Även i söndags...
... var jag & Beck på kuligheter på olika håll.
Beck var och sprang vänstervarv och resultatmässigt så gick det bäst för Beck. Han blev uppvisad av Ann inför domare Marianne S Jespersen på Malmö valp. Det gick så bra idag att det blev en 3:e placering med HP. Än en gång är det bevisat hur viktigt det är att ens handler kan det här med att ställa upp oss snyggt och hålla intresset kvar så att svansen den går och att det hela ser trevligt ut, det kan Ann.
Ann, MOR hälsar och tackar så hjärtans mycket för hjälpen och säger att du jättegärna får göra om det igen när Beck blivit lite äldre :-)
Kritiken blev bra mycket kortare... men ganska snarlik lördagens, dock nämndes inget om att han redan är en stor kille:
Välskuret huvud. Bra pigment. Korrekt bett. Torr hals. Tillräcklig skuldervinkling. Bra över och underlinje. Korrekta vinklar bak. Utmärkt päls. Något lös i rörelse.
Snygga Pärla slog till med ytterligare en 1:a placering med HP och senare blev hon BIM.
Jag var ju som tidigare annonserats på WT i Arrie med MOR för att testa av lite var jag & MOR står i våran utveckling. Debut blev det i Ökl, 13 av 13 kom till start och vi fick startnummer 11. Vi blev indelade i 3 grupper med ojämnt antal, 5,5 & 3! Vi blev alltså bara en nätt liten grupp med Juni & Mumme och en Tollare med sin matte.
Eftersom att vi hade startnummer 11 så fick vi inleda på varje station och första blev:
Station 3 - Vattenmarkering
Domaren (Björn Johnson) kom och hämtade oss vid startplatsen och sedan blev det fotgående ca 20 meter och vid stopplatsen kom det ett skott och sedan var det något som sa plask i vattnet men jag såg inget. I öppenklass var det så klart inte så enkelt att bara få hämta direkt, nej en landdirigering skulle in först. Jag hade lite svårt att släppa vattnet eftersom att jag aldrig fått se vad som föll men till slut fick MOR mig på andra tankar och jag sprang rakt ut på MORS handtecken men det kändes som om det var fel så jag vek av lite till höger och sedan lite till vänster för att slutligen fatta att den faktiskt låg rakt ut, dumt att inte lita på MOR. Efter avlämningen så skickades jag för att hämta det som fallit i vattnet och det var en baggis för dummien låg bara ett par simtag ut. Jag blev knappt blöt, men det var lite väl kallt så jag var tvungen att göra en liten bakdelsskakning men dummien höll jag ett stadigt grepp om för att inte tappa den av misstag. För släppa med vilje har jag slutat med :-)
Det blev 12 poäng kvar på stationen och jag hörde att MOR fick ett bra tips av tollar-matten att ta med sig på vägen.
När alla var klara så fortsatte vi mot nästa station:
Station nr 1 - Dirigering
På vägen upp mot starten så låg det ett dött får och spridde sina dofter (vi vet ännu inte om detta var en planerade eller oplanerad störning). Domare Jan Andersson mötte upp oss och sedan blev det ett lite längre fotgående än på förra stationen. Vid stoppet, kastades en störningsdummie och sedan skulle man vändas upp ett kvarts varv för att dirigeras ut i ett nytt område. Här släppte jag störningen direkt, gick rakt ut, fick dock lite stöttning av MOR för att jag skulle veta att jag var rätt på det. När dummien var bärgad så fick jag hämta den andra som en ren belöning :-)
Här blev det 18 poäng över.... bättre och bättre!
Vidare iväg till nästa station:
Station nr 2 - Landmarkering (i delvis väldans tätt & högt gräs)
Vi blev upphämtade av domare Miriam Persson vid stoppet och fick gå fot till starten. När MOR sagt att vi var klara så kom första skottet och jag hade bara ögon för skytten som var mörkklädd och med luvan uppfälld så jag missade den först kastade markeringen som var på ganska långt avstånd. På skott nr 2 höll jag blicken utåt så den var inte svår att markera och sedan hämta in snabbt & lätt. Sedan började svårigheten, MOR visade mig rätt rikting ut mot den andra (för hon hade varit duktig och markerat) men jag sprang aldrig tillräckligt långt ut. Istället irrade jag omkring, MOR försökte stoppa mig och visa på nytt men jag blev bara mer och mer förvirrad och slut i bollen. När MOR en gång sa UT så bara stod jag där och undrade vad hon menade att jag skulle göra. Så här i efterhand kan man ju undra varför jag inte sprang ut och hälsade på kastaren, det är ju alltid där runtomkring det kastade befinner sig när vi tränar, hade jag gjort det hade jag fått dummien i näsan. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Tyvärr blev det bara 3 poäng kvar här, ett rejält bottennapp!
Innan sista stationen skulle avverkas så återsamlades alla och vi delades upp i 2 grupper, 7 i den ena gruppen och 6 i den andra. Medans vi väntade på att första gruppen skulle bli klara så vilade vi oss andra lite. Men rätt som det är så dycker det bara upp två oranga "grejer" bortåt stigen. Ni som känner mig vet ju vad jag tycker om denna färg (jag kan alltså inte vara färgblind) så jag var tvungen att markera ordentligt och uppmärksamma dom andra runtomkring mig för att varna för fara. Men nu visade det sig vara helt ofarligt, det var bara två barn som hade några roliga mössor på sig. Men man kan aldrig vara för säker...
Station 4- Walk up (i delvis väldans tätt & högt gräs med buskar i vägen)
Skytten placerade sig i mitten framför oss alla, efter 2 meter blev det stopp, skott kom och en dummie föll. En hund knallade och blev tillbakakallad, nästa hund hittade inte dummien, hund nr 3 kom in med den efter ett litet tag. Några steg till, stopp igen, skott och dummien föll ner någonstans bakom en buske, jag markerade jättebra men då 3 hundar innan mig igen fick försöka först så hade jag tappat sugen när jag skickades ut. MOR bekräftade att jag var i rätt område men jag kopplade inte på näsan och fick efter en stund springa tillbaka hem utan dummie. Sedan vände vi så småningom och gick tillbaka, då jag fick en ny chans spikade jag den och nästa gång det smällde så fick jag lov att stå (behövde inte sätta mig) och då MOR satte ner handen och sa "titta" så stack jag. Visst jag stannade på 2 röda men det var försent, 0:an i protokollet var ett faktum
:-(
Men MOR var nöjd med mig ändå och vi har fått status på vad vi måste träna vidare på. Det var kul att ha vågat ta steget upp och testat i alla fall. Vi hamnade på en 10:e plats... men skall helt klart sikta högre nästa gång.
När vi var klara så fick jag vila i bilen medans MOR fick springa iväg för att vara kastare i Nkl. På hemvägen berättade MOR att brorsan Enzo dök upp bland de sista ekipagen och att han slog till med en 20+-poängare och blev domarens favorit på denna station. Enzo hade exploderat då han fick tillåtelse att ge sig iväg, sprang rakt ut och bara sög upp dummien och samma härliga fart rakt in till Camilla och tryckte upp den till henne, det är min bror Enzo Ferrari det!!!
Det var ett trevligt och jättebra ordnat WT... med några få undantag. Att en domare hade sin lösspringande hund med sig hela tiden passade sig inte riktigt, ej heller att en massa nedslående kommentarer fälldes ideligen... Hur kul var det att utföra momenten då.
Lika kul som vanligt var det att träffa massor av trevliga, glada & positiva 4- & 2-beningar :-)
Vi hade oxå extra trevligt sällskap rundan runt, Lena (Grappas matte) hade stigit upp i ottan för att bland annat följa oss... himlans kärt och jag blev så glad när jag såg henne komma gåendes på stigen.
Tyvärr inga bilder... kameran hängde med Beck på hans äventyr.
Beck var och sprang vänstervarv och resultatmässigt så gick det bäst för Beck. Han blev uppvisad av Ann inför domare Marianne S Jespersen på Malmö valp. Det gick så bra idag att det blev en 3:e placering med HP. Än en gång är det bevisat hur viktigt det är att ens handler kan det här med att ställa upp oss snyggt och hålla intresset kvar så att svansen den går och att det hela ser trevligt ut, det kan Ann.
Ann, MOR hälsar och tackar så hjärtans mycket för hjälpen och säger att du jättegärna får göra om det igen när Beck blivit lite äldre :-)
Kritiken blev bra mycket kortare... men ganska snarlik lördagens, dock nämndes inget om att han redan är en stor kille:
Välskuret huvud. Bra pigment. Korrekt bett. Torr hals. Tillräcklig skuldervinkling. Bra över och underlinje. Korrekta vinklar bak. Utmärkt päls. Något lös i rörelse.
Snygga Pärla slog till med ytterligare en 1:a placering med HP och senare blev hon BIM.
Jag var ju som tidigare annonserats på WT i Arrie med MOR för att testa av lite var jag & MOR står i våran utveckling. Debut blev det i Ökl, 13 av 13 kom till start och vi fick startnummer 11. Vi blev indelade i 3 grupper med ojämnt antal, 5,5 & 3! Vi blev alltså bara en nätt liten grupp med Juni & Mumme och en Tollare med sin matte.
Eftersom att vi hade startnummer 11 så fick vi inleda på varje station och första blev:
Station 3 - Vattenmarkering
Domaren (Björn Johnson) kom och hämtade oss vid startplatsen och sedan blev det fotgående ca 20 meter och vid stopplatsen kom det ett skott och sedan var det något som sa plask i vattnet men jag såg inget. I öppenklass var det så klart inte så enkelt att bara få hämta direkt, nej en landdirigering skulle in först. Jag hade lite svårt att släppa vattnet eftersom att jag aldrig fått se vad som föll men till slut fick MOR mig på andra tankar och jag sprang rakt ut på MORS handtecken men det kändes som om det var fel så jag vek av lite till höger och sedan lite till vänster för att slutligen fatta att den faktiskt låg rakt ut, dumt att inte lita på MOR. Efter avlämningen så skickades jag för att hämta det som fallit i vattnet och det var en baggis för dummien låg bara ett par simtag ut. Jag blev knappt blöt, men det var lite väl kallt så jag var tvungen att göra en liten bakdelsskakning men dummien höll jag ett stadigt grepp om för att inte tappa den av misstag. För släppa med vilje har jag slutat med :-)
Det blev 12 poäng kvar på stationen och jag hörde att MOR fick ett bra tips av tollar-matten att ta med sig på vägen.
När alla var klara så fortsatte vi mot nästa station:
Station nr 1 - Dirigering
På vägen upp mot starten så låg det ett dött får och spridde sina dofter (vi vet ännu inte om detta var en planerade eller oplanerad störning). Domare Jan Andersson mötte upp oss och sedan blev det ett lite längre fotgående än på förra stationen. Vid stoppet, kastades en störningsdummie och sedan skulle man vändas upp ett kvarts varv för att dirigeras ut i ett nytt område. Här släppte jag störningen direkt, gick rakt ut, fick dock lite stöttning av MOR för att jag skulle veta att jag var rätt på det. När dummien var bärgad så fick jag hämta den andra som en ren belöning :-)
Här blev det 18 poäng över.... bättre och bättre!
Vidare iväg till nästa station:
Station nr 2 - Landmarkering (i delvis väldans tätt & högt gräs)
Vi blev upphämtade av domare Miriam Persson vid stoppet och fick gå fot till starten. När MOR sagt att vi var klara så kom första skottet och jag hade bara ögon för skytten som var mörkklädd och med luvan uppfälld så jag missade den först kastade markeringen som var på ganska långt avstånd. På skott nr 2 höll jag blicken utåt så den var inte svår att markera och sedan hämta in snabbt & lätt. Sedan började svårigheten, MOR visade mig rätt rikting ut mot den andra (för hon hade varit duktig och markerat) men jag sprang aldrig tillräckligt långt ut. Istället irrade jag omkring, MOR försökte stoppa mig och visa på nytt men jag blev bara mer och mer förvirrad och slut i bollen. När MOR en gång sa UT så bara stod jag där och undrade vad hon menade att jag skulle göra. Så här i efterhand kan man ju undra varför jag inte sprang ut och hälsade på kastaren, det är ju alltid där runtomkring det kastade befinner sig när vi tränar, hade jag gjort det hade jag fått dummien i näsan. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Tyvärr blev det bara 3 poäng kvar här, ett rejält bottennapp!
Innan sista stationen skulle avverkas så återsamlades alla och vi delades upp i 2 grupper, 7 i den ena gruppen och 6 i den andra. Medans vi väntade på att första gruppen skulle bli klara så vilade vi oss andra lite. Men rätt som det är så dycker det bara upp två oranga "grejer" bortåt stigen. Ni som känner mig vet ju vad jag tycker om denna färg (jag kan alltså inte vara färgblind) så jag var tvungen att markera ordentligt och uppmärksamma dom andra runtomkring mig för att varna för fara. Men nu visade det sig vara helt ofarligt, det var bara två barn som hade några roliga mössor på sig. Men man kan aldrig vara för säker...
Station 4- Walk up (i delvis väldans tätt & högt gräs med buskar i vägen)
Skytten placerade sig i mitten framför oss alla, efter 2 meter blev det stopp, skott kom och en dummie föll. En hund knallade och blev tillbakakallad, nästa hund hittade inte dummien, hund nr 3 kom in med den efter ett litet tag. Några steg till, stopp igen, skott och dummien föll ner någonstans bakom en buske, jag markerade jättebra men då 3 hundar innan mig igen fick försöka först så hade jag tappat sugen när jag skickades ut. MOR bekräftade att jag var i rätt område men jag kopplade inte på näsan och fick efter en stund springa tillbaka hem utan dummie. Sedan vände vi så småningom och gick tillbaka, då jag fick en ny chans spikade jag den och nästa gång det smällde så fick jag lov att stå (behövde inte sätta mig) och då MOR satte ner handen och sa "titta" så stack jag. Visst jag stannade på 2 röda men det var försent, 0:an i protokollet var ett faktum
:-(
Men MOR var nöjd med mig ändå och vi har fått status på vad vi måste träna vidare på. Det var kul att ha vågat ta steget upp och testat i alla fall. Vi hamnade på en 10:e plats... men skall helt klart sikta högre nästa gång.
När vi var klara så fick jag vila i bilen medans MOR fick springa iväg för att vara kastare i Nkl. På hemvägen berättade MOR att brorsan Enzo dök upp bland de sista ekipagen och att han slog till med en 20+-poängare och blev domarens favorit på denna station. Enzo hade exploderat då han fick tillåtelse att ge sig iväg, sprang rakt ut och bara sög upp dummien och samma härliga fart rakt in till Camilla och tryckte upp den till henne, det är min bror Enzo Ferrari det!!!
