Wallander

... kom ett mail från Ann-Sofi angående dagens jaktträning, där det stod: " Misstänker att jag kommer imorgon klockan 10.00 med dummisar har inte tinat något vilt. Lovar inget, men om jag dyker upp så räkna inte med att ni inte får en lugn träning utan då är det utmaningar som gäller."

Vi skickade ingen kommentar till detta igår... tänkte att kanske behövde vi sova på saken, dvs skulle vi våga sätta tassarna i Lomma på förmiddagen. Klart att vi skulle bestämde vi oss vid frukosten.

Sagt & gjort vi åkte iväg... LILLMATTE höll i ratten och gasade på och det gick ju riktigt bra att åka motorväg med henne nu oxå... känns som om det där körkortet snart bör kunna finnas i hennes hand.

Vi var först på plats, men strax efter kom Agneta, Tess & Stella och så kom Ann-Sofi, Sandy & Calla (visste vi väl att dom skulle, annars hade Ann-Sofis nattsmidade planer flugit ut i skogen).

Dagens tema var huvudsaklingen markeringar.

Först längdtestades vi, detta för att se var våran längdsmärtgräns ligger. Fem gånger skickades jag och jag tror att jag fixade "maxlängden" men jag tog inte den 5:e och sista lika klockrent, men ändå godkänt. Farten ut & in var jättebra... men jag var rejält trött efteråt... men jag hann vila medans de 4:a tjejerna testades.

Nästa övning gick ut på att tre markeringar kastades och kastaren försvann, 2 kastades ganska nära och en lite längre ut. MOR skickade mig och jag satte fart mot den längst ut... men den var lite svår, men jag fann den. Sedan skickade MOR ut mig på nytt, men med väldigt svagt röst, jag fattade inte riktigt detta, men har förstått senare att det var för att jag inte skulle sätta så hög fart eftersom dummien låg väldigt nära). Jag löste uppgiften tillslut med lite stopp & dirigeringshjälp och om och men från MOR. Detta var en svår övning, den får vi nog öva på lite mera.

Medans vi höll på med andra övningen så sprang A-S och smög i skogen bakom oss och så klart förberedde hon dagens tredje övning. Två markeringar kastades, en till vänster och en till höger och sedan var MORS tanke att jag skulle dirigeras rakt fram. Jag hade lite svårt att släppa den till vänster, men efter 2 mini dragningar så fattade jag att det inte var den jag skulle ta. När jag gick rakt ut så låg där massor av kanindummiesar, jag tog en snabbt och sen tillbaka och då fick jag hämta den till vänster och sedan dirigerades jag ut till samma plats igen och då visste jag vart jag skulle, tog en dummie men hittade en bättre och bytade och det var tydligen inte rätt beslut. När jag kom tillbaka fick jag hämta ett par  dummiesar som låg väldigt nära varann och på kortavstånd från MOR, detta tydligen för att de skulle se om jag skulle byta igen... men man är väl inte dum eller så gör man väl inte när man är övervakad. Den kvarliggande dummiesen till höger gick MOR sedan själv ut och hämtade.

Sista övningen för dagen blev en viltmarkering med dold kastare. Jag missade lite, sprang först mot där kastaren stått men tog sedan upp anden snabbt och när jag lyfte blicken så såg jag MOR försvinna in i skogen, attans vad jag fick kuta för att hinna fatt henne, jag var så rädd att hon skulle försvinna så jag glömde av att jag hade något i munnen ända tills hon sa att jag var jätteduktig och bad mig släppa.

En liten nackdel som kom fram idag var att jag sätter kastaren som referens istället för naturen... så framöver blir det nog lite tuffare träning för att jag skall lära mig att själv hitta referenser i naturen istället.

Visst blev det utmaningar som hette duga idag... men kul var det! Tyvärr inga foto, det var för mycket att tänka på.

Halvtimmen efter att vi kommit hem så fick vi besök av lille Linus, Sigges tvåbeningsvalp. Men ganska snabbt försvann han ut tillsammans med MOR & LILLMATTE. När de kom hem igen efter 2 timmar så undersökte jag honom från topp till tå. När han kröp omkring på golvet blev jag lite konfunderad, visste inte riktigt om det var OK att leka med honom, men han gav gärna saker till mig... jag tror han blir en bra hundtränare när han blir lite större & äldre. Himlans snäll & go kille, han får gärna komma hit fler gånger.

Kvällen har sedan varit riktigt lugn... bl a lite MF bara tillsammans med MOR.

... idag är det många av mina träningskompisars födelsedag!

Bell, Spot, Isa, Tess & Kidd blir idag 4 bast.

Stort GRATTIS till er alla (hoppas att ni detta år blir ihågkomna av era mattar/hussar).

Massor av blöta kalla nospussar!

... sa MOR att vi skulle åka till Lomma & träna ikväll. Men när MOR kom hem så gällde tydligen inte det som sas imorse. Hon skyllde på att det regnade.... men vänta nu, det har väl inte hon bangat för förut. Nä mycket riktigt, det kröp fram senare att hon var lite hängig, frusen & trött. Men gå på stan med LILLMATTE eftermaten det kunde hon minsann, hyggligt, jag skall komma ihåg detta då hon vill ha promenadsällskap en dag/kväll då jag har det som mysigast i bian.

Men min kväll blev en höjdpunkt i alla fall. LILLMATTES kompis kom hit och hade med sig det största örat jag sett i mina dar och med detta var jag så klart sysselsatt väldans länge. Tack Rebecca, det var riktigt smarrigt.

Imorgon är det fredag igen och glädjande är att MOR skall arbeta hemifrån, hon måste tydligen ha lite lugn & ro för att förbereda nästa veckas kursmaterial.

Nu skall jag balja i mig lite vatten innan det är LILLMATTES säng som gäller, det där smarriga örat blev man riktigt törstig av (men det var det värt).

... startat på Fart & Fläkt.

7 tikar och så jag & Guinness... what a paradise for me!!!!!!

Ett gediget program har vi framför oss... Lisa har i detalj planerat alla 10 träningar och 2 tävlingar är oxå inplanerade under våren.

