Gåsalydnad...
... i Skanör-Falsterbo på självaste 1:a advent kunde vi varit förutan med facit i hand.
Klockan 8.30 stack vi hemifrån trots att våran grupp 1B inte startade förräns 12.30 men så klart ville vi heja på Sigge & Lena som startade i klass 1A. Det gick toppenbra för dem, stort GRATTIS till 1:an, 170 poäng, 3:e placering samt uppflyttning så klart!
Lite bildbevis, tyvärr inte lika skärpta som ekipagen:
Mellan klassstarterna var jag och MOR ute och tränade lite och busade lite och allt kändes jättebra.
Halv ett var det så dags för klass 1b att starta, vi drog startnummer 5 vilket var lika med platsliggning i 1:a grupp. Det har aldrig förut hänt något när jag legat på platsliggning men idag reste sig ekipage 7 och gick fram och ställde sig över ekipage 6 och sedan blev det slagsmål dem sinsemellan. Jag reste mig men ville absolut inte bli inblandad så när MOR kom tillbaka så kände jag migg trygg igen. Vi fick gå ett par vändor och sedan var det dags för ett nytt försök, denna gång hände inga incidenter men stackars ekipage 6 vågade inte ligga kvar trots att ekipage 7 fått utgå.
För den braiga platsliggningen belönades jag med en 10:a = totalt 30 points.
Dock blev det bara en 9:a på tandvisningen (domaren tyckte att jag visade lite oro) = totalt 9 points.
Sedan efter en stunds väntan så började jag & MOR att ladda upp genom att göra kontaktövningar och när jag bara hade ögon för MOR så var det dags att gå in i ringen.
Dagens linförighet var det bästa jag presterat hitintills och jag belönades med en 6:a (domaren tyckte att en massa var kasst i alla fall, tur att jag spottat upp mig lite för annars hade det blivit totalt bottennapp förmodligen) = totalt 24 points.
Läggandet, ja ja det gick lite sakta... jag belönades med en 7:a = totalt 14 points.
Inkallandet, ja ja det gick inte jättefort här heller...men en ynka liten pinne till kunde jag väl ha fått, jag utövade ju faktiskt resterande delmoment utan anmärkning. Det blev bara en 6:a = totalt 18 points.
Ställandet, bara ett steg och dagens andra bekräftelse på att hårt jobb ger utdelning. En 9:a = totalt 27 points.
Apportering, (tvekade jag verkligen? inte likt mig). En 7:a = totalt 7 points.
Hopp, (domarens kommentar tempo?) men en 9:a = totalt 18 points.
Helhetsintryck 10:a = totalt 10 points.
Ni som är attans snabba på huvudräkning har så klart räknat ut att jag idag bara lyckades skrapa ihop 157 points. Tills nästa vecka måste vi nu få bort min "oro", min förbaskade långsamhet samt min "tveksamhet" till apporteringen.
Men vi träffade många andra glada/trevliga ekipage och "tävlingspersonal" och det gjorde att dagen ändå skrivs in i "historieboken" som en lyckad/rolig dag.
Klockan 8.30 stack vi hemifrån trots att våran grupp 1B inte startade förräns 12.30 men så klart ville vi heja på Sigge & Lena som startade i klass 1A. Det gick toppenbra för dem, stort GRATTIS till 1:an, 170 poäng, 3:e placering samt uppflyttning så klart!
Lite bildbevis, tyvärr inte lika skärpta som ekipagen:
Mellan klassstarterna var jag och MOR ute och tränade lite och busade lite och allt kändes jättebra.
Halv ett var det så dags för klass 1b att starta, vi drog startnummer 5 vilket var lika med platsliggning i 1:a grupp. Det har aldrig förut hänt något när jag legat på platsliggning men idag reste sig ekipage 7 och gick fram och ställde sig över ekipage 6 och sedan blev det slagsmål dem sinsemellan. Jag reste mig men ville absolut inte bli inblandad så när MOR kom tillbaka så kände jag migg trygg igen. Vi fick gå ett par vändor och sedan var det dags för ett nytt försök, denna gång hände inga incidenter men stackars ekipage 6 vågade inte ligga kvar trots att ekipage 7 fått utgå.
För den braiga platsliggningen belönades jag med en 10:a = totalt 30 points.
Dock blev det bara en 9:a på tandvisningen (domaren tyckte att jag visade lite oro) = totalt 9 points.
Sedan efter en stunds väntan så började jag & MOR att ladda upp genom att göra kontaktövningar och när jag bara hade ögon för MOR så var det dags att gå in i ringen.
Dagens linförighet var det bästa jag presterat hitintills och jag belönades med en 6:a (domaren tyckte att en massa var kasst i alla fall, tur att jag spottat upp mig lite för annars hade det blivit totalt bottennapp förmodligen) = totalt 24 points.
Läggandet, ja ja det gick lite sakta... jag belönades med en 7:a = totalt 14 points.
Inkallandet, ja ja det gick inte jättefort här heller...men en ynka liten pinne till kunde jag väl ha fått, jag utövade ju faktiskt resterande delmoment utan anmärkning. Det blev bara en 6:a = totalt 18 points.
Ställandet, bara ett steg och dagens andra bekräftelse på att hårt jobb ger utdelning. En 9:a = totalt 27 points.
Apportering, (tvekade jag verkligen? inte likt mig). En 7:a = totalt 7 points.
Hopp, (domarens kommentar tempo?) men en 9:a = totalt 18 points.
Helhetsintryck 10:a = totalt 10 points.
Ni som är attans snabba på huvudräkning har så klart räknat ut att jag idag bara lyckades skrapa ihop 157 points. Tills nästa vecka måste vi nu få bort min "oro", min förbaskade långsamhet samt min "tveksamhet" till apporteringen.
Men vi träffade många andra glada/trevliga ekipage och "tävlingspersonal" och det gjorde att dagen ändå skrivs in i "historieboken" som en lyckad/rolig dag.
Husesyn...
... i Lakritsskogen.
Strax efter lunch begav vi oss iväg för att se hur Lakkan & Marie installerat sig i sitt lilla söta hus. Direkt när jag blev utsläppt ur bilen så kände jag den ljuvliga doften av Lakkan, det kändes inte alls konstigt att det var på ett nytt ställe. Vi började med att busa som F-N. For runt runt huset gång på gång så det stod härliga till, inte ens kamera hann fånga oss på en braig bild:
Lakkan vill hela tiden kramas när vi är ute (jag pussas hellre om jag får välja):
Efter att vi fått rastat av oss lite så var det dags att gå in och kika lite på husets insida. Det var så gulligt & mysigt, dom kommer att stortrivas där jättebra när de kommit lite mer i ordning. Vi busade även inomhus, men lugnet la sig rejält när det var dags för fikatajm. Efter fikat så tog vi en promenix ner till gamla huset, Marie hade tydligen glömt något viktigt där som var tvunget att hämtas hem innan vi skulle bege oss hemåt. Vi fortsatte busa hela vägen tillbaka men när Marie och Marie gick in i huset så ville vi oxå med in, men vi fick snällt stanna ute eftersom att vi strax därefter skulle åka hemåt:
Vi hade så klart inflyttningspresenter med till både Lakkan & Marie men kolla vad jag fick med mig hem:
Tusen TACK säger jag i alla fall till Marie & Lakkan. Fr o m måndag så skall jag få öppna pakeket i dagarna 24:a. Även detta år hängdes kalendern upp i taket, jag fattar faktiskt inte varför.
Ikväll lär det bli filmkväll... MOR skall se Mamma Mia och bara njuta (eventuellt så lär det låta lite oxå om henne för hon har tydligen fått sing-a-long versionen). Blir det för bra, så drar jag mig nog undan till lugnare plats, till LILLMATTES säng kanske.
Strax efter lunch begav vi oss iväg för att se hur Lakkan & Marie installerat sig i sitt lilla söta hus. Direkt när jag blev utsläppt ur bilen så kände jag den ljuvliga doften av Lakkan, det kändes inte alls konstigt att det var på ett nytt ställe. Vi började med att busa som F-N. For runt runt huset gång på gång så det stod härliga till, inte ens kamera hann fånga oss på en braig bild:
Lakkan vill hela tiden kramas när vi är ute (jag pussas hellre om jag får välja):
Efter att vi fått rastat av oss lite så var det dags att gå in och kika lite på husets insida. Det var så gulligt & mysigt, dom kommer att stortrivas där jättebra när de kommit lite mer i ordning. Vi busade även inomhus, men lugnet la sig rejält när det var dags för fikatajm. Efter fikat så tog vi en promenix ner till gamla huset, Marie hade tydligen glömt något viktigt där som var tvunget att hämtas hem innan vi skulle bege oss hemåt. Vi fortsatte busa hela vägen tillbaka men när Marie och Marie gick in i huset så ville vi oxå med in, men vi fick snällt stanna ute eftersom att vi strax därefter skulle åka hemåt:
Vi hade så klart inflyttningspresenter med till både Lakkan & Marie men kolla vad jag fick med mig hem:
Tusen TACK säger jag i alla fall till Marie & Lakkan. Fr o m måndag så skall jag få öppna pakeket i dagarna 24:a. Även detta år hängdes kalendern upp i taket, jag fattar faktiskt inte varför.
