Räddhare...
Jag fick denna tuffa scarves av MORS arbetskamrat "FÖR BALL FÖR DRESSYRKURS"... men jag kanske ändå skall ägna mig åt dressyr eller kanske inte bara:
Idag har jag varit på jakt med MORFAR, ja MOR fick oxå följa med förstås. Vi fick skjuts av FAR först till MORFAR sedan blev vi upphämtade av Kaj & Thage. När vi kom fram lät vi gubbarna i jaktlaget smida dagens jaktplaner ifred. Jag & MOR gick en ganska lång runda under tiden.
Vid första stoppet... blev det BINGO direkt. Det kom en hare i raketfart ut från dungen och PANG sa det bara från MORFARS bössa och där låg den ute och jag stack på direkten. Men till min stora fasa så rörde den på sig precis när jag skulle ta den och då ville jag inte vara med (har inte fått den rutinen ännu att riktigt våga). MORFAR skickar då ut MOR istället och hon var då inte rädder. Innan vi lämnade dungen så lade MOR ut haren igen och då var det helt ok... men det var en stor/tung jäkel och det har jag INTE HELLER så stor rutin på.
Sedan blev det några stopp till där Thage & Tess gjorde ett grovjobb med att söka av marken och jag satt på vakt beredd på att hämta... men inga djur var hemma för tillfället. Jag hade dock lite svårt för att förstå varför inte jag fick gå in och hjälpa dom att leta:
Men på de två sista stoppen var det fullt hus. Bl a MORFARS granne sköt en hare, jag såg inte riktigt var den la sig men det gjorde MOR så när det var slut så dirigerade MOR ut mig och jag sprang spikrakt ut och kämpade in denna som inte heller var så liten:
På absolut sista stoppet så fick jag apportera så det stod härliga till... jag hann knappt med:
Det blev en hel del tillslut:
Allt var toppenroligt idag förutom att jag inte alls uppskattade inhoppen i bilen stup i kvarten när vi var tvungna att förflytta oss runt bland markerna. Jag får nog söka för detta, dvs att jag inte vill åka bil. Det verkar inte att vara riktigt normalt när jag ser alla andra gladelingen hoppa både in & ut & in igen... jag är bara glad eller rättare överlycklig när jag får hoppa ut.
Igår var MOR på föreläsning med Roland Sjösten i Lomma. En uppskattad föreläsning med många tips om hur vi tydligen skall lyckas bättre på tävling... tur att det lär dröja tills vi skall tävla nästa gång så att vi hinner träna ordentligt så att MOR inte glömmer bort allt braigt han sa.
Nä nu får det räcka... kudden kallar.
På återhörande!
Nä förresten jag måste få visa LILLEBRORS rosettsamling (jag är stolt över att ha fått en sådan snygging till brosa):
Det här trodde...
... ingen på, knappt jag själv heller!
Idag var så dags för att åka med MORFAR (& MOR) på jakt igen. Vi åkte bortom till MORFAR först där vi blev upphämtade av Kaj och Tage. Tage var inte helt tillfreds med att jag skulle dela bagageutrymme med honom, välkomnandet blev inte helt snällt (tur att han satt i bur för han lät väldans farlig) men när han efter ett par sekunder upptäckte att jag var en snäll kille så accepterade han mig.
Första anhalten gjordes idag uppe vid ladan för att kolla in om det fanns några änder kvar där. Det gjorde det, men tyvärr bara 3 stycken och nu finns det bara 2. En flög över MORFAR och idag missade han minsann inte, siktet var rätt inställt från början till slut. Så fort anden slog i backen så fick jag tillåtelse att hämta den och jag tvekade inte denna gång.
