Mest lek...
... men lite allvar blev det på träningen idag.
Jag trodde faktiskt inte att vi skulle åka dit överhuvudtaget... men ibland tror man fel.
Först blev det en liten runda för mig & Beck i skogen... Beck in i bilen och platsliggning för mig. Att jag för ett tag sedan satte mig upp på platsliggeningen var bara ett undantag, vilket jag berättat för MOR flera gånger och nu tror jag att hon fattat det (äntligen). Jag ligger så snällt & stilla nuförtiden.
När platsliggningen var genomförd så åkte jag in i bilen & Beck ut. När de ca en kvart senare var tillbaka så var det min tur att träna lite. Vi gjorde lite av varje för oss själva, men det blev mest lek & bus. Efter en stund slöt Margareta & Spot upp till oss och då körde vi lite gemensamt. Bl a testade MOR ett nytt kommando på rutan & hoppet, dvs "UT" och jag måste erkänna att det var lite lättare att lyfta på rumpan då och bege sig utåt. Undras om det är OK att hon använder det kommandot istället om vi skulle komma ut igen och tävla?
Vi fick ikväll matleverans och det blir man alltid lika glad för... skulle ju vara hemskt att vakna upp en morgon och det var tomt i tunnan... man vill ju inte det skall vara lika tomt där som i tvåbeningarnas kylskåp ibland.
Nä nu skall jag lämna över datorn till LILLEBROR... han vill ju oxå skriva ett par rader i sin nya blogg.
På återhörande endera dagen!
Fredag, lördag...
... fick jag inte vara så mycket i farten men idag blev det desto bättre (i alla fall till en början).
I förrgår åkte MOR med Marie & Lakkan till TEBA och det blev tyvärr inte inköp av allt som jag hade önskat. Men lite & dyrt blev det tydligen i alla fall. Några julklappar blev inhandlade... så i påsen fick man inte snusa alldeles för mycket. Men en sak fick vi se och det var nog det bästaste, en apportkastare var inköpt som vi i träningsgänget skall nyttja tillsammans framöver (skall testas på Ängshög på lördag).
Igår hände absolut ingenting. Jag fick stanna hem när Beck & MOR åkte till Lomma och hade det roligt :-(
Mer om detta kan ni läsa här.
Men idag fick jag följa med och Beck stanna hemma. Vi körde iväg till Eva & Kidd och vi blev ett litet nätt träningsgäng, det var bara Berit & Vira som oxå slöt upp, de andra hade annat för sig denna något regninga dag.
Vi satte igång nästan direkt och jag fick börja på dirigeringsstationen och det gick klockrent och det var så skönt att få denna start för oss båda. På station 2 blev det långa dubbelmarkeringar, där en dummie hamnade på var sida om stigen, gick oxå bra!. På station 3 blev det dubbelmarkeringar i högt gräs på olika avstånd, här krävs det mycket mera träning. På station 4 blev det först en enkelmarkering med stopp och sedan ett linjetag. På station 5 blev det ett sök - men här var mina batterier nästan helt urladdade och när jag hämtat 2 dummiesar så var dom helt slut! Synd att det skulle sluta så... men vi glömmer station 5 och tar med oss det andra som ändå fungerade riktigt bra & hyfsat bra.
Nu skall vi ta nya tag till nästa helg och se till att batterierna är fulladdade!
Ps. Margareta, jag säger bara en sak... Beck & MOR får gärna åka med dig & Pärla på utställning flera gånger och vara borta hur länge som helst :-)
I förrgår åkte MOR med Marie & Lakkan till TEBA och det blev tyvärr inte inköp av allt som jag hade önskat. Men lite & dyrt blev det tydligen i alla fall. Några julklappar blev inhandlade... så i påsen fick man inte snusa alldeles för mycket. Men en sak fick vi se och det var nog det bästaste, en apportkastare var inköpt som vi i träningsgänget skall nyttja tillsammans framöver (skall testas på Ängshög på lördag).
Igår hände absolut ingenting. Jag fick stanna hem när Beck & MOR åkte till Lomma och hade det roligt :-(
Mer om detta kan ni läsa här.
Men idag fick jag följa med och Beck stanna hemma. Vi körde iväg till Eva & Kidd och vi blev ett litet nätt träningsgäng, det var bara Berit & Vira som oxå slöt upp, de andra hade annat för sig denna något regninga dag.
Vi satte igång nästan direkt och jag fick börja på dirigeringsstationen och det gick klockrent och det var så skönt att få denna start för oss båda. På station 2 blev det långa dubbelmarkeringar, där en dummie hamnade på var sida om stigen, gick oxå bra!. På station 3 blev det dubbelmarkeringar i högt gräs på olika avstånd, här krävs det mycket mera träning. På station 4 blev det först en enkelmarkering med stopp och sedan ett linjetag. På station 5 blev det ett sök - men här var mina batterier nästan helt urladdade och när jag hämtat 2 dummiesar så var dom helt slut! Synd att det skulle sluta så... men vi glömmer station 5 och tar med oss det andra som ändå fungerade riktigt bra & hyfsat bra.
Nu skall vi ta nya tag till nästa helg och se till att batterierna är fulladdade!
Ps. Margareta, jag säger bara en sak... Beck & MOR får gärna åka med dig & Pärla på utställning flera gånger och vara borta hur länge som helst :-)
Den lätte gick jag inte på...
... dvs, MOR m fl trodde att jag skulle bli mera på hugget om brorsan skulle få träna lite först!
Vi åkte som vanligt till klubben i måndagskväll, för ovanlighetens skull så regnade det inte.
Vi rastades en stund, sedan åkte Beck in i bilen medans jag fick vara med på den gemnsamma platsliggningen. Sedan åkte jag in i bilen och Beck ut. Det var inte så jättelänge som jag fick ligga där och MOR muttrade något om att Beck hade "myror i baken" när hon kom tillbaka. Jag fattade absolut ingenting, för några myror såg då inte jag till på platsliggningen och inte när jag kom tillbaks in på planen heller.
Jag måste erkänna att jag var rätt purken och utförde bara några få moment som man tydligen skall utföra dom. MOR kontrollerade flera gånger om det möjligtvis var så att jag fastnat med alla 4 tassarna i marken på de andra momenten.
Kanske, kanske är det så att jag nu slipper att göra det här på ett tag... MOR påstår nämligen att jag har lyckats besegra henne. Förstår inte riktigt vad hon menade med detta heller, vi har ju lixom inte gjort upp hon & jag!!!
Vi åkte som vanligt till klubben i måndagskväll, för ovanlighetens skull så regnade det inte.
Vi rastades en stund, sedan åkte Beck in i bilen medans jag fick vara med på den gemnsamma platsliggningen. Sedan åkte jag in i bilen och Beck ut. Det var inte så jättelänge som jag fick ligga där och MOR muttrade något om att Beck hade "myror i baken" när hon kom tillbaka. Jag fattade absolut ingenting, för några myror såg då inte jag till på platsliggningen och inte när jag kom tillbaks in på planen heller.
Jag måste erkänna att jag var rätt purken och utförde bara några få moment som man tydligen skall utföra dom. MOR kontrollerade flera gånger om det möjligtvis var så att jag fastnat med alla 4 tassarna i marken på de andra momenten.
Kanske, kanske är det så att jag nu slipper att göra det här på ett tag... MOR påstår nämligen att jag har lyckats besegra henne. Förstår inte riktigt vad hon menade med detta heller, vi har ju lixom inte gjort upp hon & jag!!!
Tjurskalle...
... nr1 samt lite annat blev jag kallad av MOR igår kväll.
Vi drog ner till Clara & Björn i Falsterbo… Elliot & Ann hängde oxå på.
Vi fick börja med att visa upp vårt friafölj som börjar ta sig gällande att gå med fin kontakt, svängar och sittningar var väl inte det bästa men en sak i taget!
Sedan dök Magnus och hans glada träningsgruppsadepter upp och då blev det gemensam platsliggning och sittande i grupp. Platsliggningen skulle vara med störning, så det gick en 2-bening och drog en tross framför och bakom oss… men vem bryr sig om något sådant? Skall dom snacka om störning för mig så får det nog minst vara en löpande tik.
Vi återgick sedan till vår lilla träningsgrupp igen, fr v Elliot, Clara & jag:
Mitt läggande under gång verkar nu inte att vara till belåtenhet (igen). Jag gör ju det jag skall men tydligen inte tillräckligt fort och då ser det ut som om jag först sätter mig och sedan lägger mig, men så är det inte. Så nu och ett tag framöver så kommer det nog mest se ut på detta vis när momentet skall tränas. Vi har sällskap iväg, men då kommandot kommer så vänder MOR upp och då gäller det minsann att lägga sig fort som f-n för annars kommer ingen köttbulle:
Hoppet är det nog ute med nu... det var framför allt här jag fick höra att jag var tjurig för att jag satt som fastklistrad vid MORS vänstra sida då kommandot kom. När TUCK kom fram som trigger så hoppade jag glatt ut men inte fick jag hämta den, nä jag skulle sättas då och hur kul är det. Nej jag valde att STÅ kvar. Men jag kallades tillbaka och nytt försök gjordes med samma resultat. 3:e gången blev det en förändring, då kom MOR farande och tryckte ner ändan i marken på mig och gjorde klart för mig vad som gällde. Sista gången hoppade jag och satte mig... det lät på MORS röst som om det var bäst.
Apporteringen blev jag godkänd på men mera fart på vägen tillbaka skulle vara önskvärt fick jag dock höra.
Rutan ville MOR inte köra... det var inte lönt sa hon. Men Björn han propsade på och ja det blev ett par bra ganska lyckade försök med bollen som dragning.
Fjärren har ju suttit som en smäck tidigare, men där måste bandet backas lite... för det går framåt igen nu om jag överhuvudtaget behagar att sätta mig upp.
Det känns som om det blev en liten fnurra på tråden... men den kan vi förhoppningsvis reda ut snart igen.
Avslutningsvis fick jag dra en runda tillsammans med Clara på vägen tillbaka mot bilarna... det var verkligen skönt att få springa av sig lite.
Det är alltid lika trevligt att komma till SF och få träffa Clara & Björn. Fantastiskt att Björn står ut med oss och inte ger upp, för är det inte jag som klantar mig så är det MOR, vi är nog ungefär lika goda kålsupare hon & jag :-)
Ja det var allt för denna gång... Take care tills vi hörs igen!
Ps. Det är Björn som haft kameran i högsta hugg
Vi drog ner till Clara & Björn i Falsterbo… Elliot & Ann hängde oxå på.
Vi fick börja med att visa upp vårt friafölj som börjar ta sig gällande att gå med fin kontakt, svängar och sittningar var väl inte det bästa men en sak i taget!
Sedan dök Magnus och hans glada träningsgruppsadepter upp och då blev det gemensam platsliggning och sittande i grupp. Platsliggningen skulle vara med störning, så det gick en 2-bening och drog en tross framför och bakom oss… men vem bryr sig om något sådant? Skall dom snacka om störning för mig så får det nog minst vara en löpande tik.
Vi återgick sedan till vår lilla träningsgrupp igen, fr v Elliot, Clara & jag:
Mitt läggande under gång verkar nu inte att vara till belåtenhet (igen). Jag gör ju det jag skall men tydligen inte tillräckligt fort och då ser det ut som om jag först sätter mig och sedan lägger mig, men så är det inte. Så nu och ett tag framöver så kommer det nog mest se ut på detta vis när momentet skall tränas. Vi har sällskap iväg, men då kommandot kommer så vänder MOR upp och då gäller det minsann att lägga sig fort som f-n för annars kommer ingen köttbulle:
Hoppet är det nog ute med nu... det var framför allt här jag fick höra att jag var tjurig för att jag satt som fastklistrad vid MORS vänstra sida då kommandot kom. När TUCK kom fram som trigger så hoppade jag glatt ut men inte fick jag hämta den, nä jag skulle sättas då och hur kul är det. Nej jag valde att STÅ kvar. Men jag kallades tillbaka och nytt försök gjordes med samma resultat. 3:e gången blev det en förändring, då kom MOR farande och tryckte ner ändan i marken på mig och gjorde klart för mig vad som gällde. Sista gången hoppade jag och satte mig... det lät på MORS röst som om det var bäst.
Apporteringen blev jag godkänd på men mera fart på vägen tillbaka skulle vara önskvärt fick jag dock höra.
Rutan ville MOR inte köra... det var inte lönt sa hon. Men Björn han propsade på och ja det blev ett par bra ganska lyckade försök med bollen som dragning.
Fjärren har ju suttit som en smäck tidigare, men där måste bandet backas lite... för det går framåt igen nu om jag överhuvudtaget behagar att sätta mig upp.
Det känns som om det blev en liten fnurra på tråden... men den kan vi förhoppningsvis reda ut snart igen.
Avslutningsvis fick jag dra en runda tillsammans med Clara på vägen tillbaka mot bilarna... det var verkligen skönt att få springa av sig lite.
Det är alltid lika trevligt att komma till SF och få träffa Clara & Björn. Fantastiskt att Björn står ut med oss och inte ger upp, för är det inte jag som klantar mig så är det MOR, vi är nog ungefär lika goda kålsupare hon & jag :-)
Ja det var allt för denna gång... Take care tills vi hörs igen!
Ps. Det är Björn som haft kameran i högsta hugg
Jaktträning...
... med delvis annorlunda moment.
Kan ni tänka er att MOR vaknade innan Beck idag... det hör minsann inte till vanligheterna. Men det var säkert för att jag & LILLBRORSAN sovit i LILLMATTES säng tillsammans inatt. När inte LILLMATTE är hemma så får jag hålla tillgodo med LILLEBRORSANS närhet och värme.
Idag var det bara jag & MOR som skulle iväg till Beck stora När vi skulle gå hemifrån idag... så satt Beck och tittade på oss med stora sorgsna ögon. Jag vände inom igen och sa till honom att hans tid oxå kommer att komma och det verkade lugna honom eller så var det för att FAR kallade från köket.
Vi körde om S-torp och hämtade upp Karin och sedan styrde vi kosan mot Lomma... MOR trodde inte sina ögon & öron när GPS:en sa/visade att vi skulle köra tillbaka mot Malmö. Men döm om hennes förvåning, det var snabbaste hållet.
Vi som träffades idag var Bell, Spot & Margareta, Kidd, Eva & Paulina, Vira & Berit.
Jag testades direkt på mitt fotgående och där fick jag VG nästan MVG idag.
Första momentet blev en dubbelmarkering (på samma ställe som sist) och idag fungerade det kanonbra för mig.
