Wallander

... natts sömn har jag haft men jag vaknade lite för tidigt tyckte MOR, men klok som hon är så anade hon att jag behövde uträtta mina behov, så vi tog oss en liten runda och sedan gick vi hem igen och tog oss en liten tupplur tills det kändes mer normalt att stiga upp. Lakrits var redan ute och härjade i trädgården då och jag var så klart inte sen att hänga på.

När det var dags för frukost kallades vi in... men det dröjde dock en liten stund innan den blev serverad för något hade hänt. Marie var väldigt upprörd, alla hennes saker låg utspridda på golvet och hon drog och slet i allt. Efter en stund kröp det fram att hon förmodligen glömt att packa ner kameran, VILKEN FRUKTANSVÄRD KATASTROF!!!!  MOR försökte lugna ner henne och säga att vi faktiskt har en kamera med oss och att hon får vara 1:e fotare och det hjälpte faktiskt (lite). Lugnet lade sig och vi kunde inta vår frukost i lugnan ro.

Vi lunchtid bestämdes det att vi skulle ta en långpromenix och gå ner och checka läget på Kärrasands campingplats. Det var ganska dött där för att vara mitt i sommaren, men kanske vädret är lite skull till det hela. Men för att inte kiosken skulle gå i konkurs pga uteblivna campare så gick Marie in och provianterade lite av varje och så var denna deras dag räddad.

På hemvägen fick springa lösa och busa och vi var världens lyckligaste par. Men så rätt som det var fick jag syn på något skumt som låg där mitt på vägen, ja det rörde sig faktiskt lite grann.
Usch, vad läskigt:

Nej MOR, mig lurar du inte:

Nej jag går inte närmre, nej jag gör det inte bara:
 
Alla tyckte jag betedde mig skit löjligt, det var bara en bit mossa, men blir man rädd så blir man. Men Marie kom senare på att det faktiskt är bra att jag reagerar så, för på så sätt kommer jag förhoppningsvis aldrig att bli ormbiten och det är ju bra, eller hur?

Eftermiddagen har avlöpt precis så bra som jag önskade, vi har badat och busat om vart annat. Skillnaden mot tidigare besök här har varit att nu har jag betydligt oftare blivit torkad i rumpfästet men det är så klart i förebyggande vattensvans förhindring.

Vid fem snåret åkte vi iväg på en liten biltur, 2-beningarna kom då på att dom ville ha vaniljglass till hallonsåsen. Vi kollade först på den lite större Urshults Campingen, nix där fanns ingen glass i förpackning, vi fick åka vidare till "Urshult city" och där fanns en Matöppet affär. Vilken tur för 2-beningarna!

På hemvägen hände sedan något märkligt, bilen stannade, men det var bara jag, MOR & Marie som gick av, Lakkan fick sitta kvar och jag fattade ingenting först och säkert allra minst Lakkan. Sedan gick Marie iväg på ett håll och jag & MOR gick hemåt. På hemvägen så berättade MOR att Marie skulle lägga ett spår till mig & Lakkan som vi skall få gå imorgon och det förklarade hela saken. När vi närmade oss grannhuset så satt det en stor, ja jättestor schäferhane där på den öppna tomten. Han satt alldeles tyst, sa inte ett endaste ljud men jag vågade knappt gå förbi för han såg farlig ut. Men jag fattade mod och det gick bra.

Vet ni vad jag lärt mig ikväll, Jo, tro det eller ej jag har vågat hoppa ut från bryggan och när jag nu äntligen kommit över denna skräck så ville jag bara i igen. Undrar varför jag varit så skrajsen för detta? Nu du LILLMATTE, nu kan vi hoppa tillsammans, Lakrits har lärt mig & Tomas har lärt dig!

Kolla in filmen:


Ikväll har det blivit korvgrillning utomhus i kylan och myspys med allt vad det innebär inomhus i värmen.
1:e eldaren:

1:e grillarna:

Nu, just nu när jag var klar med inlägget så uppstod KATASTROF II - jag skulle ladda upp dagens bilder och så har MOR den klanten glömt att ta med överföringskabeln!!!!! Ja ja, ni får allt kika in här igen imorgon kväll om ni vill se lite bilder från dagen (nu uppdaterade).