Lisas mål är alltså att alla skall sträva efter att få ett 1:a pris i den klass man skall träna inför. Vi får väl se om det målet oxå är realistiskt för oss lite längre fram.

Det jag & MOR först här nu skall försöka skapa är en UPPVÄRMNINGSRITUAL som vi skall ta till sedan inför varje träning tävling (dvs så att jag skall känna igen mig på vad som skall hända/gälla).

Varje träning skall inledas med PLATSLIGGANDE eller SITTANDE I GRUPP beroende av vilken klass du skall träna för.

Dagens platsliggning gick bra, först stod MOR en bra bit ut sedan gick hon och gömde sig. Jag låg näst intill blixtstilla och satte mig upp först på kommandot från MOR.

Sedan ville Lisa kolla in LINFÖRIGHETEN/FRITTFÖLJET hos oss alla, vi delades upp i 2 grupper. Detta ett oerhört viktigt moment och vi kommer att hållas under uppsikt (Lisa har ögon i nacken oxå). Under tiden då ena gruppen kollades av så tränade vi andra lite för oss själva och på olika moment. Vi körde lite läggande under gång (snabbt läggande), Inkallande med ställande (några steg), lite fjärr  (nja resultatet så där) och hopp över hinder (andra försöket klockrent både ut och tillbaka). Det Fria följet (här har vi att jobba på, förmodligen den tuffaste utmaningen).

Trots alla nya spännade tjejer så var jag mestadels fokuserad på MOR och det fick jag så klart berömmelse för.

Nej, nu skall jag springa in till LILLMATTE och borra ner nosen under hennes varma täcke!





 

... sorgset känns det ikväll för imorgon skall Guinness åka hem och återförenas med sin flock igen.

Så fort dagarna & nätterna gått... men det sägs att tiden går så fort när man har roligt och det kan jag intyga att vi haft, hoppas att Guinness tycker detsamma.

Men förhoppningsvis syns jag & Guinness redan imorgon kväll igen, för våran träningsgrupp sätter nämligen då igång att träna för att fixa momenten i Lkl 2 för vissa (oss t ex) & Lkl 3 för andra under ledning av Lisa på Fart & Fläkt. Detta ser jag & MOR verkligen fram emot.

I förmiddags fick vi ha MOR hemma, jag tycker det är toppen att hon kan jobba hemifrån i vissa krisläge... jag låg under hennes stol i nästan 4 timmar.

Ikväll blev kvällsrundan en tur bortom Södervärn... jag ville gärna visa Guinness var ÄLDREMATTE bor, kan vara bra för honom oxå att veta.

Vi hörs imorrn... nattitnatti.

... är som bortblåst idag, märkligt hur väderleken kan skifta från dag till dag.

Men det var bra för oss för vi kunde utan svårigheter ta oss upp till Ann-Sofi, Sandy & Calla. Eva & Kid imorse. Eva & Kid skulle oxå med och för att dom skulle hitta dit så mötte vi upp dem vid Prima Liv.

Vi gick ut i samma skog som förra helgen... började med vars ett långt linjetag, gick bra. Här kommer lilla jag, tralalala:


Sedan hade jag full koll på Kidd när han stack iväg på sitt linjetag:

Kidden snyggt på väg in:

Gick sedan vidare och fick ta 2 enkelmarkeringar, men den ena var inte så enkel... jo själva markeringen var inte så svår, men det jag skulle plocka upp gillade jag inte... vad var det dom försökte lura på mig? Med Ann-Sofi efter mig så vågade jag inget annat än att ta upp det och springa därifrån... men jag sprang bara ett par meter sedan var jag tvungen att släppa ner det... men då var hon mig snabbt i hasorna igen och då var det lika bra att springa ifrån henne och hem till trygga MOR. Det dom lurade på mig var en iller och det lovar jag er (ni som inte prövat) att det var en väldans speciell doft.
Calla fixade illern galant:

... lixom Sandy:

... och Kidd:

... åsså jag efter mycket besvär:

Rapphöna gick bättre även om jag aldrig förr tagit det heller:

Nästa övning blev en dirigering med stopp och sedan vidare ut igen, gick oxå bra (inga bilder... undrar vad LILLMATTE höll på med?).

12 olika slags "vilda djur" placerades sedan ut och det var fritt fram för vilka man ville hämta. Jag tog först dem i MORS spår, sedan hämtade jag illern uppe på en liten stubbe, tyckte det var lika bra att få in den så var det gjort. När jag skickades ut för 4:e gången så hittade jag Evas tappade vante och så klart tog jag in den till henne. Allt som allt så hämtade jag in 7 x vilt (och lämnade av 6 till MOR).

Ibland släcks ljuset för en:

Duktiga mej:

Här kommer jag med Evas vante... nog så viktigt att hämta in:

Är detta nyckeln till framgång (pussar alltså)?:

Sista övningen blev markeringar, synlig kastare men dolt nedslag. Jag spikade båda, valde att hämta den först kastade  som var en and och därefter hämtade jag in illern.
Ibland undrar man över hur länge man skall behöva vänta på att få lämna av?:

Gott var det bevisligeninte:

Alla var nöjda & glada när vi lämnade skogen!

Eftermiddagen har sedan gått i slöandets tecken varvat med lite bus, mys & promenader.

... rapportering:

Igår var det en massa bus med FAR både inne & ute för han öppnade nämligen inte skolböckerna på hela dagen till min & Guinness stora förtjusning. LILLMATTE kunde tyvärr inte vara så aktiv för hon hade ont i varendaste del av kroppen, men det är smällar man får ta om man håller på med sådana tramsigheter som att åka skidor utför.

På kvällskanten kom ungdomarna hem och underhöll oss. När de åt smarrig kycklingrätt så fick jag & G vars ett smarrigt grisöra. När vi senare på kvällen skulle följa ungdomarna hem så fick MOR & ÄLDREMATTE ett hysteriskt skrattanfall när FAR trampade fel och ju mer han gnällde ju mer skrattade dom. Jag lyckades hålla mig för skratt (om än att det verkligen såg roligt ut), tyckte det var lite taskigt faktiskt att hålla på som dom gjorde. Tror inte MOR & ÄLDREMATTE tyckt att det hade varit lika roligt om det var någon av dem.

