Wallander

... av Kennelmamma Margareta och det var minsann på tiden!

Normalt sätt så skall hembesöken ske inom de första veckorna efter leverans för att se så att valpen har det bra med sin nya flock. Det tog alltså mer än 3 1/2 år med mig och drygt 5 månader med Beck. Ja ja, så kan det vara när man har massor av valpar att göra hembesök till, men bättre sent än aldrig! 

Jag tror att våran flock fick godkänt. MOR & Beck dammsög som attan precis innan hon skulle komma, disken togs oxå om hand, så det såg ganska prydligt ut (men det gör det ju så klart alltid annars oxå).
Kaffet med hembakad sockerkaka gick nog oxå hem verkade det som.

Strax innan Margaretas ankomst så gick vi ut och rekade p-platser, vi hittade 3 men tror ni dom var kvar när hon väl kom? Nej så klart, men hade hon inte tvunget stannat för gult ljus vid TRIANGELEN så hade dom funnits kvar. Nu fick vi hoppa in i Mercan och åka med och leta annan plats och det fick bli bakom Stadsteatern. Beck blev jättebesviken när han upptäckte att vi var kvar i hemtrakterna, han trodde nog att vi åkt jättelångt och skulle hitta på något kuligt.

När det var dags för Margareta att bege sig hemåt så följde vi henne tillbaka till bilen, vi skulle ju ändå ut på sista rundan och ville vara säkra på att hon inte skulle gå vilse i storstaden. Beck ville så gärna följa med Margareta hem och var gång på gång på väg in i bilen... men JAG, ja jag höll mig på behörigt avstånd.

Solen är på väg har Carina lovat... och jag hoppas verkligen att hon har rätt!

Bye bye for now

... bör man inte bege sig till någon träning, idag var en sådan dag!

Regnet det bara öste ner... och ändå tvingades man att ligga på platsliggning i det våta underlaget med regnet droppande från hjässan i hela 3 minuter. HYGGLIGA 2-beningar man har!

MOR ville sedan att jag våt & kall skulle vara på gott träningshumör, hm... det kunde jag inte helt ställa upp på. Det gick bara inte att vara riktigt på hugget, men helt kasst blev det inte... men det kunde så klart varit bättre.

Innan vi åkte hem så tog vi ut LILLEBROR ur bilen och gick på promenix tillsammans med Bell & Margareta i regnet & mörkret så att även BECK fick bli lite blöt... nån rättvisa måste det ju vara!

Nu har det regnat i dagarna 3... undrar när det skall sluta?

... är min halvbror och...

han grejade ett 1:a pris i Lydnadsklass III igår tillsammans med sin matte, min och Becks kennelmamma.

FY VAD DOM ÄR BRA, BELL & MARGARETA ALLTSÅ!!!!

... det bara öste ner... men vad brydde vi oss om det. Nej, vi styrde kosan mot Lomma i alla fall för att möta upp Margareta & Co.

Medans vi väntade gick jag & MOR in på den lilla del av apellplanen som inte var avspärrad inför morgondagenstävlingar och körde lite lydnadsträning, alla tillfälle tas i akt nuförtiden.

Det genomfördes MH-tester oxå idag, så vi kunde inte heller vara på våran vanliga plats i furet. Vi fick alla busa oss in i skogen, det var skönt att få börja med att springa av sig lite innan träningen inleddes.

Idag stod långa dirigeringar & lite svårare markeringar på schemat och till våra mattars stora glädje så lyckades vi väldans bra :-)

Regnet började så klart avta när vi började bege hos mot bilarna... typsikt eller?

Annars har lördagen avlöpt i lugnets tecken. MOR & LILLMATTE skulle på eftermiddagen bara gå och köpa shampo & balsam och så var dom borta i mer än två timmar och ni skall inte tro att dom bara köpt det dom sa att dom skulle! Nej, det är livsfarligt att släppa lös dem själva en dag som denna, dvs efter löning.

Bortskämda som dom sedan är så kunde dom nästa bara sätta sig till bords för att avnjuta en tydligen helt underbart god Laxtournedos med smörstekt babyspenat och rödvinssås. När sedan disken var undanröjd, så bänkade vi oss alla framför dumburken och tittade på en av mina senaste filmer "Cellisten".

Inatt får vi tillbaka timmen vi förlorade i mars och imorgon är det dags för Beck & hans alla syrror att bl a visa upp sina inlärda tricks. Det är nämligen sista valpkurstillfället för dem... oj oj hur skall det gå med Beck uppfostran sedan? 7 månader är Beck nu och jag tycker att jag kunde mycket mer vid hans ålder... eller kanske inte, beror lite på vem man frågar kanske.

Imorgon kommer vi stenhårt att hålla tassar & tummar för flera av våra polare som skall tävla lydnad i Lomma.
LYCKA TILL ALLA!