... på paradisudden igen med sin käraste.

MOR kom hem med andan i halsen, tydligen är det väldigt jobbigt för många 2-beningar att bli klara med allting innan dom skall gå in på årets viktigaste veckor, nämligen semesterveckorna. MOR skall nu vara ledig i 4 långa veckor. Skönt nu slipper man att bli väckt av hennes väckarklocka varje morgon, det är så jobbigt att nästan aldrig få sova ut. Det enda stället man får sova ut på är när jag är hemma hos ÄLDREMATTE och så här på Bastudden så klart.

Det blev verkligen en snabbpackning denna gång... men det verkar som om allt som skulle med faktiskt kom med. Klockan 18 kom "taxin" som som vanligt var fullastad nästan redan upp till bredden i baksätet, det är inte lite saker som Marie packar med ska ni veta (undrar hur det skall bli när vi skall vara på Bastudden en hel vecka senare i sommar?). Jag klagar absolut inte för bak i buren hos Lakrits är det myspys från första stund.

Det blev några stopp på vägen upp, först skulle 2-beningarna proviantera på Willys i Lund sedan skulle det inhandlas pizza strax innan framkomsten.

När bilen slutat att rulla och vi skulle få komma ut i friheten så fick Lakkan så bråttom ut ur buren och jag hann inte ut innan dörren for igen, så jag fick snällt stanna kvar tills dörren öppnades igen, snacka om att jag blev paff för ett par sekunder! Sedan var lyckan fullkomlig, vi for först ett par varv runt huset i full galopp, var sedan tvungna att ta oss ett litet kvällsdopp innan vi blev inkallade för att mysa framför den tända brasan.

Jag & Lakkan tyckte vi hade jätte mycket mys, men 2-beningarna höll inte helt med, dom tyckte efter ca 1 timme att det var lite väl mycket mys oss emellan. Lakrits fick då krypa upp till matte Marie i soffan och fick fortsätta mysa med henne där i stället. MOR sa till mig att gå och lägga mig och då blev jag faktiskt lite putt och kände mig orättvist behandlad. Det dröjde inte länge förrän både Lakkan & Marie somnat och då var det lika bra att lämna dom ifred. Men när jag & MOR skulle gå ut på sista kisserundan så ville jag ha Lakkan med mig, MOR försökte få med sig Marie men hon muttrade något om att det var kallt... så vi lämnade henne och gick iväg själva. Snacka om att det är mörkt i dom Småländska skogarna, inte en strimma ljus någonstans, så någon längre runda blev det inte tal om.

Nu är en säng bäddad till mig och en till MOR och då finns det bara en sak att säga och det är GODNATT!

... väcktes utav Tyskarna i stugan bredvid så fungerade inte mitt svanseri som det skulle. Med facit i hand så skulle jag nog inte ha badat så mycket som jag gjorde igår, men vem hade kunnat ana detta och som sagt det är ju alltid lätt att vara efterklok. Men varför har bara jag drabbats? Lakrits svans är precis som den brukar och hon badade t o m mer än mig igår :-(

Jag fick ändå frågan om jag ville spåra trots allt och svaret på den frågan var så klart JA, för inte kan man missa att få gå ett spår i de Småländska skogarna. Vi åkte iväg tidigt för att det inte skulle bli så himlans varmt för oss. Lakrits fick börja och jag fick vänta i bilen. Det tog inte alls lång tid tills det var min tur. Vi spårade på bra båda två idag och vi tyckte nog inte att det var någon större skillnad mot att spåra i Skåneskogarna. När vi var klara så åkte vi hem och åt frukost i lugnan ro.

Sedan blev det lite busande/slappande i trädgården innan vi åkte iväg på en liten utflykt. Vi åkte faktiskt till Osaby för att kolla in hur det såg ut där WT:et skall äga rum i slutet av Juli. Verkar till att vara ganska öppet och det kan nog bli jädrans varmt, vi får nog tänka till en extra gång innan vi eventuellt anmäler oss, man vill ju inte gärna smälta bort helt. På hemvägen körde vi inom campingen för att köpa glass (bilder kommer i ett eget inlägg imorgon). Vi skulle egentligen ha kollat in om det var läge att ta sig ner till kasebanan ikväll, men detta fick vi tyvärr ställa in, utan en fungerande svans hade jag inte kunnat föra min dam ordentligt. Visst kunde vi ha gått dit och bara lyssnat... men 150 spänn/hund, nej det tyckte vi var lite väl häftigt, de pengarna kan vi ha mycket roligare för.

