MOR är en riktig....

... klumpeduns!

I morse bröt hon lilltån när hon skulle stiga ur badkaret. Jag säger bara en sak... man skall inte bara stiga upp man måste vakna oxå. Tror minsann att det blir bäst om hon får duscha endast i kallvatten framöver.

Fast lite synd tycker jag att det är om henne (även om jag inte riktigt visar det) när hon sitter där i soffan med en färggrann prinskorvsliknande lilltå.

Jag hoppas verkligen inte att min lydnadsträning imorgon kommer att "brinna inne" bara för det här :-(


Har era mattar/hussar oxå gjort sådana här tokiga saker?


Konstigt...

... MOR haltade inte lika mycket på långerundan idag som hon brukar och ej heller på kvällerundan. Förresten på kvällerundan fick vi sällskap av både Tyrus & Sigge, vilket var himlans trevligt oxå.

Tänk vilket underverk lite hårdtjepning kan göra, sådana där sjukgymnaster verkar kunna sin sak. Nu skall MOR tydligen vara tejpad i en vecka och framförallt se till så att det inte kommer vatten i tejpen (skall bli himla roligt att se hur det skall gå till när hon skall duscha). Sedan skall tejpningen bytas ut en gång varje vecka tills hennes fötter skall få tid på UMAS för scanning och därefter skall inlägg tillverkas. Det finns alltså hopp för en framtid utan smärta, men en framtid utan fina & roliga skor/sandalerför henne (MOR ser det negativt, men FAR ser det väldigt positivt, tänk så mycket pengar som fr o m nu kan sparas in).

Jag var bara...

... tvungen att...

MOR skulle upp och kissa inatt och när hon skall resa sig upp så kunde hon inte stödja på sin häl (pga hennes s- - - - s hälsporre) så hon tappar balansen, skall förhindra att trilla över mig, så hon faller mot sängbordet. När hon tagit sig upp igen slänger hon sig på sängen: Det kommer några konstiga ljud och jag var bara tvungen att.... hoppa upp i sängen och trösta henne. Hon låg blixtstilla, jag var bara tvungen att.... kolla att hon andades, så jag lade mig raklång på hennes rygg. Hon andades och strax därefter kvickande hon till och bad mig snällt att lämna både henne & sängen. Hon tog sig upp med lite besvär, höger sida hade tydligen fått sig en rejäl törn.

Men jag kan rapportera att det verkar till att vara rätt OK nu, lite blåmärken har slagit upp, men man får tänka positivt, det kunde slutat olyckligare.

Igår kväll...

... blev det öronrens i mitt ena öra.

MOR hade då tröttnat på att jag skakade & kliade mig stup i kvarten. MOR tittade djupt ner men såg inte direkt något underligt, ja litta öronvax och litta skit finns det alltid.

Även om det är lite obehagligt just när det kommer in eller rättare sagt ner i örat så är det helt OK när MOR sedan masserar en.

Idag känns det mycket mycket bättre har bara klikat mig någon enstaka gång under förmiddagen.

Nu är det...

... konstaterat, MOR har inte fått tennisarmbåge, inte musarm hon har fått hundarm. Låter lite mysko, tänk att en 2-bening plötsligt kan få något som har med en 4-bening att göra.

Men ett armbågsspänne är inhandlat idag på förmiddagen och jag hoppas att det skall hjälpa till att avlasta smärtan lite från henne. Det skulle ju vara rent hemskt om hon inte längre skall kunna gå ut och gå med mig!!!

Jag har blivit mycket mycket bättre på att gå fint i koppel så det kan säkert också påskynda läkningsprocessen.

Nä nu skall jag vila mig lite, snart är det dags för avfärd till Lakritsskogen.

Lugn...

... söndag.

