Wallander

... testing!

Ikväll var vi ute bakom stadsteatern och tränade. Bl a testade vi mina nya linjetagsdummiesar och dom fungerade riktigt bra. Dom höll sig hela tiden stående vilket gjorde att det var lätt att se dom, färgen på dom gjorde säkert sitt till oxå. 

Annars har dagen bara löpt på....

FAR började med lite sillafrukost och musiktävling här hemma imorse (10.00) med sina brödrar, sedan skulle dom dra till Bakken och än har vi inte sett röken av honom. Får hoppas att han är hemma innan MOR ger sig av imorgon bitti bara.

MOR har tvättat och haft sig, jag fattar inte hur 2-beningar kan använda så mycket kläder på bara en vecka? Dom måste vara ena riktiga smutsgrisar!

LILLMATTE har varit hundvakt hemma hos Tarzan ett par timmar.

... mina finfina linjetagsdummiesar som jag fick i present idag för att jag var så duktig igår när man tog ett blodprov på mig.

... del 2 av 6.

Trots idogt regnande hela dagen så klarade vi oss så när som från ett par små stänk bara ikväll.

Precis som förra gången fick vi gå i samlad trupp ner till träningsplatsen.

Stadgeträning - kan man aldrig få för mycket av - idag fick vi gå lite serpentingång, först i koppel sedan utan. På "kvarsittningen" flög det först dummiesar omkring oss sedan skulle vi kallas in en efter en. Tillslut satt jag kvar alldeles ensam alla andra hade fått komma in till sina mattar & hussar och jag trodde så klart att det snart skulle vara  min tur men då far det plötsligt två dummiesar till över mitt huvud innan jag blev inkallad. Vaffor gjorde dom på dette viset mot mig? Hade jag inte skött mig eller var det för att jag var för duktig?

Efter stadgan blev gruppen uppdelad och vi hamnade hos Gert tillsammans med Vira & Berit, Calla & Ann-Sofi, Max (labben med den rätta färgen enligt Gerts tycke) & Carina + "jumjum" (nej så hette han nog inte den "danske" labbekillen) & hans matte som jag oxå tyvärr glömt namnet på.

Vid första markeringsövningen skulle det störas ordentligt. Gert kastade en markering, jag fick "kvarsittning" och MOR gick ifrån mig och istället för att jag skulle få hämta dummien så gjorde MOR en inkallning först och sedan fick jag hämta dummien. Sedan fick jag återigen "kvarsittning", MOR gick ifrån, Gert kastade en dummie och återigen kallades jag in först. Här valde jag rätt även om jag slog en snabb blick mot dummien.

Nästa övning Referensmarkeringar. Här fick vi jobba i par. Jag fick börja, A-S & Calla gick ut en bit, kastade en dummie mot en referenspunkt (träd/buske etc). Jag skickades och första gången gick det bra andra gången ökades avståendet för att göra det lite svårare men det gick bra i alla fall. Sedan bytade vi plats, MOR kastade två markering till Calla och jag vändes ifrån situationen båda gångerna. När vi sedan bytade utgångspunkt och förlängde avståendet ytterliggare så lyckadedes det inte lika bra, jag var inte lika motiverad. Tydligen är jag en ganska låg kille som behöver lyftas lite och då är det inte helt bra att jag tas ur situationer för ofta. Jag hoppas att MOR tänker på detta i fortsättningen för annars är risken stor att jag tappar sugen helt och det skulle ju inte vara kul.

Sista övningen hos Gert blev en test av hur bra våra minne är. Även här jobbade vi i par. En markering kastades och så lämnade jag & MOR platsen för en stund, när vi kom tillbaka så var det bara att sticka iväg och hämta in dummien utan någon som helst tvekan.

Sedan var det pausvila med fika (trodde vi) men jag hann bara snusa upp var löp-Lakkan sedan kallade Kent på oss och nästa övning skulle påbörjas. De markeringsövningar som vi gjorde förra gången skulle nu göras lite svårare genom att avståndet skulle ökas. Jag markerade var dummien föll, sprang iväg men tvärbromsade när jag fick Lakkans underbara doft återigen i näsan och då måste jag erkänna att det blev ett svårt val. Jag fortsatte ut efter viss tvekan men det blev en usel hämtning och en lika usel avlämning. På nästa försök sprang jag inte ens ut, jag kallades tillbaka och fick starta förbi Lakkans doftplats men det gick inte mycket bättre, jag hade bara fått en sak på hjärnan och den var intressantare än att hämta in en dålig dummie. Kanske att jag varit lite mer medgörlig om inte MOR låtit så himla förbannad, tänk om hon istället med mjuk röst sagt: apport när jag skall skickas ut och ja ja ja när jag behöver lite hjälp på traven. Nu får MOR helt enkelt ta och skärpa sig lite annars anmäler jag henne till en kurs i kommandobetoning. Lite molokna gick vi ur denna övning, jag för att jag togs ifrån det härliga området och MOR för att jag inte fixat att koncentrera mig på den uppgift som jag borde ha koncentrerat mig på. Men hur lätt tror hon det är egentligen för en kille med svallande pubertetskänslor?

