Hur kunde...
Hon kom hem, var bara inom i sitt rum för några sekunder och sedan ut igen i en väldans fart. Hon verkade ha väldigt bråttom, tydligen så bråttom att hon inte hann kontrollera så att inte jag låg i hennes säng och såklart stängde hon igen dörren.
Efter en halvtimme tyckte jag det började bli lite ensamt och när telefonen ringde så ville jag ut och kontrollera vem MOR skulle babbla med ikväll. Jag krafsade en gång på dörren, ingen respons utifrån, jag krafsade ytterligare en gång och då hörde MOR mig äntligen. Jag blev så glad när jag blev utsläppt, det var nästan som om jag varit ensam hemma. Medans MOR fortsatte babbla på så hämtade jag alla mina saker för att försöka få lite av hennes uppmärksamhet, men inget hände förräns jag hämtade hennes strumpor som låg i hennes kängor. Så nu vet jag hur jag skall få hennes uppmärksamhet även nästa gång, jag tar och hämtar saker som inte är mina egna, bra va?
En kvart senare ringde LILLMATTE till FARS mobil för att säga att hon trodde att hon nog stängt in mig. Ja trekvart var väl bättre än att hon inte kommit på det alls.
Långväga...
Nästa gång får nog MOR be om att få låna LILLMATTES nya mössa, jag lånade den redan ikväll när jag var lite frusen & nannig:
Det blev en tidig morgon, kl 8.00 hade vi bestämt att Margareta skulle hämta upp oss på Burlövs parkeringen. Jag fick åka i baksätet på Margaretas bil, på ditvägen var det lite läskigt men på hemvägen lade jag mig tillrätta på direkten.
Strax efter 9 svängde vi in på Camilla & Enzos gata, vi skulle hämta upp dem för att dom skulle köra först så att vi skulle hitta till fram Sibirien. I Sibirien fínns det en jättefin skog för att inte tala om en strand som heter duga där 4-beningar på ena hållet får bada året om, vilken lyx alltså! Vi skulle hålla oss i skogen idag. Vi promenerade en bra bit in i skogen på vägen fick vi skiftas om att hämta dummiesar på stigen.
När vi kom fram till en jättebra plats ämnad för stora sök så stannade vi. Ett hav av dummiesar lades ut. Först ut var Spot som hämtade in 5 dummiesar utan några som helst problem.
Sedan gick jag i par med Bell och de 4:a första sökningarna gick bra sedan tappade jag sugen lite granne, men avlämningarna satt där dom skulle:
och Bell han bara tuffar på:
Men dom där rådjursdummiesarna är lite skumma, jag behövde lite extra peppning för att komma in med den:
Enzo, hämtade in dummie efter dummie med bibehållen fart & koncentration och lämnade av som han aldrig gjort något annat. Varför gjorde han inte så här när vi var i Mårum?:
Sedan fick vi göra vars 2 markeringar på andra sidan i skogen. MOR var mer än nöjd med mina avlämnigar och när MOR är nöjd så blir jag extra glad:
Det var jättekul att ha få komma till ännu ett nytt ställe och träna på med trevligt sällskap, hoppas att vi kan göra om det igen någongång :-)
Som vanligt...
Efter ett par timmar kom dom hem och kan ni tänka er dom hade faktiskt inte bara handlat åt sig själva... de hade handlat åt mig oxå, både hundmat & grisöron, himlans SNÄLLT!
Under sen eftermiddagen/kvällen har det sedan mest varit gnäll på MOR, dels för att hon haft tvättkväll men oxå över ett översättningsjobb från svenska till engelska som hon varit tvungen att påbörja. Det skulle ha varit klart för en vecka sedan och hennes arbetsgivare är tydligen inte helt nöjd med förseningen, men om dom nu har synpunkter tycker jag gott att dom kunde göra det själva istället.
Så av naturliga har det inte blivit så mycket träning idag, lite klickande men det är något som jag inte riktigt fattar vad hon vill att jag skall göra. Jag har ju berättat att hon lägger en röd platta på golvet som jag sätter tassen på och varje gång jag gör det så blir det godis. Denna platta har sedan MOR lagt i sin hand och efterhand har handen lyfts upp med plattan från golvet och då har jag fått lyfta tassen en bra bit. Men 3 gånger har nu MOR bara suttit där med handen en bit från golvet men glömt plattan. Jag har försökt titta upp där plattan brukar ligga för att hon skulle förstå, men hon fattar ju ingenting och då har jag tröttnat och gått och lagt mig. Tråkigt att hon inte fattar att det inte är kul om det inte klickar!
Nu skall jag ut på natterundan med MOR för omväxlingsskull, FAR har gått och jobbat och då får MOR rycka ut. Sedan är det sängen som gäller för vi skall upp tidigt och åka iväg och träna imorgon. Till Sibirien skall vi, det låter långt bort, bäst att packa med passet :-)
Ikväll har det gått vilt till...
Igår berättade jag för er om kaninen som jag bar hem fint, den var då nästintill stelfrusen och det var helt ok att greppa om den då. Idag var samma kanin (tror jag) upptinad och mycket läskigare. Jag var väldigt nyfiken, men ville inte gärna greppa och hålla fast den, MOR gjorde så klart några tappra "hålla fast-försök. När hon tröttnade lite grann så skickade hon istället iväg kaninen över köksgolvet i en väldans fart, sa apport till mig och sedan drog hon iväg till olika platser i lägenheten. Jag vet att apport betyder hämta och att avlämning skall ske till MOR snabbt därefter. Första upptaget skedde i kaninens ben, andra över kaninens rumpa och det tredje nästan över ryggen. Avlämning 1 gick väldans snabbt, avlämning 2 så hann MOR dessutom kröka på ryggen för att lyckas fånga den, Avlämning 3 ja då satte jag mig dessutom ner innan jag gladeligen släppte.
Jag tycker inte om kaniner (än) men ikväll ansträngde jag mig verkligen och det gick ju bättre & bättre, så än finns det en strimma hopp! Jag blev väldigt lockad av att MOR försvann, vågade inte låta kaninen ligga kvar så det fanns lixom inget annat val än att plocka den med mig om än med viss tvekan.
Drömma om framgångar/roligheter går ju alltid.... så det går jag och gör nu istället tror jag! Natti natti!
(R)Apportering...
Ikväll var det jaktkursavslutning vid sjöarna, vi var alltså tillbaka på vårt "vanliga" ställe.
Först var det samlingen runt pumpen, nej jag menar runt Gert & Kent för att få reda på kvällens förutsättningar:
Kvällen till ära så fick vi även stifta bekantskap med "störiga pausaren" Per som var kvällens hjälptränare:
Med honom fick vi träna stadga och dirigeringar medans Gert hade dummiesök & Kent viltsök med en 4-bening var åt gången.
Medans vi "walk up:ade så slängde Pär bollar, dummiesar och hade en massa konstiga ljud för sig och tro det eller ej men plötsligt dök nästa störning upp, först en lösspringande häst och sedan två.
Men G&K inte var det väl något som ni anordnat, eller?
Stackars Malin fick rycka in och försöka styra upp det hela men det var tydligen en tuffare uppgift än hon nog trodde från början. 2 gånger hade hon dem i hagen för att strax därefter se dom hoppa över staketet igen. Tillslut fick det tunga gardet kallas in tillsammans med en veterinär. Malin kom lagom tillbaka när det var dags att köra hem. Zolo hade under tiden varit i tryggt förvar hos LILLMATTE respektive FAR. Ja tänk, FAR var oxå med idag, han sa att han var tvungen att följa med för att kontrollera vad det är som MOR lägger en massa pengar & tid på. Helt nöjd verkar han inte vara!!!