... körven som jag ätit (hitintills) finns i "Chinatown", en del av Värnhem som man med all säkerthet kan kalla så.

Lakrits & Marie var i stan runt 18 och tur hade dom som fick parkering rakt nedanför våran port. När MORS telefon ringde och jag hörde Maries röst blev jag tossig och for upp i fönsterkarmen för att se om jag kunde få en skymt av dom lite grann från ovan.

Efter en liten hälsningscermoni så bar det iväg ut mot Kirseberg/Segevång där vi skulle testa deras korv... men tyvärr hade "Fyrkanten" blivit ett Kebab-hak. Kändes ganska snopet att ha gått ända dit (ca 1 timme) och så fick vi ingen utdelning, men nu blev det ju till belåtenhet i alla fall så inget att hänga läpp för.

På tillbakavägen så tog vi en tur bortom Stortorget för att studera när det stora Pariserhjulet som är på besök i Malmö ett par månader snurrade. Undrar vad det skall vara bra för egentligen?

Innan Lakrits & Marie lämnade storstaden så fick jag & Beck en burk med torkade tunna skivor av skinka. Mums vad det var smarrigt oxå. Tack Marie!

Sedan måste jag bara berömma & gratta Grappa Brunfia som i fredags spårade tills sig sin 12:e etta!!!!!
Vilken resa hon & Matte Lena gjort!
Men nu tar dom lite spårpaus... men jag är helt säker på att vi kommer att få höra mer om deras framfarter i spåren framöver :-) 

... minsann på lydnadsplanen.

Igår var vi i Lomma och fick oss ett riktigt bra träningspass, ja det var nog minsann det bästa jag genomfört någonsin, men så har vi ju en toppentränare. Björne är full med ideér :-), funkar inte den ena så tar man fram nästa.

Det är bra att jag får lära mig sitta i grupp... för då kan jag det redan när det kommer i en annan klass och som ni ser så har jag full koll på min uppgift både när fotografen Björne är både bakom:

och framför:

Det friaföljet tar sig... nu börjar jag hänga med rätt bra då det skall vänstersvängas.
Lydnasträningen blir mycket roligare när det blir bus mellan momenten:


Tidigare har jag haft lite seperationsångest över att lämna MOR på hoppet, men inte igår inte och kolla in farten, det gick så fort att bilden blev suddig:

MOR gjorde dock en liten miss, hon glömde säga sitt när jag var på väg över på andra sidan och då blev det inget snyggt sittande. Men vi gjorde om det och då, ja då blev det BINGO!

Rutan är inte speciellt lockande om inte "TUCK" ligger där på andra sidan rutan och pockar på min uppmärksamhet. Men jag tror inte att dom där 2-beningarna kommer att ge sig förräns jag utför uppgiften med belåtenhet. Kom att tänka på att om jag fixar det på första försöket så behöver jag inte göra det fler gånger, tror minsann att jag skall testa det nästa gång vi tränar.

Det har tränats en hel del läggande under gång på flera olika platser & tidpunkter sedan sist och det börjar nog ge utdelning, det blir inte längre något utpräglat SITT-LIGG.

"Fjärrman" styr och ställer med skyltarna och MOR kommenderar mig och jag i min tur utför momenten. Det blev en liten liten förlyttning framåt igår men det var för att jag la mig på ena skinkan och då är det inte lika lätt att ta sig upp utan förflyttning, men klart godkänt ändå.

Jag fick inte apportera igår det glömdes, jag hämtade Claras apportbock flera gånger men ingen av 2-beningarna förstod piken.

Innan vår träningstid, så var det Bell & Margareta som fick sig en genomkörare Björn och sedan efteråt så var det Elliot & Ann. Däremellan så ställde MOR så klart upp och hjälpte Björn & Clara med lite apportering & leta pinne och på friaföljet där kan man bara njuta av Claras följsamhet, det är nästan som att dom är ihopklistrade :-)

Nu skall det tränas på igen så att vi förhoppningsvis kan visa upp lite nya framsteg vid nästa träningstillfälle.

Imorgon är det fredag och då är det dax för en korvarunda med Lakkan & Marie... kanske kanske skall Beck få följa med, men det beror på om familjens fotbollsgalningar skall gå på puben eller inte och se di blåe vinna.

... med mamma Jizza i spetsen gick av stapeln igår hos Berit & Vira på Ängshög!

OBS! Varning för långt reportage

För ett bra tag sedan kom en inbjudan från mamma/mormor Jizza som så väldans gärna ville träffa så många som möjligt av hennes barn & barnbarn.

Ca kl 10.00 var alla samlade och Margareta hälsade oss alla hjärtligt välkomna.





