Ömsom lydig ömsom...
Jag själv tycker det gick rätt skapligt. Jag kom och lämnade dummyn, men det var så klibbigt att jag efteråt bara kände att jag behövde svalka mig lite. Första stället blev jag bara lite avsvalkad om benen och magen så när jag drog andra gången så fick jag springa ganska långt in i skogen för att hitta ett ställe där hela jag kunde bli avsvalkad. VAR DETTA VERKLIGEN SÅ HIMLANS FARLIGT? Jag kom ju tillbaka...
Jag förstår inte heller varför man inte får var mer fri coh slippa kopplet. Jag har nog ganska bra koll på Matte och Husse när vi är ute men de vill inte låta mig gå fri.Jag hör att de säger att det hade varit skönt för mig att kunna gå utan koppel med de vågar inte släppa mig. Bara för att man sprungit iväg nångång tidigare. Tänk om de själva skulle gå med koppel så fort de går ut! Fast lite är det kanske mitt eget fel - men mest deras!Hoppas du hade en skön springtur iallafall, Walle!
Sebb, jag hade det super mysigt! Finns inget bättre än att bara få dra iväg, man stänger av öronen helt (i alla fall för ett litet tag).
Ja när du väl kom tillbaka så lär du inte haft en chans att stänga öronen om man tittade på din Mor.Du såg rätt så tillplattad ut påminde faktiskt starkt om den där älgen som vi har vars en.
Jo jag hade faktiskt öronen fortfarande stängda men jag gjorde mig så liten & platt som möjligt för att hon skulle sluta... SMART VA?
Ja den där liten o platt-grejen funkar fortfarande ganska bra.Men det känns på något sätt som du verkligen vill att vi ska tycka synd om dej....igen...alltid....
Å de värsta är:DE GÖR JA OXÅ!!!Vill inte men jag har ärvt min empatiska förmåga av min matte =0D
Tur att nån tycker synd om mig i alla fall... TACKAR ödmjukast för det.