Nästa moment blev att en markering kastades, man skickades ut men stoppsignalen ljöd en bit ifrån markeringens nedslag och närsökssignalen gavs och där skulle en minidummie hämtas in i stället. När MOR blåste stannade jag direkt men stod sedan som förstenad en stund innan jag tittade på MOR och hon visade att jag skulle ner och söka nästan bredvid där jag stannat upp. Sedan bytade vi alla plats med Karin och Paulina tog vid på andra sidan. Markeringen kastades och vi skulle ta oss förbi närsöket denna gång och hämta markeringen och tillbaka igen samma väg. På nytt kastades en markering och då blev det stopp igen vid närsöket. Detta moment var roligt och jag löste det men jag måste lära mig ta kontakt med MOR tidigare när hon pockat på min uppmärksamhet.
Nästa moment blev en lång dirigering upp mot välkända björken. Jag fick lite stöttning på utvägen men det hade jag faktiskt inte behövt, jag gick klockrent fram & tillbaka.
Vi började sedan traska tillbaka och vid lämplig plats, där det fanns massor av ormbunkar, lades ett sökfält ut och vi skickades omlott hela tiden, när den ena var på väg in skickades den andre ut. På mitt 3:e skick blev jag lite tveksam att gå ut när det blev lite rörigt, på det 4:e skicket ville jag jag faktiskt skulle ut ännu en gång och hämta en "tygpåse". Jag löste det jag skulle men jag tror knappt jag blev godkänd.
För lite skojs skull så testades vi slutligen på en trippelmarkering, jag löste 2 men på den 3:e fick jag lite hjärnsläpp och MOR fick rycka in lite och styra mig rätt. Men även detta skall man väl kunna träna upp komihåget till.
Det känns rätt bra nu inför WT:et och jag har precis upptäckt att en av mina favoriter skall vara domare!
Tack ALLA för ett riktigt bra träningspass!
Sedan måste jag säga att det var jätteroligt att träffa dig Karin, synd att inte Wilma kunde vara med men det får vi fixa till nästa gång. Hoppas att ni får en bra resa hem imorgon.
Några av dagens bilder...
Lite läskigt att komma in tyckte Kidd:
Men det var väl inte så konstigt när hela "gardet" stod där bakom:
Men det blev genast bättre när han vände andra sidan till:
Här kommer jag i full galopp:
Bell hade full koll på matte när hon var ute och instruerade kastarna:
När han har sugit upp dummien så går det minsann undan i svängarna:
Spot fick en jobbig markering, dummien hamnade nämligen i en kaninhåla:
Här har jag satt full fart ut förbi närsöksområdet:
Här ljöd stoppsignalen:
Sedan kontakttagandet:
... och här fattade jag vad MOR ville:
... och här kommer lyckliga jag med min skatt:
Dagens inlägg får avslutas med Karins demonstration av hur man tillverkar en väldans braig mössa:
Kan ni tänka er att MOR vaknade innan Beck idag... det hör minsann inte till vanligheterna. Men det var säkert för att jag & LILLBRORSAN sovit i LILLMATTES säng tillsammans inatt. När inte LILLMATTE är hemma så får jag hålla tillgodo med LILLEBRORSANS närhet och värme.
Idag var det bara jag & MOR som skulle iväg till Beck stora När vi skulle gå hemifrån idag... så satt Beck och tittade på oss med stora sorgsna ögon. Jag vände inom igen och sa till honom att hans tid oxå kommer att komma och det verkade lugna honom eller så var det för att FAR kallade från köket.
Vi körde om S-torp och hämtade upp Karin och sedan styrde vi kosan mot Lomma... MOR trodde inte sina ögon & öron när GPS:en sa/visade att vi skulle köra tillbaka mot Malmö. Men döm om hennes förvåning, det var snabbaste hållet.
Vi som träffades idag var Bell, Spot & Margareta, Kidd, Eva & Paulina, Vira & Berit.
Jag testades direkt på mitt fotgående och där fick jag VG nästan MVG idag.
Första momentet blev en dubbelmarkering (på samma ställe som sist) och idag fungerade det kanonbra för mig.
Nästa moment blev att en markering kastades, man skickades ut men stoppsignalen ljöd en bit ifrån markeringens nedslag och närsökssignalen gavs och där skulle en minidummie hämtas in i stället. När MOR blåste stannade jag direkt men stod sedan som förstenad en stund innan jag tittade på MOR och hon visade att jag skulle ner och söka nästan bredvid där jag stannat upp. Sedan bytade vi alla plats med Karin och Paulina tog vid på andra sidan. Markeringen kastades och vi skulle ta oss förbi närsöket denna gång och hämta markeringen och tillbaka igen samma väg. På nytt kastades en markering och då blev det stopp igen vid närsöket. Detta moment var roligt och jag löste det men jag måste lära mig ta kontakt med MOR tidigare när hon pockat på min uppmärksamhet.
Nästa moment blev en lång dirigering upp mot välkända björken. Jag fick lite stöttning på utvägen men det hade jag faktiskt inte behövt, jag gick klockrent fram & tillbaka.
Vi började sedan traska tillbaka och vid lämplig plats, där det fanns massor av ormbunkar, lades ett sökfält ut och vi skickades omlott hela tiden, när den ena var på väg in skickades den andre ut. På mitt 3:e skick blev jag lite tveksam att gå ut när det blev lite rörigt, på det 4:e skicket ville jag jag faktiskt skulle ut ännu en gång och hämta en "tygpåse". Jag löste det jag skulle men jag tror knappt jag blev godkänd.
För lite skojs skull så testades vi slutligen på en trippelmarkering, jag löste 2 men på den 3:e fick jag lite hjärnsläpp och MOR fick rycka in lite och styra mig rätt. Men även detta skall man väl kunna träna upp komihåget till.
Det känns rätt bra nu inför WT:et och jag har precis upptäckt att en av mina favoriter skall vara domare!
Tack ALLA för ett riktigt bra träningspass!
Sedan måste jag säga att det var jätteroligt att träffa dig Karin, synd att inte Wilma kunde vara med men det får vi fixa till nästa gång. Hoppas att ni får en bra resa hem imorgon.
Några av dagens bilder...
Lite läskigt att komma in tyckte Kidd:
Men det var väl inte så konstigt när hela "gardet" stod där bakom:
Men det blev genast bättre när han vände andra sidan till:
Här kommer jag i full galopp:
Bell hade full koll på matte när hon var ute och instruerade kastarna:
När han har sugit upp dummien så går det minsann undan i svängarna:
Spot fick en jobbig markering, dummien hamnade nämligen i en kaninhåla:
Här har jag satt full fart ut förbi närsöksområdet:
Här ljöd stoppsignalen:
Sedan kontakttagandet:
... och här fattade jag vad MOR ville:
... och här kommer lyckliga jag med min skatt:
Dagens inlägg får avslutas med Karins demonstration av hur man tillverkar en väldans braig mössa:
Vissa dagar...
... bör man inte bege sig till någon träning, idag var en sådan dag!
Regnet det bara öste ner... och ändå tvingades man att ligga på platsliggning i det våta underlaget med regnet droppande från hjässan i hela 3 minuter. HYGGLIGA 2-beningar man har!
MOR ville sedan att jag våt & kall skulle vara på gott träningshumör, hm... det kunde jag inte helt ställa upp på. Det gick bara inte att vara riktigt på hugget, men helt kasst blev det inte... men det kunde så klart varit bättre.
Innan vi åkte hem så tog vi ut LILLEBROR ur bilen och gick på promenix tillsammans med Bell & Margareta i regnet & mörkret så att även BECK fick bli lite blöt... nån rättvisa måste det ju vara!
Nu har det regnat i dagarna 3... undrar när det skall sluta?
Regnet det bara öste ner... och ändå tvingades man att ligga på platsliggning i det våta underlaget med regnet droppande från hjässan i hela 3 minuter. HYGGLIGA 2-beningar man har!
MOR ville sedan att jag våt & kall skulle vara på gott träningshumör, hm... det kunde jag inte helt ställa upp på. Det gick bara inte att vara riktigt på hugget, men helt kasst blev det inte... men det kunde så klart varit bättre.
Innan vi åkte hem så tog vi ut LILLEBROR ur bilen och gick på promenix tillsammans med Bell & Margareta i regnet & mörkret så att även BECK fick bli lite blöt... nån rättvisa måste det ju vara!
Nu har det regnat i dagarna 3... undrar när det skall sluta?
Regnet...
... det bara öste ner... men vad brydde vi oss om det. Nej, vi styrde kosan mot Lomma i alla fall för att möta upp Margareta & Co.
Medans vi väntade gick jag & MOR in på den lilla del av apellplanen som inte var avspärrad inför morgondagenstävlingar och körde lite lydnadsträning, alla tillfälle tas i akt nuförtiden.
Det genomfördes MH-tester oxå idag, så vi kunde inte heller vara på våran vanliga plats i furet. Vi fick alla busa oss in i skogen, det var skönt att få börja med att springa av sig lite innan träningen inleddes.
Idag stod långa dirigeringar & lite svårare markeringar på schemat och till våra mattars stora glädje så lyckades vi väldans bra :-)
Regnet började så klart avta när vi började bege hos mot bilarna... typsikt eller?
Annars har lördagen avlöpt i lugnets tecken. MOR & LILLMATTE skulle på eftermiddagen bara gå och köpa shampo & balsam och så var dom borta i mer än två timmar och ni skall inte tro att dom bara köpt det dom sa att dom skulle! Nej, det är livsfarligt att släppa lös dem själva en dag som denna, dvs efter löning.
Bortskämda som dom sedan är så kunde dom nästa bara sätta sig till bords för att avnjuta en tydligen helt underbart god Laxtournedos med smörstekt babyspenat och rödvinssås. När sedan disken var undanröjd, så bänkade vi oss alla framför dumburken och tittade på en av mina senaste filmer "Cellisten".
Inatt får vi tillbaka timmen vi förlorade i mars och imorgon är det dags för Beck & hans alla syrror att bl a visa upp sina inlärda tricks. Det är nämligen sista valpkurstillfället för dem... oj oj hur skall det gå med Beck uppfostran sedan? 7 månader är Beck nu och jag tycker att jag kunde mycket mer vid hans ålder... eller kanske inte, beror lite på vem man frågar kanske.
Imorgon kommer vi stenhårt att hålla tassar & tummar för flera av våra polare som skall tävla lydnad i Lomma.
LYCKA TILL ALLA!
Medans vi väntade gick jag & MOR in på den lilla del av apellplanen som inte var avspärrad inför morgondagenstävlingar och körde lite lydnadsträning, alla tillfälle tas i akt nuförtiden.
Det genomfördes MH-tester oxå idag, så vi kunde inte heller vara på våran vanliga plats i furet. Vi fick alla busa oss in i skogen, det var skönt att få börja med att springa av sig lite innan träningen inleddes.
Idag stod långa dirigeringar & lite svårare markeringar på schemat och till våra mattars stora glädje så lyckades vi väldans bra :-)
Regnet började så klart avta när vi började bege hos mot bilarna... typsikt eller?
Annars har lördagen avlöpt i lugnets tecken. MOR & LILLMATTE skulle på eftermiddagen bara gå och köpa shampo & balsam och så var dom borta i mer än två timmar och ni skall inte tro att dom bara köpt det dom sa att dom skulle! Nej, det är livsfarligt att släppa lös dem själva en dag som denna, dvs efter löning.
Bortskämda som dom sedan är så kunde dom nästa bara sätta sig till bords för att avnjuta en tydligen helt underbart god Laxtournedos med smörstekt babyspenat och rödvinssås. När sedan disken var undanröjd, så bänkade vi oss alla framför dumburken och tittade på en av mina senaste filmer "Cellisten".
Inatt får vi tillbaka timmen vi förlorade i mars och imorgon är det dags för Beck & hans alla syrror att bl a visa upp sina inlärda tricks. Det är nämligen sista valpkurstillfället för dem... oj oj hur skall det gå med Beck uppfostran sedan? 7 månader är Beck nu och jag tycker att jag kunde mycket mer vid hans ålder... eller kanske inte, beror lite på vem man frågar kanske.
Imorgon kommer vi stenhårt att hålla tassar & tummar för flera av våra polare som skall tävla lydnad i Lomma.
LYCKA TILL ALLA!
Det tar sig...
... minsann på lydnadsplanen.
Igår var vi i Lomma och fick oss ett riktigt bra träningspass, ja det var nog minsann det bästa jag genomfört någonsin, men så har vi ju en toppentränare. Björne är full med ideér :-), funkar inte den ena så tar man fram nästa.
Det är bra att jag får lära mig sitta i grupp... för då kan jag det redan när det kommer i en annan klass och som ni ser så har jag full koll på min uppgift både när fotografen Björne är både bakom:
och framför:
Det friaföljet tar sig... nu börjar jag hänga med rätt bra då det skall vänstersvängas.
Lydnasträningen blir mycket roligare när det blir bus mellan momenten:
Tidigare har jag haft lite seperationsångest över att lämna MOR på hoppet, men inte igår inte och kolla in farten, det gick så fort att bilden blev suddig:
MOR gjorde dock en liten miss, hon glömde säga sitt när jag var på väg över på andra sidan och då blev det inget snyggt sittande. Men vi gjorde om det och då, ja då blev det BINGO!
Rutan är inte speciellt lockande om inte "TUCK" ligger där på andra sidan rutan och pockar på min uppmärksamhet. Men jag tror inte att dom där 2-beningarna kommer att ge sig förräns jag utför uppgiften med belåtenhet. Kom att tänka på att om jag fixar det på första försöket så behöver jag inte göra det fler gånger, tror minsann att jag skall testa det nästa gång vi tränar.
Det har tränats en hel del läggande under gång på flera olika platser & tidpunkter sedan sist och det börjar nog ge utdelning, det blir inte längre något utpräglat SITT-LIGG.
"Fjärrman" styr och ställer med skyltarna och MOR kommenderar mig och jag i min tur utför momenten. Det blev en liten liten förlyttning framåt igår men det var för att jag la mig på ena skinkan och då är det inte lika lätt att ta sig upp utan förflyttning, men klart godkänt ändå.
Jag fick inte apportera igår det glömdes, jag hämtade Claras apportbock flera gånger men ingen av 2-beningarna förstod piken.
Innan vår träningstid, så var det Bell & Margareta som fick sig en genomkörare Björn och sedan efteråt så var det Elliot & Ann. Däremellan så ställde MOR så klart upp och hjälpte Björn & Clara med lite apportering & leta pinne och på friaföljet där kan man bara njuta av Claras följsamhet, det är nästan som att dom är ihopklistrade :-)
Nu skall det tränas på igen så att vi förhoppningsvis kan visa upp lite nya framsteg vid nästa träningstillfälle.
Imorgon är det fredag och då är det dax för en korvarunda med Lakkan & Marie... kanske kanske skall Beck få följa med, men det beror på om familjens fotbollsgalningar skall gå på puben eller inte och se di blåe vinna.
Igår var vi i Lomma och fick oss ett riktigt bra träningspass, ja det var nog minsann det bästa jag genomfört någonsin, men så har vi ju en toppentränare. Björne är full med ideér :-), funkar inte den ena så tar man fram nästa.