Här fick vi en liten andhämtningspaus och nästa övning gick ut på att fixa markeringarna som kastades över ett litet backkrön. Första gången kastades en vanlig dummie, jag sprang ut med bra fart, tog mig bra över krönet och letade utav bara f-n men jag fick bara en viltdummiedoft i nosen men fann ingen sådan men efter ett litet tag så fann jag dummien som var kastade och sprang direkt hem till MOR och lämnade av ordentligt (jag vågade inget annat). Nästa gång kastades en viltdummiemarkering och den fann jag på direkten och tvekade inte en sekund på var jag skulle bli av, det var tillbaka till MOR som gällde.

Jag fick sedan avsluta med två markeringar  som kastades av Frida på stigen dock mot motsatta hållet. Då hade jag både bra fart in & ut och tramsade inte alls. Det var skönt att avsluta denna kurskväll på ett bra sätt.

För att hjälpa mig på bästa sätt så fick MOR en hel del tips och summan av kardemumman av dessa blev:
- Inte ta mig ur situationer för ofta
- Skicka snabbt för att behålla fokusering hos mig
- Ändra röstläge
- Hon måste försöka hitta ett sätt som gör att jag tycker det är roligare att avleverera till henne.

Lite foto från stadgeträningen i måndags resp idag läggs förhoppningvis ut på kvällkvisten.

... slut!

Idag på morgonen lämnade jag och min semesterflock Bastudden. Ellinor skull skjutsas till tåget och tur var väl att 2-beningarna var ute i god för jag hade bestämt mig för att inte lämna Bastudden i första taget men efter en kvart var jag "övertalad" (när MOR fick höra talas om detta blev hon inte stolt över mig precis och kunde inte förstå varför jag inte kopplades och med bestämdhet fördes fram och in i buren betydligt tidigare).

Strax efter 13 så parkerade Marie bilen på J A-gatan och snart hörde jag MORS glada stämma och jag visste knappt hur jag skulle bete mig när hon öppnade bagageluckan och lät mig komma ut. jag behövde inte direkt skiljas från Lakkan & Marie för dom följde gärna med upp och åt lite lunch. Efter att jag hälsat lika glatt på FAR så intog jag min favvoplats på balkongen (måste erkänna att jag saknat den lite). Strax innan 15 var det så dags att ta avsked. Vi följde med ner för jag hade lust att checka av mina revir i M-parken. När buren öppnades och Lakkan hoppade in så tittade jag inte ens åt det burhållet, jag stod på trottoaren med blicken fast riktad upp mot parken. Det tog en bra stund att snusa av gräsmattorna i parken och på många ställen behövde jag förstärka reviret lite. Klockan 16 fick jag följa med FAR och hämta LILLMATTE hos den långe smale (undrar varför han hade koppel på mig när vi skulle gå till bilen?). Efter denna lilla biltur så har jag varit nästintill utslagen i flera timmar, fick höra av MOR & LILLMATTE att jag snarkat värre än FAR. Inte så konstigt, det har varit en fartfylld vecka och luften gick ur mig lite när jag kom tillbaka till min flock och min hemmaplan.

Lakkan, Marie & Ellinor, 1000 TACK för att jag fått tillbringa mer än en hel vecka tillsammans med er, jag kunde inte haft en bättre vecka när MOR & FAR valde att åka iväg själva.

Även om det tar emot lite så får jag väl återberätta lite om hur de hade det på maffiaön Sicilien:
I denna "by" bodde dom, dvs en bra bit ifrån "civilisationen" (fanns inte många möjligheter att ta sig kvällstid till eller från "byn" till någon annan stad utan att det hade ruinerat MOR & FAR).

