Wallander

... som gått har det inte blivit något bloggande... tappade lusten lite ett tag. Men här kommer en liten sammanställning:

I måndagskväll var det dags för lydnadsträning för mig. Vi kom med i en tuff grupp, med bl a Roland & Bent (själva lydnadsinsruktörer). Efter gemensam platsliggningMomenten vi ville fortsätta att försöka få till var friaföljet, inkallning med ställande samt apporteringen (eftersom att jag senast jag testade ville lämna av framifrån som jag får göra i skogen men det fungerar tydligen inte så bra på apellplanen). Vi fick börja att visa upp vårt usla friafölj och blev så klart snabbt stoppade och sedan blev det bara till att börja om från ruta noll. Kommando, kontakt och bollen drogs iväg framåt och jag efter i full galopp, efter ett par försök... så tyckte jag att det var lika bra att tjuvstarta för det var ju fart dom ville se och det fick dom :-). När det var dags för våran omgång 2 så blev det först en vanlig inkallning och hur kul är det? Så nästa blev ett ställande precis nästan framför MOR och då for bollen över mitt huvud, skitkul och nästa gång stannade jag betydligt snabbare. Apporteringen gick jättebra, snabbt ut, snabbt upptag och snabbt hem och in till sidan.

Efter träningspasset så fick jag dra ett par rundor med lilla "plåstret" som suttit tyst & snällt i bilen under hela passet på 1 1/2 timme.

I tisdags kväll gjorde vi nästan ingenting, tittade på Svenska Damlandslaget i fotboll när dom spelade ut ryskorna, annars var det lugnt.

I onsdags kväll var det Becks tur att kursa och jag som fick sitta kvar i bilen. De verkade ha det skit kul, det skrattades rejält bland 2-beningarna och småglinens namn ekade i kvällen med jämna mellanrum. Dom verkar allt vara lite busiga dom små och allt gjordes tydligen för lockelse:
 

Dom här 2 hade "hyrts" in för att vara kuligast... men frågan var om dom tyckte att dom var det?:

Men kolla vad min vågliga syrra Pärla tog lätt som en plätt, metallapporten och då blev matte Lotta glad:

I torsdags kväll var det lite hundmötesträning igen för Beck, så vi mötte upp Winston & hans husse bakom stadsteatern. Beck han har allt rätt mycket "myror i brallan" och det smittar av sig på mig just nu... jag vill ju så gärna dit och säga till honom att så gör man inte, men det blir inte riktigt bra att jag lägger mig i säger MOR, i alla fall inte i ett sådant läge. När själva träningen var avklarad så skulle vi få ha lite kul och hämta dummiesar & träapport m.m. MOR klantade sig och kastade upp Winstons dummie i trädet och när Winstons husse skulle försöka få ner den med hjälp av min favvo-repboll så fastnade den oxå. Då fick vi ta träapporten till hjälp och dummien kom ner, nya försök med att få ner bollen, men vad hände då, jo apportbocken stannade där uppe oxå. Då fick en rutan-kon plockas fram och så var träapporten nere, men bollen fick vi ge upp på. Den fick hänga där och dingla:


I fredags blev det först till att se Svenska Damlandslaget när dom vann mot italienskorna (dock inget skönspel), men visar man snabbt var "skåpet skall stå" och sedan ser om sitt hus så går det vägen mot en säker vinst. Efter matchen så var det dags att gå iväg mot "operation repbolls nedtagning".
Denna kvast är alltså inte bara bra till att ta bort hundhår på mattor, den kan plocka ner bollar oxå, dock med lite assistans av FAR:

Igår lördag började dagen jättebra, vi åkte iväg till Lakrits & Marie. Det blev bus i trädgården en stund men som kom av sig lite när MOR gick iväg med blod & klöv och jag tänkte, YES jag skall få spåra. Men riktigt så blev det inte till min stora besvikelse :-( det var Beck som skulle få pröva. Det är ju inte så att jag missunnar honom att få göra saker... men det var bättre förr för då fick JAG ALLTID göra det roliga. Men nu är det annorlunda, förmodligen bara att acceptera. Men det glädjer mig att det gick bra för honom, lite skrajsig var han i början men stundtals var nosen i backen och han spårade fint. Hittade klöven gjorde han oxå och bar den hela vägen hem och ställde sig utanför grinden och visade mig, Lakkan & FAR hur duktig han varit.




Innan vi skulle åka hem så skulle vi få ta en liten runda i skogen. När grinden öppnades så drog jag snabbt som attan in i skogen där MOR lagt spåret till Beck... jag ville bara få känslan om hur det är att få spåra. Ingen kom efter mig så när MOR blåste i pipan så var det bara att vända och springa tillbaka hela långa vägen. Men Marie har lovat mig att lägga ett spår inom det närmsta, tack Marie du är en hyvens tjej!

Denna bild är speciellt för FAR... titta så mysigt du kan ha det om vi haft en egen trädgård:

Vi hann knappt hem sedan skulle MOR ge sig iväg igen. Tydligen lockade den där Jakt & Fiskemässan på Bosjökloster så hon passade på att slå följe med våran kennelmorsa & farsa. Men det var fler än dom som tänkt samma tanke... vilka köer det hade varit både på in- & utvägen! Men de hade fått se en trevlig flatteuppvisning där Vera Becks syrra med matte Mia visade prov på hur duktig man kan vara att följa sin matte samt sitta kvar trots att det lockas med både det ena och det andra redan när man är 5 mån! Sedan fick de lite äldre killarna visa hur man apporterar och hur man sitter passiv fast att en "hare" drar förbi i hundranittio. Yngst var Albin (1 1/2 år) med matte Tonie, Affe med husse Björn,  Sudden med matte Sara samt äldsta killen Texas (7 år) med matte Pia. MOR är helt bomsäker på att efterfrågan på flattar kommer att öka efter en sådan uppvisning!
Vera innan uppvisningen, cool tjej:

Kontakt:


Stadga:

De andra uppvisningsekipagen:

Vi blev lämnade ensamma en stund sedan för FAR skulle jobba och tur är nog det att han ser till att tjäna lite extra pengar för de lär behövas med tanke på vad MOR kom hem med i händerna. Hon sa att hon blivit "tvingad" att köpa en jacka  för den var lixom sydd för henne, ja ja så kan man ju oxå säga för att lindra köpångesten! (dock sa hon inte vem som tvingat henne... men jag kan ju gissa själv när hon var iväg med sådana där jaktmänniskor)

Resten av kvällen innehöll lite inomhusmys & lek samt bus ute i parken.

Idag söndag hämtade vi upp Spot & Margareta på morgonkvisten för nu måste vi träna lite hårdare för snart är det ju dax för oss att visa vad vi går för och då måste man träna på många olika sorters vilt och det hade vi verkligen idag. Vi mötte upp Calla & Ann-Sofi vid sjöarna. På vägen mot träningsplatsen så hade A-S droppat 3 fasaner som vi fick hämta en och en efter att vi stoppats på vägen och sedan fått ett nytt kommando för att fortsätta, bra början... här lades ribban för dagens träningspass :-). Sedan startade vi för ovanligthetsskull med vatten. Vi fick se änderna läggas ned i strandkanten rakt över dammen men innan vi skickades dit så fick vi vars en enkelmarkering på annat håll, som satt klockrent. Skicket över dammen gick inte spikrakt... men det gick med lite hjälp och jag tog strandvägen tillbaka för jag såg att MOR tog den när hon lade ut änderna och då tyckte jag att jag oxå kunden göra så (det var första gången och MOR trodde knappt sina ögon). När jag nästa gång fick en vattenmarkering så simmade jag tillbaka oxå för MOR visslade och började springa iväg och då gällde det att ha koll på henne, det hade jag inte haft om jag tagit strandvägen. Sedan blev det viltsök, där först Spot & Calla gick i par och sedan gick Calla lite med mig oxå för att jag skulle slippa att hämta in alla 9 vilten som lagts ut, 5 i vass & vasskant samt 4 i skogen. Det gick jättebra, bra fart ut & hyfsad fart in. Sedan blev det ytterligare några markeringar på vatten som inte vållade några som helst problem.