Det är bra att jag får lära mig sitta i grupp... för då kan jag det redan när det kommer i en annan klass och som ni ser så har jag full koll på min uppgift både när fotografen Björne är både bakom:
och framför:
Det friaföljet tar sig... nu börjar jag hänga med rätt bra då det skall vänstersvängas.
Lydnasträningen blir mycket roligare när det blir bus mellan momenten:
Tidigare har jag haft lite seperationsångest över att lämna MOR på hoppet, men inte igår inte och kolla in farten, det gick så fort att bilden blev suddig:
MOR gjorde dock en liten miss, hon glömde säga sitt när jag var på väg över på andra sidan och då blev det inget snyggt sittande. Men vi gjorde om det och då, ja då blev det BINGO!
Rutan är inte speciellt lockande om inte "TUCK" ligger där på andra sidan rutan och pockar på min uppmärksamhet. Men jag tror inte att dom där 2-beningarna kommer att ge sig förräns jag utför uppgiften med belåtenhet. Kom att tänka på att om jag fixar det på första försöket så behöver jag inte göra det fler gånger, tror minsann att jag skall testa det nästa gång vi tränar.
Det har tränats en hel del läggande under gång på flera olika platser & tidpunkter sedan sist och det börjar nog ge utdelning, det blir inte längre något utpräglat SITT-LIGG.
"Fjärrman" styr och ställer med skyltarna och MOR kommenderar mig och jag i min tur utför momenten. Det blev en liten liten förlyttning framåt igår men det var för att jag la mig på ena skinkan och då är det inte lika lätt att ta sig upp utan förflyttning, men klart godkänt ändå.
Jag fick inte apportera igår det glömdes, jag hämtade Claras apportbock flera gånger men ingen av 2-beningarna förstod piken.
Innan vår träningstid, så var det Bell & Margareta som fick sig en genomkörare Björn och sedan efteråt så var det Elliot & Ann. Däremellan så ställde MOR så klart upp och hjälpte Björn & Clara med lite apportering & leta pinne och på friaföljet där kan man bara njuta av Claras följsamhet, det är nästan som att dom är ihopklistrade :-)
Nu skall det tränas på igen så att vi förhoppningsvis kan visa upp lite nya framsteg vid nästa träningstillfälle.
Imorgon är det fredag och då är det dax för en korvarunda med Lakkan & Marie... kanske kanske skall Beck få följa med, men det beror på om familjens fotbollsgalningar skall gå på puben eller inte och se di blåe vinna.
Lydnadsträning med...
... BC (Björn & Clara), MB (Margareta & Bell) samt delvis med KO (Karin & Ozzy) sen eftermiddag i Lomma.
Vi började med sittande i grupp... kul att få göra något annorlunda:
Sedan blev det liggande i grupp:
Fria följet var ingen höjdare från början idag, Björn sa att jag & MOR var ute och gick på vars ett håll. Men vi spottade upp oss allt eftersom kontaktmässigt, men vänstersvängar måste mängdtränas och likaså raka sittningar.
Sedan fick jag gå med RB (roliga Björn) och då blev det genast mycket roligare:
Hopp/sitt ställer till problem... jag har svårt för att lämna MOR om inget drar och farten blir i ultrarapid även om det på denna bild ser ut till att gå fotare:
Men sittet blev fint:
För att få upp farten i hoppet ut så fick jag flera gånger bara rusa ut efter bollen som MOR kastade och sedan hoppa på tillbakavägen oxå.
Rutan tar sig, om bara MOR nu kan lära sig att i tid att säga till när jag skall stanna så att jag så småningom kan lära mig det själv. Vilken riktning jag skall gå går inte att ta fel, peka är MOR bra på i alla fall:
Inkallning med ställande kräver mycket mera träning.
Tills nästa gång skall vi jobba hårt med farten i de grenar som kräver det, utan fart blir det inte så jättebra. Får se om "Pipen" och "Tuck" (namnet på min nya gröna boll som jag ännu inte fått) kan hjälpa till och fixa detta.
Lite vila & fika måste man oxå ha mellan varven, jag försökte charma mig till en kanelis... men se där fick man tji:
Tusen tack Björn för dagens support både gällande träning och fotograferande :-)
Avslutningsvis hämtades Beck ut ur bilen och vi fick båda springa och busa med Clara i skogen.
Jag är nu en slagen kille så det återstår bara att säga Nattinatti!
Vi började med sittande i grupp... kul att få göra något annorlunda:
Sedan blev det liggande i grupp:
Fria följet var ingen höjdare från början idag, Björn sa att jag & MOR var ute och gick på vars ett håll. Men vi spottade upp oss allt eftersom kontaktmässigt, men vänstersvängar måste mängdtränas och likaså raka sittningar.
Sedan fick jag gå med RB (roliga Björn) och då blev det genast mycket roligare:
Hopp/sitt ställer till problem... jag har svårt för att lämna MOR om inget drar och farten blir i ultrarapid även om det på denna bild ser ut till att gå fotare:
Men sittet blev fint:
För att få upp farten i hoppet ut så fick jag flera gånger bara rusa ut efter bollen som MOR kastade och sedan hoppa på tillbakavägen oxå.
Rutan tar sig, om bara MOR nu kan lära sig att i tid att säga till när jag skall stanna så att jag så småningom kan lära mig det själv. Vilken riktning jag skall gå går inte att ta fel, peka är MOR bra på i alla fall:
Inkallning med ställande kräver mycket mera träning.
Tills nästa gång skall vi jobba hårt med farten i de grenar som kräver det, utan fart blir det inte så jättebra. Får se om "Pipen" och "Tuck" (namnet på min nya gröna boll som jag ännu inte fått) kan hjälpa till och fixa detta.
Lite vila & fika måste man oxå ha mellan varven, jag försökte charma mig till en kanelis... men se där fick man tji:
Tusen tack Björn för dagens support både gällande träning och fotograferande :-)
Avslutningsvis hämtades Beck ut ur bilen och vi fick båda springa och busa med Clara i skogen.
Jag är nu en slagen kille så det återstår bara att säga Nattinatti!
Lydighet och...
... följsamhet är något som verkar vara väldans bra när man tränar lydnad.
Idag låg jag som ett ljus på platsliggningen (vågade inget annat... hade Lotta ett par meter framför mig).
Friaföljet börjar bli allt bättre... och det pga att MOR nu inte längre trycker tillbaka mig med sin blick riktad mot mig. Visst behöver det jobbas på ännu mer, sittningarna t ex är inte alltid så raka... men en sak i taget är vårat motto denna gång.
Inkallning med ställande, ja visst stannar jag, men det går betydligt mycket snabbare när belöningen ligger bakom mig :-)
2 skick på rutan, en med boll utanför och en utan, båda försöken skapliga.
Läggande under gång... det går inte lika fort som för vissa BC:are men jag utför kommandot och ligger snällt och väntar tills MOR kommer tillbaka.
Apporteringen... aldrig får man ha lite kul med träapporten. Jag klantade mig lite på första försöket... men på andra så gjorde jag enligt instruktionsboken.
Fjärren är utan tvekan mitt klockrenaste moment, inte en millimeters framflyttning.
Kvällen slutade bra trots att den började lite kasst i skogen innan träningen. Jag & Beck fick busa och jag lockade med honom långt bort där jag hittade lite "mumma". MOR upptäckte detta och kallade hem oss och mammig som Beck är så sprang han tillbaka direkt. Jag tänkte att jag hinner nog ta en munsbit till innan hon blir riktigt förbannad. När hon kom ända fram så kastade jag mig på marken, lika bra att visa total underkastelse tänkte jag. Men se det var inte rätt metod hon blev ännu argare för att jag gjorde så. Men när jag sedan gick som ett ljus tillbaka till bilen så blev vi vänner igen.
Ännu bättre slutade kvällen när jag fick smaka på alla hemma gjorda godisarna som jag fick i en riktig godispåse av Lakkan & Marie. Thanks a lot!
Idag låg jag som ett ljus på platsliggningen (vågade inget annat... hade Lotta ett par meter framför mig).
Friaföljet börjar bli allt bättre... och det pga att MOR nu inte längre trycker tillbaka mig med sin blick riktad mot mig. Visst behöver det jobbas på ännu mer, sittningarna t ex är inte alltid så raka... men en sak i taget är vårat motto denna gång.
Inkallning med ställande, ja visst stannar jag, men det går betydligt mycket snabbare när belöningen ligger bakom mig :-)
2 skick på rutan, en med boll utanför och en utan, båda försöken skapliga.
Läggande under gång... det går inte lika fort som för vissa BC:are men jag utför kommandot och ligger snällt och väntar tills MOR kommer tillbaka.
Apporteringen... aldrig får man ha lite kul med träapporten. Jag klantade mig lite på första försöket... men på andra så gjorde jag enligt instruktionsboken.
Fjärren är utan tvekan mitt klockrenaste moment, inte en millimeters framflyttning.
Kvällen slutade bra trots att den började lite kasst i skogen innan träningen. Jag & Beck fick busa och jag lockade med honom långt bort där jag hittade lite "mumma". MOR upptäckte detta och kallade hem oss och mammig som Beck är så sprang han tillbaka direkt. Jag tänkte att jag hinner nog ta en munsbit till innan hon blir riktigt förbannad. När hon kom ända fram så kastade jag mig på marken, lika bra att visa total underkastelse tänkte jag. Men se det var inte rätt metod hon blev ännu argare för att jag gjorde så. Men när jag sedan gick som ett ljus tillbaka till bilen så blev vi vänner igen.
Ännu bättre slutade kvällen när jag fick smaka på alla hemma gjorda godisarna som jag fick i en riktig godispåse av Lakkan & Marie. Thanks a lot!
Vecko...
... resumé:
Lite trevande inledning men desto bättre avslutning!
I måndags kväll var det dags för lydnadsträning och ni skall tro att MOR gnällde högljutt på vägen dit för att det regnade rätt rejält, men när vi körde hem så sa hon att hon var oerhört glad för att vi åkte dit :-)
Det var lite manfall i gruppen och dessutom så skulle de flesta som var där tävlingsträna i Lk1. Så vi få andra delade upp oss i smågrupper, jag & Bell med mattar bildade en grupp. Jag fick börja med att ligga och ladda en stund i bilen efter den gemensamma platsliggningen medans Bell grillades. När det blev min tur att komma ut så var jag bra taggad.
Här är en bild från en tidigare platsliggning, kolla så många:
Fria följet, ja jag försöker verkligen att vara till lags nuförtiden. Det har visat sig att jag har lite lättare att hänga med när MOR håller blicken framåt och går lite snabbare, även i svängarna.
Ink med ställandet, kanske börjar poletten att trilla ner nu, men det krävs att jag måste stanna lite snabbare.
Fjärren, ingen flytt. Dock satte jag mig inte upp på första sittkommandot... MOR glömde tecknet och då trodde jag inte att jag skulle göra något... jag trodde bara att hon testade mig.
Rutan, även här är poletten på väg ner tror jag. Men det gäller minsann att motivera mig :-)
Jag måste erkänna att det här med lydnad är mycket roligare nu. MOR har ändrat sig, jag har nog oxå ändrat mig en del men det är inte så svårt när man nu blir belönad så fort man gör något bra och det behöver inte vara köttbullar, det går lika bra med leksaker :-)
Trots att vi var rejält blöta så var stämningen ändå på topp på hemvägen.
Tisdag-Fredag så tråkiga dagar. En massa pluggande för FAR och sedan jobb, MOR har haft en tuff vecka på jobbet och sedan har hon varit tvungen att ta hand om vissa nödvändiga hemsysslor. Dammråttor och tvätthögar försvinner inte av sig självt i detta hem, gör de det hemma hos er andra? MOR tror att det gör det. LILLMATTE börjar allt att bli lite varm i kläderna att står där bakom bardisken och nu har hon bara 2 dagars praktiserande till sedan får vi hjälpas åt att hålla tassar & tummar för henne att hon får ett jobb. Så som ni förstår så har det inte funnits så mycket tid över för mig och LILLKILLEN att tränas... men jag säger inte att det går någon nöd på oss. Vi får mat & vatten och har tak över huvuden och så klart har vi fått våra dagliga rastningsrundor.
Igår kväll anade jag att något kul skulle ske idag för MOR plockade ut en massa vilt ur frysen. Men ärligt talat så trodde jag att det skulle ställas in imorse för det var inte lite det regnade. Men vi trotsade vädret och åkte iväg till Lomma för att träna. Det blev bara jag & Kidd med mattar och vi fick vara på ett annat ställe pga MH-testande på vårat normala ställe. Men det gjorde inget alls, det är ju roligt med platsbyte. Det blev en bra träning, där vi tränades väldigt intensivt. Det blev markeringar, dirigeringar & sök och jäklar vilken fart jag hade idag, jag var riktigt laddad vill jag berätta. Dubbelmarkeringarna ställde till det lite för oss, man fick viltet i näsan på skick nr 2 men ändå fanns inget där man trodde och då gällde det att koppla på näsan ytterligare och då gick det bra ändå. Vinden var väldigt snurrig om det nu var ANLEDNINGEN?
Eftermiddagen/kvällen har sedan varit lugn & behaglig... vädret har ju definitivt inte inbjudit till att vistas utomhus.
FAR lagade god mat ikväll och MOR är så glad för att FAR har börjat tycka att det är roligt att befinna sig i köket, han lagar mat oftare nuförtiden än henne faktiskt. Jag & Beck klagar inte heller för FAR har lite svårt att hålla ingredienserna på arbetsbänken och det händer att det trillar ner ett & annat smarrigt.
Imorgon skall Beck på valpkurs uppe hos Mia & Vera. Om vädret är skapligt så har MOR lovat att jag skall få följa med och har jag riktig tur då så kanske man kan få sig en kanelbulle eftersom att det är Kanelbullens dag. MOR har bakat 70 st nu ikväll och lovat att ta med sig en rejäl laddning imorgon.
Nä nu måste det bli nattinatti... tidig uppstigning imorgon.
Lite trevande inledning men desto bättre avslutning!
I måndags kväll var det dags för lydnadsträning och ni skall tro att MOR gnällde högljutt på vägen dit för att det regnade rätt rejält, men när vi körde hem så sa hon att hon var oerhört glad för att vi åkte dit :-)
Det var lite manfall i gruppen och dessutom så skulle de flesta som var där tävlingsträna i Lk1. Så vi få andra delade upp oss i smågrupper, jag & Bell med mattar bildade en grupp. Jag fick börja med att ligga och ladda en stund i bilen efter den gemensamma platsliggningen medans Bell grillades. När det blev min tur att komma ut så var jag bra taggad.
Här är en bild från en tidigare platsliggning, kolla så många:
Fria följet, ja jag försöker verkligen att vara till lags nuförtiden. Det har visat sig att jag har lite lättare att hänga med när MOR håller blicken framåt och går lite snabbare, även i svängarna.
Ink med ställandet, kanske börjar poletten att trilla ner nu, men det krävs att jag måste stanna lite snabbare.
