I strålande solsken...
Jag fick börja med att sitta uppbunden i flaggstången ett bra tag och titta på när Sigge "grillades" av både sin matte & MOR. När det blev min tur var jag ganska taggad och tyckte livet var ganska kul trots att jag fått suttit och väntat.
Jag var lite trög i början på linförigheten, men spottade upp mig efterhand. MOR var lite osäker på om vi skulle testa LÄGGANDET, men hon tittade på mig och så sa hon: "Nu kör vi grabben". Vi startade och ganska snart kom kommandot LIGG tillsammans med en liten rörelse från MOR och jag la mig ner på direkten och när MOR vände upp så fick jag se det där stora leendet igen på hennes läppar (jag gillar verkligen när hon ser sådan ut). Inkallningen gick snabbt och allt blev helt rätt. STÄLLANDET med kommandot STANNA och en hand i nyllet gick oxå bra och MOR vågade på sig ett försök då bara kommandot STANNA användes och det gick lika bra det. När det var dags för apporteringen så hade jag lite svårt att sitta still när Lena kom gående mot oss med min apportbock som hon tagit upp ifrån min rygga. Hela proceduren fick göras om och då fick jag klart för mig att sitta stilla och sedan gick det momentet oxå bra. Hoppa och sätta mig snyggt ja där var inte mycket att gnälla över. Platsliggningen tog vi på slutet för oordningensskull.
Ibland undrar jag varför MOR skall göra det svårare än hon behöver för oss båda, om hon bara litar lite mer på mitt kunnande så lovar jag att fixa resten. Imorgon är det genrepsdax i Lomma, det skall bli riktigt kul.
Innan vi lämnade Lomma fick jag och Sigge busa av oss och det var inte lite vi sprang, jag som en galning och Sigge lite mer sansat.
Eftermiddagen/kvällen har jag mest tillbringat i ryggläge och laddat batterierna.
Du är verkligen duktig Wallander! Du kommer fixa första ettan som en smäck. Bara du är fokuserad på vad MOR säger så kommer ni greja det tillsammans. Vi är övertygade om det alla tre.
Lyckos dig som får busa. Min matte har satt en dumstrut på mig, och jag måste gå i koppel ute när jag väl är av med den. Har jag varit dum på nåt sätt för att förtjäna detta kan man undra. Men nej, hon säger att det är för mitt eget bästa. Pha! Hur kan det vara det!?
Vad kul att ni åkte till Lomma och tränade. Och ännu roligare att det gick bra med det som har krånglat lite ett tag. Igår hittade jag på att jag skulle flytta på mig när Matte kom tillbaka till mig efter att jag snyggt och prydligt hade stannat på kommando under march. Hon blev gruvligt sur och nästa gång gjorde jag inte om den tabben utan stod blick stilla. Då blev hon nöjd igen. Där ser man hur lite som kan bringa en tvåbening ur fattningen.