Dubbel störning...
... på Fart & Fläkt ikväll.
För det första var det massor av snö på träningsplanen och för det andra så löpte rottweiler-tiken som tränade timmen precis före oss och hon hade inte lämnat många delar av planen doftfri.
Vi började med en platssliggning (det moment som jag aldrig tidigare rest mig på). MOR gick iväg och gömde sig, men när myrorna i Guinness bakdel satte fart på honom och när han började skälla ja då kunde jag inte stanna kvar mer än ca 1 minut sedan var jag bara tvungen att kolla vart MOR tagit vägen. Men jag kom inte undan, hela proceduren gjordes om och det fungerade bra ända tills MOR var på väg tillbaka mot mig. Hon stannade 5 meter framför mig istället för att komma ända in och då Guinness fick tillåtelse att störa sig ja då brast det i stadgan igen. På nytt fick jag göra om det hela, men dock bara en pyttestund denna gång och då gick det bra.
Kontaktövningarna, jag måste tyvärr erkänna att jag hade bättre kontakt nedåt än uppåt men ibland glimtade jag till och då var det full belöning.
Vänstersvängarna när jag bara skall trampa runt börjar ta bra form, är betydligt mycket lättare när MOR vet hur vi skall träna på det.
Inkallning med ställandet testades med större target... det gick så där jag ville gärna fortsätta ända in till MOR efter att jag hade trampat.
Efter ovan övningar var det dags för egen-träning (Lisa måste ju ge Guinness sin halva lydnadstimmeshjälp oxå). Det blev lite rutan (gick så där), hopp över hinder (gick så där), fjärrdirigering (gick så där, gick bättre med bakombelöning), läggande & ställande under gång (gick fort & bra) likaså vanlig inkallning.
Överlag gick det skapligt tycker jag men MOR hade nog uppskattat att jag hade fokuserat lite mera på det vi var där för att utföra. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, yttre omständigheter kan spela en ett spratt ibland, det borde väl MOR veta...som har levt så mycket längre än mig.
För det första var det massor av snö på träningsplanen och för det andra så löpte rottweiler-tiken som tränade timmen precis före oss och hon hade inte lämnat många delar av planen doftfri.
Vi började med en platssliggning (det moment som jag aldrig tidigare rest mig på). MOR gick iväg och gömde sig, men när myrorna i Guinness bakdel satte fart på honom och när han började skälla ja då kunde jag inte stanna kvar mer än ca 1 minut sedan var jag bara tvungen att kolla vart MOR tagit vägen. Men jag kom inte undan, hela proceduren gjordes om och det fungerade bra ända tills MOR var på väg tillbaka mot mig. Hon stannade 5 meter framför mig istället för att komma ända in och då Guinness fick tillåtelse att störa sig ja då brast det i stadgan igen. På nytt fick jag göra om det hela, men dock bara en pyttestund denna gång och då gick det bra.
Kontaktövningarna, jag måste tyvärr erkänna att jag hade bättre kontakt nedåt än uppåt men ibland glimtade jag till och då var det full belöning.
Vänstersvängarna när jag bara skall trampa runt börjar ta bra form, är betydligt mycket lättare när MOR vet hur vi skall träna på det.
Inkallning med ställandet testades med större target... det gick så där jag ville gärna fortsätta ända in till MOR efter att jag hade trampat.
Efter ovan övningar var det dags för egen-träning (Lisa måste ju ge Guinness sin halva lydnadstimmeshjälp oxå). Det blev lite rutan (gick så där), hopp över hinder (gick så där), fjärrdirigering (gick så där, gick bättre med bakombelöning), läggande & ställande under gång (gick fort & bra) likaså vanlig inkallning.
Överlag gick det skapligt tycker jag men MOR hade nog uppskattat att jag hade fokuserat lite mera på det vi var där för att utföra. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, yttre omständigheter kan spela en ett spratt ibland, det borde väl MOR veta...som har levt så mycket längre än mig.
Jaktträning i Lomma...
... med FAR som 1:e dummiekastare.
Igår kväll frågade FAR om han fick följa med oss på dagens träning och det var klart att han fick. Strax innan 10 åkte vi iväg hemmifrån. Vi skulle köra inom Dog Fun och köpa mer käk åt mig... men dom öppnade inte förräns kl 11 så det var bara till att köra direkt till Lomma. Vi gick en lång runda först och jag fick vara lös & ledig. När vi kom in i skogen så fick jag hämta ett par markeringar som FAR kastade. Den första tog jag ett varv med men sedan lämnade jag av snyggt & prydligt. Två dirigeringar fick jag oxå hämta innan vi gick tillbaka för att sluta upp med dom andra.
Alla hade inte kommit så vi gick in på apellplanen och körde lite kontaktövningar (måste ta alla tillfällen i akt), snabb inkallning samt hopp ut och tillbaka och sedan sprang vi tillsammans i full galopp bort till vattenslangen och ur den fick jag dricka så mycket jag ville.
När Margareta & Co och Ulrika & Isa kom hade hade dom några andra i släptåg som jag genast kände igen dofterna av. Det var flatten Isa med matte & husse, dvs de som bott i min trappa tidigare. Det var ett kort men kärt återseende och kanske blir det fler träffar framöver om dom eventuellt blir nya Anthriscus valpköpare, vad kul det hade varit :-).
Nu till dagens träningsrapportering från:
FAR trodde att han skulle få vara passiv åskådare, men se det kan man inte räkna med så han dirigerades ut i skogen med massor av dummiesar.
Det blev först två långa enkelmarkeringar var. Sedan blev det vars två dubbelmarkeringar med två kastare uppe på slänten med svårigheten där dummien landade över stigen. Vid ett tillfälle lämnade både MOR & FAR mig ensam nere hos dom andra. Efter ett litet tag så reste jag mig och ville gärna springa upp till dom, men var på sin vakt och bestämde sig för att testa om fjärrdirigeringen fungerade. Hon skrek sitt och sedan ligg tillsammans med liggtecknet och jag svarade på direkten och belöningen blev stor när dom senare kom ner igen och jag blev överlycklig för att dom inte övergett mig.
Därefter blev det ett stort sök där jag fick börja vilket jag aldrig gjort förr och det tog några sekunder innan jag hade sonderat terrängen och bestämt mig för vad jag skulle välja att hämta in. När det sedan var dags för mig att ta in lite vilt så skickade MOR mig ut men jag vände helt om och tyckte att jag kunde ta det som låg en bit bakom oss bara, men se så enkelt får man tydligen inte göra det för sig (men tvåbeningarna skrattade glatt så jag roade dem lite i alla fall) så jag fick allt ta och springa utåt. Jag tog ett ganska stort varv och kom sedan tillbaka och gjorde ett nytt försök, vilket inte godkändes denna gång heller så det var bara att ge sig ut igen och då sprang jag djupt ut och hämtade in en duva och snabbt tillbaka igen för att få hämta nästa.
Dagens sista övning var viltmarkeringar med bland annat en liden söd brun kanin... ha ha MOR trodde bara att hon tinat upp en massa fåglar och hon blev ganska förvånad när hon såg två lite väl ludna fågelben sticka upp ur den ena påsen.
Överlag så är jag rätt nöjd med MORS agerande idag, dock blev jag lite sur när hon försökte stoppa mig på dubbelmarkeringarna, men jag brydde mig inte ett skit... jag visste att jag kunde lösa uppgiften själv, så det så!
Lite bilder måste vi väl som vanligt ha med, det är rätt kul eller?
Nästan hela gänget, saknas gör Ulrika & Isa samt Kidd och MOR & FAR:
Här blev väntan lite lång... FAR fick inte av dummeisarna från ringen:
men Bell fixade det hela galant ändå:
När det blev Stellas tur så blev denna "dummie" lite väl stor för henne att ta in:
Den övergivna stackaren:
Här tror jag FAR står och funderar över om det ändå inte skulle vara roligt om han oxå hade en flatte att träna med (jag hörde nog hur han frågade ut Margareta om en massa saker och dessutom frågade han om han skulle få rabatterat pris eftersom Bell smutsat ner hans jacka):
Det här är SSV:
Stiliga Syrran Vira
Igår kväll frågade FAR om han fick följa med oss på dagens träning och det var klart att han fick. Strax innan 10 åkte vi iväg hemmifrån. Vi skulle köra inom Dog Fun och köpa mer käk åt mig... men dom öppnade inte förräns kl 11 så det var bara till att köra direkt till Lomma. Vi gick en lång runda först och jag fick vara lös & ledig. När vi kom in i skogen så fick jag hämta ett par markeringar som FAR kastade. Den första tog jag ett varv med men sedan lämnade jag av snyggt & prydligt. Två dirigeringar fick jag oxå hämta innan vi gick tillbaka för att sluta upp med dom andra.
Alla hade inte kommit så vi gick in på apellplanen och körde lite kontaktövningar (måste ta alla tillfällen i akt), snabb inkallning samt hopp ut och tillbaka och sedan sprang vi tillsammans i full galopp bort till vattenslangen och ur den fick jag dricka så mycket jag ville.
När Margareta & Co och Ulrika & Isa kom hade hade dom några andra i släptåg som jag genast kände igen dofterna av. Det var flatten Isa med matte & husse, dvs de som bott i min trappa tidigare. Det var ett kort men kärt återseende och kanske blir det fler träffar framöver om dom eventuellt blir nya Anthriscus valpköpare, vad kul det hade varit :-).
Nu till dagens träningsrapportering från:
FAR trodde att han skulle få vara passiv åskådare, men se det kan man inte räkna med så han dirigerades ut i skogen med massor av dummiesar.
Det blev först två långa enkelmarkeringar var. Sedan blev det vars två dubbelmarkeringar med två kastare uppe på slänten med svårigheten där dummien landade över stigen. Vid ett tillfälle lämnade både MOR & FAR mig ensam nere hos dom andra. Efter ett litet tag så reste jag mig och ville gärna springa upp till dom, men var på sin vakt och bestämde sig för att testa om fjärrdirigeringen fungerade. Hon skrek sitt och sedan ligg tillsammans med liggtecknet och jag svarade på direkten och belöningen blev stor när dom senare kom ner igen och jag blev överlycklig för att dom inte övergett mig.
Därefter blev det ett stort sök där jag fick börja vilket jag aldrig gjort förr och det tog några sekunder innan jag hade sonderat terrängen och bestämt mig för vad jag skulle välja att hämta in. När det sedan var dags för mig att ta in lite vilt så skickade MOR mig ut men jag vände helt om och tyckte att jag kunde ta det som låg en bit bakom oss bara, men se så enkelt får man tydligen inte göra det för sig (men tvåbeningarna skrattade glatt så jag roade dem lite i alla fall) så jag fick allt ta och springa utåt. Jag tog ett ganska stort varv och kom sedan tillbaka och gjorde ett nytt försök, vilket inte godkändes denna gång heller så det var bara att ge sig ut igen och då sprang jag djupt ut och hämtade in en duva och snabbt tillbaka igen för att få hämta nästa.
Dagens sista övning var viltmarkeringar med bland annat en liden söd brun kanin... ha ha MOR trodde bara att hon tinat upp en massa fåglar och hon blev ganska förvånad när hon såg två lite väl ludna fågelben sticka upp ur den ena påsen.
Överlag så är jag rätt nöjd med MORS agerande idag, dock blev jag lite sur när hon försökte stoppa mig på dubbelmarkeringarna, men jag brydde mig inte ett skit... jag visste att jag kunde lösa uppgiften själv, så det så!
Lite bilder måste vi väl som vanligt ha med, det är rätt kul eller?
Nästan hela gänget, saknas gör Ulrika & Isa samt Kidd och MOR & FAR:
Här blev väntan lite lång... FAR fick inte av dummeisarna från ringen:
men Bell fixade det hela galant ändå:
När det blev Stellas tur så blev denna "dummie" lite väl stor för henne att ta in:
Den övergivna stackaren:
Här tror jag FAR står och funderar över om det ändå inte skulle vara roligt om han oxå hade en flatte att träna med (jag hörde nog hur han frågade ut Margareta om en massa saker och dessutom frågade han om han skulle få rabatterat pris eftersom Bell smutsat ner hans jacka):
Det här är SSV:
Stiliga Syrran Vira
Rapport...
... från kvällens Fart & Fläkt träning:
Det blev inget bussåkande ikväll, nä gråben är ju som sagt tillbaka. MOR ojade sig dock lite över att hon skulle köra, men vi fick sällskap av LILLMATTE och allt gick bra så nu går det säkert lättare redan nästa gång.
Det blev ej heller någon tur inom Lund, Guinness fick tyvärr stå över träningen idag för att hans matte Lena var febrig & förkyld. Så jag blev grillad i 1 timme och 10 minuter.
MOR började med att redovisa för Lisa hur veckans träning hade gått och då fick vi skämmas lite över att vi inte övat tillräckligt på det som vi borde, dvs kontakten. Men Lisa har ju ett brett register så idag blev det kontaktövningar med nytt spännande godis för att väcka extra intresse och jag ber att få meddela: DET FUNKADE! Nu hoppas jag att MOR införskaffar samma goda träningsgodis.
Efter kontaktstunden, så blev det lite bus efter buseriet, blev det snabba inkallningar med kamp som belöning. Ställande under inkallning med belöning bakåt körde vi lite oxå och "var é rutan?" resulterade i det bästa försöken jag gjort hitintills. Ja, förutom en gång när jag blev totalt faststelnad precis i ingången till rutan och behövde bra med hjälp för att våga komma loss igen. Ärligt talat så var jag lite rädd för att MOR skulle bli förbannad för att jag gjorde fel, men se det blev hon inte alls, hon sa bara kom igen killen, alla kan vi göra fel ibland. Apporteringen & hopphoppet och fjärrdirren, jo det gick väl oxå ganska skapligt.
