Valpkursavslutning...
... innehållande både det ena & det andra :-)
Vi kom fram i god tid för att jag skulle få springa av mig lite och det fick jag verkligen göra för Debbie & Ida var oxå där och då fick vi busa av oss rejält. Den tjejen är snabb vill jag lova... jag fick verkligen ta ut mina steg för att hinna med i hennes svängar:
Inte bästa bildkvalité, men går det fort så går det fort:
Lite övertag hade jag när jag var ikapp:
Första halvan av kursen stod Bea & Göran till förfogande för oss alla en och en. Till dem fick man komma och prata & gå igenom sådant som man kanske inte riktigt tycker fungerar som man vill. Dessemellan blev det egenträning på det som man kände att man behövde träna på. Det blev mycket kontaktövningar för min del och jag måste medge att jag var lite okoncentrerad, det hände så mycker roliga saker runtomkring. Full koll till vänster:
och till höger... men jag låg snällt & fint kvar i alla fall:
I pausen blev det lite välbehövlig vila medans 2-beningarna fikade.
Det gällde att ladda batterierna för trixuppvisningen, fina priser stod på spel.
MOR drog startnummer 2, men som blev till nr 1 för att lappen med nr 1 på låg kvar i påsen eftersom vi blev ett ekipage mindre.
Mitt trix var att visa att jag kan sitta fint... men en liten miss har gjorts i tränandet, vi borde tränat utomhus. Men med lite stöd från MOR så gick det rätt skapligt ändå:
Bella hade nästa samma trix som mig... men där var det "hands up" som gällde så klart :-)
Tinna visade upp ett kanonfint kryp :-)
Leia kunde både give me five, give me high och allt möjligt :-)
Pärla pussade Lotta :-)
Debbie pussade Ida på näsan :-)
Dagens 2:a pristagare blev Vera som visade vad hon lärt sig på "Birkomaten" (tror det var så den kallades):
När pinnarna drogs ut så trillade godisarna ut:
Dagens värdiga vinnare blev Mira... som gick slalom mellan Marias ben med kommandot "genom" som om hon aldrig gjort något annat. Rebecca, mamma var väldigt noga med att påpeka att det är du som lärt henne :-)
Vinnarparen:
Fler bildbevis kan förhoppningsvis senare skådas på Anthriscus bloggen då bilderna erhållits från fotograf John.
Sedan blev det mera tävlingsdax, men nu i lag. 2 moment skulle utövas. På ena stationen fick vi spela 21 , det gällde att söka upp dummiesar som hade spelkort fastsatta och ju närmre 21 desto bättre (vi fick 2 försök på oss). Vi spelade rätt högt i våran grupp, efter 3 skick hade vi 14 poäng och efter 4:e så fick vi 19 och där stannade vi. På andra försöket blev vi rejält "tjocka).
Vi bytade därefter plats med andra laget. Innan vi började så skulle lite planer smidas för att vara så effektiva som möjligt på de 6 minuterna som vi fick på oss. Planerna sprack lite, och utan pärla hade det inte gått så bra... hon hämtade föremål på föremål medans jag & Bella stundtals hade lite annat för oss. Debbie var lite försiktgare av sig. Men 8 par av 10 fick vi ihop! Det var bl a 1 1/2 liters PET-flaskor, gosedjur, dummiesar, vittringspinnar, strumpor, potatisar, ovassa matknivar.
Vid prisutdelningen så visade det sig att vi vann båda utmaningarna, här poserar vi glatt:
Jag kommer att sakna er Bea & Göran, men våra vägar kommer säkert att korsas igen!
Vilken kanonkurs...
TACK Bea & Göran
TACK alla goa syskon med mattar & hussar
Nospussar från Beck
Vi kom fram i god tid för att jag skulle få springa av mig lite och det fick jag verkligen göra för Debbie & Ida var oxå där och då fick vi busa av oss rejält. Den tjejen är snabb vill jag lova... jag fick verkligen ta ut mina steg för att hinna med i hennes svängar:
Inte bästa bildkvalité, men går det fort så går det fort:
Lite övertag hade jag när jag var ikapp:
Första halvan av kursen stod Bea & Göran till förfogande för oss alla en och en. Till dem fick man komma och prata & gå igenom sådant som man kanske inte riktigt tycker fungerar som man vill. Dessemellan blev det egenträning på det som man kände att man behövde träna på. Det blev mycket kontaktövningar för min del och jag måste medge att jag var lite okoncentrerad, det hände så mycker roliga saker runtomkring. Full koll till vänster:
och till höger... men jag låg snällt & fint kvar i alla fall:
I pausen blev det lite välbehövlig vila medans 2-beningarna fikade.
Det gällde att ladda batterierna för trixuppvisningen, fina priser stod på spel.
MOR drog startnummer 2, men som blev till nr 1 för att lappen med nr 1 på låg kvar i påsen eftersom vi blev ett ekipage mindre.
Mitt trix var att visa att jag kan sitta fint... men en liten miss har gjorts i tränandet, vi borde tränat utomhus. Men med lite stöd från MOR så gick det rätt skapligt ändå:
Bella hade nästa samma trix som mig... men där var det "hands up" som gällde så klart :-)
Tinna visade upp ett kanonfint kryp :-)
Leia kunde både give me five, give me high och allt möjligt :-)
Pärla pussade Lotta :-)
Debbie pussade Ida på näsan :-)
Dagens 2:a pristagare blev Vera som visade vad hon lärt sig på "Birkomaten" (tror det var så den kallades):
När pinnarna drogs ut så trillade godisarna ut:
Dagens värdiga vinnare blev Mira... som gick slalom mellan Marias ben med kommandot "genom" som om hon aldrig gjort något annat. Rebecca, mamma var väldigt noga med att påpeka att det är du som lärt henne :-)
Vinnarparen:
Fler bildbevis kan förhoppningsvis senare skådas på Anthriscus bloggen då bilderna erhållits från fotograf John.
Sedan blev det mera tävlingsdax, men nu i lag. 2 moment skulle utövas. På ena stationen fick vi spela 21 , det gällde att söka upp dummiesar som hade spelkort fastsatta och ju närmre 21 desto bättre (vi fick 2 försök på oss). Vi spelade rätt högt i våran grupp, efter 3 skick hade vi 14 poäng och efter 4:e så fick vi 19 och där stannade vi. På andra försöket blev vi rejält "tjocka).
Vi bytade därefter plats med andra laget. Innan vi började så skulle lite planer smidas för att vara så effektiva som möjligt på de 6 minuterna som vi fick på oss. Planerna sprack lite, och utan pärla hade det inte gått så bra... hon hämtade föremål på föremål medans jag & Bella stundtals hade lite annat för oss. Debbie var lite försiktgare av sig. Men 8 par av 10 fick vi ihop! Det var bl a 1 1/2 liters PET-flaskor, gosedjur, dummiesar, vittringspinnar, strumpor, potatisar, ovassa matknivar.
Vid prisutdelningen så visade det sig att vi vann båda utmaningarna, här poserar vi glatt:
Jag kommer att sakna er Bea & Göran, men våra vägar kommer säkert att korsas igen!
Vilken kanonkurs...
TACK Bea & Göran
TACK alla goa syskon med mattar & hussar
Nospussar från Beck
Inte lätt...
... att vara 4-bening, ja inte 2-bening heller för den delen och gå på valpkurs hos Bea & Göran!
Idag fick LILLEBROR & MOR det hett om öronen men det kan dom få berätta om själva eftersom att jag inte fick vara med, för jag fick mestadels tillbringa tiden i bilen för att det var ett jäkla busväder. Jag fick följa med för att jag skulle få mig en rejäl busrunda utan krav i skogen när de var klara... men tyvärr uteblev denna pga väderleken som vi bjudits på idag. Men jag fick i alla fall springa av mig i kohagen med massor av nya koblajjor innan vi åkte hem och kan ni tänka er, jag höll mig på alla fyra precis hela tiden och det belönades med köttbullar, det var alltså värt att INTE rulla sig i dom :-)
Nu lämnar jag över skrivandet till Beck:
Idag har vi alltså varit och kursat i skogen hos Vera & Mia. Förra gången jag var där så fick jag följa med när Walle skulle träna och det var ju klart mycket roligare denna gång för mig.
Vi, alla valpar, fick börja med att busa av oss lite i Vera & Viggos trädgård. Men jag undrar var min brorsa håller hus, jag hade behövt lite hjälp av honom... det är nämligen inte helt lätt att hålla styr på alla 9 syrror + lilla söta Debbie! Tro det eller ej, men det kan faktiskt bli lite för mycket av det goda.
Det var tillfälligtvis solsken när vi samlades:
Det är jag som är mattelös:
Jag fick ett SMS från Bella 09.50 som löd så här:
Hej Beck! Min husse & matte har strulat lite så vi är framme 5 över enligt vår GPS. Men dom måste ha kört fortfort för dom hann komma innan vi begett oss iväg:
Vi begav oss sedan uppåt i skogen och som vanligt delades vi upp i 2 grupper. Hos Bea skulle vi få stifta bekantskap och pröva på viltapportering och hos Göran skulle det fortsätta att tragglas på den så viktiga kontakten.
Vi fick starta hos Bea och vi satt alla med stora ögon när viltet plockades upp. Några var väldigt försiktiga och tyckte det var lite läbbigt, men alla hade burit vilt när vi var klara :-) Jag för min del kommer att få det rätt tufft tror jag framöver, jag vill så gärna hämta men om man inte kan hålla tjattran så tar det betydligt längre tid innan man får göra det fick jag uppleva idag. Jag fick gång på gång gå iväg med MOR men tillslut när jag fattade fick jag så äntligen springa iväg och hämta MIN skatt. Men här kommer nästa bit in... när man äntligen fått det man vill så får man tydligen inte behålla det för sig själv, hm jag fattar inte riktigt. MOR tjoar & tjimmar så man får sår i öronen, kanske bättre hon coolar ner sig lite så att man kan höra vad hon vill att man skall göra så att man inte gör helt fel. Det gick bättre senare när MOR och jag gick iväg själva och tog KalleKanin med oss.
Nyfiken Enzi:
Allice:
Lite försiktig Leia:
Chili har funnit sin skatt:
Pärla på väg hemåt mot matte Lotta för att visa så duktig hon är:
När alla var klara blev det välbehövlig vila, jag behövde framför allt det för att jag fick promenera tillbaka till bilen med Bea och då gällde det att visa sig från sin bästa sida och det tog på de sista krafterna. Men jag gjorde det riktigt bra sa hon. Vi 4-beningar åkte alltså in i bilarna och 2-beningarna fick ta plats inomhus i Mias kök där det hade pratats om olika belöningssätt och mumsats på kanelbullar & pepparkakor.
När 2-beningarna kom tillbaka så fick jag återigen gå med Bea (hon måste gilla mig jättemycket!). Framme vid viltstoppet så fick MOR äntligen tillbaka mig. Hos Göran fick jag & MOR börja att visa hur våran kontakt fungerade. jag fick godkänt... värre var det med MOR som inte var tillräckligt rolig och som glömt bort att vi skulle ha tränat på sidoförflyttningar m.m. Men jag får hjälpa MOR att komma ihåg och så får vi träna extra på detta tills nästa gång.
Sedan fick vi göra en skit rolig sak... en supersuper lång inkallning. Först fick vi gå upp mot Alice husse och där blev jag avlämnad och sedan försvann MOR längre och längre bort ja nästan ut ur synhåll för i mitten spatserade mina syrror omkring med sina mattar & hussar. Men när MOR visslade och kallade på mig så satte jag en fart utan dess like och jag brydde mig inte ett skit om de i mitten... jag ville bara till min älskade matte. Tror ni det blev mys & köttbullar när jag kom fram? Japp det blev det, mycket & många :-)
Sedan blev det sitt, ligg & stanna kvar övningar och det är helt ok att göra som man blir tillsagd tycker jag. I alla fall så länge inte det kastas roliga saker omkring en för så kan det bli lite tuffare... men det gjordes det som tur var inte... men visst lite koll på vad som hände runt omkring mig var jag tvungen att stundtals:
Sista övningen för dagen var definitivt inte att leka med.
Här riggas utrustningen och det är inte alltid lätt med "tekniken":
Jag kopplades lös och skulle hålla mig vid MORS vänstra sida när vi spatserade framåt, detta gick bra ända tills det plötsligt dyker upp en kanin framför mina tassar och vips så drog jag efter den. Jag hörde att MOR skrek NEJ men inte kunde jag gå miste om ett sådant ypperligt tillfälle och eftersom inget mer hände från MORS sida så fortsatte jag min jakt. Jag vill ju bli en bra JAKTHUND när jag blir stor och nu hade jag min chans att visa ALLA att jag kunde ta den. Men nu var detta tydligen inte helt rätt, om man är en bra jakthund så får man bara hämta när man fått tillåtelse. Detta kallades tydligen "ANTI-JAKT-ÖVNING". Så även här fick MOR påbackning för att hon inte bestämt sig innan vi startade att jag inte skulle tillåtas ta den. Vi fick sedan vänta en stund innan vi fick göra om samma sak. Medans vi väntade så dök Bea upp vid min vänstra sida och vips så kom det klick från vänster och köttbullar från höger och inte ett endaste pip från han i mitten :-). Vi gick sedan iväg på nytt och jag glömde bort mig när samma kanin dök upp igen men denna gång fick MOR tag i min bakdel men jag slet mig loss och MOR kom som skjuten ur en raket efter mig. Här började jag fatta och det blev rätt obehagligt när vi återigen skulle bege oss framåt och tillbaka ett par gånger och tillslut valde jag MORS högra sida istället och lät kaninen dra iväg bäst den ville OCH så lägligt började det störtregna och vi fick snabbt avsluta dagens kurs och skynda mot bilarna för att få tak över huvudet.
Det började så bra med snyggt fotgående:
Men sedan började det röra sig i gräset och nyfikenheten tog överhand:
och jaktlusten segrade:
... och här fick MOR höra ett och annat från Göran:
Här kommer Vera & Mia:
Här ligger kaninen och trycker men var är Vera? Vid sin mattes sida förstås:
Här kommer Pärla på jakt efter?:
Slutord till MOR från din egen lille buskille: Jag lovar, det kommer att bli bra med allt det här med en vacker dag!
Nu tänkte jag lämna över till MOR men hon hälsar och säger att hon inte har några kommentarer till dagens händelser men däremot säger hon TACK till Mia för den fräcka vinflaskan som hon fick av Mia som TACK för kanelbullsbakandet. Kolla in etiketten, så passande:
Idag fick LILLEBROR & MOR det hett om öronen men det kan dom få berätta om själva eftersom att jag inte fick vara med, för jag fick mestadels tillbringa tiden i bilen för att det var ett jäkla busväder. Jag fick följa med för att jag skulle få mig en rejäl busrunda utan krav i skogen när de var klara... men tyvärr uteblev denna pga väderleken som vi bjudits på idag. Men jag fick i alla fall springa av mig i kohagen med massor av nya koblajjor innan vi åkte hem och kan ni tänka er, jag höll mig på alla fyra precis hela tiden och det belönades med köttbullar, det var alltså värt att INTE rulla sig i dom :-)
Nu lämnar jag över skrivandet till Beck:
Idag har vi alltså varit och kursat i skogen hos Vera & Mia. Förra gången jag var där så fick jag följa med när Walle skulle träna och det var ju klart mycket roligare denna gång för mig.
Vi, alla valpar, fick börja med att busa av oss lite i Vera & Viggos trädgård. Men jag undrar var min brorsa håller hus, jag hade behövt lite hjälp av honom... det är nämligen inte helt lätt att hålla styr på alla 9 syrror + lilla söta Debbie! Tro det eller ej, men det kan faktiskt bli lite för mycket av det goda.
Det var tillfälligtvis solsken när vi samlades:
Det är jag som är mattelös:
Jag fick ett SMS från Bella 09.50 som löd så här:
Hej Beck! Min husse & matte har strulat lite så vi är framme 5 över enligt vår GPS. Men dom måste ha kört fortfort för dom hann komma innan vi begett oss iväg:
Vi begav oss sedan uppåt i skogen och som vanligt delades vi upp i 2 grupper. Hos Bea skulle vi få stifta bekantskap och pröva på viltapportering och hos Göran skulle det fortsätta att tragglas på den så viktiga kontakten.
Vi fick starta hos Bea och vi satt alla med stora ögon när viltet plockades upp. Några var väldigt försiktiga och tyckte det var lite läbbigt, men alla hade burit vilt när vi var klara :-) Jag för min del kommer att få det rätt tufft tror jag framöver, jag vill så gärna hämta men om man inte kan hålla tjattran så tar det betydligt längre tid innan man får göra det fick jag uppleva idag. Jag fick gång på gång gå iväg med MOR men tillslut när jag fattade fick jag så äntligen springa iväg och hämta MIN skatt. Men här kommer nästa bit in... när man äntligen fått det man vill så får man tydligen inte behålla det för sig själv, hm jag fattar inte riktigt. MOR tjoar & tjimmar så man får sår i öronen, kanske bättre hon coolar ner sig lite så att man kan höra vad hon vill att man skall göra så att man inte gör helt fel. Det gick bättre senare när MOR och jag gick iväg själva och tog KalleKanin med oss.
