Det har skett...
... något riktigt roligt idag på morgonen, min älskade Lakrits-tjej har blivit champinjoninna!
S VCH CONCURRO BISCOTTI visst passar det oxå henne bra?
Jag & MOR har fått den stora äran att tillbringa em/kvällen med henne & matte Marie och vilket firande det blev sen.
Först fick vi bada hur mycket vi ville och tro det eller ej så smög det sig in lite apporteringsträning. Här är några härliga badbilder. Här kommer vi tillsammans:
oxå här men jag något efter:
men här lyckades jag vara först:
När det var drickepaus för oss alla så råkade vi komma lite väl nära MORS sandaler och vi däckade av någon konstig anledning:
När vi vaknat till liv igen så promenerade vi hela vägen tillbaka till bilarna och förlyttade oss till en ny helt underbar plats här på jorden. Här blev det lite badande igen men oxå grillning och så klart presentöverlämning:
Det tog lite väl lång tid att få upp paketet så jag fick gå dit och kolla om dom behövde hjälp, men tyvärr behövde dom inte det:
Nä nu är det läggdags, man kan bli rejält trött bara av att fira champinjoner oxå!!!
S VCH CONCURRO BISCOTTI visst passar det oxå henne bra?
Jag & MOR har fått den stora äran att tillbringa em/kvällen med henne & matte Marie och vilket firande det blev sen.
Först fick vi bada hur mycket vi ville och tro det eller ej så smög det sig in lite apporteringsträning. Här är några härliga badbilder. Här kommer vi tillsammans:
oxå här men jag något efter:
men här lyckades jag vara först:
När det var drickepaus för oss alla så råkade vi komma lite väl nära MORS sandaler och vi däckade av någon konstig anledning:
När vi vaknat till liv igen så promenerade vi hela vägen tillbaka till bilarna och förlyttade oss till en ny helt underbar plats här på jorden. Här blev det lite badande igen men oxå grillning och så klart presentöverlämning:
Det tog lite väl lång tid att få upp paketet så jag fick gå dit och kolla om dom behövde hjälp, men tyvärr behövde dom inte det:
Nä nu är det läggdags, man kan bli rejält trött bara av att fira champinjoner oxå!!!
Ikväll...
... har jag fått vara ensam ett par timmar.
Riktigt skönt faktiskt med lugn & ro. Jag har legat i LILLMATTES säng från det MOR gick tills hon kom tillbaka, där är så svalt och skönt i hennes rum.
Sedan MOR kom in genom dörren har hon gått och nynnat på ABBA-låtar hela tiden och småskrattat, undrar var hon varit ikväll.
Mamma Mia! säger jag bara, hon måste att upplevt något roligt. Men det kan hon vara väl unnad, hon behövde nog komma ut lite.
Riktigt skönt faktiskt med lugn & ro. Jag har legat i LILLMATTES säng från det MOR gick tills hon kom tillbaka, där är så svalt och skönt i hennes rum.
Sedan MOR kom in genom dörren har hon gått och nynnat på ABBA-låtar hela tiden och småskrattat, undrar var hon varit ikväll.
Mamma Mia! säger jag bara, hon måste att upplevt något roligt. Men det kan hon vara väl unnad, hon behövde nog komma ut lite.
Sen kväll...
... med ett glatt gäng träningsentusiaster.
Jag fick ikväll den stora äran (tack Ingela) att träna med Tessie och träffa en massa andra trevliga 4- & 2-beningar.
Tanken var att jag & MOR bara skulle vara åskådare för att se och lära men så blev det inte riktigt och tur var väl det :-)
Vi packade ihop oss och gav oss iväg strax efter 19. Vi hade bestämt träff på vägen med Ingela & Johan 19.45, detta för att MOR är lite kass på att hitta (oxå ). Träningsplatsen som vi först anlände till blev vi inte långvariga på för när Gert kom så förkunnade han att det var en ny träningsplats som gällde och hade Ingela haft mobilen där hon borde så hade Gert inte behövt köra ända bort för att hämta oss (skärpning Ingela, tänk på dagens bensinkostnader!).
När vi kom fram till dagens träningsplats så fanns många träningssugna redan på plats. Jag var lugn och sansad när MOR hälsade på alla 2-beningar och även när någon 2-bening hälsade på mig med. Rätt som vi bara stod där så for det en massa dummiesar framför mig och förbi mig, men jag brydde mig inte, satt lugnt och stilla kvar och bara tittade nyfiket. Sedan sa Kent (en av 2-beningarna som skall hålla jaktkursen är efter sommaren) att vi skulle gå ut på ängen för att jag & MOR skulle visa vad vi har problem med. Först fick jag sitta still och titta när 4 dummiesar slängdes ut framför mig, sedan fick jag gå fot mellan alla dummiesarna men bara se, inte röra. Sedan fick jag hämta en dummie och när jag var på väg in mot en sittande MOR så hörde jag hur MOR fick en rejäl tillsägelse att hon skulle resa sig upp. Hon löd på direkten, inte en sekunds tveksamhet där inte. Trots att MOR nu stod upp så sprang jag in och lämnade av snyggt och prydligt. Sedan fick jag stanna kvar och MOR gick mot Kent, Kent kastade en dummie och MOR kallade in mig, här tvekade jag inte en sekund, jag sprang direkt till MOR och satte mig vid hennes vänstra sida. Proceduren upprepade sig ytterligare 2 gånger och det gick lika bra. När jag sedan skulle hämta en dummie så var det någon som skällde borta vid bilarna och jag blev lite ofukuserad, men Kent fick mig uppmärksam igen och då gjorde jag det jag skulle. Vet ni vad detta innebär? Jo att JAG klarat grundkraven för att få vara med på en jaktkurs!
Sedan gick vi ut i skogen där jag & MOR stod passiva och tysta och bara tittade på när bl a Tessie gjorde ett viltsök. Jag förstår inte hur hon kunde hitta och sedan bara ta upp och sedan komma in med fågel efter fågel utan att tycka det var läskigt alls, jag förstår inte heller hur Tessie med sin lilla mun kunde transpotera in en jätte trut!!! Framför allt sådana stora fåglar tror jag blir en svår nöt för mig att knäcka... men duvor börjar som sagt var gå rätt bra och det är ju en början.
Tillsammans med Tessie fick jag sedan göra ett dummiesök. Det som skedde här var att MOR fortsatte att stå upp rak i ryggen men när jag hade sökt upp dummien så hörde jag varken någon signal eller röst från henne, men det spelade ingen roll, jag vet ju att det är till MOR som jag skall lämna av det jag hittat så det var bara att springa tillbaka och göra så.
Sedan blev det några markeringar och då blev det lite jobbigt. Ingela & Tessie stod bara en bit bort och jag blev lite tveksam till att ta markeringarna, men jag gjorde det tillslut , tittade mig om ett par gånger så att ingen var efter mig och sedan sprang jag "hemåt".
Sedan var MOR mer än nöjd med mina prestationer och jag fick finna mig i att träningen var slut för denna gång. Men det var riktigt kul, jag hade lätt kunnat fortsätta!
Innan vi åkte hem så blev det lite fika tillsammans med dom andra, kladdekakan som MOR hade med sig blev ett uppskattat inslag och vi fick mer än gärna komma tillbaka (tror jag det!)
Här sitter två killar som gärna vill få smaka, vem fick göra det tror ni?:
Här sitter några som redan fått sig en bit och en annan som är på väg att få sin:
Jag fick ikväll den stora äran (tack Ingela) att träna med Tessie och träffa en massa andra trevliga 4- & 2-beningar.
Tanken var att jag & MOR bara skulle vara åskådare för att se och lära men så blev det inte riktigt och tur var väl det :-)
Vi packade ihop oss och gav oss iväg strax efter 19. Vi hade bestämt träff på vägen med Ingela & Johan 19.45, detta för att MOR är lite kass på att hitta (oxå ). Träningsplatsen som vi först anlände till blev vi inte långvariga på för när Gert kom så förkunnade han att det var en ny träningsplats som gällde och hade Ingela haft mobilen där hon borde så hade Gert inte behövt köra ända bort för att hämta oss (skärpning Ingela, tänk på dagens bensinkostnader!).
När vi kom fram till dagens träningsplats så fanns många träningssugna redan på plats. Jag var lugn och sansad när MOR hälsade på alla 2-beningar och även när någon 2-bening hälsade på mig med. Rätt som vi bara stod där så for det en massa dummiesar framför mig och förbi mig, men jag brydde mig inte, satt lugnt och stilla kvar och bara tittade nyfiket. Sedan sa Kent (en av 2-beningarna som skall hålla jaktkursen är efter sommaren) att vi skulle gå ut på ängen för att jag & MOR skulle visa vad vi har problem med. Först fick jag sitta still och titta när 4 dummiesar slängdes ut framför mig, sedan fick jag gå fot mellan alla dummiesarna men bara se, inte röra. Sedan fick jag hämta en dummie och när jag var på väg in mot en sittande MOR så hörde jag hur MOR fick en rejäl tillsägelse att hon skulle resa sig upp. Hon löd på direkten, inte en sekunds tveksamhet där inte. Trots att MOR nu stod upp så sprang jag in och lämnade av snyggt och prydligt. Sedan fick jag stanna kvar och MOR gick mot Kent, Kent kastade en dummie och MOR kallade in mig, här tvekade jag inte en sekund, jag sprang direkt till MOR och satte mig vid hennes vänstra sida. Proceduren upprepade sig ytterligare 2 gånger och det gick lika bra. När jag sedan skulle hämta en dummie så var det någon som skällde borta vid bilarna och jag blev lite ofukuserad, men Kent fick mig uppmärksam igen och då gjorde jag det jag skulle. Vet ni vad detta innebär? Jo att JAG klarat grundkraven för att få vara med på en jaktkurs!
Sedan gick vi ut i skogen där jag & MOR stod passiva och tysta och bara tittade på när bl a Tessie gjorde ett viltsök. Jag förstår inte hur hon kunde hitta och sedan bara ta upp och sedan komma in med fågel efter fågel utan att tycka det var läskigt alls, jag förstår inte heller hur Tessie med sin lilla mun kunde transpotera in en jätte trut!!! Framför allt sådana stora fåglar tror jag blir en svår nöt för mig att knäcka... men duvor börjar som sagt var gå rätt bra och det är ju en början.
Tillsammans med Tessie fick jag sedan göra ett dummiesök. Det som skedde här var att MOR fortsatte att stå upp rak i ryggen men när jag hade sökt upp dummien så hörde jag varken någon signal eller röst från henne, men det spelade ingen roll, jag vet ju att det är till MOR som jag skall lämna av det jag hittat så det var bara att springa tillbaka och göra så.
Sedan blev det några markeringar och då blev det lite jobbigt. Ingela & Tessie stod bara en bit bort och jag blev lite tveksam till att ta markeringarna, men jag gjorde det tillslut , tittade mig om ett par gånger så att ingen var efter mig och sedan sprang jag "hemåt".
Sedan var MOR mer än nöjd med mina prestationer och jag fick finna mig i att träningen var slut för denna gång. Men det var riktigt kul, jag hade lätt kunnat fortsätta!
Innan vi åkte hem så blev det lite fika tillsammans med dom andra, kladdekakan som MOR hade med sig blev ett uppskattat inslag och vi fick mer än gärna komma tillbaka (tror jag det!)
Här sitter två killar som gärna vill få smaka, vem fick göra det tror ni?:
Här sitter några som redan fått sig en bit och en annan som är på väg att få sin:
TACK SNÄLLA MOR...
... för att jag fick bada/apportera i dammen på fältet ikväll, det var en riktigt fin damm du hittade åt mig.
Klarade jag mig bättre idag än i lördags MOR? Ja, jag vet att jag tvekade på apporten som du kastade långt ut och där jag fick solen emot mig + att den speglade sig i vattnet, men jag tog den utan problem från andra hållet när vi gick runt dammen ett kvarts varv. Avlämningarna, vänta på skakningskommandot klarade jag väl oxå bra, eller? Ja jag vet att du fick påminna mig en del om vad som gäller när jag är på väg upp, men jag släppte inte, men vet du jag glömmer så lätt.
Visst var jag lite purken när vi skulle lämna fältet utan att jag ens fått leka med någon av alla de 40 lösspringande hundarna på andra sidan. Men när jag sedan fick bära bomerangen hela vägen hem och dessutom gå lös så purkenheten som bortblåst.
Ja ibland glömde jag även bort att du sagt till mig att gå fot, men jag satte mig och kollade så att du var med:
Kontakten min kan man väl inte klaga på...?
... När snälla tanten/fabrorn står på sin balkong och kastar ner godis åt mig. Vet ni, jag har en egen godislåda ute på deras balkong. När jag är lite sugen, kan jag bara busvissla och vips så kommer någon av dom ut. Bra va?
Jag tror inte att jag hade överlevt dagen om jag inte fått badat, det har varit så varmt så varmt hela dagen. TACK än en gång MOR!
Klarade jag mig bättre idag än i lördags MOR? Ja, jag vet att jag tvekade på apporten som du kastade långt ut och där jag fick solen emot mig + att den speglade sig i vattnet, men jag tog den utan problem från andra hållet när vi gick runt dammen ett kvarts varv. Avlämningarna, vänta på skakningskommandot klarade jag väl oxå bra, eller? Ja jag vet att du fick påminna mig en del om vad som gäller när jag är på väg upp, men jag släppte inte, men vet du jag glömmer så lätt.
Visst var jag lite purken när vi skulle lämna fältet utan att jag ens fått leka med någon av alla de 40 lösspringande hundarna på andra sidan. Men när jag sedan fick bära bomerangen hela vägen hem och dessutom gå lös så purkenheten som bortblåst.
Ja ibland glömde jag även bort att du sagt till mig att gå fot, men jag satte mig och kollade så att du var med:
Kontakten min kan man väl inte klaga på...?
... När snälla tanten/fabrorn står på sin balkong och kastar ner godis åt mig. Vet ni, jag har en egen godislåda ute på deras balkong. När jag är lite sugen, kan jag bara busvissla och vips så kommer någon av dom ut. Bra va?