Idag lördag och äntligen chans till lite sovmorgon, men vad sker då... jo Gunniess försöker få liv i oss alla. Han börjar med att pussa på MOR utan större framgång, sedan går han runt om till FARs sida och efter 2 försök så har han lyckats få upp honom. 10 minuter senare var vi ute med FAR på morgonpromenix. Efter frullen och liten morgonlur så var det dags att åka till Lomma och träna lite apportering i goda vänners lag, alltid lika trevligt! LILLMATTE hängde oxå på men FAR & Guinness stannade hemma, de ville hålla lite koll på skidtävlingarna av alla dess slag på TV:n.

Idag var vi följande träningsekipage: Förutom oss själva så var det Margareta, Bell & Spot, Ann-Sofi, Sandy & Calla, Ulrika & Molly, Marie & Lakkan samt Lotta & Jazz..

Dagens glada gäng:

Vi började med lite stadgeövningar... alla skulle sitta lösa medans det kastades markeringar som vi fick hämta en och en. Därefter fick vi sitta och se när en markering kastades och därefter vändes vi ifrån skickades på en dirigering. Klarade man dirigeringen så fick vi man hämta markeringen som belöning. 

Kolla vad Calla gör när ingen ser:

Men hon kom strax på att det nog inte var tillåtet:

Syrran hennes tycker bättre om att göra snöänglar:

Sedan anordnades det 2 viltstationer, ett närsök & ett storsök. Jag fick börja på storsöket. Idag apporterade jag totalt 14gånger och tro det eller ej, av dessa så kom jag ända in till MOR med viltet, men att MOR sedan inte är snabb nog att ta emot det kan ju faktiskt inte jag rå för... hon får öva upp sin reaktionsförmåga tycker jag. Men hur som helst, det var ett fall framåt idag i alla fall.
Stolt matte... duktig hund:

Lilla goa Sandy skönk nästan ända ner i snön:

Som ni redan vet så är inte kaniner det bästa jag vet, men alla sätt att bära är bra utom de dåliga:

Men man vänjer sig:

och kan t o m sitta och hålla fast länge länge (om man blir tvingad) och har något varmt att sitta på:

Finns det hjärterum, så finns det stjärterum:

Bell & Spot var för snabba idag eller så stod Margareta ivägen när dom apporterade, men någon bild blev det i alla fall:


... och en på Molly:

Så här vilt kan det gå till när Lakkan är i farten:


Mitt närsök, sökning 1:

Sökning 2:

Sökning 3 (på väg in med kaninen):

Se, jag håller fortfarande:

Sökning 4:

Innan vi lämnade Lomma så fick ta oss en tur i skogen, snacka om flatteröra emellanåt. 

När vi kom hem så tog jag & MOR oss en välbehövlig eftermiddagslur och efter den så fick jag & Guinness oss en "omgång" av saxen. Men när Guinness såg klotången så drog han iväg och kom inte fram förräns tången var tillbakalagd i necessären... lite synd för MOR hade tyckt det hade varit bra för honom att bli av med lite päls under tassarna nu när snön bara vräker ner här.

Så här mysigt hade Guinness det sedan hos FAR:

Om vi inte är totalt insnöade imorgon bitti... så skall det bära av till lite träning imorgon oxå.
 

... att det är lite oartigt att blogga när min kompis är här... men just nu ikväll när vi varit ute på sista kisserundan så fick jag lite väl mycket bloggångest så Guinness sa att det var ok att jag bloggade lite... inte gör det honom något sa han.

Vi har det hur kul som helst tillsammans både inomhus & utomhus, framför allt nu när marken bara blir vitare och vitare.

Vi gör precis allting tillsammans, äter, leker, sover middag, ja vi t o m myser med MOR samtidigt.

Morgonpasset & sista kvällspasset går alltid både MOR & FAR ut med oss. På morgonen så är det ett himlans knorrande på FAR för att det är så kallt och på kvällen är det MOR som knorrar. Men fast dom knorrar så tycker jag att det är så roligt att dom båda offrar sig för våran skull.

Nä nu kallar Guinness... vi skall in & fläka oss i LILLMATTES säng för hon skall inte sova hemma inatt.

... har nu besök igen.

I eftermiddags anlände Guinness med sin egen bia och de viktigaste saker han behöver för 8 dagars vistelse.

Det är jättekul att ha sin kompis här, dock är han inte riktigt till att känna igen sedan han sist besökte oss, han har blivit så lugn... jag försökte få igång honom med en boll men inte ens det gick. Så jag valde istället att mysa och det sa han inte nej till.
Först mös vi i LILLMATTES säng:

Sen i Guinness bia:

... skall det hårdtränas med vilt nu för idag var det minsann dax igen.

Först fick jag vänta en bra stund i bilen när vi kom fram till Margareta, det var dax för MOR att "knådas" till igen.

När hon var färdig så hade hon sällskap ut med Margareta och jag fick hoppa ur bilen ett kort tag för att mellanväggen skulle i så att jag och Bell kunde åka tillsammans.

Kosan styrdes sedan till ett ställe där jag aldrig förut varit, vi skulle träna uppe i "Ann-Sofis skog" och där var väldigt trevligt må jag säga.

Vi började med linjetag på en lång stig, tre till Bell och två var till mig & Calla... vilka vi alla klarade galant. Sedan förflyttade vi oss djupare in i skogen där det kastades dubbelmarkeringar uppeifrån en vall, en synlig och en dold. Inga problem med markeringarna för någon... men jag hade en lite kass avlämning med den första fasanen, men den andra gick bra... för då smög Ann-Sofi sig upp bakom mig och henne är det bäst att akta sig för :-).

Sedan var det dags för ett sök, vi hade full koll på var viltet lades ut... vi släppte inte våra mattar ur sikte:

Här kommer Bell-killen som har ett fantastiskt upptag av viltet, det går snabbt och lätt och snyggt ser det ut när han är på väg in:


Calla-tjejen var inte sämre hon:



För den här killen gick det bättre än det har gjort någonsin, 5 av 6 vilt hämtade jag in ganska snabbt, den 6:e krävde jag lite stöttning utav Margareta. 4 av 6 avlämningar gick oxå bra. Står MOR så här så går det inget bra:

men så här går det bättre:

Mina chanser att få lov att starta på jaktprov i vår ökade nog idag...