Detta var ett riktigt bra & roligt träningspass och så blir det väl när allt går BRA!

Men dagens höjdpunkt är klart att LILLMATTE kommit hem igen idag. Jag avvek inte från hennes sida på 2 timmar, jag stod t o m med huvudet in i duschen när hon duschade :-)

Nä, nu får det vara slutbloggat... nu skall jag mysa vidare. På återhörande!

... happy day!

Idag har det varit kul, jättekul, bad, passivitet, bad, träning & bad... I LOVE IT!

Först var det dags för Beck & hans syskon att kursa lite och denna gång var det träff vi Saxtorpssjöarna. Jag & FAR gick runt lite, tränade lite vatten tillsammans med Margareta, Bell & Spot men satt oxå och övervakade att lillbrorsan skötte sig. Även denna gång delades dom in i 2 grupper, allvarsgruppen hos Göran & rolighetsgruppen hos Bea.

Beck hamnade hos Bea först och där var det mycket klickande och belöning för ingenting. Men jag såg att Beck minsann blivit ganska duktig på att dutta MOR i handen, det bådar förhoppningsvis gott när det skall ställas avlämningskrav på honom så småningom. En som lärde sig snabbt var Allice som aldrig förr "utsatts" för en klicker tidigare... men vem kan motstå Bea?

I fikapausen bjöds alla på vaniljbullar som MOR hade bakat samt att alla valpisarna fick pröva på den roliga leken att leta fram saker under lakanet. Det var roligt att se hur olika de var i sitt agerade, någon var rakt på, andra lite avvaktande och några visade inte så mycket intresse. Beck gjorde allt riktigt bra fram tills att han fått fram skinnet, då drog han och ville inte lämna ifrån sig det till MOR trots att hon verkligen försökte locka sig till honom. Fokusering:

Attack:

Baggis att få fram ju:

Men det tog en stund innan han och bytet var "infångat"... tillslut valde han ändå MOR: 
Lyckliga Lotta när Pärla är på väg in med bytet till henne, eller?:


Men den här tjejen bara fullständigt älskar att visa upp sitt byte för sin matte... underbart att se:


Sedan var det dags för sidbyte och då blev det mer allvarsamt. Hos Göran är det fokusering på matte/husse samt lite mera krav som gäller på kontakt, lyssnande & utförande. Det blev fokuseringsövningar, inkallningsövningar, sitt/stanna kvar samt förflyttningar i sidled och helt om. MOR tyckte att Beck var lite lätt i gumpen, hon kollade om det fastnat någon spiralfjäder i häcken eller om det fanns mycket vax i öronen, men det fanns inget spår av varken det ena eller det andraa. Men jag undrar om det inte är hans tandbyte som ställde till det, han är så svullen i tandköttet där den nya bissingarna håller på att komma fram och då blir det en massa spänningar i magtrakten som måste ut och då underlättar det att inte sitta ned :-)

När kursandet var slut för Flattligan så dök Zolo & Malin upp... vi hade bestämt träff med dem för lite träning. Vi gick runt sjön en bra bit för att komma till en plats där vi kunde träna ostört eller för att inte störa de solbadande människorna i det finfina vädret.
Vi körde först lite markeringar på land längs med vattnet, sedan markeringar på vattnet följt av markering på vattnet som fick hämtas först efter att en landdirigering var inhämtad. Sedan tog vi FAR till hjälp med att kasta dummiesar över till ön för att vi skulle tvingas gå upp på land och tillbaka vattenvägen. Zolo gjorde en kanonmarkering och dagens bästa avlämning på en och samma gång på detta moment:

Jag tog t o m med mig lite vegetation med mig tillbaka för att bevisa att jag simmat över hela och gick upp bakom buskarna, hämtade dummien och snabbt tillbaka, satte mig jättefint och bara väntade på att få avleverera innan skakning och väntan blev så lång för att MOR tvunget skulle dokumentera:

Sedan blev det lite bus:


Som tack för hjälpen med kastandet så hjälpte jag FAR på tillbakavägen genom att bära hans bok:

När vi kom hem blev det många härliga vilotimmar.
På sista kvällsrundan så blev det lite hundmötesträning mellan labbevalpen Winston & Beck, detta var jättenyttigt och skall göras om... kanske jag kan vara med på ett hörn då som störning någon kväll oxå.

Mina tankar går nu till stackars MOR som just nu håller på att ställa klockalarmet för att stiga upp imorgon bitti... jobbet hennes kallar tydligen igen efter 4 härliga men alldeles för snabbt gågna semesterveckor. Nu är det bara för henne att se fram emot att det snart är julledighet :-)

Bye bye!

Ps. Ni Flattlige mattar/hussar... håll stenkoll på era saker nästa gång, det var nämligen mors klicker OCH mors rygga som Bea lade beslag på idag... ja, bara så där vart de borta :-)

... återställd!

Men innan jag börjar berätta om gårdagen så börjar jag & Beck i kör att säga:
HIPP HIPP HURRA till våran mamma & mormor Jizza som idag fyller 10 år!

Nu till gårdagsrapporteringen:
Margareta & med 4-beningar är nu hemma igen på de Skånska vidderna.

Vi passade på att ta en rastningsrunda tillsammans i Lomma igår på förmiddagen. Det är härligt att få vara i skogen och bara vara. Jag fick höra att jag är en liten enstöring för att jag gärna springer iväg för mig själv... men jag gillar det för då kan man hitta härliga ställen utan att bli upptäckt innan man hunnit njuta av hela härligheten. Men när man varit borta ur synhåll för länge så börjar man efterlysas och då är det minsann bäst att lulla tillbaka även om man vet att man inte kommer att bli så varmt välkomnad pga av diverse anledningar. Efter en liten dusch med hjälp av klubbens vattenslang så fick det bli en liten torkningsrunda även på gräsmattan och då åkte minsann kameran fram.

Spot i närbild:

Beck på spaning:

Gruppbilder, det tog ett litet tag innan Beck fattade vad som gällde och då hade jag tröttnat på att titta mot "fotografen":



Sedan skulle vi få till en stillsam stund med Beck och hans Mormor Jizza... men det lyckades inte så värst bra:

För kvällen var det planerat att vi skulle åka till Lakkan & Marie för att bl a inviga deras nya grill. Det var nära att det ställts in pga av eftermiddagens tilltagande regnande men 2-beningarna utrustade sig med regnkläder och så åkte vi iväg i alla fall. Det blev först lite hälsningsbus i trädgården, sedan blev det en härlig skogrunda till och efter bara ca 20 minuter så blev det uppehåll och våran premiärgrillning kunde genomföras som planerat :-).

Beck skulle tvunget ha med sig ett grisöra ut på promenaden, men efter halva rundan så var det inget kul längre att både hålla koll på det & MOR:



Vi lekte sedan följa Lakrits:

Hittade "hem" gjorde jag & Beck först oxå:

Grillen laddad &  Grillmäster i full gång:


Vacker utsikt med regnbåge och allt:

Då knotten/myggen gjorde sin entré så flyttade vi inomhus och framförallt Beck vältrade sig sedan i mys hos Marie och jag lovar att när hon sa att han fick gå så låg han bara kvar:


Vilken rolig/härlig dag/kväll vi hade igår :-)

... på MF (Malmöfestivalen)!