Nyfiken Enzi:
Allice:
Lite försiktig Leia:
Chili har funnit sin skatt:
Pärla på väg hemåt mot matte Lotta för att visa så duktig hon är:
När alla var klara blev det välbehövlig vila, jag behövde framför allt det för att jag fick promenera tillbaka till bilen med Bea och då gällde det att visa sig från sin bästa sida och det tog på de sista krafterna. Men jag gjorde det riktigt bra sa hon. Vi 4-beningar åkte alltså in i bilarna och 2-beningarna fick ta plats inomhus i Mias kök där det hade pratats om olika belöningssätt och mumsats på kanelbullar & pepparkakor.
När 2-beningarna kom tillbaka så fick jag återigen gå med Bea (hon måste gilla mig jättemycket!). Framme vid viltstoppet så fick MOR äntligen tillbaka mig. Hos Göran fick jag & MOR börja att visa hur våran kontakt fungerade. jag fick godkänt... värre var det med MOR som inte var tillräckligt rolig och som glömt bort att vi skulle ha tränat på sidoförflyttningar m.m. Men jag får hjälpa MOR att komma ihåg och så får vi träna extra på detta tills nästa gång.
Sedan fick vi göra en skit rolig sak... en supersuper lång inkallning. Först fick vi gå upp mot Alice husse och där blev jag avlämnad och sedan försvann MOR längre och längre bort ja nästan ut ur synhåll för i mitten spatserade mina syrror omkring med sina mattar & hussar. Men när MOR visslade och kallade på mig så satte jag en fart utan dess like och jag brydde mig inte ett skit om de i mitten... jag ville bara till min älskade matte. Tror ni det blev mys & köttbullar när jag kom fram? Japp det blev det, mycket & många :-)
Sedan blev det sitt, ligg & stanna kvar övningar och det är helt ok att göra som man blir tillsagd tycker jag. I alla fall så länge inte det kastas roliga saker omkring en för så kan det bli lite tuffare... men det gjordes det som tur var inte... men visst lite koll på vad som hände runt omkring mig var jag tvungen att stundtals:
Sista övningen för dagen var definitivt inte att leka med.
Här riggas utrustningen och det är inte alltid lätt med "tekniken":
Jag kopplades lös och skulle hålla mig vid MORS vänstra sida när vi spatserade framåt, detta gick bra ända tills det plötsligt dyker upp en kanin framför mina tassar och vips så drog jag efter den. Jag hörde att MOR skrek NEJ men inte kunde jag gå miste om ett sådant ypperligt tillfälle och eftersom inget mer hände från MORS sida så fortsatte jag min jakt. Jag vill ju bli en bra JAKTHUND när jag blir stor och nu hade jag min chans att visa ALLA att jag kunde ta den. Men nu var detta tydligen inte helt rätt, om man är en bra jakthund så får man bara hämta när man fått tillåtelse. Detta kallades tydligen "ANTI-JAKT-ÖVNING". Så även här fick MOR påbackning för att hon inte bestämt sig innan vi startade att jag inte skulle tillåtas ta den. Vi fick sedan vänta en stund innan vi fick göra om samma sak. Medans vi väntade så dök Bea upp vid min vänstra sida och vips så kom det klick från vänster och köttbullar från höger och inte ett endaste pip från han i mitten :-). Vi gick sedan iväg på nytt och jag glömde bort mig när samma kanin dök upp igen men denna gång fick MOR tag i min bakdel men jag slet mig loss och MOR kom som skjuten ur en raket efter mig. Här började jag fatta och det blev rätt obehagligt när vi återigen skulle bege oss framåt och tillbaka ett par gånger och tillslut valde jag MORS högra sida istället och lät kaninen dra iväg bäst den ville OCH så lägligt började det störtregna och vi fick snabbt avsluta dagens kurs och skynda mot bilarna för att få tak över huvudet.
Det började så bra med snyggt fotgående:
Men sedan började det röra sig i gräset och nyfikenheten tog överhand:
och jaktlusten segrade:
... och här fick MOR höra ett och annat från Göran:
Här kommer Vera & Mia:
Här ligger kaninen och trycker men var är Vera? Vid sin mattes sida förstås:
Här kommer Pärla på jakt efter?:
Slutord till MOR från din egen lille buskille: Jag lovar, det kommer att bli bra med allt det här med en vacker dag!
Nu tänkte jag lämna över till MOR men hon hälsar och säger att hon inte har några kommentarer till dagens händelser men däremot säger hon TACK till Mia för den fräcka vinflaskan som hon fick av Mia som TACK för kanelbullsbakandet. Kolla in etiketten, så passande:
Bäst i klassen...
Igår var det avslutning på Veteranvalpkursen för mig Beck & Co.
Här är hela klassen samlad (och det var minsann inte det lättaste skall jag be att få berätta):
Foto: Heléne Jonsson
Vi fick göra en massa övningar för att visa upp lite av vad vi lärt oss under dessa 6 kursgånger och det gick riktigt bra. Men en övning blev extra tuff för vissa, bl a mig. Jag kunde inte motstå köttbullsbitarna som var placerade på tallrikar på vars en sida om mitten på inkallningsbanan, MOR kämpade och kämpade... men köttbullarna vann (F'låt MOR).
Innan vi skulle skiljas så skulle pris delas ut till de bästaste i klassen och det var vi ju så klart ALLA och vi fick gå fram och mottaga vars en sådan här kulig leksak som dessutom hade Frolicar fastsatta i benen:
Speciellt TACK till våra fröknar Karin & Heléne för en jättetrevlig kurs!
Sedan ber Wallander att jag skall hälsa, speciellt till Heléne och be om ursäkt för att han var lite "ostyrig" när han fick chansen att vara "Zico" och få göra det roliga med inkallning över en massa leksaker OCH hela köttbullar. Men kötbullarna blev för tuffa även för honom... verkar ligga i släkten det där!
Här är hela klassen samlad (och det var minsann inte det lättaste skall jag be att få berätta):
Foto: Heléne Jonsson
Vi fick göra en massa övningar för att visa upp lite av vad vi lärt oss under dessa 6 kursgånger och det gick riktigt bra. Men en övning blev extra tuff för vissa, bl a mig. Jag kunde inte motstå köttbullsbitarna som var placerade på tallrikar på vars en sida om mitten på inkallningsbanan, MOR kämpade och kämpade... men köttbullarna vann (F'låt MOR).
Innan vi skulle skiljas så skulle pris delas ut till de bästaste i klassen och det var vi ju så klart ALLA och vi fick gå fram och mottaga vars en sådan här kulig leksak som dessutom hade Frolicar fastsatta i benen:
Speciellt TACK till våra fröknar Karin & Heléne för en jättetrevlig kurs!
Sedan ber Wallander att jag skall hälsa, speciellt till Heléne och be om ursäkt för att han var lite "ostyrig" när han fick chansen att vara "Zico" och få göra det roliga med inkallning över en massa leksaker OCH hela köttbullar. Men kötbullarna blev för tuffa även för honom... verkar ligga i släkten det där!
Oh...
... happy day!
Idag har det varit kul, jättekul, bad, passivitet, bad, träning & bad... I LOVE IT!
Först var det dags för Beck & hans syskon att kursa lite och denna gång var det träff vi Saxtorpssjöarna. Jag & FAR gick runt lite, tränade lite vatten tillsammans med Margareta, Bell & Spot men satt oxå och övervakade att lillbrorsan skötte sig. Även denna gång delades dom in i 2 grupper, allvarsgruppen hos Göran & rolighetsgruppen hos Bea.
Beck hamnade hos Bea först och där var det mycket klickande och belöning för ingenting. Men jag såg att Beck minsann blivit ganska duktig på att dutta MOR i handen, det bådar förhoppningsvis gott när det skall ställas avlämningskrav på honom så småningom. En som lärde sig snabbt var Allice som aldrig förr "utsatts" för en klicker tidigare... men vem kan motstå Bea?
I fikapausen bjöds alla på vaniljbullar som MOR hade bakat samt att alla valpisarna fick pröva på den roliga leken att leta fram saker under lakanet. Det var roligt att se hur olika de var i sitt agerade, någon var rakt på, andra lite avvaktande och några visade inte så mycket intresse. Beck gjorde allt riktigt bra fram tills att han fått fram skinnet, då drog han och ville inte lämna ifrån sig det till MOR trots att hon verkligen försökte locka sig till honom. Fokusering:
Attack:
Baggis att få fram ju:
Men det tog en stund innan han och bytet var "infångat"... tillslut valde han ändå MOR:
Lyckliga Lotta när Pärla är på väg in med bytet till henne, eller?:
Men den här tjejen bara fullständigt älskar att visa upp sitt byte för sin matte... underbart att se:
Sedan var det dags för sidbyte och då blev det mer allvarsamt. Hos Göran är det fokusering på matte/husse samt lite mera krav som gäller på kontakt, lyssnande & utförande. Det blev fokuseringsövningar, inkallningsövningar, sitt/stanna kvar samt förflyttningar i sidled och helt om. MOR tyckte att Beck var lite lätt i gumpen, hon kollade om det fastnat någon spiralfjäder i häcken eller om det fanns mycket vax i öronen, men det fanns inget spår av varken det ena eller det andraa. Men jag undrar om det inte är hans tandbyte som ställde till det, han är så svullen i tandköttet där den nya bissingarna håller på att komma fram och då blir det en massa spänningar i magtrakten som måste ut och då underlättar det att inte sitta ned :-)
När kursandet var slut för Flattligan så dök Zolo & Malin upp... vi hade bestämt träff med dem för lite träning. Vi gick runt sjön en bra bit för att komma till en plats där vi kunde träna ostört eller för att inte störa de solbadande människorna i det finfina vädret.
Vi körde först lite markeringar på land längs med vattnet, sedan markeringar på vattnet följt av markering på vattnet som fick hämtas först efter att en landdirigering var inhämtad. Sedan tog vi FAR till hjälp med att kasta dummiesar över till ön för att vi skulle tvingas gå upp på land och tillbaka vattenvägen. Zolo gjorde en kanonmarkering och dagens bästa avlämning på en och samma gång på detta moment:
Jag tog t o m med mig lite vegetation med mig tillbaka för att bevisa att jag simmat över hela och gick upp bakom buskarna, hämtade dummien och snabbt tillbaka, satte mig jättefint och bara väntade på att få avleverera innan skakning och väntan blev så lång för att MOR tvunget skulle dokumentera:
Sedan blev det lite bus:
Som tack för hjälpen med kastandet så hjälpte jag FAR på tillbakavägen genom att bära hans bok:
När vi kom hem blev det många härliga vilotimmar.
På sista kvällsrundan så blev det lite hundmötesträning mellan labbevalpen Winston & Beck, detta var jättenyttigt och skall göras om... kanske jag kan vara med på ett hörn då som störning någon kväll oxå.
Mina tankar går nu till stackars MOR som just nu håller på att ställa klockalarmet för att stiga upp imorgon bitti... jobbet hennes kallar tydligen igen efter 4 härliga men alldeles för snabbt gågna semesterveckor. Nu är det bara för henne att se fram emot att det snart är julledighet :-)
Bye bye!
Ps. Ni Flattlige mattar/hussar... håll stenkoll på era saker nästa gång, det var nämligen mors klicker OCH mors rygga som Bea lade beslag på idag... ja, bara så där vart de borta :-)
Idag har det varit kul, jättekul, bad, passivitet, bad, träning & bad... I LOVE IT!
Först var det dags för Beck & hans syskon att kursa lite och denna gång var det träff vi Saxtorpssjöarna. Jag & FAR gick runt lite, tränade lite vatten tillsammans med Margareta, Bell & Spot men satt oxå och övervakade att lillbrorsan skötte sig. Även denna gång delades dom in i 2 grupper, allvarsgruppen hos Göran & rolighetsgruppen hos Bea.
Beck hamnade hos Bea först och där var det mycket klickande och belöning för ingenting. Men jag såg att Beck minsann blivit ganska duktig på att dutta MOR i handen, det bådar förhoppningsvis gott när det skall ställas avlämningskrav på honom så småningom. En som lärde sig snabbt var Allice som aldrig förr "utsatts" för en klicker tidigare... men vem kan motstå Bea?
I fikapausen bjöds alla på vaniljbullar som MOR hade bakat samt att alla valpisarna fick pröva på den roliga leken att leta fram saker under lakanet. Det var roligt att se hur olika de var i sitt agerade, någon var rakt på, andra lite avvaktande och några visade inte så mycket intresse. Beck gjorde allt riktigt bra fram tills att han fått fram skinnet, då drog han och ville inte lämna ifrån sig det till MOR trots att hon verkligen försökte locka sig till honom. Fokusering:
Attack:
Baggis att få fram ju:
Men det tog en stund innan han och bytet var "infångat"... tillslut valde han ändå MOR:
Lyckliga Lotta när Pärla är på väg in med bytet till henne, eller?:
Men den här tjejen bara fullständigt älskar att visa upp sitt byte för sin matte... underbart att se:
Sedan var det dags för sidbyte och då blev det mer allvarsamt. Hos Göran är det fokusering på matte/husse samt lite mera krav som gäller på kontakt, lyssnande & utförande. Det blev fokuseringsövningar, inkallningsövningar, sitt/stanna kvar samt förflyttningar i sidled och helt om. MOR tyckte att Beck var lite lätt i gumpen, hon kollade om det fastnat någon spiralfjäder i häcken eller om det fanns mycket vax i öronen, men det fanns inget spår av varken det ena eller det andraa. Men jag undrar om det inte är hans tandbyte som ställde till det, han är så svullen i tandköttet där den nya bissingarna håller på att komma fram och då blir det en massa spänningar i magtrakten som måste ut och då underlättar det att inte sitta ned :-)
När kursandet var slut för Flattligan så dök Zolo & Malin upp... vi hade bestämt träff med dem för lite träning. Vi gick runt sjön en bra bit för att komma till en plats där vi kunde träna ostört eller för att inte störa de solbadande människorna i det finfina vädret.
Vi körde först lite markeringar på land längs med vattnet, sedan markeringar på vattnet följt av markering på vattnet som fick hämtas först efter att en landdirigering var inhämtad. Sedan tog vi FAR till hjälp med att kasta dummiesar över till ön för att vi skulle tvingas gå upp på land och tillbaka vattenvägen. Zolo gjorde en kanonmarkering och dagens bästa avlämning på en och samma gång på detta moment:
Jag tog t o m med mig lite vegetation med mig tillbaka för att bevisa att jag simmat över hela och gick upp bakom buskarna, hämtade dummien och snabbt tillbaka, satte mig jättefint och bara väntade på att få avleverera innan skakning och väntan blev så lång för att MOR tvunget skulle dokumentera:
Sedan blev det lite bus:
Som tack för hjälpen med kastandet så hjälpte jag FAR på tillbakavägen genom att bära hans bok:
När vi kom hem blev det många härliga vilotimmar.
På sista kvällsrundan så blev det lite hundmötesträning mellan labbevalpen Winston & Beck, detta var jättenyttigt och skall göras om... kanske jag kan vara med på ett hörn då som störning någon kväll oxå.
Mina tankar går nu till stackars MOR som just nu håller på att ställa klockalarmet för att stiga upp imorgon bitti... jobbet hennes kallar tydligen igen efter 4 härliga men alldeles för snabbt gågna semesterveckor. Nu är det bara för henne att se fram emot att det snart är julledighet :-)
Bye bye!
Ps. Ni Flattlige mattar/hussar... håll stenkoll på era saker nästa gång, det var nämligen mors klicker OCH mors rygga som Bea lade beslag på idag... ja, bara så där vart de borta :-)
Flattligan...
... hade valpkurs på Entek i Hbg i torsdags kväll. I Flattligan ingår förutom mig (Beck), alla mina syskon + en labbetiken Debbie. Denna gång var alla utom Pärla representerade, jättekul att vi kommer så många varje gång! Jag fick för första gången efter att vi syskon skilts åt träffa min brorsa Rufus och hans husse Esben. Det var kul, han var lite lägre och lite rundare om magen än mig. Här sitter han vid sin husses trygga stövlar:
Kvart i 6 blev vi upphämtade av Bella och hennes flock. Lite trist var det att vi inte fick sitta tillsammans i "buren", vi placerades nämligen på vars en sida om gallret. Bella protesterade högljutt lång väg och när hon gav upp så tog jag vid en stund. Jag hade lite svårt att koppla av så jag satt mest och tilttade ut genom bakrutan och charmade bilisterna bakom. Strax innan framkomst så tog även jag mig en liten tupplur.
Innan vi fick börja utforska området så blev det lite förhållningsregler, det är nämligen inte helt riskfritt att härja omkring hur som helst, lite försiktig på vissa ställen behövde man vara.
Jag & MOR gick bara runt och prövade lite olika underlag, sten, grus, plast, plåt, trappor, rampar, rör, stålbalkar m.m, det finns allt. På olika ställen stötte man så klart ihop med något syskon och då var det lite svårt att välja bus eller utforskning... men jag kom på att om jag snabbt stack tillbaka till MOR när hon kallade/blåste i pipan så fick jag godis och GODIS står faktiskt högst i kurs för tillfället.
Hm, vad är det här jag skall lockas upp på:
Ok, gick MOR upp först så kunde jag göra det sedan:
... och är man duktig så får man? Ja just det, godis, men då måste man sitta fint:
Sådana här trappor, var en baggis:
När jag tagit mig upp var det lika bra att kolla vad som fanns där inne oxå: 
De här rören var första gången lite läskiga... lixom lite svårt att få tassfäste:
Men dessa var skitroliga att springa fram och tillbaka i:
Även att hoppa in ut och ut denna lilla lekstuga:
Här fick man vara lite försiktig, dessa stenar var lite rörliga:
Men gatustenar på hög var nog det läskigaste... dom rörde sig mest:
När MOR behövde uppsöka ett visst ställe så fick jag stanna hos Vera & Mia:
Sedan visade jag Vera den roliga lekstugan:
Här lite andra bilder från kvällen. Bella på upptäcksfärd:
Även jag fick vara med på ett litet hörn:
Vi fick oxå pröva på något som MOR fortfarande har svårt att fatta att vi 4-beningar klarar av så fantastiskt, dvs bara vara ute och promenera och plötsligt få lukt på en gömd 2-bening:
Asså snacka om att Bea blev glad när jag hittade henne och man fick massor av godsaker av henne:
MOR var här lite social mot kameramannen, men jag & Bea skapade bättre kontakt, viktigare tyckte vi:
Återsamling:
Varför ser Göran så bekymrad ut (förra kurstillfället så bad han till högre makter)?
Innan hemfärd så skulle 2-beningarna se på lite räddningshundsträning. Jag & Bella sattes in på vars en sida om gallret. Bella blev lite ledsen så hon fixade till så att hon kunde ta sig in till mig och sedan somnade vi tryggt tillsammans. Dock blev vi upptäckta när 2-beningarna kom tillbaka och då var det slut på det mysiga, gallret lagades och Bella flyttades över till sin plats. Vi protestera lite men snart tog tröttheten över och när vi var hemma så ville jag bara ligga kvar och sova vidare. MOR & Malin fick hjälpas åt för att få ut mig.
Vilken kväll vi hade... så himlans kul :-)
1:a kurstillfället...
... för FLATTLIGAN inkl lilla mig (Beck) i söndags.
Jag får skriva själv för brorsan var inte närvarande, han var hos snälla tanten & snälla farbrorn hemma på gården.
Jag kan lova, det här kommer inte bli en vanlig valpkurs, det blir det inte när Bea och Göran är inblandade har jag hört från säkra källor.
Vi samlades inne på apellplan för lite information om kursen innan vi begav oss ut i furet.
Jag och MOR tillsammans med Leia, Chilli, Bella och den lilla söta labbevalpen (som jag tyvärr glömt namnet på) fick börja hos herr Andersson där vi fick reda på att vi skulle lägga fokus på kontakt.
Uppmärksamma lyssnare:
Vi fick först gå runt i koppel och när matte/husse kallade så skulle vi direkt fokusera på dem.
Gjorde man rätt så fick man godis... det fattade jag snabbt som attan.
Sedan skulle vi kopplas loss och matte/husse lämnade plötsligt ringen utan att vi märkte något och då vi hörde vårt namn så skulle vi välja att direkt springa efter dem = en fungerande INKALLNING. Vi fick börja och jag tog en runda bortom LILLMATTE & FAR först... men sedan blev det raka vägen till MOR i full fart. 2:a försöket gick utan omväg.
Undrar vem som blev gladast?:
När alla gjort denna övning så flyttade vi in lite längre in i skogen för att få lite skugga. Där var gräset högre och mera intressant. Väl där inne så gjordes övningarna om, denna gång fick vi alla vara lösa samtidigt och då fick minsann MORSAN & FARSORNA jobba betydligt mycket mera, det var så svårt att välja RÄTT framför bus... men tillslut blev godislusten för stor och godis blev det bara hos sin egen matte/husse :-)
Jag tror att det är bra att "sitta bra" till hos Göran från början:
Avslutningsvis fick vi promenera mellan två koner och när jag väl knäckt koden att en titt på MOR resulterade i godis så kunde jag bjuda på flera tittar på rad. Men emellanåt var jag tvungen att cheka in lite annat oxå.
Sedan blev det en stunds vila medans 2-beningarna fick smaka Beas chokladkaka, man blir rätt slut av att vara på valpkurs:
Därefter fick vi byta plats med den andra gruppen där Alice, Enzie, Mira, Pärla & Vera varit igång med Busiga Bea. Här kommer några bilder.
Alice i bustagen med sin matte & husse:
Pärla & Lotta på strövtåg:
Ensam & övergiven Ulrika, vart har alla tagit vägen?:
Bea
vill att vi skall lära oss använda näsan, att vi kan se vet man redan. Så först fick jag vara försökskanin på att nosa upp godis som Bea gömt ner i marken runt en buske. Inte helt lätt... men vad gör man inte för godis:-) Hoppas att jag får göra denna övning oftare för det var skitkul! Sedan fick vi gå iväg en och en bort till Bea & Ulrika och där fick vi fortsätta på en liten promenix i gräset och vet ni vad, jag hittade en kanindummie och greppade den på direkten och det gillade MOR minsann för hon blev så glad och det smittade av sig så att jag ville springa iväg med den men se det kunde man inte och då valde jag MORS famn istället. Det blev en ny promenix och det dök minsann upp en till bara så där och historien upprepade sig. På tredje rundan så verkade det tomt... men minsann så fick jag en doft i nejsan som kändes bekant och då fick jag gå lite i sidled och där låg det ytterligare en. Jag kände mig jättestolt när jag bar en så fin dummie (Wallander har massor av sådana... undrar om han lånar ut dem åt lilla mig?) VIKTIGT är att vi oxå blir lärda att vara passiva... detta fick vi vara mycket hos Bea.
Tyvärr var vi tvungna att lämna allt det roliga efter denna övning. För jag skulle skjutsas till Elliot (Walles kuliga brorsa, se sep inlägg förmodligen imorgon) och LILLMATTE till Göteborg.
Detta kurstillfälle skulle ju vara mellan 10-12.30, vi gick 12.50 och då hölls det på för fullt. Vet ni... Bea & Göran är kanon men hålla avslutningstider är dom helkassa på... men det är såååååååå positivt att dom är sååååååååååå engagerade... för då får vi mycket valuta för pengarna våra :-)
Nästa kurstillfälle blir på kvällen den 13/8 och då skall vi till Entek i Hbg, där är skitkul men kan vara lite läskigt oxå har brorsan berättat. Vi får väl se vad jag och dom andra kursarna säger efteråt.
Jag får skriva själv för brorsan var inte närvarande, han var hos snälla tanten & snälla farbrorn hemma på gården.
Jag kan lova, det här kommer inte bli en vanlig valpkurs, det blir det inte när Bea och Göran är inblandade har jag hört från säkra källor.
Vi samlades inne på apellplan för lite information om kursen innan vi begav oss ut i furet.
Jag och MOR tillsammans med Leia, Chilli, Bella och den lilla söta labbevalpen (som jag tyvärr glömt namnet på) fick börja hos herr Andersson där vi fick reda på att vi skulle lägga fokus på kontakt.
Uppmärksamma lyssnare:
Vi fick först gå runt i koppel och när matte/husse kallade så skulle vi direkt fokusera på dem.
Gjorde man rätt så fick man godis... det fattade jag snabbt som attan.
Sedan skulle vi kopplas loss och matte/husse lämnade plötsligt ringen utan att vi märkte något och då vi hörde vårt namn så skulle vi välja att direkt springa efter dem = en fungerande INKALLNING. Vi fick börja och jag tog en runda bortom LILLMATTE & FAR först... men sedan blev det raka vägen till MOR i full fart. 2:a försöket gick utan omväg.
Undrar vem som blev gladast?:
När alla gjort denna övning så flyttade vi in lite längre in i skogen för att få lite skugga. Där var gräset högre och mera intressant. Väl där inne så gjordes övningarna om, denna gång fick vi alla vara lösa samtidigt och då fick minsann MORSAN & FARSORNA jobba betydligt mycket mera, det var så svårt att välja RÄTT framför bus... men tillslut blev godislusten för stor och godis blev det bara hos sin egen matte/husse :-)
Jag tror att det är bra att "sitta bra" till hos Göran från början:
Avslutningsvis fick vi promenera mellan två koner och när jag väl knäckt koden att en titt på MOR resulterade i godis så kunde jag bjuda på flera tittar på rad. Men emellanåt var jag tvungen att cheka in lite annat oxå.
Sedan blev det en stunds vila medans 2-beningarna fick smaka Beas chokladkaka, man blir rätt slut av att vara på valpkurs:
Därefter fick vi byta plats med den andra gruppen där Alice, Enzie, Mira, Pärla & Vera varit igång med Busiga Bea. Här kommer några bilder.
Alice i bustagen med sin matte & husse:
Pärla & Lotta på strövtåg:
Ensam & övergiven Ulrika, vart har alla tagit vägen?:
Bea
vill att vi skall lära oss använda näsan, att vi kan se vet man redan. Så först fick jag vara försökskanin på att nosa upp godis som Bea gömt ner i marken runt en buske. Inte helt lätt... men vad gör man inte för godis:-) Hoppas att jag får göra denna övning oftare för det var skitkul! Sedan fick vi gå iväg en och en bort till Bea & Ulrika och där fick vi fortsätta på en liten promenix i gräset och vet ni vad, jag hittade en kanindummie och greppade den på direkten och det gillade MOR minsann för hon blev så glad och det smittade av sig så att jag ville springa iväg med den men se det kunde man inte och då valde jag MORS famn istället. Det blev en ny promenix och det dök minsann upp en till bara så där och historien upprepade sig. På tredje rundan så verkade det tomt... men minsann så fick jag en doft i nejsan som kändes bekant och då fick jag gå lite i sidled och där låg det ytterligare en. Jag kände mig jättestolt när jag bar en så fin dummie (Wallander har massor av sådana... undrar om han lånar ut dem åt lilla mig?) VIKTIGT är att vi oxå blir lärda att vara passiva... detta fick vi vara mycket hos Bea. Tyvärr var vi tvungna att lämna allt det roliga efter denna övning. För jag skulle skjutsas till Elliot (Walles kuliga brorsa, se sep inlägg förmodligen imorgon) och LILLMATTE till Göteborg.
Detta kurstillfälle skulle ju vara mellan 10-12.30, vi gick 12.50 och då hölls det på för fullt. Vet ni... Bea & Göran är kanon men hålla avslutningstider är dom helkassa på... men det är såååååååå positivt att dom är sååååååååååå engagerade... för då får vi mycket valuta för pengarna våra :-)
Nästa kurstillfälle blir på kvällen den 13/8 och då skall vi till Entek i Hbg, där är skitkul men kan vara lite läskigt oxå har brorsan berättat. Vi får väl se vad jag och dom andra kursarna säger efteråt.
Jaktlydnadskursavslutning...
... i gassande kvällssol var det igår kväll!
Det blev många välbehövliga drickepauser och vi som var med igår var nog inte helt på hugget hela tiden pga den pressande värmen men den lilla söta unga damen längst till vänster hon var i sitt esse.
Men posa ställde vi mer än gärna upp på allihopa, bakom mig i mitten står kurshållaren, Mumme. Det är hon fått oss att totalt ignorera allt vad dummiesar & tennisbollar heter då man inte fått något godkännande att hämta av sin matte eller husse, egentligen helt otroligt, 5 kursomgångar och vi har inte fått hämta ett endaste dugg.
Ovan fr v: Ulrika & Molly, Anna & Bella, jag utan MOR, Marie & Lakkan, Per & Nisse
Kolla in så härligt Lennart får åka med sin matte Karin när han skall till klubben och träna... FAR en sådan bil vill jag, Beck & MOR oxå ha, får vi det?
Det blev många välbehövliga drickepauser och vi som var med igår var nog inte helt på hugget hela tiden pga den pressande värmen men den lilla söta unga damen längst till vänster hon var i sitt esse.
Men posa ställde vi mer än gärna upp på allihopa, bakom mig i mitten står kurshållaren, Mumme. Det är hon fått oss att totalt ignorera allt vad dummiesar & tennisbollar heter då man inte fått något godkännande att hämta av sin matte eller husse, egentligen helt otroligt, 5 kursomgångar och vi har inte fått hämta ett endaste dugg.
Ovan fr v: Ulrika & Molly, Anna & Bella, jag utan MOR, Marie & Lakkan, Per & Nisse
Kolla in så härligt Lennart får åka med sin matte Karin när han skall till klubben och träna... FAR en sådan bil vill jag, Beck & MOR oxå ha, får vi det?
Vilken upplevelsedag...
... det blev för mig, MOR & LILLEBROR igår!
Halv 9 stack vi iväg för att först hinna lämna av LILLEBROR hos Margareta så att han slapp vara med om "skottlossning" på jaktkursavslutningen hos DaD.
LILLMATTE körde oss säkert sedan vidare och vi var framme i god tid för att få en bra parkering. Direkt när jag kom av bilen så blev jag nästintill helt galen... det doftade så underbart gott i gräset en bit bort och jag tänkte direkt att det kommer att bli en toppendag idag.
När alla kursare var samlade så delades vi in i 5 grupper, vi kom i grupp 4. Alla i gruppen skulle samla så mycket poäng som möjligt på de 5 stationer som vi skulle gå runt till.
Vi fick starta nere hos domare Per och där hade man fått rikligt med poäng om vi hoppat över trädgårdsstaketet då markeringen var kastad. Men väl uppfostrade som vi alla var så hoppade ingen över utan vi sprang runt om och sedan samma väg tillbaka. Dock "hetsades" vi sedan till ett nytt försök men från andra hållet och då hoppade nästan alla både fram och tillbaka och lite till med lite stöttning:
På andra stationen där bl a Ing-Marie var domare skulle det sökas upp 30 dummisar av olika storlekar på 15 min. Minidummisarna gav 5 points, vanliga dummisar 3 points och de storastora 1 points. Vi gjorde upp direkt att de små skulle tas in och vi lyckades nästan, nio små plockade vi in tillsammans med en massa andra oxå. Det var jättevarmt att jobba idag så jag tog mig tre välbehagliga dopp. MOR var lite rädd att det skulle sinka gruppen... men ingen blev sur på mig (som tur var).
Lite väntan mellan skicken:
Vid nästa station väntade domare Jette. Där placerades vi vid en pinne och sedan skulle vi sitta kvar där medans tvåbeningarna gick ut och kastade en dummie vid en flagga till höger. Sedan skulle de gå ut till 5, 10 eller 15 points flaggan och därifrån kalla in oss för att sedan skicka oss spikrakt på ett linjetag till den flaggan där dummien tidigare placerats. MOR gamlade lite och frågade om vi skulle satsa på 15 points och jag sa ja det gör vi. Jag satt snällt kvar, sprang snabbt på inkallningen, sprang rakt ut på dirigeringen och när jag kom fram till dummien tog dofterna över nos. Men MOR lyckades bryta förtrollningen och efter 2 stopp så var jag fokuserad på uppgiften igen och hämtade in dummisen.
Nästa station var hos domare Kent och nu började allvaret ordentligt... här gällde WT-regler, 0 points vid knallning och poängavdrag om det inte hölls tyst. Här fick man välja, enkel, dubbel eller trippel markering. Här safade vi lite, tog en dubbel bara för trippel har vi aldrig tränat på. Ingen knallning bara full fokus:
Men med facit i hand så kunde vi gott ha tagit 3 eftersom att alla dummiesar hamnade intill varann, men som sagt det är alltid lätt att vara efterklok. Men på denna station hände något som MOR aldrig trott skulle hända. På 2:a markeringen drog jag mig först lite väl långt ut till vänster men MOR stoppade mig inte då utan lät mig själv jobba mig tillbaka in i rätt område. När jag lämnat av dummisen så säger Kent högt och tydligt: mycket bra Helene. MOR fick alltså beröm av Kent och det händer minsann inte varje dag! MOR tackade så mycket och lämnade platsen med ett stort leende på läpparna. Men när detta återberättades för Gert senare så sa Kent att det var något som han bestämt sig för innan att säga oavsett för att göra MOR glad. Tänk så snäll och omtänksam den killen är!
Lite avkoppling hanns med innan det var dags för sista stationen:
Sista stationen var hos domare Gert och även här gällde tuffare regler. Här skulle det dirigeras långt för 10 poäng och jädrans svårt för 15 poäng. Efter mycket gruppdiskussioner så bestämde sig gruppen för att göra lite fel:
Men det löste sig ganska bra till slut i alla fall för alla ekipage, uppgiften löstes men på lite olika vis. Klockrenaste dirigeringen stod Kid & Eva för, det var som tagit ur instruktionsboken, snabbt spikrakt ut, snabbt upptag och sedan snabbt rakt tillbaka hem, snålt med 10 points på den!
Jag skulle testas på en 15 poängare för att man trodde... Visst visade MOR ordentligt mot vilken vimpel hon ville ha mig mot men helt lättlurad är jag inte...
Så när jag sprungit halvvägs rakt ut så tänkte jag, men vänta nu lite det var inte där som jag sett dom andra hämtade dummiesar ifrån så jag vände och sprang höger ner till platsen där jag visste att dom låg.
Var väl helt onödigt att ödsla energi i värmen på att springa upp till den andra flaggan först för att sedan stoppas och därefter dirigeras till höger, eller?
Sedan var det roliga slut och en välbehövlig vila välkomnades. Till min stora glädje så slapp jag att hoppa in i den varma bilen, jag fick ligga i skuggan bakom bilen istället medans alla tvåbeningar smörjde kråset med grillad korv. Grilla korv, ja det var Kent en hejare på i alla fall (men så hade han ju bra hjälp vid sin sida):
Men LILLMATTE hon är snäll hon... när hon kom för att titta till mig så hade hon med sig en korvasnutt :-)
Vid halv 2 så började det bli liv i luckan där borta vid tvåbeningarna. Vinnarna skulle koras och tro det eller ej, lag 4 vann (vårat lag alltså).
Tänk att vi var en del i det vinnande laget och titta vad första priset var, nu har jag äntligen en sådan här fin dummie i mina ägor som jag "inte alls gillar", eller är det kanske tvärtom, Gert hade en teori en annan teori:
Gert & Kent gick inte heller lottlösa, de uppvaktades rejält från varje grupp. Från fredagseftermiddagsgruppen fick dom vars sin förvaringsväska till sina lortiga jaktstövlar. Dessa överlämnades av Ann-Hilde & Bodil:
Vi tackade sedan för oss och LILLMATTE fraktade oss sedan säkert till Lomma där LILLEBROR med åtta av sina andra 11 syskon precis hade samlats för första valpträffen. Som dom busade och höll på alltså, jag blev helt överfallen när jag gjorde entre på apellplanen. Men efter småglinen kom Isa farande och då blev det genast lite roligare. Efter en stund la sig lugnet lite och G&B kunde berätta lite om hur det är tänkt att dom skall lägga upp valpkursen som skall starta den 2:a augusti. Det skall bli himlans spännande att se vad LILLBRORSAN kommer att få lära sig för något. Jag har lovat att försöka hjälpa honom att memorera alla syskonnamnen, Vera, Bella, Pärla, Mira, Enzi, Leia, Alice, Tinna. Syrran Daisy & brorsan kom tyvärr inte denna gång.
Lite bilder från dagen:
Vera i närbild:
Pärla:
Trötter Beck;
Flatteröra:
Ryggsäcksutforskning:
Himlans trevlig dag var det & vädret fanns inte mycket heller att klaga över :-)
Oj, jag höll på att glömma... en liten fågel har viskat i mitt öra att Sandy har varit iväg med matte Ann-Sofi och fixat ett ustställningscert på placerat sig som 3:e bästa tik i Danmark oxå igår... GRATTIS men var det verkligen viktigare än att vara på jaktkursavslutningen?
Halv 9 stack vi iväg för att först hinna lämna av LILLEBROR hos Margareta så att han slapp vara med om "skottlossning" på jaktkursavslutningen hos DaD.
LILLMATTE körde oss säkert sedan vidare och vi var framme i god tid för att få en bra parkering. Direkt när jag kom av bilen så blev jag nästintill helt galen... det doftade så underbart gott i gräset en bit bort och jag tänkte direkt att det kommer att bli en toppendag idag.
När alla kursare var samlade så delades vi in i 5 grupper, vi kom i grupp 4. Alla i gruppen skulle samla så mycket poäng som möjligt på de 5 stationer som vi skulle gå runt till.
Vi fick starta nere hos domare Per och där hade man fått rikligt med poäng om vi hoppat över trädgårdsstaketet då markeringen var kastad. Men väl uppfostrade som vi alla var så hoppade ingen över utan vi sprang runt om och sedan samma väg tillbaka. Dock "hetsades" vi sedan till ett nytt försök men från andra hållet och då hoppade nästan alla både fram och tillbaka och lite till med lite stöttning:
På andra stationen där bl a Ing-Marie var domare skulle det sökas upp 30 dummisar av olika storlekar på 15 min. Minidummisarna gav 5 points, vanliga dummisar 3 points och de storastora 1 points. Vi gjorde upp direkt att de små skulle tas in och vi lyckades nästan, nio små plockade vi in tillsammans med en massa andra oxå. Det var jättevarmt att jobba idag så jag tog mig tre välbehagliga dopp. MOR var lite rädd att det skulle sinka gruppen... men ingen blev sur på mig (som tur var).
Lite väntan mellan skicken:
Vid nästa station väntade domare Jette. Där placerades vi vid en pinne och sedan skulle vi sitta kvar där medans tvåbeningarna gick ut och kastade en dummie vid en flagga till höger. Sedan skulle de gå ut till 5, 10 eller 15 points flaggan och därifrån kalla in oss för att sedan skicka oss spikrakt på ett linjetag till den flaggan där dummien tidigare placerats. MOR gamlade lite och frågade om vi skulle satsa på 15 points och jag sa ja det gör vi. Jag satt snällt kvar, sprang snabbt på inkallningen, sprang rakt ut på dirigeringen och när jag kom fram till dummien tog dofterna över nos. Men MOR lyckades bryta förtrollningen och efter 2 stopp så var jag fokuserad på uppgiften igen och hämtade in dummisen.
Nästa station var hos domare Kent och nu började allvaret ordentligt... här gällde WT-regler, 0 points vid knallning och poängavdrag om det inte hölls tyst. Här fick man välja, enkel, dubbel eller trippel markering. Här safade vi lite, tog en dubbel bara för trippel har vi aldrig tränat på. Ingen knallning bara full fokus:
Men med facit i hand så kunde vi gott ha tagit 3 eftersom att alla dummiesar hamnade intill varann, men som sagt det är alltid lätt att vara efterklok. Men på denna station hände något som MOR aldrig trott skulle hända. På 2:a markeringen drog jag mig först lite väl långt ut till vänster men MOR stoppade mig inte då utan lät mig själv jobba mig tillbaka in i rätt område. När jag lämnat av dummisen så säger Kent högt och tydligt: mycket bra Helene. MOR fick alltså beröm av Kent och det händer minsann inte varje dag! MOR tackade så mycket och lämnade platsen med ett stort leende på läpparna. Men när detta återberättades för Gert senare så sa Kent att det var något som han bestämt sig för innan att säga oavsett för att göra MOR glad. Tänk så snäll och omtänksam den killen är!
Lite avkoppling hanns med innan det var dags för sista stationen:
Sista stationen var hos domare Gert och även här gällde tuffare regler. Här skulle det dirigeras långt för 10 poäng och jädrans svårt för 15 poäng. Efter mycket gruppdiskussioner så bestämde sig gruppen för att göra lite fel:
Men det löste sig ganska bra till slut i alla fall för alla ekipage, uppgiften löstes men på lite olika vis. Klockrenaste dirigeringen stod Kid & Eva för, det var som tagit ur instruktionsboken, snabbt spikrakt ut, snabbt upptag och sedan snabbt rakt tillbaka hem, snålt med 10 points på den!
Jag skulle testas på en 15 poängare för att man trodde... Visst visade MOR ordentligt mot vilken vimpel hon ville ha mig mot men helt lättlurad är jag inte...
Så när jag sprungit halvvägs rakt ut så tänkte jag, men vänta nu lite det var inte där som jag sett dom andra hämtade dummiesar ifrån så jag vände och sprang höger ner till platsen där jag visste att dom låg.
Var väl helt onödigt att ödsla energi i värmen på att springa upp till den andra flaggan först för att sedan stoppas och därefter dirigeras till höger, eller?
Sedan var det roliga slut och en välbehövlig vila välkomnades. Till min stora glädje så slapp jag att hoppa in i den varma bilen, jag fick ligga i skuggan bakom bilen istället medans alla tvåbeningar smörjde kråset med grillad korv. Grilla korv, ja det var Kent en hejare på i alla fall (men så hade han ju bra hjälp vid sin sida):
Men LILLMATTE hon är snäll hon... när hon kom för att titta till mig så hade hon med sig en korvasnutt :-)
Vid halv 2 så började det bli liv i luckan där borta vid tvåbeningarna. Vinnarna skulle koras och tro det eller ej, lag 4 vann (vårat lag alltså).
Tänk att vi var en del i det vinnande laget och titta vad första priset var, nu har jag äntligen en sådan här fin dummie i mina ägor som jag "inte alls gillar", eller är det kanske tvärtom, Gert hade en teori en annan teori:
Gert & Kent gick inte heller lottlösa, de uppvaktades rejält från varje grupp. Från fredagseftermiddagsgruppen fick dom vars sin förvaringsväska till sina lortiga jaktstövlar. Dessa överlämnades av Ann-Hilde & Bodil:
Vi tackade sedan för oss och LILLMATTE fraktade oss sedan säkert till Lomma där LILLEBROR med åtta av sina andra 11 syskon precis hade samlats för första valpträffen. Som dom busade och höll på alltså, jag blev helt överfallen när jag gjorde entre på apellplanen. Men efter småglinen kom Isa farande och då blev det genast lite roligare. Efter en stund la sig lugnet lite och G&B kunde berätta lite om hur det är tänkt att dom skall lägga upp valpkursen som skall starta den 2:a augusti. Det skall bli himlans spännande att se vad LILLBRORSAN kommer att få lära sig för något. Jag har lovat att försöka hjälpa honom att memorera alla syskonnamnen, Vera, Bella, Pärla, Mira, Enzi, Leia, Alice, Tinna. Syrran Daisy & brorsan kom tyvärr inte denna gång.
Lite bilder från dagen:
Vera i närbild:
Pärla:
Trötter Beck;
Flatteröra:
Ryggsäcksutforskning:
Himlans trevlig dag var det & vädret fanns inte mycket heller att klaga över :-)
Oj, jag höll på att glömma... en liten fågel har viskat i mitt öra att Sandy har varit iväg med matte Ann-Sofi och fixat ett ustställningscert på placerat sig som 3:e bästa tik i Danmark oxå igår... GRATTIS men var det verkligen viktigare än att vara på jaktkursavslutningen?
Jaktlydnaden...
... har jag inga som helst problem med t o m fotgåendet fungerar nu riktigt skapligt även när vi går efter skytten. Det for som vanligt dummiesar, bollar och andra föremål till höger och vänster men det kan det göra så mycket det vill. Mumme försökte oxå hetsa oss till att gå på hennes Ja ja, ta den m.m. men nej, det är MORS röst som gäller ingen annans.
Men att stanna på stoppsignalen och få mig att förväntansfullt vända mig om mot MOR nja där brister det totalt. MOR blåser felaktigt och gör det hela inte tillräckligt intressant, så så länge hon lever i tron att jag då skall förstå så kan hon lägga ner det hela snarast möjligt. Nä, här får vi nog GÅ TILLBAKA TILL GÅ och göra ett nytt försök för att se om VI tillsammans kan få det till att fungera bättre än idag.
Nästa gång är sista gången... undras om vi får hämta något då... hoppas det eftersom att vi varit så duktiga. Hoppas oxå att vi blir fler då oxå... idag var det bara jag, Nisse & Calla.
Men mitt i träningen kom en typ långhårig vilthund springande emot oss och efter kom en kille skrikande efter att vi kulle försöka fånga in henne för att hon rymt. När killen kom närmre så såg vi att han hade handskar och en kökskniv i handen. Blev vi oroliga där ett tag tror ni? Jo lite, men när Per frågade vad han hade kniven till så var det för att han höll på att skära ner nässlor när hunden rymde. Allt slutade gott... killen lyckades få hunden att sitta och kunde koppla henne och sedan gick han för att gå hem till mamma och säga att dom skulle lära hunden lyda lite bättre :-)
Beck fick oxå följa med idag men han & FAR höll sig för sig själva, gick en runda i skogen och sedan roade han sig väldigt bra själv. Nu är det helt ok att han delar bur med mig för nu har han slutat att sjunga opera vilket mina öron uppskattar väldigt mycket. TACK LILLBRORSAN!
Men att stanna på stoppsignalen och få mig att förväntansfullt vända mig om mot MOR nja där brister det totalt. MOR blåser felaktigt och gör det hela inte tillräckligt intressant, så så länge hon lever i tron att jag då skall förstå så kan hon lägga ner det hela snarast möjligt. Nä, här får vi nog GÅ TILLBAKA TILL GÅ och göra ett nytt försök för att se om VI tillsammans kan få det till att fungera bättre än idag.
Nästa gång är sista gången... undras om vi får hämta något då... hoppas det eftersom att vi varit så duktiga. Hoppas oxå att vi blir fler då oxå... idag var det bara jag, Nisse & Calla.
Men mitt i träningen kom en typ långhårig vilthund springande emot oss och efter kom en kille skrikande efter att vi kulle försöka fånga in henne för att hon rymt. När killen kom närmre så såg vi att han hade handskar och en kökskniv i handen. Blev vi oroliga där ett tag tror ni? Jo lite, men när Per frågade vad han hade kniven till så var det för att han höll på att skära ner nässlor när hunden rymde. Allt slutade gott... killen lyckades få hunden att sitta och kunde koppla henne och sedan gick han för att gå hem till mamma och säga att dom skulle lära hunden lyda lite bättre :-)
Beck fick oxå följa med idag men han & FAR höll sig för sig själva, gick en runda i skogen och sedan roade han sig väldigt bra själv. Nu är det helt ok att han delar bur med mig för nu har han slutat att sjunga opera vilket mina öron uppskattar väldigt mycket. TACK LILLBRORSAN!
Sista jaktkursomgången...
... och vilken pärs alltså!
Vi var bara en liten tapper skala om 6 hundar även idag och då var det ändå med två "lördagsekipage" inräknade, Sigge & Calla.
Fy farao... vad vi fick jobba som tusan både hundar & mattar. Det sköts vilt omkring oss och det gällde minsann att vara helskärpt hela tiden för att kunna hänga med i svängarna. Inte en tum fick man avvika från sin mattes vänstra sida utan tillåtelse. Vi var alla helt slut i bollen när klockan var ca 20.30. Men kul hade vi!
Vi fick skjuts av Lena & Sigge idag (TACK)! Men innan vi skulle åka hem så upptäckte Lena att Sigges koppel var borta så det var bara att bege sig ut på den gröna ängen och leta efter Sigges gröna koppel. Efter en liten stunds letande så fann jag det och jag belönades bra av Lena. Sigge & jag passade på att ta några race tillsammans oxå :-)
Mia & Malin... jag hoppas att ni inte blir allt för besvikna nu, men tyvärr får ni inte mer rapport än så här idag. Ni får nämligen inte vara för förberedda inför morgondagen... men jag säger bara: VAR PÅ ER VAKT & HA SILVERTEJPEN MED ER!
Vi var bara en liten tapper skala om 6 hundar även idag och då var det ändå med två "lördagsekipage" inräknade, Sigge & Calla.
Fy farao... vad vi fick jobba som tusan både hundar & mattar. Det sköts vilt omkring oss och det gällde minsann att vara helskärpt hela tiden för att kunna hänga med i svängarna. Inte en tum fick man avvika från sin mattes vänstra sida utan tillåtelse. Vi var alla helt slut i bollen när klockan var ca 20.30. Men kul hade vi!
Vi fick skjuts av Lena & Sigge idag (TACK)! Men innan vi skulle åka hem så upptäckte Lena att Sigges koppel var borta så det var bara att bege sig ut på den gröna ängen och leta efter Sigges gröna koppel. Efter en liten stunds letande så fann jag det och jag belönades bra av Lena. Sigge & jag passade på att ta några race tillsammans oxå :-)
Mia & Malin... jag hoppas att ni inte blir allt för besvikna nu, men tyvärr får ni inte mer rapport än så här idag. Ni får nämligen inte vara för förberedda inför morgondagen... men jag säger bara: VAR PÅ ER VAKT & HA SILVERTEJPEN MED ER!
Jaktkurs...
... med nytändning!
Redan i ottan, dvs när Beck höll låda imorse så berättade MOR för mig att det var dax för jaktkurs idag och att bara hon & jag skulle åka iväg när hon genomfört ett förmiddagsarbetspass. Så strax efter 12 gav vi oss iväg för att komma fram i god tid så att en kisserunda hanns med. Vi var inte alls många idag, om inte Calla & en Tollare "trängt" sig på så hade vi bara varit 5st.
Dagens kurspass gick ut på att vi skulle visa upp vad vi och våra förare hade lärt oss under våren, detta på olika stationer. Vi blev uppdelade killar & tjejer och vi killar fick gå iväg med Gert & tjejerna fick gå iväg med Kent. Tanken var att 2-beningarna skulle samarbeta vid varje station... detta hörde vi inte så mycket av i våran grupp.
Station 1 - Riktat närsök
Vi tre killar sattes på rad bredvid varann och Figo labbekille fick äran att börja. När det var min tur så kom tollaren i full fart efter mig och när hans matte skrek NEJ så stannade jag upp och ignorerade tollaren och när MOR kallade tillbaka mig så skyndade jag mig till henne och skakade av mig obehagligheten. MOR tog mig ifrån platsen en liten stund och det tyckte jag kändes tryggt & bra. Jag hämtade sedan in 3 minidummiesar på godkänt sätt (förutom att jag var tvungen att revirmarkera för tollaren en gång där ute... inte så populärt tyvärr).
Station 2 - Markering från delvis skymd plats på stig
3 dummiesar avfyrades från Bumper boyen sedan skickades vi iväg en och en. Bästa/snabbaste vägen hade varit vägen genom ett hav av nässlor (här var MOR bombsäker på att den vägen skulle jag aldrig ta och det hade hon helt rätt i). Så klart skickades/valde jag högerhållet och det blev ett litet sök istället men jag fann dummien till slut och kom in med den. Det här med vinden... och vikten av att skicka rätt tror jag aldrig nånsin att MOR helt kommer att lära sig... hon är skitkass, undras om det finns kurser i det oxå?
Station 3 - Lång dirigering
Här tvivlade MOR på om jag skulle fixa en sådan lång. Lite diskuterades om vem som skulle börja... ingen verkade vilja och då sa MOR att vi kunde göra det... men då blev det påbackning av Gert att det inte var så smart om det nu var så att det tvivlades på min kapacitet. Jag fick alltså först titta på Figo och sedan löste jag uppgiften helt OK
Mellan station 3 & 4 blev det ett ganska långt fotgåendet som skulle visas upp. Här har nog jaktlydnadskursen gjort sitt för så när som på en liten avvikning så gick jag där MOR ville ha mig.
Station 4 - Sök
Här kom dom roliga pälsklädda dummiesarna fram och vi skickades ut var tredje gång. Jag började lite trevande men spottade upp mig rejält och gick på det tredje skicket t o m jättelångt ut och sökte och fann :-). Vildsvins- & rådjurs dummiesar trodde MOR inte att jag gillade för att jag alltid lägger ner dom... men så är det inte... jag gillar dom så mycket att jag inte vill lämna dom ifrån mig i första taget. Jag kollade oxå vattnet... det kunde ju ha hamnat en dummie även där. På skick 4 råder det delade meningar bland 2-beningarna om jag revirmarkerade eller inte på hemvägen... detta tycker jag att dom kan få fortsätta fundera över.
Station 5 - Markering/Dirigering
En dummie avfyrades - alla behövde markera - Figo dirigerades och jag fick sedan hämta markeringen. Nästa avfyring -jag dirigerades Tollaren fick hämta markeringen - Nästa - tollaren dirigerades och Figo fick hämta markeringen. Gick väldans bra här minsann.
Välbehövlig drick & vilopaus och då fick 2-beningarna höra både ris & ros. MOR fick mest ris hörde jag men jag tror hon tar åt sig och försöker bättra sig efterhand. På det riktade söket, skulle hon inte ha blåst närområdessignalen så pipan nästan tog slut. På första markeringen så skulle hon riktat mig lite åt rätt håll. På söket skulle hon inte ha hjälpt mig med kommandot "ut" när jag stannade och frågade henne lite. Lite tystare skall hon oxå vara när jag är på väg in. Ibland gör hon det svårt för mig men jag är rädd för att jag kanske inte gör det så lätt för henne heller alltid.
Station 6 - Markering över trädtopparna
Sista stationen för dagen och här slogs vi ihopa med tjejerna och då fick vi killar äntligen komma i närheten av löptiken. Jag fick gå som hund nr 3 - Markerade bra, sprang med bra fart över stigen genom träden och snabbt fann jag dummien och tillbaka till MOR. Men 3 meter från MOR så stannade jag upp fick annat än avlämningen i tankarna och då krävdes det lite rytningar från MORS sida innan jag kom tillbaka till verkligheten igen. Här blev det lite tal om om det var så att jag & MOR har problem med 3-metersgränsen. Detta testades av när alla var klara genom att Gert kastade iväg en dummie och jag skickades ut och på invägen så upptäckte jag att MOR flyttat sig 4 m åt höger och då fick jag springa dit och lämna av istället. Då drogs slutsatsen istället att det nog är lite jobbigt för mig att avlämna när gruppen står och stirrar på mig när jag är på väg in och jag måste nog hålla med om att så är fallet ganska ofta.
Det här var ett jätteroligt kurstillfälle och det var kul att få så mycket beröm... för att jag idag visade att jag visst kan om jag bara vill.
Strax innan dammarna så frågade MOR om jag ville vattenapportera lite och samtidigt svalka av mig och så klart svarade jag JA. 4 dummiesar hämtade jag snabbt & lätt och det var bara på den 3:e som jag glömde bort mig, jag distraherades nämligen av en skällande hund längre bort så jag skakade mig innan avlämning.
Efter några timmars vila & mat så kom Lakrits & Marie på stadsbesök och kolla alltså vad jag möttes av då vi kom ner till stadsteaterparkeringen:
Jag lovar denna födelsedagstårta var verkligen värd att vänta på.
Här är en liten filmsnutt på hur snabbt något gott kan slinka ner hos vissa:
Sedan blev det en tur i Pildammarna, lite bus i rastgården, lite andungsskådning innan lite fontänavsvalkning:
Sedan måste jag få beklaga mig lite över vad den lille får som inte jag får:
Redan i ottan, dvs när Beck höll låda imorse så berättade MOR för mig att det var dax för jaktkurs idag och att bara hon & jag skulle åka iväg när hon genomfört ett förmiddagsarbetspass. Så strax efter 12 gav vi oss iväg för att komma fram i god tid så att en kisserunda hanns med. Vi var inte alls många idag, om inte Calla & en Tollare "trängt" sig på så hade vi bara varit 5st.
Dagens kurspass gick ut på att vi skulle visa upp vad vi och våra förare hade lärt oss under våren, detta på olika stationer. Vi blev uppdelade killar & tjejer och vi killar fick gå iväg med Gert & tjejerna fick gå iväg med Kent. Tanken var att 2-beningarna skulle samarbeta vid varje station... detta hörde vi inte så mycket av i våran grupp.
Station 1 - Riktat närsök
Vi tre killar sattes på rad bredvid varann och Figo labbekille fick äran att börja. När det var min tur så kom tollaren i full fart efter mig och när hans matte skrek NEJ så stannade jag upp och ignorerade tollaren och när MOR kallade tillbaka mig så skyndade jag mig till henne och skakade av mig obehagligheten. MOR tog mig ifrån platsen en liten stund och det tyckte jag kändes tryggt & bra. Jag hämtade sedan in 3 minidummiesar på godkänt sätt (förutom att jag var tvungen att revirmarkera för tollaren en gång där ute... inte så populärt tyvärr).
Station 2 - Markering från delvis skymd plats på stig
3 dummiesar avfyrades från Bumper boyen sedan skickades vi iväg en och en. Bästa/snabbaste vägen hade varit vägen genom ett hav av nässlor (här var MOR bombsäker på att den vägen skulle jag aldrig ta och det hade hon helt rätt i). Så klart skickades/valde jag högerhållet och det blev ett litet sök istället men jag fann dummien till slut och kom in med den. Det här med vinden... och vikten av att skicka rätt tror jag aldrig nånsin att MOR helt kommer att lära sig... hon är skitkass, undras om det finns kurser i det oxå?
Station 3 - Lång dirigering
Här tvivlade MOR på om jag skulle fixa en sådan lång. Lite diskuterades om vem som skulle börja... ingen verkade vilja och då sa MOR att vi kunde göra det... men då blev det påbackning av Gert att det inte var så smart om det nu var så att det tvivlades på min kapacitet. Jag fick alltså först titta på Figo och sedan löste jag uppgiften helt OK
Mellan station 3 & 4 blev det ett ganska långt fotgåendet som skulle visas upp. Här har nog jaktlydnadskursen gjort sitt för så när som på en liten avvikning så gick jag där MOR ville ha mig.
Station 4 - Sök
Här kom dom roliga pälsklädda dummiesarna fram och vi skickades ut var tredje gång. Jag började lite trevande men spottade upp mig rejält och gick på det tredje skicket t o m jättelångt ut och sökte och fann :-). Vildsvins- & rådjurs dummiesar trodde MOR inte att jag gillade för att jag alltid lägger ner dom... men så är det inte... jag gillar dom så mycket att jag inte vill lämna dom ifrån mig i första taget. Jag kollade oxå vattnet... det kunde ju ha hamnat en dummie även där. På skick 4 råder det delade meningar bland 2-beningarna om jag revirmarkerade eller inte på hemvägen... detta tycker jag att dom kan få fortsätta fundera över.
Station 5 - Markering/Dirigering
En dummie avfyrades - alla behövde markera - Figo dirigerades och jag fick sedan hämta markeringen. Nästa avfyring -jag dirigerades Tollaren fick hämta markeringen - Nästa - tollaren dirigerades och Figo fick hämta markeringen. Gick väldans bra här minsann.
Välbehövlig drick & vilopaus och då fick 2-beningarna höra både ris & ros. MOR fick mest ris hörde jag men jag tror hon tar åt sig och försöker bättra sig efterhand. På det riktade söket, skulle hon inte ha blåst närområdessignalen så pipan nästan tog slut. På första markeringen så skulle hon riktat mig lite åt rätt håll. På söket skulle hon inte ha hjälpt mig med kommandot "ut" när jag stannade och frågade henne lite. Lite tystare skall hon oxå vara när jag är på väg in. Ibland gör hon det svårt för mig men jag är rädd för att jag kanske inte gör det så lätt för henne heller alltid.
Station 6 - Markering över trädtopparna
Sista stationen för dagen och här slogs vi ihopa med tjejerna och då fick vi killar äntligen komma i närheten av löptiken. Jag fick gå som hund nr 3 - Markerade bra, sprang med bra fart över stigen genom träden och snabbt fann jag dummien och tillbaka till MOR. Men 3 meter från MOR så stannade jag upp fick annat än avlämningen i tankarna och då krävdes det lite rytningar från MORS sida innan jag kom tillbaka till verkligheten igen. Här blev det lite tal om om det var så att jag & MOR har problem med 3-metersgränsen. Detta testades av när alla var klara genom att Gert kastade iväg en dummie och jag skickades ut och på invägen så upptäckte jag att MOR flyttat sig 4 m åt höger och då fick jag springa dit och lämna av istället. Då drogs slutsatsen istället att det nog är lite jobbigt för mig att avlämna när gruppen står och stirrar på mig när jag är på väg in och jag måste nog hålla med om att så är fallet ganska ofta.
Det här var ett jätteroligt kurstillfälle och det var kul att få så mycket beröm... för att jag idag visade att jag visst kan om jag bara vill.
Strax innan dammarna så frågade MOR om jag ville vattenapportera lite och samtidigt svalka av mig och så klart svarade jag JA. 4 dummiesar hämtade jag snabbt & lätt och det var bara på den 3:e som jag glömde bort mig, jag distraherades nämligen av en skällande hund längre bort så jag skakade mig innan avlämning.
Efter några timmars vila & mat så kom Lakrits & Marie på stadsbesök och kolla alltså vad jag möttes av då vi kom ner till stadsteaterparkeringen:
Jag lovar denna födelsedagstårta var verkligen värd att vänta på.
Här är en liten filmsnutt på hur snabbt något gott kan slinka ner hos vissa:
Sedan blev det en tur i Pildammarna, lite bus i rastgården, lite andungsskådning innan lite fontänavsvalkning:
Sedan måste jag få beklaga mig lite över vad den lille får som inte jag får:
Jaktlydnadskurs...
... så där mitt i veckan var minsann inte helt fel.
Fyra träningssugna ekipage mötte upp Mumme i Lomma och efter lite presenterande så bar det ut i skogen.
Vi var jämna par, Lakrits & jag och Bella & Nisse.
Vi fick börja med att visa upp oss en och en för att Mumme ville se på oss lite, hur vi gick fot och kolla våran stadga lite. Sedan fick vi walk up:a fram och tillbaka, stanna upp när det blåstes i pipan och då for det dummiesar & tennisbollar till höger & vänster. Mellan varven blev det lite serpentingång och inkallningar genom liggande dummiesar. Stadgan gick jättebra fotgåendet gick bra men kan bli mycket bättre och här måste vi lägga mycket fokus framöver. Redan nästa vecka vill Mumme se lite framsteg/förbättring och det skall vi försöka ordna till.
På 1 1/2 timme fick vi 4-beningar inte hämta en endaste dummie, men det fick 2 beningarna minsann... himlans fuskigt alltså!
På hemvägen blev det ett kort stopp hos Beck & Co... dels skulle MOR lämna av en scanner och sedan ville hon så klart höra om Beck gått igenom besiktningen och det hade han och han hade dessutom fått ett litet chip i nacken så att man skall veta vem han är om man behöver. Men jag undrar vad som hände mer där inne... MOR kom utfarandes med andan i halsen och söndrig tunika och så mumlade hon något om att hon blivit överfallen av 11 "terrorister". När jag och mina syskon bodde på det där stället så fanns det bara 8 små "änglar"... ja det går bara utför med ungdomarna nuförtiden.
Nu kallar LILLMATTE, bäst jag skyndar mig... för annars går jag kanske miste om kvällens mysstund.
Fyra träningssugna ekipage mötte upp Mumme i Lomma och efter lite presenterande så bar det ut i skogen.
Vi var jämna par, Lakrits & jag och Bella & Nisse.
Vi fick börja med att visa upp oss en och en för att Mumme ville se på oss lite, hur vi gick fot och kolla våran stadga lite. Sedan fick vi walk up:a fram och tillbaka, stanna upp när det blåstes i pipan och då for det dummiesar & tennisbollar till höger & vänster. Mellan varven blev det lite serpentingång och inkallningar genom liggande dummiesar. Stadgan gick jättebra fotgåendet gick bra men kan bli mycket bättre och här måste vi lägga mycket fokus framöver. Redan nästa vecka vill Mumme se lite framsteg/förbättring och det skall vi försöka ordna till.
På 1 1/2 timme fick vi 4-beningar inte hämta en endaste dummie, men det fick 2 beningarna minsann... himlans fuskigt alltså!
På hemvägen blev det ett kort stopp hos Beck & Co... dels skulle MOR lämna av en scanner och sedan ville hon så klart höra om Beck gått igenom besiktningen och det hade han och han hade dessutom fått ett litet chip i nacken så att man skall veta vem han är om man behöver. Men jag undrar vad som hände mer där inne... MOR kom utfarandes med andan i halsen och söndrig tunika och så mumlade hon något om att hon blivit överfallen av 11 "terrorister". När jag och mina syskon bodde på det där stället så fanns det bara 8 små "änglar"... ja det går bara utför med ungdomarna nuförtiden.
Nu kallar LILLMATTE, bäst jag skyndar mig... för annars går jag kanske miste om kvällens mysstund.
Varning...
... stora SJÖODJURET härjar i Skåne.
Igår var det jaktkurs, en hel månad sedan vi var där sist. Det var kul att träffa många av kurskompisarna & så klart Gert och Kent igen... några saknades så vi vart bara en liten grupp om 7 och det var väldigt behagligt. Dock fanns det ett litet störningsinslag... den gula labbetiken luktade alldeles för gott och såg till att lämna en del spår efter sig vartefter hon rört sig i dom olika områdena.
Eftermiddagen började med att "Bumper Boyen" sköt iväg en markering som vi skulle släppa för tillfället ur minnet och så skulle man via en dirigering hämta en annan dummie först. Det tog några sekunder innan jag helt kopplade att jag inte fick ta markeringen, men när MOR var övertydlig med riktiningen vart jag skulle så lunkade jag ditåt. Väl i området så tvekade jag lite över om jag skulle ta upp en dummie och bege mig tillbaka eller om jag skulle pinka över där labbentjejen markerat. Eftersom MOR var på väg emot mig så valde jag att plocka upp och faktiskt i ganska bra fart bege mig tillbaka. Sedan lunkade jag ut för att hämta markeringen och lite snabbare tillbaka. 2 gånger fick vi göra detta och gång två så släppte jag markeringen snabbare... inte så konstigt då visste jag ju vart jag skulle hän igen.
Sedan blev det välbehaglig vilopaus, solen gassade och varmt och gott var det. Jag slapp att hoppa in i bilen, jag fick lov att ligga utanför i bilens egen skugga. När jag låg där i min ensamhet så fick jag besök av Tintin en 4 månaders Cavalier King Charles Spaniel. Det var en riktigt gullig och orädd liten kille.
Efter fikat blev det ändå till att hoppa in i bilen, men MOR lovade att det bara för en kort färd... det skulle nämligen bli vattenapportering.
Jag fick äran att börja... men det blev inget bra. Först kastade Kent en markering från andra sidan dammen och den skulle släppas även den för att vända upp och hämta den markering som kastades på land av Gert istället. Jag hade ganska svårt för att släppa vattnet, men det lyckades till slut och jag hämtade landmarkering och sedan väntade markeringen på vattnet. Men det var då det plötsligt dök upp, det stora SJÖODJURET, jag blev skitskrajsen. Sjögräset blev farligt lixom alla dummiesar som kastades ut extra, visst dom taggade mig, jag ville så gärna hämta dem men jag tordes inte helt enkelt... tänk om stora SJÖODJURET hade dykt upp igen (hu, hemska tanke). Så när MOR kallade in mig, så tog jag mig mer än gärna upp från dammen. En som verkade bli väldigt glad över detta var Guinness för han fick hämta alla dummeisarna på löpande band. Jag själv fick sitta kvar och se på när han jobbade och när Figgo jobbade. När sedan Guinness fick ge sig ut igen så blev jag så jädrans sugen på en av dummiesarna som jag såg låg kvar och guppade på ytan. Jag tog en chans... jag bara stack iväg utan tillåtelse och konstigt nog tilläts jag göra det. Jag simmade ut lugnt och metodiskt och kom in med dummien och sedan fick jag en chans till direkt och då hämtade jag en markering till som kom från Kents sida och jag hade övervunnit rädslan. Jag fick sedan fortsätta sitta och titta när de andra jobbade och bara vänta på min nästa tur. De andra fick på andra omgången pröva på en dubbelmarkering men jag fick två enkla för att lyckas. Det som dock prövades istället var att MOR & Gert så sakteliga började backa när jag började närma mig land. Men ärligt talat, trodde dom verkligen på det själva, dvs att jag skulle ta mig ända fram och lämna av innan första skakning? Nä, där blir det allt lite bakläxa.
Det blev en rolig fredagseftermiddag, jag var ganska trött och det var faktiskt väldigt skönt att få vara hemma själv och vila när flocken gick på MOSTERS Gate38 gallery and shop:s invigningspartaj. Dom hade haft det jätte trevligt och kom hem med flera påsar innehållande trevliga tavlor.
Igår var det jaktkurs, en hel månad sedan vi var där sist. Det var kul att träffa många av kurskompisarna & så klart Gert och Kent igen... några saknades så vi vart bara en liten grupp om 7 och det var väldigt behagligt. Dock fanns det ett litet störningsinslag... den gula labbetiken luktade alldeles för gott och såg till att lämna en del spår efter sig vartefter hon rört sig i dom olika områdena.
Eftermiddagen började med att "Bumper Boyen" sköt iväg en markering som vi skulle släppa för tillfället ur minnet och så skulle man via en dirigering hämta en annan dummie först. Det tog några sekunder innan jag helt kopplade att jag inte fick ta markeringen, men när MOR var övertydlig med riktiningen vart jag skulle så lunkade jag ditåt. Väl i området så tvekade jag lite över om jag skulle ta upp en dummie och bege mig tillbaka eller om jag skulle pinka över där labbentjejen markerat. Eftersom MOR var på väg emot mig så valde jag att plocka upp och faktiskt i ganska bra fart bege mig tillbaka. Sedan lunkade jag ut för att hämta markeringen och lite snabbare tillbaka. 2 gånger fick vi göra detta och gång två så släppte jag markeringen snabbare... inte så konstigt då visste jag ju vart jag skulle hän igen.
Sedan blev det välbehaglig vilopaus, solen gassade och varmt och gott var det. Jag slapp att hoppa in i bilen, jag fick lov att ligga utanför i bilens egen skugga. När jag låg där i min ensamhet så fick jag besök av Tintin en 4 månaders Cavalier King Charles Spaniel. Det var en riktigt gullig och orädd liten kille.
Efter fikat blev det ändå till att hoppa in i bilen, men MOR lovade att det bara för en kort färd... det skulle nämligen bli vattenapportering.
Jag fick äran att börja... men det blev inget bra. Först kastade Kent en markering från andra sidan dammen och den skulle släppas även den för att vända upp och hämta den markering som kastades på land av Gert istället. Jag hade ganska svårt för att släppa vattnet, men det lyckades till slut och jag hämtade landmarkering och sedan väntade markeringen på vattnet. Men det var då det plötsligt dök upp, det stora SJÖODJURET, jag blev skitskrajsen. Sjögräset blev farligt lixom alla dummiesar som kastades ut extra, visst dom taggade mig, jag ville så gärna hämta dem men jag tordes inte helt enkelt... tänk om stora SJÖODJURET hade dykt upp igen (hu, hemska tanke). Så när MOR kallade in mig, så tog jag mig mer än gärna upp från dammen. En som verkade bli väldigt glad över detta var Guinness för han fick hämta alla dummeisarna på löpande band. Jag själv fick sitta kvar och se på när han jobbade och när Figgo jobbade. När sedan Guinness fick ge sig ut igen så blev jag så jädrans sugen på en av dummiesarna som jag såg låg kvar och guppade på ytan. Jag tog en chans... jag bara stack iväg utan tillåtelse och konstigt nog tilläts jag göra det. Jag simmade ut lugnt och metodiskt och kom in med dummien och sedan fick jag en chans till direkt och då hämtade jag en markering till som kom från Kents sida och jag hade övervunnit rädslan. Jag fick sedan fortsätta sitta och titta när de andra jobbade och bara vänta på min nästa tur. De andra fick på andra omgången pröva på en dubbelmarkering men jag fick två enkla för att lyckas. Det som dock prövades istället var att MOR & Gert så sakteliga började backa när jag började närma mig land. Men ärligt talat, trodde dom verkligen på det själva, dvs att jag skulle ta mig ända fram och lämna av innan första skakning? Nä, där blir det allt lite bakläxa.
Det blev en rolig fredagseftermiddag, jag var ganska trött och det var faktiskt väldigt skönt att få vara hemma själv och vila när flocken gick på MOSTERS Gate38 gallery and shop:s invigningspartaj. Dom hade haft det jätte trevligt och kom hem med flera påsar innehållande trevliga tavlor.
Närsök...
... av alla dess slag skulle vi få lära oss allt om på jaktkursen i fredags! Vilken station jag gillade bäst kan ni läsa er till i nedre delen av detta inlägg.
Vi fick börja med lite stadga på stigen och sedan bar det ut på ängen där det fanns 3 stationer ganska närliggande varann. 3 hundar med förare fick placera sig längst till vänster, 4 i mitten och 3 till höger. Hund 1 i varje gäng skulle hämta en markering, hund 2 en dirigering ut till ett närsök och sedan bytade man på omgång nr 2. Denna övning gick ut på att man som nr 2 skulle släppa markeringen som hund 1 redan hämtat. När jag skickades ut så sprang jag för långt förstod jag när MOR blåste stopp, men stanna, NEJ det ville jag inte. När MOR kom farande ut som ett jehu så sprang jag inåt och kom in i närområdet och fick signal att jag var rätt, men jag såg bara tennisbollar och fortsatte leta dummiesar, då tröttnade MOR och kom ännu närmre mig för att berätta för mig att det var ok att ta en tennisboll. Markeringen jag fick ta sedan vållade inga större problem mer än att jag kunde skyndat mig lite kanske. Det här var en ganska jobbig övning, 3 hundar jobbade samtidigt och det blåstes till höger & vänster... men så kan det ju vara i verkliga livet så detta var himla bra att få pröva på. Efter denna övning så var det dags för lite vattning vilket behövs när solen värmer en så gott så gott och en stunds vila i skuggan var inte heller helt fel
När 2-beningarna oxå vilat så blev vi oxå uppdelade på 3 stationer... denna gång på betydligt längre avstånd ifrån varann. Ute på ängen fanns dirigeringsrutan, till vänster om paddocken ut på åkern hade Kent placerat sig och uppe i den lilla hagen vid parkeringen hade Gert sitt lilla kryp in.
Jag & Tessie började på station dirigeringsrutan där inga större förbättringar kunde visas upp jämfört med för två veckor sedan.
Nästa station för mig blev uppe hos Gert. Han hade placerat ut tennisbollar & minidummiesar i stenröset där vi skulle närsöka. Trots att Gert satt i området som lockbete så var jag rejält svårstartad, nästan mer svårstartad än annars och det har sin förklaring i att jag hatar att befinna mig bland brännässlor. Så när jag fick backa lite så gick det lite bättre. Innan jag lämnade Gerts station så fick jag hämta lite tennisbollar och minidummiesar som bara kort kastades ut och det var lite kuligt :-)
Sedan var det lång förflyttning ner till Kentas näsrsöksstation. Kent förklarade att ute på den nyplogade/gödselåkern hade han gömt en massa föremål väldigt väl. Jag pushades ut på försök 1 och lyssnade uppmärksamt när MOR blåste närsökssignalen, men när jag bara hittade en ointressant tennisboll så passade jag på att smaka lite på dyngan, mums. Förstod sedan att tanken var att bollen skulle in när MOR kom farandes. På försök 2 så stannade jag återigen när MOR blåste och då smakade jag lite mera på det goda. Behöver jag säga att det inte blev något 3:e försök... tror inte det va? Innan vi lämnade Kent så fick jag en munkontroll, MOR trodde nämligen att jag tappat alla mina tänder, men jag kunde lugna henne med att jag bara gjort en lerinpackning (har hört att det skall vara bra för hundtänder!).
Snabbt lämnade vi Kents station och sedan var det bara till att hoppa in i bilen och åka hem med en rejäl hemläxa eller rättare sagt baxläxa:
- Vi måste backa rejält, för jag måste lära mig apportera på kort avstånd och med glädje lära mig att komma in med det jag finner om det så är tennisbollar, minidummiesar, vanliga dummiesar eller vilt.
- Stoppsignal eller uppmärksamhetssignalen måste fungera ALLTID inte bara himmavid... den är A & O.
Nu har vi 4 veckor på oss tills det är dags för nästa kursomgång... något bör vi väl kunna förbättra tills dess.
FAR ville jättegärna följa med för att med egna ögon se om det verkligen är så illa med min apporteringsmotivation som MOR påstår när vi kommer hem från kurseri & träningar. Han kunde inte direkt påstå motsatsen när vi åkte hemåt.
Vi fick börja med lite stadga på stigen och sedan bar det ut på ängen där det fanns 3 stationer ganska närliggande varann. 3 hundar med förare fick placera sig längst till vänster, 4 i mitten och 3 till höger. Hund 1 i varje gäng skulle hämta en markering, hund 2 en dirigering ut till ett närsök och sedan bytade man på omgång nr 2. Denna övning gick ut på att man som nr 2 skulle släppa markeringen som hund 1 redan hämtat. När jag skickades ut så sprang jag för långt förstod jag när MOR blåste stopp, men stanna, NEJ det ville jag inte. När MOR kom farande ut som ett jehu så sprang jag inåt och kom in i närområdet och fick signal att jag var rätt, men jag såg bara tennisbollar och fortsatte leta dummiesar, då tröttnade MOR och kom ännu närmre mig för att berätta för mig att det var ok att ta en tennisboll. Markeringen jag fick ta sedan vållade inga större problem mer än att jag kunde skyndat mig lite kanske. Det här var en ganska jobbig övning, 3 hundar jobbade samtidigt och det blåstes till höger & vänster... men så kan det ju vara i verkliga livet så detta var himla bra att få pröva på. Efter denna övning så var det dags för lite vattning vilket behövs när solen värmer en så gott så gott och en stunds vila i skuggan var inte heller helt fel
När 2-beningarna oxå vilat så blev vi oxå uppdelade på 3 stationer... denna gång på betydligt längre avstånd ifrån varann. Ute på ängen fanns dirigeringsrutan, till vänster om paddocken ut på åkern hade Kent placerat sig och uppe i den lilla hagen vid parkeringen hade Gert sitt lilla kryp in.
Jag & Tessie började på station dirigeringsrutan där inga större förbättringar kunde visas upp jämfört med för två veckor sedan.
Nästa station för mig blev uppe hos Gert. Han hade placerat ut tennisbollar & minidummiesar i stenröset där vi skulle närsöka. Trots att Gert satt i området som lockbete så var jag rejält svårstartad, nästan mer svårstartad än annars och det har sin förklaring i att jag hatar att befinna mig bland brännässlor. Så när jag fick backa lite så gick det lite bättre. Innan jag lämnade Gerts station så fick jag hämta lite tennisbollar och minidummiesar som bara kort kastades ut och det var lite kuligt :-)
Sedan var det lång förflyttning ner till Kentas näsrsöksstation. Kent förklarade att ute på den nyplogade/gödselåkern hade han gömt en massa föremål väldigt väl. Jag pushades ut på försök 1 och lyssnade uppmärksamt när MOR blåste närsökssignalen, men när jag bara hittade en ointressant tennisboll så passade jag på att smaka lite på dyngan, mums. Förstod sedan att tanken var att bollen skulle in när MOR kom farandes. På försök 2 så stannade jag återigen när MOR blåste och då smakade jag lite mera på det goda. Behöver jag säga att det inte blev något 3:e försök... tror inte det va? Innan vi lämnade Kent så fick jag en munkontroll, MOR trodde nämligen att jag tappat alla mina tänder, men jag kunde lugna henne med att jag bara gjort en lerinpackning (har hört att det skall vara bra för hundtänder!).
Snabbt lämnade vi Kents station och sedan var det bara till att hoppa in i bilen och åka hem med en rejäl hemläxa eller rättare sagt baxläxa:
- Vi måste backa rejält, för jag måste lära mig apportera på kort avstånd och med glädje lära mig att komma in med det jag finner om det så är tennisbollar, minidummiesar, vanliga dummiesar eller vilt.
- Stoppsignal eller uppmärksamhetssignalen måste fungera ALLTID inte bara himmavid... den är A & O.
Nu har vi 4 veckor på oss tills det är dags för nästa kursomgång... något bör vi väl kunna förbättra tills dess.
FAR ville jättegärna följa med för att med egna ögon se om det verkligen är så illa med min apporteringsmotivation som MOR påstår när vi kommer hem från kurseri & träningar. Han kunde inte direkt påstå motsatsen när vi åkte hemåt.
Långsammaste killen...
... på kursen är jag men jag är rätt noggrann och det är ju alltid en bra början, eller?
Vi var idag inte lika många som vi brukar... endast 8 st dök upp. Vi kom bland dom sista för MOR hade så klart glömt bort att bensintanke nästan var körd i botten... så en tur inom macken var nödvändig.
Efter genomgång av vad vi skulle utöva idag så drog vi ner mot stadgestigen och när stadgan var avklarad så var det tillbaks till bilarna för att därifrån utgå till de 4 stationerna, en linjetagsruta, en dirigeringsruta, en markeringsruta & en sökruta.
Jag började på linjetagsrutan tillsammans med Tessie och idag skärpte jag till mig... jag lunkade rakt ut, hämtade dummisarna och kom tillbaka. Efter ett par lunkningshämtningar så gjorde sig Ingela lite kulig, hon gick ut till en av pinnarna, tjoade och tjimmade och upp i luften for dummisen, när jag fick tillåtelse att sticka så drog jag UT och tillbaks med en väldans fart för jag fick Ingela i hasorna annars och det skall man allt passa sig för har Tessie talat om för mig.
Vi förlyttade oss sedan till dirigeringsrutan som fanns ute på majsåkern. Men majs gillar jag inte och vända mig mot MOR då hon blåser stopp gillar jag inte heller så här började det inte så bra... men att lunka höger/vänster/ut från mitten efter att dummiesarna lyfts fungerade bättre och då slutade vi... inte lönt att traggla på för mycket.
Det var märkbart att årets varmaste dag innfunnit sig idag, så jag & Tessie fick sedan en välbehövlig vilostund i skuggan medans tvåbeningarna var ute & kollade sökrutan. Tro det eller ej, vi fick ligga där obundna och det gick bra för oss båda fram tills att Ingela kallade tills sig Tessie från långt håll. Så när Tessie drog så drog jag oxå, jag ville inte ligga där helt själv, men av någon anledning så blev jag tillbakavisad och fick allt ligga där ett tag till tyckte MOR. När jag varit duktig ett tag så belönades jag och en stund efteråt så var det min tur att få äran att besöka sökrutan där Gert befann sig med allt viltet. Vi hälsades välkomna och sedan var det dags att ge sig ut på jakt efter viltet. Jag skickades iväg (hörde direkt MORs suckande angående min fart), man jag sökte och fann det jag skulle och kom in med viltet, men de 3 första avlämningarna droppade jag bara, för vem F-N vill komma in till sin MOR när hon beter sig som hon gör, dvs bara står där och ser så väldans hotfull ut eller bara står där stel som en pinne och totalt handlingsförlamad. Nej, hon skall vara lite mer positiv och lita på att jag löser mina uppgifter med eller utan fart. Ett exempel på detta var när jag fann en stor trut långt in i något snårigt parti, jag kom inte in från ena hållet och då efter ett par sekunders betänkande så tog jag ett annat håll och då blev det annat ljud i skällan och då var det riktigt kul att komma in och lämna av nästan i handen på henne (hon fick böja sig lite ner precis i självaste avlämnandet).
När vi vara klara på sökrutan efter att MOR fått lite förmaningar & tips med sig på vägen så gick vi vidare ner mot Kents ruta. Där var upptaget hos honom så vi satte oss halvägs och tog igen oss lite. Innan vi började med markeringarna så blev det lite mys hos Kent, det kunde vi kosta på oss eftersom att vi var sista paret. Jag kollade in rejält att Kent hade tvättat både öron, hår och ansat skägget ordentligt och det hade han! Kent sa att det inte var riktigt bra att en kille som jag kom sist för om det funnits någon löptik med i gruppen så hade hon då redan hållt till i området och spridit dofter. För att undvika detta framöver så skall vi se till att hålla oss framme hädanefter. Det kan oxå vara bra att jag får börja med lite fartövningar, för skott & markeringar är bevisligen något som triggar mig. Tre skottmarkeringar med olika svårighetsgrader fick jag hämta och det gjorde jag med fart ut och ingen bytesbenägenhet, dock blev farten lite lägre in igen. Sedan ökades svårighetsgraden ytterligare när vi flyttade upp oss på en backe och dummiesar kastades (en och en) över ett staket och hamnade på varierande avstånd. Detta var lite svårare men jag löste även denna uppgift.
Så summa summarum:
Idag var näsan oxå påkopplad men mot det den skulle istället. Jag fick mycket beröm trots minusfarten och jag tror minsann att jag kan tänka mig att detta med att hämta in både dummiesar & vilt kan bli roligare för mig om bara MOR slutar knäppa med fingrarna, fortsätter att hålla silvertejpen på och lär sig agera annorlunda då jag skall avleverera.
Ursäkta Malin & Mia att rapporteringen kommer så sent... men bättre sent än aldrig. Hoppas att det går bra för er alla lördagskursare imorgon.
Vi var idag inte lika många som vi brukar... endast 8 st dök upp. Vi kom bland dom sista för MOR hade så klart glömt bort att bensintanke nästan var körd i botten... så en tur inom macken var nödvändig.
Efter genomgång av vad vi skulle utöva idag så drog vi ner mot stadgestigen och när stadgan var avklarad så var det tillbaks till bilarna för att därifrån utgå till de 4 stationerna, en linjetagsruta, en dirigeringsruta, en markeringsruta & en sökruta.
Jag började på linjetagsrutan tillsammans med Tessie och idag skärpte jag till mig... jag lunkade rakt ut, hämtade dummisarna och kom tillbaka. Efter ett par lunkningshämtningar så gjorde sig Ingela lite kulig, hon gick ut till en av pinnarna, tjoade och tjimmade och upp i luften for dummisen, när jag fick tillåtelse att sticka så drog jag UT och tillbaks med en väldans fart för jag fick Ingela i hasorna annars och det skall man allt passa sig för har Tessie talat om för mig.
Vi förlyttade oss sedan till dirigeringsrutan som fanns ute på majsåkern. Men majs gillar jag inte och vända mig mot MOR då hon blåser stopp gillar jag inte heller så här började det inte så bra... men att lunka höger/vänster/ut från mitten efter att dummiesarna lyfts fungerade bättre och då slutade vi... inte lönt att traggla på för mycket.
Det var märkbart att årets varmaste dag innfunnit sig idag, så jag & Tessie fick sedan en välbehövlig vilostund i skuggan medans tvåbeningarna var ute & kollade sökrutan. Tro det eller ej, vi fick ligga där obundna och det gick bra för oss båda fram tills att Ingela kallade tills sig Tessie från långt håll. Så när Tessie drog så drog jag oxå, jag ville inte ligga där helt själv, men av någon anledning så blev jag tillbakavisad och fick allt ligga där ett tag till tyckte MOR. När jag varit duktig ett tag så belönades jag och en stund efteråt så var det min tur att få äran att besöka sökrutan där Gert befann sig med allt viltet. Vi hälsades välkomna och sedan var det dags att ge sig ut på jakt efter viltet. Jag skickades iväg (hörde direkt MORs suckande angående min fart), man jag sökte och fann det jag skulle och kom in med viltet, men de 3 första avlämningarna droppade jag bara, för vem F-N vill komma in till sin MOR när hon beter sig som hon gör, dvs bara står där och ser så väldans hotfull ut eller bara står där stel som en pinne och totalt handlingsförlamad. Nej, hon skall vara lite mer positiv och lita på att jag löser mina uppgifter med eller utan fart. Ett exempel på detta var när jag fann en stor trut långt in i något snårigt parti, jag kom inte in från ena hållet och då efter ett par sekunders betänkande så tog jag ett annat håll och då blev det annat ljud i skällan och då var det riktigt kul att komma in och lämna av nästan i handen på henne (hon fick böja sig lite ner precis i självaste avlämnandet).
När vi vara klara på sökrutan efter att MOR fått lite förmaningar & tips med sig på vägen så gick vi vidare ner mot Kents ruta. Där var upptaget hos honom så vi satte oss halvägs och tog igen oss lite. Innan vi började med markeringarna så blev det lite mys hos Kent, det kunde vi kosta på oss eftersom att vi var sista paret. Jag kollade in rejält att Kent hade tvättat både öron, hår och ansat skägget ordentligt och det hade han! Kent sa att det inte var riktigt bra att en kille som jag kom sist för om det funnits någon löptik med i gruppen så hade hon då redan hållt till i området och spridit dofter. För att undvika detta framöver så skall vi se till att hålla oss framme hädanefter. Det kan oxå vara bra att jag får börja med lite fartövningar, för skott & markeringar är bevisligen något som triggar mig. Tre skottmarkeringar med olika svårighetsgrader fick jag hämta och det gjorde jag med fart ut och ingen bytesbenägenhet, dock blev farten lite lägre in igen. Sedan ökades svårighetsgraden ytterligare när vi flyttade upp oss på en backe och dummiesar kastades (en och en) över ett staket och hamnade på varierande avstånd. Detta var lite svårare men jag löste även denna uppgift.
Så summa summarum:
Idag var näsan oxå påkopplad men mot det den skulle istället. Jag fick mycket beröm trots minusfarten och jag tror minsann att jag kan tänka mig att detta med att hämta in både dummiesar & vilt kan bli roligare för mig om bara MOR slutar knäppa med fingrarna, fortsätter att hålla silvertejpen på och lär sig agera annorlunda då jag skall avleverera.
Ursäkta Malin & Mia att rapporteringen kommer så sent... men bättre sent än aldrig. Hoppas att det går bra för er alla lördagskursare imorgon.
Total...
... BLACKOUT!!!
Med facit i hand så borde jag ha stannat hemma i eftermiddags och aldrig åkt iväg till jaktkursen.
Det var så kul att vara tillbaka (i alla fall till en början). Medans vi väntade på att alla skulle dyka upp så dök några kända ansikten dök upp som inte var med första gången, nämligen Max & Carina samt Calla & Ann-Sofi. Ännu kuligare blev det när jag fick ta emot en födelsedagspresent av Tessie med flock, men tyvärr inget öppnande idag heller, fasicken vad man skall behöva vänta länge på det här stället.
Jag var laddad till tassarna men skötte mig bra på stadgan på stigen och en bit in på apporteringsstadgan. Vi parkerades på en rad, Gert & Kent kastade dummiesar som ibland hamnade ganska nära oss och ibland lite längre bort, men oavsett skulle vi markera alla för man visste aldrig vem som skulle få hämta vilken av de två som kastades och när. När det blev min tur så såg jag att den hamnade en bra bit ut ungerfär vid vimpeln. Jag satte fart... men där jag trodde att den låg där låg den inte så jag drog vidare ut och kom ur kurs och hittade inte tillbaka. MOR hon visslade och skrek och kom springande ut, men jag nonchalerade henne totalt, jag hade viktigare uppgifter. Men när både Gert & Kent närmade sig så var det bäst att söka skydd hos MOR. Jag fick ett nytt försök på den andra dummiesen och då gick det bättre.
Sedan var det dags för dagens riktiga övningar. Först höll Kent en genomgång för alla och förklarade hur de tre rutorna som var utplacerade skulle användas. Jo det skulle tränas linjetag på linjetag på linjetag. Om man inte gick rakt ut direkt så blev det backning och förflyttning längre fram tills man klarade av det. Vid varje flagga låg det två dummiesar och vid förflyttningarna mellan flaggorna var det ett ordentligt fotgående som gällde.
Jag & Tessie fick dock börja borta i hörnan hos Gert (undrar förresten varför han alltid är förvisad dit ner?). Hos Gert sköts det och sedan kom en markering som inte fick hämtas förräns en dirigering hämtats in. Tessie fick börja och jag placerades en bit ifrån. MOR gick ivär en bra bit bort, Gert sköt och MOR kastade en dummie. Tessie vändes bort och riktades mot dirigeringen, när den var inne så skickades hon ut på markeringen, såg lätt ut, lika lätt som att ligga kvar tills det var ens tur. Min dirigering misslyckades, dvs MOR styrde mig fel och jag drog mig lite väl mycket till vänster. MOR blåste i pipan igen, väldigt argt faktiskt, men jag nonchalerade det denna gång oxå från början och när jag kom tillbaka och skickades på nytt så gick jag rakt på. 2 meter från MOR så kände jag att jag behövde kissa på en liten tuva, men MOR hindrade mig. Jag hade lite svårt att släppa doften från tuvan och då jag skickades på markeringen så blev farten lite väl låg på vägen ut. På invägen så tog jag rundan bortom tuvan igen... men inte fick jag lyfta på benet denna gång heller. Fan vad man är hårt hållen!
Vi förlyttade oss sedan till en av rutorna, skick 1 & 2 jättebra men sedan tog dofterna all min fokusering och det tog minsann tid att förflytta oss mellan flagga 2 & 3 och 3 & 4 för att farten var oxå försvunnen.
Under 2-beningarnas fika paus hörde jag hur MOR beklagade sig över min dåliga fart/fokusering. Kent trodde inte det var så illa och ville se det själv med egna ögon. När han gjort det kunde han konstatera att idag var jag hopplöst ointresserad av dummiesar, det var annat som var betydligt mer intressant, dvs dofter av löptik och ändå fanns det ingen löpande tik i förmiddagsgruppen heller. För att slippa packa ihopa innan kursen var slut så skulle jag få hämta markeringar över stigen... men detta fungerade inte heller och då kastade MOR in handduken och jag blev förvisad till bilburen tills kursen var slut medans MOR försvann bort till de andra som oberört tränade linjetag för fullt på samma plats som jag varit på.
När MOR kom tillbaka så var hon lite låg, muttrade lite och undrade varför jag betedde mig som jag gjorde. Hon frågade om jag inte tycker det är kul att hämta dummiesar & vilt . Mitt svar blev varken JA eller Nej, för ärligt talat så vet jag inte längre.
MOR hade lovat att jag skulle få pröva baddräkten i Saxtorpsdammarna, jag trodde att det var kört men nej då, vi åkte dit tillsammans med Calla & Ann-Sofi. Men den där baddräkten var (nog) ingen hit... 3 försök fick jag på mig. Försök 1: Skakning direkt när jag kom upp ur vattnet men dummien höll jag kvar tills jag var en halvmeter ifrån MOR, sedan rullade jag mig hysteriskt i sanden/gräset. Försök 2: Skakning, längre transportsträcka men samma procedur.
Försök 3: När jag kom upp ur vattnet så var MOR borta... och jag tänkte nu är "goda råd dyra", när jag hörde pippan så for jag i väg som en raket och glömde att skaka mig och dummien råkade dessutom hamna i MORS hand när jag hittade henne. När baddräkten kom av så fick jag glädjefnatt.
Här kommer Calla, simmandes lugnt och fint:
På väg upp för avlämning:
och så skakar hon sig så det står härliga till:
Vad som händer framöver för min del vet jag inte... för just nu verkar jag inte att stå så väldans högt i kurs.
Men mitt tips till MOR är:
BRYT IHOP OCH KOM IGEN... jag skall nog få både lust och fart att hämta dummiesar & vilt igen!
Vid halv sjusnåret så ringde Lakkans morsa och ville att MOR skulle komma ner på gatan. Jag blev skitledsen för att jag inte fick följa med... vad hade det spelat för roll om jag träffat Lakkan, idag var ju ändå skadan skedd lixom :-(
Men mungiporna gick upp lite på mig igen när MOR kom tillbaka med famnen full av födelsedagspresenter :-)
Med facit i hand så borde jag ha stannat hemma i eftermiddags och aldrig åkt iväg till jaktkursen.
Det var så kul att vara tillbaka (i alla fall till en början). Medans vi väntade på att alla skulle dyka upp så dök några kända ansikten dök upp som inte var med första gången, nämligen Max & Carina samt Calla & Ann-Sofi. Ännu kuligare blev det när jag fick ta emot en födelsedagspresent av Tessie med flock, men tyvärr inget öppnande idag heller, fasicken vad man skall behöva vänta länge på det här stället.
Jag var laddad till tassarna men skötte mig bra på stadgan på stigen och en bit in på apporteringsstadgan. Vi parkerades på en rad, Gert & Kent kastade dummiesar som ibland hamnade ganska nära oss och ibland lite längre bort, men oavsett skulle vi markera alla för man visste aldrig vem som skulle få hämta vilken av de två som kastades och när. När det blev min tur så såg jag att den hamnade en bra bit ut ungerfär vid vimpeln. Jag satte fart... men där jag trodde att den låg där låg den inte så jag drog vidare ut och kom ur kurs och hittade inte tillbaka. MOR hon visslade och skrek och kom springande ut, men jag nonchalerade henne totalt, jag hade viktigare uppgifter. Men när både Gert & Kent närmade sig så var det bäst att söka skydd hos MOR. Jag fick ett nytt försök på den andra dummiesen och då gick det bättre.
Sedan var det dags för dagens riktiga övningar. Först höll Kent en genomgång för alla och förklarade hur de tre rutorna som var utplacerade skulle användas. Jo det skulle tränas linjetag på linjetag på linjetag. Om man inte gick rakt ut direkt så blev det backning och förflyttning längre fram tills man klarade av det. Vid varje flagga låg det två dummiesar och vid förflyttningarna mellan flaggorna var det ett ordentligt fotgående som gällde.
Jag & Tessie fick dock börja borta i hörnan hos Gert (undrar förresten varför han alltid är förvisad dit ner?). Hos Gert sköts det och sedan kom en markering som inte fick hämtas förräns en dirigering hämtats in. Tessie fick börja och jag placerades en bit ifrån. MOR gick ivär en bra bit bort, Gert sköt och MOR kastade en dummie. Tessie vändes bort och riktades mot dirigeringen, när den var inne så skickades hon ut på markeringen, såg lätt ut, lika lätt som att ligga kvar tills det var ens tur. Min dirigering misslyckades, dvs MOR styrde mig fel och jag drog mig lite väl mycket till vänster. MOR blåste i pipan igen, väldigt argt faktiskt, men jag nonchalerade det denna gång oxå från början och när jag kom tillbaka och skickades på nytt så gick jag rakt på. 2 meter från MOR så kände jag att jag behövde kissa på en liten tuva, men MOR hindrade mig. Jag hade lite svårt att släppa doften från tuvan och då jag skickades på markeringen så blev farten lite väl låg på vägen ut. På invägen så tog jag rundan bortom tuvan igen... men inte fick jag lyfta på benet denna gång heller. Fan vad man är hårt hållen!
Vi förlyttade oss sedan till en av rutorna, skick 1 & 2 jättebra men sedan tog dofterna all min fokusering och det tog minsann tid att förflytta oss mellan flagga 2 & 3 och 3 & 4 för att farten var oxå försvunnen.
Under 2-beningarnas fika paus hörde jag hur MOR beklagade sig över min dåliga fart/fokusering. Kent trodde inte det var så illa och ville se det själv med egna ögon. När han gjort det kunde han konstatera att idag var jag hopplöst ointresserad av dummiesar, det var annat som var betydligt mer intressant, dvs dofter av löptik och ändå fanns det ingen löpande tik i förmiddagsgruppen heller. För att slippa packa ihopa innan kursen var slut så skulle jag få hämta markeringar över stigen... men detta fungerade inte heller och då kastade MOR in handduken och jag blev förvisad till bilburen tills kursen var slut medans MOR försvann bort till de andra som oberört tränade linjetag för fullt på samma plats som jag varit på.
När MOR kom tillbaka så var hon lite låg, muttrade lite och undrade varför jag betedde mig som jag gjorde. Hon frågade om jag inte tycker det är kul att hämta dummiesar & vilt . Mitt svar blev varken JA eller Nej, för ärligt talat så vet jag inte längre.
MOR hade lovat att jag skulle få pröva baddräkten i Saxtorpsdammarna, jag trodde att det var kört men nej då, vi åkte dit tillsammans med Calla & Ann-Sofi. Men den där baddräkten var (nog) ingen hit... 3 försök fick jag på mig. Försök 1: Skakning direkt när jag kom upp ur vattnet men dummien höll jag kvar tills jag var en halvmeter ifrån MOR, sedan rullade jag mig hysteriskt i sanden/gräset. Försök 2: Skakning, längre transportsträcka men samma procedur.
Försök 3: När jag kom upp ur vattnet så var MOR borta... och jag tänkte nu är "goda råd dyra", när jag hörde pippan så for jag i väg som en raket och glömde att skaka mig och dummien råkade dessutom hamna i MORS hand när jag hittade henne. När baddräkten kom av så fick jag glädjefnatt.
Här kommer Calla, simmandes lugnt och fint:
På väg upp för avlämning:
och så skakar hon sig så det står härliga till:
Vad som händer framöver för min del vet jag inte... för just nu verkar jag inte att stå så väldans högt i kurs.
Men mitt tips till MOR är:
BRYT IHOP OCH KOM IGEN... jag skall nog få både lust och fart att hämta dummiesar & vilt igen!
Vid halv sjusnåret så ringde Lakkans morsa och ville att MOR skulle komma ner på gatan. Jag blev skitledsen för att jag inte fick följa med... vad hade det spelat för roll om jag träffat Lakkan, idag var ju ändå skadan skedd lixom :-(
Men mungiporna gick upp lite på mig igen när MOR kom tillbaka med famnen full av födelsedagspresenter :-)
Bakläxa...
... eller kanske skall jag kalla det hemläxa?
MOR jobbade hemma i förmiddags för att slippa att stressa hem vid middagstid. Jag gillar när hon jobbar hemifrån för då kan jag ligga och mysa vid hennes fötter hela tiden. Idag låg jag där och laddade inför jaktkursstarten.
Vi åkte iväg i god tid, MOR visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta at köra dit så vi kom fram alldeles för tidigt men det gjorde inte så mycket för då hann jag att bli rastad en bra stund.
Efterhand så dök de andra kursarna upp, Tessie, Jum Jum & Frode var kända nunor från kursen i höstas resten var nya tjejer & killar (som jag redan glömt namnen på).
Idag ville Kent & Gert kolla hur våran stadga var samt hur långt vi kommit för att kunna lägga upp resterande kurstillfälle på bästa sätt för oss alla.
Vi fick börja med att gå efter varann på led på en stig med behörigt avstånd, sedan började ekipagen bakifrån att springa förbi oss, sedan blev det serpentingång.
Vi förrflyttades sedan upp på åkern och medans vi walk-upade så for det dummiesar till höger & vänster utan att vi fick hämta först. Sedan kastades det en markering åt oss en & en som vi fick hämta. Sedan förflyttade vi oss till en paddock där vi testades på inkallningar med eller utan störning.
Alltså, när det gäller stadgan så var det inga större brister för min del... kanske hade jag kunnat gå lite närmre morsan på fotgåendet men att sitta lös medans de andra jobbade vållade inga som helst problem, jag väntade snällt på min tur och att kasta störningar strax innan inkallning kan dom oxå fortsätta med för så lättlurad är jag inte.
Några bilder från stadgetestet:
Stackars gamle man... måste stötta sig:
Men denne man däremot, han visade stort prov på snabb reaktionsförmåga när "hans" dummie höll på att bli tjuvad (kolla foten):
Sedan blev det lite paus innan det blev lite tuffare tester efter att vi delats upp i 2 grupper. Jag hamnade i Kentas grupp, där man fick välja om man ville få kastat en markering och sedan skickas på en dirigering eller vice versa. MOR valde det förstnämnda för mig. Jag släppte markeringen så fort MOR vände mig ifrån den och koncentrerade mig på dirigeringen. Jag sprang rakt ut men när jag kom till stigen så vek jag av till vänster och då kallades jag tillbaka. Nytt försök och med lite stöttning så gick jag över stigen och fann massor av kuligheter, vilka jag kollade in innan jag slutligen bestämde mig för att ta in en vildsvinsdummie. Sedan skickades jag mot markeringen som hamnat innanför ett staket och det tog ett litet tag innan jag hittade ingången... för jag trodde inte att man fick gena. Efter dessa två skick så fick jag höra att jag var slapp i käften... så det är väl bäst att vi tränar på att jag skall hålla kvar dummien bra mycket längre. MOR försökte försvara mig men se det var inte mycket lönt... men snällt att hon försökte i alla fall. Under tiden, tills de andra blev klara så fick jag hämta vildsvinsdummien gång på gång och det gjorde att den blev mindre äcklig. Bra tänkt morsan, avdramatisering har aldrig gjort någon skada.
När alla i gruppen var klara så blev det sidbyte. När vi kom till Gert så ville han att vi skulle dirigeras till höger om ett liggande jakttorn. Det var väldigt viktigt att det blev till höger för där låg lite "dolda" dummiesar för avhämtning. När man kommer ut och ser ett hav av dummiesar så vilja jag gärna välja & byta ibland oxå. När jag tagit upp den första bästa så stannade jag upp och funderade på om jag skulle byta, men MOR gjorde klart för mig att det skulle jag minsann inte alls göra. Nästa övning, det låg dummiesar kvar på samma ställe men vi hade förflyttat oss. MOR och jag gick en bit framåt tillsammans och sedan kastade hon en dummie bakåt och så dirigerades jag istället mot de andra. Mit val av dummie gick snabbare nu och som belöning fick jag hämta den först kastade markeringen. Här var det MOR som fick höra ett och annat., bl a att hon skall använda sig mera av det ord som jag faktiskt lyssnar på när jag plockat upp dummiesarna och inte riktigt väljer att springa hem direkt. Ordet är "HÄRÅT", alla de andra kan hon skippa och sedan bör hon låta bli att störa mig och bara vänta in mig.
Nu har vi 2 veckor på oss att förbättra oss båda två... undrar vem som får det tuffast, jag eller MOR?
LILLMATTE är ute och rumlar igen... och jag har som vanligt tagit på mig att invänta hennes hemgång innan ljuset släcks ner helt för natten.
(R)Apportering...
... del 6 av 6.
Ikväll var det jaktkursavslutning vid sjöarna, vi var alltså tillbaka på vårt "vanliga" ställe.
Först var det samlingen runt pumpen, nej jag menar runt Gert & Kent för att få reda på kvällens förutsättningar:
Kvällen till ära så fick vi även stifta bekantskap med "störiga pausaren" Per som var kvällens hjälptränare:
Med honom fick vi träna stadga och dirigeringar medans Gert hade dummiesök & Kent viltsök med en 4-bening var åt gången.
Medans vi "walk up:ade så slängde Pär bollar, dummiesar och hade en massa konstiga ljud för sig och tro det eller ej men plötsligt dök nästa störning upp, först en lösspringande häst och sedan två.
Men G&K inte var det väl något som ni anordnat, eller?
Stackars Malin fick rycka in och försöka styra upp det hela men det var tydligen en tuffare uppgift än hon nog trodde från början. 2 gånger hade hon dem i hagen för att strax därefter se dom hoppa över staketet igen. Tillslut fick det tunga gardet kallas in tillsammans med en veterinär. Malin kom lagom tillbaka när det var dags att köra hem. Zolo hade under tiden varit i tryggt förvar hos LILLMATTE respektive FAR. Ja tänk, FAR var oxå med idag, han sa att han var tvungen att följa med för att kontrollera vad det är som MOR lägger en massa pengar & tid på. Helt nöjd verkar han inte vara!!!
De 4-beningar som hanterade viltet bra förra veckan fick pröva sig på ett viltsök. Kent tyckte att jag klarade viltet bra då så därför skulle jag få besöka hans sök-station ikväll. Med facit i hand så skulle jag kanske varit i på Gerts sök-station istället för jag fixade inte avlämningarna så väldans bra. De 2 första svartfåglarna släppte jag ett par gånger t.o.m innan framkomsten till MOR. Men när MOR satte sig på huk på resterande försök och lät hur gullig som helst så höll jag fast och lämnade av betydligt bättre. Men jag är inte riktigt van och inte MOR heller så skickandet blev med en liten konstig armrörelse (men som blev tillrättat snabbt när MOR förstod hur hon skulle göra istället). Jag behöver lära mig söka av arbetsområdet lite bättre/noggrannare och inte ge upp/tröttna på uppgiften för fort. Men det finns det bot för och MOR tog tacksamt emot tipset från Kent. Men lite bra ser det ut :
Man kan väl inte fira att en trevlig & lärorik kurs tagit slut? Nä det gör man bara inte... så istället firade vi att vi alla (inte bara många) klarat kursen samt att A-S fyllde år och att Gert hade namnsdag. MOR hade bakat kladdekakor, LILLMATTE bryggt kaffe & vispat grädde, Gert hade köpt smarriga kransbitar. Medans ALLA 2-beningar smörjde kråset så passade vi oxå på att tacka Gert & Kent för denna gång. En pava Gammeldansk, ett CK samt vars en magnet med en väldigt passande text som jag just nu inte riktigt minns (jag får kolla med MOR imorgon om hon minns, gör hon det så får jag uppdatera lite i efterhand).
Nu är den stora FRÅGAN, vad gör jag nästa onsdag? Visst jag kan träna själv med MOR... men det blir ju inte alls detsamma. Men vi kan ju alltid träna med kaninen som Lakrits matte så snällt inhandlat åt oss. Jag bar den faktiskt hela vägen från bilen, genom källaren, i hissen. Ha ha, jag skrämde nästan livet ur grannpågen och hans flickvän när jag steg ut ur hissen med kaninen i högsta hugg. Men lugnt och sansat sa MOR till dom, det är bara att ni vänjer er, Wallander skall nämligen bli en hejare på att apportera vilt nu och då måste han träna i olika miljöer, har ni tur så kanske han låter er titta närmre en annan dag. Deras svar blev i kör: Nej tack vi står nog över det!
Ps. Jag tror MOR hade någon viss baktanke idag...
Ikväll var det jaktkursavslutning vid sjöarna, vi var alltså tillbaka på vårt "vanliga" ställe.
Först var det samlingen runt pumpen, nej jag menar runt Gert & Kent för att få reda på kvällens förutsättningar:
Kvällen till ära så fick vi även stifta bekantskap med "störiga pausaren" Per som var kvällens hjälptränare:
Med honom fick vi träna stadga och dirigeringar medans Gert hade dummiesök & Kent viltsök med en 4-bening var åt gången.
Medans vi "walk up:ade så slängde Pär bollar, dummiesar och hade en massa konstiga ljud för sig och tro det eller ej men plötsligt dök nästa störning upp, först en lösspringande häst och sedan två.
Men G&K inte var det väl något som ni anordnat, eller?
Stackars Malin fick rycka in och försöka styra upp det hela men det var tydligen en tuffare uppgift än hon nog trodde från början. 2 gånger hade hon dem i hagen för att strax därefter se dom hoppa över staketet igen. Tillslut fick det tunga gardet kallas in tillsammans med en veterinär. Malin kom lagom tillbaka när det var dags att köra hem. Zolo hade under tiden varit i tryggt förvar hos LILLMATTE respektive FAR. Ja tänk, FAR var oxå med idag, han sa att han var tvungen att följa med för att kontrollera vad det är som MOR lägger en massa pengar & tid på. Helt nöjd verkar han inte vara!!!
De 4-beningar som hanterade viltet bra förra veckan fick pröva sig på ett viltsök. Kent tyckte att jag klarade viltet bra då så därför skulle jag få besöka hans sök-station ikväll. Med facit i hand så skulle jag kanske varit i på Gerts sök-station istället för jag fixade inte avlämningarna så väldans bra. De 2 första svartfåglarna släppte jag ett par gånger t.o.m innan framkomsten till MOR. Men när MOR satte sig på huk på resterande försök och lät hur gullig som helst så höll jag fast och lämnade av betydligt bättre. Men jag är inte riktigt van och inte MOR heller så skickandet blev med en liten konstig armrörelse (men som blev tillrättat snabbt när MOR förstod hur hon skulle göra istället). Jag behöver lära mig söka av arbetsområdet lite bättre/noggrannare och inte ge upp/tröttna på uppgiften för fort. Men det finns det bot för och MOR tog tacksamt emot tipset från Kent. Men lite bra ser det ut :
Man kan väl inte fira att en trevlig & lärorik kurs tagit slut? Nä det gör man bara inte... så istället firade vi att vi alla (inte bara många) klarat kursen samt att A-S fyllde år och att Gert hade namnsdag. MOR hade bakat kladdekakor, LILLMATTE bryggt kaffe & vispat grädde, Gert hade köpt smarriga kransbitar. Medans ALLA 2-beningar smörjde kråset så passade vi oxå på att tacka Gert & Kent för denna gång. En pava Gammeldansk, ett CK samt vars en magnet med en väldigt passande text som jag just nu inte riktigt minns (jag får kolla med MOR imorgon om hon minns, gör hon det så får jag uppdatera lite i efterhand).
Nu är den stora FRÅGAN, vad gör jag nästa onsdag? Visst jag kan träna själv med MOR... men det blir ju inte alls detsamma. Men vi kan ju alltid träna med kaninen som Lakrits matte så snällt inhandlat åt oss. Jag bar den faktiskt hela vägen från bilen, genom källaren, i hissen. Ha ha, jag skrämde nästan livet ur grannpågen och hans flickvän när jag steg ut ur hissen med kaninen i högsta hugg. Men lugnt och sansat sa MOR till dom, det är bara att ni vänjer er, Wallander skall nämligen bli en hejare på att apportera vilt nu och då måste han träna i olika miljöer, har ni tur så kanske han låter er titta närmre en annan dag. Deras svar blev i kör: Nej tack vi står nog över det!
Ps. Jag tror MOR hade någon viss baktanke idag...
Kent...
... MOR hälsar och tackar så väldans mycket för din vänlighet att dela med dig av dina förkylningsbaciller igår! Jag såg inte NÄR du gav henne dom men att dom hoppat på henne var glasklart redan när hon vaknade imorse.
... och jag som hade hoppats att kunna överraska dig/er positivt på sista jaktkursgången nästa vecka, men nu har mina förhoppningar grusats en aning, för risken finns att mina träningspass uteblir nu. Men jag har gjort vad jag kunnat, jag har stoppat i MOR en massa medikament ikväll innan jag följde med ÄLDREMATTE hem. Förhoppningsvis är MOR piggare redan imorgon igen eller så är det ännu värre, ja det lär jag väl märka när jag kommer hem imorgon eftermiddag.
... och jag som hade hoppats att kunna överraska dig/er positivt på sista jaktkursgången nästa vecka, men nu har mina förhoppningar grusats en aning, för risken finns att mina träningspass uteblir nu. Men jag har gjort vad jag kunnat, jag har stoppat i MOR en massa medikament ikväll innan jag följde med ÄLDREMATTE hem. Förhoppningsvis är MOR piggare redan imorgon igen eller så är det ännu värre, ja det lär jag väl märka när jag kommer hem imorgon eftermiddag.
(R)Apportering...
... del 5 av 6.
I god tid (redan 08:41 i morse) fick vi reda på att vi skulle vara på annan plats idag, men att vi skulle träffas på parkeringsplatsen vid sjöarna för att köra i caravan till Teckomatorp.
Väl framme så kändes det direkt att något annorlunda var på gång. Vi delades inte upp i grupper som vi brukar, istället fick alla hålla sig på gårdsplanen. På ena sidan om ladan hade Gert placerat och på den andra sidan fanns Kent. Efter en stunds väntan så var det min tur att besöka Kent och hans vilda änder. På första markeringen var jag lite tveksam till att ta upp anden men tillslut så tog jag den, men avlämningen till MOR var inget bra... 2 m framför MOR lade jag den. Andra markeringen var bättre, snabbare upptag och jag höll anden hela vägen intill MOR som fick skynda sig denna gång att fånga anden innan jag släppte den. Jag är ju ännu inte så van viltapportör, så det krävs nog en hel del träning för att få detta att sitta perfekt.
Sedan blev det ganska lång väntan igen tills det blev min tur att besöka Gert. Hos Gert hände det ännu skojsigare saker. Jag sattes på åkern, pang sa det när Gert tryckte på en knapp och ganska långt ut föll en dummie som jag fick hämta när MOR gett sin tillåtelse. Jag sprang ut som attan för att hämta dummien, ja inte som Enzo Ferrari förstås men som en Saab Turbo i alla fall tyckte Enzos matte Camilla. Dummien var lite annorlunda än vanligt men väldigt kulig så jag bestämde mig för att behålla den lite för mig själv och färför tog jag ett par rundor för mig själv. På andra markeringen så behöll jag farten och tog inte en lika lång egen runda. MOR var lite förvånad över att jag inte kom in direkt med dummien... men jag hörde att Gert sa till henne att fokusera på det som jag gjorde så bra, dvs satt kvar, sprang ut fort och hämtade in snyggt istället för att ödsla energi på att avlämningarna tog tid, detta var ett nytt moment, inte konstigt att jag flippade ut tydligen.
Efter ytterligare en stunds vänta så var vi tillbax hos Kent. Denna gång skulle MOR dirigera mig på ett dolt linjetag. Så klart klyddade hon till det på första försöket, hon dirigerade mig med helt fel ben framme vid mina framben och då drog jag ut till vänster istället för rakt fram. Efter att MOR fått lite tillrättavisning så gick det mycket bättre, jag sprang rakt ut och fann ännu en and, tog upp den snabbare men avlämningen funkade inte alls. MOR gick iväg och då tyckte jag att det var ok att först släppa den och sedan ta upp den igen men fortfarande lämna av lite halvkasst. Nytt försök, lika rakt ut, ännu snabbare upptag och sedan t.o.m lite fart in till MOR för hon lockade på mig på ett litet roligare sätt.
Jag trodde att detta var allt för ikväll, det hade börjat mörkna rejält, men då kallar Gert igen och jag skulle få göra en sista övning. Jag placerades långt ifrån förra utgångsplatsen, panget kom och jag markerade dummien. Jag väntade så klart på "signalen" från MOR och satte full fart ut, men jag fick lite problem jag hittade inte nedslagsplatsen, jag sökte på men innan jag sökt klart så blåser min korkade MOR stoppsignalen och då tappade jag koncentrationen helt. Gert fick komma och hjälpa mig lite och när dummien var funnen så sprang jag direkt tillaka till MOR och lämnade av snyggt och prydligt.
Jag tycker det är jättebra att både Kent & Gert berättar för MOR vad hon gör för fel så att hon kan rätta till sina brister så fort som möjligt. Om hon fixar sitt så lovar jag att ta hand om mitt och då kan vi nog bli ett bra par framöver.
Det var en annorlunda kursomgång, det blev mycket väntan, men det blev en väntan som verkligen var värd att vänta på. Skitkul det här och jag tror minsann att Kent & Gert hittat ännu en undangömd knapp hos mig ikväll!
Några bilder måste oxå vara med så klart, här kontrollerar Marie så att Gert laddar apportkastaren korrekt:
Här Kent, 1:e andkastare (ingen maskin behövdes här inte): 
Här kommer Max med sin fångst:
och Zolo:
och Enzo:
och Lakrits:
Någon bild på mig själv blev det inte idag... jag hade sådan fart att marken skakade så på vägen in och då skakade LILLMATTES hand oxå och då blev bilderna alldeles suddiga. Synd, det hade varit kul att ha bevis på att jag kan apportera änder. Men förhoppningsvis så kommer det fler tillfälle att föreviga detta.