På kvällspromenaden...
Det blev ett kärt återseende. Jag visste att dom skulle "gästspela" lite i Malmö under dagen, men var övertygad om att de skulle tillbaka till Torsö innan kvällen. Ett tag funderade jag faktiskt på att rymma från FAR och leta upp den röda snygga bilen och gömma mig under den tills dom kom ochh skulle öppna bagageluckan för Sigge, då skulle jag passa på att hoppa in och följa med dem tillbaka. Vilken tur att jag inte gjorde det eftersom dom inte körde tillbaks ikväll. Eller så kanske det hade varit värt väntandet... jag saknade verkligen morgondoppet imorse.
Lite konstigt...
... har det kännts att inte ha MOR hemma idag. Men någonstans så känns det bra att allt skall återgå till det normala igen.
MOR muttrade lite väl mycket under den stund hon var uppe och innan det var dags för henne att gå till jobb. Hade hon lagt sig lite tidigare så kanske hon inte varit så trött och då kanske det varit lättare att ta sig igenom första arbetsdagen efter 4 veckors semester.
ÄLDREMATTE har sovit här inatt oxå och eftersom att hon började först klockan 9 så tog hon ut mig på dagens 2:a runda. Det var kul & lite omväxlande.
Sedan har det varit en väldigt lugn förmiddag, FAR och jag fick sova ostört.
Filmsnuttar...
Vart tog FAR vägen?
Kolla, jag spårar ordentligt med nosen i marken
Man tror...
... knappt det är sant att man kan ha det så bra som jag haft det i helgen.
Lördag:
Väl framme i Torsö mötte Sigge oss på altanen. MOR hade köpt en leksak åt Sigge, som vi hade dragkamp om direkt (den höll faktsikt ända tills i eftermiddags!).
2-beningarna slog sig ner på altanen i solskenet, som snabbt övergick i regn och sedan till solsken igen. Lite konstigt väder i Blekinge... Men dom kunde ändå sitta och njuta över den fina utsikten och sätta i sig lite av det nybakade brödet som MOR hade med sig.
Det blev sedan en tur genom kohagen på väg ner till Torsö hamn. Jag fick en oerhört god lukt i näsan som jag var tvungen att undersöka lite närmre.
Lika bra att jag erkänner direkt, ni kommer säkert ändå att fråga: I did IT again!
I Torsö hamn hade dom anordnat en egen hundbadplats, vilken jag mer än gärna fick pröva. Härligt här busade vi ett bra tag.
Efter denna mysiga eftermiddagstur så var det dags för 2-beningarna att äta igen. Jag & Sigge fick vars en strutsbit och passade på att vila lite, men jag sprang mest upp & ner i vattnet. Tänk att kunna sticka ner och ta sig ett dopp bara så där när man känner för det. Men återigen, kom det förbaskade regnet. 2-beningarna blev tvungna att flytta in denna gång, för det började blåsa rejält och då åkte vi så klart oxå inomhus.
Lite senare blev det sightseeingtur i Sigges nya fina röda vovlo, som var utrustad med en bur som fungerade utmärkt för två.
Väl hemma igen, vad tror ni skulle ske då? Jo, 2-beningarna förbereda för att äta igen. Men vi fick äta dessförinnan, vilket vi var väldigt tacksamma för (för dom hade faktiskt glömt bort oss lite).
Jag, MOR & FAR fick hela övervåningen för oss själva, snacka om lyxlantliv!
Söndag:
Det har varit lite mycket spring på MOR inatt. Hon blev jättekissig av att höra vattnet klucka sa hon (kan det verkligen vara så?). Men jag sov trots detta hur skönt som helst och sov faktiskt ända tills 08.40. Jag & MOR erbjöd oss att gå och hämta tidningen och givetvis tänkte vi ta Sigge med som vägvisare. Men se det kunde vi glömma, han gick bara en bit ifrån tomtgränsen, sedan satte han sig där och lät oss allt gå själva. Jag är allt lite förvånad, inte trodde jag att du Sigge var en sådan fegis!
Efter frukosten så hände det saker. Det togs fram klövar från frysen, snitzlar hämtades och så gick MOR & Lena iväg. Jag & Sigge förstod så klart att de skulle ut och lägga spår åt oss i skogen.
När de äntligen kom tillbaka så blev det en strandturspromenad i ömsom sol & omsöm regn medans spåret skulle ligga tills sig lite. Vi blev inte direkt förvånad längre över vädrets snabba skiftningar.
När vi kom tillbaka hem så var det dags för en liten ny biltur, denna gång åkte vi iväg för att äta lite lunch på en restaurang där vi fick sitta med vid bordet. Vi hade nästan tur med vädret under måltidsintaget.
Väl hemma igen så hämtade MOR min spårsele & spårlina och så var det dags att bege sig ut i skogen. Jag kan inte säga att det började riktigt bra. Jag blev rädd för något som rörde sig när jag försökte börja spåra så jag sprang tillbaka med svansen mellan benen och sedan råkade jag backa in i en gren och då hoppade jag högt (dock icke så högt som Guinness). MOR fick lugnat ner mig & fick mig att bli fokuserad på min uppgift. Det gick ganska skapligt, terrängen var väldigt skiftande vilket alltid är nyttigt att få träna på.
Det tar på krafterna att spåra i ny terräng:
Det kommer några filmer imorgon om ni vill se oss in action.
Naturligtvis så avslutades besöket med, ja vad tror ni? Helt rätt, en fika så klart. Strax innan 17.30 så tackade vi för oss och packade in oss i bilen. Det tog inte lång tid förräns jag & MOR snarkade ikapp. Tur att FAR höll sig vaken!
Vilken toppen trevlig helg, tack Lena, Fredrik & Sigge!
Ps. Kändes lite konstigt att komma hem och få ta kvällsrundan i M-parken, måste säga att jag saknar Torsö.
Elliot, idag äe det inte jag som har den där stackars/tycka jätte synd om-minen, det är MOR, hon den stackaren skall börja arbeta imorgon!
Nu snart så...
MOR har varit uppe tidigt och bakat bröd, jag hoppas att jag skall klara av att stå ut med goda doften under uppresan. Packningen står klar i hallen och väntar bara på att bli nerburen till bilen.
Innan vi lämnar Malmö måste vi köra bortom Mobilia och köpa mat till Sigge. Hur skulle han klarat sig om inte vi hade skullat köra upp till dem, hade han fått svälta då? Nej, det tror jag inte, de hade säkert löst det på något annat vis då så klart.
På återhörande från Torsö & (K)lister(Ister)-landet!
I'm on the...
Jag mår som vanligt igen nu, förutom att mitt öga fortfarande är lite svullet och rött. Knutan jag hade under örat är oxå i stort sett borta. MOR sa att idag ser det bara ut som om jag blivit stucken av något. Konstigt, det är inget som jag minns, men är man mitt uppe i något så kan det vara lätt att missa/ignorera.
Jag blev tvungen att ta rätt många tabletter ikväll och ni skall inte tro att dom blev instuckna i någon leverpastejbit inte... nej, jag fick snällt gapa och och svälja. Sedan blev det en droppe i ögat innan allt var snabbt överstökat.
Nej, nu skall jag snabbt i säng, så att jag får vila upp mig ytterligare inför morgondagen. Jag har fått klartecken, det blir en tur till Sigge över helgen.
Idag orkar jag...
Febern har gått ner helt, men jag är fortfarande väldigt svullen i mitt öga och knutan finns kvar. Skönt då slipper vi åka tillbaka till Djursjukhuset idag, alltså hade veterinären rätt.
Jag åt lite mat när FAR kom hem strax efter 06.00. Sedan sov jag tills MOR började röra på sig vid nio-snåret. Vi gick direkt ut en liten runda och jag kände mig ganska ok. När vi kom hem igen så åt jag upp resterande mat och intog favoritplatsen eftersom MOR varit snäll och öppnat balkongdörren åt mig.
Nu har MOR gått iväg för att hämta min meducin. Jag tror faktiskt att jag skall gå och hålla FAR lite sällskap, vi kan gott snarka lite i kör han & jag.
Ny hälsorapport kommer lite senare idag.
Wallander orkade inte...
Wallander har inte mått så bra under kvällen, han har fått det där "follikulit"-skitet i ögat igen. Ögat ser inte bra ut, det ser ut som om han fått sig en riktigt fet smäll.
Jag tvättade ögat på honom, var extra omsorgsful och försökte att göra det så bra som möjligt för honom. När vi var ute på sista rundan så kissade han rejält en gång men var sedan helt ointresserad av allt annat (även andra hundar), han ville bara hem.
Han la sig direkt ner, andades väldigt tungt samt skakade i hela kroppen. Jag tog tempen på honom, den visade 41,8. Jag blev så klart väldigt orolig och ringde till djursjukhuset. Dom rekommenderade mig att komma in med honom eftersom att tempen var sä hög.
Jag fick knappt med Wallander ner i bilen. Väl framme på djursjukhuset så blev vi väl omhändertagna. Vi fick dock v'änta i ett undersökningsrum ett bra tag, de var tvungna att gipsa en liten kille först.
Wallander låg helt utslagen på golvet. Gjorde dock sina små försök till vaktande (fortfarande liggande utslagen på sidan) när någon rörde sig i korridoren utanför. När veterinären kom så låg Wallander kvar och lär sig undersökas utan några somhelst problem. Under tiden vi väntade så hittade jag en knuta under Wallanders högra öra. Veterinären hade ingen som helst aning vad det kunde vara. Jag berättade att Wallander igår förmodligen hade rullat sig i någonting. Om det kunde ha orskat detta var ju så klart inte lätt att svara på när man inte har en susning om vad det var för någonting som han rullat sig i.