Jag tror inte att jag hade överlevt dagen om jag inte fått badat, det har varit så varmt så varmt hela dagen. TACK än en gång MOR!
Sol, värme...
... och glass i stora lass!
MOR har trotsat värmen och varit ute i parken ett par timmar, hon säger att hon vill byta färg på sitt skinn, framför allt på benen och då får hon väl ligga där ute och svettas. Men trots att hon var borta i hela 2 timmar så tyckte inte jag att jag såg så mycket skillnad på benfärgen men dock på övriga delar. Jag tror allt hon får göra ett nytt försök imorgon. Jag behöver inte byta färg, jag är så nöjd som jag är med min, men jag har svettats rejält trots att jag mestadels bara varit inomhus med FAR & MOR under dagen kvällen.
När vi varit och handlat, så vek MOR av och jag fick inte följa med. Lite besviken blev jag så klart men då hon strax efter kom upp och hade glass med sig från Lilla Glassfabriken så sken även jag upp, för jag visste att jag skulle få smaka. FAR är dock lite konstig, han väljer bara en sorts glass (pistage) när det finns ett 30-tal att välja på, men MOR hon prövar lite nyheter hon och idag blev det deras nygjorda Lakritsglass och den gick inte av för hackor. Kanske kan jag be MOR bara välja den sorten nästa gång så blir hon lika konstig som FAR :-)
Imorgon går MOR in på sin andra semestervecka och jag hoppas verkligen den blir lite mer innehållsrik än förra veckan, jag har i alla fall fått vissa indikationer på att så kan det förhoppningsvis bli.
MOR har trotsat värmen och varit ute i parken ett par timmar, hon säger att hon vill byta färg på sitt skinn, framför allt på benen och då får hon väl ligga där ute och svettas. Men trots att hon var borta i hela 2 timmar så tyckte inte jag att jag såg så mycket skillnad på benfärgen men dock på övriga delar. Jag tror allt hon får göra ett nytt försök imorgon. Jag behöver inte byta färg, jag är så nöjd som jag är med min, men jag har svettats rejält trots att jag mestadels bara varit inomhus med FAR & MOR under dagen kvällen.
När vi varit och handlat, så vek MOR av och jag fick inte följa med. Lite besviken blev jag så klart men då hon strax efter kom upp och hade glass med sig från Lilla Glassfabriken så sken även jag upp, för jag visste att jag skulle få smaka. FAR är dock lite konstig, han väljer bara en sorts glass (pistage) när det finns ett 30-tal att välja på, men MOR hon prövar lite nyheter hon och idag blev det deras nygjorda Lakritsglass och den gick inte av för hackor. Kanske kan jag be MOR bara välja den sorten nästa gång så blir hon lika konstig som FAR :-)
Imorgon går MOR in på sin andra semestervecka och jag hoppas verkligen den blir lite mer innehållsrik än förra veckan, jag har i alla fall fått vissa indikationer på att så kan det förhoppningsvis bli.
Kan det ha varit...
... SKRÄCKEN I VITÖGAT som jag upplevt under förmiddagen?
Imorse styrde vi kosan mot Ängshög, men hämtade först upp Lakrits & Marie på vägen (som blev lite längre än nödvändigt för att MOR glömde svänga av vid Gårdsstånga, klumpigt!). Tanken var att vi skulle träna och ha roligt tillsammans med Vira, Funny med matte. Men så mycket kvalitetsträning blev det inte för min del...
Kort sammanfattat gick det så här:
Dirigering på land - gick åt koskiten
(roligare att rulla sig i koskiten än att leta upp en dummie och springa in med den)
Markering på land - gick åt vattnet
(roligare att bada om man får chansen, men jag bangade när MOR nejade mig x antal gånger)
Markering på vatten - gick åt land
(livsfarligt att hämta dummiesar som förvandlat sig till stora monster när dom kom i vatten)
Flygfänsfångning - gick åt ja vad då?
(Ja inte helt åt helsicke, jag hann käka upp ganska många, men sedan var det som om dom andra gaddade ihop sig och kallade på förstärkning och då hade jag inte en chans att värja mig mot dem).
Jag tror att jag tänjde rätt mycket på MORS gränser idag, mina egna var väldigt begränsade om man säger så.
Traktorn, ängarna, vattnet, dummiesarna ja t o m Berit & Marie var för läskiga för mig idag. Men MOR var min trygghet, trots att hon var lite arg på mig emellanåt. Jag höll mig fantastiskt fint intill henne när vi var på väg tillbaka till gårdsplanen, trots Viras uppvaktningsförsök så stannade jag vid MORS vänstra sida. Som belöning fick jag busa med Vira den sista lilla biten.
Under eftermiddagen/kvällen har vi inte gjort många knop, MOR har mest suttit/legat och surat och tyckt lite synd om sig själv (av någon anledning som inte jag kommit på ännu).
Det har varit varmt idag, väldigt varmt och när vi varit ute på en liten längre runda då det blivit lite svalare så skulle vi mysa lite men denna mysstund tog snabbt slut för MOR hittade en liten fästing i min ena ljumske och som hon hade stora problem med att få bort, men jag tror hon lyckades tillslut. Men jag är en tålig kille, låg snällt & stilla och accepterade hennes "behandling".
Imorgon tror jag inget kuligt kommer att hända, MOR säger att det nog kommer att dröja lite om ingen lyckas övertala/få henne på bättre tankar...
Imorse styrde vi kosan mot Ängshög, men hämtade först upp Lakrits & Marie på vägen (som blev lite längre än nödvändigt för att MOR glömde svänga av vid Gårdsstånga, klumpigt!). Tanken var att vi skulle träna och ha roligt tillsammans med Vira, Funny med matte. Men så mycket kvalitetsträning blev det inte för min del...
Kort sammanfattat gick det så här:
Dirigering på land - gick åt koskiten
(roligare att rulla sig i koskiten än att leta upp en dummie och springa in med den)
Markering på land - gick åt vattnet
(roligare att bada om man får chansen, men jag bangade när MOR nejade mig x antal gånger)
Markering på vatten - gick åt land
(livsfarligt att hämta dummiesar som förvandlat sig till stora monster när dom kom i vatten)
Flygfänsfångning - gick åt ja vad då?
(Ja inte helt åt helsicke, jag hann käka upp ganska många, men sedan var det som om dom andra gaddade ihop sig och kallade på förstärkning och då hade jag inte en chans att värja mig mot dem).
Jag tror att jag tänjde rätt mycket på MORS gränser idag, mina egna var väldigt begränsade om man säger så.
Traktorn, ängarna, vattnet, dummiesarna ja t o m Berit & Marie var för läskiga för mig idag. Men MOR var min trygghet, trots att hon var lite arg på mig emellanåt. Jag höll mig fantastiskt fint intill henne när vi var på väg tillbaka till gårdsplanen, trots Viras uppvaktningsförsök så stannade jag vid MORS vänstra sida. Som belöning fick jag busa med Vira den sista lilla biten.
Under eftermiddagen/kvällen har vi inte gjort många knop, MOR har mest suttit/legat och surat och tyckt lite synd om sig själv (av någon anledning som inte jag kommit på ännu).
Det har varit varmt idag, väldigt varmt och när vi varit ute på en liten längre runda då det blivit lite svalare så skulle vi mysa lite men denna mysstund tog snabbt slut för MOR hittade en liten fästing i min ena ljumske och som hon hade stora problem med att få bort, men jag tror hon lyckades tillslut. Men jag är en tålig kille, låg snällt & stilla och accepterade hennes "behandling".
Imorgon tror jag inget kuligt kommer att hända, MOR säger att det nog kommer att dröja lite om ingen lyckas övertala/få henne på bättre tankar...
Lugn...
... fredag!
Har faktiskt varit rätt trött idag, det tog på krafterna igår att vara tillsammans med Turbo-Enzo. Jag har vilat mest under dagen, valde att stanna hemma i LILLMATTES säng istället för att gå ut i solen med MOR (MOR gnäller nämligen över att hennes ben aldrig varit så vita vid den här tiden som i år).
Ikväll har vi varit och hälsat på Tarzan med familj och det är ett bra ställe det... 2-beningarna får god mat och jag och Tarzan får alltid vars ett gott grisöra att tugga på.
Nä nu är det dags att krypa till kojs och påminna MOR om att ställa klockan (lätt att missa när man har semester), vi skall upp och träna tidigt imorgon bitti.
Har faktiskt varit rätt trött idag, det tog på krafterna igår att vara tillsammans med Turbo-Enzo. Jag har vilat mest under dagen, valde att stanna hemma i LILLMATTES säng istället för att gå ut i solen med MOR (MOR gnäller nämligen över att hennes ben aldrig varit så vita vid den här tiden som i år).
Ikväll har vi varit och hälsat på Tarzan med familj och det är ett bra ställe det... 2-beningarna får god mat och jag och Tarzan får alltid vars ett gott grisöra att tugga på.
Nä nu är det dags att krypa till kojs och påminna MOR om att ställa klockan (lätt att missa när man har semester), vi skall upp och träna tidigt imorgon bitti.
Äntligen så...
... hände något roligt och inte lite roligt utan mycket roligt.
Kl 9 åkte jag & MOR iväg, vi styrde kosan mot Ängelholm för att möta upp brorsan Enzo med matte på McD för att vi sedan skulle ta följe på dem till Munka Ljungby där vi skulle träna tillsammans i skogen.
Vi fick sitta i bilarna en stund först medans 2-beningarna strukturerade sig en bra stund. Sedan gick dom iväg ett litet tag, jag såg att MOR tog med sig dummiesarna och fattade ganska snabbt att dom gick ut för att placera dom i skogen. När de kom tillbaka så släpptes vi ut ur burarna och gick en bit in i skogen där vi fick börja med vars ett par enkelmarkeringar. Min 1:a markering gick ganska bra även om det tog en stund innan jag hittade den under grangrenen, den andra missade jag helt och blev tillbaka kallad, den tredje spikade jag men så låg den oxå på öppenplats, den 4:e fick jag tillslut gå in och hämta inne i blåbärssnåret, jag trodde jag skulle kunna nå den utifrån men icke sa nicke.
Sedan blev det stadgeträning, vi fick gå fot tillsammans längre in i skogen. Där fick vi söka söka... visst jag hämtade dem jag skulle men inte med någon större entusiasm, men entusiasmen var desto större hos Enzo, vilken fart den killen har oavsett vad han skall göra, inte helt lätt att fånga honom på bild:
När MOR ansåg att jag sökt färdigt så fick Enzo fortsätta och då bestämde jag mig för att bli "Walle i blåbärssnåret":
Jag hade ingen riktig fart men avlämningarna är jag riktigt nöjd med.
Sedan blev det en stunds välbehövlig vilo- och drickepaus. Efter det så blev det lite viltträning, MOR hade tagit med sig ett par duvor. Vi fick börja med att träna snabba upptag och var man inte snabb nog så blev det inget upptag den gången och det gällde banne mig att vara på hugget på tillbakavägen istället för annars fick man komma tommunnad tillbaka och det hade ju varit lite skamset inför brorsans åsyn. Avslutningsvis fick vi göra ett par korta enkelmarkeringar och med lite "spring in till MOR med den"-pushningar så blev det lite fart och fläkt och på tredje försöket så behövdes det minsann inget pushande, jag gjorde ett ganska snabbt upptag och så tillbaka till MOR och tydligen så är det så det skall gå till för då blev det minsann jubel i skogen.
Här kommer brorsan tillbaka efter ett snabbt upptag och jag måste säga att det ser ut som han gjort detta många gånger förut (men säker källa sa att så är inte fallet):
Efter ytterligare en drickepaus så fick vi hoppa in i bilarna igen och det var dags att bege oss hem till Enzos sommarstugerevir där vi fick vila medans 2-beningarna smörjde kråset.
Visst ser det väl gott ut, ett tag funderade jag på om jag skulle hinna ta mig en smakbit:
Jag hörde hur MOR flera gånger sa att pajen var attans så god (kul för henne ju...).
Enzo försökte charma till sig en bit av sin matte, men inte gick det bättre för honom heller:
Dagen avslutades med ytterligare ett träningspass, ett attans trevligt sådant vid/i vattnet. Jag blev väldigt impad av Enzo som gick ett helt felfritt fotgående fast att han fattat vad som väntade. Vi började med några enkelmarkeringar i vattnet sedan fick vi göra en enkelmarkering upp i backen med vattnet som en dragning bakom oss, detta gick jättebra. Sedan kastades en markering ut i vattnet men som inte fick hämtas förrän vi tagit en markering upp i backen först, detta gick oxå jättebra. T o m vattenavlämningarna gick helt OK om än med lite håll fast-kommenderingar.
Kolla här... jag hoppade och simmade faktiskt ända ut och hämtade dummien som Camilla kastat ut trots lite vågor: & strömmar:
Avlämningen då... jo den blev bra, MOR fick dummien men hann inte flytta sig och sedan ville jag absolut gå lite serpentingång och då blev hon ännu lite blötare vilket jag tyckte var skitroligt :-)
Vilket kasst av Camilla, vilken stadga på min ( fd vattentokiga) brorsa:
Allt roligt brukar ha ett slut, men idag fortsatte det faktiskt. Vi lämnade Enzo & Camilla efter en jätte jätte trevlig dag tillsammans och körde vidare till Höja där vi skulle hälsa på MORS arbetskollega med familj som nyligen flyttat dit. Vi hade först lite presentutdelning och sedan gick vi husesyn innan vi satte oss på deras underbara trädeck för att njuta av det fina vädret. Jag njöt inte så värst, jag har lite svårt för alla flugfän och jag tror banne mig att jag fick mig ett lite nyp av en geting oxå som jag försökte fånga (lite dumt gjort, tror jag undviker dom framöver). Även på detta ställe hade MOR tur hon bjöds på grillspett med diverse tillbehör, jag fick nöja mig med att bli matad + vattnad av Matilda (jag placerade mig strategiskt under hennes matstol).