Det som var extra roligt idag var att jag fick testa vittringsapportering. Det tog inte så många försök innan jag förstod att det hela gick ut på att hitta rätt pinne, dvs den som luktade MOR. Dock förstod jag inte direkt att meningen också var att jag skulle plocka upp den OCH lämna över den till MOR utan att tugga på den. Men det gick som sagt var skapligt till att vara första gången.
Otroligt men sant... imorgon är det FREDAG igen. MOR tänker klara av tvätten då igen för att ha hela helgen fri för hundträning och annat kul. Det tycker jag är rätt bra planerat av MOR.
Det blev inget bussåkande ikväll, nä gråben är ju som sagt tillbaka. MOR ojade sig dock lite över att hon skulle köra, men vi fick sällskap av LILLMATTE och allt gick bra så nu går det säkert lättare redan nästa gång.
Det blev ej heller någon tur inom Lund, Guinness fick tyvärr stå över träningen idag för att hans matte Lena var febrig & förkyld. Så jag blev grillad i 1 timme och 10 minuter.
MOR började med att redovisa för Lisa hur veckans träning hade gått och då fick vi skämmas lite över att vi inte övat tillräckligt på det som vi borde, dvs kontakten. Men Lisa har ju ett brett register så idag blev det kontaktövningar med nytt spännande godis för att väcka extra intresse och jag ber att få meddela: DET FUNKADE! Nu hoppas jag att MOR införskaffar samma goda träningsgodis.
Efter kontaktstunden, så blev det lite bus efter buseriet, blev det snabba inkallningar med kamp som belöning. Ställande under inkallning med belöning bakåt körde vi lite oxå och "var é rutan?" resulterade i det bästa försöken jag gjort hitintills. Ja, förutom en gång när jag blev totalt faststelnad precis i ingången till rutan och behövde bra med hjälp för att våga komma loss igen. Ärligt talat så var jag lite rädd för att MOR skulle bli förbannad för att jag gjorde fel, men se det blev hon inte alls, hon sa bara kom igen killen, alla kan vi göra fel ibland. Apporteringen & hopphoppet och fjärrdirren, jo det gick väl oxå ganska skapligt.
Det som var extra roligt idag var att jag fick testa vittringsapportering. Det tog inte så många försök innan jag förstod att det hela gick ut på att hitta rätt pinne, dvs den som luktade MOR. Dock förstod jag inte direkt att meningen också var att jag skulle plocka upp den OCH lämna över den till MOR utan att tugga på den. Men det gick som sagt var skapligt till att vara första gången.
Otroligt men sant... imorgon är det FREDAG igen. MOR tänker klara av tvätten då igen för att ha hela helgen fri för hundträning och annat kul. Det tycker jag är rätt bra planerat av MOR.
Lite vinter...
... i Skåneland har det allt varit idag. Lite snö på marken, lite i luften men attans vad blåsigt & kallt, men det hindrade inte oss för att åka till Ängshög (ni trogna läsare börjar väl lära er nu att det är där Berit & Vira bor) med stora delar av Anthriscus gänget & "utbölingen" från Concurro (Lakkan).
Som så många gånger nu de senaste veckorna så blev vi upphämtade himmavid av för dagen en väldigt k(r)axig Marie & Lakkan. Försäkerhetsskull så var vi ute i god tid, man skall ta det lugnt på vägarna när det är vinteväglag. Men det var toppen att komma fram i tid för då blev det tid för mig & Lakkan att få dra ett par riktiga vändor på åkrarna och göra av med lite överskottsenergi.
Strax innan 10 dök resterande tappra träningsekipage upp... vi var hela 11 st 2- & 4-beningar. Skitkul, det var längesedan vi var så många på en gång. För att undgå den värsta blåsten så drog vi oss nedåt till deras nedersta hage. Där började vi med en lång walk up - där dummiesar kastades framåt/bakåt och det gällde minsann att vara på hugget hela tiden för plötsligt skickades man bara iväg utav sin matte eller husse. Det gick lite si så där med hämtande för många av oss, vädret/blåsten ställde nog till det en del men för mig var det oxå att jag tycker det är förbaskat läskigt att komma in med en dummie när så många håller stenkoll på en. Istället för att skynda mig in till MOR så blir jag osäker och tramsar lite istället. Jag vet inte hur jag skall komma över denna rädsla... tycker att vi tränar på det varje gång i någon form... men det hjälper inte.
Kamerorna hade det lite tufft i kylan... batterierna frös nog allt lite dom oxå precis som LILLMATTE:
Men några bra bilder blev det dock. Här kommer några från walk-upen, från vänster Castor & Micke och Enzo & Camilla:
Kid & Eva, Lakkan & Marie, Vira & Berit, jag & MOR:
Isa & Ulrika, Bell, Spot & Margareta samt Elliot & Ann:
Ibland blev det lite oreda i ledet, men det händer så lätt:
Lakkan fullt fokuserad på markeringen och Marie fullt fukoserad på Lakkan:
Vi delade sedan upp oss i 2 grupper, en dummiestation & en viltstation. Jag började på dummiestationen och vi började med vars 2 långa dirigeringar och avslutade med att vars en dubbelmarkering kastades av Margareta (Castors matte) uppe på en liten backe. Dirigeringarna gick jättebra & dubbelmarkeringarna hyfsat bra. Dock var det lite synd om Spot som råkade trampa lite snett på vägen ner efter att fått hämtat en markering... hoppas så klart att det inte var något allvarligt.
Margareta på väg mot dirigeringsövningen, snacka om synkade hundar:
Bell(?) in action, snabb som en vessla plockar han upp och vänder som på en femöring:
En annan (jag) tar lite längre tid på mig i motvinden, men jag hade ingen tanke på att byta dummie:
Sedan bytte vi station. Margareta vadade över bäcken med Bell & Spott och sedan skiftades vi om att skickas på en and-markering och en kanin-dirigering. Just denna övning, dvs över en bäck och upp på land har jag aldrig gjort med vilt. Markeringen klarade jag av bra och jag bar viltet över bäcken tillbaka men när MOR kom inom synhåll så dumpade jag viltet på marken och MOR fick locka rejält på mig gör att jag skulle ta upp det igen och lämna av det hos henne. När jag skickades på dirigeringen blev jag lite tveksam att gå över bäcken... men Margareta kallade på mig och då sprang jag över och hämtade kaninen och tog mig tillbaka samma väg och upprepade avlämningsproceduren. När övningen var färdig så hörde jag att MOR bad om hjälp, hon vill tydligen inte riktigt acceptera att jag fortfarande släpper viltet. Så tre gånger kastades kaninen ut och Margareta befann sig på halva vägen och då tyckte jag att det var bäst att bege mig ända in till MOR. Jag kan inte riktigt förklara varför jag gör som jag gör alltid... jag vet ju faktiskt var jag SKALL lämna av det jag har hämtat. Men vi får hoppas att vi båda kan briga lite ordning i detta problem då vår jaktkurs startar i början på mars.
Eva kastberedd:
Spot (?) kommer i full galopp från andra sidan bäcken:
Snabbt upplock:
och tillbaka igen:
Här kommer Kidden med anden:
och kaninen:
Här kommer Bell (?) och hämtar anden:
och kaninen:
Här kommer jag:
och jag igen:
och här var jag straffkommenderad:
Efter dessa övningar och nästan tre timmars träing så kände vi oss alla nöjda och lite väl frusna, så vi packade ihop oss påbörjade vandringen tillbaka till gårdsplanen. Trots att MOR offrat mitt gamla täcke att fungera som sittunderlag åt mig för att förhindra att jag skulle drabbas av vattensvans igen så var jag både blöt & kall så det blev ordentlig avtorkning innan täcket åkte på och jag fick hoppa in och värma mig tättintill gosiga Lakkan.
Alla 2-beningar försvann sedan snabbt in i huset och fick tydligen värma sig inomhus & avnjuta en väldans god gulaschsoppa med hembakat bröd och sedan dessutom en smarrig äpplekaka med vanlijsås. Men det kunde dom vara värda... dom har ju ingen päls så som vi som värmer dom.
Camilla höll sig framme:
Nägra hungriga:
Vid halv tre snåret bar det sedan av hemåt igen och eftermiddagen gick mest åt till att vila innan Sara & Danny kom på trevligt middagsbesök.
Det har verkligen varit en toppendag idag men nu börjar krafterna att ta slut igen... bokstäverna går ihop så det är nog hög tid att bege sig in till LILLMATTE och värma hennes fötter lite.
TACK alla för jättetrevligt sällskap!
Som så många gånger nu de senaste veckorna så blev vi upphämtade himmavid av för dagen en väldigt k(r)axig Marie & Lakkan. Försäkerhetsskull så var vi ute i god tid, man skall ta det lugnt på vägarna när det är vinteväglag. Men det var toppen att komma fram i tid för då blev det tid för mig & Lakkan att få dra ett par riktiga vändor på åkrarna och göra av med lite överskottsenergi.
Strax innan 10 dök resterande tappra träningsekipage upp... vi var hela 11 st 2- & 4-beningar. Skitkul, det var längesedan vi var så många på en gång. För att undgå den värsta blåsten så drog vi oss nedåt till deras nedersta hage. Där började vi med en lång walk up - där dummiesar kastades framåt/bakåt och det gällde minsann att vara på hugget hela tiden för plötsligt skickades man bara iväg utav sin matte eller husse. Det gick lite si så där med hämtande för många av oss, vädret/blåsten ställde nog till det en del men för mig var det oxå att jag tycker det är förbaskat läskigt att komma in med en dummie när så många håller stenkoll på en. Istället för att skynda mig in till MOR så blir jag osäker och tramsar lite istället. Jag vet inte hur jag skall komma över denna rädsla... tycker att vi tränar på det varje gång i någon form... men det hjälper inte.
Kamerorna hade det lite tufft i kylan... batterierna frös nog allt lite dom oxå precis som LILLMATTE:
Men några bra bilder blev det dock. Här kommer några från walk-upen, från vänster Castor & Micke och Enzo & Camilla:
Kid & Eva, Lakkan & Marie, Vira & Berit, jag & MOR:
Isa & Ulrika, Bell, Spot & Margareta samt Elliot & Ann:
Ibland blev det lite oreda i ledet, men det händer så lätt:
Lakkan fullt fokuserad på markeringen och Marie fullt fukoserad på Lakkan:
Vi delade sedan upp oss i 2 grupper, en dummiestation & en viltstation. Jag började på dummiestationen och vi började med vars 2 långa dirigeringar och avslutade med att vars en dubbelmarkering kastades av Margareta (Castors matte) uppe på en liten backe. Dirigeringarna gick jättebra & dubbelmarkeringarna hyfsat bra. Dock var det lite synd om Spot som råkade trampa lite snett på vägen ner efter att fått hämtat en markering... hoppas så klart att det inte var något allvarligt.
Margareta på väg mot dirigeringsövningen, snacka om synkade hundar:
Bell(?) in action, snabb som en vessla plockar han upp och vänder som på en femöring:
En annan (jag) tar lite längre tid på mig i motvinden, men jag hade ingen tanke på att byta dummie:
Sedan bytte vi station. Margareta vadade över bäcken med Bell & Spott och sedan skiftades vi om att skickas på en and-markering och en kanin-dirigering. Just denna övning, dvs över en bäck och upp på land har jag aldrig gjort med vilt. Markeringen klarade jag av bra och jag bar viltet över bäcken tillbaka men när MOR kom inom synhåll så dumpade jag viltet på marken och MOR fick locka rejält på mig gör att jag skulle ta upp det igen och lämna av det hos henne. När jag skickades på dirigeringen blev jag lite tveksam att gå över bäcken... men Margareta kallade på mig och då sprang jag över och hämtade kaninen och tog mig tillbaka samma väg och upprepade avlämningsproceduren. När övningen var färdig så hörde jag att MOR bad om hjälp, hon vill tydligen inte riktigt acceptera att jag fortfarande släpper viltet. Så tre gånger kastades kaninen ut och Margareta befann sig på halva vägen och då tyckte jag att det var bäst att bege mig ända in till MOR. Jag kan inte riktigt förklara varför jag gör som jag gör alltid... jag vet ju faktiskt var jag SKALL lämna av det jag har hämtat. Men vi får hoppas att vi båda kan briga lite ordning i detta problem då vår jaktkurs startar i början på mars.
Eva kastberedd:
Spot (?) kommer i full galopp från andra sidan bäcken:
Snabbt upplock:
och tillbaka igen:
Här kommer Kidden med anden:
och kaninen:
Här kommer Bell (?) och hämtar anden:
och kaninen:
Här kommer jag:
och jag igen:
och här var jag straffkommenderad:
Efter dessa övningar och nästan tre timmars träing så kände vi oss alla nöjda och lite väl frusna, så vi packade ihop oss påbörjade vandringen tillbaka till gårdsplanen. Trots att MOR offrat mitt gamla täcke att fungera som sittunderlag åt mig för att förhindra att jag skulle drabbas av vattensvans igen så var jag både blöt & kall så det blev ordentlig avtorkning innan täcket åkte på och jag fick hoppa in och värma mig tättintill gosiga Lakkan.
Alla 2-beningar försvann sedan snabbt in i huset och fick tydligen värma sig inomhus & avnjuta en väldans god gulaschsoppa med hembakat bröd och sedan dessutom en smarrig äpplekaka med vanlijsås. Men det kunde dom vara värda... dom har ju ingen päls så som vi som värmer dom.
Camilla höll sig framme:
Nägra hungriga:
Vid halv tre snåret bar det sedan av hemåt igen och eftermiddagen gick mest åt till att vila innan Sara & Danny kom på trevligt middagsbesök.
Det har verkligen varit en toppendag idag men nu börjar krafterna att ta slut igen... bokstäverna går ihop så det är nog hög tid att bege sig in till LILLMATTE och värma hennes fötter lite.
