt och fick klättra på en massa stora cementrör med MOR hack i häl. Jag såg någon ligga bland rören, men jag är så van vid alla uteliggare i Malmö stad och dom får jag ju inte gå fram till så jag tvekade här ett litet tag, men så fick jag världens leende av "uteliggaren" och då såg jag att det var Niño matte och då tvekade jag inte att ta mig ner till henne och och väl där nere fick jag dessutom dubbel belöning i form av mumsigheter. När det var dags igen så slapp jag kopplet och eftersom att jag fattat galoppen, hitta figurant = belöning så satte jag fart på direkten och det var inga svårigheter att finna Eva (Kiddens matte).
MOR hade oxå fått figurera figurant till Vira & Kidden och hon blev så klart överöst med flattepussar när hon blev funnen, men det vet jag att hon gillar :-)
Båda dessa träningsmoment var verkligen annorlunda än vanligt men ack så roliga. Men allt roligt har ett slut så in i bilarna åkte vi. Jag & Lakkan diskuterade där bak i buren att det var himlans synd men snacka om att vi blev förvånade när bilen stannade nästa gång och det visade sig att vi var på Helsingborgs Brukshundsklubb. Dock fick vi stanna i bilen ett tag till för 2-beningarna behövde uppsöka ett visst ställe och sätta i sig några goda korvar grillade av Camilla innan det var dags för lite mera träning. Först fick vi se hur Camilla & Enzo tränar på kontaktsignalen och sedan fick vi träna lite själva. Efter detta gick vi vidare in i skogen där vi fick börja med en lång dirigering och sedan några enkelmarkeringar och dubbelmarkeringar för några. Lite feedback sinsemellan fick vi oxå från Göran som för dagen var utsedd till dummiekastare och som såg allt lite så där bakifrån.
Om batterierna var lite urladdade efter Entek så var de helt slut efter detta och jag accepterade både att täcket åkte på igen och att jag skulle in i buren. Jag & Lakkan kurade ihop oss tättintill varann och det tog inte många sekunder innan vi sov gott, riktigt gott och så har jag fortsatt mestadels från och till under hela kvällen.
Tack alla för en rolig dag, det här måste vi göra om snart!
Tack snälla Marie & Lakkan för skjutsen och bilderna (tur att det fanns laddade batterier i eran kamera)
Här är beviset för att jag vågade mig ända upp till Bea:
Det är inte heller varje dag man får trampa på Helsingborg:
Den här grejen hoppade jag upp och ner för som ingenting (till MORs stora förvåning, förstår inte varför?)
Vi har idag haft förmånen att få göra ett första besök på Entek, detta bara p g a att vi fått lära känna G&B :-). Entek är Helsingborgs kommuns "lager" för massor av olika slags material, betongrör, plaströr, plåt, grus, sten, busskurer m.m.
Vi var det vanliga järngänget, Lakkan & Marie, Kidd & Eva, Vira & Berit, Elliot & Ann och Göran & Bea förstås men vi fick oxå stifta bekantskap med ett par nya ansikten, Flisa (en liten jättesöt flattevalp) med matte Lena och Niño (en dödscharmig Pumi) med matte Maria.
Området var batastort och vi fick börja med att springa runt och bekanta oss med de olika föremålen. Vissa underlag var lite läskiga men efter lite lockande och pockande så vågade jag mig på även de underlag som rörde på sig och t o m lät läskigt... för vem kunde motstå Bea som gärna klättrade upp överallt och hade massor med godsaker i fickan?
MOR gjorde en miss imorse... hon glömde packa ner extra batterierna till kameran, så det blev tyvärr inte så jättemånga bilder, men några hanns med innan batterierna dog.