Matilda är en riktig solstråle:
Vi har nästan varit iväg i 12 timmar, satte nyckeln i dörren 20.45 så inte konstigt att man var lite trötter, men det var det värt...
Kl 9 åkte jag & MOR iväg, vi styrde kosan mot Ängelholm för att möta upp brorsan Enzo med matte på McD för att vi sedan skulle ta följe på dem till Munka Ljungby där vi skulle träna tillsammans i skogen.
Vi fick sitta i bilarna en stund först medans 2-beningarna strukturerade sig en bra stund. Sedan gick dom iväg ett litet tag, jag såg att MOR tog med sig dummiesarna och fattade ganska snabbt att dom gick ut för att placera dom i skogen. När de kom tillbaka så släpptes vi ut ur burarna och gick en bit in i skogen där vi fick börja med vars ett par enkelmarkeringar. Min 1:a markering gick ganska bra även om det tog en stund innan jag hittade den under grangrenen, den andra missade jag helt och blev tillbaka kallad, den tredje spikade jag men så låg den oxå på öppenplats, den 4:e fick jag tillslut gå in och hämta inne i blåbärssnåret, jag trodde jag skulle kunna nå den utifrån men icke sa nicke.
Sedan blev det stadgeträning, vi fick gå fot tillsammans längre in i skogen. Där fick vi söka söka... visst jag hämtade dem jag skulle men inte med någon större entusiasm, men entusiasmen var desto större hos Enzo, vilken fart den killen har oavsett vad han skall göra, inte helt lätt att fånga honom på bild:
När MOR ansåg att jag sökt färdigt så fick Enzo fortsätta och då bestämde jag mig för att bli "Walle i blåbärssnåret":
Jag hade ingen riktig fart men avlämningarna är jag riktigt nöjd med.
Sedan blev det en stunds välbehövlig vilo- och drickepaus. Efter det så blev det lite viltträning, MOR hade tagit med sig ett par duvor. Vi fick börja med att träna snabba upptag och var man inte snabb nog så blev det inget upptag den gången och det gällde banne mig att vara på hugget på tillbakavägen istället för annars fick man komma tommunnad tillbaka och det hade ju varit lite skamset inför brorsans åsyn. Avslutningsvis fick vi göra ett par korta enkelmarkeringar och med lite "spring in till MOR med den"-pushningar så blev det lite fart och fläkt och på tredje försöket så behövdes det minsann inget pushande, jag gjorde ett ganska snabbt upptag och så tillbaka till MOR och tydligen så är det så det skall gå till för då blev det minsann jubel i skogen.
Här kommer brorsan tillbaka efter ett snabbt upptag och jag måste säga att det ser ut som han gjort detta många gånger förut (men säker källa sa att så är inte fallet):
Efter ytterligare en drickepaus så fick vi hoppa in i bilarna igen och det var dags att bege oss hem till Enzos sommarstugerevir där vi fick vila medans 2-beningarna smörjde kråset.
Visst ser det väl gott ut, ett tag funderade jag på om jag skulle hinna ta mig en smakbit:
Jag hörde hur MOR flera gånger sa att pajen var attans så god (kul för henne ju...).
Enzo försökte charma till sig en bit av sin matte, men inte gick det bättre för honom heller:
Dagen avslutades med ytterligare ett träningspass, ett attans trevligt sådant vid/i vattnet. Jag blev väldigt impad av Enzo som gick ett helt felfritt fotgående fast att han fattat vad som väntade. Vi började med några enkelmarkeringar i vattnet sedan fick vi göra en enkelmarkering upp i backen med vattnet som en dragning bakom oss, detta gick jättebra. Sedan kastades en markering ut i vattnet men som inte fick hämtas förrän vi tagit en markering upp i backen först, detta gick oxå jättebra. T o m vattenavlämningarna gick helt OK om än med lite håll fast-kommenderingar.
Kolla här... jag hoppade och simmade faktiskt ända ut och hämtade dummien som Camilla kastat ut trots lite vågor: & strömmar:
Avlämningen då... jo den blev bra, MOR fick dummien men hann inte flytta sig och sedan ville jag absolut gå lite serpentingång och då blev hon ännu lite blötare vilket jag tyckte var skitroligt :-)
Vilket kasst av Camilla, vilken stadga på min ( fd vattentokiga) brorsa:
Allt roligt brukar ha ett slut, men idag fortsatte det faktiskt. Vi lämnade Enzo & Camilla efter en jätte jätte trevlig dag tillsammans och körde vidare till Höja där vi skulle hälsa på MORS arbetskollega med familj som nyligen flyttat dit. Vi hade först lite presentutdelning och sedan gick vi husesyn innan vi satte oss på deras underbara trädeck för att njuta av det fina vädret. Jag njöt inte så värst, jag har lite svårt för alla flugfän och jag tror banne mig att jag fick mig ett lite nyp av en geting oxå som jag försökte fånga (lite dumt gjort, tror jag undviker dom framöver). Även på detta ställe hade MOR tur hon bjöds på grillspett med diverse tillbehör, jag fick nöja mig med att bli matad + vattnad av Matilda (jag placerade mig strategiskt under hennes matstol).
Matilda är en riktig solstråle:
Vi har nästan varit iväg i 12 timmar, satte nyckeln i dörren 20.45 så inte konstigt att man var lite trötter, men det var det värt...
Oj vad det...
... kan ta på krafterna att vara ute och promenixa långt.
I eftermiddags skulle jag, MOR & FAR promenixa till den långe smales arbete i Oljehamnen och lämna lite saker som han skall ta med sig när han skall åka och hälsa på LILLMATTE i Biot på onsdag. Men jag vill lova att det var långt, det tog ca 1.15 per väg och det var ingen speciellt rolig väg, har nog inte gått så många 4-beningar där innan. 2-beningarna var betydligt tröttare än mig och det var nog inte helt bra för MORS skit häl att gå så långt. När vi kom hem så blev det lite fika på balkongen, jo solen tittade faktiskt fram en liten stund där runt 15-snåret. När solen gick i moln en kvart senare så gick vi in, FAR lade sig i sängen, MOR i soffan och jag i bian och så slockande vi alla 3 i ett par timmar.
FAR jobbar så där konstigt nu igen... han går hemifrån strax efter 21 och så kommer han hem strax innan 7 och då går han ut med mig och ger mig mat sedan har han nästan precis gått och lagt sig när MOR stiger upp. Men nästa vecka skall det tydligen bli som vanligt igen, dvs att han bara är borta på eftermiddagen fram till timmen efter midnatt sedan skall han oxå ha 2 veckors semster tillsammans med oss.
Ikväll blev det oxå en liten längre promenad, MOR skulle leta upp en affär som hette Dog & Tail, som hon aldrig tidigare hört talas om eller lagt märke till, som skulle ligga på en viss adress men som inte låg där (inte synligt i alla fall), skumt... men hon har tydligen ett telefonnummer som hon får pröva att ringa till imorgon. Måtte dom svara, måtte dom ha det hon vill köpa... för annars blir det för mycket pengar över i plånboken denna månad säger hon och det kan inte vara rätt för så har det inte varit på flera flera år.
Nä nu är jag riktigt trött i alla benen... måste vila dem tills imorgon... för då skall vi säkert promenera någon annanstans.
I eftermiddags skulle jag, MOR & FAR promenixa till den långe smales arbete i Oljehamnen och lämna lite saker som han skall ta med sig när han skall åka och hälsa på LILLMATTE i Biot på onsdag. Men jag vill lova att det var långt, det tog ca 1.15 per väg och det var ingen speciellt rolig väg, har nog inte gått så många 4-beningar där innan. 2-beningarna var betydligt tröttare än mig och det var nog inte helt bra för MORS skit häl att gå så långt. När vi kom hem så blev det lite fika på balkongen, jo solen tittade faktiskt fram en liten stund där runt 15-snåret. När solen gick i moln en kvart senare så gick vi in, FAR lade sig i sängen, MOR i soffan och jag i bian och så slockande vi alla 3 i ett par timmar.
FAR jobbar så där konstigt nu igen... han går hemifrån strax efter 21 och så kommer han hem strax innan 7 och då går han ut med mig och ger mig mat sedan har han nästan precis gått och lagt sig när MOR stiger upp. Men nästa vecka skall det tydligen bli som vanligt igen, dvs att han bara är borta på eftermiddagen fram till timmen efter midnatt sedan skall han oxå ha 2 veckors semster tillsammans med oss.
Ikväll blev det oxå en liten längre promenad, MOR skulle leta upp en affär som hette Dog & Tail, som hon aldrig tidigare hört talas om eller lagt märke till, som skulle ligga på en viss adress men som inte låg där (inte synligt i alla fall), skumt... men hon har tydligen ett telefonnummer som hon får pröva att ringa till imorgon. Måtte dom svara, måtte dom ha det hon vill köpa... för annars blir det för mycket pengar över i plånboken denna månad säger hon och det kan inte vara rätt för så har det inte varit på flera flera år.
Nä nu är jag riktigt trött i alla benen... måste vila dem tills imorgon... för då skall vi säkert promenera någon annanstans.
Lite trist...
... ja mycket trist är det faktiskt att 2 av mina bästistar har flyttat från stan för att pröva lyckan i hus med trädgård istället (gud så mysigt det låter).
Guinness var den första kompisen som jag lärde känna i Maggan och vilka kompisar vi blev att jag sedan fick träffa hans flock oxå vara en riktigt bra bonus. Nu känns bara tanken av att jag inte kommer att stöta på dem så där bara på J A-gatan eller i Maggan eller Pilstorpsparken eller på D H-torg overklig. Men hundlivet får gå vidare... och vi lär säkert mötas på andra platser, fast kanske inte lika ofta förstås. Guinness & Grappa kan ni inte börja blogga så att jag kan få hålla lite koll på er framöver?
Men jag har mina bilder på dem och dem får jag väl ta fram när längtan blir för stor. Guinness & syrran Grappa:
Guinness var den första kompisen som jag lärde känna i Maggan och vilka kompisar vi blev att jag sedan fick träffa hans flock oxå vara en riktigt bra bonus. Nu känns bara tanken av att jag inte kommer att stöta på dem så där bara på J A-gatan eller i Maggan eller Pilstorpsparken eller på D H-torg overklig. Men hundlivet får gå vidare... och vi lär säkert mötas på andra platser, fast kanske inte lika ofta förstås. Guinness & Grappa kan ni inte börja blogga så att jag kan få hålla lite koll på er framöver?
Men jag har mina bilder på dem och dem får jag väl ta fram när längtan blir för stor. Guinness & syrran Grappa:
Måste bara...
... dela med mig av dessa härliga kärleksförklaringsfilmer mellan mig och Lakkan, jag vill visa hela världen att hon är
min:
.
Kärleksgnabb eller kärleksord, gissa själv:
min:
.
Kärleksgnabb eller kärleksord, gissa själv:
Efter...
... ösregn kommer solsken efter solsken kommer hagel efter hagel kommmer solsken, ja så har det hållit på.
Oj vad vädret har skiftat denna helg och snabbt har det gått. Igår kväll fullständigt vräkte det ner och det regnade fortfarande imorse när vi var ute och slog en liten drill vid 7-snåret. När vi vaknade nästa gång runt 8.30 hade det slutat regna. Vi åt frukost och tog det lilla lugna sedan var det Spår-tajms-dax.
Jag fick börja och jag borde nog egentligen låta bli att skriva om resultatet för jag betedde mig som en klar nybörjare. Visserligen har det regnat mest hela tiden sedan spåret lades och visst fanns det viltlegor & viltspår men jag borde nog ha kunnat koncentrerat mig lite bättre. Men en sak som förvånade mig jättemycket var att MOR inte brydde sig speciellt mycket om att jag spårade ur mest hela tiden, hon tillrättavisade mig lite när hon tyckte jag borde använda näsan lite bättre och när jag kom rätt så fick jag höra att det jag gjorde var bra. Men på vägen till bilen muttrades det lite om att jag kanske skulle backa bandet lite även här, dvs börja om med lättare spår . Ha ha, MOR tror nog att jag glömt bort hur man spårar men det har jag inte, jag bara trilskas lite och trilskas är något som jag är väldans bra på. Lakkan gick det bättre för men hon spårade sedan tyvärr på Maries, MORS & mina spår, vi hade tyvärr olyckligtvis gått runt spåret lite när vi gick ut från spårslutet, men SHIT HAPPENS!
Men starbilden är ganska fin:
Vi for hemåt igen och så fort vi kom ur bilen så drog vi till vattnet och jag hoppade i och det var så sköööööööööönt att svalka sig. Att schäferkillen i huset bredvid stod på sin brygga och kollade in oss brydde vi oss inte ett endaste dugg om.
Sedan sätter man det bästa man har på bordet:
Nu en bildkavalkad på hur en svensk sommar i Småland kan vara. Strålande solsken ena minuten:
och fullt ösregn strax därefter:
För att 10 minuter senare vara så fint att man kunde ligga ute och käka mumsigt "grillspett", här ligger jag:
Här ligger Lakkan:
När huset skulle städas, ja då åkte vi ut och fick i uppdrag att vakta alla saker som skulle med hem igen:
Känns lite tråkigt att vara hemma igen... men jag har i alla fall döpt om BASTUDDEN till BÄSTUDDEN!
Oj vad vädret har skiftat denna helg och snabbt har det gått. Igår kväll fullständigt vräkte det ner och det regnade fortfarande imorse när vi var ute och slog en liten drill vid 7-snåret. När vi vaknade nästa gång runt 8.30 hade det slutat regna. Vi åt frukost och tog det lilla lugna sedan var det Spår-tajms-dax.
