Guinness...
Jag skulle så gärna vilja komma & leka med dig en stund i eftermiddag om det går....
Nu har det varit...
MOR kom hem först men sedan har hon bara legat på soffan och blivit uppassad. Gång på gång har hon ropat: Frida kan du hämta det, Frida kan du göra det, vilket himla tjatande på LILLMATTE (stackaren). Tyvärr kunde inte jag hjälpa till så mycket, men jag har legat i hennes närhet mest hela tiden och sett till så att hon följt läkarens ordination, vilket hon verkligen gjort (MOR kan vara riktigt lydig ibland).
Så som ni förstår så har det inte hänt så mycket för mig idag.
Imorgon skall MOR på julfest i Köpenhamn direkt efter jobb och det ryktas att hon skall komma hem mitt i natta, undrar hur hon skall klara det, hon är definitivt inte van att vara på baluns, men förhoppningsvis så får hon lite sovmorgon på lördag, visst ger vi väl henne det FAR?
Paraply...
När MOR & jag kom ut på sista kvällsrundan så mötte vi Tyrus & Co i M-parken. Det är alltid trevligt med lite promenadsällskap, så vi gick en ganska lång runda tillsammans. Vädret var inte det bästa, men regnet hade i alla fall nästan avtagit helt. Så paraplyen som Camilla tagit med sig ut var ju helt onödigt att gå omkring och bära på. Jag gjorde flera flera försök till att få hjälpa henne och tillslut så fick jag äntligen det. En bra bit spatserade jag med paraplyen i munnen, stolt som den stoltaste tupp! Jag tycker det är så kul när jag får vara behjälplig!
MOR tyckte...
... att lydnadsträningen ikväll gick ganska bra, tror fasicken det, jag fick ju hela tiden vara i lina.
Vi tränade på lite basic-saker såsom att gå/sitta nära varann utan att pussa på Lakrits eller bli pussad av Lakrits (gällde alltså oss killar, jag & Elliot), detta klarade vi alla av jättebra.
Resterande övningar gick i de gamla banorna, slalom mellan koner (efter att jag gått så såg fältet ut som ett slagfält, jag hade vält omkull alla koner med linan som jag var tvungen att ha hängande efter mig hela tiden), stående/läggande under gång, inkallning, hinderhoppning mm. Men en sak till var annorlunda ikväll förutom linan, det var när jag gjort något bra så slängde MOR iväg min repboll, jag fick sticka iväg och hämta den, men jag hade inte den minsta chans att dra iväg. Jag blev tillbakakallad, men eftersom att jag inte riktigt förstått att det är lönsamt att komma tillbaka så blev jag inhalad hela vägen, men jag blev ändå premierad med en köttbulle när jag kom ända in och lät MOR ta hand om bollen.
När träningen var över så blev det till att hoppa in i bilen, men sedan tog det som vanligt en bra stund innan vi åkte hemåt, dom där mattarna skall alltid babbla på en himlans massa. Fast idag handlade det tydligen om en hel del viktigheter/hemligheter som inte kan avslöjas ännu. Men Marie var inte ledsen, du får reda på det i sinom tid. Dom, MOR & Ann nämde något om nu kan hon få smaka på sitt eget hemlighetsmakeri.... jag förstår inte riktigt, gör du Marie?
Detta kallar jag...
Här var du väl bra avis Niklas, visst?
Förstår inte...
Detta är dennes nya plats: I taket, taskigt va?
Jag var tvungen att...
Strax efter 16 "invaderas" huset, det skulle vara pysselkväll här hemma. Först kom Ann och oj så glad jag blev att se henne fastän inte Elliot var med, ja jag blev så glad att jag inte ens brydde mig om att MOR gick iväg för att möta Marie som behövde bärhjälp, det visade síg nämligen att Marie hade en gedigen samling av allt som behövdes för att kunna göra fina kort mm. När Marie så hade parkerat bilen så blev hon oxå varmt välkomnad utav framför allt mig.
Det var verkligen rena rama julaftonen för både mig, MOR & LILLMATTE, av Ann fick jag struts och ett annat tuggben. Tuggbenet försökte jag dock senare att byta ut, jag stoppade ner det i Lakrits mattes IKEA-bag, för i den låg nämligen Lakrits 1 1/2 års present inslaget i hjärtepapper och den var lite mer spännande (förlåt Ann). Dock
blev jag påkommen ganska snabbt, det som hände var bara att jag lyckades slita sönder pappret lite, men MOR reparerade paketet väldans snabbt. Jag fick oxå ett lysande/blinkande koppel. MOR fick ett fint ljus, en gullig tomte + en liten gullig sak som kan vara bra för henne att ha tillhands vid lite stress. LILLMATTE fick ett glasblock med en ljusslinga i. Tack snälla Ann!
När 2-beningarna satt i sig lite ostsoppa med oststänger så hade Marie något lurt på gång. Upp ur IKEA-bagen plockade hon upp följande till mig & Elliot:
En alldeles egen adventskalender... FY FAN vad kul... hoppas att ni vill följa min "lucköppningen" varje dag här på bloggen. Tack snälla påhittiga Marie!
2-beningarna drog sig sedan ut i köket för att pyssla, titta så mycket roliga stämplar...
... och snacka om att ställa upp omkring sig och fär att inte tala om vilken koncentration, det gällde banne för dom att hålla tungan rätt i mun. Mitt i bilden ser ni en pyttebit av pepparkakan som Marie bakat, det suckades om hur god den var. Kul att man fick chansen att säga sitt om den, jag fick inte ens en endaste pytteliten smakbit.
Det var en hel del "kacklande" så när ÄLDREMATTE dök upp så frågade jag snällt om jag kunde få följa med henne hem för att få lite lugn & ro, vilket jag så klart fick.
GUD vad jag har det bra som har hela "tjocka famlijeflocken", underbara kompisar och deras mattar/hussar runt omkring mig. I LOVE YOU ALL!!!!
Jag var...
... lite osäker på om jag skulle få följa med MOR imorse efter gårdagens uppträdande.
Jag var lite avvaktande när hon sprang omkring och packade ihop saker. Men precis innan hon öppnade ytterdörren frågade hon om jag ville följa med. Klart jag ville, så jag sprang snabbare än snabbast fram till henne. När vi kom ner till bilen så hoppade jag snällt och lydigt in. När vi var framme i Lomma så satt vi båda kvar i bilen en stund, vi var tydligen lite tidiga, men strax därefter dök en välkänd bil upp med välkända ansikte i, Marie & Lakrits. MOR steg ur bilen, men jag fick snällt stanna kvar, lite ledsen blev jag när jag såg dom andra gå iväg utan mig. Men dom kom tillbaka!