De 4-beningar som hanterade viltet bra förra veckan fick pröva sig på ett viltsök. Kent tyckte att jag klarade viltet bra då så därför skulle jag få besöka hans sök-station ikväll. Med facit i hand så skulle jag kanske varit i på Gerts sök-station istället för jag fixade inte avlämningarna så väldans bra. De 2 första svartfåglarna släppte jag ett par gånger t.o.m innan framkomsten till MOR. Men när MOR satte sig på huk på resterande försök och lät hur gullig som helst så höll jag fast och lämnade av betydligt bättre. Men jag är inte riktigt van och inte MOR heller så skickandet blev med en liten konstig armrörelse (men som blev tillrättat snabbt när MOR förstod hur hon skulle göra istället). Jag behöver lära mig söka av arbetsområdet lite bättre/noggrannare och inte ge upp/tröttna på uppgiften för fort. Men det finns det bot för och MOR tog tacksamt emot tipset från Kent. Men lite bra ser det ut :
Man kan väl inte fira att en trevlig & lärorik kurs tagit slut? Nä det gör man bara inte... så istället firade vi att vi alla (inte bara många) klarat kursen samt att A-S fyllde år och att Gert hade namnsdag. MOR hade bakat kladdekakor, LILLMATTE bryggt kaffe & vispat grädde, Gert hade köpt smarriga kransbitar. Medans ALLA 2-beningar smörjde kråset så passade vi oxå på att tacka Gert & Kent för denna gång. En pava Gammeldansk, ett CK samt vars en magnet med en väldigt passande text som jag just nu inte riktigt minns (jag får kolla med MOR imorgon om hon minns, gör hon det så får jag uppdatera lite i efterhand).
Nu är den stora FRÅGAN, vad gör jag nästa onsdag? Visst jag kan träna själv med MOR... men det blir ju inte alls detsamma. Men vi kan ju alltid träna med kaninen som Lakrits matte så snällt inhandlat åt oss. Jag bar den faktiskt hela vägen från bilen, genom källaren, i hissen. Ha ha, jag skrämde nästan livet ur grannpågen och hans flickvän när jag steg ut ur hissen med kaninen i högsta hugg. Men lugnt och sansat sa MOR till dom, det är bara att ni vänjer er, Wallander skall nämligen bli en hejare på att apportera vilt nu och då måste han träna i olika miljöer, har ni tur så kanske han låter er titta närmre en annan dag. Deras svar blev i kör: Nej tack vi står nog över det!
Ps. Jag tror MOR hade någon viss baktanke idag...
Inne...
Hm, nu är jag lite konfunderad (igen).
Dagligen så får jag mig numera en liten träningsdos både inne- & utomhus.
Inomhus så tränas jag bl a på att ta träapporten på MORS kommando samt att hämta dummiesar som skall snudda vid MORS hand innan dom får avlämnas.
Utomhus så går vi bl a fram & tillbaka, fram & tillbaka gång på gång längs konsthallens glasrutesida. Till vilken nytta har jag ännu inte riktigt förstått men det verkar ge utdelning när jag rör vid MORS vänstra hand för då kommer det ett klick och klick har jag ju lärt mig att det är lika med godis. Men jag tror att MOR vill att jag skall befinna mig vid hennes vänstra sida hela tiden, men finns det chans till mer godis så tror jag minsann att jag skall hålla henne på halster lite till, hon skall inte tror att jag är så lättköpt.
Imorgon är det sorgligt nog redan jaktkursavslutning... jag kommer att sakna dessa braiga/lärorika lärarledda onsdagskvällar. Men det sägs att allt roligt har ett slut... men jag hoppas att detta kommer att ha en fortsättning. Undrar om Gert & Kent är mutbara, någon som vet? Om inte så får jag väl testa själv!
Lite annorlunda...
Jag började med att skälla ut Viras husse Göran precis som förra gången jag var där så det var som vanligt. Men när han lämnade ladan och den gröna traktorn så blev jag lite nyfiken på honom och se vi gick t o m på promenad tillsammans:
Sedan fick jag hoppa in i bilen igen (vilket var annorlunda) och därifrån se MOR åka förbi i Margaretas bil. Jag fattade ingenting men tänkte direkt att det var klart att hon skulle komma tillbaka, både jag och bilen var ju kvar. Mycket riktigt det tog bara en liten stund innan de var tillbaka och då fick jag komma ut igen.
Vi skyndade oss iväg bort till de andra som redan påbörjat träningen. Jag fick börja med två markeringar över gärdsgården, dessa gick jättebra trots att löpande Vira inte satt långt ifrån. Sedan blev det till att börja med en lång dirigering, jag började bra, sprang på ända tills det dök upp något vitt skumt på min vänstra sida som gjorde att jag valde att bege mig hemåt igen. Men MOR stoppade mig och kommenderade mig att bege mig utåt igen och då övervann jag rädslan och sprang förbi det som bara var en plastsäck och så hämtade jag hem en dummie. Jag fick sedan vänta en stund innan det var dags för att dirigeras igen och då gick det smärtfritt.
När jag trodde att det var dags för vattenträning så fick jag tji, vi bara gick förbi ingången till dammen och travade istället in bland en himla massa betor. Där fick vi göra en walk up och när ett kvackande ljud hördes så var det dags att koncentrera sig för det kunde nämligen vara just min tur att apportera det som föll ner framför eller bakom en. Detta var skitkul, jag var jättetaggad, ja det var vi alla lite till mans tror jag.
Här poserar vi alla tillsammans, Tess, jag, Spot, Bell, Isa & Vira:
Sedan var det slut på det roliga för min del men dom andra fick prova på att spåra, vilket dom enligt rapport klarade mycket bra. Först ut var Tess men tyvärr ingen bild. Sedan följde Bell:
Isa:
Spot:
Vira:
Så här...
"Jag och Gert har sen startat en grundkurs i Apportering för Rasklubbarna. Det är många duktiga hundar och hundförare på kursen. De har snart gått färdigt och det har gått mycket bra. Många av förarna är erfarna och de andra jobbar som f:n mellan gångerna vilket märks."
Undrar om vi (jag & MOR) ingår i de "många"? MOR är inte erfaren men vi jobbar på som f-n och gör så gott vi kan!
Det känns faktiskt lite trist att det bara är ett tillfälle kvar men jag hoppas att det blir en avslutning som vi sent kommer att glömma.
Faktiskt...
Igår & idag har det kryllat av poliser & demonstranter runt Triangeln där vi bor. Igår förstörde några Reclaim the streets demonstranter så mycket dom nästan kunde, massvis av sönderslagna rutor, massor av klottrande på både husväggar, fönster, gator & trottoarer. Till vilken nytta kan man undra?
Idag har alla gator runt omkring i Centrum varit avstängda, bilar som inte flyttades i tid fraktades bort med bärgningsbilar. Gatorna behövde vara tomma för att polisen skulle kunna parkera alla sina stora piket-/hundbussar samt för att dom snabbt skulle kunna ta sig fram om något allvarligt skulle inträffa.
Ett par gånger har jag varit nere och förhört mig hos poliserna om dom behövde min hjälp, dom tackade för erbjudandet men sa att de bara hade behov av de riktigt STORA GRABBARNA med mycket rutin denna gång. Dom fick mitt nummer och lovade att höra av sig om dom ändå skulle behöva min hjälp.
I eftermiddags deltog ca 10000 personer i European Social Forum-demonstrationen. 1000 poliser har tack & lov vid denna "pressläggning" hållt dem flesta i schack. Hoppas bara inte att demonstranterna bränner ner Pildammarna när de lär festa runt där hela natten.
Upp till bevis...
Idag...
Jag somnade med huvudet på ÄLDREMATTES mage och vaknade likaså, SÅ MYSIGT.
MOR, jag vill bara säga att du gör ett väldigt stort misstag... om du oxå hade låtit mig sova i eran säng så hade du oxå fått många sovmorgonar. Kanske dax börja tänka om...