TACK alla för jättetrevligt sällskap!
Veckans...
... höjdpunkt har varit kvällens träningspass (hitintills i alla fall).
Det blev ett halvvägs bussåkande idag oxå, börjar faktiskt hälsa så nätt på några trevliga pendlare som tycker att jag uppför mig exemplariskt (kul att få höra sådant).
Träningen hos Fart & fläkt var lite annorlunda ikväll. Nu blir det inget mer sittande i bilen för mig eller Guinness när den andre jobbar. Nu utnyttjar vi alla hela timmen... en halvtimma utan Lisa och den andra med roliga Lisa.
Idag började vi med gemensam platsliggning. Först stod MOR en stund så att jag kunde se henne, sedan så försvann hon. Jag låg snällt kvar och väntade... för hon har hitintills aldrig försvunnit från mig utan att dyka upp igen, vilket hon gjorde även idag.
Jag fick därefter äran att börja träna med Lisa. Det blev flera typer av apporteringshämtningsövningar till en början. Först blev jag kvarhållen medans Lisa sprang ut med apporten, jag släpptes lös och for som en raket efter Lisa och träapporten som samtidigt slängts iväg. Det gick lika fort ut från MOR som tillbaka in till MOR. Sedan fick jag pröva att plocka upp apporten på lite kortare avstånd och att jag då skulle plocka upp den från rätt håll och sedan fick jag bära omkring den en hel del.
Sedan åkte musmattan fram och jag fick provtrampa ett par gånger före vi gick mot hopphindret. Jag hoppar ut fint, sätter mig bra, dock fortfarande delvis vänd ifrån MOR, men det försöker vi lösa senare.
Bakåtbelöning fick jag pröva på när vi testade inkallning med ställande, det var annorlunda OCH kul och eftersom att kraven är inte så högt ställda på mig så här från början på nya moment så gör det inte så mycket att det inte sitter riktigt på de första försöken.
Sedan var det sidbyte. Jag ocj MOR körde lite kontakt övningar av olika slag, ganska bra kontakt för att vara mig verkade det som på MORS beröm. Sedan blev det försök till snabbt läggande, lite ställande m m.
Avslutade gjorde vi med fjärrdirigeringar och MOR fick "order" om att utöka avståndet lite och räkna till 10 mellan bytena. Skall bli spännande att se hur det kommer att fungera då.
Nu skall det tränas på fram till nästa vecka och har vi riktig tur så kanske t o m bilen är färdig då (bilfirman hade sagt till MOR idag att om ungefär en vecka så skulle den kunna vara klar. Snälla hjälp oss att hålla tummarna för att det blir så oxå!
Idag fick MOR besked på att hon får vara ledig varannan fredag eftermiddag så att vi kan gå på Apporteringskurs. Denna gång blir det i nybörjareklassen, dvs för alla oss med fokus på att starta på jaktprov i Nybörjarklass. Start 6:e mars. Gruppträningarna på Fart & fläkt skall sätta igång i vecka 9 och det blir på tisdagar förmodligen. Alltså mycket roligt att se fram emot i vår :-)
Måste avsluta med en ny forskningsfakta som jag hämtat från Lisas hemsida, vad tror ni om detta?
JU MER BELÖNINGAR DESTO LYDIGARE HUND
JU MER BESTRAFFNINGAR DESTO OLYDIGARE HUND + FLER PROBLEMBETEENDE HOS HUNDEN
Jag kan tänka mig att bli ännu lydigare om belöningarna fortsätter hagla...
Det blev ett halvvägs bussåkande idag oxå, börjar faktiskt hälsa så nätt på några trevliga pendlare som tycker att jag uppför mig exemplariskt (kul att få höra sådant).
Träningen hos Fart & fläkt var lite annorlunda ikväll. Nu blir det inget mer sittande i bilen för mig eller Guinness när den andre jobbar. Nu utnyttjar vi alla hela timmen... en halvtimma utan Lisa och den andra med roliga Lisa.
Idag började vi med gemensam platsliggning. Först stod MOR en stund så att jag kunde se henne, sedan så försvann hon. Jag låg snällt kvar och väntade... för hon har hitintills aldrig försvunnit från mig utan att dyka upp igen, vilket hon gjorde även idag.
Jag fick därefter äran att börja träna med Lisa. Det blev flera typer av apporteringshämtningsövningar till en början. Först blev jag kvarhållen medans Lisa sprang ut med apporten, jag släpptes lös och for som en raket efter Lisa och träapporten som samtidigt slängts iväg. Det gick lika fort ut från MOR som tillbaka in till MOR. Sedan fick jag pröva att plocka upp apporten på lite kortare avstånd och att jag då skulle plocka upp den från rätt håll och sedan fick jag bära omkring den en hel del.
Sedan åkte musmattan fram och jag fick provtrampa ett par gånger före vi gick mot hopphindret. Jag hoppar ut fint, sätter mig bra, dock fortfarande delvis vänd ifrån MOR, men det försöker vi lösa senare.
Bakåtbelöning fick jag pröva på när vi testade inkallning med ställande, det var annorlunda OCH kul och eftersom att kraven är inte så högt ställda på mig så här från början på nya moment så gör det inte så mycket att det inte sitter riktigt på de första försöken.
Sedan var det sidbyte. Jag ocj MOR körde lite kontakt övningar av olika slag, ganska bra kontakt för att vara mig verkade det som på MORS beröm. Sedan blev det försök till snabbt läggande, lite ställande m m.
Avslutade gjorde vi med fjärrdirigeringar och MOR fick "order" om att utöka avståndet lite och räkna till 10 mellan bytena. Skall bli spännande att se hur det kommer att fungera då.
Nu skall det tränas på fram till nästa vecka och har vi riktig tur så kanske t o m bilen är färdig då (bilfirman hade sagt till MOR idag att om ungefär en vecka så skulle den kunna vara klar. Snälla hjälp oss att hålla tummarna för att det blir så oxå!
Idag fick MOR besked på att hon får vara ledig varannan fredag eftermiddag så att vi kan gå på Apporteringskurs. Denna gång blir det i nybörjareklassen, dvs för alla oss med fokus på att starta på jaktprov i Nybörjarklass. Start 6:e mars. Gruppträningarna på Fart & fläkt skall sätta igång i vecka 9 och det blir på tisdagar förmodligen. Alltså mycket roligt att se fram emot i vår :-)
Måste avsluta med en ny forskningsfakta som jag hämtat från Lisas hemsida, vad tror ni om detta?
JU MER BELÖNINGAR DESTO LYDIGARE HUND
JU MER BESTRAFFNINGAR DESTO OLYDIGARE HUND + FLER PROBLEMBETEENDE HOS HUNDEN
Jag kan tänka mig att bli ännu lydigare om belöningarna fortsätter hagla...
Vad alla är snälla ...
... mot oss förtillfället billösa stackare.
MOR hade fått erbjudande om att få låna en bil idag, men då MOR ställde vissa kontrollfrågor så stöp det hela på att den bilen var en automatare och det har MOR aldrig kört i hela sitt liv och ville så ej heller göra för första gången i denna situation. Så istället steg Fredrik & Sigge upp och skjutsade oss till Lomma denna söndagsmorgon.
Vi hann gå en runda innan de andra dök upp, vi blev inte så många... det är ju flunsatider för tillfället. Men MBS var på plats likaså EK & UM och så vi HFW förstås.
Nu till självaste träningen:
Vi promenixade ut i furet och satte igång direkt med vars 2 markeringar med varierande avstånd. Undrar förresten av vilken anledning vi slapp stadgeövningarna idag? Mina 2 markeringar spikade jag bra trots att Kidden befann sig därute (fast på andra sidan), hemspringet gick spikrakt, inga vändor och avlämnandet skedde snyggt sittande vid MORS vänstra sida.
Lilla söta löpande Molly i väntan på sin tur:
Vi förlyttade oss sedan till en plats där aldrig jag tränat förut. Där blev det först en enkelmarkering där vi var tvungna att ta oss igenom lite snårighet på både vägen ut & in. Sedan blev det en dubbelmarkering, en på samma ställe och en på motsatta hållet. Här fick man släppa fokus på den första för att vändas upp mot den andra för att återigen vändas tillbaka och skickas på den första och när den var avlämnad så vändes man upp mot den andra och ja så var det fixat.
Bell på väg in från den snåriga markeringen:
Kidden på väg ut:
Glad Walle efter lyckad grävning, jag passade på medans MOR var ute på fotograferingstur (obs! det är ingen mask som hänger i mungipan, bara lite dräggel:
Sedan förflyttning igen och därefter en lång markering med en efterföljande dirigering (en dummie hade smugits ner på marken när vi var på väg tillbaka).
Jag ut:
Jag in:
Dirigerad ut igen:
Pang på och hem igen:
Sedan fick vi vila hjärnorna lite medans vi fick ta oss en längre kisserunda med en liten paus när M försvann från sina killar för att förbereda för våran långa dirigeringsövning senare.
Sedan fick vi göra linjeupptag på Lommas längsta och spikraka stig, 10 dummiesar var utlagda med ett par meters mellanrum. Här gjorde jag en liten fadäs, jag valde inte den närmaste tygdummiesen, jag tog den andra kanindummiesen först, men annars fanns det inget att klaga på för MOR.
I lomma växer dummiesar på träd... jättepraktiskt:
Sista övningen för dagen var en skitlång dirigering. Jag sprang rakt ut till det var ca 1/4 del kvar, då vek jag av till höger och sprang runt lite, MOR fick stopp på mig efter ett tag och sedan lydde jag order att fortsätta rakt ut. Dock kom jag lite långt ut men när jag vände tillbaka så fick jag dummisen i nosa min och gladeligen vände jag hemåt.
Istället för att ta bussen hem så fick vi erbjudande att åka med MBS och det tackade vi naturligtvis inte nej till. Jag hade lite svårt för att våga ta hoppet upp i deras höga bil, men med lite hjälp så gick det bra. Det tog dock lite tid innan vi kom iväg för Margareta hade plötsligt ingen bilnyckel, men hon hade öppnat bilen så den kunde inte vara så långt borta. Först genomgicks alla fickor i jacka & byxor, sedan gicks hela bilen igenom, men ingen ingen nyckel i sikte. M hade varit en tur om klubbstugans baksida så lite letande gjordes där oxå, men ack nej. Vi fick hoppa ut igen för att se så att inte nyckeln trillat ur M:s ficka då hon var i bäddade innan vi hoppade in första gången, men nä de var spårlöst borta. MOR bad M börja klä av sig och tillsammans skulle jackan gås igenom och vad fann MOR, nyckeln så klart, den låg i fickan som man kan nå lixom från sidan. Ha ha, M hade burit omkring på den hela tiden. Vi kom iväg och vi är fortfarande övertygade om att vi trots allt ändå kom hem snabbare än med bussen.
På bilden är det jag längst till vänster.
MOR berömde mig efter dagens träning, poängterade att jag inte tramsat en enda gång vid avlämnandet och sa att detta nog var den bästa träningen jag genomfört på mina snart 3 år. Jag kände det faktiskt så själv oxå och måste säga att det var roligare så här utan tjafs.
Tack för en trevlig träningsförmiddag och så klart ett spciellt stort TACK till våra privatchaufförer.
MOR hade fått erbjudande om att få låna en bil idag, men då MOR ställde vissa kontrollfrågor så stöp det hela på att den bilen var en automatare och det har MOR aldrig kört i hela sitt liv och ville så ej heller göra för första gången i denna situation. Så istället steg Fredrik & Sigge upp och skjutsade oss till Lomma denna söndagsmorgon.
Vi hann gå en runda innan de andra dök upp, vi blev inte så många... det är ju flunsatider för tillfället. Men MBS var på plats likaså EK & UM och så vi HFW förstås.
Nu till självaste träningen:
Vi promenixade ut i furet och satte igång direkt med vars 2 markeringar med varierande avstånd. Undrar förresten av vilken anledning vi slapp stadgeövningarna idag? Mina 2 markeringar spikade jag bra trots att Kidden befann sig därute (fast på andra sidan), hemspringet gick spikrakt, inga vändor och avlämnandet skedde snyggt sittande vid MORS vänstra sida.
Lilla söta löpande Molly i väntan på sin tur:
Vi förlyttade oss sedan till en plats där aldrig jag tränat förut. Där blev det först en enkelmarkering där vi var tvungna att ta oss igenom lite snårighet på både vägen ut & in. Sedan blev det en dubbelmarkering, en på samma ställe och en på motsatta hållet. Här fick man släppa fokus på den första för att vändas upp mot den andra för att återigen vändas tillbaka och skickas på den första och när den var avlämnad så vändes man upp mot den andra och ja så var det fixat.
Bell på väg in från den snåriga markeringen:
Kidden på väg ut:
Glad Walle efter lyckad grävning, jag passade på medans MOR var ute på fotograferingstur (obs! det är ingen mask som hänger i mungipan, bara lite dräggel:
Sedan förflyttning igen och därefter en lång markering med en efterföljande dirigering (en dummie hade smugits ner på marken när vi var på väg tillbaka).
Jag ut:
Jag in:
Dirigerad ut igen:
Pang på och hem igen:
Sedan fick vi vila hjärnorna lite medans vi fick ta oss en längre kisserunda med en liten paus när M försvann från sina killar för att förbereda för våran långa dirigeringsövning senare.
Sedan fick vi göra linjeupptag på Lommas längsta och spikraka stig, 10 dummiesar var utlagda med ett par meters mellanrum. Här gjorde jag en liten fadäs, jag valde inte den närmaste tygdummiesen, jag tog den andra kanindummiesen först, men annars fanns det inget att klaga på för MOR.
