Vi träffades på klubben kl 10. Samlade ihop oss och gick in i "dungen". Margareta hälsade oss välkomna och sedan satte vi igång direkt och tränade.

Först gick vi omkring och fick kontakt med våra mattar/hussar. Därefter gick vi lite serpentin med och utan koppel, det fungerade bra. MOR har gjort stora framsteg sedan första träffen, dvs hon går inte längre som en hopfälld fällkniv.

Vi hade inkallning genom gruppen och sedan skulle vi gå lösa tillbaka till vår plats. Detgick lite mindre bra tyckte MOR, men jag tyckte det var toppenkul. Jag satt kvar länge innan jag fick tillåtelse att springa till MOR, det klarade jag galant. Men när vi skulle gå tillbaka så kände jag för att röra på mig lite mer, jag tog ett par extra rundor. MOR blev rätt trött på mig till slut, hon satte sig på huk med ryggen emot mig. Jag blev lite orolig när hon inte längre verkade bry sig om jag kom eller ej, så då gav jag efter.

Vi fick stifta bekantskap med en ny medlem idag, Fia-Lotta fick också deltaga en liten stund. Hon är en rosa trasblandras, oerhört söt och otroligt duktig på att gå serpentin med Margareta. 1:a varvet var vi alla jätte intresserade av henne, men sedan bara njöt vi av hennes närvaro, hon luktade så gott när hon swischade förbi.

Vi fick också träna på att en dummies kastades emot oss av Margareta, men vi fick inte ta den, det skulle våra mattar/hussar göra. Sedan skulle dummisen kastas tillbaka och eftersom MOR inte sa till mig att stanna så trodde jag att jag fick ta den, men det var en ren missuppfattning från min sida, jag menade inte att vara olydig denna gång. MOR blev inte arg, hon tog på sig skulden direkt. Hon måste lära sig att alltid vara tydlig mot mig.

Vi var också inne i skogen och hade en liten övning som gick ut på att vi inte fick lov att snusa omkring, vi skulle hela tiden hålla fokus på matte/husse. Vi fick stanna/sitta, gå runt koner och slutligen träna inkallning en gång till på slutet av banan. Det var roligt. Vi fick läxa till nästa gång, då skall vi kunna visa Margareta att vi kan göra samma sak fast utan koppel och full fokusering. Det blir framför allt en utmaning för MOR, men jag skall göra mitt bästa.

Förmiddagen avslutades, med gemensam fika. Jag fick vatten och dom andra fick njuta av tillsynes dösmarriga äpplemuffins som Marie, Lakrits matte bakat. Vilken tur att Margareta tar in adoptivsyskon i vår lilla syskongrupp. Nu har Marie visat hur man tackar för att man fåra vara med. Det kan bli tufft för Ann-Sofie, Sandys matte, men jag tror att hon klarar det, en hel månad har hon på sig att provbaka.