Jag fick börja och jag borde nog egentligen låta bli att skriva om resultatet för jag betedde mig som en klar nybörjare. Visserligen har det regnat mest hela tiden sedan spåret lades och visst fanns det viltlegor & viltspår men jag borde nog ha kunnat koncentrerat mig lite bättre. Men en sak som förvånade mig jättemycket var att MOR inte brydde sig speciellt mycket om att jag spårade ur mest hela tiden, hon tillrättavisade mig lite när hon tyckte jag borde använda näsan lite bättre och när jag kom rätt så fick jag höra att det jag gjorde var bra. Men på vägen till bilen muttrades det lite om att jag kanske skulle backa bandet lite även här, dvs börja om med lättare spår . Ha ha, MOR tror nog att jag glömt bort hur man spårar men det har jag inte, jag bara trilskas lite och trilskas är något som jag är väldans bra på. Lakkan gick det bättre för men hon spårade sedan tyvärr på Maries, MORS & mina spår, vi hade tyvärr olyckligtvis gått runt spåret lite när vi gick ut från spårslutet, men SHIT HAPPENS!
Men starbilden är ganska fin:
Vi for hemåt igen och så fort vi kom ur bilen så drog vi till vattnet och jag hoppade i och det var så sköööööööööönt att svalka sig. Att schäferkillen i huset bredvid stod på sin brygga och kollade in oss brydde vi oss inte ett endaste dugg om.
Sedan sätter man det bästa man har på bordet:
Nu en bildkavalkad på hur en svensk sommar i Småland kan vara. Strålande solsken ena minuten:
och fullt ösregn strax därefter:
För att 10 minuter senare vara så fint att man kunde ligga ute och käka mumsigt "grillspett", här ligger jag:
Här ligger Lakkan:
När huset skulle städas, ja då åkte vi ut och fick i uppdrag att vakta alla saker som skulle med hem igen:
Känns lite tråkigt att vara hemma igen... men jag har i alla fall döpt om BASTUDDEN till BÄSTUDDEN!
En god....
... natts sömn har jag haft men jag vaknade lite för tidigt tyckte MOR, men klok som hon är så anade hon att jag behövde uträtta mina behov, så vi tog oss en liten runda och sedan gick vi hem igen och tog oss en liten tupplur tills det kändes mer normalt att stiga upp. Lakrits var redan ute och härjade i trädgården då och jag var så klart inte sen att hänga på.
När det var dags för frukost kallades vi in... men det dröjde dock en liten stund innan den blev serverad för något hade hänt. Marie var väldigt upprörd, alla hennes saker låg utspridda på golvet och hon drog och slet i allt. Efter en stund kröp det fram att hon förmodligen glömt att packa ner kameran, VILKEN FRUKTANSVÄRD KATASTROF!!!! MOR försökte lugna ner henne och säga att vi faktiskt har en kamera med oss och att hon får vara 1:e fotare och det hjälpte faktiskt (lite). Lugnet lade sig och vi kunde inta vår frukost i lugnan ro.
Vi lunchtid bestämdes det att vi skulle ta en långpromenix och gå ner och checka läget på Kärrasands campingplats. Det var ganska dött där för att vara mitt i sommaren, men kanske vädret är lite skull till det hela. Men för att inte kiosken skulle gå i konkurs pga uteblivna campare så gick Marie in och provianterade lite av varje och så var denna deras dag räddad.
På hemvägen fick springa lösa och busa och vi var världens lyckligaste par. Men så rätt som det var fick jag syn på något skumt som låg där mitt på vägen, ja det rörde sig faktiskt lite grann.
Usch, vad läskigt:
Nej MOR, mig lurar du inte:
Nej jag går inte närmre, nej jag gör det inte bara:
Alla tyckte jag betedde mig skit löjligt, det var bara en bit mossa, men blir man rädd så blir man. Men Marie kom senare på att det faktiskt är bra att jag reagerar så, för på så sätt kommer jag förhoppningsvis aldrig att bli ormbiten och det är ju bra, eller hur?
Eftermiddagen har avlöpt precis så bra som jag önskade, vi har badat och busat om vart annat. Skillnaden mot tidigare besök här har varit att nu har jag betydligt oftare blivit torkad i rumpfästet men det är så klart i förebyggande vattensvans förhindring.
Bus, mycket bus:
Men oxå mys:
Vid fem snåret åkte vi iväg på en liten biltur, 2-beningarna kom då på att dom ville ha vaniljglass till hallonsåsen. Vi kollade först på den lite större Urshults Campingen, nix där fanns ingen glass i förpackning, vi fick åka vidare till "Urshult city" och där fanns en Matöppet affär. Vilken tur för 2-beningarna!
På hemvägen hände sedan något märkligt, bilen stannade, men det var bara jag, MOR & Marie som gick av, Lakkan fick sitta kvar och jag fattade ingenting först och säkert allra minst Lakkan. Sedan gick Marie iväg på ett håll och jag & MOR gick hemåt. På hemvägen så berättade MOR att Marie skulle lägga ett spår till mig & Lakkan som vi skall få gå imorgon och det förklarade hela saken. När vi närmade oss grannhuset så satt det en stor, ja jättestor schäferhane där på den öppna tomten. Han satt alldeles tyst, sa inte ett endaste ljud men jag vågade knappt gå förbi för han såg farlig ut. Men jag fattade mod och det gick bra.
Vet ni vad jag lärt mig ikväll, Jo, tro det eller ej jag har vågat hoppa ut från bryggan och när jag nu äntligen kommit över denna skräck så ville jag bara i igen. Undrar varför jag varit så skrajsen för detta? Nu du LILLMATTE, nu kan vi hoppa tillsammans, Lakrits har lärt mig & Tomas har lärt dig!
Kolla in filmen:
Ikväll har det blivit korvgrillning utomhus i kylan och myspys med allt vad det innebär inomhus i värmen.
1:e eldaren:
1:e grillarna:
Nu, just nu när jag var klar med inlägget så uppstod KATASTROF II - jag skulle ladda upp dagens bilder och så har MOR den klanten glömt att ta med överföringskabeln!!!!! Ja ja, ni får allt kika in här igen imorgon kväll om ni vill se lite bilder från dagen (nu uppdaterade).
Så är man…
... på paradisudden igen med sin käraste.
MOR kom hem med andan i halsen, tydligen är det väldigt jobbigt för många 2-beningar att bli klara med allting innan dom skall gå in på årets viktigaste veckor, nämligen semesterveckorna. MOR skall nu vara ledig i 4 långa veckor. Skönt nu slipper man att bli väckt av hennes väckarklocka varje morgon, det är så jobbigt att nästan aldrig få sova ut. Det enda stället man får sova ut på är när jag är hemma hos ÄLDREMATTE och så här på Bastudden så klart.
Det blev verkligen en snabbpackning denna gång... men det verkar som om allt som skulle med faktiskt kom med. Klockan 18 kom "taxin" som som vanligt var fullastad nästan redan upp till bredden i baksätet, det är inte lite saker som Marie packar med ska ni veta (undrar hur det skall bli när vi skall vara på Bastudden en hel vecka senare i sommar?). Jag klagar absolut inte för bak i buren hos Lakrits är det myspys från första stund.
Det blev några stopp på vägen upp, först skulle 2-beningarna proviantera på Willys i Lund sedan skulle det inhandlas pizza strax innan framkomsten.
När bilen slutat att rulla och vi skulle få komma ut i friheten så fick Lakkan så bråttom ut ur buren och jag hann inte ut innan dörren for igen, så jag fick snällt stanna kvar tills dörren öppnades igen, snacka om att jag blev paff för ett par sekunder! Sedan var lyckan fullkomlig, vi for först ett par varv runt huset i full galopp, var sedan tvungna att ta oss ett litet kvällsdopp innan vi blev inkallade för att mysa framför den tända brasan.
Jag & Lakkan tyckte vi hade jätte mycket mys, men 2-beningarna höll inte helt med, dom tyckte efter ca 1 timme att det var lite väl mycket mys oss emellan. Lakrits fick då krypa upp till matte Marie i soffan och fick fortsätta mysa med henne där i stället. MOR sa till mig att gå och lägga mig och då blev jag faktiskt lite putt och kände mig orättvist behandlad. Det dröjde inte länge förrän både Lakkan & Marie somnat och då var det lika bra att lämna dom ifred. Men när jag & MOR skulle gå ut på sista kisserundan så ville jag ha Lakkan med mig, MOR försökte få med sig Marie men hon muttrade något om att det var kallt... så vi lämnade henne och gick iväg själva. Snacka om att det är mörkt i dom Småländska skogarna, inte en strimma ljus någonstans, så någon längre runda blev det inte tal om.
Nu är en säng bäddad till mig och en till MOR och då finns det bara en sak att säga och det är GODNATT!
Berömmelse...
... fick jag idag av MOSTER.
Jag & MOR promenixade ner på stan för att kolla in MOSTERS nya företagslokal. Det var för tillfället rena byggarbetsplatsen och ej lämpligt för små 4-beningstassar att trampa omkring (men jag hoppas att jag får komma med in någongång när det är färdigbyggt). Så när jag hälsat färdigt på MOSTER med familj så placerade MOR mig lös på innergården och där låg jag så snällt & lydigt tills MOR kom ut igen. Det dröjde ett bra tag tyckte jag... men jag hörde ju dem prata hela tiden så jag visste att de inte var så långt borta. Så klart blev jag belönad med några godbitar när dom kom ut från lokalen igen.
Vi traskade sedan hemåt igen i sakta mak, tog en tur genom Slottsparken/Kungsparken för vädret var underbart, det gick bara inte att vara inomhus.
På tal om inomhus... imorgon åker vi till Bastudden (igen) med Lakkan & Marie så inomhus i helgen tänker jag faktiskt bara vara när jag skall äta och sova. För visst kommer sommaren nu... det måste den göra för MOR går på semester imorgon :-)
Jag & MOR promenixade ner på stan för att kolla in MOSTERS nya företagslokal. Det var för tillfället rena byggarbetsplatsen och ej lämpligt för små 4-beningstassar att trampa omkring (men jag hoppas att jag får komma med in någongång när det är färdigbyggt). Så när jag hälsat färdigt på MOSTER med familj så placerade MOR mig lös på innergården och där låg jag så snällt & lydigt tills MOR kom ut igen. Det dröjde ett bra tag tyckte jag... men jag hörde ju dem prata hela tiden så jag visste att de inte var så långt borta. Så klart blev jag belönad med några godbitar när dom kom ut från lokalen igen.
Vi traskade sedan hemåt igen i sakta mak, tog en tur genom Slottsparken/Kungsparken för vädret var underbart, det gick bara inte att vara inomhus.
På tal om inomhus... imorgon åker vi till Bastudden (igen) med Lakkan & Marie så inomhus i helgen tänker jag faktiskt bara vara när jag skall äta och sova. För visst kommer sommaren nu... det måste den göra för MOR går på semester imorgon :-)
Igår kväll/natt fick jag...
... följa med ÄLDREMATTE hem för jag var i piggaste laget när hon skulle gå hem... detta för att vi, hon & jag tagit oss en tupplur tillsammans alldeles för sent på kvällen. Det är fler än jag som börjar gilla min Bia-bädd skall jag be att få tala om, så nu får jag väl inte ha den ifred heller när hon kommer på besök:
Ikväll blev det en liten stunds träning i Lomma, lite lydnad och några dummiemarkeringar. MOR ville gärna testa mig lite tror jag för sist hade jag stor beslutsångest idag hade jag bara pytteliten beslutsångest, tog upp första bästa, sneglade bara pyttelite innan jag sprang tillbaka för att avleverera. Sista "testet" blev ett lite sök i buskarna, en dummie hittade jag bakom busken och den andra hittade jag inuti en annan buske. När jag tog mig in för att få tag i den som hamnat inne i busken så väckte jag några små kaniner, men kaniner får man inte ta, det lärde jag mig i Pärup, så jag sprang direkt tillbaka till MOR. Jag skötte mig med andra ord ganska så bra ikväll.
Sist men inte minst så måste jag berätta att jag överraskade MOR i garaget ikväll. Jag följer numera frivilligt med en bra bit mot bilen nuförtiden, stannar ca 2-2,5 meter ifrån och väntar på att MOR skall säga till mig att hoppa in. Ikväll så öppnade MOR bagageluckan + blibursdörren och sa att hon bara skulle sätta in ryggan först och då slog jag till, jag hoppade in utan att bli "beordrad". MOR trodde att jag hade stuckit iväg i garaget, när hon får se mig i buren utbrister hon: "Oh vilken duktig kille du är" och så får jag lite korvbitar. Vad lärde jag mig av detta? Jo att det lönar sig att vara duktig!
Ikväll blev det en liten stunds träning i Lomma, lite lydnad och några dummiemarkeringar. MOR ville gärna testa mig lite tror jag för sist hade jag stor beslutsångest idag hade jag bara pytteliten beslutsångest, tog upp första bästa, sneglade bara pyttelite innan jag sprang tillbaka för att avleverera. Sista "testet" blev ett lite sök i buskarna, en dummie hittade jag bakom busken och den andra hittade jag inuti en annan buske. När jag tog mig in för att få tag i den som hamnat inne i busken så väckte jag några små kaniner, men kaniner får man inte ta, det lärde jag mig i Pärup, så jag sprang direkt tillbaka till MOR. Jag skötte mig med andra ord ganska så bra ikväll.
Sist men inte minst så måste jag berätta att jag överraskade MOR i garaget ikväll. Jag följer numera frivilligt med en bra bit mot bilen nuförtiden, stannar ca 2-2,5 meter ifrån och väntar på att MOR skall säga till mig att hoppa in. Ikväll så öppnade MOR bagageluckan + blibursdörren och sa att hon bara skulle sätta in ryggan först och då slog jag till, jag hoppade in utan att bli "beordrad". MOR trodde att jag hade stuckit iväg i garaget, när hon får se mig i buren utbrister hon: "Oh vilken duktig kille du är" och så får jag lite korvbitar. Vad lärde jag mig av detta? Jo att det lönar sig att vara duktig!
Idag har vi...
... gjort absolut INGENTING!
MOR säger att det kan vara bra med sådana här dagar oxå, men jag vet inte om jag håller med, det har varit ganska så långtråkigt, men kanske blir det roligare då TING får göras nästa gång.