I lomma växer dummiesar på träd... jättepraktiskt:
Sista övningen för dagen var en skitlång dirigering. Jag sprang rakt ut till det var ca 1/4 del kvar, då vek jag av till höger och sprang runt lite, MOR fick stopp på mig efter ett tag och sedan lydde jag order att fortsätta rakt ut. Dock kom jag lite långt ut men när jag vände tillbaka så fick jag dummisen i nosa min och gladeligen vände jag hemåt.
Istället för att ta bussen hem så fick vi erbjudande att åka med MBS och det tackade vi naturligtvis inte nej till. Jag hade lite svårt för att våga ta hoppet upp i deras höga bil, men med lite hjälp så gick det bra. Det tog dock lite tid innan vi kom iväg för Margareta hade plötsligt ingen bilnyckel, men hon hade öppnat bilen så den kunde inte vara så långt borta. Först genomgicks alla fickor i jacka & byxor, sedan gicks hela bilen igenom, men ingen ingen nyckel i sikte. M hade varit en tur om klubbstugans baksida så lite letande gjordes där oxå, men ack nej. Vi fick hoppa ut igen för att se så att inte nyckeln trillat ur M:s ficka då hon var i bäddade innan vi hoppade in första gången, men nä de var spårlöst borta. MOR bad M börja klä av sig och tillsammans skulle jackan gås igenom och vad fann MOR, nyckeln så klart, den låg i fickan som man kan nå lixom från sidan. Ha ha, M hade burit omkring på den hela tiden. Vi kom iväg och vi är fortfarande övertygade om att vi trots allt ändå kom hem snabbare än med bussen.
På bilden är det jag längst till vänster.
MOR berömde mig efter dagens träning, poängterade att jag inte tramsat en enda gång vid avlämnandet och sa att detta nog var den bästa träningen jag genomfört på mina snart 3 år. Jag kände det faktiskt så själv oxå och måste säga att det var roligare så här utan tjafs.
Tack för en trevlig träningsförmiddag och så klart ett spciellt stort TACK till våra privatchaufförer.
Apellplansnötning...
... i Lomma blev det så här på kvällskanten ikväll.
Våra privatchaffisar (snälla Marie & Lakkan) frågade om vi hade lust att hänga på dom när de ändå skulle ditom och få lite hjälp med lösrullen, vad det nu kan vara för något, roligt namn i alla fall.
Det blev mycket kamp & kontaktövningar, lite fjärr, lite ställande, lite läggande, lite hopp, lite apport åsså rutan förrstås.
Jag hade rejält kul ikväll, det är toppen när det leks så mycket, dock är jag inte helt övertygad om att MOR stundtals tyckte detsamma... men hon får skylla sig själv det är inte jag som infört detta i lydnadsträningen.
Imorgon är det fredag igen... härligt när hela flocken blir tillsammans lite mera.
Våra privatchaffisar (snälla Marie & Lakkan) frågade om vi hade lust att hänga på dom när de ändå skulle ditom och få lite hjälp med lösrullen, vad det nu kan vara för något, roligt namn i alla fall.
Det blev mycket kamp & kontaktövningar, lite fjärr, lite ställande, lite läggande, lite hopp, lite apport åsså rutan förrstås.
Jag hade rejält kul ikväll, det är toppen när det leks så mycket, dock är jag inte helt övertygad om att MOR stundtals tyckte detsamma... men hon får skylla sig själv det är inte jag som infört detta i lydnadsträningen.
Imorgon är det fredag igen... härligt när hela flocken blir tillsammans lite mera.
Åsså...
... har man varit på Fart & fläkt igen ikväll.
Vi tog bussen precis som i förra veckan till Lund och därifrån åkte vi vidare med Lena & Guinness (återigen tack för skjutsen).
Guinness var först ut på banan och jag satt & vilade mig i form i bilen.
När det var dags för mig att komma ut så var jag riktigt taggad, MOR sa att sådan har hon aldrig sett mig förut. När jag kom innanför grinden så startade vi att kampa lite och jag var mer än med på notorna... men så höjdes kraven på mig att jag skulle kolla på MOR i tid och otid och då blir det svårt för mig att utöva vissa saker som dom (Lisa & MOR) vill att jag skall göra. Men jag kämpar på med det som är det svåraste jag vet, dvs att bibehålla fokusen.
Vi gick sedan över till rutträningen, som idag bestod av 3 ganska nära intilliggande rutor. Från mitten av dessa tre så skickades jag till de alla allteftersom och det gick bra ända tills det plötsligt hade smugit sig in en ny kursare på planen. Jag tvärstannade på vägen och lade mig ner och spanade bort mot "inkräktaren" men jag fick inte tillåtelse att springa dit och då var det lika bra att fortsätta in i rutan och trampa på targeten. Vid nästa försök så var jag fullt fokuserad igen.
Sista övningen idag var att hantera träapportbocken på rätt sätt. Jag greppade den lite väl tidigt när MOR satte ner den framför mig och när den kastades iväg en pyttebit så tyckte jag inte det var lönt att sätta på turbon, så då blev det lite längsamt, men när den kastades iväg en bra bit så drog jag på. Avlämningarna var det inte mycket för dem att gnälla över.
Det är så synd att tiden går så snabbt när vi är där, men det gör den när man har roligt sägs det!
Tack & hej leverpastej!
Vi tog bussen precis som i förra veckan till Lund och därifrån åkte vi vidare med Lena & Guinness (återigen tack för skjutsen).
Guinness var först ut på banan och jag satt & vilade mig i form i bilen.
När det var dags för mig att komma ut så var jag riktigt taggad, MOR sa att sådan har hon aldrig sett mig förut. När jag kom innanför grinden så startade vi att kampa lite och jag var mer än med på notorna... men så höjdes kraven på mig att jag skulle kolla på MOR i tid och otid och då blir det svårt för mig att utöva vissa saker som dom (Lisa & MOR) vill att jag skall göra. Men jag kämpar på med det som är det svåraste jag vet, dvs att bibehålla fokusen.
Vi gick sedan över till rutträningen, som idag bestod av 3 ganska nära intilliggande rutor. Från mitten av dessa tre så skickades jag till de alla allteftersom och det gick bra ända tills det plötsligt hade smugit sig in en ny kursare på planen. Jag tvärstannade på vägen och lade mig ner och spanade bort mot "inkräktaren" men jag fick inte tillåtelse att springa dit och då var det lika bra att fortsätta in i rutan och trampa på targeten. Vid nästa försök så var jag fullt fokuserad igen.
Sista övningen idag var att hantera träapportbocken på rätt sätt. Jag greppade den lite väl tidigt när MOR satte ner den framför mig och när den kastades iväg en pyttebit så tyckte jag inte det var lönt att sätta på turbon, så då blev det lite längsamt, men när den kastades iväg en bra bit så drog jag på. Avlämningarna var det inte mycket för dem att gnälla över.
Det är så synd att tiden går så snabbt när vi är där, men det gör den när man har roligt sägs det!
Tack & hej leverpastej!
Jaktträning... *Bilduppdatering + videoklipp*
... i Blentarpsskogen.
Strax efter 08.30 kom Marie&Lakrits-taxin och hämtade oss. LILLMATTE följde oxå med idag för hon är lite nere just nu, det har tyvärr tagit slut mellan henne och Den långe smale efter nästan 3 år och hon behövde något roligare att tänka på och vad passar då bättre än att följa med och titta på när vi fartfyllda flattar med mattar tränar :-)
Flitiga gänget:
Vi började med stadga som alltid... det är såååååå nyttigt tycker våra 2-beningar. Först var det serpentingång utan & med dummie, det var roligare med dummie än utan. Sedan blev det dummiehämtning/avlämning genom ringen, här tycker jag det är lite läskigt men efter ett par gånger då ingen gjort ett endaste anspråk på min dummie så känns det ok. Avslutningsvis så blev det inkallning genom ringen med en stående dummie som störning, detta var en baggis, jag stannar nämligen inte frivilligt upp i ringen.
Viktigt med kontakten även för den som inte "serpentinar":
Vi förlyttade oss en liten bit, så klart gällde det med ett ordentligt fotgående (som alltid):
... och jag fick äran att börja, MOR visade mig bra och skickade mig med kommandot ut och då skall jag springa rakt ut, men jag vet inte vad som hände jag vände av lite mot vänster (jag får väl skylla på dimman). MOR kallade tillbaka mig och hela proceduren gjordes om och då fixade jag dirigeringen med lite ljudstöttning på vägen ut. 2:a skicket till samma ställe fixade jag helt på egna tassar.
Där uppe längst till vänster i bild vid de två tjockaste stammarna låg ett gäng dummiesar:
Här trodde ialla fall jag & Kidden att Eva skulle dela med sig lite av det goda hon hade i sin ficka, men ack nej:
Sedan var det dags för viltmarkeringar i uppförsbacke.
Fågeln har landat:
Efter satte Lakkan:
... och full fart ner:
... till väntande matte Marie:
Det gick skapligt men hålla truten kunde nästan ingen av oss, vi prövade en bit men ratade den helt i nedförsbacken, den smakade för jävligt rent ut sagt, så nu ligger den på Viras gödselbacke och har gjort sitt tillsammans med kråkan och en svartfågel som blev väl utslitna idag.
Ganska lyckosamt arbete:
Vid nästa anhalt så blev det dubbelmarkeringar med synliga kastare för att underlätta komihåget lite för oss som legat av oss lite i julhelgen. Visselpiporna testades oxå hos 2-beningarna, de kunde ha rostat igen men se de fungerade alldeles utmärkt, vi löd nästan på momangen när stoppsignalen ljöd.
Avslutningsvis så fick vi söka vilt... söket gick bra men hemtransporten av kaninen och duvan kunde varit lite mer korrekt, för min del, men Kidden visade vem som hade mest viltrutin:
Men Vira kom inte långt efter:
Medans 2-beningarna avrundade dagens träningspass så passade jag & syrran Vira på att ta oss ett par flattevarv, som hon jagade mig... sådant gillar jag och det var riktigt skönt att sedan få hoppa in hos Lakkan i bilen och vila gott tillsammans med henne.
Det tar minsann på krafterna att vara ute i friska luften - jag däckade i bian - flera timmar i eftermiddags.
1000 tack Marie & Lakrits för dagens transport - så himlans snällt av er.
Bilder och ev filmsnutt kommer först imorgon kväll ... så kika in igen om ni har lust då.
Strax efter 08.30 kom Marie&Lakrits-taxin och hämtade oss. LILLMATTE följde oxå med idag för hon är lite nere just nu, det har tyvärr tagit slut mellan henne och Den långe smale efter nästan 3 år och hon behövde något roligare att tänka på och vad passar då bättre än att följa med och titta på när vi fartfyllda flattar med mattar tränar :-)
Flitiga gänget:
Vi började med stadga som alltid... det är såååååå nyttigt tycker våra 2-beningar. Först var det serpentingång utan & med dummie, det var roligare med dummie än utan. Sedan blev det dummiehämtning/avlämning genom ringen, här tycker jag det är lite läskigt men efter ett par gånger då ingen gjort ett endaste anspråk på min dummie så känns det ok. Avslutningsvis så blev det inkallning genom ringen med en stående dummie som störning, detta var en baggis, jag stannar nämligen inte frivilligt upp i ringen.
Viktigt med kontakten även för den som inte "serpentinar":
Vi förlyttade oss en liten bit, så klart gällde det med ett ordentligt fotgående (som alltid):
... och jag fick äran att börja, MOR visade mig bra och skickade mig med kommandot ut och då skall jag springa rakt ut, men jag vet inte vad som hände jag vände av lite mot vänster (jag får väl skylla på dimman). MOR kallade tillbaka mig och hela proceduren gjordes om och då fixade jag dirigeringen med lite ljudstöttning på vägen ut. 2:a skicket till samma ställe fixade jag helt på egna tassar.
Där uppe längst till vänster i bild vid de två tjockaste stammarna låg ett gäng dummiesar:
Här trodde ialla fall jag & Kidden att Eva skulle dela med sig lite av det goda hon hade i sin ficka, men ack nej:
Sedan var det dags för viltmarkeringar i uppförsbacke.
Fågeln har landat:
Efter satte Lakkan:
... och full fart ner:
... till väntande matte Marie:
Det gick skapligt men hålla truten kunde nästan ingen av oss, vi prövade en bit men ratade den helt i nedförsbacken, den smakade för jävligt rent ut sagt, så nu ligger den på Viras gödselbacke och har gjort sitt tillsammans med kråkan och en svartfågel som blev väl utslitna idag.
Ganska lyckosamt arbete:
Vid nästa anhalt så blev det dubbelmarkeringar med synliga kastare för att underlätta komihåget lite för oss som legat av oss lite i julhelgen. Visselpiporna testades oxå hos 2-beningarna, de kunde ha rostat igen men se de fungerade alldeles utmärkt, vi löd nästan på momangen när stoppsignalen ljöd.
Avslutningsvis så fick vi söka vilt... söket gick bra men hemtransporten av kaninen och duvan kunde varit lite mer korrekt, för min del, men Kidden visade vem som hade mest viltrutin:
Men Vira kom inte långt efter:
Medans 2-beningarna avrundade dagens träningspass så passade jag & syrran Vira på att ta oss ett par flattevarv, som hon jagade mig... sådant gillar jag och det var riktigt skönt att sedan få hoppa in hos Lakkan i bilen och vila gott tillsammans med henne.
Det tar minsann på krafterna att vara ute i friska luften - jag däckade i bian - flera timmar i eftermiddags.
1000 tack Marie & Lakrits för dagens transport - så himlans snällt av er.
Bilder och ev filmsnutt kommer först imorgon kväll ... så kika in igen om ni har lust då.
Det gick...
... ju riktigt bra att ta byssen till Lynd en litten stynd igår för att sedan få åka SUV med Lena & Guinness till Fart & fläkt.