Jag & Flisa i röret... Lakkan lite avvaktande:
Jag sittande på en betongpiedestal:
Jag kollade in varför Marie satt där alldeles ensam:
Så klart hängde jag på roliga Bea, vågade hon sig upp dit så vågade jag:
Här var det lite läskigt, men jag gjorde det!:
Orädda Flisa visade vägen och efter en stund så fattade jag mod till mig, men inte var MOR beredd då med kameran inte:
Ooops... här kunde vi inte ta oss ner:
Innan vi alla tre bestämde oss för att springa ner för grustaget så beundrade vi utsikten, ja någon utav oss i alla fall:
Kolla här fanns någon annan typ av rör... men fasicken vad hala dom var, men jag var först trots det:
Sedan tog batterierna helt slut i kameran och blev lite urladdade för oss fyrbeningar, men efter lite välbehövlig vila medans 2-beningarna fikade så hann batterierna laddas om och vi var på hugget igen inför nästa utmaning... personsök.
Det var inte många av oss som hade prövat på personsök tidigare. Tvåbeningarna fick se hur det hela skulle gå till när Bilbo visade hur man hittade figgar. När det var min tur så gick det inte så jättebra på första, jag fick börja att gå framåt kopplad men efter en stund så blev jag uppvaktad av en snygg flattetjej och fick börja om. Efter ett tag blev jag lössläppt och fick klättra på en massa stora cementrör med MOR hack i häl. Jag såg någon ligga bland rören, men jag är så van vid alla uteliggare i Malmö stad och dom får jag ju inte gå fram till så jag tvekade här ett litet tag, men så fick jag världens leende av "uteliggaren" och då såg jag att det var Niño matte och då tvekade jag inte att ta mig ner till henne och och väl där nere fick jag dessutom dubbel belöning i form av mumsigheter. När det var dags igen så slapp jag kopplet och eftersom att jag fattat galoppen, hitta figurant = belöning så satte jag fart på direkten och det var inga svårigheter att finna Eva (Kiddens matte).
MOR hade oxå fått figurera figurant till Vira & Kidden och hon blev så klart överöst med flattepussar när hon blev funnen, men det vet jag att hon gillar :-)
Båda dessa träningsmoment var verkligen annorlunda än vanligt men ack så roliga. Men allt roligt har ett slut så in i bilarna åkte vi. Jag & Lakkan diskuterade där bak i buren att det var himlans synd men snacka om att vi blev förvånade när bilen stannade nästa gång och det visade sig att vi var på Helsingborgs Brukshundsklubb. Dock fick vi stanna i bilen ett tag till för 2-beningarna behövde uppsöka ett visst ställe och sätta i sig några goda korvar grillade av Camilla innan det var dags för lite mera träning. Först fick vi se hur Camilla & Enzo tränar på kontaktsignalen och sedan fick vi träna lite själva. Efter detta gick vi vidare in i skogen där vi fick börja med en lång dirigering och sedan några enkelmarkeringar och dubbelmarkeringar för några. Lite feedback sinsemellan fick vi oxå från Göran som för dagen var utsedd till dummiekastare och som såg allt lite så där bakifrån.
Om batterierna var lite urladdade efter Entek så var de helt slut efter detta och jag accepterade både att täcket åkte på igen och att jag skulle in i buren. Jag & Lakkan kurade ihop oss tättintill varann och det tog inte många sekunder innan vi sov gott, riktigt gott och så har jag fortsatt mestadels från och till under hela kvällen.
Tack alla för en rolig dag, det här måste vi göra om snart!
Tack snälla Marie & Lakkan för skjutsen och bilderna (tur att det fanns laddade batterier i eran kamera)
Här är beviset för att jag vågade mig ända upp till Bea:
Det är inte heller varje dag man får trampa på Helsingborg:
Den här grejen hoppade jag upp och ner för som ingenting (till MORs stora förvåning, förstår inte varför?)
Rapportering...
... av hur Nyårsaftonen/natten förlöpte år 2008 och hur årets 2 första dagar sprungit förbi.
Strax innan 17 åkte vi iväg till FARS bror. Jag var mer än välrastad, FAR och jag hade tillbringat mer än 1 timme i skogen strax innan så vi tog bilen. Normalt brukar vi promenera dit, men nu tog MOR & FAR hänsyn till mig, dvs de ville inte utsätta mig för smällandet mer än nödvändigt.
Jag blev varmt välkomad av Kajsa, hon satt och väntade på mig i hallen när vi kom. Hon hade växt rejält sedan vi senast såg henne för ca en månad sedan.