Kent...
... och jag som hade hoppats att kunna överraska dig/er positivt på sista jaktkursgången nästa vecka, men nu har mina förhoppningar grusats en aning, för risken finns att mina träningspass uteblir nu. Men jag har gjort vad jag kunnat, jag har stoppat i MOR en massa medikament ikväll innan jag följde med ÄLDREMATTE hem. Förhoppningsvis är MOR piggare redan imorgon igen eller så är det ännu värre, ja det lär jag väl märka när jag kommer hem imorgon eftermiddag.
(R)Apportering...
... del 5 av 6.
I god tid (redan 08:41 i morse) fick vi reda på att vi skulle vara på annan plats idag, men att vi skulle träffas på parkeringsplatsen vid sjöarna för att köra i caravan till Teckomatorp.
Väl framme så kändes det direkt att något annorlunda var på gång. Vi delades inte upp i grupper som vi brukar, istället fick alla hålla sig på gårdsplanen. På ena sidan om ladan hade Gert placerat och på den andra sidan fanns Kent. Efter en stunds väntan så var det min tur att besöka Kent och hans vilda änder. På första markeringen var jag lite tveksam till att ta upp anden men tillslut så tog jag den, men avlämningen till MOR var inget bra... 2 m framför MOR lade jag den. Andra markeringen var bättre, snabbare upptag och jag höll anden hela vägen intill MOR som fick skynda sig denna gång att fånga anden innan jag släppte den. Jag är ju ännu inte så van viltapportör, så det krävs nog en hel del träning för att få detta att sitta perfekt.
Sedan blev det ganska lång väntan igen tills det blev min tur att besöka Gert. Hos Gert hände det ännu skojsigare saker. Jag sattes på åkern, pang sa det när Gert tryckte på en knapp och ganska långt ut föll en dummie som jag fick hämta när MOR gett sin tillåtelse. Jag sprang ut som attan för att hämta dummien, ja inte som Enzo Ferrari förstås men som en Saab Turbo i alla fall tyckte Enzos matte Camilla. Dummien var lite annorlunda än vanligt men väldigt kulig så jag bestämde mig för att behålla den lite för mig själv och färför tog jag ett par rundor för mig själv. På andra markeringen så behöll jag farten och tog inte en lika lång egen runda. MOR var lite förvånad över att jag inte kom in direkt med dummien... men jag hörde att Gert sa till henne att fokusera på det som jag gjorde så bra, dvs satt kvar, sprang ut fort och hämtade in snyggt istället för att ödsla energi på att avlämningarna tog tid, detta var ett nytt moment, inte konstigt att jag flippade ut tydligen.
Efter ytterligare en stunds vänta så var vi tillbax hos Kent. Denna gång skulle MOR dirigera mig på ett dolt linjetag. Så klart klyddade hon till det på första försöket, hon dirigerade mig med helt fel ben framme vid mina framben och då drog jag ut till vänster istället för rakt fram. Efter att MOR fått lite tillrättavisning så gick det mycket bättre, jag sprang rakt ut och fann ännu en and, tog upp den snabbare men avlämningen funkade inte alls. MOR gick iväg och då tyckte jag att det var ok att först släppa den och sedan ta upp den igen men fortfarande lämna av lite halvkasst. Nytt försök, lika rakt ut, ännu snabbare upptag och sedan t.o.m lite fart in till MOR för hon lockade på mig på ett litet roligare sätt.
Jag trodde att detta var allt för ikväll, det hade börjat mörkna rejält, men då kallar Gert igen och jag skulle få göra en sista övning. Jag placerades långt ifrån förra utgångsplatsen, panget kom och jag markerade dummien. Jag väntade så klart på "signalen" från MOR och satte full fart ut, men jag fick lite problem jag hittade inte nedslagsplatsen, jag sökte på men innan jag sökt klart så blåser min korkade MOR stoppsignalen och då tappade jag koncentrationen helt. Gert fick komma och hjälpa mig lite och när dummien var funnen så sprang jag direkt tillaka till MOR och lämnade av snyggt och prydligt.
Jag tycker det är jättebra att både Kent & Gert berättar för MOR vad hon gör för fel så att hon kan rätta till sina brister så fort som möjligt. Om hon fixar sitt så lovar jag att ta hand om mitt och då kan vi nog bli ett bra par framöver.
Det var en annorlunda kursomgång, det blev mycket väntan, men det blev en väntan som verkligen var värd att vänta på. Skitkul det här och jag tror minsann att Kent & Gert hittat ännu en undangömd knapp hos mig ikväll!
Några bilder måste oxå vara med så klart, här kontrollerar Marie så att Gert laddar apportkastaren korrekt:
Här Kent, 1:e andkastare (ingen maskin behövdes här inte): 
Här kommer Max med sin fångst:
och Zolo:
och Enzo:
och Lakrits:
Någon bild på mig själv blev det inte idag... jag hade sådan fart att marken skakade så på vägen in och då skakade LILLMATTES hand oxå och då blev bilderna alldeles suddiga. Synd, det hade varit kul att ha bevis på att jag kan apportera änder. Men förhoppningsvis så kommer det fler tillfälle att föreviga detta.
Igår & idag...
Igår hade MOR bestämt träff med spår-Ingvar på Järavallen, hon tyckte det var hög tid för att återuppta viltspårandet lite och tänkte att vi börjar med ett träningsspår. När kom fram var en viltspårskurs i fullgång. Några satt dock och fikade, vi gick upp dit men vi behövde knappt presentera oss, alla hade hört talas om oss, ja i alla fall mig. Dvs jag är killen som var livrädd för allt som fanns i skogen och som kunde röra sig där i, men att jag spottat upp mig rejält och visat att det kunde bli en champinjon även av en räddhare!
Spårandet gick jättebra förutom att det var ett par riktiga klantare som klantat till det för mig. Dom hade lagt sitt spår rakt över det som Ingvar lagt till mig och givetvis så avvek jag från mitt spår och följde slaviskt det andra. Jag fick tas tillbaka en bit för att komma på rätt spår igen, sedan tuffade jag på bra till sista vinkeln där jag ringade lite innan jag tog sista sträckan och spårslutet klockrent. Förresten dom där klantarna, klampade sedan oxå rakt in i de kursare som höll på att lägga spår och spåra och till råga på allt så sköt dom oxå. Ingvar gav dem först en ordentlig utskällning sedan stötte dom på Anita och då fick dom en till. Förhoppningsvis så lägger dom inte fler spår där inte i fortsättningen!!!
Idag åkte vi till skyttebanan vid Sturup tillsammans med Lakkan & Marie för att få lite skotträning... det brukar smälla rejält där flera dagar i veckan men så dock ej idag. Lite smällde det, men det gick bra att hämta markeringar/vilt och köra dirigeringar ändå. Bra att hämta vilt...nja lite fel att påstå kanske...svartfåglarna+duvan gick rätt så bra, anden mer tveksamt, den hade hamnat i en ormbunke och vem vågar stoppa ner nosen i en sådan hur som helst? Inte jag i alla fall utan viss tveksamhet! Det lär nog bli mer vilthanteringsträning framöver, framför allt när det gäller upptagningsförmågan.
Höger/vänsterdirigeringar tränades på ett fält fullt av tistlar... det var minsann inte skönt att sitta/springa i dom inte. Men typsikt 2-beningarna att inte bry sig... dom har ju skor/kängor som skyddar deras tassar så vad gör det dom? INTE ETT SKIT!
Innan vi lämnade skogen så fick vi springa av oss lite, sedan följde vi med Lakkan & Marie hem. Jag hade väldigt svårt att koppla av, framför allt ifrån Lakkan men oxå när Marie rörde sig stup i kvarten. När 2-beningarna åt mumsig lasagne fick jag och Lakkan käka knorr, sedan satt jag bara och stirrade in i dörren som vätter ut mot baksidan av trädgården och hoppades på att den skulle öppna sig av sig självt, vilken den så klart inte gjorde till min stora besvikelse!