Fjärren, ingen flytt. Dock satte jag mig inte upp på första sittkommandot... MOR glömde tecknet och då trodde jag inte att jag skulle göra något... jag trodde bara att hon testade mig.
Rutan, även här är poletten på väg ner tror jag. Men det gäller minsann att motivera mig :-)
Jag måste erkänna att det här med lydnad är mycket roligare nu. MOR har ändrat sig, jag har nog oxå ändrat mig en del men det är inte så svårt när man nu blir belönad så fort man gör något bra och det behöver inte vara köttbullar, det går lika bra med leksaker :-)
Trots att vi var rejält blöta så var stämningen ändå på topp på hemvägen.
Tisdag-Fredag så tråkiga dagar. En massa pluggande för FAR och sedan jobb, MOR har haft en tuff vecka på jobbet och sedan har hon varit tvungen att ta hand om vissa nödvändiga hemsysslor. Dammråttor och tvätthögar försvinner inte av sig självt i detta hem, gör de det hemma hos er andra? MOR tror att det gör det. LILLMATTE börjar allt att bli lite varm i kläderna att står där bakom bardisken och nu har hon bara 2 dagars praktiserande till sedan får vi hjälpas åt att hålla tassar & tummar för henne att hon får ett jobb. Så som ni förstår så har det inte funnits så mycket tid över för mig och LILLKILLEN att tränas... men jag säger inte att det går någon nöd på oss. Vi får mat & vatten och har tak över huvuden och så klart har vi fått våra dagliga rastningsrundor.
Igår kväll anade jag att något kul skulle ske idag för MOR plockade ut en massa vilt ur frysen. Men ärligt talat så trodde jag att det skulle ställas in imorse för det var inte lite det regnade. Men vi trotsade vädret och åkte iväg till Lomma för att träna. Det blev bara jag & Kidd med mattar och vi fick vara på ett annat ställe pga MH-testande på vårat normala ställe. Men det gjorde inget alls, det är ju roligt med platsbyte. Det blev en bra träning, där vi tränades väldigt intensivt. Det blev markeringar, dirigeringar & sök och jäklar vilken fart jag hade idag, jag var riktigt laddad vill jag berätta. Dubbelmarkeringarna ställde till det lite för oss, man fick viltet i näsan på skick nr 2 men ändå fanns inget där man trodde och då gällde det att koppla på näsan ytterligare och då gick det bra ändå. Vinden var väldigt snurrig om det nu var ANLEDNINGEN?
Eftermiddagen/kvällen har sedan varit lugn & behaglig... vädret har ju definitivt inte inbjudit till att vistas utomhus.
FAR lagade god mat ikväll och MOR är så glad för att FAR har börjat tycka att det är roligt att befinna sig i köket, han lagar mat oftare nuförtiden än henne faktiskt. Jag & Beck klagar inte heller för FAR har lite svårt att hålla ingredienserna på arbetsbänken och det händer att det trillar ner ett & annat smarrigt.
Imorgon skall Beck på valpkurs uppe hos Mia & Vera. Om vädret är skapligt så har MOR lovat att jag skall få följa med och har jag riktig tur då så kanske man kan få sig en kanelbulle eftersom att det är Kanelbullens dag. MOR har bakat 70 st nu ikväll och lovat att ta med sig en rejäl laddning imorgon.
Nä nu måste det bli nattinatti... tidig uppstigning imorgon.
Sockerbetsträning...
... med Birgitta Staflund-Wiberg på Azza & Bodils fina ägor.
På gårdagsförmiddagen var det träning för de mera rutinerade 4-beningarna medans eftermiddagen var avsedd för unghundar + mig, jag drog upp medelåldern rejält tror jag.
Halv ett samlades vi, 1 labbe tik, 1 jaktgolden kille + 5 flattar, 2 tikar & 3 hanar i lite blandade åldrar från 1- 3,5 år.
Vi fick börja med en walk up i ett stort hav av sockerbetor. Det gicks och det sköts och det viktiga var att man markerade noga varje gång för man visste aldrig när det var ens tur (och missade vi 4-beningar så var det 2-beningarnas ansvar att hjälpa oss så de fick minsann oxå markera ordentligt varje gång). Jag markerade jättebra... det var bara en gång som jag kom lite ur kurs och det var när jag fick en knallande 4-bening i hasorna. Istället för att MOR tog hem mig igen så skickade hon mig med UT och då var jag redan lite vilsen för att jag stannat upp och visat lite intresse för polaren som gjorde mig sällskap en bit ut. Jag hade bra fart ut på alla mina skick men jag tyckte det var lite läskigt att gå mot hela "gardet" som stod uppställda mot mig på en linje.
Sedan blev det en liten snackepaus där man gick igenom hur vi alla klarat oss på första utmaningen. Sedan fick vi ta oss uppför backen i sädesfältet, därifrån skulle vi markera dummiesar som föll en bit ut i sockerbetsfältet. Även här fick jag en följeslagare med mig en bit ut... men denna gång kunde jag fortsätta att fokusera på min uppgift och klockrent hämta in dummiesen men då tappade jag fokusen på vägen tillbaka för att det applåderades vilt bland 2-beningarna och det hör minsann inte till vanligheterna när det gäller mig.
Sedan blev det kaffe-, vatten- & vilopaus innan det var dags för andra passet, långa linjetag (100m) mellan stora halmbalar. Vi fick stanna upp vid första balen och se när 8 dummiesar placerades ut, runt och ovanpå och sedan gick vi på rad bort mot nästa bal och därifrån skickades vi tillbaka mot den första balen. Sedan blev det samma sak mellan bal 2 & 3 och 3 & 4. De två första skicken gick superbra, snabbt ut & tillbaka... men på 3:e så sprang jag ut med något hängande efter mig igen... men denna gång var det ett halmstrå som satt fast i gumpen och jag kunde bara inte utföra uppgiften med den hängande där. 2 gånger fick jag stanna upp innan jag lyckades få bort skiten och sedan hade jag tappat bort vad jag skulle göra och tyckte då att jag lika bra kunde checka av terrängen runtomkring, jag lovar att det luktade väldans spännande. Men MOR ville annat och jag fick snällt bege mig hemåt igen och då fick jag höra från Birgitta att jag var en sjåpig kille (det har jag aldrig kallats förut) som inte kunde fortsätta arbeta trots halmstrået. När jag skickades på nytt var jag ganska uttåkad och fjantade mig istället, var uppe och vände på balen men sket i att ta dummisen, hoppade istället ner och snusade vidare på de andra dofterna. Men då hände det, MOR kom farande som en raket, jag tror minsann att hon satte rekord på 100m!!!! På darrande ben hoppade jag upp och tog dummien och sedan blev det till att springa tillbaka mot de andra med en något lätt irriterad högt flåsande MOR tätt i hälarna.
Sista övningen blev återigen ibland sockerbetshavet där vi skulle få hämta minst en men max två lite längre markeringar. Walk upen startade och här skulle det hämtas från höger till vänster, detta innebar att jag blev sist eftersom att vi gick längst ut till vänster. För att få hämta båda markeringarna så var man tvungen att utföra första markeringen utan några större problem. Jag fixade båda på ett mycket bra sätt men så är det ju betydligt mycket roligare att koppla på näsan och hämta sådant som man sett falla, om än lite klurigt bland betorna :-)
Jag är jättenöjd med mitt arbete, jag höll mig fint vid MORS vänstra sida hela tiden, ja jag vill säga att enda plumpen i protokollet kom på 3:e linjetagssträckan. Men Birgitta sa högt och tydligt in för ALLA att jag behöver utmaningar och inte tragglas med samma övningar gång på gång. Så nu har MOR fått annat att tänka på tror jag!
Några få bilder från gårdagen.
Här hela härliga sockerbetsfältet till höger, vi hade gått igenom hela nere ifrån hållet där bilarna står:
Halmbal 1:
Några fokuserade kursare:
Några till:
Idag har vi varit i Lomma och tränat lite med brorsan Elliot och hans matte. Vi började med markeringar, enkel, dubbdubbel & långa, sedan blev det minidummiesök i ganska högt gräs, där näsorna våra minsann fick vara rejält påkopplade och sist så skickades vi ut på linjetag som inte gick på någon stig inte.
Innan vi körde hem så blev det lite lydnadsträning med mer och mindre bra resultat. Men imorgon är det dax igen, det skall bli riktigt roligt.
På gårdagsförmiddagen var det träning för de mera rutinerade 4-beningarna medans eftermiddagen var avsedd för unghundar + mig, jag drog upp medelåldern rejält tror jag.
Halv ett samlades vi, 1 labbe tik, 1 jaktgolden kille + 5 flattar, 2 tikar & 3 hanar i lite blandade åldrar från 1- 3,5 år.
Vi fick börja med en walk up i ett stort hav av sockerbetor. Det gicks och det sköts och det viktiga var att man markerade noga varje gång för man visste aldrig när det var ens tur (och missade vi 4-beningar så var det 2-beningarnas ansvar att hjälpa oss så de fick minsann oxå markera ordentligt varje gång). Jag markerade jättebra... det var bara en gång som jag kom lite ur kurs och det var när jag fick en knallande 4-bening i hasorna. Istället för att MOR tog hem mig igen så skickade hon mig med UT och då var jag redan lite vilsen för att jag stannat upp och visat lite intresse för polaren som gjorde mig sällskap en bit ut. Jag hade bra fart ut på alla mina skick men jag tyckte det var lite läskigt att gå mot hela "gardet" som stod uppställda mot mig på en linje.
Sedan blev det en liten snackepaus där man gick igenom hur vi alla klarat oss på första utmaningen. Sedan fick vi ta oss uppför backen i sädesfältet, därifrån skulle vi markera dummiesar som föll en bit ut i sockerbetsfältet. Även här fick jag en följeslagare med mig en bit ut... men denna gång kunde jag fortsätta att fokusera på min uppgift och klockrent hämta in dummiesen men då tappade jag fokusen på vägen tillbaka för att det applåderades vilt bland 2-beningarna och det hör minsann inte till vanligheterna när det gäller mig.
Sedan blev det kaffe-, vatten- & vilopaus innan det var dags för andra passet, långa linjetag (100m) mellan stora halmbalar. Vi fick stanna upp vid första balen och se när 8 dummiesar placerades ut, runt och ovanpå och sedan gick vi på rad bort mot nästa bal och därifrån skickades vi tillbaka mot den första balen. Sedan blev det samma sak mellan bal 2 & 3 och 3 & 4. De två första skicken gick superbra, snabbt ut & tillbaka... men på 3:e så sprang jag ut med något hängande efter mig igen... men denna gång var det ett halmstrå som satt fast i gumpen och jag kunde bara inte utföra uppgiften med den hängande där. 2 gånger fick jag stanna upp innan jag lyckades få bort skiten och sedan hade jag tappat bort vad jag skulle göra och tyckte då att jag lika bra kunde checka av terrängen runtomkring, jag lovar att det luktade väldans spännande. Men MOR ville annat och jag fick snällt bege mig hemåt igen och då fick jag höra från Birgitta att jag var en sjåpig kille (det har jag aldrig kallats förut) som inte kunde fortsätta arbeta trots halmstrået. När jag skickades på nytt var jag ganska uttåkad och fjantade mig istället, var uppe och vände på balen men sket i att ta dummisen, hoppade istället ner och snusade vidare på de andra dofterna. Men då hände det, MOR kom farande som en raket, jag tror minsann att hon satte rekord på 100m!!!! På darrande ben hoppade jag upp och tog dummien och sedan blev det till att springa tillbaka mot de andra med en något lätt irriterad högt flåsande MOR tätt i hälarna.
Sista övningen blev återigen ibland sockerbetshavet där vi skulle få hämta minst en men max två lite längre markeringar. Walk upen startade och här skulle det hämtas från höger till vänster, detta innebar att jag blev sist eftersom att vi gick längst ut till vänster. För att få hämta båda markeringarna så var man tvungen att utföra första markeringen utan några större problem. Jag fixade båda på ett mycket bra sätt men så är det ju betydligt mycket roligare att koppla på näsan och hämta sådant som man sett falla, om än lite klurigt bland betorna :-)
Jag är jättenöjd med mitt arbete, jag höll mig fint vid MORS vänstra sida hela tiden, ja jag vill säga att enda plumpen i protokollet kom på 3:e linjetagssträckan. Men Birgitta sa högt och tydligt in för ALLA att jag behöver utmaningar och inte tragglas med samma övningar gång på gång. Så nu har MOR fått annat att tänka på tror jag!
Några få bilder från gårdagen.
Här hela härliga sockerbetsfältet till höger, vi hade gått igenom hela nere ifrån hållet där bilarna står:
Halmbal 1:
Några fokuserade kursare:
Några till:
Idag har vi varit i Lomma och tränat lite med brorsan Elliot och hans matte. Vi började med markeringar, enkel, dubbdubbel & långa, sedan blev det minidummiesök i ganska högt gräs, där näsorna våra minsann fick vara rejält påkopplade och sist så skickades vi ut på linjetag som inte gick på någon stig inte.
Innan vi körde hem så blev det lite lydnadsträning med mer och mindre bra resultat. Men imorgon är det dax igen, det skall bli riktigt roligt.
Så roligt...
... det var på Skanör-Falsterbo BK i tisdags kväll när vi "grillades" utav av Björn.
Vi blev nerbjudna av Björn & Clara som skulle vara där och träna tillsammans med Magnus och hans lydnadsgrupp. Förutom Björn & Clara så var det två kända "face" till... nämligen Katharina & Figo som vi gått på jaktkurs tillsammans med i våras. Dom hade nyligen blivit uppflyttade till Lydnadsklass III och det firades så klart med uppflyttningstårta och GRATTIS säger vi till dem igen.
Vad fick vi så göra:
Jo, först blev det platsliggning i grupp med en rejäl störning, en höglöpande tjej men det gick bra ändå. Björn hade full kontroll på mig från sin plats så jag vågade knappt ens andas, det enda jag vågade efter ca halva tiden var att jag gled över på ena skinkan. Sedan fick jag även SITTA med i grupp men då stod MOR ganska nära mig och berömde när jag var duktig och hade fokus på henne och inte den löpande tjejen.
När det var avklarat, så sa Björn till oss att han hade en plan och så gick vi iväg till en annan del av planen. Först ville han se om vi gjort några framsteg i det Fria följet sedan han såg oss sist. Så det var upp till bevis och vi klarade oss riktigt bra, bättre än någonsin faktiskt.