MOR hade glömt att ta med vissa ingredienser till matlagningen så lite komplettering behövdes. Det bestämdes att jag, Lakrits & MOR skulle bli avsläppta en lagom bit hemifrån så att vi kunde promenera hem och så skulle Marie köra och handla. MOR släppte ut oss båda ur bilen, Lakrits sprang runt runt bilen och letade efter Marie, hon fattade inte först att Marie befann sig kvar i bilen. MOR samlade ihop våra koppel, Marie körde iväg och sedan skulle vi påbörja hemåtgåendet. Detta var minsann lättare sagt än gjort, Lakrits blev jätteledsen (ja hon grät faktiskt ganska rejält), vägrade nästan att gå med oss. Både jag & MOR lockade och pockade på olika sätt och vi kom ett par steg framåt hela tiden. När vi kom hem så vågade inte MOR låta oss vara ute, hon var nämligen rädd för att Lakrits då skulle springa hela vägen tillbaka tills hon hittat sin matte och den risken vågade inte MOR ta så vi fick vara inomhus tills Marie kom tillbaka.

När vi är på Bastudden så är det bara så att vi måste ta oss en tur ut i roddbåten, det har blivit vår lilla tradition.  Marie är förste styrman och vi andra bara sitter och blickar ut över det vackra spegelblanka vattnet, vi fick verkligen en härlig tur i år igen.

Kvällen avslutades sedan med att vi hade grillparty nere vid vattnet. Det blev ingen TJOCKKORV, men väl så god kycklingkorv.

Jag har inte lidit speciellt mycket min dumma svans, dvs jag har inte haft så ont. 2-beningarna har kunnat klämma och känt utan att jag reagerat något nämnvärt. Visst har jag haft lite svårare för att sätta mig, men stå eller ligga har gått bra. Nej ärligt talat så har det bara känts som om jag fattas något där bak. Jag skickar en signal till svansen men den svarar inte. Men humöret mitt har det inte varit något fel på och pussats har jag kunnat göra precis som vanligt, aptiten har det inte heller varit något fel på.

Men det är för j----t att jag inte har fått bada när det är sjukt varmt ute och när man har världens möjlighet att bada bada. Snyft snyft, livet är hårt OCH orättvist (ibland).  Lite besviken är jag faktiskt på Lakrits (men jag har hållit det för mig själv ända tills nu), jag trodde faktiskt att hon skulle avstå från att bada för att sympatisera med mig, men ack vad jag bedrog mig, hon har badat flera flera gånger.

Nä nu skall jag gå och sova och kurera mig, håll tummarna för att jag har fått tillbaka svanskontakten imorgon.

... med PRUTTFIAN på självaste Sveriges Nationaldag.

Jag kan bara inte låta bli jag måste börja med detta:

Jag trodde faktiskt inte att tjejer pruttade, men idag har jag märkt av det, ja faktiskt mer än en gång. En av gångerna var när vi skulle få smaka kanelbulle av MOR, jag blev så paff att jag vände mig om mot min egen bakända för att konstatera att det inte var där ljudet kom ifrån, det kom alltså från min käraste. Men hon var alltså inte kass i magen... det här händer tydligen lite då & då när hon blir väldigt förväntansfull. Ja alla har vi våra uttryck för saker och ting.

Nu till hur dagen har fortlöpt för övrigt:

Klockan 07.00 ringde väckarklockan. Allt var som vanligt fram till klockan började närma sig strax efter 09.00 då Marie ringde och sa att Bastudden-taxin var på ingång. Snabbt plockades en massa mat ut ur kyl & frys och familjen hjälpte oss ner med detta och resten av all packning som skulle med och detta var minsann inte lite. Det var inte lite heller som Marie och Lakrits redan stuvat in i baksätet, men allt går med lite vilja. Minuterna senare var vi så äntligen på väg...