Det var Lotta med Curry & Pärla, Leif med Leizon, Karin med Nicke, Gunilla med Tova & Bessy, Eva med Kid, Ulrika (som tyvärr inte kunde ta med sig löpande Isa), Camilla med Enzo, Ann med Elliot, Britt-Inger med Maya, Helena med Enzie, Inger & Kent med Alice, Malin & John med Bella, Per med Chili, Maria & Rebecca med Mira, Mia med Vera, Birgitta med Tinna. Margareta & Lasse hade så klart Jizza, Bell & Spot med sig och Berit & Vira var ju på hemmaplan och sedan var det MOR & FAR som hade mig och busige Beck med sig.

Busige Beck har lite svårt att sitta still och göra ingenting, men får han sitta lös och blir beordrad att sitta så har han något och göra och då går det betydligt mycket bättre. Jag har en hel del kvar att lära honom, men jag måste säga att han är ett riktigt charmtroll trots allt:

Dagens första övning blev slalomgång för att alla 4-beningar lixom skulle få "bekanta" sig lite med varandra, det var många som aldrig träffats förut.


Beck blev idag "omhändertagen" av Ulrika och han hade det ganska så kämpigt eller var det kanske tvärtom:

Men de var kompisar emellanåt oxå:

Efter första övningen så delades vi upp i 3 grupper där gamlingar, ungdomar & bäbisar blandades. Sedan fick respektive grupp bege sig till sin startruta.

Jag & mina kompisar fick starta på sökrutan där kanindummiesar samt vanliga dummiesar var utplacerade framför och över bäcken. Bäbisarna fick först se oss lite äldre arbeta, jag visade att man kan ta det ganska lugnt och finna det man skall, Enzo visade hur man fixar det med superfart och Bell & Spot visade hur man gör snabba kanonupptag med lagom fart. Bäbisarna Mira & Alice... visade väldans bra takter och dom här 2 är redan bara för underbara i sitt sammarbete:


Det tog sin lilla tid på söket så delar av nästa glada gäng fick ta igen sig ett litet tag:

Vi gick vidare till stationen där FAR var dummiekastare. Här fick vi äldre visa hur det gick till att hämta en lång markering från dold kastare och när denna var bärgad så dirigerades vi ut tillsamma område igen för att hämta en dummie som var utsmugen där igen. Bäbisarna fick på kortare avstånd se när dummisen lades ner och sedan skickades dom ut.

På tredje stationen fick vi äldre hämta dubbelmarkeringar över bäcken och sedan oxå över även gärdsgården. Pga av att Lasse är en förträfflig dummiekastare så fixade jag även dubbelmarkeringarna över gärdsgården. Detta vållade Elithunden lite problem, men det måste ha berott på skickaren, tror du inte det Margareta?
Lassemannen på väg till sin kastplats:

Bäbisarna fick gå närmre men fick ändå pröva att ta sig över bäcken vilket dom gjorde utan besvär. Här är det goa ekipaget igång igen. Mira har hämtat dummien, Rebecca drar och efter kommer Mira som ett skott:


Sedan bröts det för lunch. vi 4-beningar fick välbehövlig vila i bilarna medans 2-beningarna gick inomhus och värmde sig med varm gulaschsoppa, nybakat bröd, smör, ost och inte minst äpplekaka med vaniljsås till kaffetåren. 



Sedan blev det lite presentöppning och jag tycker mig se att det kom några par tårar när Margareta fick se vilken bild vi förstorat på Jizza på en canvasduk:

En stor posse godsaker fick Jizza, där det bl a fanns hundkakor, kex, ben m.m:


Berit fick oxå ett litet tack, ett vackert glasfat skapat av Mayas matte, för att vi fick nyttja deras marker och oxå deras hem:

Sedan skulle det jobbas lite till fast att klockan blivit en bra bit över då vi trodde att träffen skulle ha slutat. Men har man kul så har man och det var ju ändå en dag man vikt åt detta.
Vi begav oss ut mot betesfältet som Viras husse så snällt sparat en vecka längre för våran skull, han är en snäll kille han!

Då några ekipage avvikt så delades vi upp i 2 blandade grupper.
Regnet hängde över oss men 1:a gruppen gjorde sig beredda för en WalkUp:

Vira in action:

Kid in action:

Lilla Pärla fann sin skatt hon oxå:

och Tinna var inte sämre:

och Bessy kom in i flygandes fart:

Jag tror aldrig förr jag sett maken till avlämningar i så unga dar, kolla in Veras avlämning, kan man säga annat än FANTASTICO?:

Sedan var det gruppbyte och tanken var att dom här två gubbarna oxå skulle få jobba lite:

Ulrika var bl a den som åkt hem så nu skulle jag gå med FAR & Beck med MOR, men i sista stund så bangade FAR ut och då fick jag gå med Eva istället:

