... i ämnet lydnad.

Igår hade vi bestämt träff med lydnadschampion-ekipaget Björn & Clara på Skanör-Falsterbos BHK för att få se och lära hur det kan se ut när man har kanonkontakt med sin hund. Har man det kan man gå hur långt som helst :-) 

Jag hade "bjudit" med Lakrits & Elliot med mattar oxå. En gång i tiden så var det vi sex som höll till varje vecka på apellplanen i Lomma i ur & skur för att påbörja lydnadskarriären... men vi kom av oss lite allihopa tror jag. Så igår blev det lite som om vi fick ny energi, men så klart kan jag bara prata för oss, mig & MOR alltså.

Vi fick börja med platsliggning för att visa att det är ett moment vi behärskar bra. Clara fick ligga en bit ifrån av en viss anledning, hon gillar inte flattar, skojade bara... hon var i början på sitt löp.
Man kan här se var var våra mattar befinner sig och var Claras husse är:

Sedan pratatde vi lite allmänt om hur våran linförighet/fritt följ fungerar innan vi fick visa upp oss en och en. Björn lyckades fånga ett ögonblick, för tro för allt i världen inte att det ser ut så här ofta för oss just nu... men det skall förhoppningsvis göra det om ett tag. Men det ser himlans trevligt ut:

Sedan blandade vi och gav på både ettans & tvåans moment. Vissa moment gick bättre än andra om man säger så.
Vi har fått massor av tips på hur vi skall försöka få upp tempot... som för oss är ett ett genomgående problem i alla moment. Rutan skall vi träna på ett annat sätt liksom hur vi skall testa fjärren. Jag flyttade mig inte ett dugg på fjärren men det går i ultra rapid... men som sagt nu har vi nya verktyg som vi skall försöka använda för att se om dom är bättre än dom gamla.

Lakkan & Marie action på läggandet:


Elliot & Ann:

Clara & Björn:


Här blev det lite fjärrdirigering på Lakrits... med Björns finfina hemmasnickrade skyltar:



Men denna goa tjej... var ett mindre störningsmoment än vad jag trodde att hon faktiskt skulle vara ifrån början, men så var hon otroligt duktig på att hålla sig på sin kant:

Värre var det med detta lilla störningsmoment. MOR gav honom en morot precis i början och den sysselsatte han sig med en kort stund men sedan höll han en rejäl konsert, bytade t o m tonart när Björn bad honom. Men ju längre tiden led ju tystare blev han... tänk, det gick att trötta ut honom tillslut:

De andra gav sig iväg runt ett snåret för att Lakrits skulle på återbesök hos veterinären (Jipiiiee, hennes prover var bra, men man kan tydligen vara ur slag ganska länge). Vi stannade kvar en stund och gick sedan en gemensam runda i skogen innan vi åkte hem.

Det här blev en härlig & mycket givande dag... speciellt tack till Björn & Clara. Nu skall vi bara se till att bli bättre på allt så att vi kan våga ge oss på en start i 2:an så småningom. Framför allt behöver MOR ta fram sina talanger och bli den RRK (Riktigt Roliga Käringen, skall läsas Kär-ingen för en kärring är inte min MOR och inte Elliots matte heller).

Tack ännu en gång oxå Marie, Lakkan, Ann & Elliot för uppvaktningen, så gulligt av er att uppmärksamma min FM-prestation. Det var mycket spännande i påsen men det blev dock tyvärr vissa restriktioner.