Strax innan 12.00 var framme och jag lovar det var knappt att Marie hann öppna burdörren innan vi stormade ut och rusade direkt ner till vattnet. Snacka om lycka alltså, så himlans härligt efter att ha åkt bil i nästan 2 ½ timme.

MOR & Marie packade ur bilen och det tog sin lilla stund. När detta var avklarat så noppades det jordgubbar som dom sedan smaskade i sig tillsammans med smält vaniljglass utomhus under tiden som MOR firades igen. Idag fick hon ännu fler fina presenter, en jättefin Effileringssax av Marie & Ann en kortlek med olika hundmotiv, en jättefin pin, en mugg samt ett tygmärke av Marie & Lakrits, allt med motiv av världens finaste ras så klart.

Sedan lekte vi nästintill oavbrutet de första 2 ½ timmarna, vi for runt som galningar trots att solen sken från klarblå himmel. Upp och ner for vi i vattnet, jagade varann med eller utan  "byte" och vi hade flera dragkamper med en jättekulig stor repboll. Men sedan bara helt plötsligt så gick luften ur oss båda och vi däckade ett bra tag i skuggan tillsammans med MOR & Marie som hela tiden legat och tagit igen sig.

Vid 16.30 var det dags att ge sig ut på en liten rek-runda, vi fick följa med för att kontrollera var MOR skulle kunna lägga ett spår till oss senare på kvällen som vi skall få gå imorgon bitti. Detta var ganska snabbt avklarat och vi begav oss hemåt igen för att inta lite kvällsmat åt oss alla. Vi fick vårt gamla vanliga torrfoder så klart medans MOR & Marie satt nere vid vattnet och njöt utav "Annas Favoriträtt". När vi hade badat för 20:e gången ungefär så hittade jag en kanonrulleplats lite längre bort där man kunde hålla på och rulla sig gång på gång. När jag var klar så tog Lakrits över. Då började 2-beningarna ana lite oråd och kom fram för att se vad vi rullade oss i och fann resterna av en gammal fisk som jag hittat och så var det slut på det roliga.

Men en stund senare så plockades blod & klöv fram och vi tågade i väg uppåt skogen igen. Jag fick stanna kvar med Lakrits & Marie vid ett vägskäl medans MOR fortsatte inåt skogen. Jag var lite missnöjd med att jag inte fick följa med men Marie sa att ville jag spåra imorgon så fick jag snällt stanna kvar, spåra vill jag ju så det var bara till att gilla läget.

Solen var på väg neråt när vi kom hem igen och det var jättevackert när man blickade utöver vattnet, så vi gick närmre vattnet och tillbringade en bra stund där tills myggen började bli lite väl jobbiga. Då var det dags att flytta in. Jag & Lakrits fick vars en tugg-tandborste och sedan kunde vi lätt att koppla av.

Nu har vi tagit en liten kvällsrunda i koppel, undras varför vi inte fick vara lösa när vi fått vara lösa hela dagen/kvällen tidigare, fattar ingenting faktiskt.

Detta har varit en underbar och skitrolig dag, hoppas morgondagen blir likadan.

Godnatthälsningar från en rejält trötter badkille.

..  rapportering.

Väckte MOR redan 06.35. Lite motvilligt steg hon upp och gick ut med mig en liten sväng. Vi smög så gott vi kunde för att inte väcka Lakrits & Marie. Jag trodde vi skulle stanna uppe men där fick jag tji, det blev snällt till att gå tillbaka in i rummet och knoppa lite till.

Otroligt men sant, när vi vaknade nästa gång var klockan 09.20!!! Lakrits & Marie var redan vakna och befann sig i köket. När frukosten var avklarad så begav vi oss ut på en lång & härlig skogspromenad. Jag badade i varendaste pöl, stor som liten. 2-beningarna blev minst lika blöta som oss 4-beningar trots att dom inte ens badat, det kom nämligen en hel del vatten även uppifrån.

Märgbenstugg & vila blev det ett par timmar när vi kom hem innan det var dags för helgens höjdpunkt: Roddbåtsturen. Vi hoppade i båten utan någon som helst tveksamhet. Värre var det för MOR som var rädd för att båten skulle slå runt när hon skulle kliva i, detta skedde som tur var inte. När vi alla var i båten så tog Marie kommandot och rodde oss ut ur viken och ut på det öppna vattnet i sjön Åsnen. Jag var helt fascinerad, det var otroligt spännande att sitta och bara titta på allt vackert.