Jag har faktiskt behövt vila idag. Imorse kliade det så himla mycket i mitt öra så att jag trodde jag skull gå under... Mor gick in i badrummet och grejade lite, när hon kom tillbaka så kallade hon mig till sig, Vi satte oss på golvet och mitt öra blev grundligt kontrollerat. Lite skit såg där ut till att vara sa hon, så hon tog en bomullstuss och tvättade lite först, sedan droppade hon i något som hette öronrens och masserade mitt öra. Jag låg kvar en lång stund i hennes knä. När jag reste mig upp, så kändes det lite obehagligt i örat, jag fick skaka riktigt ordentligt på huvudet innan det kändes lite bättre. 

MOR & FAR var iväg ett par timmar i eftermiddags, dom var hos min kompis Sigge & hans 2-beningar på ett väldans trevligt "adventsglöggs-party".  Sigge, MOR sa att det verkade som om du gillade "tandborsten", gjorde du det? 

Under tiden MOR & FAR var borta så var jag ute med LILLMATTE och när vi kom hem igen så kändes det mycket bättre i mitt öra igen och har sedan dess varit helt ok.

Jag hoppas verkligen att detta skall räcka, jag känner just nu inte för något veterinärbesök (vill hellre att mina 2-beningar lägger pengarna på fler julklappar åt mig istället).


Nu har det varit...

... en sådan där konstig dag igen.

MOR kom hem först men sedan har hon bara legat på soffan och blivit uppassad. Gång på gång har hon ropat: Frida kan du hämta det, Frida kan du göra det, vilket himla tjatande på LILLMATTE (stackaren). Tyvärr kunde inte jag hjälpa till så mycket, men jag har legat i hennes närhet mest hela tiden och sett till så att hon följt läkarens ordination, vilket hon verkligen gjort (MOR kan vara riktigt lydig ibland). 

Så som ni förstår så har det inte hänt så mycket för mig idag.

Imorgon skall MOR på julfest i Köpenhamn direkt efter jobb och det ryktas att hon skall komma hem mitt i natta, undrar hur hon skall klara det, hon är definitivt inte van att vara på baluns, men förhoppningsvis så får hon lite sovmorgon på lördag, visst ger vi väl henne det FAR?

Operation...

... glasbitsuttagning!

MOR undvek 3 gånger att gå bland glasbitarna som fanns på trottoaren efter att någon slagit in en bilruta, men den 4:e gången glömde hon helt bort sig och då var olyckan framme. Jag råkade trampa i glasbitarna och en letade sig in min lilla tass. Detta hände precis efter att jag sagt Hej då åt Guinness.

"Sjukvårdsväskan" åkte fram direkt bär vi kom upp och efter viss möda och besvär så lyckades MOR få ut den lille glasbiten tillslut med hjälp av en pincett. Hon tvättade sedan rent och berömde mig för att jag var en så duktig kille som låg så lugnt & stilla i MORs knä medans hon höll på.

Jag vill säga: Tack MOR för att du var så försiktig!

Skönt...

... nu behöver jag inte svälja fler piller (i alla fall för denna gång) och jag hoppas att det dröjer länge tills nästa gång.

Även om jag inte strular så kan jag inte säga att jag gapar med glädje då MOR stoppar pillerna i halsen och ber mig svälja. Jag måste säga att jag gillar godsaker bättre.

I'm on the...

... track again.

Jag mår som vanligt igen nu, förutom att mitt öga fortfarande är lite svullet och rött. Knutan jag hade under örat är oxå i stort sett borta. MOR sa att idag ser det bara ut som om jag blivit stucken av något. Konstigt, det är inget som jag minns, men är man mitt uppe i något så kan det vara lätt att missa/ignorera.

Jag blev tvungen att ta rätt många tabletter ikväll och ni skall inte tro att dom blev instuckna i någon leverpastejbit inte... nej, jag fick snällt gapa och och svälja.  Sedan blev det en droppe i ögat innan allt var snabbt överstökat.