Det var ganska så mycket folk på bussen, men jag kröp in under MORS ben och sedan låg jag tryggt & säkert och nannade där. Det blev snabbt byte från buss till bil sedan pga av ganska tjock dimma. Vi var framme hos Lisa i väldans god tid så vi hann med en ganska lång promenix. Jag blev förvisad till bilen igen medans Guinness "grillades" först. Jag satt och tjuvkikade på honom, attans vad han har fin kontakt med sina matte Lena. Undras om jag & MOR kommer att få det någongång?
När det blev min tur så börjades det med kamplek, sedan blev det kontaktkontakt-övningar. Det blev ganska många ett-steg-haltsförsök innan jag fattade att det hela gick ut på att jag skulle titta på MOR hela den låååånga ett-stegs-vägen. Här har vi fått hemläxa...
Sedan blev det rutan som skulle testas, jag fick börja med att visa att jag vet vad man skall göra med targeten, så gång på gång trampade jag på den och när den flyttades in i rutan så gick det lika bra där. När det gäller rutan så ser det inte så snyggt ut om man joggar in... så lite hetsning fick det bli, Lisa stod i rutan och viftade lite med targeten och MOR höll mig i halsbandet och hetsade mig att jag skulle in och trampa. När jag släpptes loss så var det full fart och efter mig kom MOR (dock icke i samma tempo) och belönade mig inne i rutan (för att jag skall förstå att det är bra att stanna kvar där inne i mitten). Alla försök gick bra, men det är nog lång väg tills jag lär mig var rutan är. Men hur kul hade det varit om allt fungerat perfekt från början och MOR hade sparat en massa kosing och om jag förstått det hela rätt så är dem till för att sätta sprätt på så fort som möjligt varje månad, eller?
Lite grunder för fjärrdirigering utsattes jag oxå för och det var lite kul, det hände lixom saker hela tiden men det konstiga är att man förväntas hålla sig på samma plätt hela tiden och det tycker jag är svårt när man som jag gärna vill vara nära sin kära MOR.
Avslutningsvis så blev det inkallningar över hela jäkla planen. Man sitter där och ser sin MOR försvinna i fjärran och bara väntar och väntar på att hon skall vända sig om och kalla på en - fattar ni vilken fart jag fick!
Det upptäcktes igår att jag har lite problem med kroppskontrollen... men jag kan nog lära mig kontrollera det hela genom att utöva lite cirkuskonster, dvs lära mis snurra, gå serpentingång och lite annat kuligt där kroppen inte bara knoppen får vara involverad.
Vi fick besked om att vi kommer att få plats hos Lisa under våren i en av hennes träningsgrupper och det var ett härligt positivt besked (risken hade annars varit stor att FARS julklapp till MOR hade bränt inne).
Det sista jag gjorde med Lisa innan hemgång var "give me five" (det tog MOR 2 1/2 år att lära mig räcka tass, det tog Lisa ett försök att lära mig "give me five"... ja du MOR så kan det vara när man inte har den rätta "knycken").
Sist men inte minst, tusen tack Lena & Guinness för att vi fick skjuts ända hem, vad hade vi gjort utan alla goa/snälla vänner!!
Det var ganska så mycket folk på bussen, men jag kröp in under MORS ben och sedan låg jag tryggt & säkert och nannade där. Det blev snabbt byte från buss till bil sedan pga av ganska tjock dimma. Vi var framme hos Lisa i väldans god tid så vi hann med en ganska lång promenix. Jag blev förvisad till bilen igen medans Guinness "grillades" först. Jag satt och tjuvkikade på honom, attans vad han har fin kontakt med sina matte Lena. Undras om jag & MOR kommer att få det någongång?
När det blev min tur så börjades det med kamplek, sedan blev det kontaktkontakt-övningar. Det blev ganska många ett-steg-haltsförsök innan jag fattade att det hela gick ut på att jag skulle titta på MOR hela den låååånga ett-stegs-vägen. Här har vi fått hemläxa...
Sedan blev det rutan som skulle testas, jag fick börja med att visa att jag vet vad man skall göra med targeten, så gång på gång trampade jag på den och när den flyttades in i rutan så gick det lika bra där. När det gäller rutan så ser det inte så snyggt ut om man joggar in... så lite hetsning fick det bli, Lisa stod i rutan och viftade lite med targeten och MOR höll mig i halsbandet och hetsade mig att jag skulle in och trampa. När jag släpptes loss så var det full fart och efter mig kom MOR (dock icke i samma tempo) och belönade mig inne i rutan (för att jag skall förstå att det är bra att stanna kvar där inne i mitten). Alla försök gick bra, men det är nog lång väg tills jag lär mig var rutan är. Men hur kul hade det varit om allt fungerat perfekt från början och MOR hade sparat en massa kosing och om jag förstått det hela rätt så är dem till för att sätta sprätt på så fort som möjligt varje månad, eller?
Lite grunder för fjärrdirigering utsattes jag oxå för och det var lite kul, det hände lixom saker hela tiden men det konstiga är att man förväntas hålla sig på samma plätt hela tiden och det tycker jag är svårt när man som jag gärna vill vara nära sin kära MOR.
Avslutningsvis så blev det inkallningar över hela jäkla planen. Man sitter där och ser sin MOR försvinna i fjärran och bara väntar och väntar på att hon skall vända sig om och kalla på en - fattar ni vilken fart jag fick!
Det upptäcktes igår att jag har lite problem med kroppskontrollen... men jag kan nog lära mig kontrollera det hela genom att utöva lite cirkuskonster, dvs lära mis snurra, gå serpentingång och lite annat kuligt där kroppen inte bara knoppen får vara involverad.
Vi fick besked om att vi kommer att få plats hos Lisa under våren i en av hennes träningsgrupper och det var ett härligt positivt besked (risken hade annars varit stor att FARS julklapp till MOR hade bränt inne).
Det sista jag gjorde med Lisa innan hemgång var "give me five" (det tog MOR 2 1/2 år att lära mig räcka tass, det tog Lisa ett försök att lära mig "give me five"... ja du MOR så kan det vara när man inte har den rätta "knycken").
Sist men inte minst, tusen tack Lena & Guinness för att vi fick skjuts ända hem, vad hade vi gjort utan alla goa/snälla vänner!!
Jaktträning... *bilduppdateringar*
... med vilt i strålande fint väder
Idag var det detta härliga gäng flattar med mattar som träffades i strålande väder, på bilden saknas dock Ann-Sofi, Calla & MOR:
Vi inledde träningspasset med lite stadga på apellplanen med dummiesar som störningsmoment. Sedan flyttade vi ut i furet där vi fortsatte med lite stadga men nu istället med duvor som störningsmoment.
Sedan körde vi markeringar med fasaner, sedan dirigering mot fasaner efter att en duva först kastats som en markeringsstörning.
Calla väntar snällt på att få lämna av till matte Ann-Sofi:
Attans vad fasaner är svåra att få grepp om tyckte Vira:
Åsså kommer det alltid lika svåra, är det Bell eller Spot?:
Duktige lille Jazz-gossen... med beslutsångest, ska, ska inte, ska springa till matte:
Oops nu gick det visst lite för snabbt:
... men det är bara att ta upp med den igen och iväg:
Jag lite grann från ovan:
Sedan blev det ett stort sökfält och ett närsök. Det gick skapligt, men det finns mycket att slipa på, jag är inte varje gång helt säker på om jag vill lämna ifrån mig det som jag funnit när jag sökt. Men valet blir helt klart lättare om jag får en köttbulle när jag kommer in.
Avslutningsvis så "posade" flera av oss framför kameran... några mattar ville ha bilder till familjealbumet andra en bild till något annat ändamål.
Detta är Bell (här är jag säker):
Detta är Sandy:
Kidd:
... osså den snyggaste av oss alla:
MOR vill lägga till lite här för detta blir lite väl svårt för mig att förklara vad som skedde, jag låg ju tryggt i min bur även om jag förstod att något hände som inte man inte vill skall hända:
Vi var väldigt nöjda & glada när jag & Wallander lämnade Lomma, men glädjen fastnade i halsen när det tog totalstopp i en korsning i Malmö. Tredje bilen framför oss låg i filen som bara går rakt fram, men plötsligt fick han tydligen för sig att trots allt svänga vänster. Bil nr 1 & 2 bakom fick stopp på sina bilar, men JAG hann inte få helt stopp på våran och påkörningen var ett faktum. Tack & lov så kom ingen till skada, bilen som JAG körde på fick bara småskador men bilen våran fick bärgas och måste plåstras om en del innan den blir i körbart skick igen.
Tänk så snabbt en olycka kan vara framme och vilken total maktlöshet som plötsligt infinner sig. Man blir sedan chockad/ledsen/arg m.m. och tänker bara på en massa OM... och då hade detta inte hänt. I 25 år har jag haft körkort och aldrig ens varit i närheten av någon incident, men år 2009 var det tydligen min tur (otur). Nu får jag vänta på att höra av polisen (polisen på plats sa att jag kommer att kallas till förhör) och sedan få min dom (böter & prick i körkortet) att vänta tydligen för vårdslöshet i trafiken), ja vilken j----a buse man är i samhället.
Men livet måste gå vidare, dock stannar det det upp lite för oss nu, ca 4-5 veckor kommer det dröja innan jag & WalleKalle har någon bil igen, kanske kan vi ta oss med buss till något ställe någongång men vi får snällt ställa in oss på att slita upp gräsmattan bakom teatern tillsvidare när det gäller lydnadsträning och viltträningen får vi väl fortsätta med i lägenheten. Ja, så här kan livet bli ibland.
På återhörande & återseende!
Idag var det detta härliga gäng flattar med mattar som träffades i strålande väder, på bilden saknas dock Ann-Sofi, Calla & MOR:
Vi inledde träningspasset med lite stadga på apellplanen med dummiesar som störningsmoment. Sedan flyttade vi ut i furet där vi fortsatte med lite stadga men nu istället med duvor som störningsmoment.
Sedan körde vi markeringar med fasaner, sedan dirigering mot fasaner efter att en duva först kastats som en markeringsstörning.
Calla väntar snällt på att få lämna av till matte Ann-Sofi:
Attans vad fasaner är svåra att få grepp om tyckte Vira:
Åsså kommer det alltid lika svåra, är det Bell eller Spot?:
Duktige lille Jazz-gossen... med beslutsångest, ska, ska inte, ska springa till matte:
Oops nu gick det visst lite för snabbt:
... men det är bara att ta upp med den igen och iväg:
Jag lite grann från ovan:
Sedan blev det ett stort sökfält och ett närsök. Det gick skapligt, men det finns mycket att slipa på, jag är inte varje gång helt säker på om jag vill lämna ifrån mig det som jag funnit när jag sökt. Men valet blir helt klart lättare om jag får en köttbulle när jag kommer in.
Avslutningsvis så "posade" flera av oss framför kameran... några mattar ville ha bilder till familjealbumet andra en bild till något annat ändamål.
Detta är Bell (här är jag säker):
Detta är Sandy:
Kidd:
... osså den snyggaste av oss alla:
MOR vill lägga till lite här för detta blir lite väl svårt för mig att förklara vad som skedde, jag låg ju tryggt i min bur även om jag förstod att något hände som inte man inte vill skall hända:
Vi var väldigt nöjda & glada när jag & Wallander lämnade Lomma, men glädjen fastnade i halsen när det tog totalstopp i en korsning i Malmö. Tredje bilen framför oss låg i filen som bara går rakt fram, men plötsligt fick han tydligen för sig att trots allt svänga vänster. Bil nr 1 & 2 bakom fick stopp på sina bilar, men JAG hann inte få helt stopp på våran och påkörningen var ett faktum. Tack & lov så kom ingen till skada, bilen som JAG körde på fick bara småskador men bilen våran fick bärgas och måste plåstras om en del innan den blir i körbart skick igen.
Tänk så snabbt en olycka kan vara framme och vilken total maktlöshet som plötsligt infinner sig. Man blir sedan chockad/ledsen/arg m.m. och tänker bara på en massa OM... och då hade detta inte hänt. I 25 år har jag haft körkort och aldrig ens varit i närheten av någon incident, men år 2009 var det tydligen min tur (otur). Nu får jag vänta på att höra av polisen (polisen på plats sa att jag kommer att kallas till förhör) och sedan få min dom (böter & prick i körkortet) att vänta tydligen för vårdslöshet i trafiken), ja vilken j----a buse man är i samhället.
Men livet måste gå vidare, dock stannar det det upp lite för oss nu, ca 4-5 veckor kommer det dröja innan jag & WalleKalle har någon bil igen, kanske kan vi ta oss med buss till något ställe någongång men vi får snällt ställa in oss på att slita upp gräsmattan bakom teatern tillsvidare när det gäller lydnadsträning och viltträningen får vi väl fortsätta med i lägenheten. Ja, så här kan livet bli ibland.
På återhörande & återseende!
What a... * uppdatering med några fler härliga bilder i slutet*
... DAY!
Vi har idag haft förmånen att få göra ett första besök på Entek, detta bara p g a att vi fått lära känna G&B :-). Entek är Helsingborgs kommuns "lager" för massor av olika slags material, betongrör, plaströr, plåt, grus, sten, busskurer m.m.
Vi var det vanliga järngänget, Lakkan & Marie, Kidd & Eva, Vira & Berit, Elliot & Ann och Göran & Bea förstås men vi fick oxå stifta bekantskap med ett par nya ansikten, Flisa (en liten jättesöt flattevalp) med matte Lena och Niño (en dödscharmig Pumi) med matte Maria.
Området var batastort och vi fick börja med att springa runt och bekanta oss med de olika föremålen. Vissa underlag var lite läskiga men efter lite lockande och pockande så vågade jag mig på även de underlag som rörde på sig och t o m lät läskigt... för vem kunde motstå Bea som gärna klättrade upp överallt och hade massor med godsaker i fickan?