... såg det ut så här när vi tränade (några bilder har jag fått av Emma):
Arrangerad bild på mig, det är därför jag ser så lidande ut

Syrran Vira ser inte fullt så lidande ut:

Sandy på ingång från ett lyckosamt sök:

Medans söta Calla snällt fick sitta uppbunden:

Här ligger jag och spanar på var viltet läggs ut:

Titta vilken höjdare Sandy är:

Fina Krut:

Se & lär av Bell sa MOR till mig:
 

... och när jag & Lakkan senare busade i skogen (bilderna har jag fått av Marie):


Bäst var när FAR kastade snöbollar:

... och när jag lämnade över Lakkans Alla Hjärtans dag present:

... om inte sin kæreste!

Efter att jag fått en timmes vila efter jaktträningen så åkte vi iväg till Lakkan & Marie. Ja kan ni tänka er... FAR hade oxå lust att följa med!

Först gick vi en lång skogsrunda och vi kunde springa lösa hela rundan, stötte inte på några andra skogsentusiaster. Vi sprang & sprang och det kändes som om jag hade massor utav överskottsenergi, men jag blir så glad när jag får vara ute i skogen och än gladare när det finns massor utav snö OCH när jag får ha Lakkan vid min sida.

När vi kom hem så överlämnade jag min Alla -sdag present (kanske kommer det en bild på hur jag överlämnade det imorgon). Visst är det väl så att man ger bort rosor & choklad denna dag? Ja riktiga rosor blev det inte men väl dock på kortet, ej heller riktig choklad men dock en stor påse med "hundchoklad".

Det blev sedan TACOS och hallon/jordgubbar tillefterrätt för tvåbeningarna och för mig & Lakkan blev det grisörn light.

Himlans trevlig dag & kväll det blev det idag!

... var i alla fall otroligt bra idag på jaktträningen. Kallt men jätte härligt med en gassande sol som värmde oss gott.

Halva gänget var utbytt sedan sist vi tränade, så idag var vi förutom oss själva: Margareta & Bell (skadade Spot fick snällt stanna hemma), Ann-Sofi, Sandy & Calla, Berit & Vira, Lotta & Jazz, Britt-Inger & Maya och så kom Emma & Krutan oxå :-)

Träningen inleddes med en massa stadgeövningar, serpentingång & följa John och därefter inkallningar från en tättsittande grupp. Sedan fick vi göra en ny rolig övning där vi stod nos mot nos/ansikte mot ansikte med ca 3 meters mellanrum och först fick vi hämta en markering framför genom att springa igenom andra ledet på både utväg och tillbakaväg. Nästa övning blev lite tuffare, våra mattar lämnade oss (en och en) mitt framför gången och gick sedan ut och kastade en dummie, kom tillbaka och skickade oss. På utvägen kastades två störningsdummiesar och likaså på tillbakavägen. Markeringen missbedömde jag lite lite men störningsdummeisarna brydde jag mig inte om.

Vi delade sedan upp oss i 2 grupper för att väntetiden inte skulle bli så lång. Vi började i markeringsgruppen där det gällde att hämta fasaner. Jag markerade bra på dubbelmarkeringen... men upptagen måste bli snabbare och likaså måste avlämningarna bli bättre säger MOR. Gång på gång frågade MOR mig varför jag inte vill komma in hela vägen med viltet till henne om det inte är så att någon som jagar på mig? Till MORS stora besvikelse så kan jag tyvärr inte riktigt svara på den frågan... inte just nu i alla fall.

Vi gick sedan över till viltsök... jag fick börja och upptaget var bättre, men inte bra, avlämningarna fungerade något bättre först när Margareta befann sig ute i skogen och manade på mig lite... MOR har lovat att belöna mig extra extra mycket den dag jag gör en klockren avlämning, men så länge hon inte berättar vad belöningen är så är jag lite tveksam... tänk om hon bara lurar mig.

Avslutningsvis så blev det viltupptag i koppel och var jag inte snabb nog så missade jag chansen att ta det och då fick jag vara snabbare gången där på, detta gick bra med de små pippisarna... men kaninen ratade jag. Som "straff" fick jag kaninen i gapet och sedan fick jag bära den en bra bit och därefter sitta med den i munnen rejält länge medans jag fick höra att jag var jätte duktig. Visst höll jag den men jag var jätte obekväm, örk för läbbiga kaniner!!!!

Vi hade en toppendag, tack alla för trevligt sällskap!

Lite bilder laddas upp imorgon.

.... härligt att gå i skogen... skogen!

Vädret har varit strålande fint idag, klarblå himmel och sol. Då kan man ju bara inte sitta inne, så FAR & jag drog till Bokskogen. Snacka om att vi blev överraskade... där fanns massor utav snö.

FAR glömde kameran, men jag tror inte att han hade hunnit fånga mig på bild ändå för fy farao vad jag sprang i en hel timme minst.

Kvällen för övrigt har varit lugn, FAR har sett på spåret och MOR somnade som vanligt i soffan.

Nu sitter jag upp och väntar på LILLMATTE som är ute och festar... jag har lovat MOR & FAR att ha lite koll på när hon kommer hem och så.

Imorgon är det jaktträningsdax igen... viltet ligger på tining i köket och jag kollar av med jämna mellanrum så att det ligger kvar.

... som knep 3:e platsen på Lomma BK's lydnadsbarometer!!!! 

Helt otroligt... det kan inte ha varit många som rapporterat in sina resultat... men å andra sidan så får de skylla sig själva, vi blev glada för priset i alla fall :-)

Titta så fint:

Sigge & Lena knep 2:a platsen, dom slog oss med en ynka poäng (och ändå är vi så snälla och tar hem deras pris). GRATTIS till er båda!

Heléne & Zico tog som vanligt hem en hel drös med priser... dom kan verkligen dom två!!!! GRATTIS till oxå!

