Imorgon drar...
... 2008 års Spårhundsträning igång.
Det är faktiskt så att nu skall jag befästa/förvalta de spårkunskaper jag hitintills tillskansat mig. Det är viktigt att hålla i gång om man vill ligga på topp sägs det, så jag kan alltså inte att ligga på latsidan helt enkelt.
Så tidigt som attan imorgon bitti bär det av iväg upp till KYLLINGAHUS som ligger halvvägs mellan S.Rörum & Hörby.
Det här skall bli hur kul som helst, jag skall fortsätta utveckla mitt spårande & MOR skall få träna på att lägga lite spår igen (det var allt ett tag sedan hon gjorde det sist). Så om allt klaffar, så lär det bli en 6 träningsspår här under våren + deltagande i "Klubbmästerskapet".
Fästingarna är på "G" igen enligt dagens artikel i Sydsvenskan, så nytt Scalibor-halsband har inhandlats och lyser alldeles vitt på min vackra hals just nu..
Konstigt...
Tänk vilket underverk lite hårdtjepning kan göra, sådana där sjukgymnaster verkar kunna sin sak. Nu skall MOR tydligen vara tejpad i en vecka och framförallt se till så att det inte kommer vatten i tejpen (skall bli himla roligt att se hur det skall gå till när hon skall duscha). Sedan skall tejpningen bytas ut en gång varje vecka tills hennes fötter skall få tid på UMAS för scanning och därefter skall inlägg tillverkas. Det finns alltså hopp för en framtid utan smärta, men en framtid utan fina & roliga skor/sandalerför henne (MOR ser det negativt, men FAR ser det väldigt positivt, tänk så mycket pengar som fr o m nu kan sparas in).
Nu får...
Imorgon flyttar det in en liten brun flattetjej i mitt kvarter, hon heter Grappa-Brunfia och är lillasyster med Guinness. Men en sak är nog säker, det lär väl dröja lite innan hon oxå kan få mig till att bli lite knasigare än vanligt.
Så här ser hon ut den lilla sötnosen och jag och min flock hälsar henne "Välkommen till Maaaaaalmööööööööö":
Hipp Hipp Hurra...
Stort GRATTIS till er ALLA (ingen gömd ingen glömd).
Vart tog...
Jag & FAR mötte MOR nere på gatan när hon kom hem från jobb. Vi fortsatte vår runda och MOR sa att hon gick hem så länge, men när jag kom hem så var hon inte hemma... jag blev jätte besviken.
Jag har legat och väntat vid dörren hela kvällen, MOR behagade komma hem först 22.30, vilken nattramlare alltså. Jag krävde en förklaring och köpte den när hon väl berättat. Hon hade varit på Östra Sallerups jakt & viltvårdsföreningens årsmöte. Det var lite viktigt faktiskt, för det är där igenom som jag skall forsätta utveckla min kunnighet inom viltspårandet. Vi börjar träningen redan nu på lördag och det skall bli jätte roligt att spåra i spår som lagts av 2-beningar som jag aldrig träffat förut.
Min besvikelse försvann ytterligare när jag fick en present som MOR fått med sig hem från Ann & Elliot. Jag roade mig en lång stund bara att få av pappret, efter ett tag så trillade en rolig boll ut + 2 strutsbenar, den ena åkte ner på studs. Man tackar & bockar för uppvaktningen.
Firandet...
Det trillar bara in fler & fler GRATTIS kommentarer från alla möjliga håll & kanter, vilket är super duper kuligt. Ni är så himlans gulliga allihopa.
När MOR kom från jobbet så fick jag min egna lilla SKITGRIS samt en tårtbit bestående av flera lager leverpastej, skinka & köttebullar. Den gick ner i ett nafs skall ni veta.
Så här såg den ut uppifrån:
och från sidan så här:
och här väntar jag & skitgrisen på att få klartecken att få börja äta av den:
och så här vid uppätandet (tyvärr måste du lägga huvudet lite på sne när du skall titta):
Vilken...
En halvtimmes vila hemma blev det efter att SvCh-titeln var bärgad, sedan kom Marie & Lakrits och hämtade oss för att vi skulle åka till Kullaberg för att spana in deras eventuella 1 veckas sommarhus. På ditvägen blev det ett besök på Statoilmacken, en korv skulle inhandlas så klart. Men helt klart så kan man inte åka till Kullaberg utan att kolla in dess naturreservat. Vi parkerade bilen och började vår långa promenad, 2 timmar upp & ner och ner & upp i skiftande terräng. Jag & Lakrits fick vara lösa emellanåt, men jag var lite för närgången och det blev lite jobbigt för alla parter tror jag. Men hur skall man kunna uppföra sig ordentligt när en tjej sprider världens godaste doft omkring sig? Jag försökte uppföra mig stundtals, men glömde snabbt bort igen vad som gällde.