Undras varför detta inlägg INTE blev publicerat igår? Blogg.se verkar inte vara helt pålitligt för tillfället :-(

Jag har genom åren alltid miljötränats lite på MF... inte bland den värsta trängslen men ändå där mycket rörelse & ljud & mat existerat. Idag på sen eftermiddagen var det dags för Beck att stifta bekantskap med eländet. Han var jätteduktig måste jag säga, brydde sig inte om musiken ej heller alla människorna i rörelse. Matresterna var dock väldigt lockande... men det är dom även för mig :-)

När vi satte oss och fikade lade han sig bara ner och låg lugnt och stilla och tittade på allt & alla. Inte för att skryta... men jag tror att mitt lugn påverkar honom positivt oxå.

På hemvägen skulle MOR inom och handla och då fick vi vänta utanför med ÄLDREMATTE. Det tog en stund så även då lade jag mig ner och strax därefter lade sig Beck oxå ner med sitt huvud på min rygg. Nio kan tro att det var många som stannade och kommenterade oss, de sa att vi var urgulliga :-). Men det är ju lätt att vara när man tycker så mycket om varandra! 

Detta var allt för idag... inte ett endaste träningspass av något slag har utövats.

... blev det bestämt att vi skulle åka på jaktträning i Lomma igår kväll med en liten entusiatisk skara, Ulrika, Isa & Molly, Eva & Kidd, Ann & Elliot.

Vi åke hemifrån i god tid så att det hanns med en liten rastningsrunda först för mig & Beck.

När alla var samlade begav vi oss ut i furet. Efter en stunds överläggning så beslöts det att vi skulle skickas från ett annat håll än vi brukar, alltid nyttigt med omväxling. Vi började med ett dummiesök, 3 var hämtades och sedan fick jag köra ett dubbelsök med Isa när det bara låg två kvar. Isa är mer rutinerad än mig så hon hittade sin ganska snabbt, jag fick jobba som attan men jag gav inte upp till MORS stora glädje. Sedan fick vi en enkel viltmarkering och därefter en dubbel. På annat håll testades vi på stoppsignalen. Jag stoppade direkt men har svårt för att vända mig om helt... men jag tar kontakt med MOR och lyssnar och det verkar som att hon nöjer sig med det (i alla fall igår). Avslutningsvis så blev det en liten stadgeövning där dummiesarna for till höger & vänster och vi sedan kallades in över detta hav. Det blev en avspänd & skön träning... allt bara flöt på lixom.

LILLEBROR höll lite konsert på olika sätt, han visade sina röstresurser men oxå att han kan apportera. Han blev överlycklig när han plötsligt hittade en kanindummie på "promenaden" ännu lyckligare när han fick springa ut en liten bit och hämta en och ännu lyckligare när han fick hämta en när ALLA andra bara fick sitta kvar. Dom där småttingarna har en hel del fördelar må jag säga, men nästa gång han får följa med så skall en annan variant av att ha honom passiv testas. Han blev oxå rejält glad när han fick använda nosen och hitta de gömda köttbullsbitarna:

Ikväll är det dax för Beck att starta i sin träningsgrupp "Valpveteraner"... skall bli intressant att se om det kan bli någon hyfs på den killen framöver (vilket jag förstås hoppas så att man inte behöver skämmas över honom när vi kommer att vara ute tillsammans).

... gått med i en nybildad lydnadsträningsgrupp på Lomma BK i förhoppning om att kunna göra ett sista försök att få upp ögonen för att det faktiskt kan vara riktigt roligt med lydnadsträningar/tävlingar.

Som tur var så fick vi skjuts av Marie & Lakkan igår för annars hade vi inte kunnat vara med för Sara hade lånat våran bil.

Vi är hela ca 20 st som visat sitt intresse att vara med... några saknades dock denna första gång. Tanken är att vi skall träffas varje måndag fram t o m v 50.

Vi delades in i olika smågrupper där man blandade oerfarna & erfarna hundar med likasinnade mattar/hussar. Dessa grupper skall sedan bytas så att alla i gruppen lär känna varandra lite grann i alla fall.

Platsliggningen gick super... jag bara låg där och väntade på att MOR skulle komma fram igen.

Sedan åkte jag & Lakkan in i bilen tills det var var våran tur.

Jag kände knappt igen MOR när hon kom och hämtade mig hon var så rolig lixom och så fort vi kom in på planen så busade hon med mig ända fram till platsen där vi skulle köra några moment inför de andra i gruppen för att visa vad som inte fungerar så bra med momentet och för de skulle ge feedback samt hjälpa med vad man önskade att få hjälp med. MOR hade valt ut, Fria följet, Inkallning med stå. I FF skall vi bara under en tid köra korta raksträckor där någon annan klickar för bra kontakt och då belönas jag på direkten. När kontakten mig & MOR emellan börjar bli bättre, ja då får vi väl börja svänga höger/vänster lite. Inkallningen delar vi oxå upp, först skall vi få till att jag stannar snabbast möjligt på kommando och senare får vi jobba på tempot vidare in. Vi fick till några snabba stopp när jag hade en boll som lockbete bakom mig.  Visst finns det en risk för att tempot dras ner på första delsträckan... men vi prövar och ser vad som sker.

Men vårat mål är i alla fall att göra en start våren 2010, eventuellt, eventuellt en start dec 2009.

Om jag kan få dra en repa i skogen med Lakkan innan varje träning oxå så kan måndagar framöver bli riktigt trevliga :-)

... vid sjöarna i söndags.

Vi samlades på pendlarparkeringen och fick extra fint besök av Zolo & Malin som behövde lite träningssällskap och de var så hjärtligt välkomna. Enzo & Camilla kom oxå, tror det var kaninjakten som lockade. Jag fick oxå stifta bekantskap med en väldigt söt svarting i sina bästa år, Peggen.

Nu är det tyvärr ny löp på gång till både höger & vänster, idag var det Vira som satte dofter i min känsliga nos och som ni säkert vet vid det här laget så blir jag lite väl okoncentrerad då.

Men jag gjorde mitt bästa för att ta mig fram till Vira... men det lyckades inte så bra tyvärr.

På promenaden ner mot träningsplatsen så fick jag träna fotgående och det börjar bli riktigt bra nuförtiden. Men rätt som det är så stannas vi för att hämta in dummiesar som Ann-Sofi & Malin lagt ut på stigen bakom oss. Linjetagen blev längre och längre efterhand som dom närmsta blev inhämtade.Jag fick gå bland dom sista för att MOR säger att jag behöver träna på långa för att jag skall gå ut rakt även på långt håll. Ut sprang jag snabbt och rakt, gjorde ett kvickt  upptag och bra fart halvvägs in men sedan fick jag sådan lust att pinka där Peggen satt sig och kissat på sin väg ut. Men jag hann knappt tänka tanken innnan MOR kom som skjuten ur en raket och berättade för mig att det som gällde var att komma hem med dummien, inget annat. Jag gjorde som hon sa och sprang snällt & lydigt med tillbaka. Alltså ibland undrar jag varför MOR måste se allting?
På väg mot fältet:

Väl ute på fältet så delades vi upp oss i 2-grupper. Ena gruppen fick börja med sök & linjetag och andra gruppen körde markeringar i närheten. Jag fick börja med söket. Det första jag nosade upp var en kanin, det andra och tredje oxå och jag konstrade inte med varken upptag eller avlämningar. Sedan vändes jag upp och skickades på ett linjetag istället. Här drog jag lite väl mycket åt höger så MOR kallade in mig och sa att det blev inte riktigt rätt och så gick vi två meter framåt och så skickades jag på nytt och då sprang jag rakt ut och fick snart nos på en liten pippifågel. När denna var avlämnad så riktades jag om mot sökfältet och skickades på nytt. Då blev jag lite förbryllad, jag trodde jag jobbat färdigt i det området så jag ville kolla av ett annat område istället, men som alltid...  jag borde ha mer tro på MOR, men till slut så lyssnade jag och sprang tillbaka in i det gamla området och hittade en, ja vad tror ni? Alldeles riktigt en kaninjäkel till! På sista skicket så kroknade jag, jag hade vid det laget fattat att det inte fanns något annat vilt där ute än kaniner, så det var bara att leta och komma in för att få ett slut på söket. Enzo den jäkeln, visade inte heller några problem med kaninerna denna dag... och så klart diskuterade våra mattar då varför vi hade strulat med dem på Flatmästerskapet, men jag tror inte att dom hittade någon förklaring och inte berättar vi brorsor det heller för dom.

Zolo efter lyckat kaninsök:


Enzo oxå:

Efter en stunds drick- & vilopaus så var det vår tur att köra dummie-markeringar. Detta blev tufft, det var högt gräs och det doftade underbart där ute, alla i våran grupp hade mer eller mindre problem här. Men efter något omskick så skärpte jag till nosen:

Hyfsad avlämning omgång 2:

Siktet inställt på Enzo:

Återigen lite vila och sedan skickade MOR mig på samma linjetag som mellan söken och då gick jag klockrent ut :-)

Sista testet var att hämta viltmarkeringar som hamnade en bit vid sidan om ett rävgryt och det vållade minsann oxå lite problem. Jag blev hemkallad och fick en föreläsning av MOR om vad en markering är och hur den skall hämtas in och då det kastades om så spikade jag den, det  är nog bra att man då och då får sig en liten påminnelse :-).

Eftersom att vi tränade i finfint väder och blev rätt varma så bestämdes det att vi skulle få köra lite i vatten oxå. Så vi traskade vidare över ängen som bitvis var snårig & nällig. Vid vattnet fick vi börja med stadgeövningar. Fram och tillbaka ända ner till vattenbrynet och inkallning därifrån. Titta så stilgiga vi är och så fint vi sitter, fr v Vira, Zolo, Elliot, Enzo, Kidd & jag:

Det är verkligen roligt att apportera på vatten. Man får hämta synliga dummiesar som kastas långt ut, man får hämta som hamnat i vattnet men där man måste gå igenom vassen, man får hämta i vassen m.m. Idag kastade MOR en dummiefågel så långt åt Enzo att han inte kunde fokusera på vart den låg när han skickats och bakom den så låg det ett par svarta riktiga fåglar och guppade vilket försvårade det hela ytterligare. När Enzo fått två nya markeringar så skulle den där dummie-fågeln som nu flutit ännu längre ut försöka bärgas av oss andra som en dirigering. Kidd fick börja, men nej det gick inte. Vira försökte och gick ut en bra bit längre, men nix. Jag fick försöka, gick väl ytterligare ut en bit längre med massor av stöd av MOR men nej, jag gick oxå bet. Så det var bara för Enzo & Camilla att traska runt sjön och när de kom över så hade Enzo bara ett par hopp ut i vattnet för att ta den :-). Så kontentan av detta är att vi måste tränas på att skickas på linjetag på vatten. Hur man gör detta bäst måste vi ha lite expertis hjälp med. Kan man kanske börja med minnesmarkering tro, dvs kasta ut en, gå där ifrån och göra något annat för att sedan gå tillbaka och dirigeras ut. Eller skall man inte alls veta att där finns någon där ute och börja med små korta synliga? Tar tacksamt emot tips :-)

Efter vattenpasset så packade vi ihop oss och begav oss hela vägen tillbaka till bilarna, trötta men ända rätt så belåtna.

När vi får ihop nästa träningspass återstår att se, kanske torsdag kväll någonstans eller så pratades det om söndagen men då skall Beck på valpkurs mellan 10 & 12.30 vid sjöarna... men kanske är någon sugen på att ta det där efteråt. Ja, ja det löser sig alltid på någotvis eller så får man hoppa en träning det är inte heller hela världen. Men träning behövs, har man nu bestämt sig för en jaktprovsstart i Nkl så gäller det att ligga i den lilla tid som återstår.

... i ämnet lydnad.

Igår hade vi bestämt träff med lydnadschampion-ekipaget Björn & Clara på Skanör-Falsterbos BHK för att få se och lära hur det kan se ut när man har kanonkontakt med sin hund. Har man det kan man gå hur långt som helst :-) 

Jag hade "bjudit" med Lakrits & Elliot med mattar oxå. En gång i tiden så var det vi sex som höll till varje vecka på apellplanen i Lomma i ur & skur för att påbörja lydnadskarriären... men vi kom av oss lite allihopa tror jag. Så igår blev det lite som om vi fick ny energi, men så klart kan jag bara prata för oss, mig & MOR alltså.

Vi fick börja med platsliggning för att visa att det är ett moment vi behärskar bra. Clara fick ligga en bit ifrån av en viss anledning, hon gillar inte flattar, skojade bara... hon var i början på sitt löp.
Man kan här se var var våra mattar befinner sig och var Claras husse är:

Sedan pratatde vi lite allmänt om hur våran linförighet/fritt följ fungerar innan vi fick visa upp oss en och en. Björn lyckades fånga ett ögonblick, för tro för allt i världen inte att det ser ut så här ofta för oss just nu... men det skall förhoppningsvis göra det om ett tag. Men det ser himlans trevligt ut:

Sedan blandade vi och gav på både ettans & tvåans moment. Vissa moment gick bättre än andra om man säger så.
Vi har fått massor av tips på hur vi skall försöka få upp tempot... som för oss är ett ett genomgående problem i alla moment. Rutan skall vi träna på ett annat sätt liksom hur vi skall testa fjärren. Jag flyttade mig inte ett dugg på fjärren men det går i ultra rapid... men som sagt nu har vi nya verktyg som vi skall försöka använda för att se om dom är bättre än dom gamla.

Lakkan & Marie action på läggandet:


Elliot & Ann:

Clara & Björn:


Här blev det lite fjärrdirigering på Lakrits... med Björns finfina hemmasnickrade skyltar:



Men denna goa tjej... var ett mindre störningsmoment än vad jag trodde att hon faktiskt skulle vara ifrån början, men så var hon otroligt duktig på att hålla sig på sin kant:

Värre var det med detta lilla störningsmoment. MOR gav honom en morot precis i början och den sysselsatte han sig med en kort stund men sedan höll han en rejäl konsert, bytade t o m tonart när Björn bad honom. Men ju längre tiden led ju tystare blev han... tänk, det gick att trötta ut honom tillslut:

De andra gav sig iväg runt ett snåret för att Lakrits skulle på återbesök hos veterinären (Jipiiiee, hennes prover var bra, men man kan tydligen vara ur slag ganska länge). Vi stannade kvar en stund och gick sedan en gemensam runda i skogen innan vi åkte hem.

Det här blev en härlig & mycket givande dag... speciellt tack till Björn & Clara. Nu skall vi bara se till att bli bättre på allt så att vi kan våga ge oss på en start i 2:an så småningom. Framför allt behöver MOR ta fram sina talanger och bli den RRK (Riktigt Roliga Käringen, skall läsas Kär-ingen för en kärring är inte min MOR och inte Elliots matte heller).

Tack ännu en gång oxå Marie, Lakkan, Ann & Elliot för uppvaktningen, så gulligt av er att uppmärksamma min FM-prestation. Det var mycket spännande i påsen men det blev dock tyvärr vissa restriktioner.

... 2 ggr idag på bara ett par timmars mellanrum!

Hela förmiddagen och halva eftermiddagen har vi bara tagit det lugnt idag.

Men när klockan började närma sig halv 4 så skulle vi ge oss iväg till Lakrits & Marie. Jag strulade lite i garaget och vips så var Beck borta, men som tur var fann vi honom snart, han låg då snällt i buren. Han hade alltså själv hoppat in! Den killen är allt konstig... verkar att gilla att åka bil!

Vi började med lite bus i trädgården, men sedan fann vi alla Lakrits ratade ben och kunde bra gnaga vidare på dem ett bra tag.


Detta var lite i största laget tyckte Beck och tog tacksamt emot en lite mindre och godare "tandborste":


Sedan kom Lakkans Vildhusse på besök och han passade då på att busa lite med lillebror med vattenslangen:

Titta så blöt han blev... men roligt hade han:

Sedan var det Lakkans tur att få en dusch när hon låg under enen, hon uppskattade det inte lika mycket och Vildhusse fick ställa in sig lite:

Sedan drog vi ut i skogen för bus & bad... men det blev mest bad. Beck hängde på som om han inte hade någon som helst respekt för vattnet:


Emellanåt simmade han lugnt & fint, ibland blev det lite plaskande:


Sedan gick vi en bit till och rätt som det är så hoppade vi alla 3 ner i ett litet dike med äckligt slams. Jag & Lakkan tog oss upp för egen maskin... men Lillebror var borta igen, han kunde inte ta sig upp för egen maskin. MOR kastade av sig kameran och var på väg ner men då var Marie redan där och hade fiskat upp en väldigt illa doftande kille. Lika glad var han när han var upplyft och for med glädje ut i det rena vattnet istället.
Medans jag & Lakkan fick hämta leksaker långt ut fick Beck några lite närmre land för att vi skulle bli rena i pälsen igen:

Duktig på att hålla fast är han men kolla vilket benrangel, tror allt att han får ha lite av min mat oxå:

Sedan traskade vi hemåt och då öppnade himlen sig och vattnet kom rejält uppifrån istället. Men väl hemma i trädgården så sken solen igen. Marie gick in i huset och då rörde sig inte Lakkan ur fläcken från trappan:

MOR ojar sig lite över att vi fortfarande stinker en del... har vi otur så hamnar vi eventuellt i badkaret imorgon. Jag tror att jag skall ligga i LILLMATTES nybäddade säng inatt för då luktar jag förhoppningsvis nytvättad imorgon bitti :-)

MOR köpte kaniner med sig hem från Maries frys... så nu blir det väl till att få gå på kaninjakt framöver på träningarna ett tag.

Tack för en härlig em/kväll! Förhoppningsvis kommer vi tillbaka på lördag :-)

... FAR!

Igår lämnade han Malmö C för att sätta sig på tåget/tågen/bussen för att slutligen nå slutmålet Arvidsjaur idag vi 11-tiden.

Rapporten därifrån idag är att det fullständigt vräker ner regn. Så något tältande var inte ens att tänka på varken inatt eller imorgon natt (skall regna lika mycket då). Så FAR fick ta till plan B och den var att ta in på ett B&B-ställe (dock finns inget Walles B&B där)... men ett annat för 550:-/natten. Ta bra betalt kan dom, men inte bjuda turisterna på bra väder, dålig stil!

Skall bli intressant att höra hur han slagit ihjäl tiden där uppe i sådant skitväder när han kommer hem igen på fredag em. 

FAR... om du vill så kan vi tälta en natt på Sibbarps camping när du kommer hem.

... ett långt och kanske uttröttande inlägg, så hämta kaffet men glöm inte att komma tillbaka.

Jag har inte riktigt haft koll på allt denna helg, var tvungen att fokusera mig på själva tävlandet så jag bad MOR att memorera lite händelser, så klart ställde hon upp på det :-). Men nu fick jag tvinga henne att skriva här... hon har haft lite svårt att få tummarna loss idag tror jag.

17.30 i fredags blev vi upphämtade av Ulrika & Molly. Snacka om packning som vi alla skulle ha med... tur att vi hade hela baksätet till förfogande. Resan upp till Backagården i Höör gick smidigt & snabbt, går det alltid med trevligt sällskap. Eva & Kid hade nästan precis anlänt när vi kom. Vi packade ur bilen och sedan begav vi oss till Frostavallen för att hämta ut våra startpaket, köpa program och lotter för att försöka vinna fina priser. Vi fick alla ganska höga startnummer, jag & Wallander skulle starta som 3:e sista hund i Nkl.

Vi åkte sedan tillbaka till Backagården och började förbereda kvällsmaten. Röken tändes:

Eva saltade laxen:

Dukat & klart för ätning:

Vi satt uppe och pratade och mös långt in på sena kvällen. Hundarna njöt i fulla drag att få ligga ute i friska luften så länge.

Efter några timmars sömn så var det dax att stiga upp 5.30 på lördagen. Efter en morgonpromenix med hundarna i skogen så intogs frukost och så hade tiden runnit iväg och det blev lite bråttom, men inte mer bråttom än att vi skulle hinna till informationsträffen kl. 07.00 och fast vi fick vända tillbaka efter en himla viktig sak så hann vi precis till Kent hälsade oss välkomna och öppnade Flatmästerskapen:

Alla klasser startade kl 8.00 men eftersom att vi hade långt till första ekipage skulle starta så hann vi i lugn och ro både parkera om bilarna för att få mera skugga, kika runt på stationerna, fika, träna lite dirigeringar:

och ändå missade jag Lena & Grappas start med två nr:

Jag hade så gärna velat se dom men jag blev felinformerad och kom försent. Men jag är så glad över att deras mål uppfylldes och att Lena var nöjd med deras gemensamma insats och de kommer igen det vet jag.

Här sitter Eva & Kidd och laddar för att gå in i "elden", men tyvärr var det inte riktigt deras dag och inte hjälpte turkakan dem heller :-(


Här kommer en snygg kaninleverans på station 1:

Station 2 tyckte vi som såg på att det såg bra ut men domaren 0:ade honom :-(
(kommer tyvärr inte ihåg varför)

På station 3... så ville tyvärr Kidd hellre bada än lämna ifrån sig dummien andra gången:

Jag vet att även Eva & Kidd kämpar vidare, det har sett så bra ut på våren/sommarens alla träningar.

Ulrika & Molly var igång direkt här efter så vi hann tyvärr bara se dem in action på sista stationen:

Attans här hjälpte inte turkakan heller... men Molly var duktig och de kommer att komma igen med stormsteg.

Camilla & Enzo, stod sedan på tur:

Han gick klockrent ut och visste precis var den låg men total nonchalerade den, så tyvärr kom ingen kanin med in tillbaka :-(
På station 2 så blev det poäng men inte så höga (minns ej heller här riktigt varför):

På vattnet blev det full pott... "Men vad fan hjälper det" var Camillas första kommentar.
Inte mycket för henne just då men viktigt att ta med sig hem till nästa tävling.