Hur som helst, det viktigaste för tillfället var att få ner febern. Så det sattes 2 sprutor i nacken och en pilla i ändan. Veterinären var nästan 100% säker på att Wallander kommer att må mycket bättre redan imorgon bitti. Skulle han mot all förmodan fortfrande ha hög feber och visa på allmän slöhet, inte äta/dricka så måste vi ta in honom igen så att de får ta blodprov mm på honom.
Stackars lille Wallekalle!
Efter ca 2 timmars "nattutflykt" var vi hemma igen med en saftig räkning + 3 recept i handen. Nu får vi bara hålla tassar & tummar för att Wallander snart blir bra igen och hoppas på det veterinären sa.
Walle sover nu lite verkar det som han andas i alla fall betydligt lugnare. Klockan är nu 02.57 och jag skall pröva att gå och lägga mig nu.
Åh, Wallander vaknade igen och nu står han bara rakt upp och ner och kissar, det kommer inte lite skall jag berätta och det stänker rejält, men jag måste låta honom kissa färdigt, han kan inte hjälpa det. Som han skäms nu stackarn, han som bara kissat 2 gånger inomhus och det var när han var riktigt riktigt liten. Nä nu får jag ta ut honom en sväng och sedan blir det till att tvätta golvet.
Både jag & Anders har visst nattskiftet idag!
Ja så har man då varit på...
Det går inte så himlans bra alltså, jag tror jag är ett hopplöst fall.
Men, nu är det sommar nu är det...
... nu är det koskit i hagen.
Koskiten hittade jag så klart när jag & Lakrits tog oss en liten vända (på ca 10-15 minuter) tillsammans. Först badade vi och sedan ville vi torka lite så då sprang vi in i kohagen. Vi var så upptagna av varann så vi brydde oss inte överhuvudtaget om att våra mattar försvann. Detta blev vi först uppmärksamma på när Sandys matte kom ochh störde oss i vår roliga lekstund.
2-beningarna påstod att jag spred en konstig odör omkring mig så jag var den förste som skickades ut i vattnet efter en dummy. Jag simmade ut efter den och så plötsligt var den borta... så jag simmade in igen. Då skickade Berit ut Funny (jo det var rätt namn, alltså fel hund, det skulle varit Vira men hon var sjuker, hade fått vattensvans stackarn) och hon kom in med dummyn... konstigt den hade dykt upp igen!
Som ni säkert tidigare läst här på min blogg så har Elliot varit vattendjuret själv. Men se idag tvekade han lite, jag hörde att han knorrade, så det var nog lite rädsla, dammen var större än vad han är van vid. Men jag är helt övertygad, snart är han i som i vilket vatten som helst.
Ps. Jag hörde Ann-Sofi säga till MOR att jag bara driver med MOR. Attans oxå, jag är genomskådad!
Ögonvittne...
Jag låg bara och tittade utanför staketet och undrade vad dom i herrans namn höll på med. Deras matte & husse lyckades inte skilja dom åt på en bra stund. Det såg väldigt otäckt ut samt att det hördes inte mycket trevligare heller. Under tiden de slogs kom fler & fler nyfikna 2-beningar och undrade vad som stod på.
När hundarna var åtskilda så såg det ut som om dom ändå hade klarat sig ganska bra båda två från för mycket skador.
Usch, jag ryser...
Boring day today...
Vi skall åka & träna på det fina stället i Saxtorp på kvällen, vilket skall bli kul, för det blir säkert vattenapporteringsträning oxå, vilket jag för tillfället bara ser som att få tillfälle att få ta ett dopp. Visst jag simmar ut och hämtar dummyn, men mycket mer än så blir det inte.
MOR skall äntligen till röntgen med sina händer & fötter. Dom skall röntga hennes hand- & fotskellet + hennes hand- och fotleder innan utredningen kan påbörjas
Vi kan väl hjälpas åt att hålla tassarna även om hon inte kommer att få något besked förrän i slutet på nästa månad. Men jag tror att hon kan behöva lite stöd, för dumt nog så har hon slagit upp saker som läkaren skrivit på remissen...
Jag lovar att jag skall försöka göra allt för att inte förvärra det hela genom att dra iväg så där ryckigt när inte MOR är beredd när vi är ute och tränar, då jag inte har mitt gå fint/inte dra sele.
Grått, trist, blåsigt &...
Jag tycker inte det är roligt sådana här dagar, för MOR blir på lite trist humör.
Sover länge, äter frukost/läser tidningen länge, slänger sig i soffan... länge. Nej, så vill jag inte ha det när MOR har semester. Vi vill kunna vara ute mycket och njuta av att det är sommar & sol. Nu är det nästan som om det är höst, men det kan det väl inte vara när JULI månad inte ens har passerat, eller?
Förföljda...
Vi tränade lite på stoppsignalen och var fullt upptagna med detta, men kände ändå som att någon smög lite på oss eller rättare sagt kom närmre & närmre... vad hade vi att bli oroade över, det var ju bara Loke & Patrik, tursamt nog. Det var riktigt trevligt att få sällskap, alltid roligare att vara två än ensam.
När vi kom tillbaka till M-parken så kom ÄLDREMATTE (igen) för hon ville låna MORS cykel (igen). Hur skulle det vara om hon såg till att fixa sin egen cykel istället... eller kanske inte, för då lär vi väl inte att få se henne så ofta.
Vi gick alla hemåt och hade en pratstund till utanför porten min. Loke & jag busade lite, det är så mysigt att grabba tag lite i hans överflödiga hud.
Lokes husse berättade att nu skall det börja bli hund av Loke oxå, han skall börja på kurs vecka 40. Jag säger bara: LYCKA TILL båda två!
På lördag...
Vi skall hälsa på min kompis Sigge och hans matte & husse.
Det skall bli så kuligt. Har hört rykts om att man kan bada där oxå.
Vi skall dessutom stanna där tills på Söndagen, det innebär att jag (vi) skall sova över där, det skall bli spännande för det är inte ofta som jag sover borta.
Mm, vilken tur att...
För på så sätt fick jag oxå ett par stycken... det hade jag nog inte fått annars, dvs hon hade nog inte gått till affären bara för min skull och bara för att köpa struts.
Det var ganska kul när vi skulle betala, MOR hade 4 påsar och sa till expediten att i denna påse är det för 100:- struts, i denna är det för 20:- struts, i denna är det för 24:- struts men i denna påse med leversnittar vet jag inte priset på. Expediten svarar då: "Jag tycker det är toppen när kunderna berättar vad allt kostar för då kan jag bara slå in priserna i kassan". Leversnittspåsen vägdes och kompispriset blev 6:- + att hon gick och fyllde på påsen med lika mycket till (bara för att jag är så snäll, lydig & tillgiven när jag är i butiken).
Nu kan vi...
MORs favorit CROCS-sandaler blev ytterligare lite oanvändbara förra veckan till MORs stora besvikelse, men se idag pekade mungiporna uppåt igen.
MORMOR hade ett par ECCO-sandaler i stugan som skulle följa med till tippen, men se dom roffade MOR till sig (för de var definitivt inte ännu färdiga för tippen). Vilken tur att MOR cyklade ut dit IDAG och putsade alla fönster, hade hon kommit imorgon hade det varit försent.
Nyvaken...
... är jag just nu.
Som jag drömt! Jag jagade kaniner, jag lekte med alla mina kompisar på en och samma gång.
Jag drömde oxå att MOR kokte massor utav kycklinglever till mig.
Tänk så besviken man kan bli när man vaknar och inser att ingenting hänt på riktigt.
Jag måste ha drömt om dessa saker för att du Lakrits idag fick sätta efter en kanin + att det faktiskt blev lite bus tillsammans innan allt regnet kom i eftermiddags. När det gäller levern, så var det naturligtvis för att jag fick en smakbit av din matte Elliot och för att jag verkligen tyckte det var en höjdare.
MOR säger att jag skall stänga datorn nu och gå och lägga mig. Men, jag har ju precis vaknat.... 2-beningar kan vara konstiga även gällande sovninvg. MOR tror tydligen att jag kan sova hur mycket som helst?
Hölassåkning...
Det var inte lite gräs som skulle räfsas upp. MOR, Ann & Marie kämpade hårt mellan 10-14.30. Trots detta så är det bara ca hälften av Appellplan som är klart.
Jag fick lite passivitetsträning, men när Lakrits kom så blev det banne mig svårt att stanna kvar på den plats som jag blivit anvisad. Så jag fick ligga lite ute men oxå sitta lite i bilen.
Men att åka hölass med polarna var dagens höjdare.
Det är inte lätt att sitta still för länge sidan om en riktig gosig tjej:
Synd bara att det inte blev någon träning eller något riktigt bus, himlen öppnade sig nämligen (för ovanlighetsskull)
Nu skall vi strax...
Det höga gräset på Brukshundsklubben är klippt och det finns en hel del gräs som behövs krattas upp. Detta får matte Helene, Ann & Marie ombesörja med medans jag, Elliot & Lakrits får passa på att passivitetsträna lite.
Kanske blir det lite lydnadsträning och eventuellt lite bus oxå om vi har tur.
Störtkruka...