Så här nära inpå Lakrits höll jag mig nästintill hela tiden då vi var lösa:
MOR är heller ingen van skogsmulle och lämande med varm hand över allt "veta var vi är", "vad skall vi följa för vägar" ansvar på Marie. Detta gick mestadels bra, men de blåa prickarna på träden var inte helt till att lita på. MOR blev lite orolig där ett tag, såg att hon kollade täckningen på mobilen (om i fall att). Men "VI" hittade tillbaka till bilen och efter en himlans massa vattensörplande så fick vi dela på Lakrits sista mumsiga korvamacka.
Jag svalde min halva i stort sett hel, har aldrig fått macka förut så jag hade ingen aning om hur den skulle ätas.
På hemvägen stannade vi till vid havet... men det blåste så in i bomben & tången stank så vi skyndade snabbt tillbaka till värmen i bilen. Hela vägen hem så sov vi sedan som stockar jag & Lakrits.
Innan Lakrits & Marie körde vidare hemåt så följde dom med oss upp och käkade lite. Det var det minsta vi kunde få bjuda på efter en så härlig eftermiddag tillsammans.
TACK FÖR EN TREVLIG UTFLYKTSDAG!
Champione...
...Champione, Ole Ole Ole!!!
Vi började dagen med en lång promenad, MOR sa att hon inte kunde gå hemma & vänta tills det var dags att köra iväg och sedan var det bra om jag var "rastad" ordentligt. Prick 11.30 körde vi iväg och när vi kom fram till Lödde var domare Ingvar redan på plats tillsammans med ytterligare en grönkädd man. Skulle det vara 2 domare? MOR blev ännu mera nervös. Jag fick en liten kisserunda sedan bar det iväg över vägen.
När selet var på och linan påkopplad så pussade MOR mig och sa, det här fixar vi tillsammans idag grabben. MOR går fram till starten och strax efter var vi iväg. 1:a sträckan inga problem, kollade försäkerhetsskull återgången 2 gånger, i mitten på 2:a sträckan fick jag ett "annat" färskare spår i nosen, men fattade ganska så snart att det inte var samma doft så då vände jag tillbaka och fortsatte spåra som om ingenting hade hänt (är väl inte helt övertygad om att MOR tyckte det samma). 3:e, 4:e sträckan & spårslutet bara gick som på räls.
Jag & MOR fick vänta en stund vid spårslutet, domarna hade kommit lite på efterkälken och ni skall tro att denna lilla stund var jobbig, framför allt för MOR, jag hade ju klöven att roa mig med! Men snart snart stod det klart att jag var SvCh. Det blev rena pusskalaset och det regnade baconbitar över mig, vilka jag nästan svalde hela.
Tänk att vi fixade det idag MOR, du & jag tilsammans! 
Dagen...
... började med en morgonpromenad som avslutades med en liten lyckad apporteringsövning. Sedan bar det av hemåt för att inta lite välbehövlig frukost.
En timme senare bar det iväg igen, denna gång var det dax för en långis promis. Vädret hade kunnat vara lite bättre, det var ett hundans blåsväder, på vissa sträckor fick man banne mig kämpa mot vinden för att komma framåt.. Efter en sådan här långispromenix är det alltid lika mysigt att komma hem & inomhus. Jag tog mig en tupplur medans MOR pluggade.
Sedan blev tvättsortering från MORS sida och då hjälper jag gärna till och fördelar högarna lite. När jag tycker det är lagom mycket i varje hög borrar jag ner mig bland högarna och fullständigt myser bland all min flocks dofter.
Eftermiddagsturen var rätt tråkig, vi gick bara runt lite här & var och jag uträttade det jag skulle., mer än så skedde inte.
Men på turen innan kvällsmaten så blev det lite lydnadsträning på boulebanan i Pilstorpsparken trots regnandet. MOR körde igenom de flesta momenten med mig och det gick bra om än lite långsamt. Vilket himlans tjatande det är om min långsamhet... nu är det så att jag VILL vara långsam när det gäller denna typ av övning, att inte MOR kan fatta och inse det någongång. Huvudsaken måste väl vara att jag fixar alla de där momenten, eller?
Nä, nu skall MOR & jag ha mysstund, hörs imorrn!
Idag...
Ikväll när FAR & jag var i Kungsparken så fick jag syn/lukt på en tik på andra sidan gatan och jag kunde inte släppa henne med blicken, vilket resulterade att jag gick rakt in i en lyktstolpe och så fick jag se lite stjärnor oxå, snacka om stjärnsmäll. Ja så kan det gå när man inte ser sig för!
Svarta Fåglar...
I förmiddags var jag med LILLMATTE i Pildammsparken. När vi kom fram till en av dammarna så kollade jag in fågellivet lite. Det låg en svart fågel som gav lite konstiga läten ifrån sig men den rörde sig inte. Då blev jag lite konfundersam, burrade upp mig lite och gav små morrljud ifrån mig som övergick i ett litet skall. Då blev fågeln jätterädd & jag själv likaså när fågeln flög mot mig. Jag tog genast skydd bakom LILLMATTE.