Jag fick hoppa ut och MOR packade ner min sele & lina, jag skulle få spåra jag oxå, YIIIPIIIIEEE.
Jag fick beröm under hela spårets väg, struntade totalt i återgången, men blev lite vilsen i bloduppehållsvinkeln (4) jag fick då lite hjälp av MOR och sedan var det raka spåret igen fram till klöven. Jag spatserade sedan stolt som en tupp tillbaka med klöven i munnen. Spåret hade legat i hela 24 timmar + att det regnat, så att vi klarade av det så bra som vi gjorde jag & Lakrits skall vi verkligen ha VG för.
Marie, tack för den goda "spårpinnen" den satt riktigt bra efter ett bra genomfört spårande.
Jag har haft fint...
Vi är ena riktigt goa kompisar. En ganska lång stund låg vi i hallen och pratade precis när han kommit. Jag berättade om mina bussträck, men tyvärr fick jag inget medhåll där inte. Det han sa var att man alltid tjänar på att komma tillbaka till sin matte. Detta förstår inte jag, någon som kan förklara i KLARTEXT?
LILLMATTE hade fått i uppdrag av Lena (Guinness matte) att alla rädd-om-leksaker skulle plockas bort, vilket oxp gjorts, men lilla goa kycklingen på hyllan ovan för MORs säng glömdes helt bort tills Guinness hade hittat den...
Tvåbeningarna åt och hade trevligt & vi lekte lite och vilade lite.
Här kommer några bilder från pusskalas & dyl:
Walle jag har oxå en boll, men jag vill gärna låna den du har i munnen istället, kan jag få det undrar Guinness?
Japp det fick Guinness, men jag vill gärna ha tillbaka den nu?
Lena blev plötsligt lite trötter och jag såg till att hon fick den bästa huvudkudde man kan ha:
Det blev trots allt ett bra slut på dagen som inte började så bra!
Jag tror...
10 minuter....
Vi kom som vanligt ut i parken, jag uträttade det jag skulle och sedan tyckte MOR att vi skulle leka lite så hon släppte loss mig. Det fanns bara jag & MOR i parken och ..... förstås.
Det var längesedan jag utlyste en bloggtävling... så detta får bli en:
Vad tror ni jag så hade gjort för att förtjäna detta hemska straff?
Bråda...
Det ligger nu 2 st färdiga i soffan som jag varit och spanat in, men jag måste säga att jag tycker dom som Margareta har ser betydligt trevligare ut, förlåt MOR men du har sagt att man skall vara ärlig. Undrar varför det plötsligt verkade bli så bråttom, kan det möjligen vara så att vi skall träna lite apportering imorgon? Ja det verkar så, YIIIPIIIEEE!
Hela veckan...
... som hitintills gått har jag fått sova inne hos LILLMATTE på natten, men igår åkte jag ut!
Då passade inte mitt sällskap längre... nä då passade den långe smales sällskap tydligen bättre...
Jag skall komma ihåg detta när hon kanske imorgon eller på söndag ber mig att sova hos henne (eller kanske inte, det är ju det mysigaste jag vet).
Vad jag inte förstår riktigt är att vi inte alla 3 kunde samsas om utrymmet, jag har sett bilder på andras bloggar att det fungerar alldeles utmärkt. Men det är väl den långe smale som vill ha LILLMATTE helt för sig själv kan jag tänka.
Det är lite svårt att...
... skiljas ibland.
Jag blev jätteglad när jag fick följa dig en bit till jobbet efter lunchen. Jag vet inte om du lade märke till det men jag vände mig om jätte många gånger för att se var du blev av när jag & den långe smale vek av från dig. Men när du var ur sikte så brydde jag mig inte längre för strax därefter så mötte jag min nästa favorit, LILLMATTE.
Så förbaskat tråkigt...
Jag tänkte att jag måste ha lite sällskap på någotvis, jag såg att LILLMATTES dörr stod öppen så jag traskade in och hoppade upp i hennes säng. Fick syn på fjärrkontrollen till TV:n och tänkte vad bra, då kan jag slå ihjäl tiden genom att ligga bekvämt & samtidigt kolla in lite såpoperor. Vilket jag gjorde ända tills MOR kom hem efter lunch.
Innan MOR gick imorse så sa hon att det är jag som snart kommer hem till dig igen, det trodde jag inte ett dyft på, men det var sant, hon höll vad hon lovade. Snacka om jag blev glad. Men MOR blev inte lika glad när hon upptäckte att jag legat och tittat på TV hela förmiddagen. Men gjort är gjort!
Det kom ett...
... brev idag som innehöll några Viltspårsprotokoll.
Kul att läsa, jag hade nästan glömt bort hur det gick för mig i alla vinklar & snår.
Följande omdöme har jag fått hitintills... lite ris men ganska mycket ros.
Anlagsprov 2007-04-29 Fulltofta:
Bra terräng, fint väder.
Domare: Ingvar Persson
Start & sträcka 1 - Tar snabbt an spåret, klarar utan tvekan
Vinkel 1: Klarar utan tvekan
Sträcka 2: Klarar utan tvekan (Bloduppehåll)
Vinkel 2: Klarar med ringning
Sträcka 3: Klarar utan tvekan
Vinkel 3: Klarar med ringning
Sträcka 4: Klarar utan tvekan
Vinkel 4: Klarar utan tvekan
Sträcka 5: Klarar utan tvekan
Spårslut: Klarar utan tvekan
Erhållna poäng Spårningsförmåga: 5 = Utmärkt
Moment 2 Arbetstempo: 6 = lämpligt
Moment 3 Självständighet: Ej behövt ingripande eller hjälp
Tid: 19 min
Summa: 37 poäng
Allmänt omdöme: Hunden klarar spåret självständigt utan hjälp av vare sig förare eller domare.
Detta innebar att jag klarade mitt anlagstest.