Marie, jag tackar ödmjukast för knorren & alla pluttarna, MOR tackar för den usökta middagsbjudningen.
Det var dejligt...
Jag tror aldrig att jag stigit upp så tidigt någongång tidigare i mitt liv. Jag fattade inte ett dyft när MOR steg upp, det var bäck mörkt ute och inte alls tid att stiga upp. Jag hade lite svårt att få upp ögonen i början men var det så konstigt? klockan var 4.45!!! Men jag mornade mig rätt snabbt när jag kom på att det var idag som jag skulle få åka utomlands för första gången. Jag vet inte vad MOR höll på med innan vi kom iväg, hon sprang ut och in på ett visst ställe.
05.45 begav vi oss iväg hemifrån. Vi skulle ha hämtat upp Curry & Lotta, men Curry blev tyvärr sjuk så då hämtade vi upp Enzo & Camilla vid färjeläget istället för att vi skulle slippa åka ensamma, det är ju betydligt mycket trevligare att ha sällskap (och framförallt när sällskapet har en GPS så att MOR kunde hitta lätt som en plätt).
När vi kom fram till Mårum fick vi stanna ett tag i bilen, MOR sa att det brukar vara lite stökigt när så många 2-beningar skall anmäla sina 4-beningar samtidigt. Efter en stund var MOR & Camilla tillbaka och då fick vi komma ut och både sträcka och lyfta på benen, det var minsann skönt vill jag lova (och det var minsann fler som behövde lätta på trycket). Sedan fick vi följa med ner till anmälningsplatsen och anmäla oss till Brugspröve som skulle starta kl 10.
Medans vi väntade fick Enzo span på något väldigt intressant som MOR lagt på bordet. Jag smyger in en liten tävling här, vad tror Ni Enzo var ute efter?
Vi hade gott om tid och hann gå ytterligare en runda innan det så var dags för dagens prövning.
Jag var först ut av alla... jag var beredd men det var inte MOR, hon trodde att man skulle tas i den ordningen som man stod i ledet men icke sa nicke, här gick man i nummerordningen som man hade tilldelats på provlappen. Så det var bara att bege sig in leken. När MOR var i Danmark förra gången för att se hur ett sådant här prov gick till så hade det genomförts på typ en fotbollsplan, detta prov genomfördes i skogen, vilket oxå gjorde MOR lite extra nervig. Linförighetsbiten var helt OK:
Frittföljet kunde varit lite bättre ögonkontaktmässigt med MOR men jag höll mig hela tiden intill MOR även om jag hade mer kontakt med dofterna i marken. Inkallningen var KANON och domaren gav oss direkt kommentaren: Myet flott! Jag apporterade fint men blev lite osäker på avlämningen, MOR sände ut konstiga signaler och då droppade jag den framför hennes fötter. Jag fick ett nytt försök och då kändes det jättebra att lämna av snyggt och prydligt (då sa domaren: ja så skall det se ut!)
När domaren sköt, så ryckte jag till lite men hade ändå ändan i backen tills jag fick tillåtelse att resa mig. Dock tyckte jag det var lite obehagligt när hon sedan skulle in och känna på mig mellan bakbenen, vad skulle det vara bra för kan man undra, men det var snabbt överstökat och glömt. Några sekunder senare så fick jag en klapp av domaren som sa att jag var en fin & duktig kille, diplomet överlämnade hon till MOR vilket nog var bäst.
Brorsan Enzo föll tyvärr på målsnöret, allt gjorde han så jädrans bra och så föll det på den där jäkla avlämningen. Men jag är säker, snart snart så kommer du att tycka att det finns en mening med att lämna dummien till din goa morsa i handen istället för på foten. Jag hade önskat att MOR hade fångat avlämningen på bild som du gjorde när farsan Woodys husse tittade på för då hade hon kunnat visa den för domaren som inte annat hade kunnat gjort än att godkänna dig! Men nu hade tyvärr inte MOR kameran i beredskap just då. Men du/ni kommer igen, det vet jag!
När vi var klara så behövde jag & Enzo vila oss. Våra mattar gick och kollade in hur Isa skötte sig i öppenklassen, här kan ni följa med lite på vägen:
Starten på en kanondirigering :
Slutet på ett supersök:
och så här glad blir man när man tagit första 1:an i öppenklass. GRATTIS Ulrika & Isa:
För att inte resan skulle bli extra dyr (ev. parkeringsböter) för Camilla så körde vi hem efter en liten fika tillsammans så vi hann tyvärr inte se Spots väl genomförda arbetande i Nybörjarklassen som tyvärr inte räckte hela vägen fram till en 1:a idag... men nästa gång så sitter den där med all säkerhet.
Det här var kul... nu skall det hårdtränas, jag skall träna på att ta allt vilt på land och i vatten, samt ett ordnat fotgående, MOR skall träna på att bli av med sin nervositet. Om vi lyckas med detta så kan det gå vägen 2009!
Det skall nog...
I förmiddags åkte vi till Lomma för ett litet "genrep" inför morgondagen. Det var himlans bra för på apellplanen fanns det flera pinnar lämpligt uppsatta som passade mig/oss alldeles utmärkt att använda oss utav. Jag fick börja med linförighet, näsan var inte i backen en endaste gång, sedan blev det fritt följ och då hade jag faktiskt nästan kontakt med MOR hela sträckan. Sedan blev det kvarsittning och inkallning och därefter dummie hämtning snabbt med snygg avlämning. Det enda som ej testades av var min skottvana, men det brukar inte beröra mig mer än att jag lyfter på rumpan då det smäller, men det får man göra.
När mitt "genrep" var över och när feedbacken från Margareta & Ulrika var utdelad så gick vi in i furet. Först agerade vi andra, Bell, Spot, Jizza & Molly & jag med mattar, "statister" för Isa & Ulrika som hade kontaktuppvisning. Sedan fick Spot ett eget sök. Jag fick göra 2 markeringar för att försöka komma över den där förföljelsekänslan jag har lagt mig till med. Men det gick skapligt, Margareta brydde sig inte ett dugg om vad jag höll på med och då kunde jag lugnt ta upp dummien och springa hemåt.
Sedan blev det bus för oss hela bunten tillsammans, det blev en lång härlig runda i skogen. På tillbakavägen så skulle de mer rutinerade diregeras långt, men jag fick starta 5 meter framåt men det var ändå en längre sträcka än jag någonsin gjort för ut. Men jag tvekade inte en sekund, sprang rakt ut och hämtade en av dummiesarna och sedan var det full fräs tillbaka. Avlämningen skedde liggande, jag var så trötter, orkade inte varken stå eller sitta.
Resterande del av dagen har jag vilat mig iform. Men jag är en liten skrockfull kille och kom precis att tänka på följande: Ett dåligt genrep ger en bra premiär, men vad ger då ett bra genrep???? Ja det lär vi få veta efter morgondagens äventyr.
Imorgon blir det till att stiga upp i ottan, vi skall hämta upp Curry & Lotta på vägen redan vid 06.15 för vidare färd till Hbg, där vi sedan skall ta båten till Danmark.
Gud vad det skall bli spännande, jag har aldrig åkt sådan stor båt ej heller varit utomlands och sist men inte minst jag har aldrig gjort något sådant här tidigare. Men någongång måste ju vara den första!
Ps. MOR, jag har lagt fram dina Cool down-piller i köket.
Träningshjälpredor...
Vi fick nämligen med oss FAR & LILLMATTE ut och då är vi ju inte sena att utnyttja dom, ingen följer med oss ut och tränar ostraffat.