Sedan åkte vi iväg en bit till nästa ställe. Tage & Co sökte där igenom hela dungen, men allt vilt hade redan sprungit sin kos. Alltså var det bara att se till att förflytta oss igen. Vi dela nu upp oss i två gäng för att det skulle bli ridåjakt. Tage & jag fick jobba ihop, han söker/stöter och är killen som aldrig ger upp. Ridåerna hade tydligen gått ner men som tur var fanns det ett par dungar på vägen och det var där det plötsligt hände, en hare dök upp och såg slutet på sitt liv men för mig började ett nytt (mitt praktiska jaktapporteringsliv). MOR skickade mig med orden apport tillsammans med "spring ut och kolla vad det är". Jag sprang ut med världens fart och när jag kom fram och upptäckte att det var en stor fet hare så blev jag lite betänksam, men jag har lärt mig attt apport betyder hämta hem så jag fattade mod. Men jag fick kämpa lite och gapa stort, men skam den som ger sig. MOR trodde inte sina ögon och kameran skulle upp i en hast och då blev inte bildbeviset bättre än så här, men jag visar den ändå:
Det här var så jädrans kul så jag passade på att hämta några till:
Lämnade av och höll koll på om det kunde vara dax att sticka ut igen:
Sedan var det dax att hoppa in i bilen igen. Tage brydde sig inte ett dugg nu för nu har vi blivit kompisar, ja, jag tycker faktiskt att vi idag var ett riktigt radarpar... han stötte upp både änder, harar (skyttarna sköt OCH träffade) och jag apporterade.
Sista jaktstoppet för dagen blev vid en annan damm där det skymtats vildänder tidigare i veckan och jo då där fanns ett dussintal kvar. På den sidan som jag stod så blev det bara en träff och hämta änder är nu rena barnleken för mig:
Alltid redo:
Dagens jaktfångst... inte fy skam på 6 skyttar:
Sedan blev det lite vila för oss 4-beningar medans 2-beningarna gick in i värmen och smörjde kråsen lite. När dom var färdiga så var det en syssla kvar för dem och det var att ett hemmasnickrat fint jakttorn som följt efter Kajs bil hela vägen upp skulle placeras ut på lämplig plats. Jag var den ende 4-bening som fick följa med ut på detta uppdrag och som jag njöt av att få springa fritt och jag blev så omklappad när jag sökte lite kontakt med de olika gubbarna, men hela tiden hade jag oxå koll på var MOR var.
Idag har det varit ruskigt kul och jag har fått massor av beröm, alltså måste jag ha gjort rätt. MORFAR jag hoppas att jag får följa med fler gånger?
Jakt-...
Lördag morgon och fridag men vi stiger upp i ottan för att åka med MORFAR på jakt, är vi galna eller? Vissa tycker det, men inte jag & MOR, nej vi tycker bara att allt är så himla kul som vi får möjlighet att uppleva/utföra.
Ville jag följa med så hade jag inget annat val än snabbt som attan att hoppa in i MORFARS SUV, vilket jag (nästan) oxå gjorde:
1 timme senare var vi framme i Svalövstrakten och efter en liten jaktlagspresentation så bar det iväg ut för att starta med ankjakten. MORFAR bara nästan redo (bössan borde varit laddad) så därför bommade han dom två första änderna:
Men han spottade upp sig och när han träffade så var det min tur att påbörja mitt jobb.
Nr 1 gick bra:
När jag skulle hämta in Nr 2 höll jag på att få hjärtstillestånd. Precis när jag skulle greppa den över ryggen så började den flaxa med vingarna och jag blev skitskraj. Aldrig någonsin har det som jag apporterat förut rört sig. Kunde ingen ha varnat mig? Fy vad tjaskigt tycker jag. Men med lite stöttning av MOR så tog jag nytt mod fast den fortfarande flaxade lite:
Det blev lite dålig utdelning på den sida som vi blev placerade på, men två är bättre än inga alls:
Att det gick lite bättre för dom andra fick vi se när vi återsamlades:
Tänk att alla dessa fick plats i den lilla back:
Sedan sidoförflyttade vi oss och när MORFAR var på sin vakt så small det direkt:
Kolla vilken fet hare. När jag skulle pröva att hämta denna så kom Nisse (en liten tysk jaktterrier) farande i full galopp och jag bestämde mig för att avstå och MORFAR fick hämta den hos Nisse själv sedan:
Ibland blev det lite mycket väntan då inga vilda djur behagade att visa sig, så då var det lika bra att koppla av lite extra:
Summasummarum av dagens jakt, 48 änder, 6 feta harar & 6 vackra fasaner, det kallar jag en lyckad Premiärjakt:
TACK MORFAR FÖR ATT JAG & MOR FICK FÖLJA MED, DET GÖR VI MER ÄN GÄRNA OM (när jag blivit lite varmare i pälsen)!