Sett från stranden:

Vädret fanns det inget att klaga på, mellan 35 & 40 grader dagligen med en luftfuktighet vissa dagar på 70%. Så det har blivit mycket solbadande. Stackars FAR har fått ligga under parasollen nästan dagligen, undrar om han gillade det eller om han egentligen bara gjorde det för husfridensskull? Men att bada i vågorna och spana in snygga italienskor det gillade han.

Några utflykter åkte dom på, dom besökte en liten stad som hette Terrasini, den lite större staden Cefalù och den största av dem alla Palermo. I Palermo chockades dom lite, titta som dessa 4-beningarna hade det, valpisarna var bara 9 dagar gamla och fick ligga där direkt på marken för åskådning i en otrolig hetta och detta tjänade deras husse pengar på (som nog inte skulle användas för att köpa mat!). Men man får hoppas att några vänliga själar köper valparna när de är stora nog att klara sig utan sin mamma. MOR sa att det var väldigt nära att en av valparna åkt ner i hennes väska, det hade varit kul om hon haft en kompis med hem åt mig :-) eller kanske inte...



 
Denna lilla tikvalp bodde på hotellområdet och var en riktig "tiggemoster" överallt där det kunde vankas mat var hon. För det mesta blev hon bortkörd av sura resenärer, men MOR & FAR lekte så klart med henne:
 
Maten var ingen höjdare, 1500 2-beningar skulle utfodras mellan klockan 19.30 och 21.00 varje kväll, så ni kan nog förstå varför MOR & FAR ganska snabbt valde betalrestaurangen istället om kvällarna.

Men nu är vi återsamlade hela flocken, på måndag skall MOR & FAR börja jobba och LILLMATTE påbörja sitt sista gymnasieår så det verkar som om det mesta skall återgå till det normala igen. Men jag undrar om detta betyder att sommaren snart är slut och att hösten börjar krypa närmre och närmre. Men MOR har sagt att det skall hända mycket roligheter i höst så det kan väl inte vara så farligt om den redan är på väg, eller?

Nu har jag varit vaken en bra stund, hade egentligen tänkt hålla MOR sällskap tills LILLMATTE kommer hem från MF (Malmöfestivalen), men jag ger upp nu och går in och värmer LILLMATTES säng så länge. 

...och idag var sista heldagen med min "semesterflock". Vid lunch ringde MOR till Marie och berättade att allt var väl och att MOR och FAR är på svensk mark igen. Det blev jag glad att höra. Imorgon ska jag få återse dem igen och det ser jag fram emot även om det också innebär att jag får lämna lantlivet och återgå till att vara stadshund.

Idag åkte vi till Bjurkärrs naturreservat och gick en annan runda än i förrgår. Där hittade Marie och Syster Yster en väldigt mystisk men rolig skylt.

Som vanligt hade vi också full fräs i skogen. Här är en bild där jag faktiskt tycker jag ser riktigt vild ut.

När vi kom tillbaka till Bastudden igen blev det både inne och ute aktiviteter, bad, ätande, godistugg mm. Marie hade simträning med mig igen, ja mest med mig för Lakkan simmar som en delfin. Men jag behövde lite mer träning tyckte Marie. En vattenleksak har gått lite sönder men Marie säger att hon kan laga den igen.

När det gäller bilen har det gått bättre att hoppa in än igår. Det blir enklare om jag går med på att hoppa in på en gång har jag insett. Jag vill inte bli ifrånåkt och idag kändes det riktigt bra när Syster Yster satte sig ner och pratade väldigt vänligt till mig och klappade om mig innan jag hoppade in.

Sista kvällsdoppet blev precis när solen hade gått ner. Jag stod alldeles själv ute i vattnet för Lakkan kände inte för att hoppa i plurret just då.



Ja, det blir tufft att lämna detta underbara ställe. Men flocken kallar på mig och jag längtar efter återseendet. Mycket roligt väntar också på mig, det känner jag på mig.  Men det har varit en härlig vecka tillsammans med min allra bästa vän och hennes flock.

Till sist en vy över Åsnen från ikväll...



Med detta önskar jag God Natt och jag sänder särskilda tankar till min MOR och FAR som återigen är tryggt hemma Sverige och Malmö. På återseende imorgon!

Dagen började med gräsklippning som Marie höll i. Jag följde efter henne för jag var så intresserad av vad hon gjorde. Ibland fick hon huta åt mig för att jag var för nära. Men gräsklippningen var bra för förutom att gräset blev klippt så kom Syster Yster ur sängen. Hon var lite krasslig men hämtade sig efter en stund. Under tiden gnagde jag och Lakrits märgben.