Vi var lite tidiga, så FAR & LILLMATTE tog en övningskörningstur medans vi väntade och jag & MOR tog oss en kissetur. När Lakkan & Marie anlänt så drog vi oss in i furet. Medans vi sedan väntade på våra hjälpredor så tränade vi lite stadga. Det ven dummiesar runt öronen på oss där vi satt fint & snällt, sedan kallades vi in genom alla dessa för att slutligen få hämta in dem.
Vi förflyttade oss till en mer öppen plats där det fanns gott om plats för att kunna träna höger/vänster. Detta fungerade kanonbra idag... vi ökade t.o.m avståndet lite och det gick lika bra och farten inget att klaga på.
Nästa övning blev långa markeringar och vilken fart jag hade både ut & in, ni som brukar se mig hade nog höjt lite på ögonbrynet och undrat om det verkligen var jag Wallander.
Vi lämnade sedan platsen för att gå en liten runda utan att FAR & LILLMATTE följde med. När vi kom tillbaka så skickades jag ut på ett sök, jag tog först en jätterunda ut mot där vi hämtat markeringarna, men när MOR gjorde klart för mig att det var fel så kom jag tillbaka och blev påvisad vart jag skulle istället.och då blev det bingo direkt.
Sedan fick jag busa lite och sprang gång på gång bort mot Lakkan och tittade på Marie med bedjande ögon och tillslut så släpptes Lakkan oxå lös och som vi sprang.
Nöjda & trötta lämnade vi Lomma för att åka hem och äta kvällsmat och sedan bara slappa.
Lite lydnad...
Vi hade bestämt träff med Lakkan & Marie kl 18.30. Vi började på apellplan, herregud vad jag & MOR är långt efter vad
Lakkan och Marie åstadkommit på lydnadsfronten. Visst har dom tränat mer... men jag tror aldrig vi kommer att få så fin kontakt oavsett hur mycket vi tränar:
Efter lydnadsträningen så förflyttade vi oss ut i Furet. Måste ju träna extra på UT-tecknet, vilket fungerade hur bra som helst ikväll, även med störningsdummie och farten ja den var riktigt bra faktiskt. Linjetag/dirigering likaså. Stannade direkt på stoppsignalen gjorde jag oxå.
Nöjda & belåtna, nja inte helt... jag hade sett när MOR fyllde ryggan med lite kuliga saker innan vi åkte hemifrån så medans MOR pladdrade lite med Marie så påbörjade jag operation öppna ryggan:
Skam den som ger sig, titta vad jag fiskade upp:
(R)Apportering...
... del 4 av 6 (publicerat en dag försenat).
Vi kom till kursen i väldans god tid idag. Först gick jag & MOR den gula slingan på Järavallen. Sedan körde vi över till dammarna där vi började att snackade lite skit med Spår-Ingvar & Anita innan vi gick iväg för att träna lite vattenapportering i ösregn. 3 ggr gick det hur bra som helst, jag hämtade fint och lämnade av helt OK. Den 4:e gången skulle MOR försöka kasta jäkligt långt, men den usla kastare som hon är så hamnade den i vassen någonstans, jag hade inte en chans att se var den hamnade från min utgångsposition. Men jag gjorde ett tappert försök, jag irrade omkring i vassen ett tag, lyssnade och försökte följa MORs instruktioner men tyvärr så gick jag bet.
Jag fick intaga kvällsmaten utomhus, MOR tyckte att jag behövde ha litta i magen för att orka med kvällens pass, Jag måste säga att det smakade riktigt bra:
Sedan gick vi tillbaka upp till bilen så att jag fick vila lite innan Lakkan kom. Jag blev förstås överlycklig av att få lov att snusa på henne igen. Dock luktade hon fortfarande för gott så jag fick inte bli så närgången som jag önskat.
När vi kom ner till träningsplatsen så höll Kent på att vattenträna Guinness och MOR frågade om vi kunde få hjälp av dem att finna vår lilla dummie i vassen. Självklart blev svaret och så klart fixade Guinness uppgiften med bravur. TUSEN TACK för hjälpen Guinness och du Kent... du har ju inte bara en snygg hund, han är ju duktig oxå!
Nu till dagens kurseri:
Vi fick börja hos Kent som idag skulle lära oss höger/vänster.
Jag placerades mellan Malin & Kent och beordrades att sitta kvar, MOR placerade sig ca 10 m framför mig. Först pockade Malin på min uppmärksamhet och så droppade hon en dummie framför sig, jag hade full koll på denna men fick ingen kommando från MOR förräns jag tog kontakt med henne. Hon betedde sig lite konstigt, hon tog upp höger hand och visade stopptecknet sedan sträckte hon ut sin vänster arm sakta ut men säkert, stopphanden togs ner och vänster armen rördes samtidigt som den knutna handen öppnades och kommandot SÅ sades vilket jag korrekt uppfattade och stack ut till höger och hämtade in dummien till MOR. Samma sak upprepades sig men denna var det Kent som pockade på min uppmärksamhet och denna gång åkte vänster handen upp och höger armen ut och jag sprang ut till vänster (sprang och sprang kanske var lite överdrivet att påstå, men jag tog mig dit, dock gick det fortare in till MOR för att avleverera). Tredje gången, så pockade först Kent på mig och sedan Malin, jag kollade så klart in den dummie som Malin droppade. MOR väntade ut mig lite men bestämde att jag skulle hämta dummien hos Kent vilket jag accepterade. Det här var en övning som jag tycker att jag & MOR klarade av väldigt bra. När vi skall träna på detta framöver så skall avstånden varieras lite både mellan "dropparna" och mig och MOR.
Den andra gruppen var inte färdiga samtidigt som oss idag så därför hann vi faktiskt med en liten fikapaus. Marie hade varit snäll och tagit med köttbullsmackor och varm choklad till MOR, men jag fick mig en liten smakbit för att jag hitintills varit så duktig (trots att jag var i samma grupp som Lakkan, som fortfarande luktar godare än vanligt trots bad).
Sedan var det dags för repetitionsövningar hos Gert och jag fick den stora äran att börja. MOR placerade mig ca 5 m framför henne och sedan gav hon mig kommandot UT tillsammans med tydligt tecken. Men vänta nu, det fanns väl inget bakom mig, ingen hade pockat på mig, inget ljud hade hörts av en landande dummie. Lite skeptisk så vände jag mig så sakteliga om och såg en dummie, jag småjoggade ut, tog lite tid på mig att ta upp den där håriga dummien men tillslut så var den i MORS hand. MOR slängde sedan iväg dummien till höger om sig bara så där lite nonchalant och så gick hon och satte mig på samma utgångsposition som tidigare. Jag lovar att jag hade full koll på den där dummien till höger om MOR så på kommandot UT så satte jag fart framåt istället för att vända på steken och springa utåt. Gert sa att jag inte vet vad UT betyder... men det vet jag faktiskt och jag skall minsann visa honom det nästa gång. Men jag förstår inte hur Gert kunde säga att detta var repetitionsövning, vi aldrig aldrig kört med "dold" dummie tidigare.
Linjetag kan jag oxå men ikäll blev det lite fel från början och då blir jag lite osäker och så låser det sig för mig och jag kommer inte riktigt på vad jag skall göra. MOR gick ut och placerade 2 dummiesar på vår berömda stig, visade mig korrekt i vilken riktning, jag sätter faktiskt lite fart bestämmer mig lite först för att ta den första men ångrar mig och då skriker MOR på mig och jag stannar och tror inte att jag får ta någon alls. Gert får mig att våga igen men jag får då så dåligt grepp om dummien och så bråttom hem att jag tappar den på vägen. På nästa skick gick det bättre men jag blir lite stressad när någon står där ute och hejar på mig och sedan måste jag titta bakåt flera gånger så att inte någon förföljer mig på vägen in.