Jag blev allt lite snurrig då avlämningarna skulle ske... jag glömde lixom bort att jag skulle tillbaka till Eva och inte till MOR (ha ha MOR trodde hon kunde gömma sig):

Men Eva jobba på bra att locka mig tillbaka och tillsut kom jag på vart jag skulle:

På mitt andra skick så ville jag verkligen visa MOR så duktig jag var men då hittade jag inte henne, jag var t o m borta och letade där dom andra stod som gjort sitt för dagen men det hade jag inget för för dom körde argt iväg mig och när jag var på väg tillbaka så fick jag en rejäl bortkörning av Lasse oxå och tack och lov precis då hörde jag Evas ljuva stämma som en räddare i nöden :-)

Här har lillebror funnit sin skatt... men tänk att han alltid måste fundera några sekunder på om han skall behålla dummien eller springa med den till MOR:

På släktträffar är det obligatoriskt med generationsbilder... så det får bli några sådana oxå (om ni orkar titta mera)
Mamma Jizza omringad av några från sin sista kull, fr v Elliot, Enzo, Jizza, jag & Vira:

Att sätta Bäbisarna med sin mormor var inte det lättaste, men det gick tillslut:

Här är 3 syskon samlade: Tova, Leizon & Curry:

Här poserar några respresentanter från Sjörövarkullen med sin mamma, Kidd, Jizza, Bell & Spot:

Här är mamma Jizza i mitten med dottern Tova och hennes dotter Bessy tv och på andra sidan Curry med sin dotter Maya:

Sist men inte minst... HELA TJOCKA SLÄKTEN:


TACK KÄRA MAMMA & MORMOR MED FLOCK FÖR EN HÄRLIG DAG TILLSAMMANS    

GUINNESS BUS MUS MIN BÄSTE VÄN får jag inte heller leka med fler gånger. Häromdagen fick han stilla somna in för att äntligen få ro i sin själ.

På några veckor har jag förlorat två av mina allra bästa vänner… det känns så overkligt och jag ställer mig frågan VARFÖR är livet så orättvist?

Även Guinness har kämpat hårt mot en jädrans massa sjukdomar under hela sitt liv. Allergi, infektioner & skit om vartannat och till följd av det medicinering & behandlingar av olika slag. Tratt och skor på & av. Extra tufft har det varit de senaste månaderna då han också upplevt omvärlden som hotfull, inte minst på grund av sviktande hörsel efter all antibiotika som han fått nerdroppat i öronen gång på gång.

Så här skrev Guinness matte Lena:
”Guinness fick spendera sin sista dag i Pärup, där han fick apportera, leka och busa så mycket han bara orkade. Det var den finaste gåva jag kunde ge honom. Han kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan och vi kommer att minnas alla underbara stunder vi har upplevt tillsammans med honom.”

Jag kan se honom framför mig... så lycklig & glad och det är den bilden jag skall behålla på min näthinna hela mitt liv.

Men nu skall ni få ta del av allt det roliga som jag fått uppleva tillsammans med GBM under 3 ½ år:
Guinness var den förste hundkompis som jag fick hälsa på redan innan jag var 12 veckor och färdigvaccinerad. Flocken min hade redan stiftat bekantskap med honom och hans flock eftersom han föddes 3 månader före mig.

Vi träffades och lekte i stort sett varje dag fram till att Guinness flock valde att lämna Malmö för Lund i december 2007, men vi fortsatte att träffas med jämna mellanrum i alla fall.  

När jag var drygt 7 månader & Guinness 10 så fick vi börja på viltspårskurs, det var brorsan Elliots matte som "lurade" med oss. Att spåra gillade vi skarpt. Guinness var lite mer framåt av sig än vad jag var (i alla fall från början)... men helt klart var vi båda bättre än våra mattar, för de hade litet svårt att fatta vad rakt in i skogen var och inte heller helt lätt för att hålla koll på alla sträckor, vinklar, återgångar, bloduppehåll m.m. Men dom lärde sig och vi med...  men så klart krävdes det träning. Här var vi 3 som delade bur till en träning, GBM i bakgrunden och Bigge på väg ut (jag trot det var Bigge som Guinness med flock passade just denna dag):

Vi var oxå iväg och gick spårprov tillsammans, här var vi i Tyringe en fin vinterdag:

SVCH-titeln rodde han ju lätt som en plätt oxå hem ett par månader innan mig.

