... av hur Nyårsaftonen/natten förlöpte år 2008 och hur årets 2 första dagar sprungit förbi.

Strax innan 17 åkte vi iväg till FARS bror. Jag var mer än välrastad, FAR och jag hade tillbringat mer än 1 timme i skogen strax innan så vi tog bilen. Normalt brukar vi promenera dit, men nu tog MOR & FAR hänsyn till mig, dvs de ville inte utsätta mig för smällandet mer än nödvändigt.

Jag blev varmt välkomad av Kajsa, hon satt och väntade på mig i hallen när vi kom. Hon hade växt rejält sedan vi senast såg henne för ca en månad sedan.

Det blev rätt mycket bus sedan, Kajsa älskar mina öron och något som jag oxå har två utav (fortfarande tack & lov).

Strax innan tolvslaget så fick vi vars ett grisöra. Visst hörde jag smällarna och såg allt ljus men jag brydde mig inte ett dugg, jag var ju inomhus och där kände jag mig hur trygg som helst och örat sysselsatte mig tills allt var över. Lilla Kajsa- stumpan var sysselsatt i säkert mer än 45 minuter. Jag ville hjälpa henne, men se det gick hon inte med på.

Hemresan mitt i Nyårsnatten avlöpte väl så även "mittinatten" kisserundan. Trots att jag kom i säng sent så väckte jag MOR i vanlig tid si så där 07.50, ja jag vet, lite taskigt var det men för mig är alla dagar detsamma....

Gårdagen avlöpte lite väl i lugnaste laget... men ibland får man bara rätta in sig i ledet.

Idag däremot har det hänt kuliga saker. Jag förstod att något var på gång, MORS klocka ringde och det var minsann många dagar sedan sist. Vi gjorde allt det där som vi gör varje morgon men 09.45 var vi installerade i bilen och på väg till Lakkan & Marie. Termometern visade på -8 ju närmre Lakritsskogen vi kom och MOR var lite skakis över att hon inte hade tagit på sig tillräckligt med kläder för att inte frysa. När vi svängde in mot skogen så berättade MOR att jag & Lakkan skulle få spåra, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Jag var så jädrans taggad... tyckte MOR tog väldigt lång tid på sig innan jag hade fått spårselen på och spårlinan var påkopplad. Men jag satt snällt kvar och väntade tills jag blev framkallad. Jag tyckte det var svårt, jättesvårt faktiskt att få grepp om var spåret egentligen gick. Jag flackade fram och tillbaka till MORS stora förtret, hon fick nästan gå ihopvikt hela tiden för att ta sig igenom/under alla träd. På sista sträckan fick jag beröm, då tog jag det lite lugnare och spårade riktigt fint fram till klöven. MOR behövde dock inte ha oroat sig för klädseln, det räckte mer än väl, hon fick t o m ta av lite. Marie hade lagt spåret så fiffigt att vi kom ut väldigt nära hemmet där Lakkan satt och väntade i våran bil.  Vi fick snabbt byta plats och jag fick vila mig lite medans Lakkan spårade. Det blev ingen långvarig vila... Lakkan hade snabbt och smidigt tagit sig igenom hela spåret. Hon é duktig hun(d).

Jag blev utsläppt och sedan blev det springa av i trädgården. Men en liten paus tog vi när Marie kom ut ur huset och gav oss vars en godbit:


Sedan försvann Lakkan och jag fick stå och vara beredd:

MOR var oxå beredd med kameran i högsta hugg:

Men vänta lite, det här blev väl inte riktigt rätt Lakkan?

Sedan hittade jag ett märgben som Lakkan ratat, men det fanns faktiskt en hel del "gottis" kvar:

... men jag fick kämpa rejält för att komma åt det innehållet. Här följer en liten bildkavalkad, MOR har använt funktionen snabb seriebild som tar upp till 40 bilder åt gången, inte en minsta rörelse har missats (kolla i vänsterkanten vid min nos så ser ni att det skiljer lite lite granne på respektive bild:




Munnen var rejält öppen i bilden ovan, se nu stängs den allt eftersom att jag tuggar:


Vilka tekniker det finns nuförtiden... och tänk vad mycket roliga bilder MOR kanske kan fånga på mig och mina polare framöver i vått & torrt.

Nä nu kallar sängen.... skall upp tidigt imorgon oxå då vi skall iväg på kuligheter i Helsingborg tillsammans med G&B, mer om det får ni veta imorgon.