Myggen var jäkligt ettriga idag och fort blev det mörkt... men det blev i alla fall uppehållsväder.
Några få, inte helt så bra bilder (tagna med MORS kassa kamera) men jag publicerar dem i alla fall:
Genomgång med Kent:
Elle, belle... vilken skall vi använda idag?
Denna tyckte jag var bäst!:
Nu följer en sekvens som Malin tagit när MOR skall skicka mig UT. Full koncentration:
och... vilken fart jag måste ha haft UT, kommer inte riktigt ihåg det men bevisligen så:
Malin och Zolo på G...:
Oj, kolla blixtvändningen... måste bero på Malins uttecken:
Marie & Lakkan:
Jimmy & Skott in action:
Hela tiden har Gert ett vakande öga på oss, inget undgår honom inte, jag tror minsann att han har ögon i nacken oxå:
Nu kan...
Idag har jag fått mitt pass och ett 4-veckorsintyg. Det innebär nog att MOR bestämt sig för att vi skall åka till Danmark på söndag och försöka att få det där Brugsprøvet överstökat så att vi kan börja satsa på en eventuell Jaktprovspremiär 2009!
Detta bör vi förhoppningsvis fixa:
Prøvens form
1. Prøven aflægges på en bane over fem punkter ( se nedan).
2. Hundene afprøves enkeltvis.
3. Hunden koblet ved fod. Føreren går med hunden fra pkt. 1 til 2. Der lægges
vægt på, at hunden villigt følger føreren.
4. Hunden fri ved fod. Føreren aftager line og halsband ved pkt. 2 og fjerner
begge dele af syne. Føreren går med hunden fri ved fod fra pkt. 2 over 3 og 4
til 5. Der lægges vægt på, at hunden villigt følger føreren.
5. Afdækning og tilbagekald. Ved pkt. 5 skal hunden sidde eller ligge dæk, mens
føreren fjerner sig fra den over pkt. 2 til 1. Det afgørende er ikke, om hunden
sidder eller dækker, men om den forbliver på stedet. På dommerens
tilladelse kalder føreren hunden til sig, og den bør komme direkte tilbage og sætte sig
hos føreren.
6. Apportering. Føreren står ved pkt. 1 med hunden løs, siddende eller liggende,
og kaster en apporteringsgenstand mindst 15 m. mod pkt. 2, hvorefter
hunden på dommerens tilladelse og førerens kommando skal apportere.
Afleveringen skal foregå til førers hånd, hundens hoved skal være løftet og på
førerens kommando skal hunden aflevere villigt og direkte til førerens hånd.
Hunden skal være i ro under afleveringen og afleveringen må ikke være
præget af sjusk.
Apporteringen kan om nødvendigt gentages én gang, men kun hvis det tjener
til hundens fordel. Der lægges vægt på den iver, hurtighed og effektivitet, hvormed
hunden apporterer og kommer hjem til fører. SIøset behandling samt
tygning og bidning i apporteringsgenstanden er væsentlige fejl.
7. Helhedsindtryk. Ved bedømmelse tages hensyn til hundens opførsel og
temperament.
8. Skudafprøvning. Føreren fjerner sig ca. 1 m fra hunden, og der afgives skud
med 6 mm alarmpistol. Viser hunden jagtiver, ved at den f.eks. rejser sig, er
ingen fejl, men den må ikke vise angst eller flygte bort fra det sted, den blev
placeret. Ved skudafgivelsen står dommeren i rimelig afstand fra hunden, og
skud afgives væk fra hunden.
9. Point- og præmieringssystem
a. Hunden koblet, fri ved fod............................................................0-10 point
b. Afdækning og tilbagekald............................................................0-10 point
c. Apportering (kun selve apporteringen bedømmes under dette punkt.
Ro på post og knaldapportering bedømmes og point gives
under punkt e)..............................................................................0-10 point
d. Aflevering og "vildtbehandling".......................................................0-5 point
e. Helhedsindtryk...............................................................................0-5 point
10. Præmieringssystem. Der tildeles "bestået" eller "ikke bestået" efter kvali-
tetsbedømmelse.
Bestået er 35-40 points.
Hunde, der opnår 0 point i en disciplin, kan ikke bestå.
Tålamod...
... och åter tålamod tycks det behövas av alla berörda parter när man skall klickertränas.
Igår placerade MOR ut ett drinkunderlägg på köksgolvet. Både jag & MOR bara satt och stirrade på det jättelänge. Men sedan flyttade MOR lite på det och då råkade jag sätta en tass på det och vips så sa det klick och så kom godiset. Proceduren upprepades sig ännu en gång. Sedan satte jag självmant tassen på den 3 ggr. Det var tydligen det som MOR ville jag skulle göra :-)
I morse hade jag glömt bort vad som gällde med den där röda grejsemojsen... en gång fick MOR friska upp minnet, men då behövde hon bara sätta ett finger på underlägget och så kom minnet tillbaka.
Ikväll väntade och väntade vi tillsammans, jag trodde jag skulle få en vink men den kom aldrig och då var det lika bra att jag kollade om det var samma sak som gällde fortfarande och det var det :-) Gång på gång satte jag tassen på den och snabbt gick det!
Det är banne mig inte lätt att fatta vad MOR vill att man skall göra... man är ju ingen tankeläsare... men det verkar hon tro att jag är.
Klick...
Japp så är det minsann för det har jag anammat.
Jag hade fått kvällsmat, vi hade följt den dagliga klick/godisordinationen så jag kände att jag lugnt kunde lägga mig i hallen för en längre sovstund, jag var nämligen lite trött efter busrundan med LILLMATTE.
Men jag vaknade med ett ryck, jag hörde det trevliga godisklicket och var snabbare än snabbt ute hos MOR i köket. Idag kändes det som om jag gjorde något bra för jag fick en hel köttbulle, snacka om LYCKOK(L)ICK!
"Doktor" Emmas ordination, 5 klick x 3 i fem dagar fungerade alltså. Men det var väl rätt förutsägbart att detta skulle funka, men nu kommer de stora utmaningarna säger MOR. I lördags kom hon hem med några röda runda små grjeor från IKEA som jag fick bära in. När jag tänkte utforska dom lite mer ingående så blev det minsann stopp och jag fick höra att jag allt fick vänta några dagar på att göra det.
Det skall verkligen bli spännande framöver, tydligen så skall jag med hjälp av det där klickandet kunna lära mig både lite roliga OCH braiga saker som MOR & jag skall kunna ha nytta av tillsammans.
Kvalitets...
Tidigt imorse drog jag & MOR iväg till Ängshög. Vi var framme i god tid för att jag skulle få springa av mig och uträtta lite "ärende" innan träningsstart.
Men innan jag fick bege mig ut i fältet så kom Viras husse Göran in på gårdsplanen i stövlar och någon konstig grej i handen. Han ville gärna hälsa på mig eftersom att vi inte träffats tidigare, jag gick försiktigt fram luktade lite på hans ena hand, den luktade lite konstigt och jag backade, började morra och nobbade honom trots att han förökte locka mig med lite godis. Förlåt att jag reagerade så på din husse idag Vira. Jag kom inte själv på anledningen till mitt konstiga beteende men det gjorde Ulrika... så klart fick jag en backflash, kodoften förknippade jag med det som jag inte får rulla mig i längre och därför blev jag rädder, jag glömmer ju aldrig hur MOR reagerade den där gången i kohagen! Men vad tror du, har din husse lust att göra ett nytt försök nästa gång vi kommer, eller är det kört för alltid?