Apportera i vatten fick han oxå göra en fin sommardag i juni 2007 då Margareta (min kennelmamma) höll kurs för lite Spader Damare. MOR fick följa med men inte jag:


Han var oxå den som besöke Walles B&B mest och längst tid (var här flera gånger när hans flock åkte på semester) och det var alltid så roligt att ha sin bästis omkring sig dygnet om och vi dela allt som vänner.
Vi åt & drack tillsammans:

Delade sängar tillsammans:


Stackarn fick oxå stå ut med tassbad... när tassarna inte såg ut som dom borde. I badkaret satt han snällt, värre var det när det skulle droppas i öronen, då blev det vild jakt i lägenheten... GBM först och MOR efter, men MOR vann så klart till slut:

Lära oss veta hut fick vi oxå göra när vi kursade ihop på Hundplugget i Pärup (kanske skulle en del mattar oxå lära sig ett och annat?):


I höstas fick jag börja att följa med Guinness till Lisas Hundskola och ta privatlektioner i lydnad. Så, så klart följde jag med honom då han skulle göra sin lydnadsdebut i Veberöd:
I våras gav vi oss ut ännu en gång i tävlingssvängen efter att oxå gått en kurs hos Lisa.
Höör 1 maj 2009:

Sedan finns det ett par roliga episoder som jag bara måste berätta om för er:
* Varje gång Guinness kom hem till oss under sitt första levnadsår så började han med att skälla ut sig själv när han såg sin spegelbild i trappuppgången.
* Guinness förhållande till mina gosedjur var lite väl i det hårdhäntades laget så en del fick plockas undan innan han dök upp... men "den som sökte han fann" och överycklig kom han utspringanden från sovrummet med denna kyckling i munnen, som han varit uppe i sängen och hämtat. Detta gjorde han oxå varje gång, snacka om bra minne:

* En gång när vi var på promenad i Kungsparken fick Guinness syn på en kanotist och blev jättearg och for fram mot kanalen. Kanotisten blev vettskrämd och tappade kontrollen över kanoten och slog runt. och hamnade i vattnet. Kanske inte så kul för kanotisten... men bara försök att se det framför er :-)

* En gång så bredde FAR 2 macktor i köket och gick iväg av någon anledning. När han kom tillbaka så möttes han av Guinness som slickade sig rejält om munnen, han gillade tydligen oxå leverpastej med rödbetssallad!

Jag & hela min flock saknar Guinness jättemycket och våra tankar går nu även till hans flock som nu måste jobba sig igenom vardagarna med en flockmedlem mindre.

Men jag är helt övertygad om att Guinness & Sigge nu tillsammans kommer att regera i hundhimlen och alltid hålla ett vakande öga över oss alla här nere för att se så att vi sköter oss på alla plan.

Det tog lite tid att knåpa ihop detta inlägg... det har blivit en hel del sorgetårar men jag har även fällt glädjetårar när jag tänkt tillbaka på det roliga som vi fått upplevt tillsammans.

Jag måste erkänna att jag redan saknar bloggandet och är så glad för all respons jag fått från er alla på att ni gillar det jag skriver. Det känns som att det nog kommer att bli lite inlägg framöver i alla fall.

Tass & nospussar från Wallekalle

Jag, brorsan & morsan lägger ner bloggandet nu, kanske kommer vi tillbaka, kanske inte.

Vi tänker nu ägna oss åt andra trevligheter istället.

Så klart kommer vi att fortsätta följa er andra bloggares bloggar med glädje :-) 

Jag skulle vilja avsluta med att be er som besöker våran blogg att lägga en kommentar, det hade varit jätteroligt att se hur många som följer bloggandet... men aldrig eller sällan kommenterar
(vi tror nämligen att bloggstatistiken är något missvisande).

NOSPUSSAR & KRAMIZAR FRÅN WALLANDER, BECK & HELENE

... BC (Björn & Clara), MB (Margareta & Bell) samt delvis med KO (Karin & Ozzy) sen eftermiddag i Lomma.

Vi började med sittande i grupp... kul att få göra något annorlunda:

Sedan blev det liggande i grupp:

Fria följet var ingen höjdare från början idag, Björn sa att jag & MOR var ute och gick på vars ett håll. Men vi spottade upp oss allt eftersom kontaktmässigt, men vänstersvängar måste mängdtränas och likaså raka sittningar.

Sedan fick jag gå med RB (roliga Björn) och då blev det genast mycket roligare:

Hopp/sitt ställer till problem... jag har svårt för att lämna MOR om inget drar och farten blir i ultrarapid även om det på denna bild ser ut till att gå fotare:

Men sittet blev fint:

För att få upp farten i hoppet ut så fick jag flera gånger bara rusa ut efter bollen som MOR kastade och sedan hoppa på tillbakavägen oxå.

Rutan tar sig, om bara MOR nu kan lära sig att i tid att säga till när jag skall stanna så att jag så småningom kan lära mig det själv. Vilken riktning jag skall gå går inte att ta fel, peka är MOR bra på i alla fall:

Inkallning med ställande kräver mycket mera träning.

Tills nästa gång skall vi jobba hårt med farten i de grenar som kräver det, utan fart blir det inte så jättebra. Får se om "Pipen"  och  "Tuck" (namnet på min nya gröna boll som jag ännu inte fått) kan hjälpa till och fixa detta.