Här gnager jag på mitt lilla ben.

Så småningom bar det av på utflykt Men först var det lite trassel med mitt inhopp i bilen. Jag smet iväg, för sökte få Marie att jaga mig. Men nä, se det gick hon inte med på. Istället åkte de iväg från mig. Jag var helt säker på att de skulle komma tillbaka men nä, jag fick minsann springa fram och signalera att jag ville med bilen.

Vi åkte först till ett skogsområde och gick promenad. Där var jättefint och utmärkt terräng att springa i. Där fanns också badmöjligheter vilket jag och Lakrits naturligtvis utnyttjade.

När vi skulle åka ifrån skogen ville jag inte heller in i bilen men jag vågade inte fresta på tvåbeningarnas tålamod riktigt lika mycket så jag kom när de startade bilen och tutade på mig. Då hoppade jag in utan knot.

Efter skogstur blev det stadstur i Växjö. Där åt vi också glass på en uteservering. När vi sedan kom hem igen blev det grillning utomhus. Jag och Lakkan fick en korv var och sedan en tuggpinne inomhus. Nu är jag trötter efter en väldigt trevlig dag. Tiden går så fort, snart är det ju dags för mig att återvänta till min flock. Det ska bli härligt samtidigt som jag så klart kommer att sakna livet här. Men man kan inte få allt, så är det bara.

Till sist en rolig vägskylt som Marie plåtade. Syster Yster är med på bilden.

...fast denna gång utan MOR.

Igår blev det ännu en lång bilresa. Jag var lite trumpen, tyckte det var segt men så blev jag ju rikligt belönad när vi kom fram till Bastudden. Jag och Lakrits sprang och sprang och badade medan Marie och Syster Yster packade in från bilen och såg till så att vi kom i ordning.

Jag hade lite svårt att komma till ro i natt men när Marie somnade så släckte även jag lampan. Sedan vaknade jag i morse och ville hitta på en masa kul med Lakkan men Marie ville sova mer så jag fick vänta en stund. Strax innan åtta gick vi upp och så höll vi igång under förmiddagen med olika saker tills Syster Yster gick upp.


Här sitter jag framför huset.


Jag och Lakkan på span ut över viken.


Så ljuvligt.

I eftermiddags åkte vi och handlade en runda. Jag ville ogärna in i bilen men ville inte heller vara kvar själv. Men det var inte så farligt och när vi kom hem gick vi en runda ner till campingen. Sedan blev det korvgrillning. Medan Marie fixade till brasan så badade Syster Yster med mig och Lakkan. Jag har aldrig simmat så långt ut för som idag och kände mig riktigt stolt.



Nu är det mörkt ute och en brasa har tänts inomhus istället. Lakkan ligger på soffan och sover på sitt blåa överkast. Jag ska också försöka komma till ro nu.

Dagen började med att jag, Lakkan och Marie följde Maries syster Pinnen till t-banan för hon skulle med ett tåg. Sedan blev det morgontur här omkring. Det var knappt några människor ute och härligt väder. Det går bra för Marie att ha oss båda i koppel själv fast hon klagar lite på att vi inte är synkade, det vill säga vi nosar på olika ställen och inte samtidigt.

Dagen förlöpte sedan som så att Marie vilade sig en stund när vi kom tillbaka (hon har känt sig lite krasslig), sedan gick Syster Yster upp och efter en stund åkte hon ärende till Ikea. Marie var hemma hos mig och Lakkan. Vi gick en liten runda och sedan när Syster Yster kom tillbaka höll hon och Marie på med att prova kläder och Lakkan och jag tyckte det var ganska tråkigt. Men plötsligt började Marie och Syster Yster göra sig i ordning för skogen.

Skogsturen blev en upplevelse. Ett riktigt vildmarksäventyr kan man väl kalla det. Vi gick nämligen betydligt längre än vi hade tänkt oss och en annan väg dessutom. Ja, det är lite tufft att erkänna men vi var faktiskt vilse en stund. Men så småningom, efter över två timmar kom vi tillbaka till civilisationen. Vid det laget var vi alla jätteblöta för himlen bara öppnade sig och regnet vräkte ner en bra stund medan vi gick. Men trots vår blöthet fick vi åka med bussen när den kom. Det visade sig att det bara var tre hållplatser men att det skulle ta väldigt lång tid att gå den vägen så vi var så tacksamma att vi fick åka med (dessutom gratis). När vi hoppade av stod bilen där snällt och väntade på oss och vi kunde åka hem. Jag måste säga att jag och Lakkan tyckte skogsturen var toppen även om tvåbeningarna tyckte det blev lite tokigt. Men vi fick massor av frisk luft och motion. Fast det var ju tur att Syster Yster hann i tid till sin spelning. Hon kom iväg sent eftersom vi kom hem mycket senare än vi hade tänkt. Men hon ringde för en stund sedan och berättade att allt hade gått bra ändå.