Ikväll lär det bli filmkväll... MOR skall se Mamma Mia och bara njuta (eventuellt så lär det låta lite oxå om henne för hon har tydligen fått sing-a-long versionen). Blir det för bra, så drar jag mig nog undan till lugnare plats, till LILLMATTES säng kanske.
Igår och idag...
... har det blivit lydnadsträning, men av helt olika slag.
Igår var det Lomma som gällde och jag skall vara glad att jag kom med dit för det mesta glömde MOR att ta med sig. När vi kom ner i bilen så kom MOR på att hon glömt bilradion. Halvvägs kom hon på att hon glömt plånbok & körkort och vid framkomsten saknade hon sin mössa och min repboll. Men jag var med & tårtorna var med, det var det viktigaste. Mössa klarade hon sig utan och en sprillans ny repboll fick vi låna av G. Jo då, ni läste rätt halva GB var i Lomma, vi hade bjudit in honom till tårtkalaset.
Först stod vi och tittade lite på när Bell tränades inför LK3 start, sedan när Isa ftränades för LK2 och sedan fick jag mig en genomkörare inför nästa LK1 start. Återigen så fick MOR höra att hon måste ändra sitt tonläge på rösten för annars känner jag det som om vill trycka ner mig i tassarna. Jag hoppas verkligen att hon tog till sig detta en gång för alla nu och att jag faktiskt inte riktigt gillar att bli klappad på huvudet när vi är ute och tränar och så, men en liten klapp på sidan är helt ok. När MOR ändrade sitt tonläge och lät mycket positivare & gladare då blev jag oxå det. Borde vara rätt glasklart nu hur det borde bli framöver när vi tränar tycker jag.
Efter träningen så fick 4-beningar tyvärr inte njuta av tårtan som 2-beningarna fick smörja kråset med i klubbstugan. Men jag lovar... att skulle jag fixa även ett 1:a pris i LK2:an så kommer det även att bakas en 4-beningstårta.
Idag var det dags att för första gången åka & träffa Lisa, Guinness "privatlärare". Vi körde inom Lund och hämtade upp Guinness och Lena och sedan åkte vi vidare till Sandby Mosse. Lisa var en kulig typ, jag fick försöka hålla ögonkontakt med MOR på ett sätt som jag aldrig förr gjort det på, lite vimsig var jag och MOR likaså men det gick skapligt. Det blev en hel del lek & Bus och direkt då såg Lisa att jag inte höll den tillåtna hastigheten. Så för att försöka öka denna så skulle MOR springa det fortaste hon kunde. Första gången sprang hon så fort att jag var tvungen att galoppera för att komma ifatt och då for en boll dessutom framåt, skitkul. Igen skulle detta göras... men vad tror ni händer? Jo MOR sträcker sig eller nått i lårmuskelnsframsida och så var det slut på det roliga. Men vi kunde trots detta fortsätta lite till. MOR gick ifrån mig och jag fick stanna kvar hos Lisa som höll fast mig under tiden som hon peppade mig att jag skulle springa och ta MOR. När MOR kallade så sprang jag ganska så fort och även denna gång så for bollen iväg och jag fick hämta den. Himlans kul ställe att få komma till faktiskt, jag tror att jag skall kalla stället för "LEKSKOLAN FART & FLÄKT".
Nä nu måste jag kolla nyheterna gällande Bangkok, tänk om det är så illa att ÄLDREMATTE inte kommer iväg på måndag, det skulle vara skittaskigt i sådana fall. Varför skulle dom jäklarna ockupera flygplatsen just nu? Hjälp mig att hålla era tassar & tummar för att hon får komma iväg.
Igår var det Lomma som gällde och jag skall vara glad att jag kom med dit för det mesta glömde MOR att ta med sig. När vi kom ner i bilen så kom MOR på att hon glömt bilradion. Halvvägs kom hon på att hon glömt plånbok & körkort och vid framkomsten saknade hon sin mössa och min repboll. Men jag var med & tårtorna var med, det var det viktigaste. Mössa klarade hon sig utan och en sprillans ny repboll fick vi låna av G. Jo då, ni läste rätt halva GB var i Lomma, vi hade bjudit in honom till tårtkalaset.
Först stod vi och tittade lite på när Bell tränades inför LK3 start, sedan när Isa ftränades för LK2 och sedan fick jag mig en genomkörare inför nästa LK1 start. Återigen så fick MOR höra att hon måste ändra sitt tonläge på rösten för annars känner jag det som om vill trycka ner mig i tassarna. Jag hoppas verkligen att hon tog till sig detta en gång för alla nu och att jag faktiskt inte riktigt gillar att bli klappad på huvudet när vi är ute och tränar och så, men en liten klapp på sidan är helt ok. När MOR ändrade sitt tonläge och lät mycket positivare & gladare då blev jag oxå det. Borde vara rätt glasklart nu hur det borde bli framöver när vi tränar tycker jag.
Efter träningen så fick 4-beningar tyvärr inte njuta av tårtan som 2-beningarna fick smörja kråset med i klubbstugan. Men jag lovar... att skulle jag fixa även ett 1:a pris i LK2:an så kommer det även att bakas en 4-beningstårta.
Idag var det dags att för första gången åka & träffa Lisa, Guinness "privatlärare". Vi körde inom Lund och hämtade upp Guinness och Lena och sedan åkte vi vidare till Sandby Mosse. Lisa var en kulig typ, jag fick försöka hålla ögonkontakt med MOR på ett sätt som jag aldrig förr gjort det på, lite vimsig var jag och MOR likaså men det gick skapligt. Det blev en hel del lek & Bus och direkt då såg Lisa att jag inte höll den tillåtna hastigheten. Så för att försöka öka denna så skulle MOR springa det fortaste hon kunde. Första gången sprang hon så fort att jag var tvungen att galoppera för att komma ifatt och då for en boll dessutom framåt, skitkul. Igen skulle detta göras... men vad tror ni händer? Jo MOR sträcker sig eller nått i lårmuskelnsframsida och så var det slut på det roliga. Men vi kunde trots detta fortsätta lite till. MOR gick ifrån mig och jag fick stanna kvar hos Lisa som höll fast mig under tiden som hon peppade mig att jag skulle springa och ta MOR. När MOR kallade så sprang jag ganska så fort och även denna gång så for bollen iväg och jag fick hämta den. Himlans kul ställe att få komma till faktiskt, jag tror att jag skall kalla stället för "LEKSKOLAN FART & FLÄKT".
Nä nu måste jag kolla nyheterna gällande Bangkok, tänk om det är så illa att ÄLDREMATTE inte kommer iväg på måndag, det skulle vara skittaskigt i sådana fall. Varför skulle dom jäklarna ockupera flygplatsen just nu? Hjälp mig att hålla era tassar & tummar för att hon får komma iväg.
Bilder...
... från gårdagen:
Samling i furet och dummieinventering av Bea:
Lakrits på väg in genom klungan:
Kid på väg in:
Stolt Elliot:
Fundersam Elliot:
Isa hade det inte helt lätt igår, 3 mot 1, men en bra tjej reder sig själv:
Isa på dummiejakt:
Vill ni se Isas söta lilla svanstippsviftande in live så gå in på denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=o1ZZagiibpY
Så ja, så skall det se ut:
Titta så bra grabbarna matchar varann:
Samling i furet och dummieinventering av Bea:
Lakrits på väg in genom klungan:
Kid på väg in:
Stolt Elliot:
Fundersam Elliot:
Isa hade det inte helt lätt igår, 3 mot 1, men en bra tjej reder sig själv:
Isa på dummiejakt:
Vill ni se Isas söta lilla svanstippsviftande in live så gå in på denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=o1ZZagiibpY
Så ja, så skall det se ut:
Titta så bra grabbarna matchar varann:
GB-...
... projektet i ny tappning!
Söndag och ännu en fridag som vi frivilligt stiger upp och drar iväg på roligheter.
Idag har vi träffat Göran & Bea hela dagen igen. Ett kärt återseende, eller? Jo så klart var det det men idag fick vi se en annan sida än vad dom visat förut. Undrar om det berodde på deras nya fina tröjor med den fina loggan. MOR var inte helt överens om namnet... men i utbyte mot annat kan hon tänka sig att släppa på sin rätt av "varunamnsdelen"
Vi som var på plats idag var Margareta & Bell, Ulrika & Isa, Eva & Kid, Ann & Elliot, Marie & Lakrits, Berit & Vira och delvis Birgitta & Meja (Mejas namn är nu dessutom rättstavat, det är viktiga saker) och vi så klart.
Först fick vi sitta i bilarna en liten stund medans 2-beningarna skulle lägga upp dagens "grillningspass" sedan bar det iväg ut i furet. Redan på utvägen så fick jag känna på Beas "nya" stil och det var banne mig bäst att göra som MOR sa även om hon inte var helt tydlig för annars...
Göran & Bea har inte sett oss apportera och det ville dom hemskt gärna göra. Så väl ute i furet samlade vi ihop oss och så fick vi en och en visa upp våra färdigheter. Dom var tyvärr inte helt nöjda med vad dom fick se hos vissa av oss, men det är ju aldrig sådana där "kunnigheter", dom hittar alltid något som är fel på en. Men hade dom inte gjort det så hade vi kanske bara trott att det hela är ett rent nöje. På mitt sista framträdande i skogen gjorde jag Bea & Göran rejält psykiskt trötta på mig, Bea lyckades jag dessutom trötta ut fysiskt, men dessa två är inte de som ger sig i första taget och tillslut var det banne jag som inte orkade längre. När deras "tummar" verkligen fastnat i ögat så gav jag upp och sökte mig direkt in till MOR efter att jag hämtat dummiesarna och plötsligt blev alla nöjda & glada!
Sedan blev det en välbehövlig vila innan det var dags att ta apellplanen i besiktning under eftermiddagen. Alla grillades på lite diverse saker som våra mattar önskat att få lite hjälpt med. Lkl 3-träning, promenad-träning, skott-träning m.m. MOR hade så klart bett om att vi skulle få fortsatt hjälp med linförigheten och skall detta lyckas så hänger det minsann på MOR, hon måste agera annorlunda. Jag gillar inte när hon håller på att fäkta och ha sig med armarna. När jag gick med Göran så var det riktigt roligt, han gör det nämligen inte så komplicerat som MOR. Men nu kan jag ju inte riktigt klara det hela utan MORS hjälp, så nu skall klickern komma med i spelet, högerbenet med släpande vänsterben likaså, belöningen kan komma var fasicken som helst men ENDAST när jag gör något riktigt bra. Så jag tror minsann att det gäller att vara på sin vakt.
Som vanligt har dagen varit SÅ givande och jag tror faktiskt att alla lämnade Lomma trötta men mycket entusiastiska och fulla av nya träningsidéer som förhoppningsvis snarast kan ge utdelning. Några av oss går in i "lydnadselden" redan på Söndag andra först helgen efter och förhoppningsvis så startar vi lekande lätt.
TACK ALLA FÖR EN LÄRORIK & GIVANDE DAG SOM I MITT TYCKE BLEV HELLYCKAD och tur med vädret hade vi oxå :-)
Söndag och ännu en fridag som vi frivilligt stiger upp och drar iväg på roligheter.
Idag har vi träffat Göran & Bea hela dagen igen. Ett kärt återseende, eller? Jo så klart var det det men idag fick vi se en annan sida än vad dom visat förut. Undrar om det berodde på deras nya fina tröjor med den fina loggan. MOR var inte helt överens om namnet... men i utbyte mot annat kan hon tänka sig att släppa på sin rätt av "varunamnsdelen"
Vi som var på plats idag var Margareta & Bell, Ulrika & Isa, Eva & Kid, Ann & Elliot, Marie & Lakrits, Berit & Vira och delvis Birgitta & Meja (Mejas namn är nu dessutom rättstavat, det är viktiga saker) och vi så klart.
Först fick vi sitta i bilarna en liten stund medans 2-beningarna skulle lägga upp dagens "grillningspass" sedan bar det iväg ut i furet. Redan på utvägen så fick jag känna på Beas "nya" stil och det var banne mig bäst att göra som MOR sa även om hon inte var helt tydlig för annars...
Göran & Bea har inte sett oss apportera och det ville dom hemskt gärna göra. Så väl ute i furet samlade vi ihop oss och så fick vi en och en visa upp våra färdigheter. Dom var tyvärr inte helt nöjda med vad dom fick se hos vissa av oss, men det är ju aldrig sådana där "kunnigheter", dom hittar alltid något som är fel på en. Men hade dom inte gjort det så hade vi kanske bara trott att det hela är ett rent nöje. På mitt sista framträdande i skogen gjorde jag Bea & Göran rejält psykiskt trötta på mig, Bea lyckades jag dessutom trötta ut fysiskt, men dessa två är inte de som ger sig i första taget och tillslut var det banne jag som inte orkade längre. När deras "tummar" verkligen fastnat i ögat så gav jag upp och sökte mig direkt in till MOR efter att jag hämtat dummiesarna och plötsligt blev alla nöjda & glada!
Sedan blev det en välbehövlig vila innan det var dags att ta apellplanen i besiktning under eftermiddagen. Alla grillades på lite diverse saker som våra mattar önskat att få lite hjälpt med. Lkl 3-träning, promenad-träning, skott-träning m.m. MOR hade så klart bett om att vi skulle få fortsatt hjälp med linförigheten och skall detta lyckas så hänger det minsann på MOR, hon måste agera annorlunda. Jag gillar inte när hon håller på att fäkta och ha sig med armarna. När jag gick med Göran så var det riktigt roligt, han gör det nämligen inte så komplicerat som MOR. Men nu kan jag ju inte riktigt klara det hela utan MORS hjälp, så nu skall klickern komma med i spelet, högerbenet med släpande vänsterben likaså, belöningen kan komma var fasicken som helst men ENDAST när jag gör något riktigt bra. Så jag tror minsann att det gäller att vara på sin vakt.
Som vanligt har dagen varit SÅ givande och jag tror faktiskt att alla lämnade Lomma trötta men mycket entusiastiska och fulla av nya träningsidéer som förhoppningsvis snarast kan ge utdelning. Några av oss går in i "lydnadselden" redan på Söndag andra först helgen efter och förhoppningsvis så startar vi lekande lätt.
TACK ALLA FÖR EN LÄRORIK & GIVANDE DAG SOM I MITT TYCKE BLEV HELLYCKAD och tur med vädret hade vi oxå :-)
Jakt-...
... premiär!
Lördag morgon och fridag men vi stiger upp i ottan för att åka med MORFAR på jakt, är vi galna eller? Vissa tycker det, men inte jag & MOR, nej vi tycker bara att allt är så himla kul som vi får möjlighet att uppleva/utföra.
Ville jag följa med så hade jag inget annat val än snabbt som attan att hoppa in i MORFARS SUV, vilket jag (nästan) oxå gjorde:
1 timme senare var vi framme i Svalövstrakten och efter en liten jaktlagspresentation så bar det iväg ut för att starta med ankjakten. MORFAR bara nästan redo (bössan borde varit laddad) så därför bommade han dom två första änderna:
Men han spottade upp sig och när han träffade så var det min tur att påbörja mitt jobb.
Nr 1 gick bra:
När jag skulle hämta in Nr 2 höll jag på att få hjärtstillestånd. Precis när jag skulle greppa den över ryggen så började den flaxa med vingarna och jag blev skitskraj. Aldrig någonsin har det som jag apporterat förut rört sig. Kunde ingen ha varnat mig? Fy vad tjaskigt tycker jag. Men med lite stöttning av MOR så tog jag nytt mod fast den fortfarande flaxade lite:
Det blev lite dålig utdelning på den sida som vi blev placerade på, men två är bättre än inga alls:
Att det gick lite bättre för dom andra fick vi se när vi återsamlades:
Tänk att alla dessa fick plats i den lilla back:
Sedan sidoförflyttade vi oss och när MORFAR var på sin vakt så small det direkt:
Kolla vilken fet hare. När jag skulle pröva att hämta denna så kom Nisse (en liten tysk jaktterrier) farande i full galopp och jag bestämde mig för att avstå och MORFAR fick hämta den hos Nisse själv sedan:
Ibland blev det lite mycket väntan då inga vilda djur behagade att visa sig, så då var det lika bra att koppla av lite extra:
Summasummarum av dagens jakt, 48 änder, 6 feta harar & 6 vackra fasaner, det kallar jag en lyckad Premiärjakt:
TACK MORFAR FÖR ATT JAG & MOR FICK FÖLJA MED, DET GÖR VI MER ÄN GÄRNA OM (när jag blivit lite varmare i pälsen)!
Lördag morgon och fridag men vi stiger upp i ottan för att åka med MORFAR på jakt, är vi galna eller? Vissa tycker det, men inte jag & MOR, nej vi tycker bara att allt är så himla kul som vi får möjlighet att uppleva/utföra.
Ville jag följa med så hade jag inget annat val än snabbt som attan att hoppa in i MORFARS SUV, vilket jag (nästan) oxå gjorde:
1 timme senare var vi framme i Svalövstrakten och efter en liten jaktlagspresentation så bar det iväg ut för att starta med ankjakten. MORFAR bara nästan redo (bössan borde varit laddad) så därför bommade han dom två första änderna:
Men han spottade upp sig och när han träffade så var det min tur att påbörja mitt jobb.
Nr 1 gick bra:
När jag skulle hämta in Nr 2 höll jag på att få hjärtstillestånd. Precis när jag skulle greppa den över ryggen så började den flaxa med vingarna och jag blev skitskraj. Aldrig någonsin har det som jag apporterat förut rört sig. Kunde ingen ha varnat mig? Fy vad tjaskigt tycker jag. Men med lite stöttning av MOR så tog jag nytt mod fast den fortfarande flaxade lite:
Det blev lite dålig utdelning på den sida som vi blev placerade på, men två är bättre än inga alls:
Att det gick lite bättre för dom andra fick vi se när vi återsamlades:
Tänk att alla dessa fick plats i den lilla back:
Sedan sidoförflyttade vi oss och när MORFAR var på sin vakt så small det direkt:
Kolla vilken fet hare. När jag skulle pröva att hämta denna så kom Nisse (en liten tysk jaktterrier) farande i full galopp och jag bestämde mig för att avstå och MORFAR fick hämta den hos Nisse själv sedan:
Ibland blev det lite mycket väntan då inga vilda djur behagade att visa sig, så då var det lika bra att koppla av lite extra:
Summasummarum av dagens jakt, 48 änder, 6 feta harar & 6 vackra fasaner, det kallar jag en lyckad Premiärjakt:
TACK MORFAR FÖR ATT JAG & MOR FICK FÖLJA MED, DET GÖR VI MER ÄN GÄRNA OM (när jag blivit lite varmare i pälsen)!
Ja se det...
... snöar, ja se det snöar, det har varit så roligt idag!
Redan på morgonturen så var det lite vitt på vissa markpartier och efterhand som timmarna gick och jag kom ut så blev det vitare och vitare och när LILLMATTE och jag var ute i eftermiddags så busade vi som F-N i snön.
När MOR kom hem från jobbet så drog vi ut igen hela familjen, vi promenixade hem till Rottis-Kajsa, det var ju bara jag & FAR som träffat henne förut och alla vill så klart se en liten sötis-valp innan hon växt upp och blivit stora damen.
Gosig mage satt MOR och tjatade om hela tiden:
Tur att Kajsa lärt sig att säga till redan... för annars hade vi nog aldrig fått något vatten:
På hemvägen fick jag springa lös genom Pildammarna och det gick minsann undan vill jag lova. Nu skall vi ut igen jag & FAR för det gäller att passa på imorgon är kanske all snö borta.
Snöiga fredagshälningar från en lekglad kille
Speciellt trångt...
... på apellplan kan vi inte påstå att det var i kväll.
Jäkla busväder att träna lydnad i men några tappra ekipage inklusive oss själva trotsade vädret och hade tagit oss till Lomma. MOR och jag hade börjat träna så nätt när Meia & Birgitta dök upp, strax därefter dök även Elliot & Ann upp.
Det blev ganska snabba förflyttningar för att behålla värmen och när värsta hagelskuren dragit förbi så "tvingades" vi till en gemensam platsliggning i det kalla våta gräset, Brrrr var bara förnamnet. Men vill man "ligga på topp" så får man stå ut med det mesta.
Hoppas det kommer några flera nästa tisdag för då har MOR & jag tänkt att bjuda på uppflyttningstårta, det skulle ju vara hemskt tråkigt att behöva åka hem med tårtorna igen.
Jäkla busväder att träna lydnad i men några tappra ekipage inklusive oss själva trotsade vädret och hade tagit oss till Lomma. MOR och jag hade börjat träna så nätt när Meia & Birgitta dök upp, strax därefter dök även Elliot & Ann upp.
Det blev ganska snabba förflyttningar för att behålla värmen och när värsta hagelskuren dragit förbi så "tvingades" vi till en gemensam platsliggning i det kalla våta gräset, Brrrr var bara förnamnet. Men vill man "ligga på topp" så får man stå ut med det mesta.
Hoppas det kommer några flera nästa tisdag för då har MOR & jag tänkt att bjuda på uppflyttningstårta, det skulle ju vara hemskt tråkigt att behöva åka hem med tårtorna igen.
När man är...
... dagen efter så är man ganska så orkeslös, jag har mestadels bara slappat hela dagen.
Men imorgon skall det visst åkas till Lomma och träna lydnad igen. Tydligen räckte det inte med det jag presterade igår, skall MOR aldrig bli riktigt nöjd någongång tro?
Men imorgon skall det visst åkas till Lomma och träna lydnad igen. Tydligen räckte det inte med det jag presterade igår, skall MOR aldrig bli riktigt nöjd någongång tro?
Det gick hela...
... vägen idag!
Jag fixade alla moment, några bättre och några sämre men resultatet blev ett 1:a pris och 166 poäng.
Vi kom till Svedala och vädret var soligt men blåsigt, jag kände mig i riktigt bra form. Strax efter oss anlände Lakkan & Marie och vi gick en ganska lång runda tillsammans för att komma ifrån allt "stohej" lite. Medans startlottningen skedde så fick jag snällt ligga och vänta i bilen, men väntan blev inte lång... MOR hade dragit startnummer 4 och det innebar platsliggning i första grupp och det gick så här:
Platsliggande 10
Jag fixade alla moment, några bättre och några sämre men resultatet blev ett 1:a pris och 166 poäng.
Vi kom till Svedala och vädret var soligt men blåsigt, jag kände mig i riktigt bra form. Strax efter oss anlände Lakkan & Marie och vi gick en ganska lång runda tillsammans för att komma ifrån allt "stohej" lite. Medans startlottningen skedde så fick jag snällt ligga och vänta i bilen, men väntan blev inte lång... MOR hade dragit startnummer 4 och det innebar platsliggning i första grupp och det gick så här:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Medans vi väntade på våran tur så blev det mörkare och mörkare på himlen och då ekipage 2 var inne så började det hagla/regna. Men som tur så drog det ganska snabbt förbi och när det var dags för våran tur så blev det uppehåll igen. Men inte fasickenhjälpte det, Den kontakt jag har haft med MOR den senaste veckan på träningarna var oxå som bortblåst, resultatet blev dock lite bättre än senast men det är inte bra alltså. Fortsatt jobbande alltså. Domarens kommentar: Ej med, men ändå:
Linförighet 6,5
Sedan var det dax för den stora utmaningen, skulle jag lägga mig eller ej? Jag gjorde det, om än långsamt tyckte domaren och då fick jag:
Läggande 7
Inkallning, normalt ett av mina säkraste moment, men idag fick jag avdrag för tempot. Ja visst, jag hade lite svårt att få upp farten, men det var inte lätt på den korta sträckan (hm, undras om det verkligen var 15 meter).
Inkallande 8,5
Nästa lilla utmaning, ställandet. Jag tyckte att jag var med MOR men det tyckte inte domaren och sedan satte jag mig snett (aj aj).
Ställande 8,5
Snacka om att jag blev taggad när tävlingsledaren kom mot mig med apportbocken, jag började snausa och ville ta den direkt men då jag inte fick det så fick MOR truga mig lite och då gick det som det gick.
Apportering 8
När jag skulle hoppa så stod tävlingsledaren där till vänster med apportbocken i sin hand och jag funderade ett tag på om jag skulle hämta den istället för att hoppa. Så efter viss tvekan hoppar jag, men sätter mig snett så att jag kan fortsätta folkusera på på apportbocken. MOR har flaggat för att det nu kommer att bli en hel del apport-träning.
Hoppa över hinder 9
Slutligen, domaren gillade mig rätt bra:
Helhetsintryck 9
Jag är jättestolt över att jag lyckades skrapa i ihop till mitt 1:a pris.
Vi har anmält oss till ytterligare 2 tävlingar i år och tills dess måste vi försöka att snygga till poängen lite framför allt när det gäller Linförigheten, Läggandet & Ställandet.
Nu skall jag gå och njuta av mitt grisöra som jag fick som pris av min stolta MOR, som idag oxå gjorde ett bättre jobb, dvs inga DK noterades.
Träning med mycket...
... störning blev det igår.
Vi gav oss som vanligt iväg i god tid till Lomma för att jag skulle få springa av mig lite innan träningen.
Järngänget var som vanligt på plats, Margareta med Bell, Spot & Jizza, Ulrika med Isa & Molly, Eva med Kid, Berit med Vira och lite senare dök Britt-Inger med Maya upp. Vi tog oss alla förväntansfullt ut i furet. Stadga är ju aldrig fel så det fick vi börja med. Walk-up med en massa flygande dummiesar börjar bli en vana och vållar inga större problem längre för någon. När vi sedan blir kommenderade att sitta kvar när våra mattar går iväg för att sedan kan kalla in oss en efter en är inte alltid så lätt. Idag ropade Ulrika in Molly och då stack Bell & Spot oxå... visst är det väl så att kärt barn har många namn ibland? När Eva ropade in Kid, så försökte han att locka med mig ett litet tag innan han sprang till sin matte. Jag satt som faststenad i marken och vågade knappt andas. När det var min tur sprang jag som attans intill MOR och jag fick jättemycket beröm för att jag var så duktig som satt kvar. När det sedan var dags att hämta in alla de utslängda dummiesarna så var jag inte riktigt på hugget, jag tramsade lite vilket inte uppsakattades så klart. Men jag spottade upp mig lite på slutet. Sedan blev det en dirigeringsövning med en kastad markeringsstörning först. Jag var jättenellad på markering och därför blev första dirigeringen inte riktigt bra, jag kallades tillbaka, vi tog ett par steg framåt och så riktades jag igen och då gick det betydligt bättre. Markeringen vållade sedan inget som helst problem. Sista övningen slutade väldigt bra och det är skönt att avsluta så. Jag skickades på en markering, stoppades, MOR kastade iväg en dummie själv och skickade sedan mig på den först kastade och sedan fick jag hämtad den sista som en belöning på att jag gjort alldels rätt.
Innan vi lämnade Lomma så fick vi en liten genomkörare av Margareta inför dagens LK1-tävling i Svedala. Det hela gick hyfsat bra... så om nu "Gud vill och nerverna håller" så lyckas det förhoppningsvis i eftermiddag.
Jag åkte sedan in i bilen, vilket faktiskt var riktigt skönt så det gjorde mig inget att MOR sedan var ute på planen igen och härjade lite med GuinnessBusMus som oxå dykt upp för att få sig en genomkörning av programmet. Lena & Guinness vi hoppas att ni hänger på framöver på tisdagsträningarna :-).
Nä nu är det dax att sluta säger MOR och det är nog bäst att lyda!
Vi gav oss som vanligt iväg i god tid till Lomma för att jag skulle få springa av mig lite innan träningen.
Järngänget var som vanligt på plats, Margareta med Bell, Spot & Jizza, Ulrika med Isa & Molly, Eva med Kid, Berit med Vira och lite senare dök Britt-Inger med Maya upp. Vi tog oss alla förväntansfullt ut i furet. Stadga är ju aldrig fel så det fick vi börja med. Walk-up med en massa flygande dummiesar börjar bli en vana och vållar inga större problem längre för någon. När vi sedan blir kommenderade att sitta kvar när våra mattar går iväg för att sedan kan kalla in oss en efter en är inte alltid så lätt. Idag ropade Ulrika in Molly och då stack Bell & Spot oxå... visst är det väl så att kärt barn har många namn ibland? När Eva ropade in Kid, så försökte han att locka med mig ett litet tag innan han sprang till sin matte. Jag satt som faststenad i marken och vågade knappt andas. När det var min tur sprang jag som attans intill MOR och jag fick jättemycket beröm för att jag var så duktig som satt kvar. När det sedan var dags att hämta in alla de utslängda dummiesarna så var jag inte riktigt på hugget, jag tramsade lite vilket inte uppsakattades så klart. Men jag spottade upp mig lite på slutet. Sedan blev det en dirigeringsövning med en kastad markeringsstörning först. Jag var jättenellad på markering och därför blev första dirigeringen inte riktigt bra, jag kallades tillbaka, vi tog ett par steg framåt och så riktades jag igen och då gick det betydligt bättre. Markeringen vållade sedan inget som helst problem. Sista övningen slutade väldigt bra och det är skönt att avsluta så. Jag skickades på en markering, stoppades, MOR kastade iväg en dummie själv och skickade sedan mig på den först kastade och sedan fick jag hämtad den sista som en belöning på att jag gjort alldels rätt.
Innan vi lämnade Lomma så fick vi en liten genomkörare av Margareta inför dagens LK1-tävling i Svedala. Det hela gick hyfsat bra... så om nu "Gud vill och nerverna håller" så lyckas det förhoppningsvis i eftermiddag.
Jag åkte sedan in i bilen, vilket faktiskt var riktigt skönt så det gjorde mig inget att MOR sedan var ute på planen igen och härjade lite med GuinnessBusMus som oxå dykt upp för att få sig en genomkörning av programmet. Lena & Guinness vi hoppas att ni hänger på framöver på tisdagsträningarna :-).
Nä nu är det dax att sluta säger MOR och det är nog bäst att lyda!
Vilken höjdarkväll...
... det blev för mig ikväll.
Så här skulle det vara: Jag skulle vara hemma hos ÄLDREMATTE när resten av familjen var hos den långe smale, men så blev det lite ändrade planer, vi stack till Turning Torso istället och hälsade på hos Johan. Johan var en hyvens kille, vi blev riktigt bra kompisar han & jag, jag fick t o m mysa hos honom i hans soffa. ÄLDREMATTE har skickat ett bildbevis till MORS mobil, men dessvärre hittar inte MOR sladden som gör att hon kan ladda upp den till datorn, vi får se om hon kanske hittar den imorgon.
Jag har inte riktigt koll på vilken våning jag åkte upp till men, men det var sju resor längre än upp till vår våning där hemma.
Så klart har vi varit ute och tränat i förmiddags men det får jag skriva lite om imorgon... klockan är alldeles för mycket nu.
Så här skulle det vara: Jag skulle vara hemma hos ÄLDREMATTE när resten av familjen var hos den långe smale, men så blev det lite ändrade planer, vi stack till Turning Torso istället och hälsade på hos Johan. Johan var en hyvens kille, vi blev riktigt bra kompisar han & jag, jag fick t o m mysa hos honom i hans soffa. ÄLDREMATTE har skickat ett bildbevis till MORS mobil, men dessvärre hittar inte MOR sladden som gör att hon kan ladda upp den till datorn, vi får se om hon kanske hittar den imorgon.
Jag har inte riktigt koll på vilken våning jag åkte upp till men, men det var sju resor längre än upp till vår våning där hemma.
Så klart har vi varit ute och tränat i förmiddags men det får jag skriva lite om imorgon... klockan är alldeles för mycket nu.
Hipp Hipp Hurra...
... idag är det Den Långe Smales 20-årsdag!
Stort GRATTIS önskar din fyrbente kamrat som bara får gratta dig på detta vis :-(
Stort GRATTIS önskar din fyrbente kamrat som bara får gratta dig på detta vis :-(
Det finns tydligen...
... framför allt EN oskriven regel på klubben, dvs att det skall bjudas på tårta vid klassuppflyttning. Dit har dock inte vi kommit men Lakkan & Marie har och idag blev 2-beningarna tydligen bjudna på en helt underbart god chokladmandeltårta.
En sak förstår jag dock icke.... varför är det 2-beningarna som alltid skall ta del av det goda, det är ju faktiskt alltid vi 4-beningar som fått göra grovjobbet, tjaskigt värre tycker jag! Ja ja, inte mycket lönt att gnälla, det är bara att gilla läget.
Positivt ikväll var i alla fall att träningen gick bra och det känns mycket roligare när både jag & MOR är betydligt positivare inställda. En kulig sak hände dock... jag brukar ju faktiskt vara säkerheten själv på hoppet säger MOR, men precis när kommandot löd så bestämde jag mig för att kolla in vad det var som satt på översta hopphinder-brädan. Jag reste mig och gick långsamt fram för att konstatera att det bara var ett pyttelitet löv, mer spännande än så var det inte tyvärr. MOR gjorde om hela förberedelseproceduren och då var säkerheten själv tillbaka.
Imorgon är det fredag igen och vi har ännu en rolig tränings-/tävlingshelg att se framemot.
En sak förstår jag dock icke.... varför är det 2-beningarna som alltid skall ta del av det goda, det är ju faktiskt alltid vi 4-beningar som fått göra grovjobbet, tjaskigt värre tycker jag! Ja ja, inte mycket lönt att gnälla, det är bara att gilla läget.
Positivt ikväll var i alla fall att träningen gick bra och det känns mycket roligare när både jag & MOR är betydligt positivare inställda. En kulig sak hände dock... jag brukar ju faktiskt vara säkerheten själv på hoppet säger MOR, men precis när kommandot löd så bestämde jag mig för att kolla in vad det var som satt på översta hopphinder-brädan. Jag reste mig och gick långsamt fram för att konstatera att det bara var ett pyttelitet löv, mer spännande än så var det inte tyvärr. MOR gjorde om hela förberedelseproceduren och då var säkerheten själv tillbaka.
Imorgon är det fredag igen och vi har ännu en rolig tränings-/tävlingshelg att se framemot.
Bättre och...
... bättre dag för dag, bättre och bättre för varje lydnadsträning.
Vi åkte till Lomma ikväll för att träna lite lydnad... det är ju snart dags igen för start nr 2 och någon förbättring måste vi åstadkomma för att vara nöjda.
Vi började med lite stadga tillsammans med Margareta, Bell & Spot, Lotta & Jazz samt Birgitta & Meia. Detta var inget problem, sedan tränade vi lite var för sig. Linförigheten börjar ta sig lite, jag är oftare lite mer i bättre/rättare position nu än i fel. Läggandet har oxå börjat fungera igen men det är fortfarande ganska långsamt, men det struntar MOR i nu säger hon, hon är bara så glad att jag i alla fall lägger mig igen. Margareta tittade sedan lite på vår Linförighet och läggandet och kan instämma i påståendet ovan.
Jag fick pröva att apportera en metallapport idag, det var ju inget läskigt alls. Tror minsann att jag skall önska mig en sådan i julklapp för jag tror minsann att jag kan tänka mig att sikta mot nästa klass under 2009.
Vi avslutade sedan dagens träning med att först sitta i grupp, det kändes lite ovant, så här på rad brukar vi ju bli beordrade att ligga ner och stanna kvar. Men det hela gick bra och platsliggande efteråt var helt utan problem.
På hemvägen skulle vi inom Nova i Lund och hämta upp ÄLDREMATTE. Ärligt talat är jag lite putt på henne, hon hälsade inte på mig när hon hoppade in i bilen och sa heller inte Hej då när hon steg ur... hör inte det till normalt hyfs?
Ps. Idag har minsann lilla söta Grappa tagit sin första 1:a i öppenklass i viltspår... FANTASTISKT vad duktig hon är!