Så här såg det ut i starten:
... och efter flera steg faktiskt:
... och tro det eller ej, efter en vänstersväng:
Fick först visa hur rutan fungerar eller rättare sagt hur den inte fungerar. Sedan fick vi testa lite av varje och avslutade med ett skick där bollen låg som en retning efter rutan och när jag var i mitten så kommenderade MOR mig att stanna och det gjorde jag på sekunden och då kom MOR farande och belönade mig med "pipen" som jag fick av Clara (tack tjejen). När jag kom tillbaka blev det köttbulle och sedan fick jag hämta bollen som en tredje belöning. Här stoppade vi så klart... ingen mer ruta-träning denna kväll. Så här såg det ut:
Vi fick oxå lite tips på hur vi skall fixa till inkallningen med ett snabbare ställande och hopp-sitt med mera fart på hoppet ut. Apporteringen kommer vi att kunna finslipa själv lixom fjärren & platsliggningen. Men resterande moment måste vi lägga mycket krut på... men med rätt verktyg så skall det nog gå :-)
Sedan var det MORS tur att hjälpa Björn & Clara med några moment, givetvis inte med hur de skulle utföra på bästa sätt utan med att serva dem med diverse föremålsutplacering. Bl a var det vittringspinnarna som skulle läggas ut och Clara var så klockren, hon luktade på en och sedan tog hon den som saknas i mitten på bilden:
Foto (alla): Björn Carlaby
Sedan fick vi se lite flera bra moment utförda av elitekipaget :-)
Tack snälla Björn & Clara för att vi fick oss en rejäl lektion i ämnet lydnadsträning. Nu lovar vi att vi ligga i ordentligt och hoppas på mera flyt i momenten!
Vi blev nerbjudna av Björn & Clara som skulle vara där och träna tillsammans med Magnus och hans lydnadsgrupp. Förutom Björn & Clara så var det två kända "face" till... nämligen Katharina & Figo som vi gått på jaktkurs tillsammans med i våras. Dom hade nyligen blivit uppflyttade till Lydnadsklass III och det firades så klart med uppflyttningstårta och GRATTIS säger vi till dem igen.
Vad fick vi så göra:
Jo, först blev det platsliggning i grupp med en rejäl störning, en höglöpande tjej men det gick bra ändå. Björn hade full kontroll på mig från sin plats så jag vågade knappt ens andas, det enda jag vågade efter ca halva tiden var att jag gled över på ena skinkan. Sedan fick jag även SITTA med i grupp men då stod MOR ganska nära mig och berömde när jag var duktig och hade fokus på henne och inte den löpande tjejen.
När det var avklarat, så sa Björn till oss att han hade en plan och så gick vi iväg till en annan del av planen. Först ville han se om vi gjort några framsteg i det Fria följet sedan han såg oss sist. Så det var upp till bevis och vi klarade oss riktigt bra, bättre än någonsin faktiskt.
Så här såg det ut i starten:
... och efter flera steg faktiskt:
... och tro det eller ej, efter en vänstersväng:
Fick först visa hur rutan fungerar eller rättare sagt hur den inte fungerar. Sedan fick vi testa lite av varje och avslutade med ett skick där bollen låg som en retning efter rutan och när jag var i mitten så kommenderade MOR mig att stanna och det gjorde jag på sekunden och då kom MOR farande och belönade mig med "pipen" som jag fick av Clara (tack tjejen). När jag kom tillbaka blev det köttbulle och sedan fick jag hämta bollen som en tredje belöning. Här stoppade vi så klart... ingen mer ruta-träning denna kväll. Så här såg det ut:
Vi fick oxå lite tips på hur vi skall fixa till inkallningen med ett snabbare ställande och hopp-sitt med mera fart på hoppet ut. Apporteringen kommer vi att kunna finslipa själv lixom fjärren & platsliggningen. Men resterande moment måste vi lägga mycket krut på... men med rätt verktyg så skall det nog gå :-)
Sedan var det MORS tur att hjälpa Björn & Clara med några moment, givetvis inte med hur de skulle utföra på bästa sätt utan med att serva dem med diverse föremålsutplacering. Bl a var det vittringspinnarna som skulle läggas ut och Clara var så klockren, hon luktade på en och sedan tog hon den som saknas i mitten på bilden:
Foto (alla): Björn Carlaby
Sedan fick vi se lite flera bra moment utförda av elitekipaget :-)
Tack snälla Björn & Clara för att vi fick oss en rejäl lektion i ämnet lydnadsträning. Nu lovar vi att vi ligga i ordentligt och hoppas på mera flyt i momenten!
Nja...
... genrepet på vatten igår kväll kunde allt ha gått lite bättre tyckte MOR och kanske har hon lite rätt i det!
Vi åkte inom och hämtade upp Bell, Spot & Margareta på vägen och sedan styrde vi vidare till Ängshög där Eva & Kid redan anlänt när vi kom fram.
Vi fick börja på vatten efter den obligatoriska vattenstadgan. Sedan fick vi som fortfarande är på nybörjarnivån vars två enkelmarkeringar. Jag markerade kanon, simmade snabbt, greppade snabbt... men uppgången/avlämningen vart inget bra. När jag fick fast mark under tassarna så lade jag ner och skakade mig första gången och på andra skicket så blev det lite bakdelsskak på vägen mot MOR och sedan höll jag inte i bytett tills MOR bad mig släppa. Inte helt bra så här i "elfte timmen"...
Vira fick en dubbelmarkering för det är det man får i öppenklass. Elit-Bell behövde lite mera utmaning än så. Så Berit drog iväg någonstans, men ingen av oss fick kika vart hon tog vägen för vi skulle oxå få pröva på efter Bell. Det visade sig vara en lång dirigering över hela dammen och sedan skulle vi in i den höga vassen och söka. Bell fixade det jättebra så oxå Vira. Jag simmade bra ut efter att MOR övertygat mig om att det fanns något där ute. Eftersom att vi tidigare allt simmat över på ett ställe så var jag bombsäker på att det var dit jag skulle men MOR blåste och pockade på uppmärksamhet och efter ett tag så tog jag hennes tecken och drog iväg på hållet som hon pekade, dock via landvägen och ner i vassen och ut kom jag med mitt byte och simmade lugnt & fint tillbaka. Avlämningen blev något bättre. Sedan fick Kidd ett försök... men han ville inte riktigt vara med på noterna så jag fick en chans till och då fixade jag momenten bra från start till mål. Skönt att få ta det med sig tills på söndag.
Det mörknar jädrans snabbt nu om kvällarna så vi fick skynda oss till ett ställe där vi kunde köra ett par minifågelmarkeringar med dold kastare och nedslag i högt gräs. Dessa gick bra och sedan var det sök som gällde. När det blev våran tur så var det bra mörkt, men eftersom att det är näsan som skall jobba så gjorde det inget... 5 vilt av olika slag hämtade jag in snabbt & lätt med bra avslut.
Nu skall vi ha 2 helt träningsfria dagar och ladda batterierna.
Ett litet problem har dock uppstått för MOR, Cool down pillerna är slut hos leverantören så hon har fått köpa en annan sort, hoppas dessa är lika "hjälpsamma" för annars blir jag så nervös för att MOR är nervös!
Ha en fortsatt bra dag & trevlig helg så hörs vi framåt söndag eftermiddag/kväll!
Bye bye
Vi åkte inom och hämtade upp Bell, Spot & Margareta på vägen och sedan styrde vi vidare till Ängshög där Eva & Kid redan anlänt när vi kom fram.
Vi fick börja på vatten efter den obligatoriska vattenstadgan. Sedan fick vi som fortfarande är på nybörjarnivån vars två enkelmarkeringar. Jag markerade kanon, simmade snabbt, greppade snabbt... men uppgången/avlämningen vart inget bra. När jag fick fast mark under tassarna så lade jag ner och skakade mig första gången och på andra skicket så blev det lite bakdelsskak på vägen mot MOR och sedan höll jag inte i bytett tills MOR bad mig släppa. Inte helt bra så här i "elfte timmen"...
Vira fick en dubbelmarkering för det är det man får i öppenklass. Elit-Bell behövde lite mera utmaning än så. Så Berit drog iväg någonstans, men ingen av oss fick kika vart hon tog vägen för vi skulle oxå få pröva på efter Bell. Det visade sig vara en lång dirigering över hela dammen och sedan skulle vi in i den höga vassen och söka. Bell fixade det jättebra så oxå Vira. Jag simmade bra ut efter att MOR övertygat mig om att det fanns något där ute. Eftersom att vi tidigare allt simmat över på ett ställe så var jag bombsäker på att det var dit jag skulle men MOR blåste och pockade på uppmärksamhet och efter ett tag så tog jag hennes tecken och drog iväg på hållet som hon pekade, dock via landvägen och ner i vassen och ut kom jag med mitt byte och simmade lugnt & fint tillbaka. Avlämningen blev något bättre. Sedan fick Kidd ett försök... men han ville inte riktigt vara med på noterna så jag fick en chans till och då fixade jag momenten bra från start till mål. Skönt att få ta det med sig tills på söndag.
Det mörknar jädrans snabbt nu om kvällarna så vi fick skynda oss till ett ställe där vi kunde köra ett par minifågelmarkeringar med dold kastare och nedslag i högt gräs. Dessa gick bra och sedan var det sök som gällde. När det blev våran tur så var det bra mörkt, men eftersom att det är näsan som skall jobba så gjorde det inget... 5 vilt av olika slag hämtade jag in snabbt & lätt med bra avslut.
Nu skall vi ha 2 helt träningsfria dagar och ladda batterierna.
Ett litet problem har dock uppstått för MOR, Cool down pillerna är slut hos leverantören så hon har fått köpa en annan sort, hoppas dessa är lika "hjälpsamma" för annars blir jag så nervös för att MOR är nervös!
Ha en fortsatt bra dag & trevlig helg så hörs vi framåt söndag eftermiddag/kväll!
Bye bye
Nästan för bra...
... eller?
Igår for bara jag & MOR iväg till Lomma skogen för lite jaktträning. Vi mötte upp Spot & Margareta där. Både jag & Spot tyckte det var lite konstigt att de bara var vi... men vi upptäckte snabbt att det var jättekul för att det blev aldrig så lång väntan mellan momenten.
Vi fick börja med att gå fot fram till startplatsen och det tog sin lilla tid för jag var riktigt på hugget och ville ligga steget före... men se det kunde jag glömma förstod jag efter ett par vändningar. Vi fick börja med ett ganska litet sök där vi skulle hämta in 7 vilt (2 kaniner, 2 svartingar, 1 mås, 1 trut + 1 and). När jag hämtat in 5 blev jag lite konfunderad över att jag skulle hämta mera (jag brukar bara hämta 5!). Så med lite lägre tempo gick jag ut och sökte upp nr 6 och sedan var jag motiverad igen för nr 7. När viltet placerats ut igen så ville jag inte lämna utgångsplatsen frivilligt, jag tyckte gott att jag kunde få köra lite till men det hade varit taskigt mot Spot fick jag höra och då gick jag motvilligt med. Spot han körde på så det rök :-) tills allt var inne... ingen tvekan där efter nr 5 inte. Vi fick båda mycket beröm för våra upptag oavsett vilken sort vi plockade upp.
Sedan fick vi 2 enkelmarkeringar var där nedslagsplatsen var synlig och därefter ytterligare 2 med dold nedslagsplats. Vi löste dessa perfekt.
Sedan dirigerades vi för att hämta vars en kanin som Margareta informerat MOR om var den låg. MOR skickade mig i den riktningen men jag förstod inte varför jag skulle dit, där låg ju ingen, så jag sprang längre till vänster. MOR bad mig komma tillbaka... det gjorde jag men jag sög först upp kaninen och då såg MOR ut som ett frågetecken och ett gott skratt utbröt 2 beningarna emellan. Margareta var säker på att hon lagt dom vid 2 andra träd. Ja, tänk som det kan bli, tur att man kan själv ibland!!!
Övningen skulle göras om i en annan del av skogen och då lades kaninerna ut utav MOR. När Spot skulle skickas så berättade MOR för M exakt på pricken var dom låg, men skojade sedan till det och sa till M att dom låg till 45 grader vänster. M skickade Spot rakt mot kaninerna och han springer till vänster, ha ha M trodde då att MOR verkligen hade lurat henne... men se det skulle aldrig MOR kunna göra, hon har lärt sig att vi alltid måste få möjlighet att lyckas.
Eftersom att vi varit så duktiga så fick vi som belöning en lång runda att göra lite som vi ville i skogen. Jag & Spot har aldrig fått springa helt själva förut (har alltid varit några till, brorsor och syrror m fl), så det kändes lite konstigt i början, men efter en stund så hittade vi gemensamt intressanta platser, käkade köttbullar och hade allmänt kul.
Nu lite tillbaka till dagens rubrik... går det för bra för mig just nu eller har jag växt till mig och blivit en så duktig apportör? Ja det var frågan som MOR ställde till mig när vi båda nöjda & glada körde hemåt.
Om en stund är det plåstret som skall iväg på kursus, jag skall få följa med och kanske om vi har tur så får vi busa lite i skogen efter att han kursat färdigt :-). Man sover så gott efter det!
Hörs igen sen då!
Igår for bara jag & MOR iväg till Lomma skogen för lite jaktträning. Vi mötte upp Spot & Margareta där. Både jag & Spot tyckte det var lite konstigt att de bara var vi... men vi upptäckte snabbt att det var jättekul för att det blev aldrig så lång väntan mellan momenten.
Vi fick börja med att gå fot fram till startplatsen och det tog sin lilla tid för jag var riktigt på hugget och ville ligga steget före... men se det kunde jag glömma förstod jag efter ett par vändningar. Vi fick börja med ett ganska litet sök där vi skulle hämta in 7 vilt (2 kaniner, 2 svartingar, 1 mås, 1 trut + 1 and). När jag hämtat in 5 blev jag lite konfunderad över att jag skulle hämta mera (jag brukar bara hämta 5!). Så med lite lägre tempo gick jag ut och sökte upp nr 6 och sedan var jag motiverad igen för nr 7. När viltet placerats ut igen så ville jag inte lämna utgångsplatsen frivilligt, jag tyckte gott att jag kunde få köra lite till men det hade varit taskigt mot Spot fick jag höra och då gick jag motvilligt med. Spot han körde på så det rök :-) tills allt var inne... ingen tvekan där efter nr 5 inte. Vi fick båda mycket beröm för våra upptag oavsett vilken sort vi plockade upp.
Sedan fick vi 2 enkelmarkeringar var där nedslagsplatsen var synlig och därefter ytterligare 2 med dold nedslagsplats. Vi löste dessa perfekt.
Sedan dirigerades vi för att hämta vars en kanin som Margareta informerat MOR om var den låg. MOR skickade mig i den riktningen men jag förstod inte varför jag skulle dit, där låg ju ingen, så jag sprang längre till vänster. MOR bad mig komma tillbaka... det gjorde jag men jag sög först upp kaninen och då såg MOR ut som ett frågetecken och ett gott skratt utbröt 2 beningarna emellan. Margareta var säker på att hon lagt dom vid 2 andra träd. Ja, tänk som det kan bli, tur att man kan själv ibland!!!
Övningen skulle göras om i en annan del av skogen och då lades kaninerna ut utav MOR. När Spot skulle skickas så berättade MOR för M exakt på pricken var dom låg, men skojade sedan till det och sa till M att dom låg till 45 grader vänster. M skickade Spot rakt mot kaninerna och han springer till vänster, ha ha M trodde då att MOR verkligen hade lurat henne... men se det skulle aldrig MOR kunna göra, hon har lärt sig att vi alltid måste få möjlighet att lyckas.
Eftersom att vi varit så duktiga så fick vi som belöning en lång runda att göra lite som vi ville i skogen. Jag & Spot har aldrig fått springa helt själva förut (har alltid varit några till, brorsor och syrror m fl), så det kändes lite konstigt i början, men efter en stund så hittade vi gemensamt intressanta platser, käkade köttbullar och hade allmänt kul.
Nu lite tillbaka till dagens rubrik... går det för bra för mig just nu eller har jag växt till mig och blivit en så duktig apportör? Ja det var frågan som MOR ställde till mig när vi båda nöjda & glada körde hemåt.
Om en stund är det plåstret som skall iväg på kursus, jag skall få följa med och kanske om vi har tur så får vi busa lite i skogen efter att han kursat färdigt :-). Man sover så gott efter det!
Hörs igen sen då!
Nu jäklar...
... börjar det bli roligt på apellplanen!
Platsliggningen på 3 minuter med MOR gömd känns helt OK nuförtiden... för jag vet att hon alltid kommer tillbaka.
I den grupp vi blev indelad i idag fanns det inte någon med speciellt mycket tävlingserfarenhet... men våra mattar/hussar kämpade på så gott det gick med att hjälpa varandra till en bra träning.
Jag fick vara sist ut och fram tills det var min tur fick jag ligga passiv bredvid när de andra tränade. MOR säger att det är bra för då ligger jag och laddar lite. Några små försök gjorde jag dock för att komma lite närmre... men konstigt nog så förvisades jag tillbaka till platsen jag var anvisad.
Jag fick vara i samma grupp som brorsan Elliot, det var kul att se dom in action, hade hänt mycket positivt där tycker jag.
När det var min tur så började vi med fria följet och på raksträckorna gick det riktigt bra för att vara mig... blev t o m några högersvängar, men där krävs det betydligt mer övning OCH belöning för att jag skall hänga på ordentligt. Men en bit i taget säger MOR... vi har ingen brådska!
Nästa moment blev 2 x fjärrdirigering på olika avstånd och där var jag KLOCKREN... inte en millimeters framflyttning :-). Det känns kul att något moment sitter som det skall i alla fall.
Hoppet är inte ute för hoppandet, men det krävs något mer för att det skall kännas riktigt motiverat att jag skall hoppa över och tillbaka med glädje.
Det fanns lite tid över och då ville MOR testa sändandet med ställande. Det gick lite lamt framåt från början men när MOR busade upp mig och gjorde det hela först lite fartfyllt och sedan avslutade med mys & miniköttbullar fyllda med ost & skinaka inne i rutan, ja då blev det riktigt roligt att springa dit :-).
Sedan var det slut på det roliga för ikväll... men fortsätter MOR att vara lika rolig/busig framöver så kan jag tänka mig att bjuda till med ytterligare lite mera fart här och var!
Ändrade planer blev det ikväll, plåstret fick följa med i alla fall men jag måste säga att han sköter sig bättre och bättre i bilen nu, det var i stort sett tyst hela tiden ikväll. Men oj vad överlycklig han blir när MOR kommer tillbaka :-)
Idag har MOR ringt DRK och allt var ok inför söndagens jaktprovsstart, de var bara lite sena med utskicken, skulle gå med posten idag. Men vi har kikat i katalogen på nätet och sett att vi fått startnummer 67 av 67, men att starta sent var ingen nackdel för oss på FM :-). Ett tag blev jag lite nervös när jag såg att farsans husse var en av domarna, men efter närmre granskning så skulle han bara döma hundarna i "finrummet" - Vinder klassen!!!! Puh... hade inte varit så kul att dömas ut av honom... om man skulle göra bort sig.
Nä, nu väntar bian och en god natts sömn!
Platsliggningen på 3 minuter med MOR gömd känns helt OK nuförtiden... för jag vet att hon alltid kommer tillbaka.
I den grupp vi blev indelad i idag fanns det inte någon med speciellt mycket tävlingserfarenhet... men våra mattar/hussar kämpade på så gott det gick med att hjälpa varandra till en bra träning.
Jag fick vara sist ut och fram tills det var min tur fick jag ligga passiv bredvid när de andra tränade. MOR säger att det är bra för då ligger jag och laddar lite. Några små försök gjorde jag dock för att komma lite närmre... men konstigt nog så förvisades jag tillbaka till platsen jag var anvisad.
Jag fick vara i samma grupp som brorsan Elliot, det var kul att se dom in action, hade hänt mycket positivt där tycker jag.
När det var min tur så började vi med fria följet och på raksträckorna gick det riktigt bra för att vara mig... blev t o m några högersvängar, men där krävs det betydligt mer övning OCH belöning för att jag skall hänga på ordentligt. Men en bit i taget säger MOR... vi har ingen brådska!
Nästa moment blev 2 x fjärrdirigering på olika avstånd och där var jag KLOCKREN... inte en millimeters framflyttning :-). Det känns kul att något moment sitter som det skall i alla fall.
Hoppet är inte ute för hoppandet, men det krävs något mer för att det skall kännas riktigt motiverat att jag skall hoppa över och tillbaka med glädje.
Det fanns lite tid över och då ville MOR testa sändandet med ställande. Det gick lite lamt framåt från början men när MOR busade upp mig och gjorde det hela först lite fartfyllt och sedan avslutade med mys & miniköttbullar fyllda med ost & skinaka inne i rutan, ja då blev det riktigt roligt att springa dit :-).
Sedan var det slut på det roliga för ikväll... men fortsätter MOR att vara lika rolig/busig framöver så kan jag tänka mig att bjuda till med ytterligare lite mera fart här och var!
Ändrade planer blev det ikväll, plåstret fick följa med i alla fall men jag måste säga att han sköter sig bättre och bättre i bilen nu, det var i stort sett tyst hela tiden ikväll. Men oj vad överlycklig han blir när MOR kommer tillbaka :-)
Idag har MOR ringt DRK och allt var ok inför söndagens jaktprovsstart, de var bara lite sena med utskicken, skulle gå med posten idag. Men vi har kikat i katalogen på nätet och sett att vi fått startnummer 67 av 67, men att starta sent var ingen nackdel för oss på FM :-). Ett tag blev jag lite nervös när jag såg att farsans husse var en av domarna, men efter närmre granskning så skulle han bara döma hundarna i "finrummet" - Vinder klassen!!!! Puh... hade inte varit så kul att dömas ut av honom... om man skulle göra bort sig.
Nä, nu väntar bian och en god natts sömn!
10 steg...
... mot en bättre kontakt!
I måndagskväll var det dags att träffa den lilla nätta träningsgruppen igen. Skall försöka att få någon att ta en bild på den gemensamma platsliggningen nästa vecka... för det sägs att det är en "syn för gudarna" där vi varje gång ligger en sisådär 15-20 st på raken.
Platsliggeningen gick bra... efter att jag lagt mig på skinkan så låg jag blixtstilla tills MOR kom tillbaka från gömstället.
Det var dags att träffa nya gruppmedlemmar igen, kul att få lära känna alla men lite tufft är det med alla tips & råd som vi får... jag blir allt lite snurrig och känner inte riktigt igen mig från den ena gången till den andra. Men vi kämpar på och förhoppningsvis så hittar vi något sätt som passar oss och vi kom nog allt en bit framåt kändes det som denna kväll.
3 moment valdes ut som vanligt och vi valde samma som sist, FF (eller rättare sagt start med steg), inkallning med stannade samt apportering.
Friaföljet... MOR fick tips om att belöna på stället så fort jag gjorde rätt och det gillade jag. Det blev t o m så roligt att jag följde MOR 10 steg med finfin kontakt :-)
Inkallning med ställande... först fick jag hämta en köttbullsbit och sedan kallade MOR på mig och när jag var nästan ända framme så åkte MORs högra hand upp och bollen for över mitt huvud samtidigt som kommandot STANNA ljöd. Det här var oxå kul, kändes som om det var värt att stanna snabbt!
Apporteringen... nja första skicket så lekte jag rövare med apportbocken, först lattjade jag med den på 10 meters avstånd och tänkte inte lämna den ifrån mig. Men så drog MOR iväg och då gällde att kolla vart hon tog vägen men inte lämna av inte, nä det blev först aktuellt när MOR ignorerade mig totalt. Andra skicket gick bättre, men tredje blev som det bör.
Nästa gång skall vi fortsätta jobba med FF, men istället ta Sändandet med ställande samt Hopp sitt. Alla moment måste läras in och ombyte förnöjer sägs det!
I tisdagskväll for vi iväg till Annelund utanför Helsingborg för att träna jakt på ny mark tillsammans med Bell, Spot & Margareta. Det tog sin lilla tid att komma dit pga 2 vägarbeten som vi ville undvika genom att ta andra vägar, helt bra gick det inte men vi kom fram tillslut! Det var ett jättefint ställe med möjlighet till många olika sorters jaktträning. Ann-Sofi med Calla & Birthe med Staffan (som vi träffat tidigare på vårens jaktkurs) var redan där. Margareta började med att gå iväg för att lägga ut några kanindummiesar, Bell & Spot hade så klart full koll på vart hon tog vägen:
Vi skickades sedan på vars en dirigering uppför en liten slänt, bra början!
Sedan fick vi göra lite minisök i ett staketinhägnat litet område med diverse vegitation:
Här fick vi (jag längst bak) sitta/ligga snällt och vänta medans viltet skulle försökas kastas ut på öarna, tro det eller ej... dom hamnade där om än några lite på svaj:
Gå upp på öarna och hämta fixade vi galant... men när vi sedan skulle dirigeras över hela dammen med öarna som störande element så blev det lite tuffare men vi löste det tillslut med lite mattestöttning.
Men hålla fint, fast att vattnet dröp vart inga som helst problem för Bell:
När vi var klara på vattnet bar det bort mot ett stort sökfält med olika terränger där A-S lagt ut lite vilt åt oss. Detta var det tuffaste söket hitintills i min historia, men jag gav inte upp och tillslut så fann jag något som jag skickats ut för att sökas efter :-)
Sedan blev det kaninmarkeringar på löpande band och de vållar inga som helst problem längre... undras om man kan få ta svenska kaniner med sig till Danmarksproven eftersom att man är svensk? Om inte kanske man kan smyga ut dem på fältet istället för dem som de använder sig utav, dom skulle säkert inte märka det!
Nöjda och trötta styrde vi sedan kosan hemåt igen om det blir ett besök till där nästa tisdag får vi ta en diskussion om.
I onsdagskväll var det valpkursdax med "veteranerna". Småfisarna fick denna kväll stifta bekantskap med några av agillityhindren.
Jag hade bra span från bilen och kunde se att det gick rätt bra för Beck när han skulle över balanshindret, så klart hade han "säkerhetsvakter" på båda sidor om sig. Tunnlarna verkade han gilla skarpt han sprang ut & in ur dom från alla håll. Slalombanan gick han gärna oxå igenom med köttbullar som lockbete. Sedan togs den kuliga papperspåsen fram, "fröken" Heléne hade suttit och snörat en massa olika saker, dummiesar, handskar, skinnbitar, en fotboll m.m. Först fick valpisarna välja vars en sak och sedan tryckte mattarna/hussarna på PÅ-knappen men när andra "fröken" Karin sa stopp, så trycktes de på AV-knappen och lekandet upphörd och alla hade vars en förväntansfull valp sittande framför sig. AV- & PÅ-knappen testades ett par gånger med bra utfall. Sedan blev det tuffare för vissa, alla leksaker lades ut på ett område och "hjälpredan" Ann-Marie placerades i mitten av dessa och sedan skulle hundarna kallas in igenom detta hav utan att bry sig om roligheterna. Beck hade lite svårt för detta, var tvungen att kolla in några saker först innan han tyckte att MOR var ännu roligare. Sedan blev det lite sitt & liggövningar innan kvällen avslutades.
Torsdagskvällen blev vilokväll och igår ja då blev det en stads- & korvapromenix med polarna Lakrits & Elliot med mattar. Vi fick pröva en ny korvatjolla, servicen var god och likaså körven. Vi har ytterligare en korvatjolla att testa sedan får vi antingen börja om eller ge oss ut på lite längre rundor till Malmös utkanter. Här väntar vi på att MOR skall komma med leveransen:
Men gissa vem som fick sin korv först:
Och Ann som säger att hon och Elliot inte har någon "kontakt":
Idag har vi jakttränat på Ängshög. Det är inte ofta vi bjuds på fint väder när vi kommer dit, så ej heller idag. Först ösregnade det, sedan uppehåll, en skur till och en till men sedan blev det uppehåll i ca en timme innan träningspasset fick avslutas i hällregn. Vira har slutat löpa, men attans vad hon doftade gott ändå. Jag gjorde många försök till närkontakt, men MOR var på mig som en hök hela tiden.
Idag fick vi börja med att dirigeras till en halmrulle på en åker som jag bara tidigare har blivit rastad i där Berit varit och placerat en massa dummiesar. Det var konstiga vindförhållande och massor av andra dofter... så på första skicket blev det ett par omskick sedan stopp och lite hjälpdirigering in till "målområdet". Andra skicket från annat håll gick betydligt mycket bättre.
Sedan blev det förflyttning till ett område där vi fick en markering med duva från dold kastare och när den var avlevererad så dirigerades vi direkt ut i samma område och fick apportera hem en kanin. Jag sprang med raketfart ut, snabbt upptag, snabbt hemåt, enda misstaget var att jag stannade och lade ner kaninen en meter ifrån MOR, det blidde lite fel. Jag fick en chans till och då gjorde jag allt rätt från början till slut.
Sedan fick vi äntligen ta oss ner till dammen. Den inledande stadgeträningen börjar bli ritual nu och fugerar ypperligt, ungdoms Maya som var med idag klarade oxå det hela kanonbra. Sedan blev det en markering på vatten som fick hämtas först efter att en dirigering var hämtad på land. Slutligen var det dags att simma över hela dammen och lita på att det låg något dit man dirigerades OCH ja det gjorde det... tänk dom lurades inte denna gång heller :-)
Sista övningen var att jag fick gå i par med Bell på ett jättesök, där det låg vilt i trädklykor, på stengärdet m.m. Det blev ett jätteroligt sök och jag jaobbade med hög intensitet på de sex gångerna jag skickades ut. Tyvärr hade Bell lite förkärlek till kaninerna, han tog in alla 3!
Vi var hemma vid 14-tiden och därefter har det bara softats och efter kvällsmålet började vi ladda inför Sveriges match mot Ungern. Det verkar vara lite tufft för LILLMATTE att hitta någon praktikplats som bartender, så ikväll har hon fått träna på FAR, hon fick fria händer till vårat barskåp och FAR han tackade så klart inte nej till att bli serverad smarriga drinkar.