Under kvällen har Marie monterat den där byrån som inhandlades under förmiddagn och jag och Lakkan har vilat mycket. När vi var på kvällsturen kändes det att energin var på väg tillbaka men lite mer vila skadar inte och nu inväntar vi Syster Yster.

Det var en konstig morgon igår. MOR sprang mellan tvättstugan och lägenheten och höll på med allt möjligt. Vid halv elva fick jag besked om att Marie var på väg. En stund senare gick vi ner på gården. Det var jag, MOR och min kasse med mat, necessär, matskålar och lite annat.

Det kändes konstigt att MOR sade hejdå till mig och inte hoppade in i framsätet hos Marie som hon brukar när vi åker iväg på träningar. När vi kom hem till Lakrits tittade jag mig omkring. Kanske MOR hade gömt sig i bilen innan den åkte, att hon bara hade skojat om att åka bort. Men nä...ingen MOR. Istället blev det promenix med Marie och sedan bus på fältet med Lakkan. Vi fräste runt en stund men sedan blev det för varmt och vi föll omkull i skuggan. Då bar det av till dammarna som Lakrits Dagishusse har gjort. Där badade vi och så stiftade vi bekantskap med Lakrits Dagishusse och Dagismatte.

Vid halv två tiden rullade bilen med mig, Lakkan och Marie och en massa packning mot Stockholm. Det är en lång väg att resa med bil men Marie stannade två gånger för att gå rundor med oss och en gång till då vi fick korv. Jag fick lära mig att Marie vill att jag och Lakkan väntar på vår tur att hoppa ur bilen. Marie är inte den man driver med, det har jag redan förstått. Men hon är väldigt omtänksam om oss fyrbeningar så jag klagar inte.

I utkanten av Stockolm mötte Maries Syster Yster upp. Hon heter egentligen Ellinor men kallas Yster av Lakrits och det kan jag förstå för det är full fart på henne. När vi kom fram till hennes högkvarter så visade Lakrits mig runt. Sedan var det matdags (senare än vanligt men så blir det när man är på resa). Efter det blev det kvällspromenix. Marie hade hand om mig och jag fick inte stanna och lukta riktigt överallt där jag ville för då påstod Marie att vi hade varit ute till det blev morgon. Det är mycket att kolla upp när man kommer till ett helt nytt ställe.

Så småningom kom vi till ro för kvällen.


Här ligger vi och slappar. Lakkan i biabädden och jag på mattan.


Här har Lakkan avancerat till högre höjder, dvs soffan och Maries säng.

I morse vaknade jag först av alla. Jag kollade runt lite, skulle se om Lakkan och Marie var vakna men det var inte populärt hos Marie när jag började greja runt. Hon hutade åt mig och jag vågade inget annat än att sova vidare. Lakkan är morgonsömnig av sig så det är inte så lätt att få igång henne så länge Marie sover.

Vid lunchtid åkte vi alla ut till skogen där Lakkan brukar få springa. Det var lite regnigt och där var inga folk alls och jag kan lova att vi sprang. Vi badade också i en bäck och så hittade vi ett fint vattenhål som vi plaskade runt i.

I eftermiddag blev vi lämnade en stund medan Marie och Yster körde till Tippen. Lakkan var lite stressad över att de åkte men jag försökte lugna henne med att allt var okej.

Resten av dagen har vi varit inomhus en del men sedan kom Pinnen, Maries andra syster. Hon heter egentligen Pernilla men kallas Pinnen. Tillsammans gick vi alla fyra på promenad ikväll och sen har vi haft inomhusmys. Vi fick också en korv var för Marie kokte korv till sig och Pinnen.