Vi åkte till Lomma ikväll för att träna lite lydnad... det är ju snart dags igen för start nr 2 och någon förbättring måste vi åstadkomma för att vara nöjda.
Vi började med lite stadga tillsammans med Margareta, Bell & Spot, Lotta & Jazz samt Birgitta & Meia. Detta var inget problem, sedan tränade vi lite var för sig. Linförigheten börjar ta sig lite, jag är oftare lite mer i bättre/rättare position nu än i fel. Läggandet har oxå börjat fungera igen men det är fortfarande ganska långsamt, men det struntar MOR i nu säger hon, hon är bara så glad att jag i alla fall lägger mig igen. Margareta tittade sedan lite på vår Linförighet och läggandet och kan instämma i påståendet ovan.
Jag fick pröva att apportera en metallapport idag, det var ju inget läskigt alls. Tror minsann att jag skall önska mig en sådan i julklapp för jag tror minsann att jag kan tänka mig att sikta mot nästa klass under 2009.
Vi avslutade sedan dagens träning med att först sitta i grupp, det kändes lite ovant, så här på rad brukar vi ju bli beordrade att ligga ner och stanna kvar. Men det hela gick bra och platsliggande efteråt var helt utan problem.
På hemvägen skulle vi inom Nova i Lund och hämta upp ÄLDREMATTE. Ärligt talat är jag lite putt på henne, hon hälsade inte på mig när hon hoppade in i bilen och sa heller inte Hej då när hon steg ur... hör inte det till normalt hyfs?
Ps. Idag har minsann lilla söta Grappa tagit sin första 1:a i öppenklass i viltspår... FANTASTISKT vad duktig hon är!
Hoppas att ingen glömt...
... att det är FARS DAG idag.
Min present till FAR fick överlämnas först efter mitt morgon/förmiddagsträningspass eftersom vi inte fick liv i honom innan vi åkte hemifrån, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Han fick en drömma-sig-bort-bok, "1001 platser som måste besökas innan du dör". Han blev jätteglad för denna + den Asterix-bok som han fick av LILLMATTE. Av ÄLDREMATTE fick han en "slippa-gå-ut-med-Walle-kväll" för jag har följt med henne hem och där har jag det så bra så bra, där får jag vara "över allt".
Vad hände på dagens träning? Jo, ca 08.15 åkte vi iväg till Lomma för att hinna gå en runda innan de andra dök upp. Förutom mig & MOR så var det Margareta med Bell, Spot & Jizza, Ulrika med Isa & Molly, Berit & Vira, Eva & Kid, Birgitta & Meia. Jag tror bara att jag träffat Meia en gång, men kan inte minnas att hon var lika intressant då som nu, så lite koncentrationssvårigheter hade jag. Men MOR verkar till lita på mig allt mer och mer för jag fick gå fot hela vägen bort till utgångsplatsen och hade inte kopplet på mig en endaste gång under hela träningen. 2 gånger försökte jag dock ta kontakt lite mer ingående med Meia... men det var nästintill helt lönlöst.
Vi började med lite stadga, walk-upade medans dummiesarna flög till höger och vänster. Sedan kallades vi alla in över hela dummiehavet innan vi en & en fick hämta in dummiesarna. Nästa övning blev en lång dirigering först följt av en störningsmarkering. I:a försöket gick skapligt, 2:a gick helt ok.
Nästa övning - stort sök - så fick jag återigen pröva på något som jag aldrig gjort förut. När jag var på väg in så kom Isa farande utåt. Lite ställd blev jag, men då MOR uppmärksammade mig på vad som gällde så lämnade jag av dummien jag hämtat in. En stund senare skickades jag ut igen och blev lite ställd när det redan fanns en annan 4-bening där ute. Ganska snabbt bestämde jag mig för att leta upp en egen dummie. Det här var riktigt roligt, trots lite läskigt. Höjdpunkten blev när jag stötte på Meia där ute och så klart tog jag chansen, men vad jag inte upptäckte var att Meias matte oxå befann sig i närheten och som ett skott var hon framme och körde bort mig. Som sista moment så fick vi alla påbörja operation dummiesökning, 2 av Ulrikas dummisar var spårlöst borta. Ingen fann dem och vi började undra om det kunde vara så att tanten & fabrorn som satte sig och fikade mitt i våran sökmark kunde ha lånat dom. Men så kom min klyftiga MOR på att det skulle kunna vara så att de låg kvar borta vid dirigeringsplatsen. Med stora steg och Isa & Bell hack i häl så begav de sig bortåt och så klart låg de där :-)
Har ni saknat...
... mitt bloggande?
Jag har inte alls känt för att blogga de senaste dagarna, tappade stinget lite, men nu är jag tillbax.
Men ni har inte missat speciellt mycket i mitt liv, inget roligt alls har hänt, det har mest varit lite väl mycket sjukstuga här hemma.
I onsdags var det LILLMATTES tur att skada sina tår. För henne gick det värre än med MOR, LILLMATTE skadade både tår och ben i foten. Hon skulle skynda sig att svara i telefon och så stod hennes dörr på halvglänt och då gick det som det gick. Jag skall lova att det har inte varit en vacker syn att titta på varken MOR eller LILLMATTES tår, men det har varit ett färgspel utan dess like. Dom hade lätt kunnat konkurerra med ljusspelet som visas i Kungsparken just nu! Men båda är på bättringsvägen, det känns riktigt skönt så att allt kan återgå till det normala här hemma.
Vilket det redan gjort lite idag. MOR var lite deppig i förmiddags men så föreslog jag att vi kunde åka och träna lite lydnad i Lomma och ta med oss Guinness & Lena eftersom att dom nu också måste pushas lite framåt för att göra sin lydnadsdebut. Sagt & gjort, halv ett möttes vi upp i ett soligt väder i Lomma och körde igenom momenten lite. MOR gjorde inte riktigt som hon brukar, dvs hon gav mig inte något DK på varken läggandet eller ställandet under gång och då kopplade jag inte direkt, jag tog något steg innan jag fattade att jag SKULLE lägga mig respektive stanna utan MORS handpåläggning. Men nu vet jag vad som gäller och skall försöka utföra momenten snabbare nästa gång, ju snabbare desto bättre, belöningen kommer snabbare :-)
Innan vi åkte hem så tog vi tillsammans en promenad i skogen, tyvärr fick vi inte springa och busa, det var för många andra också ute i det fina vädret. Men vi fick umgås och det var kul, som på gamla den goda tiden.
På hemvägen körde vi inom hundaffären, det blev mer mat inhandlat åt mig, 20% off på priset kunde MOR inte motstå och ju mer jag äter ju fler bajsepåsar behövs och så tyckte MOR att jag var värd ett grisöra och det kunde jag verkligen hålla med om.
Resterande em/kväll har gått i lugnets tecken. Nu är det dags för nattarundan med MOR för FAR jobbar, det skall bli kul för omväxlingsskull.
Jag har inte alls känt för att blogga de senaste dagarna, tappade stinget lite, men nu är jag tillbax.
Men ni har inte missat speciellt mycket i mitt liv, inget roligt alls har hänt, det har mest varit lite väl mycket sjukstuga här hemma.
I onsdags var det LILLMATTES tur att skada sina tår. För henne gick det värre än med MOR, LILLMATTE skadade både tår och ben i foten. Hon skulle skynda sig att svara i telefon och så stod hennes dörr på halvglänt och då gick det som det gick. Jag skall lova att det har inte varit en vacker syn att titta på varken MOR eller LILLMATTES tår, men det har varit ett färgspel utan dess like. Dom hade lätt kunnat konkurerra med ljusspelet som visas i Kungsparken just nu! Men båda är på bättringsvägen, det känns riktigt skönt så att allt kan återgå till det normala här hemma.
Vilket det redan gjort lite idag. MOR var lite deppig i förmiddags men så föreslog jag att vi kunde åka och träna lite lydnad i Lomma och ta med oss Guinness & Lena eftersom att dom nu också måste pushas lite framåt för att göra sin lydnadsdebut. Sagt & gjort, halv ett möttes vi upp i ett soligt väder i Lomma och körde igenom momenten lite. MOR gjorde inte riktigt som hon brukar, dvs hon gav mig inte något DK på varken läggandet eller ställandet under gång och då kopplade jag inte direkt, jag tog något steg innan jag fattade att jag SKULLE lägga mig respektive stanna utan MORS handpåläggning. Men nu vet jag vad som gäller och skall försöka utföra momenten snabbare nästa gång, ju snabbare desto bättre, belöningen kommer snabbare :-)
Innan vi åkte hem så tog vi tillsammans en promenad i skogen, tyvärr fick vi inte springa och busa, det var för många andra också ute i det fina vädret. Men vi fick umgås och det var kul, som på gamla den goda tiden.
På hemvägen körde vi inom hundaffären, det blev mer mat inhandlat åt mig, 20% off på priset kunde MOR inte motstå och ju mer jag äter ju fler bajsepåsar behövs och så tyckte MOR att jag var värd ett grisöra och det kunde jag verkligen hålla med om.
Resterande em/kväll har gått i lugnets tecken. Nu är det dags för nattarundan med MOR för FAR jobbar, det skall bli kul för omväxlingsskull.