Men ett jäkligt snyggt exklusivt guldhalsband har jag fått idag och det kändes riktigt behagligt att bära. På kvällsrundan fick jag höra att jag var parkens rikemanshund. Nu undrar ni säkert varför MOR köpt en sådan dyrgrip åt mig, men så här var det: MOR gick till affären för att reklamera det halsband som gick i sönder i lördagskväll och då de inte kunde erbjuda något annat i skinn som föll MOR i smaken så bytade dom rakt av för att få ut henne ur affären någongång. MOR var mer än nöjd, det blir hon oftast i sådana här reklamationssituationer.
Förresten har ni lagt märke till så fort det blir mörkt igen på kvällarna nu... vart tog alla ljusa/varma sommarkvällar vägen detta år?
MOR säger att det kan vara bra med sådana här dagar oxå, men jag vet inte om jag håller med, det har varit ganska så långtråkigt, men kanske blir det roligare då TING får göras nästa gång.
Men ett jäkligt snyggt exklusivt guldhalsband har jag fått idag och det kändes riktigt behagligt att bära. På kvällsrundan fick jag höra att jag var parkens rikemanshund. Nu undrar ni säkert varför MOR köpt en sådan dyrgrip åt mig, men så här var det: MOR gick till affären för att reklamera det halsband som gick i sönder i lördagskväll och då de inte kunde erbjuda något annat i skinn som föll MOR i smaken så bytade dom rakt av för att få ut henne ur affären någongång. MOR var mer än nöjd, det blir hon oftast i sådana här reklamationssituationer.
Förresten har ni lagt märke till så fort det blir mörkt igen på kvällarna nu... vart tog alla ljusa/varma sommarkvällar vägen detta år?
Back to basic?...
... Efter dagens träning på Järavallen så måste jag & MOR nog ta oss en funderare på om vi skall backa bandet och gå tillbaka till "basic-träning" för att "bygga upp" ett fungerande samarbete med mera arbetsglädje i. Fick idag frågan om jag verkligen tycker att det här med apportering är kul. Visst gör jag väl det, ja hitintills har jag trott det i alla fall, men idag visade jag inte det. Känns förstås lite trist att behöva backa, men kanske är det nödvändigt om jag skall komma vidare och tycka det här är det roligaste i livet. MOR, vi ger väl inte upp, visst ger vi det ett försök till?
Vi var idag 8 ekipage som skulle träna så vi delades upp i 2 grupper, vi hamnade i gruppen med Curry, Mina och två av Karin Rankloos duktiga hundar. Karin hade inte mycket att hämta genom att träna tillsammans med oss gröngölingar så hon fick hjälp med att lägga ut lite dolda dummiesar som hennes hundar dirigerades att hämta när vi andra lagt ner träningen för dagen.
Tanken var att vi skulle träna på dirigeringar, så vi gick iväg en bit ifrån den andra gruppen. Vi fick först lite vägledning av Karin och sedan gick vi tillsammans ut och placerade 2 dummiesar var på 3 "öar". Första raka dirigeringen gick åt pipan, alla utom MOR såg att jag inte tittade rakt fram då jag fick kommandot och då sprang jag så klart på annat håll först innan jag fick syn på dummiesarna och det blev ju inte bra när jag sedan bytade dummie innan jag kom tillbaka. MOR borde ha ingripit direkt när jag inte sprang dit jag skulle men hon bara stod där helt handfallen. Andra raka dirigeringen mot nytt mål gick bättre men inte helt bra, även här blev jag lite paff att det låg så många dummiesar på ett litet område så jag kunde inte bestämma mig riktigt från början vilken jag skulle välja, dåligt ingripande från MOR även här. På den 3:e raka dirgigeringen gick jag rakt mot målet , tvekade igen men när jag skulle byta dummie så kändes det jätte obehagligt under min ena baktass, jag tog mig genast hoppande ifrån det obehagliga området. I nästa omgång skulle vi dirigeras till höger & vänster. Här började det inte heller bra, MOR ger mig fel kommando när hon visar högertecknet, att hon inte kan fatta att hon inte kan säga UT, det kommandot använder hon ju när hon vill att jag skall springa utåt. Vi gjorde om det hela och då blev det något bättre, men jag fjantade lite igen med dummieupptaget och då kom MOR sättande efter mig och plötsligt hade jag den 1:a dummien som jag hade haft tag i från början i munnen och det var banne mig bäst att hålla kvar den tills vi var tillbaka vid utgångspositionen. Vänsterdirigeringen gick lite åt pipan för att MOR väntar för länge innan hon ger mig kommandot och då hittar jag annat att fokusera på. Men jag satte fart, fick återigen beslutsångest framme vid dummiesarna, men denna gång hann jag inte fundera så länge, MOR kom som en raket och hjälpte mig att välja och sedan gick vi fot tillsammans tillbaka. Sista dirigeringen skulle återigen ske mot obehaglighetsträdet och jag vägrade faktiskt, det spelade ingen roll hur nära målet vi gick eller om Karin lattjade med dummiesen, jag satt som fastklistrad intill MOR. Tillslut så går vi tillsammans framåt, jag tar en omväg, får en dummie levererad i munnen och sedan drar vi båda därifrån i ett rungande tempo.
Det enda som fungerade i alla dirigeringsövningarna var avlämningarna och det var MOR väldigt tacksam över.
Det blev en stunds gemensam fika innan vi bröt upp. Jag var 100% säker på att vi skulle åka hemåt, men efter bara en liten stunds körande så blev det ett nytt stopp, vi hade bara kört över motorvägen och så var vi vid sjöarna. Lakrits & Marie hade oxå hängt på för att vi skulle få avsluta med lite vattenträning. Jag fick börja, när Marie kastat tog jag mig snabbt ut i vattnet och simmade sedan jätte fint ut efter dummien. Avlämningen blev kass, jag släppte, skakade mig, tog upp igen, släppte och skakade mig ännu en gång trots att jag har förstått att det inte är OK men det är inte så lätt skall jag be att få tala om. Apportering 2 & 3 gick mycket bättre och nr 4 gick jättebra. Men varför skall det ta slut när det är som bäst/roligast? Någon annan som har förstått det?
Jag tror banne mig att jag först skall satsa på att ta hem SACH-titeln, där är nog möjligheterna betydligt större för mig att lyckas och då kan inte MOR sabba så mycket för mig. Någon som vill vara med i jakten på denna titel?
MOR är allt en bättre fotograf än en hundtränare, så här kommer lite bilder från fikastunden och vattenapporteringen:
Här har Lotta precis fått en kopp hett kaffe uthällt över sin fot (tur att hon hade strumpor på sig).
Åsså lite bildbevis på dagens mest lyckade insats.
På väg ut:
På väg in:
På väg upp (kolla pälsen, jag har inte skakat mig trots mark under tassarna):
Det blir nog tidigt sänggående ikväll och imorgon startar sista arbetsveckan för MOR innan hon går på en 4-veckors välbehövlig semester. Det skall bli härligt att MOR skall tillbringa så mycket tid tillsammans med mig, jag hoppas förstås att vi skall hitta på mycket kuligheter samtidigt som vi skall hitta arbetsglädjen.
Vi var idag 8 ekipage som skulle träna så vi delades upp i 2 grupper, vi hamnade i gruppen med Curry, Mina och två av Karin Rankloos duktiga hundar. Karin hade inte mycket att hämta genom att träna tillsammans med oss gröngölingar så hon fick hjälp med att lägga ut lite dolda dummiesar som hennes hundar dirigerades att hämta när vi andra lagt ner träningen för dagen.
Tanken var att vi skulle träna på dirigeringar, så vi gick iväg en bit ifrån den andra gruppen. Vi fick först lite vägledning av Karin och sedan gick vi tillsammans ut och placerade 2 dummiesar var på 3 "öar". Första raka dirigeringen gick åt pipan, alla utom MOR såg att jag inte tittade rakt fram då jag fick kommandot och då sprang jag så klart på annat håll först innan jag fick syn på dummiesarna och det blev ju inte bra när jag sedan bytade dummie innan jag kom tillbaka. MOR borde ha ingripit direkt när jag inte sprang dit jag skulle men hon bara stod där helt handfallen. Andra raka dirigeringen mot nytt mål gick bättre men inte helt bra, även här blev jag lite paff att det låg så många dummiesar på ett litet område så jag kunde inte bestämma mig riktigt från början vilken jag skulle välja, dåligt ingripande från MOR även här. På den 3:e raka dirgigeringen gick jag rakt mot målet , tvekade igen men när jag skulle byta dummie så kändes det jätte obehagligt under min ena baktass, jag tog mig genast hoppande ifrån det obehagliga området. I nästa omgång skulle vi dirigeras till höger & vänster. Här började det inte heller bra, MOR ger mig fel kommando när hon visar högertecknet, att hon inte kan fatta att hon inte kan säga UT, det kommandot använder hon ju när hon vill att jag skall springa utåt. Vi gjorde om det hela och då blev det något bättre, men jag fjantade lite igen med dummieupptaget och då kom MOR sättande efter mig och plötsligt hade jag den 1:a dummien som jag hade haft tag i från början i munnen och det var banne mig bäst att hålla kvar den tills vi var tillbaka vid utgångspositionen. Vänsterdirigeringen gick lite åt pipan för att MOR väntar för länge innan hon ger mig kommandot och då hittar jag annat att fokusera på. Men jag satte fart, fick återigen beslutsångest framme vid dummiesarna, men denna gång hann jag inte fundera så länge, MOR kom som en raket och hjälpte mig att välja och sedan gick vi fot tillsammans tillbaka. Sista dirigeringen skulle återigen ske mot obehaglighetsträdet och jag vägrade faktiskt, det spelade ingen roll hur nära målet vi gick eller om Karin lattjade med dummiesen, jag satt som fastklistrad intill MOR. Tillslut så går vi tillsammans framåt, jag tar en omväg, får en dummie levererad i munnen och sedan drar vi båda därifrån i ett rungande tempo.
Det enda som fungerade i alla dirigeringsövningarna var avlämningarna och det var MOR väldigt tacksam över.
Det blev en stunds gemensam fika innan vi bröt upp. Jag var 100% säker på att vi skulle åka hemåt, men efter bara en liten stunds körande så blev det ett nytt stopp, vi hade bara kört över motorvägen och så var vi vid sjöarna. Lakrits & Marie hade oxå hängt på för att vi skulle få avsluta med lite vattenträning. Jag fick börja, när Marie kastat tog jag mig snabbt ut i vattnet och simmade sedan jätte fint ut efter dummien. Avlämningen blev kass, jag släppte, skakade mig, tog upp igen, släppte och skakade mig ännu en gång trots att jag har förstått att det inte är OK men det är inte så lätt skall jag be att få tala om. Apportering 2 & 3 gick mycket bättre och nr 4 gick jättebra. Men varför skall det ta slut när det är som bäst/roligast? Någon annan som har förstått det?
Jag tror banne mig att jag först skall satsa på att ta hem SACH-titeln, där är nog möjligheterna betydligt större för mig att lyckas och då kan inte MOR sabba så mycket för mig. Någon som vill vara med i jakten på denna titel?
MOR är allt en bättre fotograf än en hundtränare, så här kommer lite bilder från fikastunden och vattenapporteringen:
Här har Lotta precis fått en kopp hett kaffe uthällt över sin fot (tur att hon hade strumpor på sig).
Åsså lite bildbevis på dagens mest lyckade insats.
På väg ut:
På väg in:
På väg upp (kolla pälsen, jag har inte skakat mig trots mark under tassarna):
Det blir nog tidigt sänggående ikväll och imorgon startar sista arbetsveckan för MOR innan hon går på en 4-veckors välbehövlig semester. Det skall bli härligt att MOR skall tillbringa så mycket tid tillsammans med mig, jag hoppas förstås att vi skall hitta på mycket kuligheter samtidigt som vi skall hitta arbetsglädjen.
Äntligen...
... blev det lite bus här i huset, har i ärlighetens namn varit lite dåligt med det medans MOR varit borta. Så klart har jag haft det jättebra med FAR & ÄLDREMATTE men de vet inte riktigt hur de skall aktivera mig, dvs att hjärnan min måste aktiveras lite extra varje dag. Visst fick jag massor med social träning, har varit på flera Espresso House caféer, varit hos Patrik och ätit lunch m m.
Igår kväll fick jag apportera lite, likaså idag och ikväll kom Lakkan med sin matte in till stan. Vi började med att gå en lång promenad i Pildammarna denna härliga kväll. På slutet av rundan träffade vi på Guinness och hade sällskap med honom hem. Men innan vi skulle gå hem blev vi bjudna på glass, men tyvärr kom den upp direkt, det blev nog lite kallt i min mage. När vi sedan gick förbi fontänen så ville jag så gärna bada, jag kände mig väldans varm & svettig. Trots att MOR sa nej, så lyckades jag ta mig i, då blev MOR ganska arg om man säger så och hon rycker till ordentligt i kopplet och sedan kunde jag bada hur mycket jag ville för halsbandet mitt gick i sönder och jag vägrade att komma när MOR kallade på mig. Då bara gick hon sin väg, likaså Lakkan & Marie, jag blev skraj och sprang så klart efter. När jag sedan fick se MORS uppsvullnad på handen fick jag lite dåligt samvete, ringen på halsbandet hade tydligen träffat lite illa. Jag gick sedan snällt med hela vägen hem.
Sedan var tanken att vi tillsammans skulle titta på apporteringsfilm med syfte att vi alla skulle lära oss mera, men jag tyckte det var skittråkigt så jag uppvaktade Lakkan istället, det var roligare men jag var inte så lyckosam eftersom att jag hela tiden kom i vägen för TV:n och då kördes jag så klart bort. Jag gjorde flera försök men samma visa om och om igen, så till slut så gav jag upp. Innan Lakkan & Marie skulle åka hem så blev det korvgrillning på våran balkong. Lakkan är nog lite höjdrädd... hon gillade nämligen inte att gå ut på balkongen. Vi får träna lite på detta varje gång hon kommer så att hon får vänja sig successivt.