Berit och Vira gick sedan ut hårt, fixade station 1 med lite dirigeringshjälp:

Station 2 & 3 jättebra vilket innebar att de var kvalificerade för station 4 med finfina poäng 14,17 & 18:

När klockan började närma sig ca 14.30 så var det så äntligen våran tur att starta, gick ut 3:e sist av 76 startande. Tyvärr inga bilderfrån de första stationerna, kanske Bea har några att skicka om jag har tur.
 
På station 1... Dirigering mot kanin. Jag fick ut Wallander jättebra, jag stoppade honom avsiktligt när han precis sprang förbi kaninen, han lyssnade direkt och vände upp och gick in och tog upp kaninen efter någon sekund och påbörjade hemresan... men efter ca 2 meter så lägger han tyvärr ner kaninen och ställer sig och luktar i luften. Jag agerar så klart, men måste ta i med "apport" och lite annat tror jag ett par gånger innan han tar upp den igen och beger sig hemåt mot mig och jag får nästan kasta mig ner för att få tag i kaninen.  Så tyvärr försvann poäng på poäng på hemvägen men när vi lämnade domaren så sa hon att det blev några få poäng kvar. Ingen bra start men dock poäng och det var bara att bita ihop och gå vidare... i detta läge var det ännu inte kört.

På station 2... två enkelmarkeringar över stengärde. Här gick Wallander nästan klockrent. Hade en liten tvekan på första hoppet över gärdsgården men sedan snabba upptag och bra avlevereringar. Här kändes det toppenbra och hoppet hos mig tändes rejält.

På station 3... 2 enkelmarkeringar på vatten. Jag blev rejält nervös på första skicket... då jag trodde att även Wallander skulle nöjesbada, men han vände upp och simmade rakt igenom vassen och kom tillbaka. Jag hade bestämt mig för att ödsla något poäng på att säga till honom vad som gällde vi uppgången så jag sa: "Hela vägen" och han kom in utan att skaka sig och satte sig igen innan nästa markering kom och då vågade jag lita på honom och han kom självmant hela vägen. Blev jag glad eller blev jag glad när jag förstod att vi oxå avancerat till station 4.

Våra poäng blev 5, 19, 17 = 41

Sedan blev det lång väntan igen, det var en himlans massa som kvalificerade sig till station 4.
Men min fine coole kille hade inga som helst problem med att slappna av:

Berit & Vira var först ut igen, tyvärr vågade jag inte gå med dem om det skulle ha blivit våran tur under tiden. Det tog ett bra tag sedan kom ett SMS från Eva att de gått vidare till station 5 med ytterligare 17 poäng i bagaget. Station 5 avslutade dom med nästan en fullpoängare, 19. Totalt 85 poäng!

När det började närma sig våran tur så fick vi först vänta en stund på stigen, sedan ytterligare en stund bakom ett plastskynke. Station 4 var en markering och sedan förflyttning till en dirigering. Wallander klarade markeringen jättebra. Precis när avlevereringen skedde så sköts ett skott för dirigeringen och sedan skedde förflyttningen och information gavs innan man fick skicka hunden. Här gick Wallander först lite väl mycket åt vänster men han lyssnade på mig och tog mitt tecken åt höger och hämtade upp duvan efter ett litet ja från mig. Så även vi fick spatsera vidare till station 5 med ett leende på läpparna. På denna sista station stod Johan som skytt och han såg verkligen förvånad ut när vi kom runt hörnet. Här var det en markering som hamnade på upp i skidbackens "topp". Detta var den enda station där man inte fick skicka hunden själv efter att man visat att den hade stadgan, här var det domaren som sa till när det var dags. Wallander satt fast kvar ända tills han släpptes iväg, han for upp i backen med bra fart och jag hade redan bestämt mig för att blåsa närområdessignal direkt när han kom upp på "toppen" även om det kostade lite. Han tog dummien direkt och kom tillbaka med full fart nedåt, snacka om sekunders nervositet för ev. snubblande & tapp, men nej då han var så försiktig och höll så fint ända tills han kom in till mig. Jag blev så glad och ville därifrån direkt så jag sträckte ut handen för att snabbt som attan tacka domaren men han tog den inte utan sa: "ta det roligt, du vill väl ha poäng också eller?" och så log även han med ett stort leende mot mig. Poängen brydde jag mig inte om just då, det bästa för mig var att vi hade klarat vår målsättning :-)
Domar instruktioner:

Walle skickad:

Walle på väg att plocka upp:

Bra avlämning, men inga stilpoäng precis... detta får vi nog jobba på lite mera:

Omklappning:

Alla fyra ser lika glada ut... vilka hyllningar vi fick av våran fanclub, TACK!:


TACK Carina Nilsson för bilderna du tog på oss på station 5.

Väldigt glada gick vi därifrån och senare visade sig att vi fått 17 + 19 poäng vilket var lika med totalt 77 poäng.

Berit & Viras poäng räckte till en 5:e plats i finalen och våra till en delad 8:e plats totalt.

Glada, trötta & hungriga åkte vi hem till Backagården och åt pizza, kebab och kräftor som Berit helt på egen hand fixat fram:

Det tog hårt på dom, Ulrika & Eva njöt i fulla drag:



Vi fick många glada skratt men priset tog nog när jag berättade om att Ulrika satt fast ett solskydd utsides på bilen och att vi upptäckte att vi kört tillbaka med det där oxå när vi kom fram (otroligt att det satt kvar). När vi sedan gick på nattarundan med hundarna så utbröt skratten igen för Eva hade uppfattat det hela som att Ulrika hade satt fast det på framrutan och att vi kört hem utan att lägga märke till det. Men här satt det:

Natten mellan lör/sön sov vi alla gott och unnade oss alla oxå lite sovmorgon. Hundarna rastades även denna morgon i skogen och sedan blev det frukost i solskenet innan utcheckning & avresa mot Frostavallen igen för att först titta lite på några av de superduktiga Ekl-ekipagen och så klart söndagens höjdpunkt FINALERNA med Berit & Vira i en av dem:

Domare Johnny (som äger Viras & Wallanders pappa Woody) var en av 3 domare i Nkl-finalen:

Här är Berit & Vira beredda för en markering efter ett uppvisat fotgående:

Kastaren är oxå beredd:

Här ligger anden (precis i mitten på bilden framför stenen till vänster) och bara väntar på Vira:
 
Här närmar hon sig:

... går förbi:

... men vänder som tur är snabbt och suger upp den snyggt och beger sig raka vägen tillbaka hemåt:



... ett sus går genom publiken....nej, vart skall hon, där står inte Berit:

Som tur var gick hon bara mellan stenenarna och runt :-). Hur bra det hela slutade har ni redan sett i det förra inlägget.

Avslutningsvis väntade vi sedan på prisutdelningen:

Först tackades alla domarna:

Sedan Kent & Co av FRK Skåne/Blekinge:

Detta har verkligen varit en kanonhelg, man har fått se massor av fina & duktiga flattar med trevliga mattar & hussar. Vi har haft det jättetreveligt & mysigt med våra boendekamrater och vädret var oxå kanon.

Sist vill jag bara säga att...tänk så nära vi ändå var jag & Wallekalle tänk om han inte lagt ner kaninen!!!! Men jag är så stolt över både mig själv (att nerverna höll) och min fine goe duktiga kille :-). Vi kommer igen, vi har fått blodad tand nu. Anders är förvarnad, semestern 2010 går nog till dom Värmländska skogarna.

Ni som orkade er igenom hela inlägget, hoppas att ni hade en trevlig lässtund :-)

Kram på er ALLA!

/Helene

... till FLATMÄSTERSKAPET 2009 som i år går av stapeln på Frostavallen i Skåne!