Andhämtning...
... på flera vis!
Ikväll har vi varit i Lomma och tränat lite lydnad. Vi tränade på jättebra och det där med dragningen verkar falla ut bra, i alla fall när jag slipper linan (kopplet). Men vi fortsätter att jobba på, vi skall nog komma framåt här oxå. För att det är så himla roligt så fick jag även pröva på rutan lite idag... en gång tog MOR dessutom bort belöningshållaren och jag sprang in i alla fall på kommandot. MOR tror detta var mer tur än skicklighet.
Berit & Vira kom oxå och tränade och de hade med sig 2 finfina änder som vi fick ta med oss hem för att ha och träna med. Vi började så klart på direkten när vi kom hem, inomhus. Först försökte MOR att få mig att bara ta dem, det upplevde jag lite jobbigt. Men när hon sedan la dem på golvet och stack sin väg samtidigt som hon sa "apport" till mig så blev det mycket roligare. Som ett skott sprang jag och hämtade den och letade upp MOR i någon av rummen och lämnade av snyggt och prydligt.
Andhämtning I:
II:
III:
IV:
Ikväll har vi varit i Lomma och tränat lite lydnad. Vi tränade på jättebra och det där med dragningen verkar falla ut bra, i alla fall när jag slipper linan (kopplet). Men vi fortsätter att jobba på, vi skall nog komma framåt här oxå. För att det är så himla roligt så fick jag även pröva på rutan lite idag... en gång tog MOR dessutom bort belöningshållaren och jag sprang in i alla fall på kommandot. MOR tror detta var mer tur än skicklighet.
Berit & Vira kom oxå och tränade och de hade med sig 2 finfina änder som vi fick ta med oss hem för att ha och träna med. Vi började så klart på direkten när vi kom hem, inomhus. Först försökte MOR att få mig att bara ta dem, det upplevde jag lite jobbigt. Men när hon sedan la dem på golvet och stack sin väg samtidigt som hon sa "apport" till mig så blev det mycket roligare. Som ett skott sprang jag och hämtade den och letade upp MOR i någon av rummen och lämnade av snyggt och prydligt.
Andhämtning I:
II:
III:
IV:
MOR är en riktig....
... klumpeduns!
I morse bröt hon lilltån när hon skulle stiga ur badkaret. Jag säger bara en sak... man skall inte bara stiga upp man måste vakna oxå. Tror minsann att det blir bäst om hon får duscha endast i kallvatten framöver.
Fast lite synd tycker jag att det är om henne (även om jag inte riktigt visar det) när hon sitter där i soffan med en färggrann prinskorvsliknande lilltå.
Jag hoppas verkligen inte att min lydnadsträning imorgon kommer att "brinna inne" bara för det här :-(
Har era mattar/hussar oxå gjort sådana här tokiga saker?
Dagens mål...
... uppfyllt!
Vid ankomstanmälan så tilldelades vi startnummer 5 vilket innebar att hund 1-6 fick starta på station 1 och sedan var det bara att ta station efter station.
En viktig sak idag var att alla fyrbeningar skulle hållas kopplade då inget moment utfördes, hur det uppfylldes spelade ingen större roll:
Station 1: Sök
Eller närsök var det nog även om det var lite delade meningar om vad det egentligen var. Hur som helst 1 av 3 närliggande dummiesar skulle hämtas in snabbt och rätt.
En ganska bra bit var det fotgående som gällde och jag skötte det ganska så bra. När vi tagit oss fram till nästa anhalt så skickades jag på söket, jag drog först lite åt vänster men sedan sprang jag rakt på. Tog upp den första bästa och påbörjade hemspringandet då det plötsligt var några fåglar som flaxade till bakom mig och jag var tvungen att stanna upp lite. MORS klappande i händerna tog mig tillbaka till verkligheten igen och då fortsatte jag hemåt och levererade av dummien snyggt och prydligt. För detta erhöll jag 17 poäng.
Station 2: Vatten
Stationen där ingenting fungerade. Fotgåendet kunde varit bättre... jag hade väldigt bråttom ner mot vattnet. Jag blev beordrad att sitta och stanna kvar vilket jag gjorde tills MOR skickade mig. Det var skitkallt i vattnet och när jag såg att dummien låg helt på andra sidan sjön så långt så långt ut på andra sidan sjön så vände jag inåt igen. Jag fick göra ett försök till, satt lika fint kvar tills jag blev skickad och MOR hejade på mig så gott hon kunde när jag börjat simma, jag simmade ungerfär halva vägen jättefint och där låg den. Jag greppade den jättefint och vände stolt inåt igen. Dock såg inte MOR lika nöjd ut. Direkt slog det mig då att det nog inte var pinnen som jag skulle hämtat in :-(
Nu blir det inte mer vattenträning för i år, men nästa år när vädret börjar tillåta det hela igen så är jag rädd för att det inte räcker med 30-40 metersmarkeringar för min del, för då lär jag aldrig klara av en vattenapportering i NKL.
Så klart blev det en 0:a i protokollet.
Station 3: Linjetag/dirigering med störning
Stationen där allt fungerade. När vi stannades upp för att påbörja fotgåendet fick MOR först mottaga en dummie i handen av domaren. Med en dummie hos MOR var det inte svårt att gå fint fram till nästa stopp. Där blev jag beordrad att sitta kvar medans MOR gick ut och la en dummie på stigen rakt framför mig. När hon kom tillbaka så kastades det först en dummie till vänster om mig innan jag blev dirigerad till den som MOR placerat ut på stigen. Valet var inte svårt, snabbt for jag ut, snabbt upptag, snabbt for jag in igen, snyggt lämnade jag av och då får man så här många poäng: 20
Station 4: Stadga
På denna station mötte vi på min jaktkursinstruktör Kent och direkt kände jag pressen att göra bra ifrån mig. Fotgåendet fungerade jättebra, inkallningen oxå trots att man till höger om mig kastat en störningsdummie. Den enda plumpen på denna station var att jag efter att jag fått hämtat den kastade dummien inte sprang rakt in till MOR och lämnade av. När MOR sedan pratade lite med Kent så drog Kent iväg en dummie åt mig och jag blev så glad och upprymd att jag inte alls ville lämna tillbaka den, jag ville fortsätta att leka. Då säger Kent, det här blir ordentliga avdrag. Undrar hur många poäng han utgick från på denna station för det blev 19 poäng kvar!
Station 5: Markeringar
Fotgåendet vållade inga större bekymmer. Jag satt laddad och klar och när skottet kom satt jag och väntade på att något skulle falla ner, men inget föll, jag såg bara något som for fram i det höga gräset och jag fick lite problem när jag blev utskickad. Jag jobbade och jobbade men det blev mer ett sök än en markering tyvärr innan jag tillslut hittade dummien. MOR sände ut någon konstig signal när jag var på ingång och jag valde då att släppa dummien framför hennes fötter. Nästa markering kom lite grann mer uppifrån och den spikade jag direkt, men MOR sände återigen ut konstiga signaler så jag släppte igen istället för att lämna av den snyggt.
Jag och MOR hade satt upp ett mål inför denna dag och det var att vi skulle försöka slå de 22 poäng som vi samlade ihop på vårt första Workingtest. Detta mål uppfyllde vi, totalt blev det 69 poäng och en 14:e plats av 22 startande i NKL. Vi är jättenöjda! Nästa mål för oss, bara måste bli att den förbaskade 0:an på vattnet skall bytas ut mot en annan siffra.
Lite bilder från dagen...
Kolla var min nos är:
Ser bra ut det här:
eller kanske inte, det borde ha funnits något annat i min mun på vägen in:
Nödvändigt ont:
Full fräs tillbaka in på station 3 = Nöjd domare, nöjd MOR, nöjd Wallander när MOR väl fick upp godiset ur fickan, tänk att det skulle behöva ta sådan tid:
Kent... tack för att du kastade bonusdummien åt mig på din station, JAG uppskattede det verkligen (men kanske inte alla andra):
In action, på station 5:
I väntan på prisutdelning, vem skulle knipa de åtråvärda priserna
från det gedigna prisbordet? (som en annan inte hade en chans på)
Tack ALLA för ännu en trevlig upplevelse i mitt & MORS flatteliv!
Vid ankomstanmälan så tilldelades vi startnummer 5 vilket innebar att hund 1-6 fick starta på station 1 och sedan var det bara att ta station efter station.
En viktig sak idag var att alla fyrbeningar skulle hållas kopplade då inget moment utfördes, hur det uppfylldes spelade ingen större roll:
Station 1: Sök
Eller närsök var det nog även om det var lite delade meningar om vad det egentligen var. Hur som helst 1 av 3 närliggande dummiesar skulle hämtas in snabbt och rätt.
En ganska bra bit var det fotgående som gällde och jag skötte det ganska så bra. När vi tagit oss fram till nästa anhalt så skickades jag på söket, jag drog först lite åt vänster men sedan sprang jag rakt på. Tog upp den första bästa och påbörjade hemspringandet då det plötsligt var några fåglar som flaxade till bakom mig och jag var tvungen att stanna upp lite. MORS klappande i händerna tog mig tillbaka till verkligheten igen och då fortsatte jag hemåt och levererade av dummien snyggt och prydligt. För detta erhöll jag 17 poäng.