Jag höll nästan på att glömma att berätta... idag har jag fått en Biabädd som jag önskat mig så himlans länge, jag hoppade i och provlåg den direkt, det kändes svalt och skönt, men sedan har jag ratat den, kan inte riktigt förklara varför det plötsligt inte kändes bra att ligga i den... kanske vänjer jag mig (hoppas det för annars är jag rädd för att MOR inte blir så himlans glad).
Oj, nu blev klockan så där mycket igen... bums i säng gäller nu för annars orkar jag inte komma upp imorgon bitti och missa träningen imorgon vill jag inte.
Igår kväll fick jag apportera lite, likaså idag och ikväll kom Lakkan med sin matte in till stan. Vi började med att gå en lång promenad i Pildammarna denna härliga kväll. På slutet av rundan träffade vi på Guinness och hade sällskap med honom hem. Men innan vi skulle gå hem blev vi bjudna på glass, men tyvärr kom den upp direkt, det blev nog lite kallt i min mage. När vi sedan gick förbi fontänen så ville jag så gärna bada, jag kände mig väldans varm & svettig. Trots att MOR sa nej, så lyckades jag ta mig i, då blev MOR ganska arg om man säger så och hon rycker till ordentligt i kopplet och sedan kunde jag bada hur mycket jag ville för halsbandet mitt gick i sönder och jag vägrade att komma när MOR kallade på mig. Då bara gick hon sin väg, likaså Lakkan & Marie, jag blev skraj och sprang så klart efter. När jag sedan fick se MORS uppsvullnad på handen fick jag lite dåligt samvete, ringen på halsbandet hade tydligen träffat lite illa. Jag gick sedan snällt med hela vägen hem.
Sedan var tanken att vi tillsammans skulle titta på apporteringsfilm med syfte att vi alla skulle lära oss mera, men jag tyckte det var skittråkigt så jag uppvaktade Lakkan istället, det var roligare men jag var inte så lyckosam eftersom att jag hela tiden kom i vägen för TV:n och då kördes jag så klart bort. Jag gjorde flera försök men samma visa om och om igen, så till slut så gav jag upp. Innan Lakkan & Marie skulle åka hem så blev det korvgrillning på våran balkong. Lakkan är nog lite höjdrädd... hon gillade nämligen inte att gå ut på balkongen. Vi får träna lite på detta varje gång hon kommer så att hon får vänja sig successivt.
Jag höll nästan på att glömma att berätta... idag har jag fått en Biabädd som jag önskat mig så himlans länge, jag hoppade i och provlåg den direkt, det kändes svalt och skönt, men sedan har jag ratat den, kan inte riktigt förklara varför det plötsligt inte kändes bra att ligga i den... kanske vänjer jag mig (hoppas det för annars är jag rädd för att MOR inte blir så himlans glad).
Oj, nu blev klockan så där mycket igen... bums i säng gäller nu för annars orkar jag inte komma upp imorgon bitti och missa träningen imorgon vill jag inte.
En i flocken...
... har kommit hem igen och det är MOR.
När klockan var strax innan 24.00 på torsdagskvällen/natten så ringde telefonen, jag hörde inte mycket av konversationen, men strax därefter hade jag kopplet på och ÄLDREMATTE sa att vi skulle gå och möta MOR. Behöver jag säga att jag blev tossig? Jag fick gå lös hela vägen ner till stationen men blev tillbakakallad massor av gånger för att jag var för långt ifrån, men jag försökte bara få upp tempot lite... ÄM gick alldeles för sakta. Det fanns hur mycket folk som helst i rörelse på stationen och jag spanade och spanade och tillslut fick jag syn på MOR och då drog jag som jag aldrig har gjort någongång förut , ÄM var tvungen att släppa mig. Jag blev så lycklig, kunde inte styra någonting och det blev allt lite häftiga rörelser och när MORS spritkasse damp i perrongen så tror jag banne mig hela centralens folk i rörelse stannade upp och höll andan. Men av någon underlig anledning så höll flaskorna, måste ha bra hållbart glas i England, hade det varit så att bara en av flaskorna gått i kras så hade det varit den som var ämnad för ÄM såklart.
När klockan var strax innan 24.00 på torsdagskvällen/natten så ringde telefonen, jag hörde inte mycket av konversationen, men strax därefter hade jag kopplet på och ÄLDREMATTE sa att vi skulle gå och möta MOR. Behöver jag säga att jag blev tossig? Jag fick gå lös hela vägen ner till stationen men blev tillbakakallad massor av gånger för att jag var för långt ifrån, men jag försökte bara få upp tempot lite... ÄM gick alldeles för sakta. Det fanns hur mycket folk som helst i rörelse på stationen och jag spanade och spanade och tillslut fick jag syn på MOR och då drog jag som jag aldrig har gjort någongång förut , ÄM var tvungen att släppa mig. Jag blev så lycklig, kunde inte styra någonting och det blev allt lite häftiga rörelser och när MORS spritkasse damp i perrongen så tror jag banne mig hela centralens folk i rörelse stannade upp och höll andan. Men av någon underlig anledning så höll flaskorna, måste ha bra hållbart glas i England, hade det varit så att bara en av flaskorna gått i kras så hade det varit den som var ämnad för ÄM såklart.
Nu blir det snart...
... lugnt & skönt i huset.
MOR drar iväg till Burgess Hill tidigt som attan imorgon bitti och kommer hem sent på torsdag natt. Plikten kallar sa hon till mig... men med tanke på alla pund hon stoppade ner i plånboken så lär det nog bli en del shopping oxå (förhoppningsvis till mig). LILLMATTE drar iväg på onsdagsmorgonen och kommer hem först om en månad.
För att inte vi killar (FAR & jag) skall bli helt strandsatta så kommer ÄLDREMATTE hit och tar hand om oss, det blir skitbra hon är inte så hård som dom andra två!!!
Jag är inte säker på att det blir något bloggande, tror faktiskt jag tar lite ledigt jag oxå. Men jag är säkert på gång igen när MOR kommer hem, då blir lixom allt som vanligt igen.
Må så gott!
Fotgående & stadga
... i Pärup har stått på träningsmenyn idag.
Strax innan 9 mötte vi upp Guinness & Lena och hade samling bort till deras garage. Jag har aldrig tidigare åkt i deras nya bil, det var mycket högre att hoppa in och det gillade jag inte alls. Men när MOR gjorde en insats så hade jag inget val, väl inne så kom jag snabbt till ro.
Vi kom fram i god tid, jag & Guinness fick stanna kvar i bilen ett tag medans MOR & Lena försvann ett litet tag för att få lite info om vad dagens tematräning skulle gå ut på. Sedan var det dags för oss alla 14 ekipage att stifta lite bekantskap med Marie & Tonie innan allvaret började på riktigt.
Kameran kom fram först i slutet på förmiddagspasset, lite dåligt av MOR att glömma detta... skärpning till nästa gång om jag får be. Men när Andreas tog hand om kameran så fotades det mån ni tro, TACK Andreas!
Men jag skall nu försöka att återberätta vad som hänt under denna jättelärorika/jättetrevliga dag. Vi delades upp i 2 grupper, en grupp som gått igenom Barbro Börjesson-grunderna tidigare med Marie & Tonie och en med oss andra som var nya inför denna metod.
Här är Tonie som var vår instruktör under förmiddagspasset:
Vi började med att ganska länge träna på att våra mattar/hussar bara skulle promenixa omkring lugnt & stilla med oss i koppel och det var våran uppgift att ta kontakt med dom. Det gällde banne mig att hänga på förstod jag efter ett tag och sedan gick det riktigt bra.
Nästa övning gick ut på att Tonie gick omkring och lattjade med en boll som vi under inga omständigheter fick ta. Sedan fick våra mattar/hussar vars en boll som kastades in i mitten av ringen och vi fick sitta kvar när dom sedan hämtade tillbaka dom, inga problem.
Sedan blev det inkallning, 2 & 2 mot varann, detta har jag aldrig tidigare gjort men det gick bra ändå.
Därefter blev det en "hälsningscermoni-övning", vi fick gå framåt tillsammans, blev beordrade att stanna kvar medans våra mattar/hussar hälsade på varann, no problems här inte.
Sedan ville Tonie se hur snabbt vi kunde "gå igång" och sedan hur fort vi kunde komma ner i lugnet igen genom att våra mattar/hussar bara använde sina kroppspråk. Har varken problem med det ena eller det andra om man säger så.
Slutligen så blev det en avslappningsövning och här är jag fenomenal säger MOR, 2 sekunder sedan är jag lugn som en filbunke.
Efter lunch och lite välbehövlig vila så var det dags för STORGRUPPS-övningar. Först skulle vi testas på hur vi uppförde oss när "Harmaskinen" var in action. Vi fick gå en "walk up" och stanna till precis innan haren sprang sin väg. Vi fick sedan sitta kvar medans våra mattar/hussar gick ifrån oss och då sprang harjäkeln förbi igen. Dessa moment klarade vi alla mycket bra (inga bildbevis ännu från em, kameran låg i MORS ficka igen till ingen nytta).
I nästa moment så dök den riktiga "Stampe" upp tillsammans med Marie:
Här är han på väg in mot alla förväntansfulla 4-beningar:
Vi fick börja med att gå runt honom och efterhand som han inte var så intressant längre fick "man" komma in och sätta sig i ringen. När vi alla var samlade runt honom och han började skutta omkring ja då var det många 2-beningar som nästan hade hjärtat i halsgropen, Marie hade nämligen klargjort för oss alla om vilken dyrgrip han var. En hund gjorde ett litet tappert försök till "kontakttagande" och några andra hängde på av farten men deras mattar/hussar var med på noterna så inget hände. Jag satt lugnt kvar och "Stampe" var helt oberörd när han en stund senare lämnade ringen igen.
Sedan kom "Herr Vaktel" in i handlingen, han flaxade plöstligt till och flög iväg för att landa lite längre fram för att sedan springa och gömma sig i buskaget. Alla skötte vi oss exemplariskt... vilka tjejer & killar vi är.
Sista övningen för idag var att vi skulle samlas vid kaninburen som visade sig innehåll en massa kaniner. Först fick vi bara sitta och titta när de kom ut ur sitt hus och sedan gå ett varv runt buren. Även här var några mer intresserade än andra.
Dagen avslutades sedan med MYS/nedvarvning och genomgång av hur vi tyckte eftermiddagens övningar fungerat.Vi var alla supernöjda och hoppas så klart på en uppföljningsgång, vi som inte fick pröva på Maries "grillning" vill hemskt gärna göra det :-)
När Marie & Tonie sa TACK för idag SLUT för idag var det dom 2-beningar som hade mer bråttom än andra (men Sara hade sina skäl, lille Felix saknades sin mamma:
Kan inte låta bli att ta med lite bilder på dagens "pajas". Under lunchen så får vi höra om hur Mia numera tacklar bl a sin nervositet. Hur var det nu Mia, hur tänker du när du håller i väskan? Tyvärr syns det inte så bra för alla flaskor hur hon håller i "väskan".
Här tror hon att kameran som Andreas håller i är hans så därför gör hon så här:
... även hundarna undrar vad hon håller på med!!!
Men hon kunde bete sig normalt oxå och då framhävdes hennes snygga ögonbryn bättre:
Hoppas du inte blev arg Mia, men du vet... skall jag ta bort bilderna så kostar det!
Här är en samlad bild på hela härliga gruppen:
Tusen tack alla för en toppen dag!
Strax innan 9 mötte vi upp Guinness & Lena och hade samling bort till deras garage. Jag har aldrig tidigare åkt i deras nya bil, det var mycket högre att hoppa in och det gillade jag inte alls. Men när MOR gjorde en insats så hade jag inget val, väl inne så kom jag snabbt till ro.
Vi kom fram i god tid, jag & Guinness fick stanna kvar i bilen ett tag medans MOR & Lena försvann ett litet tag för att få lite info om vad dagens tematräning skulle gå ut på. Sedan var det dags för oss alla 14 ekipage att stifta lite bekantskap med Marie & Tonie innan allvaret började på riktigt.
Kameran kom fram först i slutet på förmiddagspasset, lite dåligt av MOR att glömma detta... skärpning till nästa gång om jag får be. Men när Andreas tog hand om kameran så fotades det mån ni tro, TACK Andreas!
Men jag skall nu försöka att återberätta vad som hänt under denna jättelärorika/jättetrevliga dag. Vi delades upp i 2 grupper, en grupp som gått igenom Barbro Börjesson-grunderna tidigare med Marie & Tonie och en med oss andra som var nya inför denna metod.
Här är Tonie som var vår instruktör under förmiddagspasset:
Vi började med att ganska länge träna på att våra mattar/hussar bara skulle promenixa omkring lugnt & stilla med oss i koppel och det var våran uppgift att ta kontakt med dom. Det gällde banne mig att hänga på förstod jag efter ett tag och sedan gick det riktigt bra.
Nästa övning gick ut på att Tonie gick omkring och lattjade med en boll som vi under inga omständigheter fick ta. Sedan fick våra mattar/hussar vars en boll som kastades in i mitten av ringen och vi fick sitta kvar när dom sedan hämtade tillbaka dom, inga problem.
Sedan blev det inkallning, 2 & 2 mot varann, detta har jag aldrig tidigare gjort men det gick bra ändå.
Därefter blev det en "hälsningscermoni-övning", vi fick gå framåt tillsammans, blev beordrade att stanna kvar medans våra mattar/hussar hälsade på varann, no problems här inte.
Sedan ville Tonie se hur snabbt vi kunde "gå igång" och sedan hur fort vi kunde komma ner i lugnet igen genom att våra mattar/hussar bara använde sina kroppspråk. Har varken problem med det ena eller det andra om man säger så.
Slutligen så blev det en avslappningsövning och här är jag fenomenal säger MOR, 2 sekunder sedan är jag lugn som en filbunke.