Ordinarie prov 2007-10-20 Eslövstrakten:
Väldigt lövrik terräng (här skulle du trivts "Lövgren"), kall & t o m lite frostig morgon
Domare: Görel Hilborg
Start & sträcka 1 - Tar snabbt an spåret, långvarigt tappt
Vinkel 1: Klarar med ringning
Sträcka 2: Klarar med lite kryssande (bloduppehåll)
Vinkel 2: Klarar med ringning (återgång)
Sträcka 3: Klarar utan tvekan
Vinkel 3: Klarar med ringning (bloduppehåll)
Sträcka 4: Klarar utan tvekan
Vinkel 4: Klarar med ringning
Sträcka 5: Klarar utan tvekan
Spårslut: Klarar utan tvekan
Erhållna poäng Spårningsförmåga: 3 = God
Moment 2 Arbetstempo: 5 = lämpligt
Moment 3 Självständighet: Endast ett ingripande eller hjälp
Moment 4 Skottprövning: Godkänd
Tid: 24 min
Summa: 25 poäng (aj aj - många poängs avdrag för min dåliga 1:a sträcka)
Allmänt omdöme: En hund som spårar osäkert på första sträckan och får en större tappt, återförs till spåret och reder därefter ut det.
Pris öppen klass: 2
Ett 1:a pris krävs på ett ordinare prov för att försöka erövra ett VSChampionat. Det gick inte denna gång, men det går som sagt fler tåg...
Rörligt prov 2007-10-22 Järavallen:
Fin terräng, fint väder.
Domare: Ingvar Persson
Start & sträcka 1 - Tar snabbt an spåret, mindre tappt
Vinkel 1: Klarar med ringning (återgång)
Sträcka 2: Klarar utan tvekan
Vinkel 2: Klarar med ringning
Sträcka 3: Klarar utan tvekan (bloduppehåll)
Vinkel 3: Klarar utan tvekan
Sträcka 4: Klarar utan tvekan
Vinkel 4: Klarar med ringning (bloduppehåll)
Sträcka 5: Klarar utan tvekan
Spårslut: Klarar utan tvekan
Erhållna poäng Spårningsförmåga: 5 = utmärkt
Moment 2 Arbetstempo: 5 = lämpligt
Moment 3 Självständighet: Ej behövt ingripande eller hjälp
Moment 4 Skottprövning: Godkänd
Tid: 27 min
Summa: 35 poäng
Allmänt omdöme: Hunden stressar upp sig till en början men efter en stund går det alldeles utmärkt. Löser sin uppgift utan hjälp av vare sig förare eller domare.
Pris öppen klass: 1
Innebar ett Diplom + att första 1:an är bärgad.
Ett rörligt prov till gick jag den 4/11, protokollsrapportering sker förhoppningsvis i mitten/slutet av December.
RÖR INTE...
För jämnan försöker mina familjemedlemmar låna min söta nina, så det är bäst att hålla koll på henne oavsett vad man håller på med:
Uttråkad...
Först hittade jag MORS mysiga tjocka strumpor som jag bara hade liggandes bredvid mig. Men strax därefter hittade jag något som verkade lite roligare, det var en massa papper som var ihoptryckt, nästan som till en boll. Jag började dra lite i en bit och sedan blev det bara roligare & roligare att slita den i små små bitar. Det tog sin lilla stund vilket gjorde att jag fick tiden att gå lite fortare.
Däremot vet jag inte om LILLMATTE blev så förtjust när hon kom hem först, det blev ju hon som fick plocka upp allt efter mig. Förlåt!
Men jag tar faktiskt inte på mig hela skulden, hade MOR inte lagt de där pappersgrejorna som hon plockade ur sina nya kängor där utan istället slängt dom i soppåsen så hade det här aldrig hänt, så det så!
Sen eftermiddag...
... var jag ute och promenixade igen med Guinness.
Idag tog vi en tur i Kungsparken. Jag måste säga att vi har lugna/trevliga promenader nuförtiden. Guinness har verkligen blivit en lugn & fin kille, inte en gång under helgen har jag märkt av hans gamla "inte tycka om hanhunds-beteende".
På kvällsturen fick vi sällskap av Loke & Patrik, vi träffade på dom uppe vid D-torget och så tog vi turen ner om Pilstorpsparken och vidare till M-parken där vi träffade på Blomman, kul, henne har jag inte träffat på skitlänge. Hon var sig lik på när som att hon blivit lite rundare tyckte jag. Jag påpekade det inte, men MOR gjorde och fick genast svaret att hon minsann gått ner 1 kg men att hon fått mera päls, så det kunde vara det som förvillade oss lite. Ja så klart var det det, hur som helst kul var det att se henne i alla fall.
Hur gick det...
... sen?
Jo vi kom fram till Lomma tillslut. Dock fick jag bli kvar i buren ett tag efter att MOR öppnat burdörren och satt på mig halsbandet, jag fick snällt vänta tills jag fick klartecken att få hoppa ut.
Jag fick en kisserunda innan de andra dök upp. Jag måste säga att jag fortfarande kände mig lite spak efter dagens inledning så jag gjorde mitt bästa jag kunde för att vara MOR tillags.
När alla var samlade, jag, Elliot, Lakrits, Zappy, Bell & Spot så drog vi iväg till Lomma skogen, fast jag & MOR var en runda tillbaka till bilen först, för att hämta en lina. Det sades att den kanske skulle behövas till mig idag om jag hade tänkt att fortsätta vara rymningsbenägen.
Dagens första övning var linjetag på stig. Jag var sist ut, det gick väl ganska skapligt med 2 dummiesar, men när 3 lades ut så missade jag den andra, trots att Margareta flaggat för att den låg lite väl osynligt och instruerat MOR att hon behövde stötta mig ordentligt. Jag hade bara den 3:e dummien i åsynen så tyvärr hjälpte det inte överhuvudtaget hur mycket MOR blåste för områdesmarkering, jag sprang förbi och tog nr 3 först. Lite positivt var i alla fall att jag inte bytade dummie på vägen tillbaka.
Vi fick sedan förflytta oss till annan plats som var mer lämplig för viltapportering. Där behövde jag inte vänta så länge på min tur, Zappy fick börja och hämta in sin egna lilla pippi, som passade bättre för hennes lilla mun, sedan var det min tur. Hämtningen gick jättebra, jag är inte så tveksam längre till att ta viltet i munnen, men jag har förbaskat svårt att fatta att det är till MOR jag skall lämna av det jag så duktigt hämtat. Jag tror jag skall önska mig en privatlektion i avlämningslära (men berätta inget för MOR, jag vill nämligen bara en dag kunna överraska henne och visa att jag visst kan komma ända fram och lämna av).
En sak fick jag fick mycket beröm för idag av MOR var för att jag suttit still & dessutom utan koppel nästan hela tiden när de andra jobbade. En gång var jag på väg... men när MOR skrek NEJ så stannade jag. Det kallar jag framsteg!
Jag hade inte ens den minsta aning om att MOR...