Idag höll vi tummar & tassar för brorsan Enzo som varit i farten på ett jaktprov, dock blev det någon liten miss i arbetet så det blev tyvärr inget pris, men han med matte kommer igen, det vet jag med säkerhet! Imorgon är det bl a Viras tur att pröva sina "vingar" igen... lika bra att börja hålla tassarna nu.
Nu blev det ett sådant långt rapporterande igen, skall försöka skärpa till mig lite framöver.
I måndagskväll var det dags att träffa den lilla nätta träningsgruppen igen. Skall försöka att få någon att ta en bild på den gemensamma platsliggningen nästa vecka... för det sägs att det är en "syn för gudarna" där vi varje gång ligger en sisådär 15-20 st på raken.
Platsliggeningen gick bra... efter att jag lagt mig på skinkan så låg jag blixtstilla tills MOR kom tillbaka från gömstället.
Det var dags att träffa nya gruppmedlemmar igen, kul att få lära känna alla men lite tufft är det med alla tips & råd som vi får... jag blir allt lite snurrig och känner inte riktigt igen mig från den ena gången till den andra. Men vi kämpar på och förhoppningsvis så hittar vi något sätt som passar oss och vi kom nog allt en bit framåt kändes det som denna kväll.
3 moment valdes ut som vanligt och vi valde samma som sist, FF (eller rättare sagt start med steg), inkallning med stannade samt apportering.
Friaföljet... MOR fick tips om att belöna på stället så fort jag gjorde rätt och det gillade jag. Det blev t o m så roligt att jag följde MOR 10 steg med finfin kontakt :-)
Inkallning med ställande... först fick jag hämta en köttbullsbit och sedan kallade MOR på mig och när jag var nästan ända framme så åkte MORs högra hand upp och bollen for över mitt huvud samtidigt som kommandot STANNA ljöd. Det här var oxå kul, kändes som om det var värt att stanna snabbt!
Apporteringen... nja första skicket så lekte jag rövare med apportbocken, först lattjade jag med den på 10 meters avstånd och tänkte inte lämna den ifrån mig. Men så drog MOR iväg och då gällde att kolla vart hon tog vägen men inte lämna av inte, nä det blev först aktuellt när MOR ignorerade mig totalt. Andra skicket gick bättre, men tredje blev som det bör.
Nästa gång skall vi fortsätta jobba med FF, men istället ta Sändandet med ställande samt Hopp sitt. Alla moment måste läras in och ombyte förnöjer sägs det!
I tisdagskväll for vi iväg till Annelund utanför Helsingborg för att träna jakt på ny mark tillsammans med Bell, Spot & Margareta. Det tog sin lilla tid att komma dit pga 2 vägarbeten som vi ville undvika genom att ta andra vägar, helt bra gick det inte men vi kom fram tillslut! Det var ett jättefint ställe med möjlighet till många olika sorters jaktträning. Ann-Sofi med Calla & Birthe med Staffan (som vi träffat tidigare på vårens jaktkurs) var redan där. Margareta började med att gå iväg för att lägga ut några kanindummiesar, Bell & Spot hade så klart full koll på vart hon tog vägen:
Vi skickades sedan på vars en dirigering uppför en liten slänt, bra början!
Sedan fick vi göra lite minisök i ett staketinhägnat litet område med diverse vegitation:
Här fick vi (jag längst bak) sitta/ligga snällt och vänta medans viltet skulle försökas kastas ut på öarna, tro det eller ej... dom hamnade där om än några lite på svaj:
Gå upp på öarna och hämta fixade vi galant... men när vi sedan skulle dirigeras över hela dammen med öarna som störande element så blev det lite tuffare men vi löste det tillslut med lite mattestöttning.
Men hålla fint, fast att vattnet dröp vart inga som helst problem för Bell:
När vi var klara på vattnet bar det bort mot ett stort sökfält med olika terränger där A-S lagt ut lite vilt åt oss. Detta var det tuffaste söket hitintills i min historia, men jag gav inte upp och tillslut så fann jag något som jag skickats ut för att sökas efter :-)
Sedan blev det kaninmarkeringar på löpande band och de vållar inga som helst problem längre... undras om man kan få ta svenska kaniner med sig till Danmarksproven eftersom att man är svensk? Om inte kanske man kan smyga ut dem på fältet istället för dem som de använder sig utav, dom skulle säkert inte märka det!
Nöjda och trötta styrde vi sedan kosan hemåt igen om det blir ett besök till där nästa tisdag får vi ta en diskussion om.
I onsdagskväll var det valpkursdax med "veteranerna". Småfisarna fick denna kväll stifta bekantskap med några av agillityhindren.
Jag hade bra span från bilen och kunde se att det gick rätt bra för Beck när han skulle över balanshindret, så klart hade han "säkerhetsvakter" på båda sidor om sig. Tunnlarna verkade han gilla skarpt han sprang ut & in ur dom från alla håll. Slalombanan gick han gärna oxå igenom med köttbullar som lockbete. Sedan togs den kuliga papperspåsen fram, "fröken" Heléne hade suttit och snörat en massa olika saker, dummiesar, handskar, skinnbitar, en fotboll m.m. Först fick valpisarna välja vars en sak och sedan tryckte mattarna/hussarna på PÅ-knappen men när andra "fröken" Karin sa stopp, så trycktes de på AV-knappen och lekandet upphörd och alla hade vars en förväntansfull valp sittande framför sig. AV- & PÅ-knappen testades ett par gånger med bra utfall. Sedan blev det tuffare för vissa, alla leksaker lades ut på ett område och "hjälpredan" Ann-Marie placerades i mitten av dessa och sedan skulle hundarna kallas in igenom detta hav utan att bry sig om roligheterna. Beck hade lite svårt för detta, var tvungen att kolla in några saker först innan han tyckte att MOR var ännu roligare. Sedan blev det lite sitt & liggövningar innan kvällen avslutades.
Torsdagskvällen blev vilokväll och igår ja då blev det en stads- & korvapromenix med polarna Lakrits & Elliot med mattar. Vi fick pröva en ny korvatjolla, servicen var god och likaså körven. Vi har ytterligare en korvatjolla att testa sedan får vi antingen börja om eller ge oss ut på lite längre rundor till Malmös utkanter. Här väntar vi på att MOR skall komma med leveransen:
Men gissa vem som fick sin korv först:
Och Ann som säger att hon och Elliot inte har någon "kontakt":
Idag har vi jakttränat på Ängshög. Det är inte ofta vi bjuds på fint väder när vi kommer dit, så ej heller idag. Först ösregnade det, sedan uppehåll, en skur till och en till men sedan blev det uppehåll i ca en timme innan träningspasset fick avslutas i hällregn. Vira har slutat löpa, men attans vad hon doftade gott ändå. Jag gjorde många försök till närkontakt, men MOR var på mig som en hök hela tiden.
Idag fick vi börja med att dirigeras till en halmrulle på en åker som jag bara tidigare har blivit rastad i där Berit varit och placerat en massa dummiesar. Det var konstiga vindförhållande och massor av andra dofter... så på första skicket blev det ett par omskick sedan stopp och lite hjälpdirigering in till "målområdet". Andra skicket från annat håll gick betydligt mycket bättre.
Sedan blev det förflyttning till ett område där vi fick en markering med duva från dold kastare och när den var avlevererad så dirigerades vi direkt ut i samma område och fick apportera hem en kanin. Jag sprang med raketfart ut, snabbt upptag, snabbt hemåt, enda misstaget var att jag stannade och lade ner kaninen en meter ifrån MOR, det blidde lite fel. Jag fick en chans till och då gjorde jag allt rätt från början till slut.
Sedan fick vi äntligen ta oss ner till dammen. Den inledande stadgeträningen börjar bli ritual nu och fugerar ypperligt, ungdoms Maya som var med idag klarade oxå det hela kanonbra. Sedan blev det en markering på vatten som fick hämtas först efter att en dirigering var hämtad på land. Slutligen var det dags att simma över hela dammen och lita på att det låg något dit man dirigerades OCH ja det gjorde det... tänk dom lurades inte denna gång heller :-)
Sista övningen var att jag fick gå i par med Bell på ett jättesök, där det låg vilt i trädklykor, på stengärdet m.m. Det blev ett jätteroligt sök och jag jaobbade med hög intensitet på de sex gångerna jag skickades ut. Tyvärr hade Bell lite förkärlek till kaninerna, han tog in alla 3!
Vi var hemma vid 14-tiden och därefter har det bara softats och efter kvällsmålet började vi ladda inför Sveriges match mot Ungern. Det verkar vara lite tufft för LILLMATTE att hitta någon praktikplats som bartender, så ikväll har hon fått träna på FAR, hon fick fria händer till vårat barskåp och FAR han tackade så klart inte nej till att bli serverad smarriga drinkar.
Idag höll vi tummar & tassar för brorsan Enzo som varit i farten på ett jaktprov, dock blev det någon liten miss i arbetet så det blev tyvärr inget pris, men han med matte kommer igen, det vet jag med säkerhet! Imorgon är det bl a Viras tur att pröva sina "vingar" igen... lika bra att börja hålla tassarna nu.
Nu blev det ett sådant långt rapporterande igen, skall försöka skärpa till mig lite framöver.
Plötsligt...
... blev det bestämt att vi skulle åka på jaktträning i Lomma igår kväll med en liten entusiatisk skara, Ulrika, Isa & Molly, Eva & Kidd, Ann & Elliot.
Vi åke hemifrån i god tid så att det hanns med en liten rastningsrunda först för mig & Beck.
När alla var samlade begav vi oss ut i furet. Efter en stunds överläggning så beslöts det att vi skulle skickas från ett annat håll än vi brukar, alltid nyttigt med omväxling. Vi började med ett dummiesök, 3 var hämtades och sedan fick jag köra ett dubbelsök med Isa när det bara låg två kvar. Isa är mer rutinerad än mig så hon hittade sin ganska snabbt, jag fick jobba som attan men jag gav inte upp till MORS stora glädje. Sedan fick vi en enkel viltmarkering och därefter en dubbel. På annat håll testades vi på stoppsignalen. Jag stoppade direkt men har svårt för att vända mig om helt... men jag tar kontakt med MOR och lyssnar och det verkar som att hon nöjer sig med det (i alla fall igår). Avslutningsvis så blev det en liten stadgeövning där dummiesarna for till höger & vänster och vi sedan kallades in över detta hav. Det blev en avspänd & skön träning... allt bara flöt på lixom.
LILLEBROR höll lite konsert på olika sätt, han visade sina röstresurser men oxå att han kan apportera. Han blev överlycklig när han plötsligt hittade en kanindummie på "promenaden" ännu lyckligare när han fick springa ut en liten bit och hämta en och ännu lyckligare när han fick hämta en när ALLA andra bara fick sitta kvar. Dom där småttingarna har en hel del fördelar må jag säga, men nästa gång han får följa med så skall en annan variant av att ha honom passiv testas. Han blev oxå rejält glad när han fick använda nosen och hitta de gömda köttbullsbitarna:
Ikväll är det dax för Beck att starta i sin träningsgrupp "Valpveteraner"... skall bli intressant att se om det kan bli någon hyfs på den killen framöver (vilket jag förstås hoppas så att man inte behöver skämmas över honom när vi kommer att vara ute tillsammans).
Vi åke hemifrån i god tid så att det hanns med en liten rastningsrunda först för mig & Beck.
När alla var samlade begav vi oss ut i furet. Efter en stunds överläggning så beslöts det att vi skulle skickas från ett annat håll än vi brukar, alltid nyttigt med omväxling. Vi började med ett dummiesök, 3 var hämtades och sedan fick jag köra ett dubbelsök med Isa när det bara låg två kvar. Isa är mer rutinerad än mig så hon hittade sin ganska snabbt, jag fick jobba som attan men jag gav inte upp till MORS stora glädje. Sedan fick vi en enkel viltmarkering och därefter en dubbel. På annat håll testades vi på stoppsignalen. Jag stoppade direkt men har svårt för att vända mig om helt... men jag tar kontakt med MOR och lyssnar och det verkar som att hon nöjer sig med det (i alla fall igår). Avslutningsvis så blev det en liten stadgeövning där dummiesarna for till höger & vänster och vi sedan kallades in över detta hav. Det blev en avspänd & skön träning... allt bara flöt på lixom.
LILLEBROR höll lite konsert på olika sätt, han visade sina röstresurser men oxå att han kan apportera. Han blev överlycklig när han plötsligt hittade en kanindummie på "promenaden" ännu lyckligare när han fick springa ut en liten bit och hämta en och ännu lyckligare när han fick hämta en när ALLA andra bara fick sitta kvar. Dom där småttingarna har en hel del fördelar må jag säga, men nästa gång han får följa med så skall en annan variant av att ha honom passiv testas. Han blev oxå rejält glad när han fick använda nosen och hitta de gömda köttbullsbitarna:
Ikväll är det dax för Beck att starta i sin träningsgrupp "Valpveteraner"... skall bli intressant att se om det kan bli någon hyfs på den killen framöver (vilket jag förstås hoppas så att man inte behöver skämmas över honom när vi kommer att vara ute tillsammans).
Ja, så har man då...
... gått med i en nybildad lydnadsträningsgrupp på Lomma BK i förhoppning om att kunna göra ett sista försök att få upp ögonen för att det faktiskt kan vara riktigt roligt med lydnadsträningar/tävlingar.
Som tur var så fick vi skjuts av Marie & Lakkan igår för annars hade vi inte kunnat vara med för Sara hade lånat våran bil.
Vi är hela ca 20 st som visat sitt intresse att vara med... några saknades dock denna första gång. Tanken är att vi skall träffas varje måndag fram t o m v 50.
Vi delades in i olika smågrupper där man blandade oerfarna & erfarna hundar med likasinnade mattar/hussar. Dessa grupper skall sedan bytas så att alla i gruppen lär känna varandra lite grann i alla fall.
Platsliggningen gick super... jag bara låg där och väntade på att MOR skulle komma fram igen.
Sedan åkte jag & Lakkan in i bilen tills det var var våran tur.
Jag kände knappt igen MOR när hon kom och hämtade mig hon var så rolig lixom och så fort vi kom in på planen så busade hon med mig ända fram till platsen där vi skulle köra några moment inför de andra i gruppen för att visa vad som inte fungerar så bra med momentet och för de skulle ge feedback samt hjälpa med vad man önskade att få hjälp med. MOR hade valt ut, Fria följet, Inkallning med stå. I FF skall vi bara under en tid köra korta raksträckor där någon annan klickar för bra kontakt och då belönas jag på direkten. När kontakten mig & MOR emellan börjar bli bättre, ja då får vi väl börja svänga höger/vänster lite. Inkallningen delar vi oxå upp, först skall vi få till att jag stannar snabbast möjligt på kommando och senare får vi jobba på tempot vidare in. Vi fick till några snabba stopp när jag hade en boll som lockbete bakom mig. Visst finns det en risk för att tempot dras ner på första delsträckan... men vi prövar och ser vad som sker.