Nej, nu skall jag snabbt i säng, så att jag får vila upp mig ytterligare inför morgondagen. Jag har fått klartecken, det blir en tur till Sigge över helgen.

Wallander orkade inte...

... skriva ikväll så jag (MOR) får vara hans stand-in.

Wallander har inte mått så bra under kvällen, han har fått det där "follikulit"-skitet i ögat igen. Ögat ser inte bra ut, det ser ut som om han fått sig en riktigt fet smäll.

Jag tvättade ögat på honom, var extra omsorgsful och försökte att göra det så bra som möjligt för honom. När vi var ute på sista rundan så kissade han rejält en gång men var sedan helt ointresserad av allt annat (även andra hundar), han ville bara hem.

Han la sig direkt ner, andades väldigt tungt samt skakade i hela kroppen. Jag tog tempen på honom, den visade 41,8. Jag blev så klart väldigt orolig och ringde till djursjukhuset. Dom rekommenderade mig att komma in med honom eftersom att tempen var sä hög.

Jag fick knappt med Wallander ner i bilen. Väl framme på djursjukhuset så blev vi väl omhändertagna. Vi fick dock v'änta i ett undersökningsrum ett bra tag, de var tvungna att gipsa en liten kille först.

Wallander låg helt utslagen på golvet. Gjorde dock sina små försök till vaktande (fortfarande liggande utslagen på sidan) när någon rörde sig i korridoren utanför. När veterinären kom så låg Wallander kvar och lär sig undersökas utan några somhelst problem. Under tiden vi väntade så hittade jag en knuta under Wallanders högra öra. Veterinären hade ingen som helst aning vad det kunde vara. Jag berättade att Wallander igår förmodligen hade rullat sig i någonting. Om det kunde ha orskat detta var ju så klart inte lätt att svara på när man inte har en susning om vad det var för någonting som han rullat sig i.

Hur som helst, det viktigaste för tillfället var att få ner febern. Så det sattes 2 sprutor i nacken och en pilla i ändan. Veterinären var nästan 100% säker på att Wallander kommer att må mycket bättre redan imorgon bitti. Skulle han mot all förmodan fortfrande ha hög feber och visa på allmän slöhet, inte äta/dricka så måste vi ta in honom igen så att de får ta blodprov mm på honom.

Stackars lille Wallekalle!

Efter ca 2 timmars "nattutflykt" var vi hemma igen med en saftig räkning + 3 recept i handen. Nu får vi bara hålla tassar & tummar för att Wallander snart blir bra igen och hoppas på det veterinären sa.

Walle sover nu lite verkar det som han andas i alla fall betydligt lugnare. Klockan är nu 02.57 och jag skall pröva att gå och lägga mig nu.

Åh, Wallander vaknade igen och nu står han bara rakt upp och ner och kissar, det kommer inte lite skall jag berätta och det stänker rejält, men jag måste låta honom kissa färdigt, han kan inte hjälpa det. Som han skäms nu stackarn, han som bara kissat 2 gånger inomhus och det var när han var riktigt riktigt liten. Nä nu får jag ta ut honom en sväng och sedan blir det till att tvätta golvet.

Både jag & Anders har visst nattskiftet idag!

Som MOR fått jaga...

... ja inte kaniner men väl Guinness nu på morgonen.

Bara örondroppsflaskan kom i Guinness åsyn så drog han som ett skott genom hela lägenheten. MOR satte efter  Guinness och jag i min tur satte efter dem båda. Det måste ha sett väldigt roligt ut.
Tillslut gav Guinness upp och åtta droppar fanns inmaserade i örat. Efteråt så kom han bara MOR kallade och han var såååå glad och tillgiven, svansen gick som en propeller.

Men redan idag ser det betydligt bättre ut, i alla fall i ytterörat och vad jag har hört så satte han igång och slicka sig på tassarna & klia sig i örat först framåt 07.15.

Jag är jätte...

... tuff och springer in självmant i badrummet (det kan jag ju göra för jag vet att det inte är jag som måste badas).