MOR gjorde en miss imorse... hon glömde packa ner extra batterierna till kameran, så det blev tyvärr inte så jättemånga bilder, men några hanns med innan batterierna dog.
Jag & Flisa i röret... Lakkan lite avvaktande:
Jag sittande på en betongpiedestal:
Jag kollade in varför Marie satt där alldeles ensam:
Så klart hängde jag på roliga Bea, vågade hon sig upp dit så vågade jag:
Här var det lite läskigt, men jag gjorde det!:
Orädda Flisa visade vägen och efter en stund så fattade jag mod till mig, men inte var MOR beredd då med kameran inte:
Ooops... här kunde vi inte ta oss ner:
Innan vi alla tre bestämde oss för att springa ner för grustaget så beundrade vi utsikten, ja någon utav oss i alla fall:
Kolla här fanns någon annan typ av rör... men fasicken vad hala dom var, men jag var först trots det:
Sedan tog batterierna helt slut i kameran och blev lite urladdade för oss fyrbeningar, men efter lite välbehövlig vila medans 2-beningarna fikade så hann batterierna laddas om och vi var på hugget igen inför nästa utmaning... personsök.
Det var inte många av oss som hade prövat på personsök tidigare. Tvåbeningarna fick se hur det hela skulle gå till när Bilbo visade hur man hittade figgar. När det var min tur så gick det inte så jättebra på första, jag fick börja att gå framåt kopplad men efter en stund så blev jag uppvaktad av en snygg flattetjej och fick börja om. Efter ett tag blev jag lössläppt och fick klättra på en massa stora cementrör med MOR hack i häl. Jag såg någon ligga bland rören, men jag är så van vid alla uteliggare i Malmö stad och dom får jag ju inte gå fram till så jag tvekade här ett litet tag, men så fick jag världens leende av "uteliggaren" och då såg jag att det var Niño matte och då tvekade jag inte att ta mig ner till henne och och väl där nere fick jag dessutom dubbel belöning i form av mumsigheter. När det var dags igen så slapp jag kopplet och eftersom att jag fattat galoppen, hitta figurant = belöning så satte jag fart på direkten och det var inga svårigheter att finna Eva (Kiddens matte).
MOR hade oxå fått figurera figurant till Vira & Kidden och hon blev så klart överöst med flattepussar när hon blev funnen, men det vet jag att hon gillar :-)
Båda dessa träningsmoment var verkligen annorlunda än vanligt men ack så roliga. Men allt roligt har ett slut så in i bilarna åkte vi. Jag & Lakkan diskuterade där bak i buren att det var himlans synd men snacka om att vi blev förvånade när bilen stannade nästa gång och det visade sig att vi var på Helsingborgs Brukshundsklubb. Dock fick vi stanna i bilen ett tag till för 2-beningarna behövde uppsöka ett visst ställe och sätta i sig några goda korvar grillade av Camilla innan det var dags för lite mera träning. Först fick vi se hur Camilla & Enzo tränar på kontaktsignalen och sedan fick vi träna lite själva. Efter detta gick vi vidare in i skogen där vi fick börja med en lång dirigering och sedan några enkelmarkeringar och dubbelmarkeringar för några. Lite feedback sinsemellan fick vi oxå från Göran som för dagen var utsedd till dummiekastare och som såg allt lite så där bakifrån.
Om batterierna var lite urladdade efter Entek så var de helt slut efter detta och jag accepterade både att täcket åkte på igen och att jag skulle in i buren. Jag & Lakkan kurade ihop oss tättintill varann och det tog inte många sekunder innan vi sov gott, riktigt gott och så har jag fortsatt mestadels från och till under hela kvällen.
Tack alla för en rolig dag, det här måste vi göra om snart!
Tack snälla Marie & Lakkan för skjutsen och bilderna (tur att det fanns laddade batterier i eran kamera)
Här är beviset för att jag vågade mig ända upp till Bea:
Det är inte heller varje dag man får trampa på Helsingborg:
Den här grejen hoppade jag upp och ner för som ingenting (till MORs stora förvåning, förstår inte varför?)
Vi har idag haft förmånen att få göra ett första besök på Entek, detta bara p g a att vi fått lära känna G&B :-). Entek är Helsingborgs kommuns "lager" för massor av olika slags material, betongrör, plaströr, plåt, grus, sten, busskurer m.m.
Vi var det vanliga järngänget, Lakkan & Marie, Kidd & Eva, Vira & Berit, Elliot & Ann och Göran & Bea förstås men vi fick oxå stifta bekantskap med ett par nya ansikten, Flisa (en liten jättesöt flattevalp) med matte Lena och Niño (en dödscharmig Pumi) med matte Maria.
Området var batastort och vi fick börja med att springa runt och bekanta oss med de olika föremålen. Vissa underlag var lite läskiga men efter lite lockande och pockande så vågade jag mig på även de underlag som rörde på sig och t o m lät läskigt... för vem kunde motstå Bea som gärna klättrade upp överallt och hade massor med godsaker i fickan?
MOR gjorde en miss imorse... hon glömde packa ner extra batterierna till kameran, så det blev tyvärr inte så jättemånga bilder, men några hanns med innan batterierna dog.
Jag & Flisa i röret... Lakkan lite avvaktande:
Jag sittande på en betongpiedestal:
Jag kollade in varför Marie satt där alldeles ensam:
Så klart hängde jag på roliga Bea, vågade hon sig upp dit så vågade jag:
Här var det lite läskigt, men jag gjorde det!:
Orädda Flisa visade vägen och efter en stund så fattade jag mod till mig, men inte var MOR beredd då med kameran inte:
Ooops... här kunde vi inte ta oss ner:
Innan vi alla tre bestämde oss för att springa ner för grustaget så beundrade vi utsikten, ja någon utav oss i alla fall:
Kolla här fanns någon annan typ av rör... men fasicken vad hala dom var, men jag var först trots det:
Sedan tog batterierna helt slut i kameran och blev lite urladdade för oss fyrbeningar, men efter lite välbehövlig vila medans 2-beningarna fikade så hann batterierna laddas om och vi var på hugget igen inför nästa utmaning... personsök.
Det var inte många av oss som hade prövat på personsök tidigare. Tvåbeningarna fick se hur det hela skulle gå till när Bilbo visade hur man hittade figgar. När det var min tur så gick det inte så jättebra på första, jag fick börja att gå framåt kopplad men efter en stund så blev jag uppvaktad av en snygg flattetjej och fick börja om. Efter ett tag blev jag lössläppt och fick klättra på en massa stora cementrör med MOR hack i häl. Jag såg någon ligga bland rören, men jag är så van vid alla uteliggare i Malmö stad och dom får jag ju inte gå fram till så jag tvekade här ett litet tag, men så fick jag världens leende av "uteliggaren" och då såg jag att det var Niño matte och då tvekade jag inte att ta mig ner till henne och och väl där nere fick jag dessutom dubbel belöning i form av mumsigheter. När det var dags igen så slapp jag kopplet och eftersom att jag fattat galoppen, hitta figurant = belöning så satte jag fart på direkten och det var inga svårigheter att finna Eva (Kiddens matte).
MOR hade oxå fått figurera figurant till Vira & Kidden och hon blev så klart överöst med flattepussar när hon blev funnen, men det vet jag att hon gillar :-)
Båda dessa träningsmoment var verkligen annorlunda än vanligt men ack så roliga. Men allt roligt har ett slut så in i bilarna åkte vi. Jag & Lakkan diskuterade där bak i buren att det var himlans synd men snacka om att vi blev förvånade när bilen stannade nästa gång och det visade sig att vi var på Helsingborgs Brukshundsklubb. Dock fick vi stanna i bilen ett tag till för 2-beningarna behövde uppsöka ett visst ställe och sätta i sig några goda korvar grillade av Camilla innan det var dags för lite mera träning. Först fick vi se hur Camilla & Enzo tränar på kontaktsignalen och sedan fick vi träna lite själva. Efter detta gick vi vidare in i skogen där vi fick börja med en lång dirigering och sedan några enkelmarkeringar och dubbelmarkeringar för några. Lite feedback sinsemellan fick vi oxå från Göran som för dagen var utsedd till dummiekastare och som såg allt lite så där bakifrån.
Om batterierna var lite urladdade efter Entek så var de helt slut efter detta och jag accepterade både att täcket åkte på igen och att jag skulle in i buren. Jag & Lakkan kurade ihop oss tättintill varann och det tog inte många sekunder innan vi sov gott, riktigt gott och så har jag fortsatt mestadels från och till under hela kvällen.
Tack alla för en rolig dag, det här måste vi göra om snart!
Tack snälla Marie & Lakkan för skjutsen och bilderna (tur att det fanns laddade batterier i eran kamera)
Här är beviset för att jag vågade mig ända upp till Bea:
Det är inte heller varje dag man får trampa på Helsingborg:
Den här grejen hoppade jag upp och ner för som ingenting (till MORs stora förvåning, förstår inte varför?)
Äntligen...
... lite träning igen!
Strax efter 09.30 styrde vi kosan mot Staffanstorp där vi bestämt träff med Lakrits & Marie för att köra lite samåkning, för det är ju himlans onödigt att köra med 2 bilar.
Vi var framme i Blentarp strax efter 10.30 så att vi hann ta oss en liten rastningsrunda innan träningen skulle ta sin början.
Det var jättekul att träffa nästan alla träningskompisar med mattar igen, Kid & Eva, Vira & Berit, Molly & Ulrika, Tess, Stella & Agneta, Lakrits & Marie.
Vi började med ett stort sök där vi först fick hämta två var, sedan skulle vi ta in ytterligare en var, men Kidden han nöjde sig inte med en, så på eget bevåg gav han sig ut igen (han tyckte det var bäst att passa på, vilket Eva nog inte riktigt höll med om). Det gick bra för alla överlag... men helt nöjd var inte MOR med mig för jag tramsade lite vid avlämnadet, ja inte när jag väl kom in men metrarna framför.
Vi förflyttade oss sedan och fick ta markeringar uppe po en backe. Enkelmarkeringar & Dubbelmarkeringar till höger och vänster. Jag hade inte riktigt minnet med mig himmifrån idag, enkelt gick bra men dubbelt blev försvårt jag var tvungen till att göra det som ett sök och då blev det inte rätt resultat och jag blev tillbakakallad och fick en enkel igen för att lyckas.
Ny kort förflyttning innan det blev markering med stoppsignal. Här har jag ett litet problem... jag stannar direkt men jag vill ogärna vända mig om och titta på MOR. Jag fattar inte varför hon kräver att jag skall göra det jag har ju full koll på var dummien är, jag behöver inte hennes hjälp. Men när MOR säger att jag skall titta på henne så vänder jag i alla fall på huvudet för annars får jag ju aldrig hämta den där dummien.
Tillsist blev det lite stadgeövningar, där resultatet blev lite si så där från de flesta håll... batterierna började faktiskt ta slut vid det laget och då är det inte så lätt att hålla fokus och komma ihåg vilket kommando som gavs. Dom där 2-beningarna tror att vi har hur mycket ork som helst... men så här efter jul behöver vi oxå komma igång lite nätt.
Men med facit i tassarna så belv det hela väldigt bra, vädret var kallt men fint.
Vi var hemma först vid halv 3-tiden och jag har sedan sussat väldigt gott fram till när middagen serverades 17.30. Därefter har jag hjälpt MOR med tvätten. Nu stundar filmtajm - skall kolla på när jag löser fallet med mannen som log.
Strax efter 09.30 styrde vi kosan mot Staffanstorp där vi bestämt träff med Lakrits & Marie för att köra lite samåkning, för det är ju himlans onödigt att köra med 2 bilar.
Vi var framme i Blentarp strax efter 10.30 så att vi hann ta oss en liten rastningsrunda innan träningen skulle ta sin början.
Det var jättekul att träffa nästan alla träningskompisar med mattar igen, Kid & Eva, Vira & Berit, Molly & Ulrika, Tess, Stella & Agneta, Lakrits & Marie.
Vi började med ett stort sök där vi först fick hämta två var, sedan skulle vi ta in ytterligare en var, men Kidden han nöjde sig inte med en, så på eget bevåg gav han sig ut igen (han tyckte det var bäst att passa på, vilket Eva nog inte riktigt höll med om). Det gick bra för alla överlag... men helt nöjd var inte MOR med mig för jag tramsade lite vid avlämnadet, ja inte när jag väl kom in men metrarna framför.
Vi förflyttade oss sedan och fick ta markeringar uppe po en backe. Enkelmarkeringar & Dubbelmarkeringar till höger och vänster. Jag hade inte riktigt minnet med mig himmifrån idag, enkelt gick bra men dubbelt blev försvårt jag var tvungen till att göra det som ett sök och då blev det inte rätt resultat och jag blev tillbakakallad och fick en enkel igen för att lyckas.
Ny kort förflyttning innan det blev markering med stoppsignal. Här har jag ett litet problem... jag stannar direkt men jag vill ogärna vända mig om och titta på MOR. Jag fattar inte varför hon kräver att jag skall göra det jag har ju full koll på var dummien är, jag behöver inte hennes hjälp. Men när MOR säger att jag skall titta på henne så vänder jag i alla fall på huvudet för annars får jag ju aldrig hämta den där dummien.
Tillsist blev det lite stadgeövningar, där resultatet blev lite si så där från de flesta håll... batterierna började faktiskt ta slut vid det laget och då är det inte så lätt att hålla fokus och komma ihåg vilket kommando som gavs. Dom där 2-beningarna tror att vi har hur mycket ork som helst... men så här efter jul behöver vi oxå komma igång lite nätt.
Men med facit i tassarna så belv det hela väldigt bra, vädret var kallt men fint.