Imorse när jag & MOR var ute på vår morgonrunda och står och småpratar med Guinness & Lena så dyker sömnige Danne upp. Han har köpt sig en VESPA som han använder när han skall ta sig till och från brandstationen (tur att han inte använder den vid utryckningar, för då lär nog elden ta fart ordentligt innan han är framme). Vespan var inköpt för att han hade tröttnat på att alltid få cykla eftersom att han ALDRIG längre får ha bilen, hon (Anna-Mia) skall alltid ha den sa han med en besviken min.
* Men jag måste säga att HAN var väldigt gullig där han satt på sin VESPA och med störtkrukan på huvudet.
Men det bästa av allt jag blev INTE rädd när han kom körande!
GUINNESS...
... jag hoppas att DU haft en bra vecka hos oss trots att MOR varit lite jobbig mot dig!
(men hon har gjort det för DITT bästa)
* DU har kommit ut varje morgon med mig & FAR
* DU har ätit frukost tillsammans med mig & FAR
* Förmiddagsrundan har DU gått tillsammans med mig & MOR
* Eftermiddagsrundan har DU gått tillsammans med mig, MOR & FAR
(vi har varit lite överallt, dagens längsta runda)
* Kvällsmaten har serverats DIG antingen av MOR, FAR eller ÄLDREMATTE
* Kvällsrundan har DU gått tillsammans med mig, MOR & FAR
* Nattarundan har DU gått tillsammans med mig & MOR
* DU har fått sovit närmast MOR
Däremellan har VI lekt/busat, vilat, ätit märgben, kelat med MOR.
Men DU har också fått stå ut med besök hos doktorn, tassbad & medicinering.
VÄLKOMMEN tillbaka igen om du vill!
För ER som inte varit på Walles B&B, en veckas vistelse kan alltså se ut enligt ovan.
Nu är det...
... tomt igen på Walles B&B.
Guinness blev hämtad vid ca 20.30.
Vi gick en tur tillsammans innan vi skiljdes åt, man kan inte bara skiljas så där helt plötsligt. När vi gått vår runda så kändes det väldigt konstigt när Guinness & Lena gick på sitt håll och jag & MOR på vårt håll.
När vi kom hem/upp igen så fick jag ett märgben som lite tröst. Det smakade smaskens. Jag tog det lugnt behövde inte stressa alls, det fanns ingen risk för att Guinness skulle komma och ta mitt och jag behövde inte bevaka var Guinness hade sitt.
Nu kommer jag att kunna inta mina favoritplatser igen, men jag har mer än gärna lånat ut dem!
Mitt 1:a videoinlägg...
Men vi är inte riktigt vana att bli videofilmade därav oviljan. Men jag lovar det kommer att bli bättre framöver.
Klicka på pilen i mitten så startar filmen (det tar en stund innan Guinness dyker upp).
FAR är bra...
Det innebar att vi inte behövde gå så långt som vi brukar, nu gick vi bara en liten bit och sedan fick vi dra iväg i frihet. Som vi sprang, ni skulle ha sett oss. Jag gillar att bli jagad, framför allt när den som jagar mig har svårt att hinna ikapp.
Precis när vi var på väg till bilen igen så kom en man med 2 Labradorer. FAR kopplade ett säkert grepp om Guinness, jag intog liggläge tills MOR kom fram och kopplade mig. Labradorkillarna var snälla och vi verkade nästintill osynliga för varann.
Jag är riktigt stolt över min kompis GBM, han har varit så snäll och duktig hela veckan.
Ha Ha, vad vi är...
MOR tog sig en liten morronlur i soffan. Men när hon legat där i en timme tyckte vi att det var dags för henne att stiga upp. Vi började pussa på henne och när hon började röra på sig blev vi så glada. Guinness hoppade upp i soffan och fullständigt vräker sig ner så att MOR trillar av soffan. Jag överfaller henne då, men Guinness ligger lugnt kvar i soffan. Guinness soffor är mycket bredare hemma och så är Lena betydligt mindre än MOR, därför får dom plats 2 vilket definitivt inte går här hemma.
När vi väl fått upp MOR så gick jag till min favvoplats & Guinness till sin, vårt gemensamma uppdrag var ju genomfört!
Vattenbyte...
Jag har sett det göras hur många gånger som helst så jag bryr mig inte längre. Men oj vad intresserad Guinness var. Jag tror nästan att han var på väg att äta upp den en gång, för MOR fick säga till honom på skarpen. När Helena åter stod på sin plats i LILLMATTES rum och hade fått lite mat, ja då stod Guinness kvar länge och väl och bara tittade.
Det behövs inte så mycket för att roa den killen inte...
Guinness ville att jag skulle lägga in en bild på henne så att han kan kika på henne dagligen. Kan en hund bli kär i en guldfisk?
Sista natten med...
Men vi har nästan hela lördagen tillsammans oxå. MOR skall inte hämta Lena & Torbjörn förräns ca 18.35.
Jag hoppas att det kanske kan bli en tur till Bulltofta eller någon annanstans så att vi kan rasta av oss lite. Jag tycker att Guinness piggnat till rejält nu, så jag tror att han skulle orka busa lite med mig i alla fall.
Ikväll har vi suttit ett par timmar i M-parken, det gick lika bra idag som förra fredagen. När vi sitter där så är Guinness den lugnaste av os all tre, men vi sköter oss så klart alla i alla fall.
MOR hade tagit med sig mitt favorittugg ut, dvs struts. Både Guinness & Tyrus verkade också gilla det. Tyrus har aldrig tidigare legat still så länge (det blir nog strutstuggsinköp av Tyrus matte & husse imorgon).
MOR frågade mig & Guinness om vi kunde tänka oss att sova lite längre imorgon, vi svarade i kör: "VI SKA SOVA PÅ SAKEN"
Pedikyr...
Först klippte MOR mina klor, sedan smörjde hon in mina torra trampdynor. Som jag njöt!
Som grädde på moset fick jag ligga kvar i hennes knä och mysa ytterligare en lång stund.
Innan MOR plockade undan tången & salvan så frågade hon Guinness om han också ville ha lite pedikyr. Han tackade för erbjudandet, men NEJ TACK!
Som MOR fått jaga...
Bara örondroppsflaskan kom i Guinness åsyn så drog han som ett skott genom hela lägenheten. MOR satte efter Guinness och jag i min tur satte efter dem båda. Det måste ha sett väldigt roligt ut.
Tillslut gav Guinness upp och åtta droppar fanns inmaserade i örat. Efteråt så kom han bara MOR kallade och han var såååå glad och tillgiven, svansen gick som en propeller.
Men redan idag ser det betydligt bättre ut, i alla fall i ytterörat och vad jag har hört så satte han igång och slicka sig på tassarna & klia sig i örat först framåt 07.15.
Tuggummi...
Trevligt att man lyckats med något positivt...
Idag har jag fått reda på något...
Var skall vi nu vara och busa du & jag Tarzan?
Jag kommer att sakna våra repor i rabatterna (till mormors stora förtret), våra gemensamma drickpauser direkt från vattenkranen, våra mysstunder med varsett grisöra på gräsmattan.
Inte mycket att göra, vi får väl försöka hitta något annat ställe att leka tillsammans på.
Ps. Tarzan, jag har hört att min MOR skall åka med dig till din uppfödare en dag i slutet på augusti. Ni skall träna lite ihop då. Jag tror du kommer att gilla det. Men du ska veta att min MOR kan vara ganska bestämd, alltså bara så att du vet!
Saxtorps dammarna...
Synd bara att jag har lite svårt för båda delar. Känner mig lite kass i jämförelse med mina träningskompisar (men jag hoppas att det lossnar för mig också en dag).
Ann-Sofi (Sandys matte) var snäll och ställde upp och tränade med oss idag. Det blev bara jag & tjejerna ( Lakrits & Sandy).
Nästa vecka skall vi träffas på nästan samma ställe, det gillar jag för här var det lajbans att träna. Så mycket vatten och så fin natur. Viktigt till nästa vecka är att jag & MOR ser till att ha gjort vår hemläxa. I 2-beningsskolorna lär det vara så att om man inte fixar läxor/prov så kommer man inte så långt. Är det någon som vet om det samma gäller för oss 4-beningar?
Guinness, förlåt att vi åkte iväg utan dig. Men MOR tyckte att det kunde vara skönt för dig att få vila ifrån mig lite. Hoppas att FAR tog väl hand om dig, det tror jag att han gjort.
Jag är jätte...
Guinness var betydligt mer svårflörtad idag. Det blev ett par kloavtryck till i badrumsmattan. MOR & FAR lider lite (mycket) när dom behöver tvinga honom, synd att han inte förstår att det är för hans eget bästa...
När han väl är i badkaret så är det ganska OK, han t o m sätter sig vilket jag kan förstå. Att stå upp i 10 minuter är för jobbigt även om man är lite förskräckt. Idag var det inte nog med tass-bad, det skulle också droppas öronmedicin i örat. MOR passade på när han ändå var tvungen att sitta still. Det var en liten pärs, men tillslut när MOR masserade lite försiktigt verkade det som om det kändes lite behagligare.
Fredag/lördag får han stå ut med MORS/FARS behandling och sedan är hans matte/husse hemma igen och förhoppningsvis accepterar han "behandlingen" bättre med dom.
Men "behandlingen" är nog inte helt avskräckande, han tyr sig väldigt mycket till MOR trots allt. Emellanåt, kan jag tycka att hon daltar/kelar lite väl mycket med honom... men det är OK eftersom han är sjuker.