Ikväll när MOR kommer hem så plockar hon fram svarta fåglar och det gick en rysning genom hela min kropp. Men dessa var helt orörliga, hur jag än puffade på dem så flaxade dom inte ens. Det blev en stunds träning, den ena plockade jag upp och avlämnade ganska bra, den andra vägrade jag att plocka upp själv. Jag & MOR strosade sedan omkring i hela lägenheten, från rum till rum och jag hela tiden med svartfågeln i munnen. Jag fick dock släppa taget lite emellanåt. Helt bekväm kände jag mig inte i denna nya träningsroll, som nog inte blir den sista heller.
Snacka om...
När vi varit ute på våran promenixrunda så får jag alltid hämta en godisbit i fönsterkarmen på våran våning, så även ikväll. Jag har fattat galoppen att om jag inte sitter tätt & snyggt intill MOR så tar det längre tid innan jag får hämta godbiten, så nu sätter jag mig perfekt direkt. Tidigare har jag bara behövt slå en snabb flukt på MOR och så har hon sagt varsågod. Ikväll räckte inte den snabba flukten, det kom inget varsågod , det kändes som om jag fick flukta henne i ögonen skitlänge innan klartecknet kom. Undrar vad det är MOR håller på med egentligen, hm.
Jag tror något är på "G" imorgon, jag skymtade att MOR tog ut några fåglar ur frysen. Men det blir kanske bara träning i v-rummet igen. Jag får nog se till att börja ta dom där konstigt luktande sakerna så att jag kanske kan få träning utomhus i alla fall för v-rummet är skittråkigt att träna i.
Jag får väl bärga mig tills imorgon och se vad som kommer att hända.
Datorn är...
Men tror ni att den fungerade? Nej, den hann knappt startas förräns den la av igen. 4 veckors väntan och så får man tillbaka den med samma skitfel, är det det som kallas service?
Jag säger bara att stackars den person som inte svarar MOR på ett tillmötesgående sätt imorgon när hon kommer att ringa och berätta om deras fina service. Jag vet vad jag pratar om eftersom att jag hört henne "öva" nu ikväll.
Träning med...
MOR var lite tveksam till att vi skulle åka och träna, hon tycker nämligen att jag beter mig lite KONSTIGT för tillfället, springer efter alla här hemma och flåsar och håller på hela tiden. Men plötsligt kom hon på att det kanske var bra att åka iväg och träna... för då borde jag hänga på henne som ett plåster även där. Så vi kom alltså iväg och ja det blev lite intimare kontakt än vanligt men dom där köttbullarna som låg på toppen av konerna, ja dom var lite mer intressanta i alla fall när vi tränade slalom mellan dom. Det fanns någon annan av mina träningskompisar som tyckte köttbullarna var mer intressanta även då vi tränade inkallning, men då hade jag bara ögon för MOR min.
Det här är min nya vän, Trazan Apanson är hans namn som jag fick av Ann & Elliot (kolla in naveln):
Ny kvällsrunda...
Jag tycker inte alls att det var så konstigt att jag pga detta glömde bort att göra ALLA mina behov. När vi gick in genom porten hemma så sa MOR, ja du killen nu får du allt hålla dig ända tills imorgon bitti.
Ha ha, det tror hon bara... jag vet redan att FAR kommer att ta ut mig på en liten runda när han kommer hem vid midnatt, det bestämde vi redan innan han gick iväg i eftermiddags (men MOR behöver inte alltid ha reda på allt, ibland är 2-beningar alldeles för förrviddna tycker jag).
Lite konstigt...
MOR har en skön/varm/gosig fleecetröja som jag mer än väl känner igen. Jag såg när MOR tog på sig denna under jackan innan vi åkte iväg. Men mitt under träningen så kom jag att gå bredvid Ann-Sofi och då hade hon en likadan på sig fast utanpå sin jacka. Den luktade MOR men satt på fel 2-bening, hur kan detta vara möjligt?
Jag har ett bildbevis, det är kanske fler än jag som känner igen MORS fleecetröja men inte den den sitter på:
En himla massa flattar... jag halvt i förgrunden alla halvsyskon + Sandy i mitten och brorsan Elliot i bakgrunden:
And the winner is...
... Östen!
Det här tog priset på bästa spökminne:
Jag var ute och gick med pappa och Sudden en dag i ett bostadsområde som jag sällan är i. Plötsligt fick jag syn på en jätteläskig liten hund - den satt där utanför en ytterdörr, alldeles stilla och bara tittade på mig. Den luktade inte, och höll tydligen andan för den andades inte heller. Jag förstod direkt att denne lille hund var ett stort hot mot vår säkerhet, så jag skällde ut den ordentligt (från behörigt avstånd förstås). Men den lille jäkeln hade inte vett att bli rädd för mig! Men vet du vad pappa gjorde? Jo, han började skratta! Och sen så sa han att det var en PORSLINSHUND! Tja, lite pinsamt blev det då förstås...
Priset erhålls antingen då vi förhoppningsvis ses på någon träning annars levereras det med Guinness när han kommit hem från sitt kollo!
Tänk om...
När jag klarat av mitt spår och stod där lycklig med klöven i mun så kände jag lugnet som spred sig runtomkring mig och MOR var sitt vanliga jag igen. Jag tror att hon fått lite att tänka på inför nästa helg nu...
Lakrits var oxå med idag. MOR hade föreslagit för Marie att Lakrits kunde gå spåret efter mig och detta nappade Marie på såklart. Lakrits hade inga större besvär... hon är definitivt oxå redo för att ge sig ut och gå prov i öppenklass.
Innan vi åkte hem fick vi gå en liten sväng tillsammans, det var mysigt värre, jag tycker nämligen att Lakrits börjar lukta ännu godare än normalt :-)
När jag kom hem rusade jag fram till mattunnan och satte mig för att visa att jag var jätte hungrig. MOR fattade det som tur var och gick med på att jag fick mat en hel timme normal mattid. Har man varit ute i skog & mark hela dagen och dessutom jobbat väldigt hårt, ja då blir man extra hungrig., så är det bara!
Tänk att...
... jag har fördelen att få lära mig nya saker hela tiden.
Redan klockan 8.45 åkte jag & MOR iväg till Lomma. Vi gick en ganska lång runda i skogen först för att jag skulle få springa av mig det värsta springet.
När alla var samlade så styrde vi kosorna in mot furet. Dagens träning började med att vi stod i en ring och så kastades det markeringar. Detta var ett nytt moment, men jag klarade av det ganska skapligt. Nästa moment var dirigering ut i ett sökområde där flera dummiesar var utplacerade, fungerade oxå bra. Sedan kastades det dummiesar med ett väldans tempo till höger och vänster och så fort ens namn blev uppropat så var det dags att sticka iväg. Detta var oxå ett nytt moment och det blev lite konstigt när MOR skickade mig medans Elliot var på väg in, jag glömde då bort vad jag skulle göra, inget hände så ingen fara skedd. Denna övning gjordes ett par gånger och gick bättre & bättre efterhand. Sista träningsmomentet blev för mig att hämta in en fågel. 1:a försöket gick så där men när Ann-Sofi skojat lite med mig och sedan påstod att fågeln var hennes ja då tyckte jag banne mig att det var till att skynda mig att ta upp den på 2:a försöket för tänk om Ann-Sofi hunnit före!!!
Jag fick mycket beröm idag och det stärker mig. Visst har jag massor kvar att lära men för varje träning så kommer jag en bit längre & längre fram. JÄKLIGT roligt är det i alla fall!
Nä nu skall jag faktiskt ut på ett träningspass till. Jag skall få gå ett träningsspår i öppenklass på Järavallen, det känns bättre att ha fått ytterligare ett träningsspår i ryggraden innan nästa helgs spårprov.
Hörs sen igen!
ÅÅÅ TJEJER...
Ikväll har jag dessutom haft turen att jag fått träffa Lakrits. Vi har gått på stadspromenad. Det blev ingen TJOCKKORV men dock en kokt SMALKORV. Lakrits måste vara lite försiktig med vad hon stoppar i sig för tillfället så att hennes mage börjar fungera som den ska igen. Detta var helt OK men TJOCKKORV är godare!
När vi kom fram till Lakrits bil så fick jag en present. Jag fick en kanin och den greppar jag som ingenting, den är inte alls så läskig som dom som MOR brukar vilja att jag hämtar in åt henne.
Runt halsen hängde dessutom ett rött hjärta, där det stod följande: Hej Walle, hoppas du vill åka till Småland med mig någon gång i vår. Puss från Lakrits. Mitt svar är: SJÄLVKLART att jag vill!
Här ser ni mig & min nya kompis:
Jag var bara...
MOR skulle upp och kissa inatt och när hon skall resa sig upp så kunde hon inte stödja på sin häl (pga hennes s- - - - s hälsporre) så hon tappar balansen, skall förhindra att trilla över mig, så hon faller mot sängbordet. När hon tagit sig upp igen slänger hon sig på sängen: Det kommer några konstiga ljud och jag var bara tvungen att.... hoppa upp i sängen och trösta henne. Hon låg blixtstilla, jag var bara tvungen att.... kolla att hon andades, så jag lade mig raklång på hennes rygg. Hon andades och strax därefter kvickande hon till och bad mig snällt att lämna både henne & sängen. Hon tog sig upp med lite besvär, höger sida hade tydligen fått sig en rejäl törn.
Men jag kan rapportera att det verkar till att vara rätt OK nu, lite blåmärken har slagit upp, men man får tänka positivt, det kunde slutat olyckligare.
Alla Hjärtans dag...
Jag personligen visar min kärlek♥ alla dagar året om till dom som jag älskar, är det inte så det skall vara, eller?
Men jag tycker nog att det mysts lite mer än vanligt i min omgivning.
Det började faktiskt redan imorse. Jag fick syn på Emmy i M-parken, normala dagar väntar vi inte in henne på vår runda, men idag gjorde vi det. MOR sa: "det är bara för att det är ALLA ♥ DAG idag". Himlans kärt!
Har fått käka rätt många hjärtegodisar och fick ett smaskigt grisöra av Guinness, eller snarare av hans matte. Jag har klarat "uppståndelsen" väldigt bra men MOR blev allt lite chockad när hon kom hem ifrån jobb. Hon blev nämligen uppvaktad av FAR, han hade varit ute och shoppat alldeles själv. Ni undrar förstås vad hon fick, jo hon fick en digital fotoram så att bilder och filmsnuttar hela tiden kan visas på mig (FAR tycker nämligen att han inte får se bilderna som MOR tar på mig, hon bara "gömmer" dom i sin dator påstår han).
Kan inte låta bli... måste bara starta en tävling till fastän den andra fortfarande pågår.
Vad tisslar & tasslar Bell & Tess om tro?
Nu är jag återigen...
Jag började redan 06.30 imorse. Jag såg något bekant i vardagsrumsfönstret, men ändå inte. Jag skällde flera gånger, FAR sa till mig att det bara var hans spegelbild men det trodde jag ändå inte på. Jag slutade skälla men fortsatte en lång stund att morra trots att det mystiska var borta. Samma sak upprepade sig ikväll när MOR stod och diskade i köket men ändå så var hon utanför vardagsrumsfönstret. Konstigt, konstigt... är det konstigt att man reagerar lite konstigt?
Tyrus min tuffe Old English Bullldog kompis som är precis på dagen lika gammal som mig är oxå lite rädder emellanåt. Ikväll när vi var ute och promenixade så blev han jätterädd för en gatusopsbil, den reagerade jag inte ett dugg på men det är bevisligen så att man kan bli rädd för olika saker.
Jag tycker det är dags för en ny liten bloggtävling nu:
Jag tänker utse det för mig bästa/roligaste spökminnet i era liv (om ni haft någon förstås, annars kan det bli svårt för er att berätta...). Så lägg tassarna på tangenterna och sätt i gång. Pris erhålles så klart!
Trimmad...
Dagen började med en lång promenix tillsammans med Tyrus & Camilla. Sedan åkte MOR & jag hem till Margareta och där blev jag ordentligt trimmad, öronen är finfina, halsen, svansen & tassarna likaså. Även om jag passade på att ta mina chanser att komma undan ibland (som t ex när Carolina kom ut ur sitt rum, då var jag ju bara tvungen att hälsa på henne) så njöt jag tillfullo innerst inne.
Från Margareta bar det sedan direkt av till Lomma för lite Tema-träning. Markeringar skulle tränas tillsammans med 6 för mig helt okända hundar +instruktör.
Det hela började inte så himla bra, instruktören sa ett par saker som gjorde att MOR & jag tänkte köra hem igen eftersom att vi inte riktigt passade in i hans syn på hur man skulle bete sig när man skulle börja markeringsträna utomhus. Men efter lite pepping från en del andra deltagare så stannade vi kvar efter att det diskuterats lite om att vi faktiskt var där för att även lära oss, hade vi redan kunnat allt så hade vi ju inte behövt vara där!
Naturligtvis så blev det litta konstigt på mina första markeringar, dvs när MOR gjorde som han sa, dvs inte ett ljud skulle komma från MORS mun. Men efter ett par misslyckande så gjorde MOR som hon brukar och då kom jag in och levererade nästintill perfekt (fast MOR får allt vara snabb med att ta apporten för jag håller inte fast den allt för länge).
Svårighetsgraden ökades efterhand, först var det EN markering som hamnade framför ett stort buskage, sedan hamnade markering inuti det stora buskaget och sista gången bakom buskaget. Alla moment utfördes 2 gånger. En extra svårighet blev det dessutom, en tik kissade framför buskaget, sedan förstärkte en hane detta men jag var fokuserad och tänkte äsch kissa det får jag tillfälle till sedan, bättre att använda tiden till träning!!!
När alla gjort sitt på denna station så förflyttade vi oss en bit och fick pröva på dubbelmarkeringar med vilt eller dummiesar. Jag prövade med vilt vilket jag inte skulle ha gjort, för om man inte direkt tar vilt så skall man tydligen inte träna på detta heller (undrar hur man då skall lära sig? Javisst ja, det skall tränas hemma i vardagsrummet).
Sista övningen för dagen var lite annorlunda... jag satt och väntade på apportkommandot efter att en markering var kastad, men istället för att få hämta in den så sa MOR "FOT" till mig och så skulle vi plötsligt gå på andra hållet en bit för att sedan vända och gå tillbaka till utgångsläget och därefter kom apportkommandot. Detta var lite svårt, jag hade inga problem med att vända med MOR och gå fint tillbaka och jag sprang ut fint men jag fick lite trötthetsproblem, hjärna var lite avtrubbad, jag kom inte riktigt ihåg vad jag skulle hämta... men med lite hjälp så friskades mitt minne upp och då gick hela proceduren bra.
Jag fick mycket beröm av MOR för att jag hela tiden satt stilla och försökte inte knalla en endaste gång. Men vi har mycket att träna på hemma i vardagsrummet, snart får väl grannen oväntat besök för parkettgolvet lär väl snart vara uppslitet.