Lite vila & fika måste man oxå ha mellan varven, jag försökte charma mig till en kanelis... men se där fick man tji:

Tusen tack Björn för dagens support både gällande träning och fotograferande :-)

Avslutningsvis hämtades Beck ut ur bilen och vi fick båda springa och busa med Clara i skogen.

Jag är nu en slagen kille så det återstår bara att säga Nattinatti!

... följsamhet är något som verkar vara väldans bra när man tränar lydnad.

Idag låg jag som ett ljus på platsliggningen (vågade inget annat... hade Lotta ett par meter framför mig).

Friaföljet börjar bli allt bättre... och det pga att MOR nu inte längre trycker tillbaka mig med sin blick riktad mot mig. Visst behöver det jobbas på ännu mer, sittningarna t ex är inte alltid så raka... men en sak i taget är vårat motto denna gång.

Inkallning med ställande, ja visst stannar jag, men det går betydligt mycket snabbare när belöningen ligger bakom mig :-)

2 skick på rutan, en med boll utanför och en utan, båda försöken skapliga.

Läggande under gång... det går inte lika fort som för vissa BC:are men jag utför kommandot och ligger snällt och väntar tills MOR kommer tillbaka.

Apporteringen... aldrig får man ha lite kul med träapporten. Jag klantade mig lite på första försöket... men på andra så gjorde jag enligt instruktionsboken.

Fjärren är utan tvekan mitt klockrenaste moment, inte en millimeters framflyttning.

Kvällen slutade bra trots att den började lite kasst i skogen innan träningen. Jag & Beck fick busa och jag lockade med honom långt bort där jag hittade lite "mumma". MOR upptäckte detta och kallade hem oss och mammig som Beck är så sprang han tillbaka direkt. Jag tänkte att jag hinner nog ta en munsbit till innan hon blir riktigt förbannad. När hon kom ända fram så kastade jag mig på marken, lika bra att visa total underkastelse tänkte jag. Men se det var inte rätt metod hon blev ännu argare för att jag gjorde så. Men när jag sedan gick som ett ljus tillbaka till bilen så blev vi vänner igen.

Ännu bättre slutade kvällen när jag fick smaka på alla hemma gjorda godisarna som jag fick i en riktig godispåse av Lakkan & Marie. Thanks a lot!

... att vara 4-bening, ja inte 2-bening heller för den delen och gå på valpkurs hos Bea & Göran!

Idag fick LILLEBROR & MOR det hett om öronen men det kan dom få berätta om själva eftersom att jag inte fick vara med, för jag fick mestadels tillbringa tiden i bilen för att det var ett jäkla busväder. Jag fick följa med för att jag skulle få mig en rejäl busrunda utan krav i skogen när de var klara... men tyvärr uteblev denna pga väderleken som vi bjudits på idag. Men jag fick i alla fall springa av mig i kohagen med massor av nya koblajjor innan vi åkte hem och kan ni tänka er, jag höll mig på alla fyra precis hela tiden och det belönades med köttbullar, det var alltså värt att INTE rulla sig i dom :-)

Nu lämnar jag över skrivandet till Beck:
Idag har vi alltså varit och kursat i skogen hos Vera & Mia. Förra gången jag var där så fick jag följa med när Walle skulle träna och det var ju klart mycket roligare denna gång för mig.

Vi, alla valpar, fick börja med att busa av oss lite i Vera & Viggos trädgård. Men jag undrar var min brorsa håller hus, jag hade behövt lite hjälp av honom... det är nämligen inte helt lätt att hålla styr på alla 9 syrror + lilla söta Debbie! Tro det eller ej, men det kan faktiskt bli lite för mycket av det goda.

Det var tillfälligtvis solsken när vi samlades:

Det är jag som är mattelös:

Jag fick ett SMS från Bella 09.50 som löd så här:
Hej Beck! Min husse & matte har strulat lite så vi är framme 5 över enligt vår GPS. Men dom måste ha kört fortfort för dom hann komma innan vi begett oss iväg:
 
Vi begav oss sedan uppåt i skogen och som vanligt delades vi upp i 2 grupper. Hos Bea skulle vi få stifta bekantskap och pröva på viltapportering och hos Göran skulle det fortsätta att tragglas på den så viktiga kontakten.