Så har man också...
MOR hade tagit fram en vägbeskrivning, men den vart inget bra. Vi körde lite vilse och blev lotsade lite via telefon. Till slut så var vi framme på hos Bruksveterinärerna i Svedala.
Christina, som arbetar där tyckte gott att Guinness kunde visat vägen, han har ju varit där så mången gånger förut. Det höll vi alla med om.... men nu vet vi till en annan gång.
Jag fick mig en liten rundtur i naturen runt omkring med ÄLDREMATTE medans MOR var inne på kliniken med Guinness. När vi satt i bilen tillbaka så berättade MOR vad dom gjort med Guinness och vad som nu måste göras för att han skall bli bättre fortast möjligt igen.
Jo, först fick dom vänta en bra stund, då passade Guinness på att slå en liten drill på receptionsdisken. Ooops hade MOR sagt och då hade Christina bara skrattat och sagt: "inga problem jag torkar".
Sedan blev det ytterligare väntan, då passade MOR på att väga Guinness. Matchvikt ca 30,4.
När de äntligen blev Guinness tur så fick MOR berätta vad problemet var för doktor Niklas. Undersökningsbordet sänktes ner, Guinness fick kliva på, bordet hissades upp. Först blev det tass-kontroll, det var bara lite "rester" kvar i vänster framtass (tass-badningen som MOR gjort verkade redan att ha hjälpt). Sedan blev det öron-kontroll, vilket var mindre roligt. MOR kunde inte själv hålla Guinness kvar på bordet så Niklas fick be Mia om assistans. Bordet sänkter ner och Guinnes fick hoppa av. Stackarn, han bara skakade och skakade på huvudet. Niklas gick iväg och kontrollerade några prover som han tagit . Kom strax tillbaks och sa att det fanns lite av varje i örat. Kortison slapp han denna gång men örondroppar var ett måste och mera tass-bad och mera öronrens...
Hujeda mej, hur skall detta gå?
Det sista MOR frågade innan vi lämnade kliniken var om hon åkt dit i onödan (för då kanske Lena & Torbjörn blivit arga på henne). Men Niklas sa att öroninflammationen inte hade kunnat gå tillbaka av sig självt.
ÄLDREMATTE...
Hon är förlåten, bara hon inte gör om det igen...
Nä, nu skall jag gå och mysa med ÄLDREMATTE!!!
Jag drog & ville...
Det har kommit lite rapporter...
... från "Over there", dock ej från LILLMATTE själv ännu.
Tänkte kanske att ni skulle tycka det var roligt att höra hur hon/dom haft det hitintills:
Allt hade gått bra med flygbyte på Heathrow, tull mm på flygplatsen i Miami. Frida var rätt stolt, hon hade skött snacket (och hon som inte kan någon engelska!!!). Dock var ingen Anna/Jocke/Iza/Elias och mötte upp, men smarta som tjejerna var så satte dom sig bara ner och väntade.
Det blev bad i poolen direkt som ligger ca 100 meter från lägenheten dom bor i. Omringad av palmer som LILLMATTE tydligen är OTROLIGT fascinerad av.
Dag 2 blev det 2 ½ timmes badande på Fort Lauderdale stranden. Trots insmörjning med hög solskyddsfaktor så blev LILLMATTES hud lite rosa. Men det brukar sätta sig snabbt och gå över i brunt.
Besök gjordes i ett par affärer i WPB (West Palm Beach), LILLMATTE handlade inget (måste ha varit något fel på henne eller så har hon tappat pengarna). Jo, hon köpte en medium Smoothie, som var stor som en XL om det varit hemma i Sverige (undrar hur stor en XL då är i USA?)
Dag 3, Jocke drar iväg till Minneapolis med alla tjejerna. Mike pappan i familjen där de alla skall bo hämtade dem på flygplatsen och tog dom till golfbanan och bjöd på lunch.
Dag4, de andra tjejerna har börjat spela fotbolls cup. Frida har Hejat på som attan, det är hon väldans bra på det vet jag. Dagen avslutades med ett besök på Valley Fair, ett MEGASTORT nöjesfält. Så här skrev Jocke: Efter matchen åkte vi till Valley Fair, och det är här Fridas dröm som hon har haft sen hon var liten slår in. Frida var i ett konstant lyckorus från att vi åkte den första roller coastern till ungefär halva bilresan hem sent på kvällen. Frida var så uppspelt så hon blandade svenska med engelska i en salig röra, speciellt efter att ha åkt den gigantiska gungan, då skulle ni ha sett henne!!! Lite annat som inte direkt handlar om LILLMATTE, men indirekt och som är himlans kuligt. Jocke skrev också: När Iza & jag åkte en av de värsta bergochdalbanorna så sa hon att vi skulle släppa taget om vagnen och skrika: Yeeeea baby, det gjorde vi med följden av att jag svalde en STOR fluga eller möjligtvis en humla. Allt jag hann säga var: Yeeeooo.
Fia, åkte även den gigantiska gungan och med tanke på hennes ansiktsuttryck hade hon nog haft nytta av en blöja, hon såg helt förskräckt ut men tyckte ändå att den varit rolig.
Det verkar som om LILLMATTE trivs och har det både bra och roligt!!!
Fortsättning lär väl följa...
Ps. Jag börjar sakna henne lite nu.
Så paff...
När vi varit ute på förmiddagsturen och kom hem så förväntade vi oss att ingen skulle vara uppe (FAR sover alltid till minst kl 13, idag sover han fortfarande trots att klockan är 13.40). Vi kliver in genom dörren, stannar i hallen som vi brukar, för att få en liten godbit. Men så plötsligt får jag syn på ÄLDREMATTE som bara sitter där i soffan utan att säga ett ljud. Jag blev så glad att jag rusade till henne och Guinness efter. Hon blev väldigt välkomnad kan man lugnt säga.
MOR då, ja hon blev inte riktigt lika glad från början, hon blev mest lite skrajsen, trodde det var en inkräktare...
Tyvärr fick vi inte rå om ÄLDREMATTE så länge. Hon kom bara för att låna bilen så att hon och några kompisar kunde åka och bada. HYGGLIGT ATT INTE JAG FICK FÖLJA MED, hon vet att jag älskar att bada ju!!!
Inget bra, inget bra...
... Guinness öra är så rött så rött. Han har haft en tuff natt även inatt.
MOR har pratat med djurdoktorn och väntar på att han skall ringa tillbaka. Så här kan GBM bara inte ha det. Förmodligen behöver han medicin stackarn.
Jag vill ha tillbaka min pigge lekkompis... jag försöker få igång honom lite men han är jäkligt svårflörtad måste jag säga.
Nu är det till att hoppas...
Guinness ville inte riktigt göra det han skulle på vår kvällsrunda, så vi fick göra en "Guinnessare", dvs ta en extra runda om Davidshallstorg och det hjälpte tydligen.
På torget var det full rulle. Alla polispatruller hade tydligen samling där efter att dom varit ute och jagat huliganer. Inte hund-huliganer utan fotbolls-huliganer. Jag har hört att dom inte är att leka med ibland. Dom kan bli väldigt aggressiva om inte deras "lag" vinner. Idag blev det visst 1-1 mellan Malmö-Djurgården så då måste ju alla vara glada, eller kanske inte.
Nu är det hemska...
Han kände säkert på sig vad som var på gång när MOR & FAR gick in i badrummet. Guinness hade gömt sig bakom soffan. MOR fick gå och hämta mitt halsband och locka honom med sig, det gick bra ända fram till badrumströskeln, sedan var det tvärstopp. Lite kamp, men när han väl var inne i badrummet och upplyft i badkaret så stod han som ett ljus. Han var riktigt hjälpvillig när tassarna skulle schamponeras in. Schampot måste sitta i 10 minuter innan det får sköljas av och då tyckte han det var lika bra att sitta själv oxå så länge.
Kan man vara lugnare?
Usch, vad jag mått...
Efter att vi varit ute och köpt koppel så kände jag att jag mig lite orolig i magen. Så när jag ändå tog mig en tur förbi mattan i hallen så gjorde jag av med obehagskänslan. Lika bra tänkte jag, men inte helt uppskattat från 2-beningarna, dom tyckte att det fanns mer lämpliga ställen. Vaddå hade det varit bättre i LILLMATTES säng? Nej, just det!
MEN NU MÅR JAG PRIMA IGEN!!!
Hjälpmedel...
MOR har köpt ett sele till mig för att testa och se om det underlättar för hennes händer när hon är ute och går med mig. Jag satt/stod så himla snällt när rätt storlek prövades ut, så försäljaren kom fram och frågade vad jag, en sådan snäll kille, skulle ha det till... jag förstår att det förvånade honom.
Selet åkte på direkt i djuraffären och fick sedan sitta kvar hela vägen hem.
Resultat: Verkade OK för MOR och så även för mig faktiskt, det trodde jag inte när jag fick det på.
Det andra hjälpmedlet är en burk mjukgörande tassalva som MOR skall sätta på mina mycket torra trampdynor. Jag tror att jag kommer att uppskatta det. Men först måste vi ha lite pedikyr...
Andra örat...
Det gick lite mer "smärtfritt", dock användes samma metod.
Skönt nu är det bara tassbadandet kvar, men det får nog MOR &FAR hjälpas åt med.
Ett öra klart...
Det här kommer att ta tid att få i Guinness örondropparna oxå i andra örat är jag rädd för. Undras om inte jag farao får tillbringa mestadels av dagen i LILLMATTES säng, det verkar så!
Jag tycker så synd om...
Han har haft en tuff natt med kli i örat och irriterande tassar och nu håller MOR på att förbereda för en behandling. Det skall tydligen bli tassbad samt att något skall droppas in i hans öron.
Jag tror faktiskt att jag går och lägger mig i LILLMATTES säng så länge, det är nog bra om jag inte är ivägen.
Guinness, jag önskar att mina pussar skulle kunna hjälpa dig att bli frisker...
WALLE AND THE FLATTERS...
Nu när namnet är klart, kommer vi snarast att börja jobba med "repetoaren".
Jag kan lova att det blir drag när vi sätter igång.
Smakprov kommer att komma så småningom.
Walle and the Flatters...
(Priset kommer snarast möjligt att delas ut)
STORT GRATTIS!
Tävlingen är härmed avslutad.
Instabilitet...
Det är ordet som blogg.se använder för tillfället om sitt system. I 2 dagar har systemet inte varit som det brukar, men "dom" arbetar på problemet. Jag har mailat "dom" och sagt att det är viktigt att dom fixar till problemet snarast. Jag får nämligen abstinensproblem när jag inte kan blogga, undrar om det kan vara farligt?
Röstning...
Jag klarar inte av att själv utse någon vinnare, jag måste ha er hjälp. Jag har plockat ut de 5 bästa förslagen. Det namn som får flest röster kommer att bli vårt gemensamma bandnamn.
WALLE AND THE FLATTERS
THE CUTE-NOSES
FLATTING KINGS
FLAT OUT MUSIC (flat out betyder: rent ut, rakt i ansiktet, för fullt, i full fart, maximalt, helt slut, utmattad)
ROLLING FLATS
Tack för er medverkan!
Vi står inte lika högt i kurs...
MOR var nästan gråtfärdig när vi kom hem, hennes händer värkte så och inte blev det bättre av att vi inte riktigt gick "FOT" hela vägen om man säger så. Men hon måste faktiskt förstå att det inte alltid är så lätt när det finns så mycket att vara nyfiken på. Påfåglar, änder, ankor, gäss, svanar, hundar, barn, vuxna & sist men inte minst alla dessa underbara dofter både i mark & på träd. Sedan kan ju inte jag rå för att Guinness inte vill gå på samma håll som mig hela tiden, eller kan jag det?
Jag tror att vi får skärpa till oss ordentligt annars är risken stor att vi får slå en knut på en viss del, eftersom att vi nog får hålla oss väldigt länge. MOR har också lite försynt "hotat" med att annars får hon gå ut med oss en och en och då får den andra ligga ensam hemma under tiden. Så det är bara upp till oss själva att välja.
Oooops...
Måste stänga ner snabbt säger MOR med barsk stämma.
GODNATT, vi hörs imorrn!
VILKEN LUGN...
Det blir snabbt mörkt om kvällarna nu och försäkerhetsskull så gick vi inte genom M-parken, dumt att utmana ödet. Men vi höll ett extra öga på MOR i alla fall, vi är hennes alldeles egna LIVVAKTER.
Det är en så härlig kväll, så jag tog datorn och satte mig ute på "ballan" (balkongen). Inte mer än ljudet från mina tasstryckningar hörs. Inga ljud kan kanske tyda på att det är dags att gå och dra täcket över nosen.
Vi kan verkligen...
När det är en så finfin kväll kan man bara inte sitta inomhus. ÄLDREMATTE kom och vi gick ner på stan och tog en fika på Espresso House.
MOR & ÄLDREMATTE satt och tittade på 2-beningar som gick förbi. Jag & Guinness låg och spanade på snygga tikar som trippade förbi.
En liten flicka med sin mamma kom närmre och närmre oss, flickan ville gärna hälsa men MOR sa att vi kunde skrämma henne eftersom att vi är så pussiga av oss. Hon pussade på sin mamma och då visade jag att jag kunde pussa på min MOR. Då skrattade flickan glatt. Gulligt va?
SEBB
Här är en finfin bild på Sebb. Jag måste erkänna att jag inte trodde att du skulle se ut så här. Men jag måste säga att det inte var till någon nackdel. Det skall bli jätte kul att träffa dig någon dag framöver.
FAR blev rejält...
Guinness han hann bara ur bilen och så började han med sina jämfota hopp. Han blir så lycklig så det är knappt sant. Alla runtomkring honom tittar och skrattar när han håller på med sina cirkuskonster.
Vi gick den vanliga runda som väl är ca 5 km. På halva vägen stannade vi till på hundrastplatsen där vi fick lov att springa av oss lite. PG-Guinness hade bara en sak i huvudet, ja att FAR skulle kasta pinnar med honom. Att han bara orkade, jag & MOR satte oss i skuggan. Innan vi började traska hemåt så sörplade vi i oss 1 1/2 liter vatten (ja inte rikitigt vi bjöd FAR på lite också). Innan vi kommer till parkeringen så tar vi och sticker in huvudena under en hög vattenkran, det är jätte viktigt att hålla huvudet kallt i dessa dagar.
Nej, nu måste jag ta igen mig lite, på återhörande...
Som vi har busat...
Vi sprang och jagade varann, in genom den ena balkongdörren, igenom sovrummet, v-rummet och köket, sedan ut genom nästa balkongdörr. Ja så höll vi på ett par varv, ibland var jag först ibland Guinness, berodde på vem som hade det mest intressanta i munnen.
Det ryktas om att det skall bli en Bulltoftatur senare idag för att vi skall få springa av oss ordentligt. Jag frågade Guinness om han hade något emot det, men det hade han så klart inte.
Dagen har...
Imorse ville vi ha samma leksak, men det såg MOR & FAR till att vi inte fick. Så direkt fick vi klart för oss vad som gäller när man är på Walles B&B.
Det har varit väldigt varmt & kvavt, kanske därför vi varit extra slöa. Har mest legat och tagit igen oss.
Jag försökte få igång Guinness lite efter att vi tittat på firandet av Kronprinsessan Victoria, men nä, han ville inte leka med mig.
Dock blev det lite bättre fart på honom när vi kom ut. Hörde vid ett tillfälle att FAR frågade om han skulle med tåget, han hade jädrans bråttom. När vi kom hem igen så skyndade han sig in för att "sno" den roliga lilla kycklingen som MOR har på sin säng. Han hoppar upp och tar den varje gång han är här, gärna flera gånger. När MOR tog den ifrån honom blev han sur och gick och lade sig. Nu sitter den inte på sängen längre, tror att den får ligga undangömd på ett säkert ställe i en veckas tid.
Nä, nu har MOR gått & lagt sig och hög tid även för oss andra. FAR har legat och snarkat i soffan en stund, men han hävdar med bestämdhet att han inte sovit, hm ... får nog filma honom nästa gång för att kunna överbevisa honom.
Efter en lång promenad i strålande väder...
Oj, vad vi sörplade i oss, säkert en halv liter var
Nu kallar Guinness...
... på mig för 3:e gången. Nog bäst att jag loggar ut och går och lägger mig.
Men allra helst skulle jag vilja sitta uppe tillsammans med MOR, för hon vill inte gå och lägga sig förräns LILLMATTE hört av sig från MIAMI och att vi vet att hon är i tryggt förvar.
Men MOR lovar att väcka mig när LILLMATTE väl har hört av sig. Kan tydligen ta lite tid att ta sig igenom alla säkerhetskontroller...
KVÄLLSMYS...
Det gäller allt att passa på när vädret inbjuder till kvällsutomhusvistelse, mycket skönare än att vara inomhus.
Vi packade ner en filt & lite dricka och spatserade sedan ut i M-parken där Tyrus & Camilla också slöt upp.
Vi tillbringade ett par trevliga timmar där tillsammans. Alla vi tre killar, kom jättebra överens.
Ölisen, FAR & Guinness
Camilla, Tyrus & söta lilla jag
Loke, tittade oxå förbi (men hade mest ögon på köttbullepåsen som Camilla hade i sin ägo
Jag i närbild
Redan så tomt...
Vi kunde knappt skiljas från varann imorse, vi kramades & pussades gång på gång. Innan LILLMATTE stängde ytterdörren så viskade hon i mitt öra att både jag & Guinness får ligga hur mycket vi vill i hennes säng. Hon bäddade inte ens för att vi skall kunna gosa ner oss ordentligt. Hon är omtänksam min LILLMATTE.
Jag lovar att hon skall få världens bästa välkomnande när hon kommer hem igen!
Något ovanligt verkar vara...
... på"G".
LILLMATTE har sprungit omkring och förflyttat sina kläder från sin garderob till matbordet i v-rummet. Sedan hjälpte MOR henne med att lägga ner allt i en stor väska. Resväska, heter det visst.
Imorgon skall hon tydligen ge sig ut i vi(l)da världen. Jag har förstått att hon skall åka ganska långt bort där dom pratar ett språk som inte jag förstår, jag förstår ju bara två, hundiska & männsiska.
Det har pratats & pratats om när du kommer dit skall du göra si och när du kommer dit så skall du göra så. Oj vad hon skall behöva tänka på mycket. Jag skall hålla tassarna för henne, men jag är övertygad om att hon kommer att hamna/landa där hon skall. Har kikat lite på hennes biljett och där stod: CPH-LHR-MIA, glasklart för mig, hon skall alltså åka till Miami via London. USA låter häftigt & stort, jag tror att det kommer att bli en oförglömlig resa för henne. Hela 3 veckor skall vi vara ifrån varann, jag hoppas verkligen att vi båda skall klara av detta. Det kommer nog att bli tuffast för MOR är jag rädd för, men jag är ju hemma som tur är.
Sedan skall vi passa Guinness fr o m imorgon så då blir antalet familjemedlemmar detsamma i alla fall hela 1:a veckan och då lär MOR ha mer än fullt upp...
Förresten Guinness har varit här en stund redan idag, det var tydligen några hantverkare hemma i deras kök och de var inte helt förtjusta eller i behov av en extra "hundlangare". Jag hoppas att allt "löste" sig på bästa sätt.
Oj, vad det blev...
... fart på era geniknölar.
Jag trodde att det skulle trilla in si så där ett par stycken förslag, men ack vad jag bedrog mig. Jag kommer att få ett sjuhelsickes jobb när JAG skall välja ut vinnarnamnet.
Tyrus husse trodde...
Han övertalade MOR... som släppte mig. Jag sprang ett par varv och lekte med Tyrus. Men eftersom han är så långsam, lite lat men mycket lydig så hängde han inte på när jag drog iväg till kattmaten. Jag hörde hur Kristoffer rusade efter men han hade inte en chans. Jag hann göra ren tallrik innan han var framme hos mig. Jag blev lite rädd när han fyade mig. Kopplet åkte på men sedan av igen och jag fick följande kommando av honom: "spring nu tillbaka till MOR" och LYDIG som jag är så gjorde jag det. Till min stora förvåning så var hon inte arg. Måste nog börja fundera på om man inte tjänar mer på att lyda... än att inte lyda.
Vi fortsatte vår kvällsrunda, jag i koppel & Tyrus utan. Ja, så kan det va!!
I M-parken träffade vi på Sigge & hans husse. Jag beklagade mig lite till Sigge och sa att han inte riktigt sköter sin bloggsida. Jag är inne varje dag & kikar, men... samma inlägg dag efter dag kommer upp.
Bloggtävlingsdax...
Men först måste vi ha ett passande namn.
Den som kommer att komma på bästa namnet kommer att belönas (alltid belöning i mina bloggtävlingar, det skall vara lönsamt att deltaga). Vill dock bara påpeka att "domaren" dvs jag, kan INTE mutas.
LYCKA TILL!
Ps. Tävlingen varar t o m söndagen den 15 juli
Äntligen...
Nu ligger det 2 "LYXIGA" snygga mjuka mattor på plats ovanpå ett matthalskydd, så att jag inte skall kasa omkring när MOR tar svängarna lite för häftigt (skojade bara, MOR är en bra bilförerska, håller sig på rätt sida och så).
Jag nästan längtar tills jag skall ut och åka nästa gång.
TACK Lena & Torbjörn för att ni förgyller mitt bilbursåkande.
Fint stadsbesök...
Elliototten & Ann har varit på besök hos oss, ja inte hemma i lägenheten, för det funkar inte när FAR måste sova, så det får vi ta nästa gång.
Vi träffades på parkeringen bakom Stadsteatern, sedan promenerade vi genom Kungsparken/Slottsparken vidare till V:a Hamnen. Där stannade vi och tog en fika. Sedan tog vi ett annat håll hemåt, ville visa Malmö Stad så mycket som möjligt.
Vi hade ingen möjlighet att springa lösa, men vi fick ändå busa lite, pussas lite, men framför allt fick vi umgås. Jag gillar min brorsa, han är så söt mot mig, åmar/kråmar sig på ett mysigt/gulligt sätt.
Innan vi skiljdes åt så fick jag en godispåse av Ann, den var fylld med en massa smaskigheter. TACK SÅ MYCKET, säger jag igen nu när jag tittat djupare i påsen.
Det blev rejält svart på himlen och regnet kom ca en halvtimme innan Elliot & Ann kom men sedan var Vädergudarna med oss hela tiden på vår runda, vilket vi tackar ödmjukast för. 3 timmar var det uppehåll, men minutrarna efter att vi kom in genom dörren så började det regna igen. Ibland har man tur!
Nu måste jag vila, det tar på krafterna och vara guide!
Ömsom lydig ömsom...
Jag själv tycker det gick rätt skapligt. Jag kom och lämnade dummyn, men det var så klibbigt att jag efteråt bara kände att jag behövde svalka mig lite. Första stället blev jag bara lite avsvalkad om benen och magen så när jag drog andra gången så fick jag springa ganska långt in i skogen för att hitta ett ställe där hela jag kunde bli avsvalkad. VAR DETTA VERKLIGEN SÅ HIMLANS FARLIGT? Jag kom ju tillbaka...
En sommardag hos...
...Tarzan.
Idag åkte jag, MOR & LILLMATTE ut till Tarzan & Co. Vi busade som vanligt och hade jätte kuligt. Men det var riktigt varmt så vi fick dricka mycket 
och vila lite samtidigt som vi fick tugga på smaskiga grisöron
Men roligast hade nog Tarzan när han blev jagad av MOR när han stulit en av hennes skor
Jag ville inte åka hem, men jag blev tvingad, se själv:
Då var det överstökat...
... för denna gång, alltså besöket hos hunddoktorn Kerstin.
Vi körde i god tid för att inte komma försent pga det stora vägarbetet. Men trafiken flöt på bra och vi var i Löddeköpinge redan 17.10, alltså en halvtimme innan avtalad tid. MOR & jag gick en lång runda. När vi kom in i väntrummet så blev jag lite stressad. Det luktade förbaskat mycket tik. När jag äntligen hade kommit lite till ro, ja då kommer det in en 2-bening och vill hälsa. Lite skum blev jag allt och skällde lite på honom innan jag förstod att han var riktigt hundvänlig. Efter 25 minuters väntan så var det äntligen min tur. Jag fick sätta mig ner och MOR fick öppna munnen på mig. Då riktade Kerstin en strålkastare rakt i fejset på mig och kikade in i munnen och sa direkt bara OK och släckte lampan. Det jag har i munnen är vårtor, men att Kerstin aldrig tidigare sett dem sitta där mina sitter. Hon förklarade att dessa skall försvinna av sig själv och att de kommit av min kropps eget immunförsvar som jag håller på att bygga upp. Så har jag tur kan de vara bort inom det närmsta, men det kan också ta lite tid till. Men eftersom att jag inte är alls irriterad över dem, så gör det inte så mycket. MOR skall hålla lite koll på dem så att de inte förökar sig mer, annars tar Kerstin en ny titt när det är dags för höftledsröntgning i mitten av september någon gång.
När MOR betalat så frågade hon om det var OK att hon också vägde mig. Tyvärr sa Kerstin att det var helt OK. Men jag gillar inte den där vågen, den verkar så farlig. MOR försökte lugnt och stilla att få upp mig en gång, men sedan lyfte hon mig om alla 4 benen och satte ner mig och sa: STÅ. Jag stod orörlig, vågade inget annat. Matchvikt: 31,2, jag verkar till att hålla mig däromkring nu vilket Kerstin tyckte var väldans lagom.
Snart är det dags...
Håll tassarna för mig att allt går bra och att doktorn är snäll när hon skall titta mig i gommen.
MOR har också berättat att jag skall ställas på vågen, lika bra när vi ändå är där. TYCKER HON JA!
Vi hörs om några timmar!
Ha ha, MOR och jag skojade rejält med...
När vi gick förbi Espresso House så satt Elnaz, Anna & Isabella där och tog en fika. Ja, även Sessan var med. Oj vad kul det var att träffa henne. Men jag skall erkänna att jag inte riktigt kände igen henne, hon hade blivit lite rundare än sist vi sågs. Men det spelade inte så stor roll, vi lekte lika bra för det.
När vi skulle gå vidare bad Anna om att få en puss av mig. Jag gav henne en riktig blöting och då säger MOR: Jag skall inte berätta vad han åt precis innan runt hörnan (vilket bara var ett skämt). Vilka garv det blev på EH-uteserveringen. Undrar om Anna ber om en puss fler gånger???
Man kan knappt ha det bättre...
Det började att jag fick hoppa in i bilen för att MOR skulle gå och köpa lite dricka att ha med till Marie. När hon sedan kom tillbaka hade hon både Guinness, Bigge & Lena i hasorna. Båda killarna fick knö in sig i min bur. Det fungerade bra, dock såg lillkillen Bigge till att ta för sig ordenligt med plats, en riktig liten fräckis är han.
Marie hade ordnat det så mysigt för oss alla, både fyrbenta & tvåbenta. Vi 4-beningar kopplades i vars en krok, så att vi hade gott om svängrum. 2-beningarna hade fått vars en stubbe att sitta på och ett bord fanns i mitten.
Elliot var först ut i "nattaspåret", Marie gick med för att dom inte skulle gå vilse. De kom tillbaka bra trötta efter en ganska bra stund.
Sedan var det min tur, Ann gick med oss för att inte vi skulle gå vilse. Hur gick det för mig, nu när jag för första gången fick gå ett spår som legat mer än 12 timmar? Jo, inte för att skryta, men det gick faktiskt mycket bra. Men jag var också rejält trött, lite under och mycket efter spårandet. Men det var ett roligt spår med mycket nässlor, buskar mm. MOR klagade lite att hon brände sig på fingrarna, men vi då som hela tiden fick ha nosen i dem, hur skönt tror du det var? Nej, just det sluta oja dig. Var glad nu för att du & jag fick en jättefin spårlina av Marie som gör att du MOR inte får så ont i dina fingrar, vilket gör att vi kan spåra vidare...
Sedan var det Guinness tur. MOR fick gå med dom och fick också förtroendet att plocka ner ALLA snitzlar. Guinness var också en slagen kille.
Siste man ut, var en tjej. Äntligen sa Lakrits och sprang iväg med Marie & Ann i hasorna. Lakrits fick ett lite snällare spår, som Ann lagt tidigare imorse.
När alla hade spårat så blev det en mysig fikastund. Marie hade stigit upp extra tidigt och bakat scones och packat kylväskan, med gott pålägg.
Titta så mysigt! Elliot höll sig framme så klart, Bigglos tog sig en lur. Vi andra var höll oss där vi blev platsade (i alla fall när bilden togs)
Här sitter jag i min ensamhet:
Här sitter vi "THE BLACK GANG" samlade på tillbakavägen till bilarna, härligt gäng va?
Från vänster: Guinnes, Bigge, jag, Lakrits & Elliot
Finns det hjärterum så finns det stjärterum:
Det gick ju bra, trots...
Alltså när vi 3 killar, Guinness, Bigge & jag kom tillhopa hemma hos Guinness.
Jag tyckte att vi var jätte lugna och skötte oss alldeles utmärkt. Kanske 2-beningarna har en annan uppfattning men det kan inte jag uttala mig om.
Vi påbörjade en liten dragkamp, med ett par av Lenas gamla pyjamasbyxor/långkalingar. Jag drog i ena änden, Guinness i den andre och Bigge drog i mitten. Det var skitlajbans tills att Lena kom och avbröt det hela för att inget onödigt skulle hända.
VARFÖR GÖR 2-BENINGAR ALLTID SÅ, DVS AVBRYTER NÄR MAN HAR SOM ROLIGAST?
Men trots detta så är jag jätte tacksam för att jag fick vara hos ER istället för att jag skulle fått legat ensam hemma.
Ps. Guinness hoppas du går i säng snart, för imorgon är det dags att spåra och inte vilket spår som helst, Marie har varit ute och lagt ett "nattaspår". Det gäller nog att ha näsan i topptrim, vi som bara är vana vid spår som legat 1-2 timmar. Det lär bli en utmaning tror jag.
Ikväll har jag...
Jag låg och tog mig en tupplur i LILLMATTES säng då jag hör att FAR sätter tänderna i ett smarrigt äpple. Jag är nere från sängen i ett nafs och snabbt som attan rusade jag sedan fram till FAR och snäll som han är så fick jag min dagliga äpplebit.
Men lite roligt blev det trots allt...
Jag har alltid undrat hur det känns att vara en älg. Nu har jag svaret, men inget jag rekommenderar.
Jag trivs bättre så här:
När man har det tråkigt...
Så här gjorde jag, dvs smög in och mös i LILLMATTES säng
och det bara...
Men man får helt enkelt bara bita i det sura äpplet och bege sig ut, oavsett väder och vind. MOR får dra på sig regnstället och så är det bara att traska på för oss båda.
Det kändes lite bättre när vi var ute nu på förmiddagen, för då kom Guinness & Biglos ut precis efter oss, så vi slapp gå ensamma. Det är alltid roligare att ha lite sällskap. Vi gick en bra runda i regnet, vi t o m gick ner i en av fontänerna i Pildammarna och "svalkade" av oss lite. Vi kände att det behövdes...
Guinness, ja då är vi...
Jag har Wallanders B&B och du har Guinness Drop in.
Hur har det varit att få in en sådan liten gosig 5 månaders "SNORVALP" vid namn Biglos i ditt hem? Jag hoppas att han sköter sig ordentligt och att du lär honom veta hut om han skulle göra något som varken du eller jag får göra.
Jag träffade honom i parken med din matte och jag måste säga att han var en riktigt mysig liten krabat. Dock tyckte jag att han luktade TIK, jag fick undersöka honom extra noga för att bli säker på att det verkligen var en kille.
Men var höll du hus? Jag hade förväntat mig att få se dig också ikväll.
Hörde förresten talas om att våra 2-beningar varit och shoppat loss riktigt ordentligt i eftermiddags, ja i alla fall din matte. Hon handlade så mycket att hon fick anlita en egen bärare, det säger inte lite... Jag hoppas verkligen inte att det var dina hamburgarpengar hon satte sprätt på. För det har inte levererats någon mat till våran frys ännu. Så för säkerhetsskull kolla upp detta.
Det hjälpte tydligen...
Så här i efterhand var det nog ganska så bra att MOR skulle titta klart på det där TV-programmet trots allt. För när vi kom ut så föll det inte ens en liten droppe. TACK, vem det än är som styr vädret där "uppifrån"!
Jag blev ganska blöt i alla fall, för det har ju som sagt kommit en hel del millimetrar tidigare under dagen/kvällen som gjort att det bildats ganska så stora vattenpölar.
Sedan träffade jag lite polare, Sigge & Tana. Dom fick vara lösa men inte jag, lite taskigt av MOR men har man gjort bort sig så har man. Förtroende kan vara ganska så svårt att bygga upp igen, men vi håller på, sakta men säkert. Men "vi" får ändå inte vara lösa i M-parken och MOR & jag är så plikttrogna, så det var nog av den anledningen som jag fick vara kopplad. Klart det måste vara så, inte kan MOR vara så grym annars?
Får det verkligen lov...
I sådant här väder kan man inte va ute, inte ens fast man är en hund som gillar att bada. Men allt detta våta som kommer uppifrån är inte så skönt. Lite uppehåll in emellom hade väl inte varit för mycket begärt, eller?
Jag är jätte rastlös nu, har inte rastats som vanligt idag. Nu ser MOR något på TV, viktigare tydligen än att gå ut med mig, så det lär väl dröja ett litet tag tills jag får komma ut på kvällsrundan. Nu skulle man bott i ett hus och varit en katt med en sådan där egen lucka så att man kunnat gå in och ut när man velat.
Ooops, MOR börjar röra på sig, nu verkar det vara dags.
Hej så länge!
2 x 1 timme...
1:a turen blev runt Pildammarna, vädret var toppen och vi gick så fint båda två hela rundan. Riktigt njutbart för oss alla 4:a.
2:a turen, sista kvällsrundan blev i lite mer stadsmiljö. Tyrus husse bad oss köpa sockerkaka (det måste finnas någon ingrediens som gjort honom sockerkaks-beroende).
MOR & Camilla blev sugna på på Chai/Kaffe-Latte och därför tog vi vägen om E-house.
Måste nog erkänna att vi inte gick riktigt lika fint denna runda, men det är inte så lätt att ha en dräktig prick-hund framför sig. Men vi skärpte till oss båda när Camilla "hotade" Tyrus med att han inte skulle få någon sockerkaksbit. Man ställer upp för sina kompisar i alla väder!
SVENSK STAVNING ÄR INTE ALLTID...
Så här stod det på en handskriven lapp som var uppsatt i ett fönster på ett Kebabhak :
"SÖMESTER STÄGT, 30 JUNI - 1 AGUSTI"
VADSLAGNING...
Jag tror inte det tar så lång tid ens, men MOR är lite mer tveksam.
VEM SKALL VINNA VADSLAGNINGEN, JAG ELLER MOR?
Så klart håller väl alla ni 4-benta på mig, eller?
Ps. Vinner JAG så får jag bestämma vad jag vill hitta på för kulighet och vem jag vill ta med mig. Vinner MOR så har jag lovat att inte äta kattmat mera.
Hårdträning...
Men jag kan inte riktigt sätta tassen på varför jag inte riktigt vill hålla kvar dummien tills MOR säger TACK eller varför jag knappt vill öppna gapet och greppa om den när jag sitter still. Men jag håller gärna dummien i munnen om vi går fråmåt, men så fort vi stannar/saktar in så släpper jag den.
Men jag har lärt mig andra saker efter idogt tränande så även detta skall väl kunna gå förhoppningsvis för annars tror jag inte att det blir så kuligt för någon av oss.
Överraskad & glad...
Jag hann knappt innanför dörren, innan jag nästan slitit upp den ur påsen. Jag blev genast stormförtjust, men hade inte så mycket ork kvar för lek. Jag gjorde så här istället med min nya "lekkamrat", dvs såg till att han skulle stanna kvar. Naturligtvis var MOR framme med kameran direkt, men tur var det för annars hade jag inte haft någon bild på oss att publicera..
Åsså har man...
... även varit i Harlösa och tränat.
Ja tänk att jag stadshunden Wallander har varit långt ute på landet, absolut inget fel på det, jag gillar omväxlingar.
Vi blev välkomnade av Berit & Vira. Dom bor på en jättefin stor gård med massor av kossor. Jag träffade inte på några kossor men med tanke på allt spill på marken där vi tränade så måste det finnas väldigt många.
Idag var vi bara 6 doggar som tränade: jag, Vira, Alex, Sandy, Bell & Spot.
Ann-Sofi, Sandys matte tyckte det var bra att det fanns olika störningsmoment för oss idag. Det fanns bl a en lång bäck, en traktor som hördes. Jag var ganska intresserad av bäcken, men Sandy verkade gilla den allra bäst.
Men oavsett så var det jätteroligt att träna idag. Det gick inte så jättebra från början men bättre & bättre efterhand. Först springer jag med full fart och hämtar dummien, sedan av någon konstigt anledning så står inte MOR kvar och väntar in mig som dom andra mattarna, nä hon sticker iväg på andra hållet, hur tusan vill hon att jag skall kunna lämna ifrån mig dummien då? Hon får väl lära sig att stå still, konstig människa. Efter en stund så bestämmer jag mig för att springa efter, men skall jag verkligen behöva springa ända fram och lämna dummien i händerna på henne. Skall man alltid behöva göra allting själv? Tydligen är det så... ja ha, ja då får vi väl träna på att jag skall hålla dummien kvar i munnen tills jag får höra kommandot: SLÄPP. Sista gången, lyckades jag/vi nästan, MOR fick jobba lite extra genom att kasta sig framåt och fånga dummien innan den föll till marken, men jag kom ända fram...
När vi tränat färdigt så bjöds vi in på kaffe & hembakat, ja vi & vi, våra mattar satt där och åt goda kakor. Jag & Sandy fick roa oss själva (Bell & Spot fick sitta kvar i bilen). Sandy fjäskade ganska mycket för mig, men för en gångs skull var jag inte jätte intresserad, undrar varför, är det något fel på mig?
Men lite intresserad var jag, vi pussades lite och sedan busade vi med Funny & Viras fotboll.
Men vi kan också sitta lugnt & stilla tillsammans
Tack Vira & Berit för att vi fick komma och träna på era marker. Jag kommer gärna tillbaka... MOR har antecknat vägen i sin lilla vägbeskrivningsbok, allt för att vi skall kunna hitta till er igen.
Nu skall jag snart iväg...
Idag skall vi inte träna i Lomma som vi brukar utan vi skall träffas och träna på syster Viras ägor. Det skall bli kuligt värre och dessutom så tror jag att jag kommer att få träffa Funny (Viras storasyrra) också.
MOR har inte alltid så lätt att hitta till nya platser för första gången och definitivt inte utan vägbeskrivning. Så det har bestämts att vi skall möta upp de andra på macken i Gårdstånga. Tur tror jag annars hade vi kanske kommit på villovägar.
Jag känner på mig att det kommer att gå jättebra idag. Jag har fått gå lös flera gånger idag med MOR och när hon kallat så har jag kommit direkt. Visselpipan är använd, dock har jag inte riktigt fattat det där med sittsignalen. Jag tror jag skall be Margareta försöka med mig istället, MOR gör säkert fel, så att det är därför jag inte fattar.
Jag (r)apporterar när vi är hemma igen senare ikväll.
En liten shoppingrunda...
Det blev besök i 2 djuraffärer där jag fick följa med in. Sedan blev det till att vänta med LILLMATTE utanför 2.
1 flattemärke (modell gullig) är nu införskaffat Elliot.
MOR var också inne på JYSK, hade nämligen tänkt sig att köpa 3 "älgar" till priset av en. Men tyvärr Guinness, Lakrits det blev inga till oss, i malmö var det nämligen fortfarande normalpris och det blev för dyrt tyckte MOR ifall att någon av oss eventuellt skulle ta en smakbit.
En liten bit hemifrån så fick jag hjälpa till att bära hem mina strutsbitar, jag blev plötsligt den stoltaste killen i stan. Som tack för hjälpen fick jag en bit som belöning när vi väl kommit innanför dörren.
Lite lydnad/apporteringsträning har också hunnits med (MOR har ju semester). Jag har varit lös en hel del, men jag har inte tänkt tanken ens att sticka bort till Konsthallsbuskarna. Bra va?
Imorgon har MOR sagt att vi skall träna lite med visselpippan, MOR och jag har inte helt koll på den heller.
Nu är det lite konstigt...
Igår kväll gick FAR hemifrån ca 20.30. MOR tog sista kvällsrundan med mig.
Vid 05.30 kom FAR så hem igen. Tog ut mig på en morgonpromenad och jag fick dessutom gå lös. Väl hemma igen så åt både jag och FAR frukost tillsammans. Sedan tog vi oss en tupplur, dock inte lika länge. Jag väckte MOR 08.05, FAR blev väckt av telfonen 12.30.
Tydligen kommer det att bli så här de 6 veckorna som FAR har framför sig , så det är bara att vänja sig.
Helgbilder + lite annat ...
Äsch, nu skiter jag i det, livet går vidare.
Här ligger jag & har full fokus på LILLMATTE
"Vattenmarodören" Guinness
Konstigt att man blir avis?
Dessa 2 killar är "världsbäst" på att vara passiva. Bell & Spot är deras namn.
"Älliotottarna"
FY VAD TASKIGT...
Jag hörde dem stå och prata nere på gatan men jag såg dom inte när jag ställde mig och tittade ut genom fönstret. Däremot ser jag Guinness och Lena komma på andra sidan gatan och strax ser jag också MOR & LILLMATTE komma över. De går tillsammans vidare bort mot Davidshallstorg. Förstod direkt då att de skulle hämta bilen.
Det var inte mycket jag kunde göra åt saken just då så jag passade på att umgås lite med FAR. Vi lekte lite, sov lite och var ute lite tillsammans.
Jag hann tänka en hel del också under alla de timmar (ca 7) de var borta. Jag hade bestämt mig för att nonchalera dom helt när de kom hem. Men det blev inte riktigt som jag planerat, FAR och jag var inte hemma när de kom hem. Så när jag kom in i hissen och kände vittringen av dom så glömde jag bort min plan. Jag rusade överlycklig ut i köket för att konstatera att dom inte övergett mig. Efter puss- & klapp kalaset så bad jag MOR berätta var dom varit.
Jo mer hon berättade desto ledsnare blev jag, tror också att ni blivit det, eller?
Det var så här: Guinness & Lena skulle på apporteringsträningsdag hos uppfödare Kia. Hade inte MOR (& LILLMATTE) följt med så hade det inte blivit något av träningen för Guinness. Så långt kunde jag väl acceptera det hela. Men sedan får jag höra att det var "min" Margareta som höll i träningen och att Bell & Spot också var med. Inte nog med att deltagarna fick träna på mycket land-apportering så fick de dessutom träna på vatten-apportering.
Hur kunde NI åka utan mig MOR & LILLMATTE? Snälla LOVA MIG att aldrig mer åka på träningar utan mig fler gånger.
Vilken dag det var...
Allt började lugnt och stilla. Men sedan vaknade den där Niklas och då blev det liv i luckan. Lite för mycket kanske för MORS tycke men jag hade skitkul. Niklas sprang fort som f-n och jag efter, det lät inte så jättebra på parkettgolvet och jag tänker inte ta på mig skulle, det var Niklas som började och det var han som stirrade upp mig.
När LILLMATTE drog med sig Niklas ut på shoppingtur så fick jag lite välbehövlig vila innan det var dags att åka till spårningen.
Lena körde och MOR var kartläsare. Men med en sådan bra vägbeskrivning från Marie så gick det som en dans. Precis när vi parkerat bilen så såg vi Marie & Lakrits komma gående på andra sidan vägen. Ann & Elliot hade redan kommit. För att komma över till andra sidan var vi tvugna att ta oss över en färrist. Jag gick fort över men ändå väldigt försiktigt. Hur tror ni Guinness tog sig över? Just precis, han hoppade, rätt gissat!! När alla var samlade och hade sagt HEJ till varandra så drog vi oss in mot "Sherwoodskogen". Vi placerade oss på en äng som blev vår lilla "väntplats". Av snälla Marie fick vi vars en påse bacon-godis-bitar. Lakrits blev först ut i spåret, Marie & Ann drog iväg dom också då såklart, helt själv kunde inte Lakrits ge sig av. Jag, Guinness & Elliot stannade kvar så länge. Det kom en man gående på vägen och stannade till nere vid gången in till oss, vi stämde då upp i kör och skällde på honom. Det var allt lite dumt, för det var Maries pappa, men det kunde ju inte vi veta. Vi bjöd sedan in honom och han fick ett glatt mottagande.
Elliot fick gå ut i spåret som nr 2, Guinness som nr 3 och slutligen jag som nr 4. Väntan för mig blev ganska lång, men det var helt OK, för det är värt att få vänta på eftersom att det är såååå kul att spåra. Ni undrar säkert hur det gick för mig eftersom att det är ett bra tag sedan jag spårade sist. DET GICK VÄLDIGT BRA, några gånger fick MOR fråga mig om var spåret var men i det stora hela så klarade jag mig bra på egen hand.
Mor har sagt till mig att det är med oss som med människor, när man väl har lärt sig en sak så sitter det där i ryggmärgen. Har dom lärt sig att cykla en gång så kan dom det, har vi lärt oss att spåra så kan vi det.
Väl hemma igen, så blev det till att hoppa ur Guinness bil och rakt in i min egen. Nu skulle det åkas ut till Tarzan. Han blev bara så glad när vi kom, märktes att vi inte setts på ett bra tag. Vi busade bara lite grann, jag var ganska trött. Vi fick torkade grisöron, vilket tog ett tag stt tugga i sig. LILLMATTE tog sig sedan an oss och vi fick ligga på golvet hos henne och mysa (ja, hon fick faktiskt Tarzan också att koppla av, dessutom ganska länge).
Jag fick en ny "trasdocka" med mig hem, tack MORMOR. Jag lovar att jag skall försöka att vara lite mer försiktig med denna.