Det blev rätt mycket bus sedan, Kajsa älskar mina öron och något som jag oxå har två utav (fortfarande tack & lov).
Strax innan tolvslaget så fick vi vars ett grisöra. Visst hörde jag smällarna och såg allt ljus men jag brydde mig inte ett dugg, jag var ju inomhus och där kände jag mig hur trygg som helst och örat sysselsatte mig tills allt var över. Lilla Kajsa- stumpan var sysselsatt i säkert mer än 45 minuter. Jag ville hjälpa henne, men se det gick hon inte med på.
Hemresan mitt i Nyårsnatten avlöpte väl så även "mittinatten" kisserundan. Trots att jag kom i säng sent så väckte jag MOR i vanlig tid si så där 07.50, ja jag vet, lite taskigt var det men för mig är alla dagar detsamma....
Gårdagen avlöpte lite väl i lugnaste laget... men ibland får man bara rätta in sig i ledet.
Idag däremot har det hänt kuliga saker. Jag förstod att något var på gång, MORS klocka ringde och det var minsann många dagar sedan sist. Vi gjorde allt det där som vi gör varje morgon men 09.45 var vi installerade i bilen och på väg till Lakkan & Marie. Termometern visade på -8 ju närmre Lakritsskogen vi kom och MOR var lite skakis över att hon inte hade tagit på sig tillräckligt med kläder för att inte frysa. När vi svängde in mot skogen så berättade MOR att jag & Lakkan skulle få spåra, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Jag var så jädrans taggad... tyckte MOR tog väldigt lång tid på sig innan jag hade fått spårselen på och spårlinan var påkopplad. Men jag satt snällt kvar och väntade tills jag blev framkallad. Jag tyckte det var svårt, jättesvårt faktiskt att få grepp om var spåret egentligen gick. Jag flackade fram och tillbaka till MORS stora förtret, hon fick nästan gå ihopvikt hela tiden för att ta sig igenom/under alla träd. På sista sträckan fick jag beröm, då tog jag det lite lugnare och spårade riktigt fint fram till klöven. MOR behövde dock inte ha oroat sig för klädseln, det räckte mer än väl, hon fick t o m ta av lite. Marie hade lagt spåret så fiffigt att vi kom ut väldigt nära hemmet där Lakkan satt och väntade i våran bil. Vi fick snabbt byta plats och jag fick vila mig lite medans Lakkan spårade. Det blev ingen långvarig vila... Lakkan hade snabbt och smidigt tagit sig igenom hela spåret. Hon é duktig hun(d).
Jag blev utsläppt och sedan blev det springa av i trädgården. Men en liten paus tog vi när Marie kom ut ur huset och gav oss vars en godbit:
Sedan försvann Lakkan och jag fick stå och vara beredd:
MOR var oxå beredd med kameran i högsta hugg:
Men vänta lite, det här blev väl inte riktigt rätt Lakkan?
Sedan hittade jag ett märgben som Lakkan ratat, men det fanns faktiskt en hel del "gottis" kvar:
... men jag fick kämpa rejält för att komma åt det innehållet. Här följer en liten bildkavalkad, MOR har använt funktionen snabb seriebild som tar upp till 40 bilder åt gången, inte en minsta rörelse har missats (kolla i vänsterkanten vid min nos så ser ni att det skiljer lite lite granne på respektive bild:
Munnen var rejält öppen i bilden ovan, se nu stängs den allt eftersom att jag tuggar:
Vilka tekniker det finns nuförtiden... och tänk vad mycket roliga bilder MOR kanske kan fånga på mig och mina polare framöver i vått & torrt.
Nä nu kallar sängen.... skall upp tidigt imorgon oxå då vi skall iväg på kuligheter i Helsingborg tillsammans med G&B, mer om det får ni veta imorgon.
Strax innan 17 åkte vi iväg till FARS bror. Jag var mer än välrastad, FAR och jag hade tillbringat mer än 1 timme i skogen strax innan så vi tog bilen. Normalt brukar vi promenera dit, men nu tog MOR & FAR hänsyn till mig, dvs de ville inte utsätta mig för smällandet mer än nödvändigt.
Jag blev varmt välkomad av Kajsa, hon satt och väntade på mig i hallen när vi kom. Hon hade växt rejält sedan vi senast såg henne för ca en månad sedan.
Det blev rätt mycket bus sedan, Kajsa älskar mina öron och något som jag oxå har två utav (fortfarande tack & lov).
Strax innan tolvslaget så fick vi vars ett grisöra. Visst hörde jag smällarna och såg allt ljus men jag brydde mig inte ett dugg, jag var ju inomhus och där kände jag mig hur trygg som helst och örat sysselsatte mig tills allt var över. Lilla Kajsa- stumpan var sysselsatt i säkert mer än 45 minuter. Jag ville hjälpa henne, men se det gick hon inte med på.
Hemresan mitt i Nyårsnatten avlöpte väl så även "mittinatten" kisserundan. Trots att jag kom i säng sent så väckte jag MOR i vanlig tid si så där 07.50, ja jag vet, lite taskigt var det men för mig är alla dagar detsamma....
Gårdagen avlöpte lite väl i lugnaste laget... men ibland får man bara rätta in sig i ledet.
Idag däremot har det hänt kuliga saker. Jag förstod att något var på gång, MORS klocka ringde och det var minsann många dagar sedan sist. Vi gjorde allt det där som vi gör varje morgon men 09.45 var vi installerade i bilen och på väg till Lakkan & Marie. Termometern visade på -8 ju närmre Lakritsskogen vi kom och MOR var lite skakis över att hon inte hade tagit på sig tillräckligt med kläder för att inte frysa. När vi svängde in mot skogen så berättade MOR att jag & Lakkan skulle få spåra, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Jag var så jädrans taggad... tyckte MOR tog väldigt lång tid på sig innan jag hade fått spårselen på och spårlinan var påkopplad. Men jag satt snällt kvar och väntade tills jag blev framkallad. Jag tyckte det var svårt, jättesvårt faktiskt att få grepp om var spåret egentligen gick. Jag flackade fram och tillbaka till MORS stora förtret, hon fick nästan gå ihopvikt hela tiden för att ta sig igenom/under alla träd. På sista sträckan fick jag beröm, då tog jag det lite lugnare och spårade riktigt fint fram till klöven. MOR behövde dock inte ha oroat sig för klädseln, det räckte mer än väl, hon fick t o m ta av lite. Marie hade lagt spåret så fiffigt att vi kom ut väldigt nära hemmet där Lakkan satt och väntade i våran bil. Vi fick snabbt byta plats och jag fick vila mig lite medans Lakkan spårade. Det blev ingen långvarig vila... Lakkan hade snabbt och smidigt tagit sig igenom hela spåret. Hon é duktig hun(d).
Jag blev utsläppt och sedan blev det springa av i trädgården. Men en liten paus tog vi när Marie kom ut ur huset och gav oss vars en godbit:
Sedan försvann Lakkan och jag fick stå och vara beredd:
MOR var oxå beredd med kameran i högsta hugg:
Men vänta lite, det här blev väl inte riktigt rätt Lakkan?
Sedan hittade jag ett märgben som Lakkan ratat, men det fanns faktiskt en hel del "gottis" kvar:
... men jag fick kämpa rejält för att komma åt det innehållet. Här följer en liten bildkavalkad, MOR har använt funktionen snabb seriebild som tar upp till 40 bilder åt gången, inte en minsta rörelse har missats (kolla i vänsterkanten vid min nos så ser ni att det skiljer lite lite granne på respektive bild:
Munnen var rejält öppen i bilden ovan, se nu stängs den allt eftersom att jag tuggar:
Vilka tekniker det finns nuförtiden... och tänk vad mycket roliga bilder MOR kanske kan fånga på mig och mina polare framöver i vått & torrt.
Nä nu kallar sängen.... skall upp tidigt imorgon oxå då vi skall iväg på kuligheter i Helsingborg tillsammans med G&B, mer om det får ni veta imorgon.