Vi fick starta hos Bea och vi satt alla med stora ögon när viltet plockades upp. Några var väldigt försiktiga och tyckte det var lite läbbigt, men alla hade burit vilt när vi var klara :-) Jag för min del kommer att få det rätt tufft tror jag framöver, jag vill så gärna hämta men om man inte kan hålla tjattran så tar det betydligt längre tid innan man får göra det fick jag uppleva idag. Jag fick gång på gång gå iväg med MOR men tillslut när jag fattade fick jag så äntligen springa iväg och hämta MIN skatt. Men här kommer nästa bit in... när man äntligen fått det man vill så får man tydligen inte behålla det för sig själv, hm jag fattar inte riktigt. MOR tjoar & tjimmar så man får sår i öronen, kanske bättre hon coolar ner sig lite så att man kan höra vad hon vill att man skall göra så att man inte gör helt fel. Det gick bättre senare när MOR och jag gick iväg själva och tog KalleKanin med oss. 
Nyfiken Enzi:

Allice:

Lite försiktig Leia:

Chili har funnit sin skatt:

Pärla på väg hemåt mot matte Lotta för att visa så duktig hon är:

När alla var klara blev det välbehövlig vila, jag behövde framför allt det för att jag fick promenera tillbaka till bilen med Bea och då gällde det att visa sig från sin bästa sida och det tog på de sista krafterna. Men jag gjorde det riktigt bra sa hon. Vi 4-beningar åkte alltså in i bilarna och 2-beningarna fick ta plats inomhus i Mias kök där det hade pratats om olika belöningssätt och mumsats på kanelbullar & pepparkakor.

När 2-beningarna kom tillbaka så fick jag återigen gå med Bea (hon måste gilla mig jättemycket!). Framme vid viltstoppet så fick MOR äntligen tillbaka mig. Hos Göran fick jag & MOR börja att visa hur våran kontakt fungerade. jag fick godkänt... värre var det med MOR som inte var tillräckligt rolig och som glömt bort att vi skulle ha tränat på sidoförflyttningar m.m. Men jag får hjälpa MOR att komma ihåg och så får vi träna extra på detta tills nästa gång. 

Sedan fick vi göra en skit rolig sak... en supersuper lång inkallning. Först fick vi gå upp mot Alice husse och där blev jag avlämnad och sedan försvann MOR längre och längre bort ja nästan ut ur synhåll för i mitten spatserade mina syrror omkring med sina mattar & hussar. Men när MOR visslade och kallade på mig så satte jag en fart utan dess like och jag brydde mig inte ett skit om de i mitten... jag ville bara till min älskade matte. Tror ni det blev mys & köttbullar när jag kom fram? Japp det blev det, mycket & många :-) 

Sedan blev det sitt, ligg & stanna kvar övningar och det är helt ok att göra som man blir tillsagd tycker jag. I alla fall så länge inte det kastas roliga saker omkring en för så kan det bli lite tuffare... men det gjordes det som tur var inte... men visst lite koll på vad som hände runt omkring mig var jag tvungen att stundtals:

Sista övningen för dagen var definitivt inte att leka med.
Här riggas utrustningen och det är inte alltid lätt med "tekniken":

Jag kopplades lös och skulle hålla mig vid MORS vänstra sida när vi spatserade framåt, detta gick bra ända tills det plötsligt dyker upp en kanin framför mina tassar och vips så drog jag efter den. Jag hörde att MOR skrek NEJ men inte kunde jag gå miste om ett sådant ypperligt tillfälle och eftersom inget mer hände från MORS sida så fortsatte jag min jakt. Jag vill ju bli en bra JAKTHUND när jag blir stor och nu hade jag min chans att visa ALLA att jag kunde ta den. Men nu var detta tydligen inte helt rätt, om man är en bra jakthund så får man bara hämta när man fått tillåtelse. Detta kallades tydligen "ANTI-JAKT-ÖVNING". Så även här fick MOR påbackning för att hon inte bestämt sig innan vi startade att jag inte skulle tillåtas ta den. Vi fick sedan vänta en stund innan vi fick göra om samma sak. Medans vi väntade så dök Bea upp vid min vänstra sida och vips så kom det klick från vänster och köttbullar från höger och inte ett endaste pip från han i mitten :-). Vi gick sedan iväg på nytt och jag glömde bort mig när samma kanin dök upp igen men denna gång fick MOR tag i min bakdel men jag slet mig loss och MOR kom som skjuten ur en raket efter mig. Här började jag fatta och det blev rätt obehagligt när vi återigen skulle bege oss framåt och tillbaka ett par gånger och tillslut valde jag MORS högra sida istället och lät kaninen dra iväg bäst den ville OCH så lägligt började det störtregna och vi fick snabbt avsluta dagens kurs och skynda mot bilarna för att få tak över huvudet. 

Det började så bra med snyggt fotgående:

Men sedan började det röra sig i gräset och nyfikenheten tog överhand:

och jaktlusten segrade:

... och här fick MOR höra ett och annat från Göran:

Här kommer Vera & Mia:

Här ligger kaninen och trycker men var är Vera? Vid sin mattes sida förstås:

Här kommer Pärla på jakt efter?:


Slutord till MOR från din egen lille buskille: Jag lovar, det kommer att bli bra med allt det här med en vacker dag!