När vi ända var i Lomma så passade vi på att träna lydnad och idag gick det faktiskt lite lite bättre. Men kvällens höjdpunkt var när jag & Lakkan fick ta oss en lite sväng i skogen innan årsmötet.

Imorgon är det fredagen den 13:e... är ni skrockfulla mina kära bloggvänner?

... med MOR mitt på ljusa dan.

Jag blev så glader när det var MOR som kom hem först idag, ett tag kändes det nästan som om svansen skulle gå av... den lixom gick fortare än fortast, men som tur var avtog intensiteten efter ett litet tag av lycka.

Vi begav oss iväg ganska på direkten. Vi var på plats en kvart för tidigt men vi behövde inte vänta så jättelänge innan vårt reg nr kom upp på tavlan och vi välkomnades att köra in i port 4 (ja inte in i självaste porten utan så klart in i genom när porten väl öppnats). MOR stannade bilen och jag fick hoppa ur. Lite läskigt tyckte jag det var där inne när de drog fram stora slangar och bilarna lät förskräckligt. Men så kom besiktningstjejen fram till mig från bilen bredvid och sa: "Åh, é du en sådan där fin kille som tycker om alla?" Jag besvarade givetvis frågan på direkten genom att pussa på henne. Vår besiktningskille sa då: "Ja tänk att det finns några som även gillar besiktningsmän". Då svarade MOR: "Jag har heller inget emot dem" och minuten senare så fick vi  vårat "diplom" (ett diplom får man när det inte fanns en endaste anmärkning).

Nä nu är det snart träning som gäller och sedan skall vi visst mottaga något litet pris på klubbens årsmöte.

Vi ses & hörs lite senare...

... på Fart & Fläkt ikväll.

För det första var det massor av snö på träningsplanen och för det andra så löpte rottweiler-tiken som tränade timmen precis före oss och hon hade inte lämnat många delar av planen doftfri.

Vi började med en platssliggning (det moment som jag aldrig tidigare rest mig på). MOR gick iväg och gömde sig, men när myrorna i Guinness bakdel satte fart på honom och när han började skälla ja då kunde jag inte stanna kvar mer än ca 1 minut sedan var jag bara tvungen att kolla vart MOR tagit vägen. Men jag kom inte undan, hela proceduren gjordes om och det  fungerade bra ända tills MOR var på väg tillbaka mot mig. Hon stannade 5 meter framför mig istället för att komma ända in och då Guinness fick tillåtelse att störa sig ja då brast det i stadgan igen. På nytt fick jag göra om det hela, men dock bara en pyttestund denna gång och då gick det bra.

Kontaktövningarna, jag måste tyvärr erkänna att jag hade bättre kontakt nedåt än uppåt men ibland glimtade jag till och då var det full belöning.

Vänstersvängarna när jag bara skall trampa runt börjar ta bra form, är betydligt mycket lättare när MOR vet hur vi skall träna på det.

Inkallning med ställandet testades med större target... det gick så där jag ville gärna fortsätta ända in till MOR efter att jag hade trampat.

Efter ovan övningar var det dags för egen-träning (Lisa måste ju ge Guinness sin halva lydnadstimmeshjälp oxå). Det blev lite rutan (gick så där), hopp över hinder (gick så där), fjärrdirigering (gick så där, gick bättre med bakombelöning), läggande & ställande under gång (gick fort & bra) likaså vanlig inkallning.

Överlag gick det skapligt tycker jag men MOR hade nog uppskattat att jag hade fokuserat lite mera på det vi var där för att utföra. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, yttre omständigheter kan spela en ett spratt ibland, det borde väl MOR veta...som har levt så mycket längre än mig.

... i blötsnö & snålblåst blev det för mig & MOR ikväll.

FAR var med de första 500 metrarna sedan gav han upp... för vi gick för fort!!! Så vi fick gå den långa rundan själva.

När vi kom hem var vi rejält blöta & frusna, jag placerade mig i bian och MOR i soffan med filten långt upp över öronen för att försöka få upp temperaturen i kroppen.

Imorgon är det dags att åka till Fart & Fläkt igen och jag vet att MOR införskaffat sådant där extra dyrt specialträningsgodis som skall få mig att INTE kunna motså att hålla kontakten, vi får väl se om det lyckas.

Nu kallar FAR... dags för nattarundan!

På återseende!

... träning.

Idag har jag "jagat" duvor & kaniner och när jag kom in fint, satt fint & höll stilla så kom klicket och klicket är värdefullt är ju lika med gottigottgottgodis. Så så klart utförde jag mer än gärna momenten flera gånger.

Sedan lade MOR en target uppe på en flyttlåda i köket. Jag är helt övertygad om att hon inte trodde att jag skulle lyfta på tassen och trampa på den... men se det gjorde jag snabbt och lätt som en plätt (ha ha det var väl inget svårt!). Synd bara att MOR inte sedan kunde utöva denna övning lite, det hade jag tyckt varit kul... men hon har sådan kass fantasi och så har hon mage att påstå att jag har svårt för att lära mig saker, hm.... jag kan ju inte precis lära mig det själv heller.

... gjorde med MOR i eftermiddags?

MOR körde hemmifrån strax efter 14-snåret. Jag visste att hon skulle hemom till Margareta och få en behandling av något slag innan det var dags för dem att åka på jaktprovsinformation av Håkan Rilöw och senare FRKs årsmöte.

Men hon måste ha fått ett rejält slag för när hon kom hem kl 19 och efter att hon fått lite köttfärslimpa a la FAR i magen så däckade hon och sedan såg jag inte henne i vaket tillstånd förräns nu precis när hon skulle förflytta sig mellan soffan & sängen.

Jag ville gärna ha fått lite rapport om jaktprovsinformationen... men det får jag väl ta med henne imorgon.

En trevlig grej var att FRK uppmärksammade att jag blivit Viltspårschampinjon under 2008 och ett fint diplom i röd ram finns nu oxå i mina ägor :-)  men nu återstår att se hur lång tid det tar innan det sätts upp på väggen (MOR & FAR är inte alltid de snabbaste fixarna).