Station 2: Vatten
Stationen där ingenting fungerade. Fotgåendet kunde varit bättre... jag hade väldigt bråttom ner mot vattnet. Jag blev beordrad att sitta och stanna kvar vilket jag gjorde tills MOR skickade mig. Det var skitkallt i vattnet och när jag såg att dummien låg helt på andra sidan sjön så långt så långt ut på andra sidan sjön så vände jag inåt igen. Jag fick göra ett försök till, satt lika fint kvar tills jag blev skickad och MOR hejade på mig så gott hon kunde när jag börjat simma, jag simmade ungerfär halva vägen jättefint och där låg den. Jag greppade den jättefint och vände stolt inåt igen. Dock såg inte MOR lika nöjd ut. Direkt slog det mig då att det nog inte var pinnen som jag skulle hämtat in :-(
Nu blir det inte mer vattenträning för i år, men nästa år när vädret börjar tillåta det hela igen så är jag rädd för att det inte räcker med 30-40 metersmarkeringar för min del, för då lär jag aldrig klara av en vattenapportering i NKL.
Så klart blev det en 0:a i protokollet.
Station 3: Linjetag/dirigering med störning
Stationen där allt fungerade. När vi stannades upp för att påbörja fotgåendet fick MOR först mottaga en dummie i handen av domaren. Med en dummie hos MOR var det inte svårt att gå fint fram till nästa stopp. Där blev jag beordrad att sitta kvar medans MOR gick ut och la en dummie på stigen rakt framför mig. När hon kom tillbaka så kastades det först en dummie till vänster om mig innan jag blev dirigerad till den som MOR placerat ut på stigen. Valet var inte svårt, snabbt for jag ut, snabbt upptag, snabbt for jag in igen, snyggt lämnade jag av och då får man så här många poäng: 20
Station 4: Stadga
På denna station mötte vi på min jaktkursinstruktör Kent och direkt kände jag pressen att göra bra ifrån mig. Fotgåendet fungerade jättebra, inkallningen oxå trots att man till höger om mig kastat en störningsdummie. Den enda plumpen på denna station var att jag efter att jag fått hämtat den kastade dummien inte sprang rakt in till MOR och lämnade av. När MOR sedan pratade lite med Kent så drog Kent iväg en dummie åt mig och jag blev så glad och upprymd att jag inte alls ville lämna tillbaka den, jag ville fortsätta att leka. Då säger Kent, det här blir ordentliga avdrag. Undrar hur många poäng han utgick från på denna station för det blev 19 poäng kvar!
Station 5: Markeringar
Fotgåendet vållade inga större bekymmer. Jag satt laddad och klar och när skottet kom satt jag och väntade på att något skulle falla ner, men inget föll, jag såg bara något som for fram i det höga gräset och jag fick lite problem när jag blev utskickad. Jag jobbade och jobbade men det blev mer ett sök än en markering tyvärr innan jag tillslut hittade dummien. MOR sände ut någon konstig signal när jag var på ingång och jag valde då att släppa dummien framför hennes fötter. Nästa markering kom lite grann mer uppifrån och den spikade jag direkt, men MOR sände återigen ut konstiga signaler så jag släppte igen istället för att lämna av den snyggt.
Jag och MOR hade satt upp ett mål inför denna dag och det var att vi skulle försöka slå de 22 poäng som vi samlade ihop på vårt första Workingtest. Detta mål uppfyllde vi, totalt blev det 69 poäng och en 14:e plats av 22 startande i NKL. Vi är jättenöjda! Nästa mål för oss, bara måste bli att den förbaskade 0:an på vattnet skall bytas ut mot en annan siffra.
Lite bilder från dagen...
Kolla var min nos är:
Ser bra ut det här:
eller kanske inte, det borde ha funnits något annat i min mun på vägen in:
Nödvändigt ont:
Full fräs tillbaka in på station 3 = Nöjd domare, nöjd MOR, nöjd Wallander när MOR väl fick upp godiset ur fickan, tänk att det skulle behöva ta sådan tid:
Kent... tack för att du kastade bonusdummien åt mig på din station, JAG uppskattede det verkligen (men kanske inte alla andra):
In action, på station 5:
I väntan på prisutdelning, vem skulle knipa de åtråvärda priserna
från det gedigna prisbordet? (som en annan inte hade en chans på)
Tack ALLA för ännu en trevlig upplevelse i mitt & MORS flatteliv!
Vilken syrra...
... jag har, hon kom, hon sågs & hon segrade!
Vira med matte Berit rodde hem 1:a priset på WT:et i Arrie idag, 92 poäng segrade dom på.
Stort GRATTIS igen till er båda.
Hur det gick för mig idag, får ni om ni har lust, läsa om lite senare. Så klart gick det inte riktigt lika lysande... men jag har gjort framsteg :-)
Äventyrsresa...
... till Blentarp.
Min MOR kommer inte alltid helt bra överens med kartor & vägbeskrivningar och i morse var det dags igen. Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram, det krävdes ett par samtal innan vi äntligen kunde parkera utanför Eva & Kids hus. Berit & Vira hade redan anlänt.
Träningen inleddes med en ganska lång dirigering vilken gick jättebra med lite ja-ja stöttning.
Nästa uppgift blev att hämta in 4 dummiesar på ett sök. De två första hämtade jag in med bra fart både ut och in, de två sista tog lite längre tid att söka upp men sedan var det full fart in.
Sedan blev det markering från dold kastare med halvdolt nedslag och detta vållade mig lite problem, men efter ett par försök så var jag fullt fokuserad på nedslagsplatsen och då var det ju lätt som en plätt.
Nästa uppgift var att hämta markeringar uppför en ganska brant backe och neråt går det minsann unnan skall jag lova, skitkul!
Lite stoppsignalsträning smögs in innan vi avslutade med ett närsök som gick ganska hyfsat.
Berit & Vira åkte hem efter träningen men jag & MOR gick en lång skogspromenad tillsammans med Kid & Eva. Det var jättekul att se hur det såg ut i deras skog. Medans vi gick där så dök det upp hjortar/rådjur till både höger och vänster om oss. När vi skulle gå ut ur skogshängnet så fick vi gå igen en konstig grind som snurrade och det fanns bara plats till en och en åt gången. Först gick Kid, sedan Eva, sedan jag och sist MOR. Det var inte alls läskigt, faktiskt ganska spännande.
Jag har haft lite svårt att koppla av i eftermiddags/tidig kväll... MOR har sagt att jag varit lite uppspeedad, vad nu det kan betyda i klarspråk? MOR & LILLMATTE har gång på gång frågat mig vad det varit med mig. Jag tror att jag är lite nervös inför morgondagens WT i Arrie. I ärlighetens namn så hoppas jag att jag skall kunna knipa några poäng mer imorgon än jag gjorde på mitt 1:a WT. Men framför allt åker vi dit för att testa av var vi står men oxå för att ha lite kul samt träffa goa kompisar.
(R)apportering sker imorgon!
Min MOR kommer inte alltid helt bra överens med kartor & vägbeskrivningar och i morse var det dags igen. Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram, det krävdes ett par samtal innan vi äntligen kunde parkera utanför Eva & Kids hus. Berit & Vira hade redan anlänt.
Träningen inleddes med en ganska lång dirigering vilken gick jättebra med lite ja-ja stöttning.
Nästa uppgift blev att hämta in 4 dummiesar på ett sök. De två första hämtade jag in med bra fart både ut och in, de två sista tog lite längre tid att söka upp men sedan var det full fart in.
Sedan blev det markering från dold kastare med halvdolt nedslag och detta vållade mig lite problem, men efter ett par försök så var jag fullt fokuserad på nedslagsplatsen och då var det ju lätt som en plätt.
Nästa uppgift var att hämta markeringar uppför en ganska brant backe och neråt går det minsann unnan skall jag lova, skitkul!
Lite stoppsignalsträning smögs in innan vi avslutade med ett närsök som gick ganska hyfsat.
Berit & Vira åkte hem efter träningen men jag & MOR gick en lång skogspromenad tillsammans med Kid & Eva. Det var jättekul att se hur det såg ut i deras skog. Medans vi gick där så dök det upp hjortar/rådjur till både höger och vänster om oss. När vi skulle gå ut ur skogshängnet så fick vi gå igen en konstig grind som snurrade och det fanns bara plats till en och en åt gången. Först gick Kid, sedan Eva, sedan jag och sist MOR. Det var inte alls läskigt, faktiskt ganska spännande.
Jag har haft lite svårt att koppla av i eftermiddags/tidig kväll... MOR har sagt att jag varit lite uppspeedad, vad nu det kan betyda i klarspråk? MOR & LILLMATTE har gång på gång frågat mig vad det varit med mig. Jag tror att jag är lite nervös inför morgondagens WT i Arrie. I ärlighetens namn så hoppas jag att jag skall kunna knipa några poäng mer imorgon än jag gjorde på mitt 1:a WT. Men framför allt åker vi dit för att testa av var vi står men oxå för att ha lite kul samt träffa goa kompisar.
(R)apportering sker imorgon!