Nu tänkte jag lämna över till MOR men hon hälsar och säger att hon inte har några kommentarer till dagens händelser men däremot säger hon TACK till Mia för den fräcka vinflaskan som hon fick av Mia som TACK för kanelbullsbakandet. Kolla in etiketten, så passande:

... resumé:

Lite trevande inledning men desto bättre avslutning!

I måndags kväll var det dags för lydnadsträning och ni skall tro att MOR gnällde högljutt på vägen dit för att det regnade rätt rejält, men när vi körde hem så sa hon att hon var oerhört glad för att vi åkte dit :-)

Det var lite manfall i gruppen och dessutom så skulle de flesta som var där tävlingsträna i Lk1. Så vi få andra delade upp oss i smågrupper, jag & Bell med mattar bildade en grupp. Jag fick börja med att ligga och ladda en stund i bilen efter den gemensamma platsliggningen medans Bell grillades. När det blev min tur att komma ut så var jag bra taggad.
Här är en bild från en tidigare platsliggning, kolla så många:


Fria följet, ja jag försöker verkligen att vara till lags nuförtiden. Det har visat sig att jag har lite lättare att hänga med när MOR håller blicken framåt och går lite snabbare, även i svängarna.

Ink med ställandet, kanske börjar poletten att trilla ner nu, men det krävs att jag måste stanna lite snabbare.

Fjärren, ingen flytt. Dock satte jag mig inte upp på första sittkommandot... MOR glömde tecknet och då trodde jag inte att jag skulle göra något... jag trodde bara att hon testade mig.

Rutan, även här är poletten på väg ner tror jag. Men det gäller minsann att motivera mig :-)

Jag måste erkänna att det här med lydnad är mycket roligare nu. MOR har ändrat sig, jag har nog oxå ändrat mig en del men det är inte så svårt när man nu blir belönad så fort man gör något bra och det behöver inte vara köttbullar, det går lika bra med leksaker :-)

Trots att vi var rejält blöta så var stämningen ändå på topp på hemvägen.

Tisdag-Fredag så tråkiga dagar. En massa pluggande för FAR och sedan jobb, MOR har haft en tuff vecka på jobbet och sedan har hon varit tvungen att ta hand om vissa nödvändiga hemsysslor. Dammråttor och tvätthögar försvinner inte av sig självt i detta hem, gör de det hemma hos er andra? MOR tror att det gör det. LILLMATTE börjar allt att bli lite varm i kläderna att står där bakom bardisken och nu har hon bara 2 dagars praktiserande till sedan får vi hjälpas åt att hålla tassar & tummar för henne att hon får ett jobb. Så som ni förstår så har det inte funnits så mycket tid över för mig och LILLKILLEN att tränas... men jag säger inte att det går någon nöd på oss. Vi får mat & vatten och har tak över huvuden och så klart har vi fått våra dagliga rastningsrundor.

Igår kväll anade jag att något kul skulle ske idag för MOR plockade ut en massa vilt ur frysen. Men ärligt talat så trodde jag att det skulle ställas in imorse för det var inte lite det regnade. Men vi trotsade vädret och åkte iväg till Lomma för att träna. Det blev bara jag & Kidd med mattar och vi fick vara på ett annat ställe pga MH-testande på vårat normala ställe. Men det gjorde inget alls, det är ju roligt med platsbyte. Det blev en bra träning, där vi tränades väldigt intensivt. Det blev markeringar, dirigeringar & sök och jäklar vilken fart jag hade idag, jag var riktigt laddad vill jag berätta. Dubbelmarkeringarna ställde till det lite för oss, man fick viltet i näsan på skick nr 2 men ändå fanns inget där man trodde och då gällde det att koppla på näsan ytterligare och då gick det bra ändå. Vinden var väldigt snurrig om det nu var ANLEDNINGEN?  

Eftermiddagen/kvällen har sedan varit lugn & behaglig... vädret har ju definitivt inte inbjudit till att vistas utomhus.

FAR lagade god mat ikväll och MOR är så glad för att FAR har börjat tycka att det är roligt att befinna sig i köket, han lagar mat oftare nuförtiden än henne faktiskt. Jag & Beck klagar inte heller för FAR har lite svårt att hålla ingredienserna på arbetsbänken och det händer att det trillar ner ett & annat smarrigt.

Imorgon skall Beck på valpkurs uppe hos Mia & Vera. Om vädret är skapligt så har MOR lovat att jag skall få följa med och har jag riktig tur då så kanske man kan få sig en kanelbulle eftersom att det är Kanelbullens dag. MOR har bakat 70 st nu ikväll och lovat att ta med sig en rejäl laddning imorgon.

Nä nu måste det bli nattinatti... tidig uppstigning imorgon.