Väldigt sent fick vi först ett återbudsboende på Frostavallens vandrarhem, men sedan visade det sig att man inte fick lova att ha hund på rummet. Jag sa till MOR att jag vägrar att sova i bilen helt ensam... så vill du att jag skall försöka göra mitt bästa på lördagens tävling så vill jag sova tillsammans med dig. Valet var enkelt, rummet avbokades. Men sedan dök ett supererbjudande upp, Eva & Ulrika hade hittat ett boende på Backagården i Höör och där var även vi 4-beningar mer än varmt välkomna :-). Så det bokades och där skall vi tillbringa 2 nätter tillsammans med Eva & Kidd, Ulrika & Molly, Berit & Vira (lördag natt).  2-beningarna skall käka ihop och ha det mysigt, ikväll skall det rökas lax, MOR har fixat sallad med färsk sparris & jordgubbar samt en supersmarrig citronsås. Imorgon skall det bli kräftskiva. Tror nog inte att vi 4-beningar blir helt lottlösa heller...

Det är första gången jag skall få starta på riktigt, det skall bli väldigt spännande och kul. Tänk ca 300 flattar i rörelse under dagarna 2.

Detta är vad som gäller för själva mästerskapet:
"Mästerskapets grundomgång kommer att genomföras som ett Workingtest enligt SSRK:s regler för c- prov där alla anmälda får genomföra minst 3 stationer.

För att få gå vidare till station 4 och 5 får man inte ha fått en nolla på någon av de tre första stationerna eller ha mindre än 20 poäng sammanlagt.

Maxpoäng på varje station är 20 poäng.
På någon/några av de 3 första stationerna finns inslag av vilt och vattenarbete.

Den som får noll poäng på station 4 får inte gå vidare på station 5.
Den som får noll poäng på station 5 får inte gå vidare till finalomgången.
De 6 hundar som har högst poäng efter grundomgången går till final."

Vi har några delmål, första är att vi skall få genomföra station 4 och andra är att vi skall få genomföra även station 5. Men allt kan hända, men huvudsaken är att vi på söndag åker därifrån med känslan att vi haft det himla roligt och att vi gjorde vårt bästa.

Håll tummar & tassar för oss för det tror jag att vi behöver.

Sist men inte minst kamrater:
TURKAKAN är bakad och nerpackad (och även Cool Down-pillerna)!!!!!!

Ps. Kanske blir det någon uppdatering under helgen... kanske inte... om inte så "ses" vi senast på måndag :-)

... inann FM genomfördes tillsammans med Kidd & Vira med mattar igår.

Kidd såg ut att gå lite konstigt med sitt ena bakben... men han verkade inte att ha ont någonstans... men försäkerhetsskull så fick han ta det lilla lugna.

Vi möttes upp vid sjöarna och gick en bit, givetvis med kontrollerat fotgående, tills vi hittade en bra plats där vi aldrig hållt till förut och där fick vi jobba på ett viltsök. Eva hade införskaffat en ny sort ganska små fåglar och de var spännande... men inget tuggande för den sakens skull.

Sedan gick vi vidare ner mot vattnet och mungiporna drogs upp hos oss alla... men vattnet fick allt vänta... vi skulle givetvis utsättas för lite nässlor först. Sagt & gjort och det var inte fy skam idag även om det gick fortare ut än in, men ändå fortare in än i måndags. Undrar om det var Aloe Veran som MOR smörjt in mig med som gjorde att det hela inte blev fullt så lidelsefullt att ta sig igenom.

Vi vände sedan helt om och fick lite diverse markeringar på vatten, i vassen, lite utanför vassen, långt ut, dolt nedslag m.m. och det vållade inga problem. 
Kidd är så härlig... vattnet yr lika mycket på utvägen som på vägen in:

Vira & jag tar det allt lite lugnare... i alla fall på vägen in:


MOR tycker dock att det skall införas en ny regel vid vattnet, dvs att ALLA måste duscha OCH skaka sig en gång innan vi får gå i vattnet. Så måste ju 2-beningarna göra på badhuset och det är ju säkert pga att det annars blir lite obehagligt för dem att gå i vattnet helt torr. För oss med päls är det lite tvärtom, det är obehagligt att bli störtblöt direkt. Men hade denna regel funnits så hade inte MOR behövt vara så nervös på kommande prov, för har jag bara blött ner mig och skakat mig en gång så klarar jag att ta mig upp även om det är en ganska så lång transportsträcka. Vad säger ni andra... har ni oxå lite problem vid 1:a uppgången eller är det så att man tillslut vänjer sig vid känslan?

När träningen var avslutad och vi skulle traska tillbaka till bilarna så var det OK att busa av oss. Jag, Vira & Beck drog ett par riktigt härliga rundor. Sedan ville jag hjälpa både Berit & Eva att bära viltpåsarna... men de kunde själv fixa det sa dom. Jag blev lite nedstämd då... men då sa Berit att jag fick bära hennes fina keps istället och då blev jag glad igen:


På tal om Beck... den enda gång han var i stillhet idag var när han fick gnaga ett tuggis:

Annars var han riktigt på hugget idag, han satt på tå hela tiden och visade ett normt intresse för viltet redan då vi höll till borta vid söket. I ett obevakat ögonblick så sprang han snabbt som attan ut efter Eva när hon tog sig igenom nässelfältet med fåglar i båda händerna och ni skulle ha sett glädjen i hans ögon när Eva lät honom ta en pippi och han kom farandes tillbaka till mig när jag lockade på honom. Det var jättekul att se honom.
Här är en bild från en annan hämtning...
Snabbt upptag:

Men än är det inte så lätt för honom att både springa och hålla fast (här håller han på att tappa pippisen):

Nu har MOR verkligen fått något att bita i tror jag. Jag var lite lätt i baken idag mellan mina gånger och när jag vet att jag har gjort fel så tror jag att MOR skall tycka att det är roligt när jag backar och hoppar runt istället för att komma till henne. Men riktigt så är det inte och hon blev ganska frustrerad nu med Beck att oxå ta hänsyn till och då kunde hon inte bara fara efter mig så där snabbt & lätt. Det var ju det jag visste när jag lättade, gäller minsann att ta alla chanser nuförtiden!!!!

NU SKALL JAG OCH MOR BARA VILA OSS IFORM TILLS PÅ LÖRDAG!

... på Frostavallen tillsammans med lite träning, bad & bus i måndags.

Hela förmiddagen regnade det... men snart hade MOR övertalat Guinness-Lena att vi skulle bege oss i alla fall, sagt och gjort, strax efter klockan 13 så var vi på väg i Suven, jag, Guinness, Grappa tillsammans med våra mattar och regnet körde vi ifrån... inte en droppe när vi var där, det kom först halvvägs hem igen.

Det blev mycket fokus på fotgåendet under den dryga 1 1/2 timmen som vi var där och MOR var ganska nöjd (blev bara ett par tillsägelser). Det var betydligt mer grönska i terrängen nu än när vi var där på ett WT våren-08. Jag & Grappa fick vars en markering uppför en jädrans hög backe. Vi var tvungna att ta oss igenom ett jädrans stort nälle/snår område innan backens början, ut gick bra men på tillbakavägen försökte jag hitta en bättre väg, tyvärr utan framgång. Jag hade tillslut inget val och det tog emot skall jag säga. MOR tipsade mig om att det var bättre att springa fort igenom än att gå långsamt... kanske har hon rätt, jag får väl testa vid annat tillfälle.