På eftermiddagen klarnade vädret och upp och t o m solen tittade fram ett bra tag. Marie tog på sig rollen som trädgårdsarbetare och klippte ca halva gräsmattan samt agerade också låsmed då vedbo-låset gick i baklås. MOR tog sig an rollen som köksa, diskade och lagade maten. Jag & Lakrits var mestadels inne hos MOR, chansen var störst att få något gott där. När MOR skurit kasslern i skivor och skulle hämta en skål i skåpet, jag då försvann det en hel skiva kassler, jag tror att den åkte ner utan en endaste tugga i Lakrits mage.  

När sedan diskningen var avklarad & låset lagat, ja då blev det myspys för hela slanten. Marie eldade i den öppna spisen och allt blev ännu mysigare.

Förresten jag lärde mig en väldigt bra sak idag, det var nämligen att komma med lite fart och putta upp altandörren  med nosen (en sådan där dörr som skulle hålla alla myggen utomhus), sedan var det bara att stiga på in i huset. Bra va? Då slapp man stå där ute och vänta på att bli insläppt. Kanske inte helt uppskattat då vi kom direkt från badet!

... rapportering.

Jag spanade & spanade i M-parken, ville inte få höra på nytt att vi verkar ignorera Guinness & Lena, men dom fanns inte i parken när vi kom ut. Men när vi var på väg hem, ja då fick jag syn på dom båda! Kul att få träffa dom eftersom att vi inte kommer att kunna ses i helgen.

När klockan var fem (17), så kom MOR hem, hon var jättestressad. Hade haft en rent ut sagt för jävlig dag på jobbet, allt som kunde strula hade strulat tydligen. Hon skulle ha varit och handlat både mat & annat (läs struts till mig & Lakrits) på lunchen, men nej så blev det helt enkelt inte bara. Hur som helst så for hon fram som jag vet inte vad när hon kom hem. Helgväskan plockades ut ur garderoben, och vips så var den färdigpackad med allt nödvändigt inför vår lilla helgtripp. Handlandet återstod, vilket MOR & LILLMATTE också fixade snabbt.

Klockan 18.10 var jag & MOR färdiga för avfärd, väldigt snabbt marscherat tyckte jag, framför allt av MOR.

Marie & Lakrits kom och hämtade oss ca 19.10. Återigen fick vi dela bur utan mellanvägg, vilket gick lika bra denna gång trots att vi åkte betydligt längre tid.

Strax innan/efter 22 (vilket det nu var) var vi framme på Bastudden, djupt in i den mörkaste småländska skogen, med närmsta by Urshult.  Vi hoppade raskt & glatt ur bilen. Trots att det var bäckmörkt så startade vi med att ta oss ett dopp, ett? Nej, i ärlighetensnamn så blev det flera dopp faktiskt. Jag var redan efter 10 minuter helt säker på att här skulle jag komma att trivas!

När 2-beningarna lastat ur bilen och det var inte lite skall ni veta. Mest/flest väskor hade Marie & Lakrits. Undrar hur länge dom tänkt att stanna? MOR & jag har bara packat för att stanna över helgen. När rumsfördelningen var klar så blev det lite fika för oss alla. Det tjattrades & tjattrades långt över midnatt. Innan det var läggdax så fick vi, jag & Lakrits alltså, varsin kisserunda. Precis när det var dags att krypa till kojs så upptäckte MOR en blodfläck i ?vårat? rum. Vem var skadad, eller kan Lakrits ha börjat löpa??? Efter viss ?kroppsvisitering? så fann MOR att det var från min nos det blödde. Undrar om det verkligen kan bero på Lakrits alla pussar?  Nej, tror inte det, jag måste ha råkat sticka mig på något när jag var ute.

Oj, jag höll på att glömma. Det hände en rolig incident när Lakrits skulle få sin välling, när Marie gjort vällingen klar och satte ner den så körde hon bort Lakrits och lät mig gå fram och börja dricka. Ha ha, hon trodde jag var Lakrits! Lite väl taskigt av MOR att avslöja det hela innan jag druckit upp allt.