Wallander

Men han var inte som han brukar vara, han var lite orolig emmellanåt. Tror att han var rädd för att Lena & Torbjörn inte skulle ta med honom till det nya palatset. Men jag pratade lite allvar med honom och sa att det var klart att han skulle få följa med. Varför han fick vara här idag var för att ingen av "flyttgubbarna" skulle råka trampa eller tappa något på honom, så det var av ren omtänksamhet.

Lite svårt var det allt att få honom att äta. LILLMATTE försökte först och fick i honom ca halva portionen. Flera timmar senare slank resten ner, då MOR lade i lite skinka. Tror jag också skall "matvägra", det kan det vara värt om man får extra godsaker då. Men vem vet, det är kanske dumt att chansa, för det är inte säkert att jag skulle få någon skinka.

Jag, Guinness, LILLMATTE & MOR var ute på en lång promenad i Kungsparken på förmiddagen. Sedan tog LILLMATTE & Niklas med oss till rastgården i Pildammsparken så att vi fick springa lösa & busa lite.

När Lena kom och hämtade Guinness så blev han så glad så glad, men jag tror att han tycker det är helt OK att vara här. MOR sa att vi såg så gulliga ut när vi båda låg i LILLMATTES säng och sov.

Resten av kvällen har varit lite flåsig, har haft tvättpasset ikväll tillsammans med MOR. Jag var tvungen att hjälpa till eftersom jag hade lite tvätt som behövde tvättas efter lite uppstötningar i natt.

Jag lät MOR sova ut lite, väckte henne inte förräns 06.50! Vi gick ut, när jag gjort mina behov så busade/lekte och tränade vi lite tillsammans. Tänk att jag löd hela tiden. När vi kom hem igen så serverade MOR frukost åt oss båda. 

När sedan frysen öppnades och klöven och köttbullarna togs fram och hundtränarbyxorna åkte på MOR, ja då fattade jag att det var dags för spårning.

8.10 åkte vi ner på gården, satte oss och väntade på Guinness & Lena. Jag tycker det är jätteroligt att vi åker tillsammans, jag har sällskap och likaså MOR. Vi hoppade snabbt in i bilen, jag har kommit på att ju snabbare vi hoppar in ju snabbare är vi framme på Järavallen. Dock är jag lite trögare att hoppa in när vi skall köra hem. Men det är väl inte så svårt att fatta, jag vill så klart stanna kvar där det är som roligast.

Idag lade MOR & Lena våra spår. Det gick jätte bra med Guinness spår, han fick raksträckor och vinklar. Dock blev mitt lite för kort, pga att de inte lagt spåret rakt. I spårläggning är det väldigt viktigt hur man lägger det och rakt betyder inte bara att spåret är rakt utifrån utgångspunkten. Så mitt blev lite kort för annars hade mitt och Salsas spår korsat sig och det hade inte blivit speciellt lyckat. Men det här var 1:a gången som MOR lade ett spår utan expertishjälp och Lena är ännu inte heller en van spårläggare. Men jag är inte ett dugg orolig, jag vet att MOR kommer att fixa detta bättre och bättre. Alla har varit nybörjare, eller?

Men hur som helst , spårningen i sig gick bra, vi spårade oss fram till klöven och det är ju det som är hela poängen. Så det slutade också bra.

På MORs och min runda igår kväll så kom Sigge och hans husse & matte ikapp oss. Sigge kom där stolt bärande på sitt koppel. Jag fick också visa att jag var duktig, Sigges matte Lena lät mig bära hennes vante. Men vänta nu, Lena, det är ju Guinness matte som heter så! Very strange tyckte jag men MOR berättade att flera mattar faktiskt kan ha samma namn. Ja ha, då har man lärt sig det också.
 
Jag får väl presentera Sigge lite närmre, han är "flattekungen" i Magistratsparken. Äldre, klokare och otroligt lydig, där har vi flattevalpar mycket att lära.

och sist men inte minst, vilka ytor Sigge har till sitt förfogande i lägenheten där han bor. Så vill jag också bo!

MOR & jag trotsade regnet och FAR följde också med till träningen idag.

Jag vet inte vad det var men det luktade förbaskat gott i gräset, så jag hade svårt att slita nosen ifrån det men jag var inte ensam, de andra kursarna var likadana. Vi tyckte inte heller det var så skönt att sitta och ligga i det blöta gräset, så våra mattar tyckte att vi trilskades lite för mycket emellanåt.

Men när vi väl kom igång med träningen så gick det bättre. FAR tyckte det såg bra ut, dvs att vi var väldigt duktiga.

På ett ganska kort avtsånd fick jag syn på Guinness, jag la mig ner och väntade, men det tog tid innan han kom.

Först väntade han ut en liten terrier (som inte ville hälsa på honom) sedan tog han sikte på en blandras (som inte heller ville hälsa på honom) och då valde han till slut mig (snyft).

Äsch, det är ju inget att bli putt över, en annan gång är det kanske jag som väljer någon annan först.

Men Guinness, du är ändå en av mina bästa vänner, bara så att du vet.

Placeringsmässigt gick det inte så bra, jag placerade mig som 3:a av 3 tävlande. Domaren tyckte att jag var FÖR lugn men att jag ändå var en väldigt fin hund.