Inatt/idag...
... har det inte riktigt varit som det brukar vara.
Strax innan 22.30 fick jag traska ut med LILLMATTE & den långe smale. Jag trodde bara att jag fick komma ut på en extra kvällsrunda, men det slutade med att vi hamnade hemma hos ÄLDREMATTE som dock inte var hemma. Lite konstigt tyckte jag allt det var när det visade sig att vi tre skulle stanna där över natten.
Jag vet inte om det var för att vi skulle passa lägenheten eller om det kanske helt enkelt var så att dom där två turturduvorna ville pröva på sambolivet annat än hemma hos föräldrarna sina. Oavsett så var det positivt att dom tog mig med sig, dvs att jag oxå tillhör dom :-)
Vi har tillbringat nästan hela dagen där hemma oxå, men jag kan inte påstå att jag hade så kuligt där, där finns inte så mycket att roa sig med och turturduvor, ja det det vet väl alla hur dom beter sig, eller? Jag måste säga att jag har det trevligare där när bara ÄLDREMATTE är där för hon ägnar nästan all tid åt mig!
Desto roligare var det när vi närmade oss hemtrakterna, jag kände redan MORS doft i hissen och jag kunde knappt bärga mig tills LILLMATTE öppnade ytterdörren. Vilket kärt återseende, jag tror vi saknat varann lika mycket, jag & MOR!
Ja kanske inte riktigt ändå för MORS del, hon hade ägnat sig åt att lyssna på en mycket trevlig föreläsare i ämnet Stresshantering. Naturligtvis handlade det om hundar... men en sak är hon säker på efter flera timmars lyssnande...JAG är inte någon stressad hund, JAG ÄR BARA EN VÄLDIGT GLAD, POSITIV & VÄLMÅENDE GRABB!
Visst är han...
Otroligt fina bilder... glöm inte att hälsa fotografen det.
Igår kväll...
MOR hade då tröttnat på att jag skakade & kliade mig stup i kvarten. MOR tittade djupt ner men såg inte direkt något underligt, ja litta öronvax och litta skit finns det alltid.
Även om det är lite obehagligt just när det kommer in eller rättare sagt ner i örat så är det helt OK när MOR sedan masserar en.
Idag känns det mycket mycket bättre har bara klikat mig någon enstaka gång under förmiddagen.
Idag...
Undrar om det kan bero på vädret, det är så mörkt & trist mest hela dagarna. 2-beningar säger att de behöver ljus, mycket ljus, kan det vara lika dant för oss 4-beningar tro? Jag kan inte minnas att jag kände så här förra året... men det var kanske annorlunda då hade jag inte hunnit uppleva mitt första år ens.
Speedy Gonzales...
Vi åkte till Lomma för att träna lite lydnadsmoment tillsammans med Elliot & Lakrits. Det gick riktigt hyggligt även om det går lite långsamt emellanåt. På inkallningarna och hoppen, ja där går det undan minsann, men det är värre med frittföljet & läggandet under gång.
Någon som har något tips att ge MOR för nu är alla hennes ideér slut. Ikväll prövade hon att krympa en meter så att vi kom i någorlunda samma höjd, ja då gick det lite snabbare, men jag vet inte om MOR kan hålla sig på den nivån alltid när vi tränar. Det känns lite taskigt att jag inte visar MOR mer intresse för lydnadsträningen men jag tycker inte det är så himlans kuligt, spårande & apportering är klart roligare. Men jag tycker nog att jag lyder rätt så skapligt för tillfället, räcker inte det tro?
Äntligen...
Halleluja ...
Igår kväll så ringde MOR till Margareta och förhörde sig om det var så att dom skulle träna idag. Det skulle dom och då frågade MOR om vi fick vara med. Men för att vi skulle hitta till Blentarp, där Kid & Eva bor så fick vi ta hjälp av Agneta & Tess. Så kvart över nio hämtade vi upp dem i V:a Klagstorp och det bästa av allt var att vi fick dela bur utan mellanvägg, snacka om bra start på morgonkvisten!
Blentarp visade sig passa alldeles utmärkt som träningsställe för mig, jag trivdes som fisken i vattnet.
Övning 1: Markering uppifrån en backe
3 x 2 enkelmarkeringar för var och en av oss skulle utföras medans vi efterhand fick förflytta oss längre och längre bak. Jag satt lugnt, tyst & stilla och spanade in hur de andra arbetade tills det var min tur. Jag fick "starta" nästsist. De andra hade klarat av sina uppgifter så himlans bra och jag ville inte vara sämre... kan ni tänka er, 6 gånger på raken hämtade jag in och avlämnade sedan dummien till MOR, asså fattar ni, jag kom ända fram och höll kvar dummien!!!!
Det var efter denna övning som MOR fick uppleva sitt första riktiga Hallelujamoment tillsammans med mig, men inte det sista hoppas jag.