Men vårat mål är i alla fall att göra en start våren 2010, eventuellt, eventuellt en start dec 2009.
Om jag kan få dra en repa i skogen med Lakkan innan varje träning oxå så kan måndagar framöver bli riktigt trevliga :-)
Som tur var så fick vi skjuts av Marie & Lakkan igår för annars hade vi inte kunnat vara med för Sara hade lånat våran bil.
Vi är hela ca 20 st som visat sitt intresse att vara med... några saknades dock denna första gång. Tanken är att vi skall träffas varje måndag fram t o m v 50.
Vi delades in i olika smågrupper där man blandade oerfarna & erfarna hundar med likasinnade mattar/hussar. Dessa grupper skall sedan bytas så att alla i gruppen lär känna varandra lite grann i alla fall.
Platsliggningen gick super... jag bara låg där och väntade på att MOR skulle komma fram igen.
Sedan åkte jag & Lakkan in i bilen tills det var var våran tur.
Jag kände knappt igen MOR när hon kom och hämtade mig hon var så rolig lixom och så fort vi kom in på planen så busade hon med mig ända fram till platsen där vi skulle köra några moment inför de andra i gruppen för att visa vad som inte fungerar så bra med momentet och för de skulle ge feedback samt hjälpa med vad man önskade att få hjälp med. MOR hade valt ut, Fria följet, Inkallning med stå. I FF skall vi bara under en tid köra korta raksträckor där någon annan klickar för bra kontakt och då belönas jag på direkten. När kontakten mig & MOR emellan börjar bli bättre, ja då får vi väl börja svänga höger/vänster lite. Inkallningen delar vi oxå upp, först skall vi få till att jag stannar snabbast möjligt på kommando och senare får vi jobba på tempot vidare in. Vi fick till några snabba stopp när jag hade en boll som lockbete bakom mig. Visst finns det en risk för att tempot dras ner på första delsträckan... men vi prövar och ser vad som sker.
Men vårat mål är i alla fall att göra en start våren 2010, eventuellt, eventuellt en start dec 2009.
Om jag kan få dra en repa i skogen med Lakkan innan varje träning oxå så kan måndagar framöver bli riktigt trevliga :-)
Lite ovanlig sökträning...
... vid sjöarna i söndags.
Vi samlades på pendlarparkeringen och fick extra fint besök av Zolo & Malin som behövde lite träningssällskap och de var så hjärtligt välkomna. Enzo & Camilla kom oxå, tror det var kaninjakten som lockade. Jag fick oxå stifta bekantskap med en väldigt söt svarting i sina bästa år, Peggen.
Nu är det tyvärr ny löp på gång till både höger & vänster, idag var det Vira som satte dofter i min känsliga nos och som ni säkert vet vid det här laget så blir jag lite väl okoncentrerad då.
Men jag gjorde mitt bästa för att ta mig fram till Vira... men det lyckades inte så bra tyvärr.
På promenaden ner mot träningsplatsen så fick jag träna fotgående och det börjar bli riktigt bra nuförtiden. Men rätt som det är så stannas vi för att hämta in dummiesar som Ann-Sofi & Malin lagt ut på stigen bakom oss. Linjetagen blev längre och längre efterhand som dom närmsta blev inhämtade.Jag fick gå bland dom sista för att MOR säger att jag behöver träna på långa för att jag skall gå ut rakt även på långt håll. Ut sprang jag snabbt och rakt, gjorde ett kvickt upptag och bra fart halvvägs in men sedan fick jag sådan lust att pinka där Peggen satt sig och kissat på sin väg ut. Men jag hann knappt tänka tanken innnan MOR kom som skjuten ur en raket och berättade för mig att det som gällde var att komma hem med dummien, inget annat. Jag gjorde som hon sa och sprang snällt & lydigt med tillbaka. Alltså ibland undrar jag varför MOR måste se allting?
På väg mot fältet:
Väl ute på fältet så delades vi upp oss i 2-grupper. Ena gruppen fick börja med sök & linjetag och andra gruppen körde markeringar i närheten. Jag fick börja med söket. Det första jag nosade upp var en kanin, det andra och tredje oxå och jag konstrade inte med varken upptag eller avlämningar. Sedan vändes jag upp och skickades på ett linjetag istället. Här drog jag lite väl mycket åt höger så MOR kallade in mig och sa att det blev inte riktigt rätt och så gick vi två meter framåt och så skickades jag på nytt och då sprang jag rakt ut och fick snart nos på en liten pippifågel. När denna var avlämnad så riktades jag om mot sökfältet och skickades på nytt. Då blev jag lite förbryllad, jag trodde jag jobbat färdigt i det området så jag ville kolla av ett annat område istället, men som alltid... jag borde ha mer tro på MOR, men till slut så lyssnade jag och sprang tillbaka in i det gamla området och hittade en, ja vad tror ni? Alldeles riktigt en kaninjäkel till! På sista skicket så kroknade jag, jag hade vid det laget fattat att det inte fanns något annat vilt där ute än kaniner, så det var bara att leta och komma in för att få ett slut på söket. Enzo den jäkeln, visade inte heller några problem med kaninerna denna dag... och så klart diskuterade våra mattar då varför vi hade strulat med dem på Flatmästerskapet, men jag tror inte att dom hittade någon förklaring och inte berättar vi brorsor det heller för dom.
Zolo efter lyckat kaninsök:
Enzo oxå:
Efter en stunds drick- & vilopaus så var det vår tur att köra dummie-markeringar. Detta blev tufft, det var högt gräs och det doftade underbart där ute, alla i våran grupp hade mer eller mindre problem här. Men efter något omskick så skärpte jag till nosen:
Hyfsad avlämning omgång 2:
Siktet inställt på Enzo:
Återigen lite vila och sedan skickade MOR mig på samma linjetag som mellan söken och då gick jag klockrent ut :-)
Sista testet var att hämta viltmarkeringar som hamnade en bit vid sidan om ett rävgryt och det vållade minsann oxå lite problem. Jag blev hemkallad och fick en föreläsning av MOR om vad en markering är och hur den skall hämtas in och då det kastades om så spikade jag den, det är nog bra att man då och då får sig en liten påminnelse :-).
Eftersom att vi tränade i finfint väder och blev rätt varma så bestämdes det att vi skulle få köra lite i vatten oxå. Så vi traskade vidare över ängen som bitvis var snårig & nällig. Vid vattnet fick vi börja med stadgeövningar. Fram och tillbaka ända ner till vattenbrynet och inkallning därifrån. Titta så stilgiga vi är och så fint vi sitter, fr v Vira, Zolo, Elliot, Enzo, Kidd & jag:
Det är verkligen roligt att apportera på vatten. Man får hämta synliga dummiesar som kastas långt ut, man får hämta som hamnat i vattnet men där man måste gå igenom vassen, man får hämta i vassen m.m. Idag kastade MOR en dummiefågel så långt åt Enzo att han inte kunde fokusera på vart den låg när han skickats och bakom den så låg det ett par svarta riktiga fåglar och guppade vilket försvårade det hela ytterligare. När Enzo fått två nya markeringar så skulle den där dummie-fågeln som nu flutit ännu längre ut försöka bärgas av oss andra som en dirigering. Kidd fick börja, men nej det gick inte. Vira försökte och gick ut en bra bit längre, men nix. Jag fick försöka, gick väl ytterligare ut en bit längre med massor av stöd av MOR men nej, jag gick oxå bet. Så det var bara för Enzo & Camilla att traska runt sjön och när de kom över så hade Enzo bara ett par hopp ut i vattnet för att ta den :-). Så kontentan av detta är att vi måste tränas på att skickas på linjetag på vatten. Hur man gör detta bäst måste vi ha lite expertis hjälp med. Kan man kanske börja med minnesmarkering tro, dvs kasta ut en, gå där ifrån och göra något annat för att sedan gå tillbaka och dirigeras ut. Eller skall man inte alls veta att där finns någon där ute och börja med små korta synliga? Tar tacksamt emot tips :-)
Efter vattenpasset så packade vi ihop oss och begav oss hela vägen tillbaka till bilarna, trötta men ända rätt så belåtna.
När vi får ihop nästa träningspass återstår att se, kanske torsdag kväll någonstans eller så pratades det om söndagen men då skall Beck på valpkurs mellan 10 & 12.30 vid sjöarna... men kanske är någon sugen på att ta det där efteråt. Ja, ja det löser sig alltid på någotvis eller så får man hoppa en träning det är inte heller hela världen. Men träning behövs, har man nu bestämt sig för en jaktprovsstart i Nkl så gäller det att ligga i den lilla tid som återstår.
Vi samlades på pendlarparkeringen och fick extra fint besök av Zolo & Malin som behövde lite träningssällskap och de var så hjärtligt välkomna. Enzo & Camilla kom oxå, tror det var kaninjakten som lockade. Jag fick oxå stifta bekantskap med en väldigt söt svarting i sina bästa år, Peggen.
Nu är det tyvärr ny löp på gång till både höger & vänster, idag var det Vira som satte dofter i min känsliga nos och som ni säkert vet vid det här laget så blir jag lite väl okoncentrerad då.
Men jag gjorde mitt bästa för att ta mig fram till Vira... men det lyckades inte så bra tyvärr.
På promenaden ner mot träningsplatsen så fick jag träna fotgående och det börjar bli riktigt bra nuförtiden. Men rätt som det är så stannas vi för att hämta in dummiesar som Ann-Sofi & Malin lagt ut på stigen bakom oss. Linjetagen blev längre och längre efterhand som dom närmsta blev inhämtade.Jag fick gå bland dom sista för att MOR säger att jag behöver träna på långa för att jag skall gå ut rakt även på långt håll. Ut sprang jag snabbt och rakt, gjorde ett kvickt upptag och bra fart halvvägs in men sedan fick jag sådan lust att pinka där Peggen satt sig och kissat på sin väg ut. Men jag hann knappt tänka tanken innnan MOR kom som skjuten ur en raket och berättade för mig att det som gällde var att komma hem med dummien, inget annat. Jag gjorde som hon sa och sprang snällt & lydigt med tillbaka. Alltså ibland undrar jag varför MOR måste se allting?
På väg mot fältet:
Väl ute på fältet så delades vi upp oss i 2-grupper. Ena gruppen fick börja med sök & linjetag och andra gruppen körde markeringar i närheten. Jag fick börja med söket. Det första jag nosade upp var en kanin, det andra och tredje oxå och jag konstrade inte med varken upptag eller avlämningar. Sedan vändes jag upp och skickades på ett linjetag istället. Här drog jag lite väl mycket åt höger så MOR kallade in mig och sa att det blev inte riktigt rätt och så gick vi två meter framåt och så skickades jag på nytt och då sprang jag rakt ut och fick snart nos på en liten pippifågel. När denna var avlämnad så riktades jag om mot sökfältet och skickades på nytt. Då blev jag lite förbryllad, jag trodde jag jobbat färdigt i det området så jag ville kolla av ett annat område istället, men som alltid... jag borde ha mer tro på MOR, men till slut så lyssnade jag och sprang tillbaka in i det gamla området och hittade en, ja vad tror ni? Alldeles riktigt en kaninjäkel till! På sista skicket så kroknade jag, jag hade vid det laget fattat att det inte fanns något annat vilt där ute än kaniner, så det var bara att leta och komma in för att få ett slut på söket. Enzo den jäkeln, visade inte heller några problem med kaninerna denna dag... och så klart diskuterade våra mattar då varför vi hade strulat med dem på Flatmästerskapet, men jag tror inte att dom hittade någon förklaring och inte berättar vi brorsor det heller för dom.
Zolo efter lyckat kaninsök:
Enzo oxå:
Efter en stunds drick- & vilopaus så var det vår tur att köra dummie-markeringar. Detta blev tufft, det var högt gräs och det doftade underbart där ute, alla i våran grupp hade mer eller mindre problem här. Men efter något omskick så skärpte jag till nosen:
Hyfsad avlämning omgång 2:
Siktet inställt på Enzo:
Återigen lite vila och sedan skickade MOR mig på samma linjetag som mellan söken och då gick jag klockrent ut :-)
Sista testet var att hämta viltmarkeringar som hamnade en bit vid sidan om ett rävgryt och det vållade minsann oxå lite problem. Jag blev hemkallad och fick en föreläsning av MOR om vad en markering är och hur den skall hämtas in och då det kastades om så spikade jag den, det är nog bra att man då och då får sig en liten påminnelse :-).
Eftersom att vi tränade i finfint väder och blev rätt varma så bestämdes det att vi skulle få köra lite i vatten oxå. Så vi traskade vidare över ängen som bitvis var snårig & nällig. Vid vattnet fick vi börja med stadgeövningar. Fram och tillbaka ända ner till vattenbrynet och inkallning därifrån. Titta så stilgiga vi är och så fint vi sitter, fr v Vira, Zolo, Elliot, Enzo, Kidd & jag:
Det är verkligen roligt att apportera på vatten. Man får hämta synliga dummiesar som kastas långt ut, man får hämta som hamnat i vattnet men där man måste gå igenom vassen, man får hämta i vassen m.m. Idag kastade MOR en dummiefågel så långt åt Enzo att han inte kunde fokusera på vart den låg när han skickats och bakom den så låg det ett par svarta riktiga fåglar och guppade vilket försvårade det hela ytterligare. När Enzo fått två nya markeringar så skulle den där dummie-fågeln som nu flutit ännu längre ut försöka bärgas av oss andra som en dirigering. Kidd fick börja, men nej det gick inte. Vira försökte och gick ut en bra bit längre, men nix. Jag fick försöka, gick väl ytterligare ut en bit längre med massor av stöd av MOR men nej, jag gick oxå bet. Så det var bara för Enzo & Camilla att traska runt sjön och när de kom över så hade Enzo bara ett par hopp ut i vattnet för att ta den :-). Så kontentan av detta är att vi måste tränas på att skickas på linjetag på vatten. Hur man gör detta bäst måste vi ha lite expertis hjälp med. Kan man kanske börja med minnesmarkering tro, dvs kasta ut en, gå där ifrån och göra något annat för att sedan gå tillbaka och dirigeras ut. Eller skall man inte alls veta att där finns någon där ute och börja med små korta synliga? Tar tacksamt emot tips :-)
Efter vattenpasset så packade vi ihop oss och begav oss hela vägen tillbaka till bilarna, trötta men ända rätt så belåtna.
När vi får ihop nästa träningspass återstår att se, kanske torsdag kväll någonstans eller så pratades det om söndagen men då skall Beck på valpkurs mellan 10 & 12.30 vid sjöarna... men kanske är någon sugen på att ta det där efteråt. Ja, ja det löser sig alltid på någotvis eller så får man hoppa en träning det är inte heller hela världen. Men träning behövs, har man nu bestämt sig för en jaktprovsstart i Nkl så gäller det att ligga i den lilla tid som återstår.