Vi var hemma först vid halv 3-tiden och jag har sedan sussat väldigt gott fram till när middagen serverades 17.30. Därefter har jag hjälpt MOR med tvätten. Nu stundar filmtajm - skall kolla på när jag löser fallet med mannen som log.
Roliger...
... lektion hos Fart & Fläkt ikväll.
Tydligen så skall det vara något varje vecka som vi skall bege oss till Lisa. 1:a gången så var det halkvarning, 2:a gången var det snöstorm och idag var det bra dimmigt. Men som tur är så har vi hitintills lyckats komma dit och genomföra jättebraiga lektioner.
Guinness startade även idag och den killen har verkligen en fokus på sin matte som heter duga. Störtskönt att se!
Guinness fick idag avsluta sin halvtimme och jag fick påbörja min med en platsliggning. För mig blev det en lite annorlunda platsliggning. Först stod MOR en bit bort, dock inte helt rakt framför mig, sedan försvann hon ur min åsyn. Kom efter en stund tillbaka och belönade mig och sedan försvann hon igen. Tydligen så är det det nya som skall hända nu när vi skall börja träna lite inför 2:an.
Sedan blev det kontaktövningar, jag börjar så smått fatta nu att MORs mun är en "köttbullsautomat" som öppnar sig när det klickats. Klicket i sig kommer när jag varit varit följsam eller haft längre ögonkontakt eller då farten varit högre än både skritt & trav.
Fartövningarna börjar bli roligare & roligare. Snacka om att jag blir taggad när antingen Lisa eller MOR håller i mig inför en uppgift... jag nästan fullständigt exploderar när jag släpps och belöningen kan bli bollhämtning, kamplek eller så öppnar sig "köttbullsautomaten".
Läggandet & ställandet sker numera utan formaliteter, rätt som det är så kommer det ett ligg eller stanna kommando och blir det bra så märker jag det annars får man pröva igen tills det blir till belåtenhet hos de där två 2-beningarna.
Lite fjärrdirigering fick jag oxå pröva på och det är minsann inte så lätt att stanna kvar på samma ställe, men står MOR väldigt nära så kan jag inte ta mig framåt och då är det lite lättare att göra rätt.
När jag "klickades in" för att lära mig "TASS" så använde MOR ett drinkunderlägg som jag skulle sätta tassen på. Idag frågade Lisa om MOR trodde att jag skulle klara av att ta mig till rutan om en musmatta fanns där. För en gångs skull så trodde MOR på mig och sa att jag skulle fixa det. Vilket jag oxå gjorde, om än med lite "taggning" när den placerades ut.
Sista övningen blev att jag skulle försöka visa lite mer intresse för apporten igen och dessutom försöka hålla apporten framme i munnen istället för att rulla den bakåt i munnen. Lisa lyckades väcka mitt intresse och stolt som en tupp blev jag fick beröm & belöning för att jag höll den så fint och länge.
Det verkade som om MOR fick lite ny energi igen... hoppas det håller i sig för det är mycket roligare då.
Tydligen så skall det vara något varje vecka som vi skall bege oss till Lisa. 1:a gången så var det halkvarning, 2:a gången var det snöstorm och idag var det bra dimmigt. Men som tur är så har vi hitintills lyckats komma dit och genomföra jättebraiga lektioner.
Guinness startade även idag och den killen har verkligen en fokus på sin matte som heter duga. Störtskönt att se!
Guinness fick idag avsluta sin halvtimme och jag fick påbörja min med en platsliggning. För mig blev det en lite annorlunda platsliggning. Först stod MOR en bit bort, dock inte helt rakt framför mig, sedan försvann hon ur min åsyn. Kom efter en stund tillbaka och belönade mig och sedan försvann hon igen. Tydligen så är det det nya som skall hända nu när vi skall börja träna lite inför 2:an.
Sedan blev det kontaktövningar, jag börjar så smått fatta nu att MORs mun är en "köttbullsautomat" som öppnar sig när det klickats. Klicket i sig kommer när jag varit varit följsam eller haft längre ögonkontakt eller då farten varit högre än både skritt & trav.
Fartövningarna börjar bli roligare & roligare. Snacka om att jag blir taggad när antingen Lisa eller MOR håller i mig inför en uppgift... jag nästan fullständigt exploderar när jag släpps och belöningen kan bli bollhämtning, kamplek eller så öppnar sig "köttbullsautomaten".
Läggandet & ställandet sker numera utan formaliteter, rätt som det är så kommer det ett ligg eller stanna kommando och blir det bra så märker jag det annars får man pröva igen tills det blir till belåtenhet hos de där två 2-beningarna.
Lite fjärrdirigering fick jag oxå pröva på och det är minsann inte så lätt att stanna kvar på samma ställe, men står MOR väldigt nära så kan jag inte ta mig framåt och då är det lite lättare att göra rätt.
När jag "klickades in" för att lära mig "TASS" så använde MOR ett drinkunderlägg som jag skulle sätta tassen på. Idag frågade Lisa om MOR trodde att jag skulle klara av att ta mig till rutan om en musmatta fanns där. För en gångs skull så trodde MOR på mig och sa att jag skulle fixa det. Vilket jag oxå gjorde, om än med lite "taggning" när den placerades ut.
Sista övningen blev att jag skulle försöka visa lite mer intresse för apporten igen och dessutom försöka hålla apporten framme i munnen istället för att rulla den bakåt i munnen. Lisa lyckades väcka mitt intresse och stolt som en tupp blev jag fick beröm & belöning för att jag höll den så fint och länge.
Det verkade som om MOR fick lite ny energi igen... hoppas det håller i sig för det är mycket roligare då.
Den stora...
... frågan var: Skulle det bli någon lektion idag hos Fart & Fläkt idag?
Vädrets makter har inte helt varit med oss idag. Det började med blixt & dunder kl 06.40 imorse, fortsatte med regn som sedan övergick till hagel som senare övergick till snö och inte så lite för den delen heller.
Men inget besked kom om någon inställd lektion så vi begav oss av i god tid. Hämtade upp Guinness & Lena på vägen. Idag delade vi upp oss och körde en halvtimma var i ett sträck. Guinness fick börja och pga vädret så fick jag vänta i bilen. När det var min tur så var jag ganska laddad. Lisa var så klart lite nyfiken på hur träningen gått för oss i veckan och hon var ganska nöjd med resultatet "so far". Svansen var mer i rörelse precis som jag... men ännu är det lång väg att vandra. Farten finns i mig säger Lisa samtidigt som hon håller med om att det är förbaskat svårt att få knappen att förbli intryckt hos mig ett längre tag. Men Lisa är övertygad om att det skall gå att få mig att bibehålla farten lite längre. Vi litar på henne och tränar vidare tills pengarna är slut. FAR säger att jag är dyr i drift och jag kan inget annat än hålla med, men han skall få se... någondag ger det utdelning.
Ps. FAR om du behöver ett julklappstips åt mig & MOR så kan du ju alltid köpa några lektioner hos Lisa till oss.
Igår och idag...
... har det blivit lydnadsträning, men av helt olika slag.
Igår var det Lomma som gällde och jag skall vara glad att jag kom med dit för det mesta glömde MOR att ta med sig. När vi kom ner i bilen så kom MOR på att hon glömt bilradion. Halvvägs kom hon på att hon glömt plånbok & körkort och vid framkomsten saknade hon sin mössa och min repboll. Men jag var med & tårtorna var med, det var det viktigaste. Mössa klarade hon sig utan och en sprillans ny repboll fick vi låna av G. Jo då, ni läste rätt halva GB var i Lomma, vi hade bjudit in honom till tårtkalaset.
Först stod vi och tittade lite på när Bell tränades inför LK3 start, sedan när Isa ftränades för LK2 och sedan fick jag mig en genomkörare inför nästa LK1 start. Återigen så fick MOR höra att hon måste ändra sitt tonläge på rösten för annars känner jag det som om vill trycka ner mig i tassarna. Jag hoppas verkligen att hon tog till sig detta en gång för alla nu och att jag faktiskt inte riktigt gillar att bli klappad på huvudet när vi är ute och tränar och så, men en liten klapp på sidan är helt ok. När MOR ändrade sitt tonläge och lät mycket positivare & gladare då blev jag oxå det. Borde vara rätt glasklart nu hur det borde bli framöver när vi tränar tycker jag.
Efter träningen så fick 4-beningar tyvärr inte njuta av tårtan som 2-beningarna fick smörja kråset med i klubbstugan. Men jag lovar... att skulle jag fixa även ett 1:a pris i LK2:an så kommer det även att bakas en 4-beningstårta.
Idag var det dags att för första gången åka & träffa Lisa, Guinness "privatlärare". Vi körde inom Lund och hämtade upp Guinness och Lena och sedan åkte vi vidare till Sandby Mosse. Lisa var en kulig typ, jag fick försöka hålla ögonkontakt med MOR på ett sätt som jag aldrig förr gjort det på, lite vimsig var jag och MOR likaså men det gick skapligt. Det blev en hel del lek & Bus och direkt då såg Lisa att jag inte höll den tillåtna hastigheten. Så för att försöka öka denna så skulle MOR springa det fortaste hon kunde. Första gången sprang hon så fort att jag var tvungen att galoppera för att komma ifatt och då for en boll dessutom framåt, skitkul. Igen skulle detta göras... men vad tror ni händer? Jo MOR sträcker sig eller nått i lårmuskelnsframsida och så var det slut på det roliga. Men vi kunde trots detta fortsätta lite till. MOR gick ifrån mig och jag fick stanna kvar hos Lisa som höll fast mig under tiden som hon peppade mig att jag skulle springa och ta MOR. När MOR kallade så sprang jag ganska så fort och även denna gång så for bollen iväg och jag fick hämta den. Himlans kul ställe att få komma till faktiskt, jag tror att jag skall kalla stället för "LEKSKOLAN FART & FLÄKT".
Nä nu måste jag kolla nyheterna gällande Bangkok, tänk om det är så illa att ÄLDREMATTE inte kommer iväg på måndag, det skulle vara skittaskigt i sådana fall. Varför skulle dom jäklarna ockupera flygplatsen just nu? Hjälp mig att hålla era tassar & tummar för att hon får komma iväg.
Igår var det Lomma som gällde och jag skall vara glad att jag kom med dit för det mesta glömde MOR att ta med sig. När vi kom ner i bilen så kom MOR på att hon glömt bilradion. Halvvägs kom hon på att hon glömt plånbok & körkort och vid framkomsten saknade hon sin mössa och min repboll. Men jag var med & tårtorna var med, det var det viktigaste. Mössa klarade hon sig utan och en sprillans ny repboll fick vi låna av G. Jo då, ni läste rätt halva GB var i Lomma, vi hade bjudit in honom till tårtkalaset.
Först stod vi och tittade lite på när Bell tränades inför LK3 start, sedan när Isa ftränades för LK2 och sedan fick jag mig en genomkörare inför nästa LK1 start. Återigen så fick MOR höra att hon måste ändra sitt tonläge på rösten för annars känner jag det som om vill trycka ner mig i tassarna. Jag hoppas verkligen att hon tog till sig detta en gång för alla nu och att jag faktiskt inte riktigt gillar att bli klappad på huvudet när vi är ute och tränar och så, men en liten klapp på sidan är helt ok. När MOR ändrade sitt tonläge och lät mycket positivare & gladare då blev jag oxå det. Borde vara rätt glasklart nu hur det borde bli framöver när vi tränar tycker jag.
Efter träningen så fick 4-beningar tyvärr inte njuta av tårtan som 2-beningarna fick smörja kråset med i klubbstugan. Men jag lovar... att skulle jag fixa även ett 1:a pris i LK2:an så kommer det även att bakas en 4-beningstårta.
Idag var det dags att för första gången åka & träffa Lisa, Guinness "privatlärare". Vi körde inom Lund och hämtade upp Guinness och Lena och sedan åkte vi vidare till Sandby Mosse. Lisa var en kulig typ, jag fick försöka hålla ögonkontakt med MOR på ett sätt som jag aldrig förr gjort det på, lite vimsig var jag och MOR likaså men det gick skapligt. Det blev en hel del lek & Bus och direkt då såg Lisa att jag inte höll den tillåtna hastigheten. Så för att försöka öka denna så skulle MOR springa det fortaste hon kunde. Första gången sprang hon så fort att jag var tvungen att galoppera för att komma ifatt och då for en boll dessutom framåt, skitkul. Igen skulle detta göras... men vad tror ni händer? Jo MOR sträcker sig eller nått i lårmuskelnsframsida och så var det slut på det roliga. Men vi kunde trots detta fortsätta lite till. MOR gick ifrån mig och jag fick stanna kvar hos Lisa som höll fast mig under tiden som hon peppade mig att jag skulle springa och ta MOR. När MOR kallade så sprang jag ganska så fort och även denna gång så for bollen iväg och jag fick hämta den. Himlans kul ställe att få komma till faktiskt, jag tror att jag skall kalla stället för "LEKSKOLAN FART & FLÄKT".
Nä nu måste jag kolla nyheterna gällande Bangkok, tänk om det är så illa att ÄLDREMATTE inte kommer iväg på måndag, det skulle vara skittaskigt i sådana fall. Varför skulle dom jäklarna ockupera flygplatsen just nu? Hjälp mig att hålla era tassar & tummar för att hon får komma iväg.
Bilder...
... från gårdagen:
Samling i furet och dummieinventering av Bea:
Lakrits på väg in genom klungan:
Kid på väg in:
Stolt Elliot:
Fundersam Elliot:
Isa hade det inte helt lätt igår, 3 mot 1, men en bra tjej reder sig själv:
Isa på dummiejakt:
Vill ni se Isas söta lilla svanstippsviftande in live så gå in på denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=o1ZZagiibpY
Så ja, så skall det se ut:
Titta så bra grabbarna matchar varann:
Samling i furet och dummieinventering av Bea:
Lakrits på väg in genom klungan:
Kid på väg in:
Stolt Elliot:
Fundersam Elliot:
Isa hade det inte helt lätt igår, 3 mot 1, men en bra tjej reder sig själv:
Isa på dummiejakt:
Vill ni se Isas söta lilla svanstippsviftande in live så gå in på denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=o1ZZagiibpY
Så ja, så skall det se ut:
Titta så bra grabbarna matchar varann:
GB-...