Vi fortsatte sedan runt på stigen ner mot en annan sida mot vattnet, där vi bara fick sitta och blicka ut för att sedan gå ifrån, gå tillbaka igen och bort igen och slutligen fick vi hämta några markeringar var när vi tagit oss igenom vass och några få näckrosblad  :-)

Vi traskade därefter vidare och fick på ett annat ställe hämta några markeringar vid en gärdsgård där sikten var mycket dålig för alla träd och buskar.

På tillbakavägen så blev det några vattenapporteringar på en öppen plats där det var väldigt långgrunt. Det innebar att transportsträckan med 4 ben i marken blev ganska lång och det var jobbigt med vattnet forsandes av en och veta att skakningar inte var att tänka på. Väldigt nyttig övning sa MOR, hm mig icke förstå?

Som belöning för en bra runda fick vi busa runt och utforska både vatten & landlivet.



På hemvägen blev det en tur inom TEBA. MOR köpte en hel del godsaker men även lite sådana som hon skall använda när godsakerna skall plockas upp igen när dom gått igenom hela Becks & mitt "maskineri". Innan vi körde hem så försökte MOR ställa sig in hos oss som fått ligga och vänta i bilen... vi fick vars en ny sorts tuggpinne, Guinness & Grappa slukade sina i ett huj... men jag var inte lika lättflirtad, jag ratade mitt totalt och efter en stunds så fick Guinness mitt oxå och det rörde mig inte i ryggraden. Väl hemma så satt en tuggpinne finfint!

G&G med matte, tack för en trevlig em!

... lekkompis Elliot (Walles brorsa) fick jag (Beck) tillbringa söndagseftermiddagen/kvällen med :-)
Här e han:

Nästan från det att jag kom hem till honom, hans matte Ann & husse Janne tills det att jag blev hämtad så busade vi. Det var toppenroligt att vara där... en egen härlig trädgård fanns att tillgå. Det fanns en viss likhet med Walle i hans sätt att vara... kanske inte så konstigt.
Besöket dokumenterades ordentligt... här får ni se ett axplock.
Innan man går inomhus så skall tssarna torkas:

Jag fick jättegärna kolla in alla Elliots ben & saker:

Dragkampade gjorde vi oxå och jag tror minsann att en eller annan lös bissing åkte ut:

Att bara ligga och observera med frambenen i kors kunde jag oxå:


In till köket fanns ett galler för att katten deras inte skulle få hjärtsnörp om jag kom infarandes. Men jag är inte van vid att inte få vara var jag vill så jag forcerade gallret men hälsade snällt och ordentligt på Ugglan.

Jag spanade även in lite andra "husdjur" som kom fram på kvällskvisten, den till vänster brydde jag mig inte så mycket om men den som kom framför mig var mer intressant... men jag höll mig på behörigt avstånd:

Tusen tack Elliot, Ann & Janne med diverse andra husdjur att jag fick vara hos er... jag kommer gärna igen om jag får.

... för FLATTLIGAN inkl lilla mig (Beck) i söndags.

Jag får skriva själv för brorsan var inte närvarande, han var hos snälla tanten & snälla farbrorn hemma på gården.

Jag kan lova, det här kommer inte bli en vanlig valpkurs, det blir det inte när Bea och Göran är inblandade har jag hört från säkra källor.

Vi samlades inne på apellplan för lite information om kursen innan vi begav oss ut i furet.







Jag och MOR tillsammans med Leia, Chilli, Bella och den lilla söta labbevalpen (som jag tyvärr glömt namnet på) fick börja hos herr Andersson där vi fick reda på att vi skulle lägga fokus på kontakt.
Uppmärksamma lyssnare:


Vi fick först gå runt i koppel och när matte/husse kallade så skulle vi direkt fokusera på dem.

Gjorde man rätt så fick man godis... det fattade jag snabbt som attan.
 
Sedan skulle vi kopplas loss och matte/husse lämnade plötsligt ringen utan att vi märkte något och då vi hörde vårt namn så skulle vi välja att direkt springa efter dem = en fungerande INKALLNING. Vi fick börja och jag tog en runda bortom LILLMATTE & FAR först... men sedan blev det raka vägen till MOR i full fart. 2:a försöket gick utan omväg.
Undrar vem som blev gladast?:


När alla gjort denna övning så flyttade vi in lite längre in i skogen för att få lite skugga. Där var gräset högre och mera intressant. Väl där inne så gjordes övningarna om, denna gång fick vi alla vara lösa samtidigt och då fick minsann MORSAN & FARSORNA jobba betydligt mycket mera, det var så svårt att välja RÄTT framför bus... men tillslut blev godislusten för stor och godis blev det bara hos sin egen matte/husse :-)

Jag tror att det är bra att "sitta bra" till hos Göran från början:

Avslutningsvis fick vi promenera mellan två koner och när jag väl knäckt koden att en titt på MOR resulterade i godis så kunde jag bjuda på flera tittar på rad. Men emellanåt var jag tvungen att cheka in lite annat oxå.

Sedan blev det en stunds vila medans 2-beningarna fick smaka Beas chokladkaka, man blir rätt slut av att vara på valpkurs:

Därefter fick vi byta plats med den andra gruppen där Alice, Enzie, Mira, Pärla & Vera varit igång med Busiga Bea. Här kommer några bilder.
Alice i bustagen med sin matte & husse:

Pärla & Lotta på strövtåg:

Ensam & övergiven Ulrika, vart har alla tagit vägen?:


Bea  vill att vi skall lära oss använda näsan, att vi kan se vet man redan. Så först fick jag vara försökskanin på att nosa upp godis som Bea gömt ner i marken runt en buske. Inte helt lätt... men vad gör man inte för godis:-) Hoppas att jag får göra denna övning oftare för det var skitkul! Sedan fick vi gå iväg en och en bort till Bea & Ulrika och där fick vi fortsätta på en liten promenix i gräset och vet ni vad, jag hittade en kanindummie och greppade den på direkten och det gillade MOR minsann för hon blev så glad och det smittade av sig så att jag ville springa iväg med den men se det kunde man inte och då valde jag MORS famn istället. Det blev en ny promenix och det dök minsann upp en till bara så där och historien upprepade sig. På tredje rundan så verkade det tomt... men minsann så fick jag en doft i nejsan som kändes bekant och då fick jag gå lite i sidled och där låg det ytterligare en. Jag kände mig jättestolt när jag bar en så fin dummie (Wallander har massor av sådana... undrar om han lånar ut dem åt lilla mig?) VIKTIGT är att vi oxå blir lärda att vara passiva... detta fick vi vara mycket hos Bea.

Tyvärr var vi tvungna att lämna allt det roliga efter denna övning. För jag skulle skjutsas till Elliot (Walles kuliga brorsa, se sep inlägg förmodligen imorgon) och LILLMATTE till Göteborg.
Detta kurstillfälle skulle ju vara mellan 10-12.30, vi gick 12.50 och då hölls det på för fullt. Vet ni... Bea & Göran är kanon men hålla avslutningstider är dom helkassa på... men det är såååååååå positivt att dom är sååååååååååå engagerade... för då får vi mycket valuta för pengarna våra :-)

Nästa kurstillfälle blir på kvällen den 13/8 och då skall vi till Entek i Hbg, där är skitkul men kan vara lite läskigt oxå har brorsan berättat. Vi får väl se vad jag och dom andra kursarna säger efteråt.

... åkte igår iväg till Göteborg för en 7 veckors bartenderutbildning och vi saknar henne redan :-(

Beck och hans lilla tuggben gjorde ett försök till att få följa med... men dom fick inte plats och med tanke på hur mycket hon tog med sig så kan man ju undra om hon överhuvudtaget kommer att komma tillbaka (tro inte att det bara var denna stora resväska som följde med).