Guinness var betydligt mer svårflörtad idag. Det blev ett par kloavtryck till i badrumsmattan. MOR & FAR lider lite (mycket) när dom behöver tvinga honom, synd att han inte förstår att det är för hans eget bästa...

När han väl är i badkaret så är det ganska OK, han t o m sätter sig vilket jag kan förstå. Att stå upp i 10 minuter är för jobbigt även om man är lite förskräckt. Idag var det inte nog med tass-bad, det skulle också droppas öronmedicin i örat. MOR passade på när han ändå var tvungen att sitta still. Det var en liten pärs, men tillslut när MOR masserade lite försiktigt  verkade det som om det kändes lite behagligare.

Fredag/lördag får han stå ut med MORS/FARS behandling och sedan är hans matte/husse hemma igen och förhoppningsvis accepterar han "behandlingen" bättre med dom.

Men "behandlingen" är nog inte helt avskräckande, han tyr sig väldigt mycket till MOR trots allt. Emellanåt, kan jag tycka att hon daltar/kelar lite väl mycket med honom... men det är OK eftersom han är sjuker.

Så har man också...

... varit med och sett var Guinness har "sin" doktor.

MOR hade tagit fram en vägbeskrivning, men den vart inget bra. Vi körde lite vilse och blev lotsade lite via telefon. Till slut så var vi framme på hos Bruksveterinärerna i Svedala.

Christina, som arbetar där tyckte gott att Guinness kunde visat vägen, han har ju varit där så mången gånger förut. Det höll vi alla med om.... men nu vet vi till en annan gång.

Jag fick mig en liten rundtur i naturen runt omkring med ÄLDREMATTE medans MOR var inne på kliniken med Guinness. När vi satt i bilen tillbaka så berättade MOR vad dom gjort med Guinness och vad som nu måste göras för att han skall bli bättre fortast möjligt igen.

Jo, först fick dom vänta en bra stund, då passade Guinness på att slå en liten drill på receptionsdisken. Ooops hade MOR sagt och då hade Christina bara skrattat och sagt: "inga problem jag torkar".

Sedan blev det ytterligare väntan, då passade MOR på att väga Guinness. Matchvikt ca 30,4.

När de äntligen blev Guinness tur så fick MOR berätta vad problemet var för doktor Niklas. Undersökningsbordet sänktes ner, Guinness fick kliva på, bordet hissades upp. Först blev det tass-kontroll, det var bara lite "rester" kvar i vänster framtass (tass-badningen som MOR gjort verkade redan att ha hjälpt). Sedan blev det öron-kontroll, vilket var mindre roligt. MOR kunde inte själv hålla Guinness kvar på bordet så Niklas fick be Mia om assistans. Bordet sänkter ner och Guinnes fick hoppa av. Stackarn, han bara skakade och skakade på huvudet. Niklas gick iväg och kontrollerade några prover som han tagit . Kom strax tillbaks och sa att det fanns lite av varje i örat. Kortison slapp han denna gång men örondroppar var ett måste och mera tass-bad och mera öronrens...

Hujeda mej, hur skall detta gå?

Det sista MOR frågade innan vi lämnade kliniken var om hon åkt dit i onödan (för då kanske Lena & Torbjörn blivit arga på henne). Men Niklas sa att öroninflammationen inte hade kunnat gå tillbaka av sig självt. 

Inget bra, inget bra...

... Guinness öra är så rött så rött. Han har haft en tuff natt även inatt.

MOR har pratat med djurdoktorn och väntar på att han skall ringa tillbaka. Så här kan GBM bara inte ha det. Förmodligen behöver han medicin stackarn.

Jag vill ha tillbaka min pigge lekkompis... jag försöker få igång honom lite men han är jäkligt svårflörtad måste jag säga.


Nu är det hemska...

... över för Guinness för idag i alla fall.