Övning 2: Kanindummiesök
18 dummiesar placerades ut på ett ganska så stort område. 3 dummiesar skull hämtas in av oss var. MOR gjorde bort sig lite, hon skickade mig 3 gånger på raken, hon skulle bara skickat mig på 2 först... men så kan det gå när man har en gröngöling till MOR. Avlämningarna fungerade inte lika bra här som på markeringarna men jag kom in med dom utan att ta någon extra runda.
Övning 3: Närsök med tennisbollar
Ha ha, här fattade jag inte överhuvudtaget vad jag skulle söka efter när MOR skickade ut mig. Jag förstod områdessignalen men där låg inga dummiesar. Jag blev tillbakakallad och Margareta fick rycka in lite och visa mig vad jag skulle söka efter. När jag blev skickad på nytt så sprang jag rakt ut mot platsen där Margareta visade mig att hon la bollen, men där fanns ändå ingen. Margareta fick rycka in igen och denna gång peka för mig var den låg, fy vad taskigt, hon hade gömt den under gräset för mig. När jag skickades andra gången så gick det mycket bättre, då hade jag fattat att jag skulle leta upp tennisbollar. Detta var helt nytt för mig inte konstigt att jag blev "snurrig i bollen".
Övning 4: Dirigering med de små små dummiesarna
Detta var inte heller någon enkel övning. Plötsligt skulle man dirigeras upp mot en backe där en björk stod placerad, hur lätt var det när man inte sett att någon placerat ut något där omkring. Aha, det var säkert det som Ulrika pysslade med i början av träningen för då såg jag att hon försvann en stund. Isa saknade henne oxå såg jag för hon ville inte riktigt följa med oss andra vidare in i skogen. Hur som helst jag fick förflytta mig så att jag satt rakt nedanför backen och då fattade jag vart jag skulle när MOR pekade med sin förlängda arm. Här gick även hämtning nr 2 mycket bättre. Det sägs att allt är mycket enklare när man förstår vad man skall göra och jag får nog allt hålla med om det.
När dagens övningar var slut så fick vi alla vara lösa & lediga, snacka om att vi kutade runt som galningar. Jag uppvaktades flitigt av Isa (vilket jag absolut inte hade något emot), hon gillar tydligen unga killar berättade hennes matte.
Vad jag gjort resten av dagen tror jag nästan att ni kan gissa er till, ja jag har varit helt slut och bara legat och sovit för att hämta nya krafter. Det här var en av mina tuffaste dagar men oxå en av de roligaste :-).
Hm, ingen hade...
... berättat för mig att vi köpt ny bil!
är jag på seneftermiddagen kom ner i garaget så kände jag inte igen vår gamla bil. Den hade fått en ny färg, man såg t o m registreringsskylten och man kunde titta in genom rutorna.
Det luktade oxå väldigt fräscht inuti (jämfört med gårdagen). Min bur var skinande ren och alla saker hängde på sin avsedda plats och jag hade fått nytvättad filt.
Vid närmre efterkoll så visade det sig att det bara var våran gamla Gråben som var tvättad & städad. Tänk sådan skillnad det kan bli. Undrar hur länge den får vara så här ren & fin?
Bättre å bättre...
I förmiddags åkte vi till Lakrits för att träna lite, Elliot kom oxå dit.
Vi började med lite kanindummiesmarkeringar sedan blev det viltapportering och tillslut körde vi ett linjeupptag på en stig. Det fungerade hyfsat bra alltihopa, jag måste säga att det känns som om det börjar lossna lite, jag kommer närmre och närmre MOR med bytet, dock släpper jag det fort som attan fortfarande, men Rom byggdes inte på en dag och inte mitt lärande heller. Det blev en tuff utmaning på linjeupptaget, bara en bit ifrån där sista dummien placerats ut, låg det massor utav mat till skogens vilda djur. Den 1:a dummien hämtade jag utan problem, men på den andra hittade jag annat som lockade runt omkring, (men jag avhöll mig från att sticka till maten). MOR kom springande ut och hämtade tillbaka mig till ursprungspositionen och så fick jag ett försök till och då fullföljde jag min uppgift.
När träningen var överstökad så blev det en lång skogstur. I slutet av rundan låg det massor av hästspill, jag ville så gärna undersöka det närmre, lite som jag gjorde igår, men idag hade jag inte en chans MOR var verkligen på sin vakt. I bilen på hemvägen så har MOR lovat mig att det skall bli någon slags träning för mig i ämnet "skitrullning" oxå, låter kul tycker jag!
Vi hade ett par trevliga timmar tillsammans, men jag saknade buset på fältet tillsammans :-(
Ps. Elliot, förlåt att jag tjuvade på din dubbelmarkering, MOR borde haft bättre koll på mig!!!
Trots att...
När vi kommit en bit in i parken så blev vi båda rysligt pigga på två röda. Vi gick där i godan ro och rätt som det är så bara dyker en svarting till hund upp bakom oss. Jag säger bara att det var tur att det var en snäll kille med en snäll matte, för annars hade det kunnat gått riktigt illa. Vi hade inte riktigt räknat med att Guinness & Lena skulle vara ute denna tid på dygnet och absolut inte på en löradag, men vi lovar att hålla bättre koll fram över.