... kunde bli så hiskeligt arg som hon blev på mig imorse.
Jag förstod att något kul var på "G", ryggsäcken packades & vattenflaskan fylldes på. Ut genom dörren och hissen ner i botten = garaget. In genom båda garagedörrarna och sedan stod jag där framför buren, MOR tog av mig kopplet och bad mig hoppa in. Efter en stunds noga övervägande så började jag backa, MOR kom efter och jag backade lite till, så där höll vi på tills jag var tillbaka vid "vår" garagedörr. Då började MOR ilskna till lite, jag fick snällt utan koppel följa med tillbaka till bilen. Så var vi där igen, varsågod och hoppa in sa MOR, jag tvekade inte en sekund, jag drog direkt igen, men denna gång på andra hållet i garaget, där fanns mera plats... MOR hördes nu ännu argare och när hon kom emot mig och jag backade, ja då vände hon på klacken och gick tillbaks till bilen, hoppade in och startade motorn. Ha, trodde hon verkligen att jag skulle vara så lättlurad? Jag stod kvar på precis samma fläck när MOR kom ut ur bilen igen efter 5 minuter. Jag tyckte då att MOR fått en liten annorlunda färg i ansiktet. Hon kom emot mig igen och sa: "Unge Herr Wallander Lindeblad nu är du så snäll och kommer hit". Nä tänkte jag, lite roligt till får "VI" ha, jag skall se hur länge till jag kan reta gallfeber på MOR. Jag satte fart och MOR efter och i detta läge lovar jag att det inte var så himlans kuligt längre, det började kännas väldigt hotfullt. Tillslut var jag inträngd i ett hörn och kom ingenstans. Vad som händer då är att MOR tar ett rejält grepp och lyfter upp mig en halvmeter över cementgolvet och frågar vad jag håller på med. Sedan sätter hon ner mig lugnt och försiktigt, kopplet åker på och jag har inte chans att avvika från hennes vänstra sida. När vi kom fram till bilen igen så behövdes inget Varsågod, jag hoppade in direkt (tänkte inte ens någon annan tanken denna gång)
Var det rätt av MOR att reagera/agera som hon gjorde? Ja, kanske t o m jag kan tycka det så här lite i efterhand, med facit i hand.
Tidnings-...
... överfall.
Att lägga sig vid ytterdörren efter frukosten och ta sig en liten morgon-tupplur är inte alls dumt, normalt sett alltså. Jag gjorde detta idag precis som alla andra dagar, men en skillnad var det... för plötsligt vaknar jag av att jag får morgontidningen i huvudet. Om nu inte tidningen kan komma i sin normala tid så tycker jag att tidningsutbäraren kunde vara lite mer försiktig när han kastade in den genom brevinkastet. För er som inte vet så är Sydsvenska Dagbladet en väldigt tjock tidning om just Söndagar och att få den i huvudet var inget mysigt när man sov som bäst.
Operation...
MOR undvek 3 gånger att gå bland glasbitarna som fanns på trottoaren efter att någon slagit in en bilruta, men den 4:e gången glömde hon helt bort sig och då var olyckan framme. Jag råkade trampa i glasbitarna och en letade sig in min lilla tass. Detta hände precis efter att jag sagt Hej då åt Guinness.
"Sjukvårdsväskan" åkte fram direkt bär vi kom upp och efter viss möda och besvär så lyckades MOR få ut den lille glasbiten tillslut med hjälp av en pincett. Hon tvättade sedan rent och berömde mig för att jag var en så duktig kille som låg så lugnt & stilla i MORs knä medans hon höll på.
Jag vill säga: Tack MOR för att du var så försiktig!
Promenad...
Telefonen ringde i förmiddags och det var Lena som undrade om vi hade lust att gå med henne & Guinness ut på en liten runda. Det var klart att vi hade lust med det.
Vi gick genom Pildammarna, över "Tallriken" och när vi kom fram till rastgården så var det tomt och vi blev insläppta där för att leka. En kortisrepa tog vi, sedan hittade Guinness en bata-pinne och hoppades hela tiden på att någon vänlig 2-beningen skulle förbarma sig över att kasta den, men se så blev det inte alls. MOR gjorde ett tappert försök för att få lite ny fart på oss, men se det gick inte. Dock gick det bättre när en tik släpptes lös bland oss, då fick vi fart på benen vill jag lova.
Men att bli lite närgången henne var stört omöjligt, hon var en liten tuff tjej med skinn på nosen!
Denna trevliga promenad/lekstund slutade tyvärr inte lika roligt som den började (se mitt operations-inlägg)
Min käresta...
Ja ni har säkert förstått att det är Lakrits som har varit och hälsat på mig ikväll.
Det började med att Lakrits & Marie kom upp och hämtade oss, detta för att Marie hade en bukett blommor med sig till MOR och risken hade nog varit väldigt stor att dessa kanske ej hade varit lika fina om dom först varit med ute på vår kisserunda.
När vi kom hem till mig igen så lekte vi lite, sedan fick vi vars en baseball-tuggis, vilket var något som jag aldrig tidigare varken sett eller smakat, men det smakade inte alls dumt. Har ni andra smakat sådana här någongång?
Detta är snälla Marie, Lakrits matte med baseball-tuggisarna i högsta hugg:
När 2-beningarna lite senare satte sig för att äta så fick vi vars ett märgben. Marie är allt en omtänksam matte hon.
För övrigt så bestod kvällen av oerhört mycket mys & lite bus.
Lakrits, längtar redan tills du kommer nästa gång! Men vi ses redan imorgon när vi skall apporteringsträna lite.
Oh, nu kommer...
Rapportering sker senare ikväll... måste skynda mig och öppna för henne nu!!!!!
Haj så länge
Guinness...
Idag var det...
Viltspårs...
Idag har både Guinness, Östen & Sudden varit i farten.
Guinness tog sin fjärde 1:a i öppenklass.
Östen klarade sitt anlagsprov med full pott och ett HP! (verkligen inte illa pinkat)
Sudden tog sin första 1:a i öppenklass (och var även han väldans nära att få ett HP).
Vilka grabbar, stort GRATTIS till er alla 3!
Vill ni läsa mer om Östen & Suddens spårframgångar så kika in på deras blogg: http://pojkarnavov.webblogg.se/
Så här ser de stolta killarna ut förresten:
Svårighet...
Först sökte jag hjälp hos MOR, men hon bara öppnade munnen och tittade ner mot halsen och så sa hon: men gubben där är ingenting, varför håller du på som du gör?
