Stadspromenad...
Efter si så där 1 1/2 timmes vila så var det dags att bege sig ut igen. Nu skulle vi gå och möta Lakrits så det kändes inte speciellt uppoffrande. Kl 14 hade vi bestämt träff på parkeringen bakom stadsteatern, snacka om att jag blev glad när Lakrits hoppade ur bilen. När vi påbörjade promenaden så tog jag bokstavligt talat nos på Lakrits bak, men MOR accepterade så klart inte detta någon längre stund.
Vi promenerade genom Kungsparken/Slottsparken, vidare mot V:a Hamnen där vi stannade för att ta en fika. Det var betydligt fler än vi som oxå tänkt sig det. Jag fick sitta ute & vänta tillsammans med Lakrits & Marie medans MOR tog plats i den långa beställningskön inomhus. Jag uppförde mig inte helt exemplariskt, Marie blev lite trött på mig för att jag hela tiden skulle fram till Lakrits. Förlåt Marie, men jag tror inte att du förstår riktigt hur svårt det är för mig när jag får vara så nära Lakrits men ändå inte tillräckligt nära hela tiden. Ja, ja nog om detta.
Vår tur gick vidare och jag uppförde mig bättre & bättre. Vi gick över Dockan-området. När vi skulle över bron, så var det något arbete som utfördes och där stod någon stor gul maskin och brummade. Denna blev Lakrits lite rädd för, hade jag visst att de höll på där skulle vi valt en annan väg. Men så fort vi var förbi så var Lakrits lugn som en filbunke igen. Marie blev lite glassugen och det bestämdes att den skulle avnjutas på Lilla Glassfabriken.
En sak är i alla fall säker, Lakrits & Marie har inga problem med ögonkontakten dem sinsemellan, se själv:
Det bästa när man är ute med Marie är att man alltid får lite smakprov (vilket MOR är väldigt snål med). Tack för glassen samt godsakerna som jag spårade upp i MORs ryggsäck.
Lakrits, du kommer väl gärna tillbaka trots att jag kanske var lite väl närgången emellanåt?
Jag kommer väldigt gärna tillbaka, tyckte det var kul att promenixa runt med dig. Tyckte att matte var lite snål med att bjussa, ibland får jag egen glassbägare men inte igår. Tänkte också på att hon smällde i sig hela mackan utan att ge mig något. Hmm... tycker hon jag behöver banta. Fy vad tråkigt i så fall.
Matte hälsar att hon inte alls är sur på dig för att du skulle krypa bort till mig hela tiden. Hon kände sig mest lite gaggig tror jag.
Du har lust att återkomma Lakrits, din matte är inte sur. Ja då känns allt toppen igen!
Jag känner till precis(nästan)var ni gick (obs mallig)för jag har oxå gått där....en gång.
Man blir lite trött i skallen när man inte är van vid så mycket folk o ljud...du vet här är ju inte heller så mycket av vare sig det ena eller andra....
Varför får du förresten inte smaka på saker(asså nu menar jag ätbara)?Man kan ju få prova lite i varje fall annars vänjer sig ju aldrig magen vid något annat....eller hur Lakrits?Varken du lr jag verkar att ha anlag för kass mage hihi!!
Hej Lakrits!
Den där bänken känner jag igen. Varje gång jag går förbi tittar jag längtansfullt på alla glassätare som sitter där. Jag önskar att min matte gick dit lite oftare.
Mmmm....det ser så gott ut med mattes glass. Jag tycker jag borde få glas oftare.
Magen har jag inget problem med. Har nog bara varit dålig en gång. Fast om jag har fått i min något olämpligt så kommer det upp igen istället för att passera igenom och ge mig magont. Ganska bra tycker jag även om det är väldigt otäckt att få upp det.
Klart man vill smaka av allt. Fast vissa saker är ju giftiga och de får man ju inte av men det finns mycket som inte är giftigt!
Jag skall genast framföra till MOR att min ibland kassa mage kan bero på att jag bara får mitt torrfoder och att jag kanske kan bli bättre om jag då & då får lite smakprov av annat smått & gott.
När min ÄLDREMATTE & LILLMATTE var små och fyllde år så fick dom alltid bjuda sina kompisar på glasstårta på sina kalas. Jag hoppas att jag oxå får göra det på min nästa födelsedag.