Det var riktigt trevligt med lite sällskap redan på morgonrundan.
Nu skall jag ta mig en liten tupplur, om ett par timmar bär det iväg till Lakrits för lite diverse träning.
Luktsinnet...
Prick klockan 10, stod jag i startgropen iklädd mitt nya fina sele för att ta mig an ett träningsspår. Förutsättningarna kunde som sagt ha varit lite bättre, men vädrets makter kan vi tyvärr inte styra över. Men vi hade tur, det regnade inte, blåste knappt heller just under spårningen. Jag startade bra, gick en bit ifrån spåret på hela sträcka 2, men det berodde så klart på vinden, hade lite lite problem i 3:e vinkeln där bloduppehållet fanns, men efter lite ringning/flackande så var jag snart rätt på det igen, resterande fspår var rena transportsträckan, spårslutet var satt klockrent! Jag hade lite för bråttom 3:e vinkeln oxå, hade jag tagit det lugnare så hade jag inte sprungit över spåret. Men hade detta varit ett spårprov så hade jag fått ytterligare en etta, skönt att veta för självförtroendet.
När jag gjort min plikt så åkte jag in i bilen och fick sitta och lyssna på lite pladder, men idag var det värt att sitta och vänta för det diskuterades om mitt fortsatta träningsspårande under våren. Vad kul, jag ser verkligen framemot att få fortsätta med det som jag förtillfället är ganska så bra på.
När MOR trodde det var klart för avfärd mot Järavallen för att möta Margareta & Co så trodde hon allt lite fel, hon hade glömt stänga bagageluckan, tur att det finns en varningsknapp där framme hos henne, hade inte varit så himlans lajbans att åka på motorvägen med öppen lucka!
Väl framme på Järavallen så fick vi en stunds väntan, då passade jag & MOR på att träna på lite av varje., vilket delvis fungerade utmärkt. När vi alla sedan var samlade så drog vi ut på den långa härliga 5 kilometers slingan. Vi släpptes lösa och det första jag nästan gjorde var att ta mig ett dopp (borde kanske ha sparat det till slutet så här med facit i hand efteråt, ni förstår varför när ni läst hela inlägget). När vi gått drygt halva rundan så fick jag apportera lite. Jag fick springa uppför lite, men klarade hämtuppgiften och kom väldigt fint in till MOR (släppte dock för tidigt). Vi fortsatte vår runda och sedan på sista raksträckan mot parkeringen fick vi lite linjeupptagsträning, det gick bra på den 1:a men när MOR skickade ut mig på den andra så visste jag inte riktigt vad jag skulle hämta förräns jag fick syn på dummien. Sen hände det som inte får hända, jag försvann in under ett stort träd men det var det ingen som såg. Jag hörde hur både MOR & Margareta båda kallade & visslade på mig, men jag struntade högaktningsfullt i dom, jag hade viktigare saker för mig. Men när jag hörde att MOR var på väg framemot mig så tänkte jag att det är nog bästa att komma fram. MOR gav upp ett skrik när hon fick syn på mig, jag hade delvis förvandlats till en Golden... men det var ingen målarfärg jag rullat mig i precis Jag stank på lång väg, operation mossavtorkning startades, men emellanåt blev det för mycket av det goda för MOR, hon fick illamående avvika lite från min sida. När vi kom tillbaka till bilarna så blev jag "avduschade med det smutsiga vattnet från en av vattenpölarna, det var bara att acceptera för annars hade jag inte fått åkte med hem. Hemma i garaget blev det grundlig tvätt i biltvätten, detta var oxå bara att acceptera.
Resterande av eftermiddagen blev till att vila & åter vila, det kan ta hårt på krafterna att göra både det ena & det andra.
Men framåt kvällskvisten var jag fit for fight igen. Då kom Lakrits & Marie på besök. Först var vi ute en runda, blev ganska lång trots blåsten. TJOCKKORVEN höll nästan på att frysa innen, men som tur var kom Marie på det i sista stund. Idag fick vi smaka hur korvarna på Stippes smakade och från min sida fick de godkänt. När vi sedan kom hem till oss, så hade Marie godsaker med till oss såklart. Medans Marie sedan åt lite mat så busade vi som attan, ett tag lät Lakrits jätte jätte farligt, men det var lugnt, mig skrämmer hon inte så lätt. Efter en stund skedde det lite skumma saker, en säng monterades upp i biblioteket och Marie & MOR stängde in sig. Jag gjorde 2 försök, dvs jag öppnade dörren för att kolla vad dom höll på med, ett 3:e försök misslyckades för då var dörren ordentligt stängd (men jag hann se att MOR fick massage. Jag & Lakrits fick snällt roa FAR under tiden istället.
Vilken höjdardag det varit, synd att det kom lite smolk i bägaren bara där uppe på Järavallen, men ibland kan man inte hejda sig...