Jag försökte fortsätta tugga på benet igen, tänkte att det kanske skulle försvinna av sig självt då, men se det gick inte så då sökte jag hjälp hos LILLMATTE istället. Direkt när hon öppnade min mun så såg hon direkt biten som hade fastnat. För att få bort den så fick MOR rycka in i alla fall, biten satt nämligen ganska så hårt.
Allt slutade alltså lyckligt, båda tänderna sitter kvar & tur är väl det för vilken tonåring skulle vilja gå omkring och vara tannalös?
Nu skall det nog bli...
MOR kom hem full av energi efter den där föresläsningen "GLAD HUND" som hon varit på ikväll. Jag tror nästan att MOR blivit lite hjärntvättad av den där hundpsykologen Yrsa.
MOR babblade på som attan så fort hon kom in genom dörren. Jag lyssnade bara med ett halvt öra, men lät mig höra något i stil med detta:
Huvudregel nr 1: Vänster sida med lite radie är min sida där jag alltid skall hålla mig, ingen annan sida är acceptabel.
Huvudregel nr 2: Om den förlängda armen på den som håller i kopplet måste användas så kommer jag bara att få gå förbi det som lockat mig! Alltså ingen revirmarkering, inte hälsa på kompisen, inte käka upp det som jag luktat mig till.
Sedan skall det tydligen bara existera 2 längder på mitt koppel, kort eller fullängd (jag vet i alla fall vilken längd jag skall använda)
Kort = ingen chans att utöva någonting
Fullängd = Kissa, snusa, leka, hälsa på kompisar mm
Sedan babblade MOR något om att jag alltid skall sitta innan fördel... inget sittande ingen fördel. Alltså t ex om jag kommer och vill bli klappad, ja då skall jag sitta innan, sitter jag inte då så blir det ingen klappning. HA, detta tror jag inte ett dugg på!
Sedan skall EN av mina dagliga promenader delas in 3 delar, 1:a delen skall vara i fullängdskoppel, dvs lite lös & ledig, 2:a skall vara i kortkoppel, dvs "nu promenerar vi" (allt för att MOR skall få fler steg på räknaren) och 3:e återigen i fullängdskoppel.
För att göra promenaderna lite roligare så skall de "kryddas" med lite roliga lekar, såsom:
- Följa John (men det är förbjudet för mig att vara John).
- Gömme
- Klara, färdiga, g ... och då är tanken att vi skall springa iväg tillsammans.
- Sakletarjakt
Sist men inte minst så skall MOR ibland agera MOTFALLSKÄRRING mot mig - Låta mig kissa "HÄR" men inte "DÄR", möta Elsa utan att hälsa, men möta Ruffa & det är helt OK att pussas! Undrar vad denna typ av träning skall vara bra för?
Jag frågade MOR om hon fick något förslag på hur hon skall få bukt med mitt "inte komma till MOR-beteende", men svaret från hundpsykologen hade varit att eftersom jag knäckt koden, så kan det ta lite tid för MOR att komma på en ny svårknäckt kod. Eventuellt så behövs expertishjälp iform av en kurs hos företaget HAND MED HUND, undrar om det verkligen skall vara nödvändigt?
Undrar förresten om ens MOR tror på allt det här själv?
Snacka om att...
Man ligger i LILLMATTES säng och sover djupt och drömmer om roliga saker och så plötsligt väcks man av att någon bara plötsligt befinner sig i rummet. Fast att denna någon var min MOR så blev jag jätte skrämd. Det tog en bra stund innan jag lugnat ner mig, jag for upp & ner i sängen och ut & runt i hallen och hela tiden med en snabbt viftande svans.
Alla lampor släcktes strax därefter och alla skulle gå till sängs, men hur lätt tror ni att jag hade för att komma till ro igen efter en sådan pärs?
Har hört...
Flera av våra Flatte-mattar skall istället gå på en föreläsning har MOR berättat för mig.
Undrar varför dom har lockats av denna inbjudan;
Glad hund?
Har du hund? Har du hundproblem? Eller vill du förebygga hundproblem?
Yrsa F Görnerup berättar om sitt arbete som hundpsykolog, vad som kan ligga bakom hundars problembeteende och vad man kan göra för att bryta onda cirklar. Likaså ges praktiska råd för lugna hundpromenader med hjälp av Hand med Hunds promenadregler och tips på roliga lekar som passar alla raser, oavsett ålder och som ger en följsam och GLAD HUND!
Är vi inte tillräckligt glada, har dom för mycket problem med oss? Nej, ärligt talat så tror jag mer att 2-beningarna bara tycker att de kunde göra något kul tillsammans och då måste det vara någonting som handlar om oss 4-beningar så klart. Ja, vi lär väl få veta lite mer om föreläsningen imorgon vi denna tid!
Frozen...
MOR pratade med Marie (Lakrits matte) och det bestämdes att vi skulle åka dit och hämta kopplet & alla bajspåsar som MOR beställt. Att det slunkit ner lite annat oxå i påsen gjorde absolut inget, men MOR säger att du skämmer bort mig Marie.
Jag blev jätteglad & förvånad när vi kom dit för det visade sig att jag skulle få spåra. Spårningen gick rätt så bra trots att frosten låg där som en hinna över spåret. Jag var lite väl ivrig precis i början så MOR fick lugna ner mig lite. Jag gick sedan ganska så bra tills sista vinkeln, då ringlade jag rätt rejält innan jag gick på spåret igen, men sedan stoppade jag igen, trodde väl inte i min vildaste fantasi att Marie lagt spåret rakt igenom snåret, men se det hade hon och när jag väl förstått det så styrde jag kosan rakt mot klöven.
Och inte nog med spårandet, jag fick oxå apportera både kanindummiesar + lite av viltet som Marie hämtat hos "viltmannen" igår. Apporteringen gick väl bra men det där avlämnandet var det lite si så där med idag. Men det stod ingen Margareta där ute bland dummiesarna/viltet och det gjorde det hela lite konstigare. Men det var kul i alla fall, vi hittade det vi skulle och visste vart vi skulle men ändå blev det inte riktigt ända fram.
Och inte nog med apporterandet, vi fick sedan dessutom promenixa till ängen och springa av oss lite en liten stund. När vi var på väg tillbaka från ängen in i skogen så stod Knappen där och spanade på oss. Jag blev lite reserverad och löd MOR nästan på direkten, inte 1 gång utan faktiskt 2 gånger när hon sa att jag inte skulle gå fram till honom.
Tack Marie & Lakrits, detta blev en positivt överraskande dag!