Han kände säkert på sig vad som var på gång när MOR & FAR gick in i badrummet. Guinness hade gömt sig bakom soffan. MOR fick gå och hämta mitt halsband och locka honom med sig, det gick bra ända fram till badrumströskeln, sedan var det tvärstopp. Lite kamp, men när han väl var inne i badrummet och upplyft i badkaret så stod han som ett ljus. Han var riktigt hjälpvillig när tassarna skulle schamponeras in. Schampot måste sitta i 10 minuter innan det får sköljas av och då tyckte han det var lika bra att sitta själv oxå så länge.

Kan man vara lugnare?
image176

Andra örat...

... klart!

Det gick lite mer "smärtfritt", dock användes samma metod.

Skönt nu är det bara tassbadandet kvar, men det får nog MOR &FAR hjälpas åt med.

Ett öra klart...

... MOR hade inte en chans till att försöka lägga Guinness i sitt knä, han totalvägrade och MOR klarade inte av att hålla emot denna gång. Fick pröva vänlighetsmetoden istället, klapp & kel och vips så fanns det droppar i ena örat. Men oj vilken fart det blev på honom. Han mutades sedan med en tuggpinne för att MOR skulle kunna masera örat lite.

Det här kommer att ta tid att få i Guinness örondropparna oxå i andra örat är jag rädd för. Undras om inte jag farao får tillbringa mestadels av dagen i LILLMATTES säng, det verkar så!

Jag tycker så synd om...

... Guinness.

Han har haft en tuff natt med kli i örat och irriterande tassar och nu håller MOR på att förbereda för en behandling. Det skall tydligen bli tassbad samt att något skall droppas in i hans öron.

Jag tror faktiskt att jag går och lägger mig i LILLMATTES säng så länge, det är nog bra om jag inte är ivägen.

Guinness, jag önskar att mina pussar skulle kunna hjälpa dig att bli frisker...

Då var det överstökat...

...  för denna gång, alltså besöket hos hunddoktorn Kerstin.

Vi körde i god tid för att inte komma försent pga det stora vägarbetet. Men trafiken flöt på bra och vi var i Löddeköpinge redan 17.10, alltså en halvtimme innan avtalad tid. MOR & jag gick en lång runda. När vi kom in i väntrummet så blev jag lite stressad. Det luktade förbaskat mycket tik. När jag äntligen hade kommit lite till ro, ja då kommer det in en 2-bening och vill hälsa. Lite skum blev jag allt och skällde lite på honom innan jag förstod att han var riktigt hundvänlig. Efter 25 minuters väntan så var det äntligen min tur. Jag fick sätta mig ner och MOR fick öppna munnen på mig. Då riktade Kerstin en strålkastare rakt i fejset på mig och kikade in i munnen och sa direkt bara OK och släckte lampan. Det jag har i munnen är vårtor, men att Kerstin aldrig tidigare sett dem sitta där mina sitter. Hon förklarade att dessa skall försvinna av sig själv och att de kommit av min kropps eget immunförsvar som jag håller på att bygga upp. Så har jag tur kan de vara bort inom det närmsta, men det kan också ta lite tid till. Men eftersom att jag inte är alls irriterad över dem, så gör det inte så mycket. MOR skall hålla lite koll på dem så att de inte förökar sig mer, annars tar Kerstin en ny titt när det är dags för höftledsröntgning i mitten av september någon gång.

När MOR betalat så frågade hon om det var OK att hon också vägde mig. Tyvärr sa Kerstin att det var helt OK. Men jag gillar inte den där vågen, den verkar så farlig. MOR försökte lugnt och stilla att få upp mig en gång, men sedan lyfte hon mig om alla 4 benen och satte ner mig och sa: STÅ. Jag stod orörlig, vågade inget annat. Matchvikt: 31,2, jag verkar till att hålla mig däromkring nu vilket Kerstin tyckte var väldans lagom.


Tidigare inlägg