... projektet i ny tappning!
Söndag och ännu en fridag som vi frivilligt stiger upp och drar iväg på roligheter.
Idag har vi träffat Göran & Bea hela dagen igen. Ett kärt återseende, eller? Jo så klart var det det men idag fick vi se en annan sida än vad dom visat förut. Undrar om det berodde på deras nya fina tröjor med den fina loggan. MOR var inte helt överens om namnet... men i utbyte mot annat kan hon tänka sig att släppa på sin rätt av "varunamnsdelen"
Vi som var på plats idag var Margareta & Bell, Ulrika & Isa, Eva & Kid, Ann & Elliot, Marie & Lakrits, Berit & Vira och delvis Birgitta & Meja (Mejas namn är nu dessutom rättstavat, det är viktiga saker) och vi så klart.
Först fick vi sitta i bilarna en liten stund medans 2-beningarna skulle lägga upp dagens "grillningspass" sedan bar det iväg ut i furet. Redan på utvägen så fick jag känna på Beas "nya" stil och det var banne mig bäst att göra som MOR sa även om hon inte var helt tydlig för annars...
Göran & Bea har inte sett oss apportera och det ville dom hemskt gärna göra. Så väl ute i furet samlade vi ihop oss och så fick vi en och en visa upp våra färdigheter. Dom var tyvärr inte helt nöjda med vad dom fick se hos vissa av oss, men det är ju aldrig sådana där "kunnigheter", dom hittar alltid något som är fel på en. Men hade dom inte gjort det så hade vi kanske bara trott att det hela är ett rent nöje. På mitt sista framträdande i skogen gjorde jag Bea & Göran rejält psykiskt trötta på mig, Bea lyckades jag dessutom trötta ut fysiskt, men dessa två är inte de som ger sig i första taget och tillslut var det banne jag som inte orkade längre. När deras "tummar" verkligen fastnat i ögat så gav jag upp och sökte mig direkt in till MOR efter att jag hämtat dummiesarna och plötsligt blev alla nöjda & glada!
Sedan blev det en välbehövlig vila innan det var dags att ta apellplanen i besiktning under eftermiddagen. Alla grillades på lite diverse saker som våra mattar önskat att få lite hjälpt med. Lkl 3-träning, promenad-träning, skott-träning m.m. MOR hade så klart bett om att vi skulle få fortsatt hjälp med linförigheten och skall detta lyckas så hänger det minsann på MOR, hon måste agera annorlunda. Jag gillar inte när hon håller på att fäkta och ha sig med armarna. När jag gick med Göran så var det riktigt roligt, han gör det nämligen inte så komplicerat som MOR. Men nu kan jag ju inte riktigt klara det hela utan MORS hjälp, så nu skall klickern komma med i spelet, högerbenet med släpande vänsterben likaså, belöningen kan komma var fasicken som helst men ENDAST när jag gör något riktigt bra. Så jag tror minsann att det gäller att vara på sin vakt.
Som vanligt har dagen varit SÅ givande och jag tror faktiskt att alla lämnade Lomma trötta men mycket entusiastiska och fulla av nya träningsidéer som förhoppningsvis snarast kan ge utdelning. Några av oss går in i "lydnadselden" redan på Söndag andra först helgen efter och förhoppningsvis så startar vi lekande lätt.
TACK ALLA FÖR EN LÄRORIK & GIVANDE DAG SOM I MITT TYCKE BLEV HELLYCKAD och tur med vädret hade vi oxå :-)
Söndag och ännu en fridag som vi frivilligt stiger upp och drar iväg på roligheter.
Idag har vi träffat Göran & Bea hela dagen igen. Ett kärt återseende, eller? Jo så klart var det det men idag fick vi se en annan sida än vad dom visat förut. Undrar om det berodde på deras nya fina tröjor med den fina loggan. MOR var inte helt överens om namnet... men i utbyte mot annat kan hon tänka sig att släppa på sin rätt av "varunamnsdelen"
Vi som var på plats idag var Margareta & Bell, Ulrika & Isa, Eva & Kid, Ann & Elliot, Marie & Lakrits, Berit & Vira och delvis Birgitta & Meja (Mejas namn är nu dessutom rättstavat, det är viktiga saker) och vi så klart.
Först fick vi sitta i bilarna en liten stund medans 2-beningarna skulle lägga upp dagens "grillningspass" sedan bar det iväg ut i furet. Redan på utvägen så fick jag känna på Beas "nya" stil och det var banne mig bäst att göra som MOR sa även om hon inte var helt tydlig för annars...
Göran & Bea har inte sett oss apportera och det ville dom hemskt gärna göra. Så väl ute i furet samlade vi ihop oss och så fick vi en och en visa upp våra färdigheter. Dom var tyvärr inte helt nöjda med vad dom fick se hos vissa av oss, men det är ju aldrig sådana där "kunnigheter", dom hittar alltid något som är fel på en. Men hade dom inte gjort det så hade vi kanske bara trott att det hela är ett rent nöje. På mitt sista framträdande i skogen gjorde jag Bea & Göran rejält psykiskt trötta på mig, Bea lyckades jag dessutom trötta ut fysiskt, men dessa två är inte de som ger sig i första taget och tillslut var det banne jag som inte orkade längre. När deras "tummar" verkligen fastnat i ögat så gav jag upp och sökte mig direkt in till MOR efter att jag hämtat dummiesarna och plötsligt blev alla nöjda & glada!
Sedan blev det en välbehövlig vila innan det var dags att ta apellplanen i besiktning under eftermiddagen. Alla grillades på lite diverse saker som våra mattar önskat att få lite hjälpt med. Lkl 3-träning, promenad-träning, skott-träning m.m. MOR hade så klart bett om att vi skulle få fortsatt hjälp med linförigheten och skall detta lyckas så hänger det minsann på MOR, hon måste agera annorlunda. Jag gillar inte när hon håller på att fäkta och ha sig med armarna. När jag gick med Göran så var det riktigt roligt, han gör det nämligen inte så komplicerat som MOR. Men nu kan jag ju inte riktigt klara det hela utan MORS hjälp, så nu skall klickern komma med i spelet, högerbenet med släpande vänsterben likaså, belöningen kan komma var fasicken som helst men ENDAST när jag gör något riktigt bra. Så jag tror minsann att det gäller att vara på sin vakt.
Som vanligt har dagen varit SÅ givande och jag tror faktiskt att alla lämnade Lomma trötta men mycket entusiastiska och fulla av nya träningsidéer som förhoppningsvis snarast kan ge utdelning. Några av oss går in i "lydnadselden" redan på Söndag andra först helgen efter och förhoppningsvis så startar vi lekande lätt.
TACK ALLA FÖR EN LÄRORIK & GIVANDE DAG SOM I MITT TYCKE BLEV HELLYCKAD och tur med vädret hade vi oxå :-)
Speciellt trångt...
... på apellplan kan vi inte påstå att det var i kväll.
Jäkla busväder att träna lydnad i men några tappra ekipage inklusive oss själva trotsade vädret och hade tagit oss till Lomma. MOR och jag hade börjat träna så nätt när Meia & Birgitta dök upp, strax därefter dök även Elliot & Ann upp.
Det blev ganska snabba förflyttningar för att behålla värmen och när värsta hagelskuren dragit förbi så "tvingades" vi till en gemensam platsliggning i det kalla våta gräset, Brrrr var bara förnamnet. Men vill man "ligga på topp" så får man stå ut med det mesta.
Hoppas det kommer några flera nästa tisdag för då har MOR & jag tänkt att bjuda på uppflyttningstårta, det skulle ju vara hemskt tråkigt att behöva åka hem med tårtorna igen.
Jäkla busväder att träna lydnad i men några tappra ekipage inklusive oss själva trotsade vädret och hade tagit oss till Lomma. MOR och jag hade börjat träna så nätt när Meia & Birgitta dök upp, strax därefter dök även Elliot & Ann upp.
Det blev ganska snabba förflyttningar för att behålla värmen och när värsta hagelskuren dragit förbi så "tvingades" vi till en gemensam platsliggning i det kalla våta gräset, Brrrr var bara förnamnet. Men vill man "ligga på topp" så får man stå ut med det mesta.
Hoppas det kommer några flera nästa tisdag för då har MOR & jag tänkt att bjuda på uppflyttningstårta, det skulle ju vara hemskt tråkigt att behöva åka hem med tårtorna igen.
Träning med mycket...
... störning blev det igår.
Vi gav oss som vanligt iväg i god tid till Lomma för att jag skulle få springa av mig lite innan träningen.
Järngänget var som vanligt på plats, Margareta med Bell, Spot & Jizza, Ulrika med Isa & Molly, Eva med Kid, Berit med Vira och lite senare dök Britt-Inger med Maya upp. Vi tog oss alla förväntansfullt ut i furet. Stadga är ju aldrig fel så det fick vi börja med. Walk-up med en massa flygande dummiesar börjar bli en vana och vållar inga större problem längre för någon. När vi sedan blir kommenderade att sitta kvar när våra mattar går iväg för att sedan kan kalla in oss en efter en är inte alltid så lätt. Idag ropade Ulrika in Molly och då stack Bell & Spot oxå... visst är det väl så att kärt barn har många namn ibland? När Eva ropade in Kid, så försökte han att locka med mig ett litet tag innan han sprang till sin matte. Jag satt som faststenad i marken och vågade knappt andas. När det var min tur sprang jag som attans intill MOR och jag fick jättemycket beröm för att jag var så duktig som satt kvar. När det sedan var dags att hämta in alla de utslängda dummiesarna så var jag inte riktigt på hugget, jag tramsade lite vilket inte uppsakattades så klart. Men jag spottade upp mig lite på slutet. Sedan blev det en dirigeringsövning med en kastad markeringsstörning först. Jag var jättenellad på markering och därför blev första dirigeringen inte riktigt bra, jag kallades tillbaka, vi tog ett par steg framåt och så riktades jag igen och då gick det betydligt bättre. Markeringen vållade sedan inget som helst problem. Sista övningen slutade väldigt bra och det är skönt att avsluta så. Jag skickades på en markering, stoppades, MOR kastade iväg en dummie själv och skickade sedan mig på den först kastade och sedan fick jag hämtad den sista som en belöning på att jag gjort alldels rätt.
Innan vi lämnade Lomma så fick vi en liten genomkörare av Margareta inför dagens LK1-tävling i Svedala. Det hela gick hyfsat bra... så om nu "Gud vill och nerverna håller" så lyckas det förhoppningsvis i eftermiddag.
Jag åkte sedan in i bilen, vilket faktiskt var riktigt skönt så det gjorde mig inget att MOR sedan var ute på planen igen och härjade lite med GuinnessBusMus som oxå dykt upp för att få sig en genomkörning av programmet. Lena & Guinness vi hoppas att ni hänger på framöver på tisdagsträningarna :-).
Nä nu är det dax att sluta säger MOR och det är nog bäst att lyda!
Vi gav oss som vanligt iväg i god tid till Lomma för att jag skulle få springa av mig lite innan träningen.
Järngänget var som vanligt på plats, Margareta med Bell, Spot & Jizza, Ulrika med Isa & Molly, Eva med Kid, Berit med Vira och lite senare dök Britt-Inger med Maya upp. Vi tog oss alla förväntansfullt ut i furet. Stadga är ju aldrig fel så det fick vi börja med. Walk-up med en massa flygande dummiesar börjar bli en vana och vållar inga större problem längre för någon. När vi sedan blir kommenderade att sitta kvar när våra mattar går iväg för att sedan kan kalla in oss en efter en är inte alltid så lätt. Idag ropade Ulrika in Molly och då stack Bell & Spot oxå... visst är det väl så att kärt barn har många namn ibland? När Eva ropade in Kid, så försökte han att locka med mig ett litet tag innan han sprang till sin matte. Jag satt som faststenad i marken och vågade knappt andas. När det var min tur sprang jag som attans intill MOR och jag fick jättemycket beröm för att jag var så duktig som satt kvar. När det sedan var dags att hämta in alla de utslängda dummiesarna så var jag inte riktigt på hugget, jag tramsade lite vilket inte uppsakattades så klart. Men jag spottade upp mig lite på slutet. Sedan blev det en dirigeringsövning med en kastad markeringsstörning först. Jag var jättenellad på markering och därför blev första dirigeringen inte riktigt bra, jag kallades tillbaka, vi tog ett par steg framåt och så riktades jag igen och då gick det betydligt bättre. Markeringen vållade sedan inget som helst problem. Sista övningen slutade väldigt bra och det är skönt att avsluta så. Jag skickades på en markering, stoppades, MOR kastade iväg en dummie själv och skickade sedan mig på den först kastade och sedan fick jag hämtad den sista som en belöning på att jag gjort alldels rätt.
Innan vi lämnade Lomma så fick vi en liten genomkörare av Margareta inför dagens LK1-tävling i Svedala. Det hela gick hyfsat bra... så om nu "Gud vill och nerverna håller" så lyckas det förhoppningsvis i eftermiddag.
Jag åkte sedan in i bilen, vilket faktiskt var riktigt skönt så det gjorde mig inget att MOR sedan var ute på planen igen och härjade lite med GuinnessBusMus som oxå dykt upp för att få sig en genomkörning av programmet. Lena & Guinness vi hoppas att ni hänger på framöver på tisdagsträningarna :-).
Nä nu är det dax att sluta säger MOR och det är nog bäst att lyda!