FARS...
När FAR hade vaknat & satt i köket och åt frukost så kom jag smygande fram till honom med en FARSDAGS-present i munnen. Han fick en ny tumstock, jag råkade ju tugga i sönder hans gamla lite. Han verkade bli glad och det var huvudsaken.
Han blev idag uppvaktad av ALLA sina barn, han fick en Asterix-bok av LILLMATTE & en halsduk och ett par strumpor av ÄLDREMATTE. Han har snälla barn han!
MORS far (MORFAR) blev oxå firad av sitt barn. Han (& Kerstin) var hitbjudna på middag och så kan man ju oxå bli firad.
Jag är inte någon FAR men blev firad i alla fall, jag fick en påse klövar :-)
Skall från gatan...
Jag såg honom men han hade svårt att se & höra mig och MOR uppifrån vårt fönster, så istället så fick han dra in matte Lena i porten och komma upp och leka med mig en stund.
Det tog en stund innan Guinness hade tid och leka med mig, han hade nämligen fullt sjå med att undersöka mina leksaker först, väldigt noggrannt vill jag nog tillägga.
Ibland så brukar MOR ta fram mina superfina kanindummiesar så att jag får lukta på och hålla i dom lite. Idag tänkte hon nog sig inte riktigt för när hon ville visa dom för Guinness oxå. Oj, vilket intresse han visade... han släppte dom inte med blicken när MOR lagt tillbaka dom högt upp på CD-hyllorna, ett par gånger var han faktiskt nästan på väg att klättra upp. Jag tror att vi skall försöka locka med Guinness & Lena ut en dag i skogen och träna lite apportering tillsammans, hoppas att dom vill det?
Ombytligt...
Ömsom regn, ömsom snö och som om inte det var nog så har en himla massa stora hagelkulor ramlat ner från himmelen och jag tror minsann jag lyckats pricka in varje ömsom.
När jag & LILLMATTE var ute i förmiddags så kom den en riktig hagelskur, då fick jag totalfnatt och bara sprang runt runt med LILLMATTE i andra änden av kopplet. Det måste ha sett himlans kul ut, Tyrus & Camilla stod och skrattade glatt åt oss.
Tyrus & jag fick inte hälsa idag, Tyrus har fått några konstiga utslag/blåsor på kroppen, så försäkerhetsskull så hölls vi på behörigt avstånd från varann. Jag hoppas att det inte är något allvarligt.
Imorgon...
De skall nämligen få sitt vackra utseende bedömt på Hundutställningen i Åstorp. Jag själv däremot får allt stanna hemma, har man 2 gånger fått höra att man har oädelt huvud, för mycket läppar & lösa tassar, ja då är det lika bra att hålla sig så långt bort från allt vad utställningar heter.
Men jag hoppas givetvis att det går jättebra för er allihopa, LYCKA TILL!
Hos ÄLDREMATTE...
Varning på stan...
Jag hälsar aldrig på denna killen, för han är dörädd för mig.
Men jag undrar om det är någon i detta avlånga land som kan förklara för mig om det är så att jag bör hålla mig ifrån parken, kan det smitta om jag snusar på något som han oxå snusat på eller krävs det lite pussande först? Ni förstår säkert varför jag frågar... ja precis, jag är rädd om min spårnos.
Hur tänker MOR...
... egentligen? Hon vill att jag skall bli bra på linföring/frittfölj och allt vad det heter, men ändå envisas hon med att göra fel hela tiden när vi tränar.
Vi åkte till Lomma för att träna lite igår, Ulrika/Isa & Margareta Bell & Spot, Marie & Lakrits var oxå där, men sedan var det något som inte stämde riktigt. Visst brukar Margareta ha 3st 4-beningar med sig, förutom Bell & Spot så brukar det vara mma Jizza som är med, men igår var det syrran Vira! Jag fattade först ingenting, men det visad sig att hon dels är på lite "SPA-behandling" men oxå på lite "springa-snyggt-på utställnings-träning" inför lördagens utställning i Åstorp.
Gällande träningen så började det rätt så bra, jag fick vara lös ett bra tag. Men sedan kom en gammal kursare in på gårdsplanen och då tänkte jag att jag bara måste sticka iväg och hälsa på honom. Så jag drog iväg, men blev inte speciellt bra mottagen när jag kom fram till honom och hans matte, så jag valde ganska snabbt att stanna upp och snällt/skamsen komma fram till MOR när hon väl närmat sig "brottsplatsen".
Efter min lilla fadäs så fortsatte vi träna lite, det var här som MOR trodde att hon kunde exprimentera lite, men det gick inte heller hem. Framför allt MOR fick sedan lite vägledning av Margareta, jag fick mig en liten släng av detta oxå. Margareta påtalar att det gör ingenting om MOR försöker liva upp mig lite. Hon undrade om MOR hade någon boll, men fick istället repknuten. När Margareta skulle visa hur man kan göra så busade hon först upp mig lite sedan drog hon iväg repknuten och släppte mitt koppel. Men hon insåg snabbt sitt misstag, men det var redan försent, jag hade startat på en ny smitarrunda. MOR tycker det är jättejobbigt att jag drar iväg som jag gör och inte låtsas som att jag hör när hon kallar/visslar på mig, jag själv tycker det är helballt!
Träningen avslutades alla tillsammans genom en platsliggning. jag brukar fixa detta, men dom verkade ha det så himlans roligt borta på agillitybanan så jag tänkte för några sekunder att jag skulle dra dit bort, men jag hann bara resa mig, sedan var MOR framme och hejdade mig.
Vi blir nog inget bra lydnadspar jag & MOR min, men det gör inte så mycket, VI är lite bättre på några andra saker.
Bevis på att...
Best friends...
Bilder...
Samling på gårdspalanen:
Denna vackra höstdag:
Curry:
Spot:
Viltvaktshunden Spot: (från en säker källa så var detta inte Bell som jag först skrev)
Kid:
Elliototten:
Tess:
Isa:
Lakrits:
Vira:
Zappy:
Jag :
Det kom...
När MOR startade bilen så berättade hon att mer kuligt var på gång. Så vi lämnade Hörby och styrde kosan mot Ängshög där syrran Vira bor med sin flock, med Berit & Funny i täten.
Vi var några minuter sena, men alla stod samlade kvar på gårdsplanen och väntade snällt på oss.