... med FAR som 1:e dummiekastare.

Igår kväll frågade FAR om han fick följa med oss på dagens träning och det var klart att han fick. Strax innan 10 åkte vi iväg hemmifrån. Vi skulle köra inom Dog Fun och köpa mer käk åt mig... men dom öppnade inte förräns kl 11 så det var bara till att köra direkt till Lomma. Vi gick en lång runda först och jag fick vara lös & ledig. När vi kom in i skogen så fick jag hämta ett par markeringar som FAR kastade. Den första tog jag ett varv med men sedan lämnade jag av snyggt & prydligt. Två dirigeringar fick jag oxå hämta innan vi gick tillbaka för att sluta upp med dom andra.

Alla hade inte kommit  så vi gick in på apellplanen och körde lite kontaktövningar (måste ta alla tillfällen i akt), snabb inkallning samt hopp ut och tillbaka och sedan sprang vi tillsammans i full galopp bort till vattenslangen och ur den fick jag dricka så mycket jag ville.

När Margareta & Co och Ulrika & Isa kom hade hade dom några andra i släptåg som jag genast kände igen dofterna av. Det var flatten Isa med matte & husse, dvs de som bott i min trappa tidigare. Det var ett kort men kärt återseende och kanske blir det fler träffar framöver om dom eventuellt blir nya Anthriscus valpköpare, vad kul det hade varit :-).

Nu till dagens träningsrapportering från:
FAR trodde att han skulle få vara passiv åskådare, men se det kan man inte räkna med så han dirigerades ut i skogen med massor av dummiesar.

Det blev först två långa enkelmarkeringar var. Sedan blev det vars två dubbelmarkeringar med två kastare uppe på slänten med svårigheten där dummien landade över stigen. Vid ett tillfälle lämnade både MOR & FAR mig ensam nere hos dom andra. Efter ett litet tag så reste jag mig och ville gärna springa upp till dom, men var på sin vakt och bestämde sig för att testa om fjärrdirigeringen fungerade. Hon skrek sitt och sedan ligg tillsammans med liggtecknet och jag svarade på direkten och belöningen blev stor när dom senare kom ner igen och jag blev överlycklig för att dom inte övergett mig.

Därefter blev det ett stort sök där jag fick börja vilket jag aldrig gjort förr och det tog några sekunder innan jag hade sonderat terrängen och bestämt mig för vad jag skulle välja att hämta in. När det sedan var dags för mig att ta in lite vilt så skickade MOR mig ut men jag vände helt om och tyckte att jag kunde ta det som låg en bit bakom oss bara, men se så enkelt får man tydligen inte göra det för sig (men tvåbeningarna skrattade glatt så jag roade dem lite i alla fall) så  jag fick allt ta och springa utåt. Jag tog ett ganska stort varv och kom sedan tillbaka och gjorde ett nytt försök, vilket inte godkändes denna gång heller så det var bara att ge sig ut igen och då sprang jag djupt ut och hämtade in en duva och snabbt tillbaka igen för att få hämta nästa. 

Dagens sista övning var viltmarkeringar med bland annat en liden söd brun kanin... ha ha MOR trodde bara att hon tinat upp en massa fåglar och hon blev ganska förvånad när hon såg två lite väl ludna fågelben sticka upp ur den ena påsen.

Överlag så är jag rätt nöjd med MORS agerande idag, dock blev jag lite sur när hon försökte stoppa mig på dubbelmarkeringarna, men jag brydde mig inte ett skit... jag visste att jag kunde lösa uppgiften själv, så det så!

Lite bilder måste vi väl som vanligt ha med, det är rätt kul eller?

Nästan hela gänget, saknas gör Ulrika & Isa samt Kidd och MOR & FAR:

Här blev väntan lite lång... FAR fick inte av dummeisarna från ringen:

men Bell fixade det hela galant ändå:

När det blev Stellas tur så blev denna "dummie" lite väl stor för henne att ta in:

Den övergivna stackaren:

Här tror jag FAR står och funderar över om det ändå inte skulle vara roligt om han oxå hade en flatte att träna med (jag hörde nog hur han frågade ut Margareta om en massa saker och dessutom frågade han om han skulle få rabatterat pris eftersom Bell smutsat ner hans jacka):

Det här är SSV:

Stiliga Syrran Vira

... från kvällens Fart & Fläkt träning:

Det blev inget bussåkande ikväll, nä gråben är ju som sagt tillbaka. MOR ojade sig dock lite över att hon skulle köra, men vi fick sällskap av LILLMATTE och allt gick bra så nu går det säkert lättare redan nästa gång.

Det blev ej heller någon tur inom Lund, Guinness fick tyvärr stå över träningen idag för att hans matte Lena var febrig & förkyld. Så jag blev grillad i 1 timme och 10 minuter.

MOR började med att redovisa för Lisa hur veckans träning hade gått och då fick vi skämmas lite över att vi inte övat tillräckligt på det som vi borde, dvs kontakten. Men Lisa har ju ett brett register så idag blev det kontaktövningar med nytt spännande godis för att väcka extra intresse och jag ber att få meddela: DET FUNKADE! Nu hoppas jag att MOR införskaffar samma goda träningsgodis.

Efter kontaktstunden, så blev det lite bus efter buseriet, blev det snabba inkallningar med kamp som belöning. Ställande under inkallning med belöning bakåt körde vi lite oxå och "var é rutan?" resulterade i det bästa försöken jag gjort hitintills. Ja, förutom en gång när jag blev totalt faststelnad precis i ingången till rutan och behövde bra med hjälp för att våga komma loss igen. Ärligt talat så var jag lite rädd för att MOR skulle bli förbannad för att jag gjorde fel, men se det blev hon inte alls, hon sa bara kom igen killen, alla kan vi göra fel ibland. Apporteringen & hopphoppet och fjärrdirren, jo det gick väl oxå ganska skapligt.

Det som var extra roligt idag var att jag fick testa vittringsapportering. Det tog inte så många försök innan jag förstod att det hela gick ut på att hitta rätt pinne, dvs den som luktade MOR. Dock förstod jag inte direkt att meningen också var att jag skulle plocka upp den OCH lämna över den till MOR utan att tugga på den. Men det gick som sagt var skapligt till att vara första gången.