När jag kom ut på ängen fick jag flatteryck på flatteryck och var ordentligt avrastad när vi kom tillbaka till gårdsplanen och då hade Vira oxå kommit ut och vi väntade en stund innan de andra dök upp. Molnen hängde tunga och innan vi hann ge oss iväg ut till dagens träningplats så fick 2-beningarna snabbt dra på sig sina regnkläder. På vägen ut var vi tvugna att passera kalvarna och de var väldigt nyfikna av sig, när de blev lite väl närgångna så sa jag ifrån på skarpen men inte fasicken brydde dom sig. Titta de var på väg att anfalla oss... bäst att dra snabbt som attan:
När vi kommit halvvägs kom MOR på att bilnyckel låg kvar i västen som låg kvar i bilen och ibland låser sig bilen av sig självt och det hade inte varit så lyckat. Det var bara att vända tillbaka och så klart kom kalvarna som ett skott igen men jag gick rakryggad förbi bara och låtsades som om jag inte såg dom, likaså när på utvägen igen strax därefter. Bilen var tack & lov olåst.
De andra stod snällt och väntade in oss borta vid dammen. Isa & Bell fick börja med vars en dirigering rakt över dammen och upp på andra sidan för att hämta en pippfågel, jag & Vira fick se & lära. Sedan delade vi upp oss i 2 grupper, jag & Vira gick längre bort och tränade på det som vi fått i läxa från onsdagens jaktkurs. Jag fick börja med en markering som hamnade strax över på andra sidan ett stengärde. MOR ökade avståndet allteftersom. Den 4:e markeringen föll dessutom en bra bit från stengärdet. Jag löste uppgiften jättebra varje gång. Vira hade så bråttom att hon for över både stengärde & dummie på en gång, men förstod snabbt att hon kommit lite väl långt ut sprang snabbt mot gärdet igen. Nästa övning, inkallning med stoppsignal och störningsdummie, gick lika bra detta. Ut-övningen likaså om än att första försöket gick lite långsamt när MOR sagt "UT". Jag blir lite låg när någon 2-bening står ganska nära. På andra försöket hade Berit förlyttat sig och då satte jag lite bättre fart. Vi avslutade med en linjetagsövning och snabbt var dummiesarna inplockade i rätt ordning, nr 1,2 & 3 och inte minsta tendens till att någon av oss ville byta dummie på vägen. När vi begav oss tillbaka bort mot dom andra så fick både jag & Vira mycket beröm av våra mattar för att vi varit jätteduktiga.
När vi kom ner till ängen vid dammen så frågade Ulrika MOR om hon ville testa mig på att hämta in en kanin. Svaret från MOR blev: "Jag vill, men frågan är om Wallander vill, men så klart testar vi honom!" Ulrika gick utåt med kaninen dinglande i handen, MOR förökte tagga mig och när kaninen damp i backen så sprang jag ut i full galopp. Jag tvekade ett tag men Ulrika lyckades övertyga mig om att den var "skitball" och tillslut fattade jag mod och tog upp den, dock ej med ett supertag så jag fick kämpa bra in mot MOR. Jag klarade mer än halva sträckan. Nästa försök skedde över en gärdsgård och det gick lite bättre, både med upptag och tillbaka spring, men tyvärr ingen snygg avlämning. Det gick bättre för Vira... hon tog den som ingenting och levererade ända hem. Jag får allt träna litta mer på just denna sorten.
Sista övningarna för dagen blev på vatten. Först 2 enkla markeringar som jag borde kunna skött avlämningarna bättre på tyckte MOR, hon gillar inte att jag skakar mig med dummien i munnen innan jag fortsätter in med den till henne. Det är alltid något som man gör fel... blir dom där 2-beningarna aldrig nöjda? Dagens roligaste övning blev sedan när jag & Isa gick runt dammen till andra sidan med våra mattar och som andra stod kvar på motsatta sidan. Först fick Vira hämta en dummie som Ulrika lade ut precis i strandkanten, hon simmade spikrakt över hela dammen och snappade upp dummien i vändningen och simmade lugnt och metodiskt tillbaka till sin matte igen. Sedan fick Isa en fågel precis upp på land som Margareta placerade där, denna uppgift löste hon perfekt. Sedan blev det min tur, jag fick en dummie en bit ut från strandkanten men längre ut än jag någonsin förr har simmat, jag vände oxå lugnt och simmade metodiskt tillbaka. Men när jag började närma mig strandkanten så försvann MOR plötsligt ur min åsyn, men jag simmade på, tog mig upp på land, glömde att skaka mig i rena förskräckelsen att MOR försvunnit, men så fick jag syn på henne och lämnade dummien i handen på henne innan jag skakade mig. Vira fick ge sig på en dummie som nu placerades uppe på land, inte heller detta vållade henne något bekymmer. Duktig syrra jag har :-). På Isas nästa hämtning så bestämde hon sig för att inte gå upp där Ulrika stod, hon tog istället en annan väg och fick det lite kämpigt i det höga nässelfältet, det var inte det smartaste hon gjort tror jag att hon tänkte efter åt. Min sista apportering blev på en fågel som kom ytterligare lite närmre land, detta löste jag oxå och även om jag förstod att MOR satt på samma ställe så lät jag bli att skaka mig före jag avlämnandet. Vilken positiv stämningen det var när vi återgick till dom andra, ja hela vägen till gårdsplanen faktiskt, ja hela vägen hem i bilen oxå och för att inte tala om hela eftermiddagen, ja hela kvällen med för den delen. Det är ju riktigt lajbans att vara en duktig HUND!
Nu är det...
I eftermiddags åkte MOR & LILLMATTE på IKEA och dem kan man ju då aldrig släppa lösa där själva. Dom skulle bara åka dit för att titta lite och så kommer dom hem med massor av ny inredning till LILLMATTES rum. FAR var inte riktigt lika glad som LILLMATTE, det är nämligen så att han och IKEAs skåpsdörrsanordningar inte riktigt år kompisar, i alla fall inte idag, men kanske imorgon :-).
Det blir inget mer rapporterande idag. MOR & LILLMATTE bara drog på Bio så där nästan utan förvarning och lämnade oss två i sticket. Men oss går det ingen nöd på inte, vi fixar lite grabbkväll, FAR tar en pilsner och jag tar ett grisöra.
SVA...
Nu måste jag ta ett snyggt passfoto, man kan ju inte se ut hur som helst i sitt pass för då kanske man blir stoppad i tullen och tagen för oigenkännelse och det vill man ju inte utsättas för.
Nu finns det snart inte mycket kvar för MOR att skylla på för att vi inte skall kunna bege oss till Danmark för att testa mina färdigheter... kaninerna vet vi, vattenavlämningarna likaså... och känner jag MOR rätt så har hon nog fler ÄSS i fleeceärmarna.
(R)Apportering...
Tänk nu har vi redan genomfört halva jaktkursen... vad tiden går!
Vissa av oss startade redan klockan 18 för att det börjar mörkna snabbare & snabbare nu om kvällarna och de som inte hann tills dess anslöt efterhand. När Enzo & Camilla slöt upp så hade dom i släptåg en kille med känt ansikte, det var GB-Göran som indirekt hjälpte mig att "bota" min hoppa-in-i-bilen-skräck. Idag var han med för att studera brorsan lite men oxå se hur det går till när labbar & flattar är på jaktkurs.
På kursprogrammet igår stod det Stoppsignal på inkallning/UT-tecken samt Linjetag & Dirigeringar .
Idag var det Kent som intagit dungen som arbetsområde och runt sig hade han 4 förväntansfulla ekipage:
Först blev det lite stadga, vilket innebar kvarsittning medans MOR gick iväg för att göra en inkallning, men det var inte vilken inkallning som helst, det skulle stannas på mitten och när Kent kastat iväg en dummie så skulle inkallningen fullföljas ända in till MOR och därefter skulle dummien hämtas in. På nästa moment så startade vi likadant, men när stoppsignalen ljudit så kastade MOR en dummie bak över sitt huvud och inkallningen skulle slutföras även denna gång innan dummiehämtningen fick ske. På stoppsignalen var jag lite seg, men på just detta håll har vi inte tränat förut.