Vi som var med på jaktträning idag var följande ekipage:
Jag & MOR o LILLMATTE (Frida), Margareta & Bell o Spot, Ulrika & Isa, Agneta & Tess, Berit & Vira o delvis Funny, Ann & Elliot, Lotta & Curry, Eva & Kid, Anna-Lena & Zappy (sorry jag kopierade namnen från Margaretas mail) samt Marie & Lakrits.
Vi drog ut på Ängshögsmarkerna och började träna. Vi skötte oss jätte bra allihop, för varje gång så gör vi minisar framsteg. Jag har börjat komma nästan ända fram till MOR för att lämna av och klarar nästan av att hålla fast "bytet" tills MOR säger TACK. Margareta sa idag till dom äldre girlsen/boysen att snart får "ni" passa er, minisarna kommer med stormsteg. Det var ett bra betyg hon gav oss tycker jag, men samtidigt sattes det lite press på oss, nu måste vi fortsätta leva upp till detta framöver.
När det var dags att apportera lite vilt, så fick vi byta plats. Vi släpptes in i en kohage, jag blev hur lycklig som helst när jag fick nos/syn på alla koblajjor (MOR blev olycklig, hon har nämligen kommit på att jag har en viss förkärlek till dessa). Men vi när vi tagit oss igenom kossornas lilla "mathage" så kom vi till ängen där vi skulle hålla till och denna var ren & snygg, himlans bra tyckte MOR.
De lite mer erfarna fick börja visa oss minisar hur det skall gå till att hämta in vilt. Jag satt tryggt tätt intill MOR och bara myste och kollade in hur dom gjorde. Långt om länge så var det min tur. Jag skickades med kommandot: SÖK APPORT och så drog jag iväg. Margareta stod hela tiden och såg på och "bevakade" mitt arbete och peppade mig, vilket gjorde att det hela blev mycket roligare och jag kände att viltet som låg där ute inte alls var lika "farligt" idag som förra veckan. Snacka om att jag blev glad när jag fann en, fast den var lite svår att ta i munnen så jag bestämde mig för att rulla mig i den istället, alltså det var en koblajja jag funnit!!!!
Men hur som helst, trots min lilla fadäs så både fann & hämtade jag in kaniner & änder och visste att det var till MOR jag skulle och lämna av.
Tyvärr fick jag inte se när du apporterade vilt Lakrits, jag fick då nämligen snällt följa med MOR ut ur hagen, jag fick knappt ens titta på en koblajja förräns MOR sa bestämt NEJ. När vi kom upp på gården väntade duschen, fy farao, det blev en riktig kalldusch, undrar om det inte är bäst att undvika blajjor av alla dess slag framöver (eller kanske inte..). Efter duschen blev det bilburen, ja det blev det för alla 4-beningar utom Vira & Funny och alla 2-beningar gick iväg för att äta och umgås tillsammans, vilket uppskattades kan jag lova (MOR & LILLMATTE babblade på som bara den även när de kom tillbaka till bilen).
När vi kom hem åkte jag raka vägen in badrummet och i badkaret. Bokstavligen kan man säga att SKITEN fullständigt rann av mig. Jag blev ordentligt schamponerad vill jag lova. Sedan frotterades jag väl innan mitt täcke åkte på. Jag fick en strutsbit, men jag var så trött att jag bara orkade ta mig till mitt golvtäcke för att sedan slockna totalt i mer än 3 timmar.
Vilken kanondag vi hade tillsammans hoppas det blir fler sådana framöver oxå. Eftersom LILLMATTE var med som fotograf så har vi lite bildbevis så klart. Men det krävs lite utsortering innan några bilder kan publiceras, förhoppningsvis blir några utlagda senare under kvällens lopp, så håll utkik!
LILLMATTE knäppte över 400 bilder och många blev riktigt bra.
wwåå...
... det ligger i marken... nånting e på gång....
MORS klocka ringde 07.00. FAR var redan uppe och hade dessutom redan gett sig iväg, utan att varken varit ute med mig eller gett mig mat, men som tur var så fixade MOR allt det där.
LILLMATTE kom oxå upp och strax därefter bar det iväg hemifrån och på väg ner till bilen berättade MOR att vi skulle iväg på ett nytt spårprov, denna gång uppe i Hörby.
Vädret var strålande, en oerhört fin höstdagsmorgon. En morgon som var gjord som för att spåra, inte kunde väl något gå snett idag inte?!
Nä, det gjorde det inte heller gällande spårningen, jag tog FULL POTT! Detta var min andra 1:a så det börjar kanske närma sig.
Terrängen var lite annorlunda att spåra i idag, ganska sumpigt här och var och ibland fick jag vänta lite på MOR när hon fastnat i sumpen.
När selet var av och kopplet på och klöven var loss så var det dags att stolt bära klöven tillbaks till bilarna. Men riktigt så lätt gick det inte. När vi skulle över bäcken så låg det taggtråd på marken och stor aktsamhet inleddes. MOR gich över först, LILLMATTE släppte loss mig så att jag lugnt och sansat kunde ta mig över. Jag blev sååååå glad när jag fick vara lös & ledig och dessutom ha klöven i min ägo, så jag bestämde mig för att inte komma tillbaka överhuvudtaget när någon ropade/lockade på mig. MOR blev mer & mer irriterad men jag struntade i det ett tag oxå. Men när MOR, LILLMATTE & domaren försvann in i skogen utan mig så blev jag allt lite skrajsen och tänkte att det var nog bäst att hänga på och då blev jag så klart infångad. Lite sur var MOR precis för stunden, men det gick över ganska så snabbt igen när man fortsatte prata om hur bra min spårning gått.
Tillbaka till bilen och så var det slut på det roliga för idag, eller?
Lite ouppfostrat...
Jag vet att inte alla gillar mig riktigt och det har jag lite svårt att förstå att dom inte gör. Så därför föesöker jag ställa in mig på ett litet felaktigt sätt, blir lite allt för närgången, och det uppskattas inte vill jag lova.
Flera flera gången bliv jag "tillbakavisad" till den plats jag blivit anvisad av MOR.
Men i det stora hela så var jag en snäll gosse.
Två gånger var jag uppe för trapporna och checkade in MOSTERS säng, men den var så fint bäddad att jag helt enkelt inte vågade hoppa upp, för då hade jag lämnat spår efter mig, vilket inte är speciellt bra när man är en kommisarie.
Min nya "polare"...
Vi blev polare direkt, han fick åka tillsammans med mig i bilburen och jag höll honom i ett säkert grepp i munnen så att hann säkert skulle komma med upp.
Jag lämnar inte honom ur sikte....
och inte han mig heller:
TACK snälla Lakrits/Marie för min nya polare!