Det var ett trevligt och jättebra ordnat WT... med några få undantag. Att en domare hade sin lösspringande hund med sig hela tiden passade sig inte riktigt, ej heller att en massa nedslående kommentarer fälldes ideligen... Hur kul var det att utföra momenten då.
Lika kul som vanligt var det att träffa massor av trevliga, glada & positiva 4- & 2-beningar :-)
Vi hade oxå extra trevligt sällskap rundan runt, Lena (Grappas matte) hade stigit upp i ottan för att bland annat följa oss... himlans kärt och jag blev så glad när jag såg henne komma gåendes på stigen.
Tyvärr inga bilder... kameran hängde med Beck på hans äventyr.
Mera bilder från...
... söndagen, några tagna av våran supporter BIP
Här sitter vi alla mattar och myser i solskenet på morgonkvisten:
Sammanbiten Margareta... ja, alla laddar vi på olika vis, men det funkade uppenbarligen:
Inte konstigt att Kidd & Eva tog 1:an... kolla så coola dom är, inte ett dugg nervositet där inte:
Lång väntan på domaren... men här ser ju MOR ut till att vara ganska avkopplad, axlarna på rätt plats igen, tidigare satt dom uppe vid hennes öron:
Spot & Margareta tar emot sitt välförtjänta pris:
och likaså Kidd & Eva:
... och vi har hämtat vårat. Men här är beviset på att jag & MOR inte alltid fokuserar på samma saker:
Avslutningsvis blir det en mysbild... men lika mysigt blev det inte för LILLMATTE när hon skulle krypa ner bland all grus som jag hade med mig hem:
Här sitter vi alla mattar och myser i solskenet på morgonkvisten:
Sammanbiten Margareta... ja, alla laddar vi på olika vis, men det funkade uppenbarligen:
Inte konstigt att Kidd & Eva tog 1:an... kolla så coola dom är, inte ett dugg nervositet där inte:
Lång väntan på domaren... men här ser ju MOR ut till att vara ganska avkopplad, axlarna på rätt plats igen, tidigare satt dom uppe vid hennes öron:
Spot & Margareta tar emot sitt välförtjänta pris:
och likaså Kidd & Eva:
... och vi har hämtat vårat. Men här är beviset på att jag & MOR inte alltid fokuserar på samma saker:
Avslutningsvis blir det en mysbild... men lika mysigt blev det inte för LILLMATTE när hon skulle krypa ner bland all grus som jag hade med mig hem:
Storslam...
... i Mårum idag!
Idag var det så alltså dags för mig & MOR att göra jaktprovsdebut i officiellt sammanhang.
Tidigt som attan fick vi stiga upp och redan 6.30 var vi och släppte in Kidd & Eva i vårat garage så att de kunde parkera sin bil på vår p-plats och därefter flytta över till våran bil så att vi kunde åka tillsammans till provplatsen. Allt flöt på perkfekt och i god tid var vi på plats, skönt att slippa komma med andan i halsen. Vi fick sitta i bilen medans 2-beningarna gick och fixade det praktiska med anmälan och så, sedan fick vi komma ut på en liten kisserunda innan vi sattes in igen för att dom skulle gå och heja fram Calla & Ann-Sofi som startade i Åben klasse. Förra gången kammade dom hem ett 3:e och idag blev det ett 2:a pris... så då kan vi lätt räkna ut vad det blir nästa gång :-)
Sedan blev det lång lång väntan som bestod av några kisserundor, en träningsrunda med fasanmarkeringar men allra mest blevdet fikapauser för 2-beningarna... dom behövde ladda med turkaka, men tro inte att vi fick ta del av den (MOR bakar bara sådana med choklad i och idag även med kokos i).
Efter att alla domare/funktionärer intagit sin frukost så blev det äntligen dags för Spot & Margareta med strt nr 52 att bege sig in i "elden" och lätt som en plätt tog dom sig igenom det hela.
Ny väntan i en timmes tid innan det så var dags för Kidd & Eva med start nr 61 att pröva på lyckan och dom gjorde det inte sämre än föregående ekipage.
Sedan var det äntligen våran tur som sistepellare, startnummer 67 av 67. Skytten var så lycklig när han hämtade oss, lika glad var kastaren men domaren var allt lite butter tyckte jag... usch kändes inte så bra att starta för honom. Men vi var där så det var lika bra att köra racet. Vi placerades framför vattnet, skottet gick av och anden föll i vattnet som till ytan var fyllt av någon sorts skit:
Men det var inte så mycket att bry sig om bara att göra sitt jobb. Men fy farao vad smutsig och äcklig man blev i pälsen.
Transporten vidare bort till landmarkeringsplatsen kunde gått lite bättre, men jag visste inte riktigt vad MOR krävde av mig, hon var inte riktigt bestämd och jag visste inte om jag skulle vara bakom, framför eller mittemellan. Får allt bli bättring till nästa gång. Jag gjorde mitt jobb även här.
Nästa transportsträcka fick vara i snor och den ledde till söket som var på andra sidan vägen. MOR fick lite instruktioner av domaren och sedan skickade hon ut mig för att finna allt viltet som var utlagt nere i en dunge. Jag jobbade på bra, fick några små hjärnsläpp och då var MOR tvungen att väcka mig med ett litet pip i pipan, men mer än så behövdes inte.
Lite pirrigt blev det sedan att stå och vänta tills muntergöken skrivit färdigt protokollet men efterhand som kritiken lästes upp så kändes det bättre & bättre och när han sagt det här så fick jag en hel näve köttbullar av MOR:
Fri ved fot: Kan blive bedre
Ro po post: JA
Skudfasthed: OK
Markeringsevne: Marker begge som hentes
Vandarbejde: Direkte i vand och henter anden
Vildtbehandling: God (Lide mere spontan opsamling af and)
Søg (næse, vildtfindende egenskaber, selvstændig arb): Arbejder i hela området, bruger næse og følger op.
Helhedsintryck (fart og stil samtsamarbejdsvilje: En god prestation. Føres fornuftigt.
Præmiering: 1
6 överlyckliga Anthriscusare som idag tagit ett 1:a pris i Begynder klasse på ett Markprøve B.:
Sedan blev det mera väntan, väntan på prisutdelningen. Här är jag & Kidd i samspråk angående dagens bravader:
Spot ville vara lite för sig själv:
Efter en stund så däckade jag... väntan blev för jobbig:
Men väntan var värt allt, titta så fin sked av ädlaste guld jag fick:
Nä nu bara måste jag i bian... imorgon är det vardag igen.
TUSEN TACK FÖR ALLA TUMM- & TASSHÅLLNINGAR bland er där ute... dom var oxå guld värda för oss!!!!!!
Idag var det så alltså dags för mig & MOR att göra jaktprovsdebut i officiellt sammanhang.
Tidigt som attan fick vi stiga upp och redan 6.30 var vi och släppte in Kidd & Eva i vårat garage så att de kunde parkera sin bil på vår p-plats och därefter flytta över till våran bil så att vi kunde åka tillsammans till provplatsen. Allt flöt på perkfekt och i god tid var vi på plats, skönt att slippa komma med andan i halsen. Vi fick sitta i bilen medans 2-beningarna gick och fixade det praktiska med anmälan och så, sedan fick vi komma ut på en liten kisserunda innan vi sattes in igen för att dom skulle gå och heja fram Calla & Ann-Sofi som startade i Åben klasse. Förra gången kammade dom hem ett 3:e och idag blev det ett 2:a pris... så då kan vi lätt räkna ut vad det blir nästa gång :-)
Sedan blev det lång lång väntan som bestod av några kisserundor, en träningsrunda med fasanmarkeringar men allra mest blevdet fikapauser för 2-beningarna... dom behövde ladda med turkaka, men tro inte att vi fick ta del av den (MOR bakar bara sådana med choklad i och idag även med kokos i).
Efter att alla domare/funktionärer intagit sin frukost så blev det äntligen dags för Spot & Margareta med strt nr 52 att bege sig in i "elden" och lätt som en plätt tog dom sig igenom det hela.
Ny väntan i en timmes tid innan det så var dags för Kidd & Eva med start nr 61 att pröva på lyckan och dom gjorde det inte sämre än föregående ekipage.
Sedan var det äntligen våran tur som sistepellare, startnummer 67 av 67. Skytten var så lycklig när han hämtade oss, lika glad var kastaren men domaren var allt lite butter tyckte jag... usch kändes inte så bra att starta för honom. Men vi var där så det var lika bra att köra racet. Vi placerades framför vattnet, skottet gick av och anden föll i vattnet som till ytan var fyllt av någon sorts skit:
Men det var inte så mycket att bry sig om bara att göra sitt jobb. Men fy farao vad smutsig och äcklig man blev i pälsen.
Transporten vidare bort till landmarkeringsplatsen kunde gått lite bättre, men jag visste inte riktigt vad MOR krävde av mig, hon var inte riktigt bestämd och jag visste inte om jag skulle vara bakom, framför eller mittemellan. Får allt bli bättring till nästa gång. Jag gjorde mitt jobb även här.
Nästa transportsträcka fick vara i snor och den ledde till söket som var på andra sidan vägen. MOR fick lite instruktioner av domaren och sedan skickade hon ut mig för att finna allt viltet som var utlagt nere i en dunge. Jag jobbade på bra, fick några små hjärnsläpp och då var MOR tvungen att väcka mig med ett litet pip i pipan, men mer än så behövdes inte.
Lite pirrigt blev det sedan att stå och vänta tills muntergöken skrivit färdigt protokollet men efterhand som kritiken lästes upp så kändes det bättre & bättre och när han sagt det här så fick jag en hel näve köttbullar av MOR:
Fri ved fot: Kan blive bedre
Ro po post: JA
Skudfasthed: OK
Markeringsevne: Marker begge som hentes
Vandarbejde: Direkte i vand och henter anden
Vildtbehandling: God (Lide mere spontan opsamling af and)
Søg (næse, vildtfindende egenskaber, selvstændig arb): Arbejder i hela området, bruger næse og følger op.
Helhedsintryck (fart og stil samtsamarbejdsvilje: En god prestation. Føres fornuftigt.
Præmiering: 1
6 överlyckliga Anthriscusare som idag tagit ett 1:a pris i Begynder klasse på ett Markprøve B.:
Sedan blev det mera väntan, väntan på prisutdelningen. Här är jag & Kidd i samspråk angående dagens bravader:
Spot ville vara lite för sig själv:
Efter en stund så däckade jag... väntan blev för jobbig:
Men väntan var värt allt, titta så fin sked av ädlaste guld jag fick:
Nä nu bara måste jag i bian... imorgon är det vardag igen.
TUSEN TACK FÖR ALLA TUMM- & TASSHÅLLNINGAR bland er där ute... dom var oxå guld värda för oss!!!!!!
FM 2009 - Varning för...
... ett långt och kanske uttröttande inlägg, så hämta kaffet men glöm inte att komma tillbaka.
Jag har inte riktigt haft koll på allt denna helg, var tvungen att fokusera mig på själva tävlandet så jag bad MOR att memorera lite händelser, så klart ställde hon upp på det :-). Men nu fick jag tvinga henne att skriva här... hon har haft lite svårt att få tummarna loss idag tror jag.
17.30 i fredags blev vi upphämtade av Ulrika & Molly. Snacka om packning som vi alla skulle ha med... tur att vi hade hela baksätet till förfogande. Resan upp till Backagården i Höör gick smidigt & snabbt, går det alltid med trevligt sällskap. Eva & Kid hade nästan precis anlänt när vi kom. Vi packade ur bilen och sedan begav vi oss till Frostavallen för att hämta ut våra startpaket, köpa program och lotter för att försöka vinna fina priser. Vi fick alla ganska höga startnummer, jag & Wallander skulle starta som 3:e sista hund i Nkl.
Vi åkte sedan tillbaka till Backagården och började förbereda kvällsmaten. Röken tändes:
Eva saltade laxen:
Dukat & klart för ätning:
Vi satt uppe och pratade och mös långt in på sena kvällen. Hundarna njöt i fulla drag att få ligga ute i friska luften så länge.
Efter några timmars sömn så var det dax att stiga upp 5.30 på lördagen. Efter en morgonpromenix med hundarna i skogen så intogs frukost och så hade tiden runnit iväg och det blev lite bråttom, men inte mer bråttom än att vi skulle hinna till informationsträffen kl. 07.00 och fast vi fick vända tillbaka efter en himla viktig sak så hann vi precis till Kent hälsade oss välkomna och öppnade Flatmästerskapen:
Alla klasser startade kl 8.00 men eftersom att vi hade långt till första ekipage skulle starta så hann vi i lugn och ro både parkera om bilarna för att få mera skugga, kika runt på stationerna, fika, träna lite dirigeringar:
och ändå missade jag Lena & Grappas start med två nr:
Jag hade så gärna velat se dom men jag blev felinformerad och kom försent. Men jag är så glad över att deras mål uppfylldes och att Lena var nöjd med deras gemensamma insats och de kommer igen det vet jag.
Här sitter Eva & Kidd och laddar för att gå in i "elden", men tyvärr var det inte riktigt deras dag och inte hjälpte turkakan dem heller :-(
Här kommer en snygg kaninleverans på station 1:
Station 2 tyckte vi som såg på att det såg bra ut men domaren 0:ade honom :-(
(kommer tyvärr inte ihåg varför)
På station 3... så ville tyvärr Kidd hellre bada än lämna ifrån sig dummien andra gången:
Jag vet att även Eva & Kidd kämpar vidare, det har sett så bra ut på våren/sommarens alla träningar.
Ulrika & Molly var igång direkt här efter så vi hann tyvärr bara se dem in action på sista stationen:
Attans här hjälpte inte turkakan heller... men Molly var duktig och de kommer att komma igen med stormsteg.
Camilla & Enzo, stod sedan på tur:
Han gick klockrent ut och visste precis var den låg men total nonchalerade den, så tyvärr kom ingen kanin med in tillbaka :-(
På station 2 så blev det poäng men inte så höga (minns ej heller här riktigt varför):
På vattnet blev det full pott... "Men vad fan hjälper det" var Camillas första kommentar.
Inte mycket för henne just då men viktigt att ta med sig hem till nästa tävling.
Berit och Vira gick sedan ut hårt, fixade station 1 med lite dirigeringshjälp:
Station 2 & 3 jättebra vilket innebar att de var kvalificerade för station 4 med finfina poäng 14,17 & 18:
När klockan började närma sig ca 14.30 så var det så äntligen våran tur att starta, gick ut 3:e sist av 76 startande. Tyvärr inga bilderfrån de första stationerna, kanske Bea har några att skicka om jag har tur.
På station 1... Dirigering mot kanin. Jag fick ut Wallander jättebra, jag stoppade honom avsiktligt när han precis sprang förbi kaninen, han lyssnade direkt och vände upp och gick in och tog upp kaninen efter någon sekund och påbörjade hemresan... men efter ca 2 meter så lägger han tyvärr ner kaninen och ställer sig och luktar i luften. Jag agerar så klart, men måste ta i med "apport" och lite annat tror jag ett par gånger innan han tar upp den igen och beger sig hemåt mot mig och jag får nästan kasta mig ner för att få tag i kaninen. Så tyvärr försvann poäng på poäng på hemvägen men när vi lämnade domaren så sa hon att det blev några få poäng kvar. Ingen bra start men dock poäng och det var bara att bita ihop och gå vidare... i detta läge var det ännu inte kört.
På station 2... två enkelmarkeringar över stengärde. Här gick Wallander nästan klockrent. Hade en liten tvekan på första hoppet över gärdsgården men sedan snabba upptag och bra avlevereringar. Här kändes det toppenbra och hoppet hos mig tändes rejält.
På station 3... 2 enkelmarkeringar på vatten. Jag blev rejält nervös på första skicket... då jag trodde att även Wallander skulle nöjesbada, men han vände upp och simmade rakt igenom vassen och kom tillbaka. Jag hade bestämt mig för att ödsla något poäng på att säga till honom vad som gällde vi uppgången så jag sa: "Hela vägen" och han kom in utan att skaka sig och satte sig igen innan nästa markering kom och då vågade jag lita på honom och han kom självmant hela vägen. Blev jag glad eller blev jag glad när jag förstod att vi oxå avancerat till station 4.
Våra poäng blev 5, 19, 17 = 41
Sedan blev det lång väntan igen, det var en himlans massa som kvalificerade sig till station 4.
Men min fine coole kille hade inga som helst problem med att slappna av:
Berit & Vira var först ut igen, tyvärr vågade jag inte gå med dem om det skulle ha blivit våran tur under tiden. Det tog ett bra tag sedan kom ett SMS från Eva att de gått vidare till station 5 med ytterligare 17 poäng i bagaget. Station 5 avslutade dom med nästan en fullpoängare, 19. Totalt 85 poäng!
När det började närma sig våran tur så fick vi först vänta en stund på stigen, sedan ytterligare en stund bakom ett plastskynke. Station 4 var en markering och sedan förflyttning till en dirigering. Wallander klarade markeringen jättebra. Precis när avlevereringen skedde så sköts ett skott för dirigeringen och sedan skedde förflyttningen och information gavs innan man fick skicka hunden. Här gick Wallander först lite väl mycket åt vänster men han lyssnade på mig och tog mitt tecken åt höger och hämtade upp duvan efter ett litet ja från mig. Så även vi fick spatsera vidare till station 5 med ett leende på läpparna. På denna sista station stod Johan som skytt och han såg verkligen förvånad ut när vi kom runt hörnet. Här var det en markering som hamnade på upp i skidbackens "topp". Detta var den enda station där man inte fick skicka hunden själv efter att man visat att den hade stadgan, här var det domaren som sa till när det var dags. Wallander satt fast kvar ända tills han släpptes iväg, han for upp i backen med bra fart och jag hade redan bestämt mig för att blåsa närområdessignal direkt när han kom upp på "toppen" även om det kostade lite. Han tog dummien direkt och kom tillbaka med full fart nedåt, snacka om sekunders nervositet för ev. snubblande & tapp, men nej då han var så försiktig och höll så fint ända tills han kom in till mig. Jag blev så glad och ville därifrån direkt så jag sträckte ut handen för att snabbt som attan tacka domaren men han tog den inte utan sa: "ta det roligt, du vill väl ha poäng också eller?" och så log även han med ett stort leende mot mig. Poängen brydde jag mig inte om just då, det bästa för mig var att vi hade klarat vår målsättning :-)
Domar instruktioner:
Walle skickad:
Walle på väg att plocka upp:
Bra avlämning, men inga stilpoäng precis... detta får vi nog jobba på lite mera:
Omklappning:
Alla fyra ser lika glada ut... vilka hyllningar vi fick av våran fanclub, TACK!:
TACK Carina Nilsson för bilderna du tog på oss på station 5.
Väldigt glada gick vi därifrån och senare visade sig att vi fått 17 + 19 poäng vilket var lika med totalt 77 poäng.
Berit & Viras poäng räckte till en 5:e plats i finalen och våra till en delad 8:e plats totalt.
Glada, trötta & hungriga åkte vi hem till Backagården och åt pizza, kebab och kräftor som Berit helt på egen hand fixat fram:
Det tog hårt på dom, Ulrika & Eva njöt i fulla drag:
Vi fick många glada skratt men priset tog nog när jag berättade om att Ulrika satt fast ett solskydd utsides på bilen och att vi upptäckte att vi kört tillbaka med det där oxå när vi kom fram (otroligt att det satt kvar). När vi sedan gick på nattarundan med hundarna så utbröt skratten igen för Eva hade uppfattat det hela som att Ulrika hade satt fast det på framrutan och att vi kört hem utan att lägga märke till det. Men här satt det:
Natten mellan lör/sön sov vi alla gott och unnade oss alla oxå lite sovmorgon. Hundarna rastades även denna morgon i skogen och sedan blev det frukost i solskenet innan utcheckning & avresa mot Frostavallen igen för att först titta lite på några av de superduktiga Ekl-ekipagen och så klart söndagens höjdpunkt FINALERNA med Berit & Vira i en av dem:
Domare Johnny (som äger Viras & Wallanders pappa Woody) var en av 3 domare i Nkl-finalen:
Här är Berit & Vira beredda för en markering efter ett uppvisat fotgående:
Kastaren är oxå beredd:
Här ligger anden (precis i mitten på bilden framför stenen till vänster) och bara väntar på Vira:
Här närmar hon sig:
... går förbi:
... men vänder som tur är snabbt och suger upp den snyggt och beger sig raka vägen tillbaka hemåt:
... ett sus går genom publiken....nej, vart skall hon, där står inte Berit:
Som tur var gick hon bara mellan stenenarna och runt :-). Hur bra det hela slutade har ni redan sett i det förra inlägget.
Avslutningsvis väntade vi sedan på prisutdelningen:
Först tackades alla domarna:
Sedan Kent & Co av FRK Skåne/Blekinge:
Detta har verkligen varit en kanonhelg, man har fått se massor av fina & duktiga flattar med trevliga mattar & hussar. Vi har haft det jättetreveligt & mysigt med våra boendekamrater och vädret var oxå kanon.
Sist vill jag bara säga att...tänk så nära vi ändå var jag & Wallekalle tänk om han inte lagt ner kaninen!!!! Men jag är så stolt över både mig själv (att nerverna höll) och min fine goe duktiga kille :-). Vi kommer igen, vi har fått blodad tand nu. Anders är förvarnad, semestern 2010 går nog till dom Värmländska skogarna.
Ni som orkade er igenom hela inlägget, hoppas att ni hade en trevlig lässtund :-)
Kram på er ALLA!
/Helene
Jag har inte riktigt haft koll på allt denna helg, var tvungen att fokusera mig på själva tävlandet så jag bad MOR att memorera lite händelser, så klart ställde hon upp på det :-). Men nu fick jag tvinga henne att skriva här... hon har haft lite svårt att få tummarna loss idag tror jag.
17.30 i fredags blev vi upphämtade av Ulrika & Molly. Snacka om packning som vi alla skulle ha med... tur att vi hade hela baksätet till förfogande. Resan upp till Backagården i Höör gick smidigt & snabbt, går det alltid med trevligt sällskap. Eva & Kid hade nästan precis anlänt när vi kom. Vi packade ur bilen och sedan begav vi oss till Frostavallen för att hämta ut våra startpaket, köpa program och lotter för att försöka vinna fina priser. Vi fick alla ganska höga startnummer, jag & Wallander skulle starta som 3:e sista hund i Nkl.
Vi åkte sedan tillbaka till Backagården och började förbereda kvällsmaten. Röken tändes:
Eva saltade laxen:
Dukat & klart för ätning:
Vi satt uppe och pratade och mös långt in på sena kvällen. Hundarna njöt i fulla drag att få ligga ute i friska luften så länge.
Efter några timmars sömn så var det dax att stiga upp 5.30 på lördagen. Efter en morgonpromenix med hundarna i skogen så intogs frukost och så hade tiden runnit iväg och det blev lite bråttom, men inte mer bråttom än att vi skulle hinna till informationsträffen kl. 07.00 och fast vi fick vända tillbaka efter en himla viktig sak så hann vi precis till Kent hälsade oss välkomna och öppnade Flatmästerskapen:
Alla klasser startade kl 8.00 men eftersom att vi hade långt till första ekipage skulle starta så hann vi i lugn och ro både parkera om bilarna för att få mera skugga, kika runt på stationerna, fika, träna lite dirigeringar:
och ändå missade jag Lena & Grappas start med två nr:
Jag hade så gärna velat se dom men jag blev felinformerad och kom försent. Men jag är så glad över att deras mål uppfylldes och att Lena var nöjd med deras gemensamma insats och de kommer igen det vet jag.
Här sitter Eva & Kidd och laddar för att gå in i "elden", men tyvärr var det inte riktigt deras dag och inte hjälpte turkakan dem heller :-(
Här kommer en snygg kaninleverans på station 1:
Station 2 tyckte vi som såg på att det såg bra ut men domaren 0:ade honom :-(
(kommer tyvärr inte ihåg varför)
På station 3... så ville tyvärr Kidd hellre bada än lämna ifrån sig dummien andra gången:
Jag vet att även Eva & Kidd kämpar vidare, det har sett så bra ut på våren/sommarens alla träningar.
Ulrika & Molly var igång direkt här efter så vi hann tyvärr bara se dem in action på sista stationen:
Attans här hjälpte inte turkakan heller... men Molly var duktig och de kommer att komma igen med stormsteg.
Camilla & Enzo, stod sedan på tur:
Han gick klockrent ut och visste precis var den låg men total nonchalerade den, så tyvärr kom ingen kanin med in tillbaka :-(
På station 2 så blev det poäng men inte så höga (minns ej heller här riktigt varför):
På vattnet blev det full pott... "Men vad fan hjälper det" var Camillas första kommentar.
Inte mycket för henne just då men viktigt att ta med sig hem till nästa tävling.
Berit och Vira gick sedan ut hårt, fixade station 1 med lite dirigeringshjälp:
Station 2 & 3 jättebra vilket innebar att de var kvalificerade för station 4 med finfina poäng 14,17 & 18:
När klockan började närma sig ca 14.30 så var det så äntligen våran tur att starta, gick ut 3:e sist av 76 startande. Tyvärr inga bilderfrån de första stationerna, kanske Bea har några att skicka om jag har tur.
På station 1... Dirigering mot kanin. Jag fick ut Wallander jättebra, jag stoppade honom avsiktligt när han precis sprang förbi kaninen, han lyssnade direkt och vände upp och gick in och tog upp kaninen efter någon sekund och påbörjade hemresan... men efter ca 2 meter så lägger han tyvärr ner kaninen och ställer sig och luktar i luften. Jag agerar så klart, men måste ta i med "apport" och lite annat tror jag ett par gånger innan han tar upp den igen och beger sig hemåt mot mig och jag får nästan kasta mig ner för att få tag i kaninen. Så tyvärr försvann poäng på poäng på hemvägen men när vi lämnade domaren så sa hon att det blev några få poäng kvar. Ingen bra start men dock poäng och det var bara att bita ihop och gå vidare... i detta läge var det ännu inte kört.
På station 2... två enkelmarkeringar över stengärde. Här gick Wallander nästan klockrent. Hade en liten tvekan på första hoppet över gärdsgården men sedan snabba upptag och bra avlevereringar. Här kändes det toppenbra och hoppet hos mig tändes rejält.
På station 3... 2 enkelmarkeringar på vatten. Jag blev rejält nervös på första skicket... då jag trodde att även Wallander skulle nöjesbada, men han vände upp och simmade rakt igenom vassen och kom tillbaka. Jag hade bestämt mig för att ödsla något poäng på att säga till honom vad som gällde vi uppgången så jag sa: "Hela vägen" och han kom in utan att skaka sig och satte sig igen innan nästa markering kom och då vågade jag lita på honom och han kom självmant hela vägen. Blev jag glad eller blev jag glad när jag förstod att vi oxå avancerat till station 4.
Våra poäng blev 5, 19, 17 = 41
Sedan blev det lång väntan igen, det var en himlans massa som kvalificerade sig till station 4.
Men min fine coole kille hade inga som helst problem med att slappna av:
Berit & Vira var först ut igen, tyvärr vågade jag inte gå med dem om det skulle ha blivit våran tur under tiden. Det tog ett bra tag sedan kom ett SMS från Eva att de gått vidare till station 5 med ytterligare 17 poäng i bagaget. Station 5 avslutade dom med nästan en fullpoängare, 19. Totalt 85 poäng!
När det började närma sig våran tur så fick vi först vänta en stund på stigen, sedan ytterligare en stund bakom ett plastskynke. Station 4 var en markering och sedan förflyttning till en dirigering. Wallander klarade markeringen jättebra. Precis när avlevereringen skedde så sköts ett skott för dirigeringen och sedan skedde förflyttningen och information gavs innan man fick skicka hunden. Här gick Wallander först lite väl mycket åt vänster men han lyssnade på mig och tog mitt tecken åt höger och hämtade upp duvan efter ett litet ja från mig. Så även vi fick spatsera vidare till station 5 med ett leende på läpparna. På denna sista station stod Johan som skytt och han såg verkligen förvånad ut när vi kom runt hörnet. Här var det en markering som hamnade på upp i skidbackens "topp". Detta var den enda station där man inte fick skicka hunden själv efter att man visat att den hade stadgan, här var det domaren som sa till när det var dags. Wallander satt fast kvar ända tills han släpptes iväg, han for upp i backen med bra fart och jag hade redan bestämt mig för att blåsa närområdessignal direkt när han kom upp på "toppen" även om det kostade lite. Han tog dummien direkt och kom tillbaka med full fart nedåt, snacka om sekunders nervositet för ev. snubblande & tapp, men nej då han var så försiktig och höll så fint ända tills han kom in till mig. Jag blev så glad och ville därifrån direkt så jag sträckte ut handen för att snabbt som attan tacka domaren men han tog den inte utan sa: "ta det roligt, du vill väl ha poäng också eller?" och så log även han med ett stort leende mot mig. Poängen brydde jag mig inte om just då, det bästa för mig var att vi hade klarat vår målsättning :-)
Domar instruktioner:
Walle skickad:
Walle på väg att plocka upp:
Bra avlämning, men inga stilpoäng precis... detta får vi nog jobba på lite mera:
Omklappning:
Alla fyra ser lika glada ut... vilka hyllningar vi fick av våran fanclub, TACK!:
TACK Carina Nilsson för bilderna du tog på oss på station 5.
Väldigt glada gick vi därifrån och senare visade sig att vi fått 17 + 19 poäng vilket var lika med totalt 77 poäng.
Berit & Viras poäng räckte till en 5:e plats i finalen och våra till en delad 8:e plats totalt.
Glada, trötta & hungriga åkte vi hem till Backagården och åt pizza, kebab och kräftor som Berit helt på egen hand fixat fram:
Det tog hårt på dom, Ulrika & Eva njöt i fulla drag:
Vi fick många glada skratt men priset tog nog när jag berättade om att Ulrika satt fast ett solskydd utsides på bilen och att vi upptäckte att vi kört tillbaka med det där oxå när vi kom fram (otroligt att det satt kvar). När vi sedan gick på nattarundan med hundarna så utbröt skratten igen för Eva hade uppfattat det hela som att Ulrika hade satt fast det på framrutan och att vi kört hem utan att lägga märke till det. Men här satt det:
Natten mellan lör/sön sov vi alla gott och unnade oss alla oxå lite sovmorgon. Hundarna rastades även denna morgon i skogen och sedan blev det frukost i solskenet innan utcheckning & avresa mot Frostavallen igen för att först titta lite på några av de superduktiga Ekl-ekipagen och så klart söndagens höjdpunkt FINALERNA med Berit & Vira i en av dem:
Domare Johnny (som äger Viras & Wallanders pappa Woody) var en av 3 domare i Nkl-finalen:
Här är Berit & Vira beredda för en markering efter ett uppvisat fotgående:
Kastaren är oxå beredd:
Här ligger anden (precis i mitten på bilden framför stenen till vänster) och bara väntar på Vira:
Här närmar hon sig:
... går förbi:
... men vänder som tur är snabbt och suger upp den snyggt och beger sig raka vägen tillbaka hemåt:
... ett sus går genom publiken....nej, vart skall hon, där står inte Berit:
Som tur var gick hon bara mellan stenenarna och runt :-). Hur bra det hela slutade har ni redan sett i det förra inlägget.
Avslutningsvis väntade vi sedan på prisutdelningen:
Först tackades alla domarna:
Sedan Kent & Co av FRK Skåne/Blekinge:
Detta har verkligen varit en kanonhelg, man har fått se massor av fina & duktiga flattar med trevliga mattar & hussar. Vi har haft det jättetreveligt & mysigt med våra boendekamrater och vädret var oxå kanon.
Sist vill jag bara säga att...tänk så nära vi ändå var jag & Wallekalle tänk om han inte lagt ner kaninen!!!! Men jag är så stolt över både mig själv (att nerverna höll) och min fine goe duktiga kille :-). Vi kommer igen, vi har fått blodad tand nu. Anders är förvarnad, semestern 2010 går nog till dom Värmländska skogarna.
Ni som orkade er igenom hela inlägget, hoppas att ni hade en trevlig lässtund :-)
Kram på er ALLA!
/Helene
SUPERSYRRAN VIRA...
... MED MATTE BERIT ÄR BARA SÅ JÄDRANS BRA!
Igår eftermiddag kvalificerade dem sig för final efter 5 superbraiga genomförda stationer och idag kammade dom tillsammans hem en 4:e plats poängmässigt (på resultatsidan) men placerades på 5:e plats på prispallen. Vira tog det hela med ro och förstod nog inte riktigt vad hon "ställt till med":
Med er framfart så hoppas vi få se dig i denna mundering efter Flatmästerskapet i värmland 2010:
Än en gång stort GRATTIS!
Jag har bett MOR skriva ett inlägg imorgon om hur vårat första Flatmästerskap avlöpt från det att vi lämnade Malmö i fredags.
Nu bär det strax av...
... till FLATMÄSTERSKAPET 2009 som i år går av stapeln på Frostavallen i Skåne!
Väldigt sent fick vi först ett återbudsboende på Frostavallens vandrarhem, men sedan visade det sig att man inte fick lova att ha hund på rummet. Jag sa till MOR att jag vägrar att sova i bilen helt ensam... så vill du att jag skall försöka göra mitt bästa på lördagens tävling så vill jag sova tillsammans med dig. Valet var enkelt, rummet avbokades. Men sedan dök ett supererbjudande upp, Eva & Ulrika hade hittat ett boende på Backagården i Höör och där var även vi 4-beningar mer än varmt välkomna :-). Så det bokades och där skall vi tillbringa 2 nätter tillsammans med Eva & Kidd, Ulrika & Molly, Berit & Vira (lördag natt). 2-beningarna skall käka ihop och ha det mysigt, ikväll skall det rökas lax, MOR har fixat sallad med färsk sparris & jordgubbar samt en supersmarrig citronsås. Imorgon skall det bli kräftskiva. Tror nog inte att vi 4-beningar blir helt lottlösa heller...
Det är första gången jag skall få starta på riktigt, det skall bli väldigt spännande och kul. Tänk ca 300 flattar i rörelse under dagarna 2.
Detta är vad som gäller för själva mästerskapet:
"Mästerskapets grundomgång kommer att genomföras som ett Workingtest enligt SSRK:s regler för c- prov där alla anmälda får genomföra minst 3 stationer.
För att få gå vidare till station 4 och 5 får man inte ha fått en nolla på någon av de tre första stationerna eller ha mindre än 20 poäng sammanlagt.
Maxpoäng på varje station är 20 poäng.
På någon/några av de 3 första stationerna finns inslag av vilt och vattenarbete.
Den som får noll poäng på station 4 får inte gå vidare på station 5.
Den som får noll poäng på station 5 får inte gå vidare till finalomgången.
De 6 hundar som har högst poäng efter grundomgången går till final."
Vi har några delmål, första är att vi skall få genomföra station 4 och andra är att vi skall få genomföra även station 5. Men allt kan hända, men huvudsaken är att vi på söndag åker därifrån med känslan att vi haft det himla roligt och att vi gjorde vårt bästa.
Håll tummar & tassar för oss för det tror jag att vi behöver.
Sist men inte minst kamrater:
TURKAKAN är bakad och nerpackad (och även Cool Down-pillerna)!!!!!!
Ps. Kanske blir det någon uppdatering under helgen... kanske inte... om inte så "ses" vi senast på måndag :-)
Väldigt sent fick vi först ett återbudsboende på Frostavallens vandrarhem, men sedan visade det sig att man inte fick lova att ha hund på rummet. Jag sa till MOR att jag vägrar att sova i bilen helt ensam... så vill du att jag skall försöka göra mitt bästa på lördagens tävling så vill jag sova tillsammans med dig. Valet var enkelt, rummet avbokades. Men sedan dök ett supererbjudande upp, Eva & Ulrika hade hittat ett boende på Backagården i Höör och där var även vi 4-beningar mer än varmt välkomna :-). Så det bokades och där skall vi tillbringa 2 nätter tillsammans med Eva & Kidd, Ulrika & Molly, Berit & Vira (lördag natt). 2-beningarna skall käka ihop och ha det mysigt, ikväll skall det rökas lax, MOR har fixat sallad med färsk sparris & jordgubbar samt en supersmarrig citronsås. Imorgon skall det bli kräftskiva. Tror nog inte att vi 4-beningar blir helt lottlösa heller...
Det är första gången jag skall få starta på riktigt, det skall bli väldigt spännande och kul. Tänk ca 300 flattar i rörelse under dagarna 2.
Detta är vad som gäller för själva mästerskapet:
"Mästerskapets grundomgång kommer att genomföras som ett Workingtest enligt SSRK:s regler för c- prov där alla anmälda får genomföra minst 3 stationer.
För att få gå vidare till station 4 och 5 får man inte ha fått en nolla på någon av de tre första stationerna eller ha mindre än 20 poäng sammanlagt.
Maxpoäng på varje station är 20 poäng.
På någon/några av de 3 första stationerna finns inslag av vilt och vattenarbete.
Den som får noll poäng på station 4 får inte gå vidare på station 5.
Den som får noll poäng på station 5 får inte gå vidare till finalomgången.
De 6 hundar som har högst poäng efter grundomgången går till final."
Vi har några delmål, första är att vi skall få genomföra station 4 och andra är att vi skall få genomföra även station 5. Men allt kan hända, men huvudsaken är att vi på söndag åker därifrån med känslan att vi haft det himla roligt och att vi gjorde vårt bästa.
Håll tummar & tassar för oss för det tror jag att vi behöver.
Sist men inte minst kamrater:
TURKAKAN är bakad och nerpackad (och även Cool Down-pillerna)!!!!!!
Ps. Kanske blir det någon uppdatering under helgen... kanske inte... om inte så "ses" vi senast på måndag :-)
Vilken lyckosam helg...
... för mig & många av mina vänner!
Brorsan Enzo var i lördags i grannlandet och fixade Brugsprövet + en 3:a i begynderklassen. Med sig hade han Corinne som har matte Bea och dom fixade samma sak men knep ett 2:a pris. Calla var oxå där och gjorde öppenklassdebut och fixade ett 3:e pris och Sandy fixade en etta till så att hon nu kan starta i Elitklassen istället.
Lilla Grappa tjejen såg till att bli en champinjon i går söndag och tituleras nu SVCH SPADER DAMENS QUICK QUAINT QUAIL
Vittra Kvittra vann det inofficiella WT:et i Pärup.
Stort GRATTIS till er alla... har någon mer som jag känner varit ute och gjort bra ifrån sig så säger jag grattis till er oxå för säkerhetsskull!
Ps. För mig är det lyckosamma att jag överlevt första helgen med LILLBRORSAN
Min superduktiga syrra...
... Vira har idag tagit ett 1:a pris i Nkl på jaktprovet i Bromölla.
Stort GRATTIS till Vira med matte Berit
Vira in action på det officiella jaktprovet för ett par veckor sedan:
Stort GRATTIS till Vira med matte Berit
Vira in action på det officiella jaktprovet för ett par veckor sedan:
ÄNTLIGEN...
... har MOR insett att jag INTE vill hålla på med lydnadsgrejsemojsande, tänk att det skulle behöva ta så lång tid!!!!
Men klok som MOR än dock är så har hon nu kommit fram till att JAG inte skall behöva utsättas för sådant som jag inte vill bara för att hon tycker att det har blivit roligt med tiden.
Det är ju inte det att jag inte kan momenten, jag kan t.o.m tvåans men jag tycker att det är så förbaskat tråkigt.
För att avsluta "lydnadskarriären" lite snyggt, så bestämde jag mig för att inte nolla på något moment, vilket jag trodde MOR skulle glädjas över. Så här i efterhand så kan väl även jag tycka att jag kunde ansträngt mig lite till, men gjort är gjort och går inte att ändra på.
Platsliggandet fick jag ett 1/2 poängs avdrag på för att det gick långsamt nedåt (9,5). Dagens enda 10:a kom på tandvisningen. Friaföljet, var jag ej riktigt med i svängarna på, sneda sitt blev det oxå och lunkande på språnget (6,5). Läggandet under gång släpade jag på i starten men det blev i alla fall inget SITTLIGG (8,5). På inkallandet så lunkade jag fram i sakta mak och 1 meter från MOR så fick jag en oemotståndlig underbar doft i näsan som jag bara var tvungen att undersöka närmre och det innebar att MOR var tvungen att använda ett rejält DK för att jag skulle komma ur dimman som jag gått in i (5). Ställandet gick bra, krävde ju inte så mycket energi, tog bara några extra steg (9). Nya apportbockar tycker jag inte om så MOR fick trycka in den lite men sedan höll jag den så fint så fint tills jag fick lova att lämna tillbaka den men vad gör MOR då? Jo hon klappar mig på bröstet innan momentet var slut, så klumpigt alltså! (6). Sedan placerades jag framför hindret och hade precis börjat förbereda mig när domaren säger till tävlingsledaren att höja hindret. Shit vad högt tyckte jag... och då hoppkommandot kom så var jag bara tvungen att GÅ fram och kolla för att kunna konstatera att jag nog skulle klara höjden, så jag hoppade och sedan GICK jag fram emot MOR, men så kom den där gudomliga doften för mig igen och återigen gick jag in i dimman som var tjockare denna gång, vilket innebar att inte ett DK räckte (5). Domaren blev inte speciellt impad av det hon fick se av mig idag så helheten blev bara en ynklig 5:a. Det hela slutade alltså med 148,5 points och ett 2:a pris.
6 starter, ett 1:a pris & fem 2:a pris, ja det var vad det blev i min "lydnadskarriär"!
Nä nu går jag och gör det jag tycker mest om... Bye bye!
Men klok som MOR än dock är så har hon nu kommit fram till att JAG inte skall behöva utsättas för sådant som jag inte vill bara för att hon tycker att det har blivit roligt med tiden.
Det är ju inte det att jag inte kan momenten, jag kan t.o.m tvåans men jag tycker att det är så förbaskat tråkigt.
För att avsluta "lydnadskarriären" lite snyggt, så bestämde jag mig för att inte nolla på något moment, vilket jag trodde MOR skulle glädjas över. Så här i efterhand så kan väl även jag tycka att jag kunde ansträngt mig lite till, men gjort är gjort och går inte att ändra på.
Platsliggandet fick jag ett 1/2 poängs avdrag på för att det gick långsamt nedåt (9,5). Dagens enda 10:a kom på tandvisningen. Friaföljet, var jag ej riktigt med i svängarna på, sneda sitt blev det oxå och lunkande på språnget (6,5). Läggandet under gång släpade jag på i starten men det blev i alla fall inget SITTLIGG (8,5). På inkallandet så lunkade jag fram i sakta mak och 1 meter från MOR så fick jag en oemotståndlig underbar doft i näsan som jag bara var tvungen att undersöka närmre och det innebar att MOR var tvungen att använda ett rejält DK för att jag skulle komma ur dimman som jag gått in i (5). Ställandet gick bra, krävde ju inte så mycket energi, tog bara några extra steg (9). Nya apportbockar tycker jag inte om så MOR fick trycka in den lite men sedan höll jag den så fint så fint tills jag fick lova att lämna tillbaka den men vad gör MOR då? Jo hon klappar mig på bröstet innan momentet var slut, så klumpigt alltså! (6). Sedan placerades jag framför hindret och hade precis börjat förbereda mig när domaren säger till tävlingsledaren att höja hindret. Shit vad högt tyckte jag... och då hoppkommandot kom så var jag bara tvungen att GÅ fram och kolla för att kunna konstatera att jag nog skulle klara höjden, så jag hoppade och sedan GICK jag fram emot MOR, men så kom den där gudomliga doften för mig igen och återigen gick jag in i dimman som var tjockare denna gång, vilket innebar att inte ett DK räckte (5). Domaren blev inte speciellt impad av det hon fick se av mig idag så helheten blev bara en ynklig 5:a. Det hela slutade alltså med 148,5 points och ett 2:a pris.
6 starter, ett 1:a pris & fem 2:a pris, ja det var vad det blev i min "lydnadskarriär"!
Nä nu går jag och gör det jag tycker mest om... Bye bye!
Tänk om...
... jag hade fått varit en av dom som fått starta på det Officiella jaktprovet i Arrie idag för då hade jag fått följa med MOR & LILLMATTE dit... nu fick jag istället stanna hemma med FAR hela dagen och ha tråkigt.
Igår bakade MOR turkaka och imorse vispade hon grädden. Hon trodde/hoppades att denna skulle bringa tur för framför allt Enzo & Camilla som gjorde sin jaktprovsdebut. Tyvärr så funkade den inte idag... men det berodde ju så klart på att den intogs först efter att dom startat. Camilla fick resterande bit med sig hem så att den kan intagas innan starten nästa helg i Bromölla. Till Bromölla tävligen kommer MOR dock inte att köra, men tassar & tummar kommer självklart att hållas igen.
Här visar Enzo prov på fint fotgående:
För den här lilla tjejen gick det riktigt bra:
Calla tog sin tredje 1:a på tre starter. Inte fy skam... stort GRATTIS!
MOR hade oxå stött på min gamla lydnadskompis från Lomma, som så klart skickade en hälsning till mig:
Max matte Carina var oxå i farten... idag agerade hon sekretare vilket hon fixade galant:
Imorgon är det söndag och då har jag blivit lovad att få träffa Lakrits i Lakritsskogen när vi skall dit och gratta hennes matte Marie som fyllt år i veckan. Så imorgon blir med all sannolikhet lite roligare.
Igår bakade MOR turkaka och imorse vispade hon grädden. Hon trodde/hoppades att denna skulle bringa tur för framför allt Enzo & Camilla som gjorde sin jaktprovsdebut. Tyvärr så funkade den inte idag... men det berodde ju så klart på att den intogs först efter att dom startat. Camilla fick resterande bit med sig hem så att den kan intagas innan starten nästa helg i Bromölla. Till Bromölla tävligen kommer MOR dock inte att köra, men tassar & tummar kommer självklart att hållas igen.
Här visar Enzo prov på fint fotgående:
För den här lilla tjejen gick det riktigt bra:
Calla tog sin tredje 1:a på tre starter. Inte fy skam... stort GRATTIS!
MOR hade oxå stött på min gamla lydnadskompis från Lomma, som så klart skickade en hälsning till mig:
Max matte Carina var oxå i farten... idag agerade hon sekretare vilket hon fixade galant:
Imorgon är det söndag och då har jag blivit lovad att få träffa Lakrits i Lakritsskogen när vi skall dit och gratta hennes matte Marie som fyllt år i veckan. Så imorgon blir med all sannolikhet lite roligare.
159...
... poäng mer än så lyckades jag inte skrapa ihop :-(
(tänk att det skall vara så attans svårt)
Så här tyckte Kurt att jag uppförde mig idag:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 7 Släpar, sitter sakta
Läggande 7 Sitt-ligg, nosar
Inkallande 6 Tempo, sitter snett
Ställande 8 Släpar, tar steg
Apportering 9 Vill knappt hålla apporten
Hopp över hinder 8 DK, tempo
Helhet 10
Är det inte vid vänsterknä man skall hålla sig?
MOR försökte liva upp det hela, men det blev tyvärr inte till någon större lycka:
Men jag sitter lydigt kvar när MOR lämnar mig:
och jag står stadigt kvar när jag väl stannat:
Men jag får väl ta på mig detta, MOR gjorde inga större fel... hon försökte peppa mig så gott hon kunde men genomgående hänger det hela på mitt tempo. Hade jag sedan inte glott på tjejen åt höger istället för på MOR när jag skulle hoppa så hade MOR inte behövt ta ett DK och då hade vi haft ett första pris till. Ja ja, nu har vi prövat på detta ännu en gång och den där andra ettan får jag nog snart se mig i stjärnorna efter.
Men våra bloggkompisar Clara & Björn, gick det betydligt bättre för.
Så här ser den nyblivna LYDNADSCHAMPIONINNAN ut:
och tillsammans med stolta husse:
Stort GRATTIS igen säger vi till dem båda!
Bell & Margareta... att ni kommer igen det vet vi!
Nu går vi och hejar på DI BLÅE istället...
Ratar man vilt...
... så är man en nolla (0) och en sådan är jag och har man sedan en VERY BAD DOG HANDLER så blir resultatet på en tävling inte bättre än så här.
Vi var lottade till startnummer 7 och det blev en bra stunds väntan i bilen innan det var dags för både min & MORS allra första jaktprovsstart.
Det började med en markering på vatten. Man skulle ta sig igenom vassen efter att Ingela skjutit ner en and och sedan tillbaka igen. Jag markerade bra, var dock lite lätt i baken, simmade lugnt och harmoniskt men jag kan bara inte vara vara dyngsur så jag skakade mig en gång medans jag forfarande höll fast anden men sedan lade jag ner den både en och två gånger och därefter tog jag inte upp den förräns MOR kom emot mig och påpekade att den minsann skulle tas upp och lämnas av. Ingen bra start alltså.
Vi vände upp och jag förbereddes för ett kort linjetag... men tyvärr behövde jag 3 försök för att lyckas. På de 2 första försöken gick jag åt höger & vänster, jag lyssnade på stoppsignalen men ville inte ta kontakt med MOR för att få lite hjälp på traven.
Sedan blev det ett ganska långt fotgående fram till platsen där en markering skulle hämtas. Fotgåendet gick hyfsat, men kan så klart bli ännu bättre . Ingela är en superskytt inga missar på hennes skott inte. Denna gång satt jag säkert kvar tills MOR skickade mig och denna spikade jag. Avlämningen lyckades nästanoxå, hade inte MOR fumlat sådant så...
Sedan var det dags för söket... hade lite mer bråttom dit... men klarade mig utan större korrigeringar. Jag tyckte jag gjorde ett godkänt sök, trodde inte att det gjorde något att jag ratade 2 vilt: MOR kunde väl ha agerat lite så hade jag fattat att det inte var tillåtet att göra så, men hon bara stod där handfallen. Men när hon skickade mig rakt ut i vattnet och jag passade på att dricka & plumsa och ha roligt ja då blev det fart på henne. Men jag bestämde mig för att plumsa färdigt när jag ändå var där innan jag tog mig upp igen på land. Men jag lämnade faktiskt av 4 av 5 i handen till MOR och det tycker jag att hon skall vara mer än nöjd med.
Här tog det sedan slut på det roliga... och vi fick vänta en stund på att få domen. Jag fick lite ros (är en duktig markerare)och mycket ris (är inte färdigutvecklad i mitt sätt att arbeta, har stora kommunikationsproblem med MOR osv osv).
Nu har så många gett oss tipset att lägga ner jaktträningen, hur länge och till vilken nytta då? Att jag skall tycka det är roligare sen? Jag vet ärligt inte om jag tror att det kommer att hjälpa. Men visst vi får väl pröva när vi lärt oss allt som herrarna har att lära ut på denna omgångs jaktkurs.
Det gick dock mycket bättre för mina träningskompisar, syrran Vira jobbade sig till ett 2:a pris, Tess likaså och Calla ett 1:a pris. Grattis till er alla!
Vi har idag i alla fall gjort ett en jaktprovstart och är definitivt en erfarenhet rikare. Tack alla som höll tummar & tassar för oss... men idag räckte det inte :-(
Ja vi hörs när vi hörs nästa gång, ha en fortsatt härlig söndagskväll.
Vi var lottade till startnummer 7 och det blev en bra stunds väntan i bilen innan det var dags för både min & MORS allra första jaktprovsstart.
Det började med en markering på vatten. Man skulle ta sig igenom vassen efter att Ingela skjutit ner en and och sedan tillbaka igen. Jag markerade bra, var dock lite lätt i baken, simmade lugnt och harmoniskt men jag kan bara inte vara vara dyngsur så jag skakade mig en gång medans jag forfarande höll fast anden men sedan lade jag ner den både en och två gånger och därefter tog jag inte upp den förräns MOR kom emot mig och påpekade att den minsann skulle tas upp och lämnas av. Ingen bra start alltså.
Vi vände upp och jag förbereddes för ett kort linjetag... men tyvärr behövde jag 3 försök för att lyckas. På de 2 första försöken gick jag åt höger & vänster, jag lyssnade på stoppsignalen men ville inte ta kontakt med MOR för att få lite hjälp på traven.
Sedan blev det ett ganska långt fotgående fram till platsen där en markering skulle hämtas. Fotgåendet gick hyfsat, men kan så klart bli ännu bättre . Ingela är en superskytt inga missar på hennes skott inte. Denna gång satt jag säkert kvar tills MOR skickade mig och denna spikade jag. Avlämningen lyckades nästanoxå, hade inte MOR fumlat sådant så...
Sedan var det dags för söket... hade lite mer bråttom dit... men klarade mig utan större korrigeringar. Jag tyckte jag gjorde ett godkänt sök, trodde inte att det gjorde något att jag ratade 2 vilt: MOR kunde väl ha agerat lite så hade jag fattat att det inte var tillåtet att göra så, men hon bara stod där handfallen. Men när hon skickade mig rakt ut i vattnet och jag passade på att dricka & plumsa och ha roligt ja då blev det fart på henne. Men jag bestämde mig för att plumsa färdigt när jag ändå var där innan jag tog mig upp igen på land. Men jag lämnade faktiskt av 4 av 5 i handen till MOR och det tycker jag att hon skall vara mer än nöjd med.
Här tog det sedan slut på det roliga... och vi fick vänta en stund på att få domen. Jag fick lite ros (är en duktig markerare)och mycket ris (är inte färdigutvecklad i mitt sätt att arbeta, har stora kommunikationsproblem med MOR osv osv).
Nu har så många gett oss tipset att lägga ner jaktträningen, hur länge och till vilken nytta då? Att jag skall tycka det är roligare sen? Jag vet ärligt inte om jag tror att det kommer att hjälpa. Men visst vi får väl pröva när vi lärt oss allt som herrarna har att lära ut på denna omgångs jaktkurs.
Det gick dock mycket bättre för mina träningskompisar, syrran Vira jobbade sig till ett 2:a pris, Tess likaså och Calla ett 1:a pris. Grattis till er alla!
Vi har idag i alla fall gjort ett en jaktprovstart och är definitivt en erfarenhet rikare. Tack alla som höll tummar & tassar för oss... men idag räckte det inte :-(
Ja vi hörs när vi hörs nästa gång, ha en fortsatt härlig söndagskväll.
Att man skall behöva...
... säga till på skarpen!
Åkte iväg taggade som attan, jag skulle minsann visa den där domaren C idag att det visst fanns fart i killen Wallander.
Men innan det var dags för oss så var det dags för killarna Sigge & Guinness att visa upp sin lydnadsfärdighet för sin domare.
SiggeLena drog startnummer 3 och GuinnessLena drog startnummer 5 vilket betydde att dom fick göra sin platsliggning i samma grupp.
Dock tyckte Guinness det var lite läskigt att var på så långt avstånd från matte så han bestämde sig för att köra en egen "inkallning".
Sigge & Lenas har minsann inga kontaktproblem dom inte:
Sigge & Lena tog sin andra raka 1:a och med 170 poäng knep dom dessutom en 2:a placering. Stort GRATTIS!
Guinness & Lena gjorde sin lydnadsdebut och klarade sig jättebra och Lena var så stolt över sin kille som skötte sig exemplariskt på apellplanen och fokuserade på det som han skulle. Mycket BRA jobbat båda två.
Målet för dagen för dem var 100 poäng, dom klarade 109 och !!!
Veberöds stoltaste matte med hund när debuten var avklarad. 
Jag kommer väl inte undan... ni är väl nyfikna på vad som hände när det var min tur som nr 9. Innan det var vår tur så försökte vi gå in i "bubblan" tillsammans:
Platsliggningen säker som vanligt, 3 x 10 = 30.
Idag ingen "oro" vid tandvisningen 1 x 10 = 10. Tandvisningsmomentet:
Kolla in oss... ingen kan väl anklaga oss för att inte vara raka i ryggarna:
Linförigheten, nja ingen förbättring tyvärr, C tyckte jag uppförde mig som förra veckan, alltså 6 x 4 = 24.
Men inte så skitenödigt i slutet tyckte vi:
Läggandet, liten förbättring, inte poängmässigt men kommentarmässigt, idag bara "något sakta ner". 7 x 2 = 14
Inkallandet, höjning från en 6:a till en 8:a. Hade kunnat bli ännu bättre om jag inte tempoväxlat precis vid ingången sa C. 8 x 3 = 24. Kolla rivstarten:
Det var ett himlans liv borta i Elit-rutan och precis när vi påbörjat ställandemomentet så vrålades det "STANNA" jag stannade upp och sa till dom på skarpen att vara lite tystare men tyvärr så var jag inte helt fokuserad när MOR sa "stanna" och följde med henne för långt. När jag kom på mitt misstag så stannade jag men tyvärr så var momentet redan kört och 1:a priset likaså. Plump i protokollet :-(
Det blev nästan en fullpottare på apporteringen, fick 0,5 poängs avdrag för lite tvekan. 9,5 x 1 = 9,5
Det sista man skall ge upp är ju hoppet så jag fullständigt flög över och C belönade mig med en fullpottare. 2 x 10 = 20
1 x 10 = 10 av C som Helhetsintryck blev slutet....
Jag vill gärna gå vidare, men vill MOR? Jag är inte så säker på det, jag har dock föreslagit att hon skall sova på saken och så pausar vi lite och sedan kan hon ge mig ett svar.
Gåsalydnad...
... i Skanör-Falsterbo på självaste 1:a advent kunde vi varit förutan med facit i hand.
Klockan 8.30 stack vi hemifrån trots att våran grupp 1B inte startade förräns 12.30 men så klart ville vi heja på Sigge & Lena som startade i klass 1A. Det gick toppenbra för dem, stort GRATTIS till 1:an, 170 poäng, 3:e placering samt uppflyttning så klart!
Lite bildbevis, tyvärr inte lika skärpta som ekipagen:
Mellan klassstarterna var jag och MOR ute och tränade lite och busade lite och allt kändes jättebra.
Halv ett var det så dags för klass 1b att starta, vi drog startnummer 5 vilket var lika med platsliggning i 1:a grupp. Det har aldrig förut hänt något när jag legat på platsliggning men idag reste sig ekipage 7 och gick fram och ställde sig över ekipage 6 och sedan blev det slagsmål dem sinsemellan. Jag reste mig men ville absolut inte bli inblandad så när MOR kom tillbaka så kände jag migg trygg igen. Vi fick gå ett par vändor och sedan var det dags för ett nytt försök, denna gång hände inga incidenter men stackars ekipage 6 vågade inte ligga kvar trots att ekipage 7 fått utgå.
För den braiga platsliggningen belönades jag med en 10:a = totalt 30 points.
Dock blev det bara en 9:a på tandvisningen (domaren tyckte att jag visade lite oro) = totalt 9 points.
Sedan efter en stunds väntan så började jag & MOR att ladda upp genom att göra kontaktövningar och när jag bara hade ögon för MOR så var det dags att gå in i ringen.
Dagens linförighet var det bästa jag presterat hitintills och jag belönades med en 6:a (domaren tyckte att en massa var kasst i alla fall, tur att jag spottat upp mig lite för annars hade det blivit totalt bottennapp förmodligen) = totalt 24 points.
Läggandet, ja ja det gick lite sakta... jag belönades med en 7:a = totalt 14 points.
Inkallandet, ja ja det gick inte jättefort här heller...men en ynka liten pinne till kunde jag väl ha fått, jag utövade ju faktiskt resterande delmoment utan anmärkning. Det blev bara en 6:a = totalt 18 points.
Ställandet, bara ett steg och dagens andra bekräftelse på att hårt jobb ger utdelning. En 9:a = totalt 27 points.
Apportering, (tvekade jag verkligen? inte likt mig). En 7:a = totalt 7 points.
Hopp, (domarens kommentar tempo?) men en 9:a = totalt 18 points.
Helhetsintryck 10:a = totalt 10 points.
Ni som är attans snabba på huvudräkning har så klart räknat ut att jag idag bara lyckades skrapa ihop 157 points. Tills nästa vecka måste vi nu få bort min "oro", min förbaskade långsamhet samt min "tveksamhet" till apporteringen.
Men vi träffade många andra glada/trevliga ekipage och "tävlingspersonal" och det gjorde att dagen ändå skrivs in i "historieboken" som en lyckad/rolig dag.
Klockan 8.30 stack vi hemifrån trots att våran grupp 1B inte startade förräns 12.30 men så klart ville vi heja på Sigge & Lena som startade i klass 1A. Det gick toppenbra för dem, stort GRATTIS till 1:an, 170 poäng, 3:e placering samt uppflyttning så klart!
Lite bildbevis, tyvärr inte lika skärpta som ekipagen:
Mellan klassstarterna var jag och MOR ute och tränade lite och busade lite och allt kändes jättebra.
Halv ett var det så dags för klass 1b att starta, vi drog startnummer 5 vilket var lika med platsliggning i 1:a grupp. Det har aldrig förut hänt något när jag legat på platsliggning men idag reste sig ekipage 7 och gick fram och ställde sig över ekipage 6 och sedan blev det slagsmål dem sinsemellan. Jag reste mig men ville absolut inte bli inblandad så när MOR kom tillbaka så kände jag migg trygg igen. Vi fick gå ett par vändor och sedan var det dags för ett nytt försök, denna gång hände inga incidenter men stackars ekipage 6 vågade inte ligga kvar trots att ekipage 7 fått utgå.
För den braiga platsliggningen belönades jag med en 10:a = totalt 30 points.
Dock blev det bara en 9:a på tandvisningen (domaren tyckte att jag visade lite oro) = totalt 9 points.
Sedan efter en stunds väntan så började jag & MOR att ladda upp genom att göra kontaktövningar och när jag bara hade ögon för MOR så var det dags att gå in i ringen.
Dagens linförighet var det bästa jag presterat hitintills och jag belönades med en 6:a (domaren tyckte att en massa var kasst i alla fall, tur att jag spottat upp mig lite för annars hade det blivit totalt bottennapp förmodligen) = totalt 24 points.
Läggandet, ja ja det gick lite sakta... jag belönades med en 7:a = totalt 14 points.
Inkallandet, ja ja det gick inte jättefort här heller...men en ynka liten pinne till kunde jag väl ha fått, jag utövade ju faktiskt resterande delmoment utan anmärkning. Det blev bara en 6:a = totalt 18 points.
Ställandet, bara ett steg och dagens andra bekräftelse på att hårt jobb ger utdelning. En 9:a = totalt 27 points.
Apportering, (tvekade jag verkligen? inte likt mig). En 7:a = totalt 7 points.
Hopp, (domarens kommentar tempo?) men en 9:a = totalt 18 points.
Helhetsintryck 10:a = totalt 10 points.
Ni som är attans snabba på huvudräkning har så klart räknat ut att jag idag bara lyckades skrapa ihop 157 points. Tills nästa vecka måste vi nu få bort min "oro", min förbaskade långsamhet samt min "tveksamhet" till apporteringen.
Men vi träffade många andra glada/trevliga ekipage och "tävlingspersonal" och det gjorde att dagen ändå skrivs in i "historieboken" som en lyckad/rolig dag.
Det gick hela...
... vägen idag!
Jag fixade alla moment, några bättre och några sämre men resultatet blev ett 1:a pris och 166 poäng.
Vi kom till Svedala och vädret var soligt men blåsigt, jag kände mig i riktigt bra form. Strax efter oss anlände Lakkan & Marie och vi gick en ganska lång runda tillsammans för att komma ifrån allt "stohej" lite. Medans startlottningen skedde så fick jag snällt ligga och vänta i bilen, men väntan blev inte lång... MOR hade dragit startnummer 4 och det innebar platsliggning i första grupp och det gick så här:
Platsliggande 10
Jag fixade alla moment, några bättre och några sämre men resultatet blev ett 1:a pris och 166 poäng.
Vi kom till Svedala och vädret var soligt men blåsigt, jag kände mig i riktigt bra form. Strax efter oss anlände Lakkan & Marie och vi gick en ganska lång runda tillsammans för att komma ifrån allt "stohej" lite. Medans startlottningen skedde så fick jag snällt ligga och vänta i bilen, men väntan blev inte lång... MOR hade dragit startnummer 4 och det innebar platsliggning i första grupp och det gick så här:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Medans vi väntade på våran tur så blev det mörkare och mörkare på himlen och då ekipage 2 var inne så började det hagla/regna. Men som tur så drog det ganska snabbt förbi och när det var dags för våran tur så blev det uppehåll igen. Men inte fasickenhjälpte det, Den kontakt jag har haft med MOR den senaste veckan på träningarna var oxå som bortblåst, resultatet blev dock lite bättre än senast men det är inte bra alltså. Fortsatt jobbande alltså. Domarens kommentar: Ej med, men ändå:
Linförighet 6,5
Sedan var det dax för den stora utmaningen, skulle jag lägga mig eller ej? Jag gjorde det, om än långsamt tyckte domaren och då fick jag:
Läggande 7
Inkallning, normalt ett av mina säkraste moment, men idag fick jag avdrag för tempot. Ja visst, jag hade lite svårt att få upp farten, men det var inte lätt på den korta sträckan (hm, undras om det verkligen var 15 meter).
Inkallande 8,5
Nästa lilla utmaning, ställandet. Jag tyckte att jag var med MOR men det tyckte inte domaren och sedan satte jag mig snett (aj aj).
Ställande 8,5
Snacka om att jag blev taggad när tävlingsledaren kom mot mig med apportbocken, jag började snausa och ville ta den direkt men då jag inte fick det så fick MOR truga mig lite och då gick det som det gick.
Apportering 8
När jag skulle hoppa så stod tävlingsledaren där till vänster med apportbocken i sin hand och jag funderade ett tag på om jag skulle hämta den istället för att hoppa. Så efter viss tvekan hoppar jag, men sätter mig snett så att jag kan fortsätta folkusera på på apportbocken. MOR har flaggat för att det nu kommer att bli en hel del apport-träning.
Hoppa över hinder 9
Slutligen, domaren gillade mig rätt bra:
Helhetsintryck 9
Jag är jättestolt över att jag lyckades skrapa i ihop till mitt 1:a pris.
Vi har anmält oss till ytterligare 2 tävlingar i år och tills dess måste vi försöka att snygga till poängen lite framför allt när det gäller Linförigheten, Läggandet & Ställandet.
Nu skall jag gå och njuta av mitt grisöra som jag fick som pris av min stolta MOR, som idag oxå gjorde ett bättre jobb, dvs inga DK noterades.
Dagens mål...
... uppfyllt!
Vid ankomstanmälan så tilldelades vi startnummer 5 vilket innebar att hund 1-6 fick starta på station 1 och sedan var det bara att ta station efter station.
En viktig sak idag var att alla fyrbeningar skulle hållas kopplade då inget moment utfördes, hur det uppfylldes spelade ingen större roll:
Station 1: Sök
Eller närsök var det nog även om det var lite delade meningar om vad det egentligen var. Hur som helst 1 av 3 närliggande dummiesar skulle hämtas in snabbt och rätt.
En ganska bra bit var det fotgående som gällde och jag skötte det ganska så bra. När vi tagit oss fram till nästa anhalt så skickades jag på söket, jag drog först lite åt vänster men sedan sprang jag rakt på. Tog upp den första bästa och påbörjade hemspringandet då det plötsligt var några fåglar som flaxade till bakom mig och jag var tvungen att stanna upp lite. MORS klappande i händerna tog mig tillbaka till verkligheten igen och då fortsatte jag hemåt och levererade av dummien snyggt och prydligt. För detta erhöll jag 17 poäng.
Station 2: Vatten
Stationen där ingenting fungerade. Fotgåendet kunde varit bättre... jag hade väldigt bråttom ner mot vattnet. Jag blev beordrad att sitta och stanna kvar vilket jag gjorde tills MOR skickade mig. Det var skitkallt i vattnet och när jag såg att dummien låg helt på andra sidan sjön så långt så långt ut på andra sidan sjön så vände jag inåt igen. Jag fick göra ett försök till, satt lika fint kvar tills jag blev skickad och MOR hejade på mig så gott hon kunde när jag börjat simma, jag simmade ungerfär halva vägen jättefint och där låg den. Jag greppade den jättefint och vände stolt inåt igen. Dock såg inte MOR lika nöjd ut. Direkt slog det mig då att det nog inte var pinnen som jag skulle hämtat in :-(
Nu blir det inte mer vattenträning för i år, men nästa år när vädret börjar tillåta det hela igen så är jag rädd för att det inte räcker med 30-40 metersmarkeringar för min del, för då lär jag aldrig klara av en vattenapportering i NKL.
Så klart blev det en 0:a i protokollet.
Station 3: Linjetag/dirigering med störning
Stationen där allt fungerade. När vi stannades upp för att påbörja fotgåendet fick MOR först mottaga en dummie i handen av domaren. Med en dummie hos MOR var det inte svårt att gå fint fram till nästa stopp. Där blev jag beordrad att sitta kvar medans MOR gick ut och la en dummie på stigen rakt framför mig. När hon kom tillbaka så kastades det först en dummie till vänster om mig innan jag blev dirigerad till den som MOR placerat ut på stigen. Valet var inte svårt, snabbt for jag ut, snabbt upptag, snabbt for jag in igen, snyggt lämnade jag av och då får man så här många poäng: 20
Station 4: Stadga
På denna station mötte vi på min jaktkursinstruktör Kent och direkt kände jag pressen att göra bra ifrån mig. Fotgåendet fungerade jättebra, inkallningen oxå trots att man till höger om mig kastat en störningsdummie. Den enda plumpen på denna station var att jag efter att jag fått hämtat den kastade dummien inte sprang rakt in till MOR och lämnade av. När MOR sedan pratade lite med Kent så drog Kent iväg en dummie åt mig och jag blev så glad och upprymd att jag inte alls ville lämna tillbaka den, jag ville fortsätta att leka. Då säger Kent, det här blir ordentliga avdrag. Undrar hur många poäng han utgick från på denna station för det blev 19 poäng kvar!
Station 5: Markeringar
Fotgåendet vållade inga större bekymmer. Jag satt laddad och klar och när skottet kom satt jag och väntade på att något skulle falla ner, men inget föll, jag såg bara något som for fram i det höga gräset och jag fick lite problem när jag blev utskickad. Jag jobbade och jobbade men det blev mer ett sök än en markering tyvärr innan jag tillslut hittade dummien. MOR sände ut någon konstig signal när jag var på ingång och jag valde då att släppa dummien framför hennes fötter. Nästa markering kom lite grann mer uppifrån och den spikade jag direkt, men MOR sände återigen ut konstiga signaler så jag släppte igen istället för att lämna av den snyggt.
Jag och MOR hade satt upp ett mål inför denna dag och det var att vi skulle försöka slå de 22 poäng som vi samlade ihop på vårt första Workingtest. Detta mål uppfyllde vi, totalt blev det 69 poäng och en 14:e plats av 22 startande i NKL. Vi är jättenöjda! Nästa mål för oss, bara måste bli att den förbaskade 0:an på vattnet skall bytas ut mot en annan siffra.
Lite bilder från dagen...
Kolla var min nos är:
Ser bra ut det här:
eller kanske inte, det borde ha funnits något annat i min mun på vägen in:
Nödvändigt ont:
Full fräs tillbaka in på station 3 = Nöjd domare, nöjd MOR, nöjd Wallander när MOR väl fick upp godiset ur fickan, tänk att det skulle behöva ta sådan tid:
Kent... tack för att du kastade bonusdummien åt mig på din station, JAG uppskattede det verkligen (men kanske inte alla andra):
In action, på station 5:
I väntan på prisutdelning, vem skulle knipa de åtråvärda priserna
från det gedigna prisbordet? (som en annan inte hade en chans på)
Tack ALLA för ännu en trevlig upplevelse i mitt & MORS flatteliv!
Vid ankomstanmälan så tilldelades vi startnummer 5 vilket innebar att hund 1-6 fick starta på station 1 och sedan var det bara att ta station efter station.
En viktig sak idag var att alla fyrbeningar skulle hållas kopplade då inget moment utfördes, hur det uppfylldes spelade ingen större roll:
Station 1: Sök
Eller närsök var det nog även om det var lite delade meningar om vad det egentligen var. Hur som helst 1 av 3 närliggande dummiesar skulle hämtas in snabbt och rätt.
En ganska bra bit var det fotgående som gällde och jag skötte det ganska så bra. När vi tagit oss fram till nästa anhalt så skickades jag på söket, jag drog först lite åt vänster men sedan sprang jag rakt på. Tog upp den första bästa och påbörjade hemspringandet då det plötsligt var några fåglar som flaxade till bakom mig och jag var tvungen att stanna upp lite. MORS klappande i händerna tog mig tillbaka till verkligheten igen och då fortsatte jag hemåt och levererade av dummien snyggt och prydligt. För detta erhöll jag 17 poäng.
Station 2: Vatten
Stationen där ingenting fungerade. Fotgåendet kunde varit bättre... jag hade väldigt bråttom ner mot vattnet. Jag blev beordrad att sitta och stanna kvar vilket jag gjorde tills MOR skickade mig. Det var skitkallt i vattnet och när jag såg att dummien låg helt på andra sidan sjön så långt så långt ut på andra sidan sjön så vände jag inåt igen. Jag fick göra ett försök till, satt lika fint kvar tills jag blev skickad och MOR hejade på mig så gott hon kunde när jag börjat simma, jag simmade ungerfär halva vägen jättefint och där låg den. Jag greppade den jättefint och vände stolt inåt igen. Dock såg inte MOR lika nöjd ut. Direkt slog det mig då att det nog inte var pinnen som jag skulle hämtat in :-(
Nu blir det inte mer vattenträning för i år, men nästa år när vädret börjar tillåta det hela igen så är jag rädd för att det inte räcker med 30-40 metersmarkeringar för min del, för då lär jag aldrig klara av en vattenapportering i NKL.
Så klart blev det en 0:a i protokollet.
Station 3: Linjetag/dirigering med störning
Stationen där allt fungerade. När vi stannades upp för att påbörja fotgåendet fick MOR först mottaga en dummie i handen av domaren. Med en dummie hos MOR var det inte svårt att gå fint fram till nästa stopp. Där blev jag beordrad att sitta kvar medans MOR gick ut och la en dummie på stigen rakt framför mig. När hon kom tillbaka så kastades det först en dummie till vänster om mig innan jag blev dirigerad till den som MOR placerat ut på stigen. Valet var inte svårt, snabbt for jag ut, snabbt upptag, snabbt for jag in igen, snyggt lämnade jag av och då får man så här många poäng: 20
Station 4: Stadga
På denna station mötte vi på min jaktkursinstruktör Kent och direkt kände jag pressen att göra bra ifrån mig. Fotgåendet fungerade jättebra, inkallningen oxå trots att man till höger om mig kastat en störningsdummie. Den enda plumpen på denna station var att jag efter att jag fått hämtat den kastade dummien inte sprang rakt in till MOR och lämnade av. När MOR sedan pratade lite med Kent så drog Kent iväg en dummie åt mig och jag blev så glad och upprymd att jag inte alls ville lämna tillbaka den, jag ville fortsätta att leka. Då säger Kent, det här blir ordentliga avdrag. Undrar hur många poäng han utgick från på denna station för det blev 19 poäng kvar!
Station 5: Markeringar
Fotgåendet vållade inga större bekymmer. Jag satt laddad och klar och när skottet kom satt jag och väntade på att något skulle falla ner, men inget föll, jag såg bara något som for fram i det höga gräset och jag fick lite problem när jag blev utskickad. Jag jobbade och jobbade men det blev mer ett sök än en markering tyvärr innan jag tillslut hittade dummien. MOR sände ut någon konstig signal när jag var på ingång och jag valde då att släppa dummien framför hennes fötter. Nästa markering kom lite grann mer uppifrån och den spikade jag direkt, men MOR sände återigen ut konstiga signaler så jag släppte igen istället för att lämna av den snyggt.
Jag och MOR hade satt upp ett mål inför denna dag och det var att vi skulle försöka slå de 22 poäng som vi samlade ihop på vårt första Workingtest. Detta mål uppfyllde vi, totalt blev det 69 poäng och en 14:e plats av 22 startande i NKL. Vi är jättenöjda! Nästa mål för oss, bara måste bli att den förbaskade 0:an på vattnet skall bytas ut mot en annan siffra.
Lite bilder från dagen...
Kolla var min nos är:
Ser bra ut det här:
eller kanske inte, det borde ha funnits något annat i min mun på vägen in:
Nödvändigt ont:
Full fräs tillbaka in på station 3 = Nöjd domare, nöjd MOR, nöjd Wallander när MOR väl fick upp godiset ur fickan, tänk att det skulle behöva ta sådan tid:
Kent... tack för att du kastade bonusdummien åt mig på din station, JAG uppskattede det verkligen (men kanske inte alla andra):
In action, på station 5:
I väntan på prisutdelning, vem skulle knipa de åtråvärda priserna
från det gedigna prisbordet? (som en annan inte hade en chans på)
Tack ALLA för ännu en trevlig upplevelse i mitt & MORS flatteliv!
Vilken syrra...
... jag har, hon kom, hon sågs & hon segrade!
Vira med matte Berit rodde hem 1:a priset på WT:et i Arrie idag, 92 poäng segrade dom på.
Stort GRATTIS igen till er båda.
Hur det gick för mig idag, får ni om ni har lust, läsa om lite senare. Så klart gick det inte riktigt lika lysande... men jag har gjort framsteg :-)
Debuten äntligen...
... avklarad!
Regnet fullständigt vräkte ner när vi vaknade imorse och inte blev det mycket bättre när vi begav oss ett par timmar senare till Lomma BK. Förutsättningarna kunde ju ha varit lite bättre när det var dags för mig att debutera, men nu var det som det var och det var bara att gilla läget.
Eftersom vi skulle starta först i grupp 2 så behövde vi inte infinna oss förräns klockan 11. Vi kom till Lomma i god tid och eftersom att det var lite förseningar så blev väntan lite längre än vi räknat med. 13 hundar var anmälda och 13 startade, MOR drog startnummer 6 och därför fick vi gå ut på platsliggning/tandvisning i första gruppen.
Normalt så vållar platsliggningen, tandvisningen inga problem, så ej heller idag. Det kändes bra och debuten kunde inte ha börjat bättre. När vi kom in på planen för att starta så fick jag syn på Marie, Lakkans matte, jag blev jätteglad, men hon verkade inte som att hon kände igen mig :-( . Jag fick släppa detta och försöka koncentrera mig på linförigheten. Den är jag/vi ju inte precis kända för att vara så himlans bra på, så ej heller idag (jag klantade mig). Tyvärr kom det riktiga bottennappet på läggandet (MOR klantade sig rejält). Nu stod det 1-1 mellan MOR och mig i klantighet. Inkallandet,
var klockrent! Ställandet, godkänt (MOR klantade sig mest, jag lite grann). Fortfarande jämt i klantigheten med lite plus i kanten för mig. Apporteringen, hade säkert blivit en fullpottare om inte MOR hållt apportbocken för långt ifrån mig så att jag var tvungen att resa mig upp för att få tag i den och sedan tyckte jag att det var skönt att bli stående (var inte så jätteskönt att ha ändan i det våta gräset skall jag få be att tala om). I detta läge ledde MOR klantighetsligan och omöjligt för mig att komma ikapp. Hoppet var oxå klockrent och sedan var det slut på det roliga och den stora frågan var vad domaren tyckt om vårat framträdande? Vi hade inte ingen aning alls för vi hade inte vågat titta under tävlingens gång, rädslan för att tappa fokuseringen var för stor.
När vi kom ut ur ringen, så gratulerades vi till ett 2:a pris, 147 poäng av vår egen lilla Fan-club. Tack Margareta, Ulrika, Guinness-Lena, Sigge-Lena & FAR för att ni var där och stöttade oss!
Så här tyckte domare Siv Thornqvist:
1. Platsliggande 10
2. Tandvisning 10
3. Linförighet 5 Mkt strul, ryck i koppel
4. Läggande 0 Förare stannar upp, kraftigt DK
5. Inkallande 10
6. Ställande 7 Steg, DK hand
7. Apportering 8 Hund står
8. Hoppa över hinder 10
9. Helhetsintryck 8 Lite okoncentrerad
(undrar om det var mig eller MOR hon syftade på?)
Vår placering blev en delad 5:e plats av 13 startade och som vinst fick jag ett nytt koppel.
Vi är jättenöjda, det var vår allra första start och vi hade nog bara drömt om att det skulle gå så här pass bra. Ni vet ju hur äckligt nervös MOR blir när vi skall ut och bara ha kul tillsammans.
Enzo, jag tycker inte alls att den där "G" är speciellt förskräcklig, jag tycker han är en hyvens kille. Jag gick glatt fot vid sidan av honom i eftermiddags. Jag har bevisat för MOR nu att jag visst kan, nu gäller det bara att MOR hittar knappen som Göran tryckte på. Varken jag eller G tänker avslöja för MOR var den sitter, MOR måste anstränga sig lite själv för att finna den. Förhoppningsvis har hon hittat den tills om ca 3 veckor när det är tänkt att vi skall bege oss ut igen.
Sigge, attans vad nära ni var ett 1:a pris i er debut! (glöm nu inte att anmäla er till nästa tävling)
Lakkan, attans att du skulle drabbas av vattensvans just idag, men glöm inte att ta med er att du/ni var bra nära att ta andra 1:a i alla fall.
Det var dejligt...
... att besöka Mårum på Nordsjälland idag.
Jag tror aldrig att jag stigit upp så tidigt någongång tidigare i mitt liv. Jag fattade inte ett dyft när MOR steg upp, det var bäck mörkt ute och inte alls tid att stiga upp. Jag hade lite svårt att få upp ögonen i början men var det så konstigt? klockan var 4.45!!! Men jag mornade mig rätt snabbt när jag kom på att det var idag som jag skulle få åka utomlands för första gången. Jag vet inte vad MOR höll på med innan vi kom iväg, hon sprang ut och in på ett visst ställe.
05.45 begav vi oss iväg hemifrån. Vi skulle ha hämtat upp Curry & Lotta, men Curry blev tyvärr sjuk så då hämtade vi upp Enzo & Camilla vid färjeläget istället för att vi skulle slippa åka ensamma, det är ju betydligt mycket trevligare att ha sällskap (och framförallt när sällskapet har en GPS så att MOR kunde hitta lätt som en plätt).
När vi kom fram till Mårum fick vi stanna ett tag i bilen, MOR sa att det brukar vara lite stökigt när så många 2-beningar skall anmäla sina 4-beningar samtidigt. Efter en stund var MOR & Camilla tillbaka och då fick vi komma ut och både sträcka och lyfta på benen, det var minsann skönt vill jag lova (och det var minsann fler som behövde lätta på trycket). Sedan fick vi följa med ner till anmälningsplatsen och anmäla oss till Brugspröve som skulle starta kl 10.
Medans vi väntade fick Enzo span på något väldigt intressant som MOR lagt på bordet. Jag smyger in en liten tävling här, vad tror Ni Enzo var ute efter?
Vi hade gott om tid och hann gå ytterligare en runda innan det så var dags för dagens prövning.
Jag var först ut av alla... jag var beredd men det var inte MOR, hon trodde att man skulle tas i den ordningen som man stod i ledet men icke sa nicke, här gick man i nummerordningen som man hade tilldelats på provlappen. Så det var bara att bege sig in leken. När MOR var i Danmark förra gången för att se hur ett sådant här prov gick till så hade det genomförts på typ en fotbollsplan, detta prov genomfördes i skogen, vilket oxå gjorde MOR lite extra nervig. Linförighetsbiten var helt OK:
Frittföljet kunde varit lite bättre ögonkontaktmässigt med MOR men jag höll mig hela tiden intill MOR även om jag hade mer kontakt med dofterna i marken. Inkallningen var KANON och domaren gav oss direkt kommentaren: Myet flott! Jag apporterade fint men blev lite osäker på avlämningen, MOR sände ut konstiga signaler och då droppade jag den framför hennes fötter. Jag fick ett nytt försök och då kändes det jättebra att lämna av snyggt och prydligt (då sa domaren: ja så skall det se ut!)
När domaren sköt, så ryckte jag till lite men hade ändå ändan i backen tills jag fick tillåtelse att resa mig. Dock tyckte jag det var lite obehagligt när hon sedan skulle in och känna på mig mellan bakbenen, vad skulle det vara bra för kan man undra, men det var snabbt överstökat och glömt. Några sekunder senare så fick jag en klapp av domaren som sa att jag var en fin & duktig kille, diplomet överlämnade hon till MOR vilket nog var bäst.
Brorsan Enzo föll tyvärr på målsnöret, allt gjorde han så jädrans bra och så föll det på den där jäkla avlämningen. Men jag är säker, snart snart så kommer du att tycka att det finns en mening med att lämna dummien till din goa morsa i handen istället för på foten. Jag hade önskat att MOR hade fångat avlämningen på bild som du gjorde när farsan Woodys husse tittade på för då hade hon kunnat visa den för domaren som inte annat hade kunnat gjort än att godkänna dig! Men nu hade tyvärr inte MOR kameran i beredskap just då. Men du/ni kommer igen, det vet jag!
När vi var klara så behövde jag & Enzo vila oss. Våra mattar gick och kollade in hur Isa skötte sig i öppenklassen, här kan ni följa med lite på vägen:
Starten på en kanondirigering :
Slutet på ett supersök:
och så här glad blir man när man tagit första 1:an i öppenklass. GRATTIS Ulrika & Isa:
För att inte resan skulle bli extra dyr (ev. parkeringsböter) för Camilla så körde vi hem efter en liten fika tillsammans så vi hann tyvärr inte se Spots väl genomförda arbetande i Nybörjarklassen som tyvärr inte räckte hela vägen fram till en 1:a idag... men nästa gång så sitter den där med all säkerhet.
Det här var kul... nu skall det hårdtränas, jag skall träna på att ta allt vilt på land och i vatten, samt ett ordnat fotgående, MOR skall träna på att bli av med sin nervositet. Om vi lyckas med detta så kan det gå vägen 2009!
Jag tror aldrig att jag stigit upp så tidigt någongång tidigare i mitt liv. Jag fattade inte ett dyft när MOR steg upp, det var bäck mörkt ute och inte alls tid att stiga upp. Jag hade lite svårt att få upp ögonen i början men var det så konstigt? klockan var 4.45!!! Men jag mornade mig rätt snabbt när jag kom på att det var idag som jag skulle få åka utomlands för första gången. Jag vet inte vad MOR höll på med innan vi kom iväg, hon sprang ut och in på ett visst ställe.
05.45 begav vi oss iväg hemifrån. Vi skulle ha hämtat upp Curry & Lotta, men Curry blev tyvärr sjuk så då hämtade vi upp Enzo & Camilla vid färjeläget istället för att vi skulle slippa åka ensamma, det är ju betydligt mycket trevligare att ha sällskap (och framförallt när sällskapet har en GPS så att MOR kunde hitta lätt som en plätt).
När vi kom fram till Mårum fick vi stanna ett tag i bilen, MOR sa att det brukar vara lite stökigt när så många 2-beningar skall anmäla sina 4-beningar samtidigt. Efter en stund var MOR & Camilla tillbaka och då fick vi komma ut och både sträcka och lyfta på benen, det var minsann skönt vill jag lova (och det var minsann fler som behövde lätta på trycket). Sedan fick vi följa med ner till anmälningsplatsen och anmäla oss till Brugspröve som skulle starta kl 10.
Medans vi väntade fick Enzo span på något väldigt intressant som MOR lagt på bordet. Jag smyger in en liten tävling här, vad tror Ni Enzo var ute efter?
Vi hade gott om tid och hann gå ytterligare en runda innan det så var dags för dagens prövning.
Jag var först ut av alla... jag var beredd men det var inte MOR, hon trodde att man skulle tas i den ordningen som man stod i ledet men icke sa nicke, här gick man i nummerordningen som man hade tilldelats på provlappen. Så det var bara att bege sig in leken. När MOR var i Danmark förra gången för att se hur ett sådant här prov gick till så hade det genomförts på typ en fotbollsplan, detta prov genomfördes i skogen, vilket oxå gjorde MOR lite extra nervig. Linförighetsbiten var helt OK:
Frittföljet kunde varit lite bättre ögonkontaktmässigt med MOR men jag höll mig hela tiden intill MOR även om jag hade mer kontakt med dofterna i marken. Inkallningen var KANON och domaren gav oss direkt kommentaren: Myet flott! Jag apporterade fint men blev lite osäker på avlämningen, MOR sände ut konstiga signaler och då droppade jag den framför hennes fötter. Jag fick ett nytt försök och då kändes det jättebra att lämna av snyggt och prydligt (då sa domaren: ja så skall det se ut!)
När domaren sköt, så ryckte jag till lite men hade ändå ändan i backen tills jag fick tillåtelse att resa mig. Dock tyckte jag det var lite obehagligt när hon sedan skulle in och känna på mig mellan bakbenen, vad skulle det vara bra för kan man undra, men det var snabbt överstökat och glömt. Några sekunder senare så fick jag en klapp av domaren som sa att jag var en fin & duktig kille, diplomet överlämnade hon till MOR vilket nog var bäst.
Brorsan Enzo föll tyvärr på målsnöret, allt gjorde han så jädrans bra och så föll det på den där jäkla avlämningen. Men jag är säker, snart snart så kommer du att tycka att det finns en mening med att lämna dummien till din goa morsa i handen istället för på foten. Jag hade önskat att MOR hade fångat avlämningen på bild som du gjorde när farsan Woodys husse tittade på för då hade hon kunnat visa den för domaren som inte annat hade kunnat gjort än att godkänna dig! Men nu hade tyvärr inte MOR kameran i beredskap just då. Men du/ni kommer igen, det vet jag!
När vi var klara så behövde jag & Enzo vila oss. Våra mattar gick och kollade in hur Isa skötte sig i öppenklassen, här kan ni följa med lite på vägen:
Starten på en kanondirigering :
Slutet på ett supersök:
och så här glad blir man när man tagit första 1:an i öppenklass. GRATTIS Ulrika & Isa:
För att inte resan skulle bli extra dyr (ev. parkeringsböter) för Camilla så körde vi hem efter en liten fika tillsammans så vi hann tyvärr inte se Spots väl genomförda arbetande i Nybörjarklassen som tyvärr inte räckte hela vägen fram till en 1:a idag... men nästa gång så sitter den där med all säkerhet.
Det här var kul... nu skall det hårdtränas, jag skall träna på att ta allt vilt på land och i vatten, samt ett ordnat fotgående, MOR skall träna på att bli av med sin nervositet. Om vi lyckas med detta så kan det gå vägen 2009!
Det kunde ju...
... ha gått lite bättre än det gjorde idag, men det kunde oxå ha gått sämre.
Men nu har vi gjort vårt försök och konstaterat att vi har lång väg kvar att vandra tillsammans MOR & jag.
7.45 var vi på plats på Frostavallen igen och började med att anmäla oss. Klockan 8.00 var det gemensam samling för alla tävlande för att få reda på en massa matnyttigt inför dagens alla övningar.
Jag fick behålla gårdagens startnummer (19) och fick besked om att jag skulle starta på ruta 3. Vi tog följe med Viggo & Isa ner till "hundstoppslinjen" som visade sig gälla för både ruta 3 & 4 så det blev många väntande ekipage på samma plats. Det blev även en lång väntan och jag tänkte för mig själv, vad är det som skall hända egentligen.
Ruta 3: Från utgångspunkten skulle jag gå fot en bit, här gick jag med näsan i backen hela tiden (det luktade så förbaskat gott efter Salsa så jag kunde helt enkelt inte lyda MOR). Sedan skulle jag fixa en lång enkelmarkering på ett stort fält med synlig kastare och synligt nedslag. Men när kastaren kastat och dummien slagit i backen, ja då knallade jag (jag var så på hugget att jag inte kunde vänta på kommandot trots att jag brukar kunna göra det). Direkt 0:ade jag men fick ändå en chans att pröva på dirigeringen till en dummie som var utlagd sedan tidigare. Lite kontaktsvårigheter hade jag, jag ville så gärna hämta dummien som jag visste låg där ute på fältet, så när MOR dirigerade mig så sprang jag först i rätt riktning ca 3 meter sedan vek jag av till vänster och ut på fältet igen och jag ville inte komma in när MOR visslade på mig (det fanns ju en dummie där ute och jag brukar ju få leta tills jag hittar en). Men till slut fick jag ge mig och komma in tommunt.
Ruta 4: Yes, vatten. Jag hade brått som attan på vägen ner, tog nästan hellre följe med skytten än med MOR, så det blev lite väl mycket tjatande från MORS sida. Jag var jättetaggad men MOR sabbade det lite när hon inte trodde att jag fick sitta där jag satt mig. Så när skottet avlossades och dummien for i vattnet, var jag inte lika på hugget och blev riktigt skum på vattnet där det fanns en massa vass och pinnar med mera ivägen, nej usch jag struntade i det, jag passade bara på att doppa mig lite. MOR gjorde ett tappert försök med att hjälpa mig på traven ut till dummien, visst jag simmade en bit ut men sedan vände jag igen. 0:a nummer två var ett faktum.
Ruta 5: Inget fotgående. Med ryggen mot vattnet skulle en enkelmarkering hämtas i en brant uppförsbacke. Jag väntar denna gång på kommandot från MOR innan jag i full galopp drar upp för backen. Jag går i stort sett rakt på den och far med världens fart tillbaka mot en GLAD MOR. Men tyvärr var farten så hög att jag bara inte kunde stanna vid MOR och lämna av, jag for rakt ut i vattnet och när jag ändå var där i kunde jag passa på och ha det litet roligt. Vilket inte blev så bra för poängen... men det blev ingen 0:a i alla fall.
Efter dessa tre moment så verkade MOR till att vara lite trött (eller hon var nog egentligen lite nedstämd) så vi tog en liten fikapaus och samlade nya krafter tillsammans.
Ruta 2: Återigen lite fotgående (gick lite bättre) sedan sattes jag och en bra bit framför mig fanns en gärdsgård. Ett skott avlossades och jag såg bara något som plötsligt damp i backen. Jag blev så paff och tänkte att här måste man noga vara snabb och så knallade jag, men denna gång var MOR med på notorna och stoppade mig bara efter 2 steg, och sedan fick jag kommandot och kunde fortsätta. Jag tvekade inte en sekund att ta mig över muren och bara precis bakom låg dummien och jag tog den snabbt och sprang tillbaka mot MOR som nästan kastade sig hejdlöst framåt för att fånga den när jag envisades med att stanna en meter framför henne. Här 0:ade jag så klart oxå, men fick beröm för att jag gick snabbt över muren och hittade markeringen direkt istället för som många hade gjort, dvs dragit ut på lite större sök (något litet positivt att ta med sig hem).
Ruta 1: Detta var sista rutan - Närsök. Fotgående igen (gick ännu bättre). Väl framme vid utgångspunkten så skickades jag ut med kommandot sök och bara efter ett par meter så blåste MOR en kort närområdessignal och jag hittade en dummie på direkten och kom in fint mot MOR som dock bönade & bad att jag skulle hålla fast tills hon sträckte fram handen, vilket jag oxå gjorde (allt för husfridensskull). Dummie nr 2 gick lika bra att hämta in. Ingen 0:a här inte, men hjälpen = kraftigt poängavdrag.
Alltså summan av kardemumman: jag lyckades bara skrapa ihop ynka 22 poäng (inte mycket att hänga i julgranen) men kan ni tänka er, jag blev inte dagens JUMBO!!!! Så det finns kanske lite hopp om mig och jag KANSKE kan tänka mig att delta på något nytt WT framöver när jag tränats på allt som jag inte kunde idag.
Himla kul arrangemang och bra ordnat var det oxå, TACK FRK Skåne/Blekinge!
Men nu har vi gjort vårt försök och konstaterat att vi har lång väg kvar att vandra tillsammans MOR & jag.
7.45 var vi på plats på Frostavallen igen och började med att anmäla oss. Klockan 8.00 var det gemensam samling för alla tävlande för att få reda på en massa matnyttigt inför dagens alla övningar.
Jag fick behålla gårdagens startnummer (19) och fick besked om att jag skulle starta på ruta 3. Vi tog följe med Viggo & Isa ner till "hundstoppslinjen" som visade sig gälla för både ruta 3 & 4 så det blev många väntande ekipage på samma plats. Det blev även en lång väntan och jag tänkte för mig själv, vad är det som skall hända egentligen.
Ruta 3: Från utgångspunkten skulle jag gå fot en bit, här gick jag med näsan i backen hela tiden (det luktade så förbaskat gott efter Salsa så jag kunde helt enkelt inte lyda MOR). Sedan skulle jag fixa en lång enkelmarkering på ett stort fält med synlig kastare och synligt nedslag. Men när kastaren kastat och dummien slagit i backen, ja då knallade jag (jag var så på hugget att jag inte kunde vänta på kommandot trots att jag brukar kunna göra det). Direkt 0:ade jag men fick ändå en chans att pröva på dirigeringen till en dummie som var utlagd sedan tidigare. Lite kontaktsvårigheter hade jag, jag ville så gärna hämta dummien som jag visste låg där ute på fältet, så när MOR dirigerade mig så sprang jag först i rätt riktning ca 3 meter sedan vek jag av till vänster och ut på fältet igen och jag ville inte komma in när MOR visslade på mig (det fanns ju en dummie där ute och jag brukar ju få leta tills jag hittar en). Men till slut fick jag ge mig och komma in tommunt.
Ruta 4: Yes, vatten. Jag hade brått som attan på vägen ner, tog nästan hellre följe med skytten än med MOR, så det blev lite väl mycket tjatande från MORS sida. Jag var jättetaggad men MOR sabbade det lite när hon inte trodde att jag fick sitta där jag satt mig. Så när skottet avlossades och dummien for i vattnet, var jag inte lika på hugget och blev riktigt skum på vattnet där det fanns en massa vass och pinnar med mera ivägen, nej usch jag struntade i det, jag passade bara på att doppa mig lite. MOR gjorde ett tappert försök med att hjälpa mig på traven ut till dummien, visst jag simmade en bit ut men sedan vände jag igen. 0:a nummer två var ett faktum.
Ruta 5: Inget fotgående. Med ryggen mot vattnet skulle en enkelmarkering hämtas i en brant uppförsbacke. Jag väntar denna gång på kommandot från MOR innan jag i full galopp drar upp för backen. Jag går i stort sett rakt på den och far med världens fart tillbaka mot en GLAD MOR. Men tyvärr var farten så hög att jag bara inte kunde stanna vid MOR och lämna av, jag for rakt ut i vattnet och när jag ändå var där i kunde jag passa på och ha det litet roligt. Vilket inte blev så bra för poängen... men det blev ingen 0:a i alla fall.
Efter dessa tre moment så verkade MOR till att vara lite trött (eller hon var nog egentligen lite nedstämd) så vi tog en liten fikapaus och samlade nya krafter tillsammans.
Ruta 2: Återigen lite fotgående (gick lite bättre) sedan sattes jag och en bra bit framför mig fanns en gärdsgård. Ett skott avlossades och jag såg bara något som plötsligt damp i backen. Jag blev så paff och tänkte att här måste man noga vara snabb och så knallade jag, men denna gång var MOR med på notorna och stoppade mig bara efter 2 steg, och sedan fick jag kommandot och kunde fortsätta. Jag tvekade inte en sekund att ta mig över muren och bara precis bakom låg dummien och jag tog den snabbt och sprang tillbaka mot MOR som nästan kastade sig hejdlöst framåt för att fånga den när jag envisades med att stanna en meter framför henne. Här 0:ade jag så klart oxå, men fick beröm för att jag gick snabbt över muren och hittade markeringen direkt istället för som många hade gjort, dvs dragit ut på lite större sök (något litet positivt att ta med sig hem).
Ruta 1: Detta var sista rutan - Närsök. Fotgående igen (gick ännu bättre). Väl framme vid utgångspunkten så skickades jag ut med kommandot sök och bara efter ett par meter så blåste MOR en kort närområdessignal och jag hittade en dummie på direkten och kom in fint mot MOR som dock bönade & bad att jag skulle hålla fast tills hon sträckte fram handen, vilket jag oxå gjorde (allt för husfridensskull). Dummie nr 2 gick lika bra att hämta in. Ingen 0:a här inte, men hjälpen = kraftigt poängavdrag.
Alltså summan av kardemumman: jag lyckades bara skrapa ihop ynka 22 poäng (inte mycket att hänga i julgranen) men kan ni tänka er, jag blev inte dagens JUMBO!!!! Så det finns kanske lite hopp om mig och jag KANSKE kan tänka mig att delta på något nytt WT framöver när jag tränats på allt som jag inte kunde idag.
Himla kul arrangemang och bra ordnat var det oxå, TACK FRK Skåne/Blekinge!