Otroligt men sant... imorgon är det FREDAG igen. MOR tänker klara av tvätten då igen för att ha hela helgen fri för hundträning och annat kul. Det tycker jag är rätt bra planerat av MOR.

... har lämnat oss alla alldeles för tidigt efter en längre tids sjukdom.

Jag vill bara dela med mig lite av allt roligt till er som aldrig fick lära känna denna fantastiska man:

För ca 2 år sedan så blev vi introducerade in i viltspårsvärlden av Ann, Elliots matte (Wallanders bror). Vi anmälde oss till en viltspårskurs och fick då den stora äran att stifta bekantskap med Ingvar, Anita och bruna flatten Oskar. Redan vid hälsningcermonin så klickade det direkt mellan oss, vi fick en otrolig kontakt och vi såg verkligen fram emot varje spårskurs med glädje.

Wallander var inte den tuffaste killen i spåret precis de första gångerna, förutom blod- & klövdoften ja t o m stubbar och knakande buskar & träd gjorde honom förskräckt. Ingvar fattade rätt beslut direkt och lät Wallander börja sin spårkarriär i lite snällare terräng istället. Ja Ingvar t o m kröp bredvid Wallander en gång för att han skulle visa att man skulle ha nosen i marken för att bli en bra spårhund och här lade Ingvar grunden är jag helt övertygad om. 4:e kursgången så visste Wallander precis vad som gällde.

När 10:e kursgången var slut så kändes det tråkigt och vi anmälde oss igen till nästa spårkurs som blev precis lika rolig den. Alla fikapauser innehöll massor av skratt och Ingvar bjöd verkligen på sig själv. Det blev sedan naturligt att Wallander gjorde sitt Anlagstest med Ingvar som domare. Ingvar var proffessionell som domare, här var det ordning och reda från provstart till provslut och sedan kom goa glada skämtgubben fram direkt därefter. Efter andra kursens slut så fortsatte vi att ha kontakt och träffades lite här & där. Några öppenklasspår gick Wallander också för Ingvar och när det var dags för ett ordinarieprov och chans till champinjontiteln så tilldelades vi med glädje Ingvar som domare. När Wallander stod med klöven i munnen och Ingvar berättade att Wallander klarat provet så tror jag att Ingvar gladdes precis lika mycket som vi.

Tidigt på våren 2008 så åkte vi till Järavallen och hälsade på när Ingvar och Anita höll en annan kurs. När vi närmade oss fikabordet där alla kursare satt samlade så behövde vi knappt presentera oss, alla visste redan vem vi var. Ingvar hade berättat om rädde Wallander som växt upp till en Champion. Kunde Wallander fixade det så kunde alla andra, det var mottot!

En annan rolig episiod var den gången då vi dök upp på en kursgång och regnet fullständigt vräkte ner. Wallander hade många gånger tidigare sprungit bort till Ingvar med den tomma blodflaskan och fått den påfylld... men denna gång tvärvägrade han när Ingvar kom ut ur bilen i ett orangt regnställ (Wallander tycker inte om organgefärgade 2-beningar). Ingvar lockade och pockade med både det ena och det andra, svansen gick som en "trumpinne "på Wallander men han lät sig inte "övertalas" så lätt. Efter ett bra tag gick han med Ingvar en bit men när de vände tillbaka mot mig så höll han nästan på att dra omkull Ingvar för att slippa ifrån honom.

Våren 2008 gick vi med i S:a Sallerups viltvårdsförening för att hålla spårandet vid liv och även där träffade vi Ingvar & Anita varje gång. Att hitta var man skulle lägga spåren bland alla spårmarkerna i Hörby utan att köra/gå vilse var inte det lättaste men så klart var det bara att fråga Ingvar som med ett leende på läpparna gång efter gång hjälpte oss tillrätta.

I somras våldgästade jag & Marie (Lakrits matte) dem i husvagnen en söndag när vi var på väg hem från Hundplugget. Vi hade med oss kladdekaka, vispgrädde & nyplockade hallon, snacka om att vi blev varmt välkomnade. Vi stannade i över en timme och hade supertrevligt.

När vi sedan kom med på en jaktkurs på Järavallen på sensommarn/hösten 2008 så hade Ingvar & Anita en spårkurs på samma ställe och jag & Wallander åkte dit tidgare bara för att få en liten pratstund med dem innan.

Jag fixade också deras dator i slutet på senhösten och det uppskattade dom verkligen.

Jag & Wallander saknar Ingvar oerhört mycket. Lika glada som vi var när vi lärde känna honom, lika ledsna är vi nu och så klart går våra innersta tankar till Anita & Oskar.

Usch, vad livet kan vara hårt OCH orättvist ibland.

... VI ÄR MED BIL IGEN!!!!!

... åkte fram ikväll, fasicken vad kul tänkte jag.

Men resultatet blev nog inte helt vad MOR tänkt sig och då blev det inte vad jag tänkt mig heller.

MOR tog oxå fram klickern och belöningsskålen och fyllde den med godsaker. Placerade ut kökskaninen, lite svåråtkomligt och sedan gick vi iväg från köket. Jag blev skickad och for iväg som ett skott... men kaninen var döäcklig... jag tvekade länge... fattade tillslut mod och plockade upp den och begav mig iväg till MOR. Så fort jag fick syn på MOR så droppade jag den. Konstigt jag fick inget klick och inget godis och proceduren bara gjordes om. Ok, tänkte jag, jag får väl hålla fast fanskapet en gång så att både jag & MOR blir nöjda och minsann då kom klicket & belöningen. Men tydligen räckte det inte, jag skulle tvingas till detta ännu en gång... men nä där gick gränsen, jag sket i om det inte blev mer godis och bestämde mig för att hon minsann kunde hämta den där kaninen själv. Muttrande för sig själv så gick MOR ut och tog upp den med buller & bång, packade in den i tidningspappret igen och ner i plastpåsen och in i frysen och så säger hon: "Lilla gubben tro inte att du skall komma undan så lätt... vänta du bara!!!! Undrar vad hon menar att jag skall vänta på... hon sa det med en len röst så då måste det vara något positivt :-) men hon sa aldrig vilken dag.... så det är lika bra att jag kryper till kojs nu då.