En eftemiddagsrunda med min...
... bästaste tjejkompis.
Strax efter lunch fick MOR ett samtal från Lakrits matte och de bestämde att vi skulle träffas på Spillepengen så att jag & Lakrits skulle få springa av oss lite.
Vi fick börja med springa lösa på Hundrastplatsen och oj vad vi sprang. Vi träffade först på 2 andra hundar, men vi hade inte riktigt tid med att intressera oss för dom så vi bara drog vidare. För att inte allt det roliga skulle ta så fort slut så åkte våra koppel på och så gav vi oss iväg på en promenix runt skjutbanan. Men när vi kom tillbaka till bilarna så blev i alla fall jag lite paff, vi erbjöds nämligen att ta en runda till på rastplatsen. Så klart tackade vi inte nej. Denna gång fick vi sällskap av 2 andra flattar oxå. Lite besviken blev jag, den bruna hane fattade ett visst tycke för Lakrits och hon verkade att gilla uppvaktningen. Men jag lät dem hålla på och tänkte att hon kommer nog snart tillbaka till vilket hon oxå gjorde.
Lakrits, jag hoppas att du fått en välbehövlig eftermiddagsvila, tyckte att du blev lite väl trött emellanåt. Men om man nästan direkt kommer från ett viltspårsspår som tar på både kropp & knopp så får man visa lite trötthetstecken.
Tänk idag har du fått spåra med Elliot och sedan busa med mig och imorgon skall vi träffas alla och träna apportering hemma hos Vira.
Tack för ett par mysiga eftermiddagstimmar.
Bilar...
... dom skall vara parkerade på ett korrekt sätt, att inte 2-beningar kan lära sig det!
När jag kom runt hörnan ut från rampen imorse så såg jag något konstigt längst ner på gatan mot Maggan. Jag var helt fokuserad att jag till och med glömde att pinka på min favvoplats. Jag gick som en spänd pilbåge, slappnade inte av förräns jag var så nära att jag såg att det konstiga bara var en bil som stod lite väl konstigt parkerad. Bilar skall inte vara felparkerade och framför allt i inte på MIN gata.
När vi gich hem igen så brydde jag mig inte alls, men det kanske mer berodde på att jag hade kompissällskap, Guinness följde mig hem, han skulle ändå ta en extra tur om D-torget.
Är jag en konstig prick som reagerar på sådana här saker?
Utmanad...
... har jag Wallander blivit av Tessie
Reglerna som gäller är följande:
1. Länka till den som utmanade dig.
2. Berätta 6 egenheter hos (din hund) dig själv.
3. Utmana 6 personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna meddelande till dem du utmanat.
1. Namnet Wallander, har jag inte fått för ingenting, jag är en jäkel på att spåra... ja faktiskt både det ena & det andra kan jag finna.
2. Är nog i mångas ögon en slowstarter, det tar lite tid innan poletten/poletterna trillar ner hos mig när jag skall lära mig nya saker. Ibland kanske resultatet blir lite hellre än bra.
3. Är grymt reserverad för orangeklädda 2-beningar. Kommer nog aldrig att glömma den regniga viltspårsträningsdagen då Ingvar steg ur bilen helt iklädd ett orangt regnställ, jag bara tvärvägrade att gå fram till honom, fast han gjorde sitt bästa för att locka mig till sig.
4. En konstig egenskap om det nu är en egenskap är att jag kan sitta och stirra rakt in i väggen när vattnet i min vattenskål är slut eller sitta och stirra rakt in i balkongdörren om den är stängd då jag hemskt gärna vill ligga i dörröppningen.
5. Men jag är en jäkel på att PUSSAS & KRAMAS (tror det finns flera som kan intyga detta).
6. Sist men inte minst: Jag är en SNÄLL kille med mycket "go" i.
Wallander utmanar: Lakrits , Lord Nelson, Sigge (det blev bara 3 polare för min del, dvs som har en blogg, men Elliot, Guinness, Tarzan m fl vill ni delge oss era egenheter så får ni gärna använda min blogg).
Jag har träffat en Lord idag...
Vi promenerade en bit bort från den hårt trafikerade Föreningsgatan och hamnade tillslut i Rörsjöparken och dess hundrastplats. Där vi fick springa av oss lite av vårt spring i benen. Nelson hade inte så mycket spring kvar, han gör av med det på dagarna när han är på sitt dagis. Vi var båda lite reserverade från början när vi träffades men sedan var det som om vi varit bästisar i hela vårt liv.
Två bilder hanns med innan batteriet i kameran tog slut, för ovanlighetsskull så är MOR med på en ev dem. Jag tror inte bilderna behöver någon närmre beskrivning, tror ni kan lista ut vem som är vem:
Det var himlans kul att äntligen få träffa Nelson och hans matte Jenny, som oxå är en sådan där braig matte med en massa gott i fickan. Jag fick oxå i ett par minuter stifta bekantskap med Nelsons Plastmatte Annika, men av personliga skäl så valde hon att inte följa med oss, hon har lite svårt att ta sig från en plats till en annan i rimligt tempo pga att hon går i väntans tider.
Imorgon...
... skall jag förhoppningsvis få träffa Nelson, hans matte & hans gravida plastmatte (MORS arbetskollega).
Detta ser jag verkligen framemot för idag var inte kvällen så himlans trevlig, låg mest och jäste i ÄLDREMATTES mysiga säng. Ännu mysigare hade det varit om någon mer hade legat där och kliat mig bakom örat, men men man kan inte få allt här i livet.
Datorer...
Har nästan precis kommit hem från ÄLDREMATTE, hon har problem att få igång Internet på sin nya dator. Internet måste hon bara ha, inte för att kommentera mina inlägg (för det gör hon väldigt sällan), men för annat kuligt & nödvändigt.
ÄLDREMATTES gamla ex-pojkvän var snäll och kom och fixade lite annat som strulade lite och sedan satte MOR sig i telefonkö till Tele2 (minst 35 minuter i mobil, det blir dyrt för ÄLDREMATTE det). När hon väl kom fram så svarade dom att informationen som vi behöver finns på deras hemsida och den kommer man inte åt när man inte kan få tillgång till Internet, informationen finns ej heller med på Installations CD:n, smart leverantör va? Jag är ganska säker på att dom får ett samtal från MOR imorgon och får höra ett par väl valda ord även om det kanske är löst imorgon, för med lite telefonsupport hjälp så borde det vara löst, men test kunde ej göras för att Tele2 hade lite åtkomstproblem ikväll.