Jag vet inte om du läser det här MOR. Men om du gör det så vill jag säga att jag har det jättebra men såklart saknar jag dig. Marie säger att jag är lite disträ ibland och det är säkert så för jag tänker på dig och resten av min flock och undrar hur ni har det och om ni tänker på mig. Men jag är med min allra bästa kompis och hennes flock så det är finemang med mig. Jag ser fram emot att komma till Småland även om det är trevligt att ha besökt den kungliga hufvudstaden. Fast jag har inte varit inne i centrum och det är egentligen inget jag längtar efter heller för jag tror det är som hemma fast bara mer folk och rörelse. Men jag måste säga att Yster bor lantligt för att vara i Stockholm och ändå är det nära till allt. Det är typiskt Lakkan att fixa till det så för sig att hon har nära till skogen även om hon är i stan.  

... vänja mig med både det ena och det andra.

Jag blev lite förvånad när väckarklockan ringde imorse, kändes som om jag precis hade fallit in i nattens djupsömn. Men jag vaknade snabbt när jag fick höra att det var träning på gång igen.

Strax efter 9 åkte vi iväg upp till sjöarna. Vi hade knappt kommit ur bilen då Gert & Fender dök upp. "Just in time" dök Ingela & Johan upp med Tessie, Ronja och Milla.

Efter lite skitsnack 2-beningarna sinsemellan hade det dessutom både hunnit börja och slutat regna och när vi äntligen började träningen så tittade dessutom solen fram lite, bra tajmat!!!

Jag satt och observerade de andra när de jobbade på land ett bra tag. Dom såg ut till att ha väldigt roligt och jag blev mer & mer sugen. Detta observerade Gert så klart och jag fick hämta en dummie, vilket jag gjorde utan att göra bort mig. Efter ytterligare observationer så förlyttades träningen från land till vatten. Så himlans nyttigt att få sitta och se på hur man skall göra. Här klev Milla riktigt in i handlingen... vilken fart ut i vattnet den lilltjejen har, hon lixom befann sig på vattenytan som en vattenscooter den första biten. Jag fick oxå hämta i vattnet, första försöket var jag lite spooky när jag kom ut i vattnet men efter att Johan kastat ut ytterligare dummiesar så fattade jag mod och simmade ut, när jag kom upp på land släppte jag dummien och skakade mig, men tog upp den igen och sprang efter MOR och lämnade av. Försök 2 & 3 gick förvånansvärt bra, jag släppte inte när jag fick fast mark under tassarna utan satte fart efter en lockande MOR. Ni skall veta att jag skickades en riktigt bra bit från vattnet (MOR ville gå längre fram men hindrades, vad skulle det vara bra för tyckte Gert) och var sedan nästan dubbelt så långt ifrån vattnet när jag var på väg upp, men det fixade jag i alla fall. 4:e försöket blev lite misslyckat, men det var MORS skull faktiskt, hon skulle varit snabbare att ta emot när jag kom in. Men allt kan ju inte fungera klockrent så här i början.

Slutligen skulle MOR försöka dirigera mig till en dummie som Gert slängt ut som en störning till Tessie, men det gick inte så bra förräns Gert gav MOR ett bra tips om hur hon skall hjälpa mig på traven på bästa sätt. Kan ni tänka er att Gert fick mig att hämta den, jag brydde mig inte om att inte MOR var närmast :-).

Men den tuffaste matchen gick jag nog idag mot Ronja som mer än gärna lyfte bort svansen när jag (eller Fender) kom i hennes närhet, tack Johan för detta eminenta störningsmoment. I slutet av träning var jag väldigt fokuserad av henne, vad gör Gert då? Jo han säger till MOR: "Helene, skicka Wallander på denna markering". Jag håller koll på både Ronja och dummien och jag ser oxå hur 2-beningarna står där och tänker, vad väljer han. Mina kära bloggläsare, vilket val tror ni jag gjorde?

Vilken förmiddag vi fick uppleva idag, så himlans kul och lärorikt för oss båda. MOR var så glad & positiv när vi åkte hemåt och sa till mig gång på gång att jag var en duktig kille och att hon tyckte det var jätteroligt att se mig vara lite mer på hugget.

Tack för fågeln Johan & Ingela. Men Ingela vilken sorts fågel var det nu igen, råka/kråka/skata/korp/koltrast? Fråga Johan är du snäll... han vet nog! Så i eftermiddags blev det lite viltträning inomhus. Jag tog den gärna om MOR höll i den och sa apport och sedan bar jag gärna runt med den. Men när MOR skickade ut mig från köket ut i vardagsrummet för att jag skulle hämta den så ville jag inte gärna ta den. Men jag tror att jag får fler försök... kanske redan imorgon.