Så här löd för övrigt bedömningsutlåtandet::
Stram mask välmusklad kille, ganska bra huvud dock lite mkt stop, framskjuten skuldra som får halsen att se kort ut, ngt kort bröstben i övrigt välformad bröstkorg,ngt brant kors, ngt knappt vinklad bak, passande benstomme, rör sig lite lojt, med kort steg, behöver bli stabilare fram & bakifrån, vacker päls, trevligt temperament.

Det här var första gången jag var på någon utställning och lite tagen var jag nog av allt ståhej runt omkring. Vart man än tittade sig omkring så var det valpar & åter valpar, mattar och hussar och sedan dessutom en massa hundintresserade åskådare.

Jag tyckte faktiskt att både jag & MOR skötte oss riktigt bra och det är huvudsaken. 

Innan vi gick in i ringen så viskade MOR till mig att oavsett hur det skulle gå, så skulle jag ändå vara densamma duktiga/gosiga/snälla & fina Wallander.

Det gick lite bättre för min brorsa Elliot, samt för mina kompisar Baloo & Blomman dom placerade sig alla på 2:a plats.

Bilden är inte så bra, men bevisar att jag varit där:

Blir man när man varit på "Salong Margareta". Idag blev det en helrenovering, dvs klippning från topp till tå, vilket innbar att all överflödig päls är bortklippt. Trots att jag har sparsamt med päls så blev det faktiskt en hel del som åkte av. Tänk allt detta arbete för att jag skall ställas ut på Söndag.

Man brukar ibland använda ordspråket "vill man vara fin så får man lida pin", men det är ej nödvändigt här. Margareta är så försiktig så man kan bara ligga där på golvet och bli härligt och varsamt ompysslad.

När jag var färdigfriserad så sparade jag definitivt inte på pussarna, jag kan vara riktigt givmild när jag blir nöjd med resultatet.

Tack Margareta, jag kommer mer än gärna tillbaka när det behövs igen, om jag får?



Visst blev jag fin? MOR ville att jag skulle stå upp och visa, men se det kände jag inte alls för.

Som vanligt på lördagsmorgonen så packade MOR ihop en massa saker. Jag tänkte då är det väl dags att ut och spåra igen. Men icke sa nicke, bilfärden blev betydligt längre.

MOR berättade att vi fått en inbjudan från Margareta till "Valpträff på Västraby"och det ville vi ju absolut inte missa.

När vi kom fram var det inte så många komna, men efterhand så fylldes gården med fler & fler tossiga flattar och deras mattar & hussar.



Jag fick möta min brorsa Castor för första gången sedan vår vägar skiljts åt i slutet på Maj. Lite paff blev jag, det var som om jag såg mig själv. Men det var jätte roligt att träffa honom igen. Vi hade ju våra små duster vid matskålarna när vi var små små valpisar. Men det var som bortblåst nu, vi kom jätte bra överens precis som jag gör med mina andra syskon. Vi är ett jätte bra gäng.

Visst är vi lika som bär?



Jag fick också stifta bekantskap med flera syskon till Bell & Spot, vilka underbart söta tjejer.... man blev ju nästa helt ifrån sig.

Dagen började med att vi alla fick apportera i skogen en och en, vi minisar blandades ihop med de lite äldre. Det var jätte roligt, men jag fattade inte helt och hållet att när jag hittat en dummy så skulle jag springa och lämna den till MOR.

Vi delades sedan upp i 2 grupper. Vi gick iväg en bit bort och tränade apportering på ett annat sätt. Det gick rätt skapligt för att vara första gången. Värre gick det för MOR, hon trillade och slog sig lite när hon skulle springa iväg från mig för att jag inte kom och lämnade dummyn. Då blev jag allt lite rädd och sprang dit direkt. I fallet så gick tyvärr MORs fina visselpipa i sönder. Jag skall spara mina veckopengar och köpa en ny åt henne, då blir hon nog glad igen.

Efter dessa två övningar så fick gå tillbaka till bilarna och vila lite, medans våra mattar/hussar fick njuta av  varm gulaschsoppa med goda tillbehör i sina magar.

Några njöt utomhus och några inomhus.









Efter vilan så gick vi tillbaka in i skogen. Jag blev allt lite skum när Lasse gick med i sina konstiga kläder och med något hängade över axeln. MOR berättade att så ser en riktig jägare ut och det han hade på axeln var ett gevär för att kunna skjuta sådana djur som vi flattar verkar till att älska att hämta. Två skott brände Lasse av, första gången blev nog MOR räddare än vad jag blev andra gången gick det bättre för oss båda. 

Efter detta fick vi träna på att sitta och vänta tills någon dummy föll ner en bit från himlen. Då var det dags att söka & hämta in den till MOR. Detta var också väldigt roligt.

Sista momentet för dagen blev att apportera i vatten. Jag inte i någon sjö utan Margareta kastade ner en dummy i en stor spann och sedan var det för oss att hämta och lämna. Lite feg var jag vid första försöket men andra gick bättre. 

Jag tror nog att jag kan bli lika duktiga som dom andra, träning ger ju färdighet sägs det.

Innan vi fick lämna sällskapet så var det dags för lite plåtningar.



Fr vänster Wallander, Enzo, Elliot, Vira & Castor.
Saknas gör Alex (fick ge sig av hem lite tidigare), Tex & Zappy.

Undras om det var mer än jag som var helt slut resten av dagen? Jag t o m sov när MOR öppnade backluckan när vi var hemma i garaget. Det säger faktiskt en hel del....