Här var två som klarade momentet väldigt bra:
"Polis Ingela" gjorde vad hon kunde för att få stopp på Ronja:
Vid nästa övning så sattes jag mellan Kent & MOR med nosen riktad mot MOR, när Kent fångat min uppmärksamhet så slängdes en dummie iväg vilken jag först fick hämta när jag släppt fokusen på dummien och istället tagit kontakt med MOR och då hon visat handtecknet stärkt tillsammans kommandot "UT APPORT" och då var det bara snabbt vända utåt och hämta in dummien. Här var jag lite seg när det gällde att ta kontakt med MOR.
Sedan var det dags för sidbyte.
Medans vi fick en stunds vilo/fikapaus (tack för bullsmaket Ingela) så pladdrade Gert på om vad som vi skulle lära oss hos honom denna kväll. Men vilan blev ganska kort för rätt som det var så fick Gert bokstavligen "myror i brallan" och då var det bara att ställa sig i led för att sätta igång. Det blev en markeringsrepitition, längdavståndet till slänten var frivilligt, Gert kastade en dummie på andra sidan slänten, ner bland en massa nässlor och det väntade resultatet skulle vara bra markering samt snygg avlämning. Det tog ett litet tag innan jag fann dummien men sedan skötte jag resten väldigt bra.
Sedan blev det dirigeringsövningar för hela slanten. När det gäller dirigeringar så är det viktigt att MOR visar mig klart och tydligt i vilken riktning jag skall ta mig utåt. Efter en linjetagsuppvisning av Syrran Vira så delades vi upp på 3 stationer:
- 2 dummiesar lades ut på en alldeles rak stig.
- 2 dummiesar på en inte helt rak stig och dessutom var den ganska gräsbelagd.
- 2 rådjusdummiesar hade placerats ut tidigare av Gert. Det var bra mörkt men doften gick rakt in i nosen och avlämningen blev dagens sämsta. Men kära MOR jag är inte van vid rådjursdummiesar och ville undersöka den lite mer ingående först.. MOR muttrade att nu skulle en rådjursdummie oxå införskaffas för att träna bort oxå ovana.
När vi skulle lämna träningsplatsen så var Gert av med en dummie, jag och MOR gick på uppletarrunda, jag fann dummien och MOR fann markeringsflaggorna som jag tror Gert glömt bort annars.
När vi kom tillbaka till bilen så möttes vi upp av en lite tjurig/hungrig Marie, hon hade fått stå och vänta på oss för att kunna överlämna lite saker. För att mjuka upp henne lite så bjöd MOR & LILLMATTE med henne till Lödde & hamburgerrestaurangen MAX och snabbt mjuknade hon upp vill jag lova.
Vi klarade oss tack & lov från regnet under träningstimmarna... lite blixt men inget dunder, men på hemvägen så öppnade sig himlen och då var det härligt att befinna sig inomhus om än i bilen.
Undrar vad...
Jag var väldigt träningssugen ikväll när det skulle tränas inkallningar med störning. LILLMATTE kastade en dummie medans jag snällt satt kvar även när MOR lämnade mig. När MOR kallade på mig satte jag full fart ut, dock inte spikrakt in till henne... jag fick en liten åthutning för att bli påmind om vart jag skulle. På resterande inkallningar så var det ingen tvekan om vart jag skulle ta vägen först.
Gällande minnet så hade jag inte fått med mig hela ut, jag fick göra 2 försök innan jag kom ihåg var minnesmarkering slängts ut.
MOR har verkligen försökt att ändra sitt röstläge sedan förra veckans kurskväll... det har blivit mycket bättre men än funkar det inte riktigt alltid, men vem kan göra allting perfekt & rätt alltid?
Nu till kvällens märklighet:
MOR kallar in mig i köket och stänger dörren om oss. Sedan visar hon att hon sätter korvapossen på köksbordet och så sätter vi oss ner. Jag trodde vi skulle ha lite pälsvård & pedikyrvård(för det hade behövts) men ingen sax, ingen klotång hade plockats fram. Efter någon sekund så kom det något konstigt ljud, ett klickande ljud från MORS hand och sedan direkt efter kom en korvbit in i munnen min. Detta upprepade sig ytterligare 5 ggr, klickljud + godis. Hm, vad skall detta betyda? Jag belönades bara, very very strange!!! Förresten kom precis på att MOR sa att hon fått med sig korv hem från affären som gick ut i datum idag... så klart var det därför att jag fick korv utan någon ansträngning. Så dum jag var, borde jag ju ha tänkt på från början.
MITT LIV SOM HUND...
Detta inlägg är skrivet av MOR Helene.
Ikväll begav jag mig iväg till Margareta för att tillsammans med några andra entusiastiska mattar få veta/lära oss allt om hur klickerinlärning kan gå till. Vår utomordentliga kursledare var Emma.
Det började som grekiska för mig... men efterhand så lossnade det lite och jag började fatta galoppen fram tills att jag skulle agera hund. Jag förpassades in ett annat rum, när jag kom ut så skulle jag lista ut vad Emma ville att jag skulle göra utan ett ljud från hennes förseglade läppar. Jag prövade med att niga = inget klick inget godis, vände till vänster = klick + godis, vände till höger = klick + godis, här körde jag fast lite och kände mig urkorkad men fick ingen som helst hjälp det vara bara att tänka vidare. Sedan tog jag ett steg framåt med höger foten = klick + godis, tillbaka till utgångsläge = klick + godis, aha här trillade poletten ner, hon ville att jag skulle lyfta på höger ben. Just det här ifrågasatte jag flera gånger... hur f-n skall hunden förstå vad vi vill?
Men först måste klicket = godis befästas och det lyckade receptet lyder så här:
Träning 3 ggr/dag i 5 dagar = bra fattning, på 6:e dagen (absolut inte dag 4 eller 7) skall ETT klick göras när hunden ligger och vilar/sover. Har hunden befäst att klicket = godis så kommer hunden att komma som ett skott och sedan kan man övergå till riktiga "utmaningar".
När Wallander kommer hem imorgon så får jag förstås fråga honom om han är intresserad av att testa detta. Är han med på notorna så kör vi. Vad spännande det skall bli!!!
Om man vill veta mer så kan man hitta mycket "matnyttigt" på: http://www.klickerforum.se/
MORS...
... gamla Fleece-tröja har gjort sitt nu efter ca 20-års lång & trogen tjänst:
Nu får denna neutrala Fleece-jacka ta vid istället:
Jag blev allt lite purken igår fm när MOR packade ryggsäcken och åkte iväg utan mig och så kommer hon hem och luktar Lakkan. Lakkan hade alltså fått följa med till Bosjöklosters Jakt- & Fiskemässa men inte jag, fy vad tjaskigt! När man sedan får ligga och höra talas om både det ena och det andra så blev man ju inte gladare precis. Jag hade också velat shoppa, fått visa upp mig i montern och varit med på tävling där man skulle hämta in sådana där roliga saker som tofflor och annat J. Men men nu blev det inte så och lika bra att sluta tjura över det. MOR sa att jag inte skulle ha mått riktigt bra om jag hade fått vara i närheten av Lakkan och att hon lät mig stanna hemma för MITT bästa. Hm, jag förstår inte... jag mår väl alltid bra i närheten av Lakkan, hm...
I eftermiddags blev jag upphämtad av ÄLDREMATTE, hon var jätte förkyld och lite deppig och tyckte att hon behövde någon som kunde liva upp henne lite och då valde hon mitt sällskap, visst blir man glad då. Vi har sett på DVD, sovit & myst mest hela tiden, så klart blev det lite kvällsmat oxå. Nu har vi varit ute på natterundan och nu skall vi gå och knyta oss.