Efter lunch och lite välbehövlig vila så var det dags för STORGRUPPS-övningar. Först skulle vi testas på hur vi uppförde oss när "Harmaskinen" var in action. Vi fick gå en "walk up" och stanna till precis innan haren sprang sin väg. Vi fick sedan sitta kvar medans våra mattar/hussar gick ifrån oss och då sprang harjäkeln förbi igen. Dessa moment klarade vi alla mycket bra (inga bildbevis ännu från em, kameran låg i MORS ficka igen till ingen nytta).
I nästa moment så dök den riktiga "Stampe" upp tillsammans med Marie:
Här är han på väg in mot alla förväntansfulla 4-beningar:
Vi fick börja med att gå runt honom och efterhand som han inte var så intressant längre fick "man" komma in och sätta sig i ringen. När vi alla var samlade runt honom och han började skutta omkring ja då var det många 2-beningar som nästan hade hjärtat i halsgropen, Marie hade nämligen klargjort för oss alla om vilken dyrgrip han var. En hund gjorde ett litet tappert försök till "kontakttagande" och några andra hängde på av farten men deras mattar/hussar var med på noterna så inget hände. Jag satt lugnt kvar och "Stampe" var helt oberörd när han en stund senare lämnade ringen igen.
Sedan kom "Herr Vaktel" in i handlingen, han flaxade plöstligt till och flög iväg för att landa lite längre fram för att sedan springa och gömma sig i buskaget. Alla skötte vi oss exemplariskt... vilka tjejer & killar vi är.
Sista övningen för idag var att vi skulle samlas vid kaninburen som visade sig innehåll en massa kaniner. Först fick vi bara sitta och titta när de kom ut ur sitt hus och sedan gå ett varv runt buren. Även här var några mer intresserade än andra.
Dagen avslutades sedan med MYS/nedvarvning och genomgång av hur vi tyckte eftermiddagens övningar fungerat.Vi var alla supernöjda och hoppas så klart på en uppföljningsgång, vi som inte fick pröva på Maries "grillning" vill hemskt gärna göra det :-)
När Marie & Tonie sa TACK för idag SLUT för idag var det dom 2-beningar som hade mer bråttom än andra (men Sara hade sina skäl, lille Felix saknades sin mamma:
Kan inte låta bli att ta med lite bilder på dagens "pajas". Under lunchen så får vi höra om hur Mia numera tacklar bl a sin nervositet. Hur var det nu Mia, hur tänker du när du håller i väskan? Tyvärr syns det inte så bra för alla flaskor hur hon håller i "väskan".
Här tror hon att kameran som Andreas håller i är hans så därför gör hon så här:
... även hundarna undrar vad hon håller på med!!!
Men hon kunde bete sig normalt oxå och då framhävdes hennes snygga ögonbryn bättre:
Hoppas du inte blev arg Mia, men du vet... skall jag ta bort bilderna så kostar det!
Här är en samlad bild på hela härliga gruppen:
Tusen tack alla för en toppen dag!
Vatten...
... bara vanligt vatten har man behövt massor utav idag. Vilket härligt väder... kanske i varmaste laget för oss 4-beningar och sannolikt även för många 2-beningar.
Men innan det blev alldeles för varmt så åkte vi till Sjöarna och tränade. För mig blev det lite stadgeträning, mycket vattenapportering och så avslutade jag med lite bus.
Idag tränade vi tillsammans med Margareta + Bell & Spot, Ulrika & Isa, Ann-Sofi + Sandy & Calla (skall nog stavas med C istället för K som jag stavade det förra veckan) och Lotta & lille Jazzgossen.
Vi började med lite stadga och höll oss äckligt nära vattnet denna gång oxå. Idag fick vi gå zickzack nere på stigen bredvid vattnet, detta gick bra. Nästa övning blev en tuff en, vi blev placerade en bit upp på ängen med nosen mot vattnet, 2 dummiesar kastades ut i vattnet som störningsmoment och sedan blev det inkallning ner mot vattnet, detta gick bra, fick bara en liten tillrättavisning när jag tänkte tanken på att ta mig ett litet dopp, tänk nu har MOR blivit tankeläsare oxå. Sedan dirigerades Spot & jag att hämta vars en av dummisarna som låg ute i vattnet som störningsmoment, detta gick men en hel del stöd, jag har ännu inte riktigt fattat att det redan kan ligga saker i vattnet eller ute i naturen som jag skall hämta in till min MOR. Sedan blev det lite markeringar och det gick bättre & bättre, tro det eller ej men på de två sista försöken så avlämnade jag dummien innan jag skakade mig. För er som var med, synd att MOR satt med ryggen emot er, ni borde ha fått "uppleva" MORS breda/glada leende. Här tyckte MOR att det räckte med träning för idag, men så kom Ulrika med en kråka och jag blev jättenyfiken så när Isa hämtat in den från vattnet så fick jag pröva. jag plaskade/simmade ut som om det var en dummie men när jag skulle ta den så tvekade jag rejält. MOR hejade på mig och tillslut fattade jag mod och tog den i yttersta yttersta vingspetsen. Av naturliga själ så var det lite svårt att avlämna denna i MORS hand.
Efter detta sa MOR att nu är det slut på det roliga och så började hon packa ihopa våra saker. Men de andra fick fortsätta att ha kul så jag hängde på dem istället. Detta var inte helt lyckat... men kul hade jag tills först MOR blev arg och så backade jag längre & längre ju närmre MOR kom. MOR behövde förstärkning och Margareta kom för att hjälpa till... vad trodde dom, skulle jag bli räddare för att dom var två? Jag undvek dom ett bra tag, men sedan förstod jag att det nog var bäst att lyda och då var det slut på det roliga även för mig. När vi körde hem så sa MOR till mig att jag trots sista fadäsen varit jätteduktig.
Under eftermiddagen har jag hållit mig mest inomhus, där har det varit svalast och skönast. Ikväll har jag varit ute lite mera, testat några fontäner, gått mitticity-promenad.
Vädret är underbart härligt nu (22.50), så behagligt att jag kunnat sitta på balkongen och lagt in detta inlägg. Nu väntar John Blund, skall upp tidigt imorgon för vi skall till Pärup och träna stadga & fotgående i grupp. Det skall bli intressant, det bli på nya marker och en del nya hundar kommer jag att få möta. Hur skall det gå tro?
Men innan det blev alldeles för varmt så åkte vi till Sjöarna och tränade. För mig blev det lite stadgeträning, mycket vattenapportering och så avslutade jag med lite bus.
Idag tränade vi tillsammans med Margareta + Bell & Spot, Ulrika & Isa, Ann-Sofi + Sandy & Calla (skall nog stavas med C istället för K som jag stavade det förra veckan) och Lotta & lille Jazzgossen.
Vi började med lite stadga och höll oss äckligt nära vattnet denna gång oxå. Idag fick vi gå zickzack nere på stigen bredvid vattnet, detta gick bra. Nästa övning blev en tuff en, vi blev placerade en bit upp på ängen med nosen mot vattnet, 2 dummiesar kastades ut i vattnet som störningsmoment och sedan blev det inkallning ner mot vattnet, detta gick bra, fick bara en liten tillrättavisning när jag tänkte tanken på att ta mig ett litet dopp, tänk nu har MOR blivit tankeläsare oxå. Sedan dirigerades Spot & jag att hämta vars en av dummisarna som låg ute i vattnet som störningsmoment, detta gick men en hel del stöd, jag har ännu inte riktigt fattat att det redan kan ligga saker i vattnet eller ute i naturen som jag skall hämta in till min MOR. Sedan blev det lite markeringar och det gick bättre & bättre, tro det eller ej men på de två sista försöken så avlämnade jag dummien innan jag skakade mig. För er som var med, synd att MOR satt med ryggen emot er, ni borde ha fått "uppleva" MORS breda/glada leende. Här tyckte MOR att det räckte med träning för idag, men så kom Ulrika med en kråka och jag blev jättenyfiken så när Isa hämtat in den från vattnet så fick jag pröva. jag plaskade/simmade ut som om det var en dummie men när jag skulle ta den så tvekade jag rejält. MOR hejade på mig och tillslut fattade jag mod och tog den i yttersta yttersta vingspetsen. Av naturliga själ så var det lite svårt att avlämna denna i MORS hand.
Efter detta sa MOR att nu är det slut på det roliga och så började hon packa ihopa våra saker. Men de andra fick fortsätta att ha kul så jag hängde på dem istället. Detta var inte helt lyckat... men kul hade jag tills först MOR blev arg och så backade jag längre & längre ju närmre MOR kom. MOR behövde förstärkning och Margareta kom för att hjälpa till... vad trodde dom, skulle jag bli räddare för att dom var två? Jag undvek dom ett bra tag, men sedan förstod jag att det nog var bäst att lyda och då var det slut på det roliga även för mig. När vi körde hem så sa MOR till mig att jag trots sista fadäsen varit jätteduktig.
Under eftermiddagen har jag hållit mig mest inomhus, där har det varit svalast och skönast. Ikväll har jag varit ute lite mera, testat några fontäner, gått mitticity-promenad.
Vädret är underbart härligt nu (22.50), så behagligt att jag kunnat sitta på balkongen och lagt in detta inlägg. Nu väntar John Blund, skall upp tidigt imorgon för vi skall till Pärup och träna stadga & fotgående i grupp. Det skall bli intressant, det bli på nya marker och en del nya hundar kommer jag att få möta. Hur skall det gå tro?
Lite mycket dricka...
... blev det visst igår kväll.
Klockan 01.00 kunde jag inte hålla mig längre. Jag pockade himlans mycket på MORS uppmärksamhet, genom att delvis flåsa som en hel häst och bete mig lite ovanligt. MOR fattade galoppen direkt och tog ut mig. Jag drog som aldrig förr bort till M-parken och äntligen fick jag lätta på trycket och det var verkligen inte vilket tryck som helst kan jag lova. I säkert 3 minuter bara stod jag där med lyft ben och kissade tills hela blåsan var tömd. Nöjd och belåten kunde jag sedan lugnt och stilla gå hemåt i den tysta mörka natten (inte ens gatubelysningen var tänd).
Även imorse märkte jag av drickandet igår, men idag stod jag bara ca 1 1/2 minut i "trans".
Nu packar MOR ryggan, verkar att vara något kul på "G", japp det blir det, hörde henne precis säga att det blir träning vid sjöarna.
Vi höres senare, njut av lördagen och det fina vädret, ryktas om regn imorgon.
Klockan 01.00 kunde jag inte hålla mig längre. Jag pockade himlans mycket på MORS uppmärksamhet, genom att delvis flåsa som en hel häst och bete mig lite ovanligt. MOR fattade galoppen direkt och tog ut mig. Jag drog som aldrig förr bort till M-parken och äntligen fick jag lätta på trycket och det var verkligen inte vilket tryck som helst kan jag lova. I säkert 3 minuter bara stod jag där med lyft ben och kissade tills hela blåsan var tömd. Nöjd och belåten kunde jag sedan lugnt och stilla gå hemåt i den tysta mörka natten (inte ens gatubelysningen var tänd).
Även imorse märkte jag av drickandet igår, men idag stod jag bara ca 1 1/2 minut i "trans".
Nu packar MOR ryggan, verkar att vara något kul på "G", japp det blir det, hörde henne precis säga att det blir träning vid sjöarna.
Vi höres senare, njut av lördagen och det fina vädret, ryktas om regn imorgon.
En kväll på stranden...
... och sanden den yrde omkring... vi sprang ner i vattnet tog oss ett svalkande dopp... (melodi: En dag på stranden)
Strax innan 19.30 träffade vi, jag, MOR, FAR, LILLMATTE & den långe smale Lakkan & Marie på parkeringen vid Annas bageri. Vi hade lite svårt att bestämma oss för vart vi skulle bege oss, tillslut blev det Kämpinge som gällde. Dock blev det en liten sightseeingrunda först, för FAR missade att svänga av där han skulle, men till stranden kom vi till sist i alla fall.
Medans grillen "mognade" och innan korvarna var färdiggrillade så fick vi bada i vågorna & busa i sanden. Vi hade en sådan mysig kväll tillsammans. Jag tror jag låter bilderna tala för sig själv:
Strax innan 19.30 träffade vi, jag, MOR, FAR, LILLMATTE & den långe smale Lakkan & Marie på parkeringen vid Annas bageri. Vi hade lite svårt att bestämma oss för vart vi skulle bege oss, tillslut blev det Kämpinge som gällde. Dock blev det en liten sightseeingrunda först, för FAR missade att svänga av där han skulle, men till stranden kom vi till sist i alla fall.
Medans grillen "mognade" och innan korvarna var färdiggrillade så fick vi bada i vågorna & busa i sanden. Vi hade en sådan mysig kväll tillsammans. Jag tror jag låter bilderna tala för sig själv:
Lite av...
... varje.
Ca klockan 02.00 inatt kom så min LILLMATTE äntligen hem. När hon ringde och sa att hon stod nere på gården så fick jag följa med FAR ner och öppna för henne. Snacka om kärt återseende alltså, LILLMATTE blev så glad att jag knappt fick stopp på henne, hon skulle pussas och pussas hela tiden. Kul att hon saknat mig så mycket. Nu har hon varit borta i 1 vecka hur skall det bli när hon nästa vecka åker iväg för att vara borta 4 veckor? Givetvis var jag oxå väldigt glad att se henne men en annan kan ju ta det lilla lugna. Efter att LILLMATTE pussat lite på MOR oxå så kröp vi tätt intill varann ner i LILLMATTES säng och vi rörde oss inte ur fläcken förräns MOR kom in och hämtade mig imorse. LILLMATTE och jag sedan tillbringat i stort sett hela dagen tillsammans och haft det jätte mysigt.
Igår efterlyste jag G&G och tänk idag fick vi kontakt. Det ringde på vår porttelefon (vår fungerar) och vips så var mina båda kompisar här och lekte med mig en stund. Ja lekte och lekte, Grappa hade skitkul med mina leksaker, stundtals Guinness oxå och jag bara checkade om Guinness hade tvättat sina öron ordentligt. Vi skall tydligen åka alla 5 tillsammans till Pärup på söndag, jag skall få åka i deras nya bil eller SUV kallas det visst, det skall bli jättekul.