... i Skåneland har det allt varit idag. Lite snö på marken, lite i luften men attans vad blåsigt & kallt, men det hindrade inte oss för att åka till Ängshög (ni trogna läsare börjar väl lära er nu att det är där Berit & Vira bor) med stora delar av Anthriscus gänget & "utbölingen" från Concurro (Lakkan).

Som så många gånger nu de senaste veckorna så blev vi upphämtade himmavid av för dagen en väldigt k(r)axig Marie & Lakkan. Försäkerhetsskull så var vi ute i god tid, man skall ta det lugnt på vägarna när det är vinteväglag. Men det var toppen att komma fram i tid för då blev det tid för mig & Lakkan att få dra ett par riktiga vändor på åkrarna och göra av med lite överskottsenergi.

Strax innan 10 dök resterande tappra träningsekipage upp... vi var hela 11 st 2- & 4-beningar. Skitkul, det var längesedan vi var så många på en gång. För att undgå den värsta blåsten så drog vi oss nedåt till deras nedersta hage. Där började vi med en lång walk up - där dummiesar kastades framåt/bakåt och det gällde minsann att vara på hugget hela tiden för plötsligt skickades man bara iväg utav sin matte eller husse. Det gick lite si så där med hämtande för många av oss, vädret/blåsten ställde nog till det en del men för mig var det oxå att jag tycker det är förbaskat läskigt att komma in med en dummie när så många håller stenkoll på en. Istället för att skynda mig in till MOR så blir jag osäker och tramsar lite istället.  Jag vet inte hur jag skall komma över denna rädsla... tycker att vi tränar på det varje gång i någon form... men det hjälper inte.

Kamerorna hade det lite tufft i kylan... batterierna frös nog allt lite dom oxå precis som LILLMATTE:

Men några bra bilder blev det dock. Här kommer några från walk-upen, från vänster Castor & Micke och Enzo & Camilla:

Kid & Eva, Lakkan & Marie, Vira & Berit, jag & MOR:

Isa & Ulrika, Bell, Spot & Margareta samt Elliot & Ann:

Ibland blev det lite oreda i ledet, men det händer så lätt:

Lakkan fullt fokuserad på markeringen och Marie fullt fukoserad på Lakkan:

Vi delade sedan upp oss i 2 grupper, en dummiestation & en viltstation. Jag började på dummiestationen och vi började med vars 2 långa dirigeringar och avslutade med att vars en dubbelmarkering kastades av Margareta (Castors matte) uppe på en liten backe. Dirigeringarna gick jättebra & dubbelmarkeringarna hyfsat bra. Dock var det lite synd om Spot som råkade trampa lite snett på vägen ner efter att fått hämtat en markering... hoppas så klart att det inte var något allvarligt.
Margareta på väg mot dirigeringsövningen, snacka om synkade hundar:

Bell(?) in action, snabb som en vessla plockar han upp och vänder som på en femöring:

En annan (jag) tar lite längre tid på mig i motvinden, men jag hade ingen tanke på att byta dummie:

Sedan bytte vi station. Margareta vadade över bäcken med Bell & Spott och sedan skiftades vi om att skickas på en and-markering och en kanin-dirigering. Just denna övning, dvs över en bäck och upp på land har jag aldrig gjort med vilt. Markeringen klarade jag av bra och jag bar viltet över bäcken tillbaka men när MOR kom inom synhåll så dumpade jag viltet på marken och MOR fick locka rejält på mig gör att jag skulle ta upp det igen och lämna av det hos henne. När jag skickades på dirigeringen blev jag lite tveksam att gå över bäcken... men Margareta kallade på mig och då sprang jag över och hämtade kaninen och tog mig tillbaka samma väg och upprepade avlämningsproceduren. När övningen var färdig så hörde jag att MOR bad om hjälp, hon vill tydligen inte riktigt acceptera att jag fortfarande släpper viltet. Så tre gånger kastades kaninen ut och Margareta befann sig på halva vägen och då tyckte jag att det var bäst att bege mig ända in till MOR. Jag kan inte riktigt förklara varför jag gör som jag gör alltid... jag vet ju faktiskt var jag SKALL lämna av det jag har hämtat. Men vi får hoppas att vi båda kan briga lite ordning i detta problem då vår jaktkurs startar i början på mars.
Eva kastberedd:

Spot (?) kommer i full galopp från andra sidan bäcken:

Snabbt upplock:

och tillbaka igen:

Här kommer Kidden med anden:

och kaninen:

Här kommer Bell (?) och hämtar anden:

och kaninen:

Här kommer jag:

och jag igen:

och här var jag straffkommenderad:


Efter dessa övningar och nästan tre timmars träing så kände vi oss alla nöjda och lite väl frusna, så vi packade ihop oss påbörjade vandringen tillbaka till gårdsplanen. Trots att MOR offrat mitt gamla täcke att fungera som sittunderlag åt mig för att förhindra att jag skulle drabbas av vattensvans igen så var jag både blöt & kall så det blev ordentlig avtorkning  innan täcket åkte på och jag fick hoppa in och värma mig tättintill gosiga Lakkan.

Alla 2-beningar försvann sedan snabbt in i huset och fick tydligen värma sig inomhus & avnjuta en väldans god gulaschsoppa med hembakat bröd och sedan dessutom en smarrig äpplekaka med vanlijsås. Men det kunde dom vara värda... dom har ju ingen päls så som vi som värmer dom.
Camilla höll sig framme:

Nägra hungriga:

Vid halv tre snåret bar det sedan av hemåt igen och eftermiddagen gick mest åt till att vila innan Sara & Danny kom på trevligt middagsbesök.

Det har verkligen varit en toppendag idag men nu börjar krafterna att ta slut igen... bokstäverna går ihop så det är nog hög tid att bege sig in till LILLMATTE och värma hennes fötter lite.

TACK alla för jättetrevligt sällskap!