Förra söndagen var vi hemma hos MORMOR och då togs det lite bilder som jag glömde lägga in så de publiceras här och nu istället. Både Tarzan & MORMOR har full koll från sin balkong när vi är på ingång:
Vi börjar alltid med att busa av oss utomhusför att inte riva hela lägenhetsinredningen:
Efter 2 varv i rastgården så har Tarzan blivit med "slips":
Sist men inte minst så vill jag berätta att MOR äntligen fått de piller som kommer att göra henne helt fri från sin jädrans värk. Hon har fått dem av en riktig doktor.
Så här ser asken ut:
För er som inte kan läsa nedersta raden pga av ålderssynfel så står det så här:
... om man bara tror på det tillräckligt starkt...
Tabletterna innehåller inga som helst läkemedel man behöver endast tillsätta ren viljekraft!
Doseringen lyder: Många och ofta!
I plastfickan som asken levererades i låg även en liten förklaring mot vad dessa hjälper mot*
* Fusk & co ger naturligtvis inga garantier för detta.
MOR har satt i sig varendaste en pilla redan. Snälla hjälp oss nu hålla tummarna!
Ca klockan 02.00 inatt kom så min LILLMATTE äntligen hem. När hon ringde och sa att hon stod nere på gården så fick jag följa med FAR ner och öppna för henne. Snacka om kärt återseende alltså, LILLMATTE blev så glad att jag knappt fick stopp på henne, hon skulle pussas och pussas hela tiden. Kul att hon saknat mig så mycket. Nu har hon varit borta i 1 vecka hur skall det bli när hon nästa vecka åker iväg för att vara borta 4 veckor? Givetvis var jag oxå väldigt glad att se henne men en annan kan ju ta det lilla lugna. Efter att LILLMATTE pussat lite på MOR oxå så kröp vi tätt intill varann ner i LILLMATTES säng och vi rörde oss inte ur fläcken förräns MOR kom in och hämtade mig imorse. LILLMATTE och jag sedan tillbringat i stort sett hela dagen tillsammans och haft det jätte mysigt.
Igår efterlyste jag G&G och tänk idag fick vi kontakt. Det ringde på vår porttelefon (vår fungerar) och vips så var mina båda kompisar här och lekte med mig en stund. Ja lekte och lekte, Grappa hade skitkul med mina leksaker, stundtals Guinness oxå och jag bara checkade om Guinness hade tvättat sina öron ordentligt. Vi skall tydligen åka alla 5 tillsammans till Pärup på söndag, jag skall få åka i deras nya bil eller SUV kallas det visst, det skall bli jättekul.
Förra söndagen var vi hemma hos MORMOR och då togs det lite bilder som jag glömde lägga in så de publiceras här och nu istället. Både Tarzan & MORMOR har full koll från sin balkong när vi är på ingång:
Vi börjar alltid med att busa av oss utomhusför att inte riva hela lägenhetsinredningen:
Efter 2 varv i rastgården så har Tarzan blivit med "slips":
Sist men inte minst så vill jag berätta att MOR äntligen fått de piller som kommer att göra henne helt fri från sin jädrans värk. Hon har fått dem av en riktig doktor.
Så här ser asken ut:
För er som inte kan läsa nedersta raden pga av ålderssynfel så står det så här:
... om man bara tror på det tillräckligt starkt...
Tabletterna innehåller inga som helst läkemedel man behöver endast tillsätta ren viljekraft!
Doseringen lyder: Många och ofta!
I plastfickan som asken levererades i låg även en liten förklaring mot vad dessa hjälper mot*
* Fusk & co ger naturligtvis inga garantier för detta.
MOR har satt i sig varendaste en pilla redan. Snälla hjälp oss nu hålla tummarna!
3 x duva...
... och publik!
Ikväll har jag och MOR varit ute i parken och "tjuv-tränat, nej jag menar så klart duv-tränat. Det blev inte så många hämtningar men de jag fick göra gick bra och tur var det för vi hade publik. Men jag vet inte om dom tyckte det var tillräckligt bra för det kom inga applåder och inga bilder tog dom heller. Konstigt, japanerna brukar fota det mesta, men nu såg det nästan ut som om skorna fastnat i asfalten och att de ej kunde komma loss. Undras om dom var i något slags CHOCKTILLSTÅND?
När vi var klara tog vi vägen hem genom M-parken och där fanns gott om 2-beningar som satt och njöt i kvällssolen. Många av dom tittade oxå konstigt på oss, vi fattade ingenting tills vi träffade på grannen under oss som sa att det hänger ut något konstigt från er påse, hoppsan, den lilla duvan höll på att ta sig ut.
Innan vi gick hem hem så skulle vi se om G&G var hemma. Vi har inte träffat på dom på sååååå länge och har missat hur länge Hallandsvistelsen skulle vara och idag har vi ringt på hemtelefonen (ur funktion tro eller redan urkopplad?), på Lenas mobil (inget svar, jo Telia mobilsvar svarade) och nu prövade vi att plinga på porttelefonen men ingen lycka där heller. Så vi fick gå hem med det andra som också fanns i påsen som jag ville ge till min kompis GBM.
Nu skall jag vila lite så att jag kan vara lite pigg när LILLMATTE anländer sent inatt.
Ikväll har jag och MOR varit ute i parken och "tjuv-tränat, nej jag menar så klart duv-tränat. Det blev inte så många hämtningar men de jag fick göra gick bra och tur var det för vi hade publik. Men jag vet inte om dom tyckte det var tillräckligt bra för det kom inga applåder och inga bilder tog dom heller. Konstigt, japanerna brukar fota det mesta, men nu såg det nästan ut som om skorna fastnat i asfalten och att de ej kunde komma loss. Undras om dom var i något slags CHOCKTILLSTÅND?
När vi var klara tog vi vägen hem genom M-parken och där fanns gott om 2-beningar som satt och njöt i kvällssolen. Många av dom tittade oxå konstigt på oss, vi fattade ingenting tills vi träffade på grannen under oss som sa att det hänger ut något konstigt från er påse, hoppsan, den lilla duvan höll på att ta sig ut.
Innan vi gick hem hem så skulle vi se om G&G var hemma. Vi har inte träffat på dom på sååååå länge och har missat hur länge Hallandsvistelsen skulle vara och idag har vi ringt på hemtelefonen (ur funktion tro eller redan urkopplad?), på Lenas mobil (inget svar, jo Telia mobilsvar svarade) och nu prövade vi att plinga på porttelefonen men ingen lycka där heller. Så vi fick gå hem med det andra som också fanns i påsen som jag ville ge till min kompis GBM.
Nu skall jag vila lite så att jag kan vara lite pigg när LILLMATTE anländer sent inatt.
Tänk om...
... MOR hade börjat lita på mig lite tidigare i min uppväxt, då hade vi kanske undvikit många av våra tidigare konflikter. Men bättre sent än aldrig är väl det man säger, eller?
Igår kväll åkte jag & MOR ner till Lomma. Jag trodde bara det skulle bli lydnadsträning, men så överraskad jag blev, det blev lite apporteringsträning oxå och en jätterolig sådan tillsammans med Margareta och Bell & Spot, Ulrika & Isa, Marie & Lakrits samt Lotta & lille Jazzgossen.
MOR & jag startade med en liten runda i skogen, jag fick vara lös och ledig, har märkt att det lönar sig att vara lydig. Sedan tränade vi alla lydnad på sitt sätt, planen var full av flattar för undantag av en jaktgolden och Lottas nya lurviga godbit. Jag skötte mig alldeles utmärkt, tänk att MOR nu oxå kan belöna mig med att drag iväg repbollen, jag kommer snabbt tillbaka med den direkt. MOR fick lite tips på några nya saker som jag skall få börja träna på för att få lite variation på det hela. Idag prövade jag att plocka upp en metallapport, det var lite läskigt men jag tog upp den, 2 ggr t o m.
När vi alla ansåg oss vara klara på apellplan så gick vi för att hämta lite dummiesar i bilarna. Sedan hände något som inte hänt tidigare MOR tog kopplet av mig och bad mig att gå fot, vilket jag gjorde hela vägen till utgångsplatsen. Förvisso fick jag en hel del "supportstöd" från MOR som hejade på mig & sa att jag var en jätteduktig kille.
Jag blev ordentligt stadgetränad, fick inte bara gå fot jag fick oxå vid ett flertal tillfälle ligga kvar när MOR gick ut och gjorde lite annat. Jag låg snällt kvar och blev belönad när hon kom tillbaka.
Hur gick så då själva aapporteringsträningen? Jo...
Vi började med en dirigering med en störning. Dragningen till den kastade störningen var ganska så stor, men jag startade med att springa rakt ut, men nästan ända framme så vek jag av för att ta störningen istället, det var ju den som jag sett dimpa i backen. Men när jag kom fram fanns den inte där, den var redan borta, undrar vart den tog vägen? Så när MOR kallade in mig var det lika bra att komma tillbaka för att bli dirigerad igen, denna gång gick det betydligt bättre.
Sedan fick vi alla gå fot på ett led och så kastades det en massa dummiesar runt omkring oss som vi så klart inte fick ta. När vi gått tillräckligt långt så placerades vi sittande och våra mattar lämnade oss för att sedan göra en inkallning över alla utspridda dummiesar. Detta gick oxå bra.
Slutligen blev det en stoppsignalsövning. Jag skickades iväg, stoppades och då lade jag mig ganska snabbt ner, tittade på MOR och skickades ut, men när jag kom fram mot dummieområdet så vimsade jag lite, men då sa Margareta till mig att skärpa mig lite och då vågade jag inget annat än ta dummien och sätta fart tillbaka till MOR.
Sedan var det slut på det roliga och jag fick gå fot tillbaka till bilen oxå. Trött i knoppen, trött i kroppen men väldans nöjd hoppade jag utan problem in i bilen.
Därifrån hörde jag något som gjorde mig glad: Ulrika gav MOR lite kredit och sa följande till henne: Se vad som händer när du litar på Wallander! Detta var inte en dag för tidigt, dvs att MOR fick höra detta så att hon kan börja fatta vad samspelet har för betydelse till framgång.
Igår kväll åkte jag & MOR ner till Lomma. Jag trodde bara det skulle bli lydnadsträning, men så överraskad jag blev, det blev lite apporteringsträning oxå och en jätterolig sådan tillsammans med Margareta och Bell & Spot, Ulrika & Isa, Marie & Lakrits samt Lotta & lille Jazzgossen.
MOR & jag startade med en liten runda i skogen, jag fick vara lös och ledig, har märkt att det lönar sig att vara lydig. Sedan tränade vi alla lydnad på sitt sätt, planen var full av flattar för undantag av en jaktgolden och Lottas nya lurviga godbit. Jag skötte mig alldeles utmärkt, tänk att MOR nu oxå kan belöna mig med att drag iväg repbollen, jag kommer snabbt tillbaka med den direkt. MOR fick lite tips på några nya saker som jag skall få börja träna på för att få lite variation på det hela. Idag prövade jag att plocka upp en metallapport, det var lite läskigt men jag tog upp den, 2 ggr t o m.
När vi alla ansåg oss vara klara på apellplan så gick vi för att hämta lite dummiesar i bilarna. Sedan hände något som inte hänt tidigare MOR tog kopplet av mig och bad mig att gå fot, vilket jag gjorde hela vägen till utgångsplatsen. Förvisso fick jag en hel del "supportstöd" från MOR som hejade på mig & sa att jag var en jätteduktig kille.
Jag blev ordentligt stadgetränad, fick inte bara gå fot jag fick oxå vid ett flertal tillfälle ligga kvar när MOR gick ut och gjorde lite annat. Jag låg snällt kvar och blev belönad när hon kom tillbaka.
Hur gick så då själva aapporteringsträningen? Jo...
Vi började med en dirigering med en störning. Dragningen till den kastade störningen var ganska så stor, men jag startade med att springa rakt ut, men nästan ända framme så vek jag av för att ta störningen istället, det var ju den som jag sett dimpa i backen. Men när jag kom fram fanns den inte där, den var redan borta, undrar vart den tog vägen? Så när MOR kallade in mig var det lika bra att komma tillbaka för att bli dirigerad igen, denna gång gick det betydligt bättre.
Sedan fick vi alla gå fot på ett led och så kastades det en massa dummiesar runt omkring oss som vi så klart inte fick ta. När vi gått tillräckligt långt så placerades vi sittande och våra mattar lämnade oss för att sedan göra en inkallning över alla utspridda dummiesar. Detta gick oxå bra.
Slutligen blev det en stoppsignalsövning. Jag skickades iväg, stoppades och då lade jag mig ganska snabbt ner, tittade på MOR och skickades ut, men när jag kom fram mot dummieområdet så vimsade jag lite, men då sa Margareta till mig att skärpa mig lite och då vågade jag inget annat än ta dummien och sätta fart tillbaka till MOR.
Sedan var det slut på det roliga och jag fick gå fot tillbaka till bilen oxå. Trött i knoppen, trött i kroppen men väldans nöjd hoppade jag utan problem in i bilen.
Därifrån hörde jag något som gjorde mig glad: Ulrika gav MOR lite kredit och sa följande till henne: Se vad som händer när du litar på Wallander! Detta var inte en dag för tidigt, dvs att MOR fick höra detta så att hon kan börja fatta vad samspelet har för betydelse till framgång.
Tyvärr kom det...
... inte så många skrattbilder så min idé gick lite i stöpet, men bilderna är bra så jag publicerar dom ändå
Brorsan "Smilet" Enzo:
och här kommer skrattmästarinnan själv, Katitzy (en av Carinas tidigare hundar):
Zico Charmknutten, kolla så inne han är med sin tatuering på tungan:
och en bild lite grann från ovan på Lakkan:
Oj, vad hon blänger Isa tjejen: