Det blir inte...

...  alltid som man tänkt sig.

MOR hade planerat att fixa min julklapp + någon annans f-present idag, men det blev nästan rena nitlottsrundan.

Jag & FAR smög upp försiktigt imorse och lät MOR få lite sovmorgon. Dock trodde vi väl ändå inte att hon skull sova till 09.45 men se det var först då hon behagade stiga upp. Ja ja, hon behövde väl sova ut.

Hur som helst strax efter 11 gick iväg och styrde kosan mot Fun Dog. Där var det gott om både 2 & 4-beningar så vi fick vänta en liten stund innan vi kunde gå in. MOR verkade lite hemlighetsfull först, men snart fick hon avslöja sig, för inte gick det längre att hemlighetshålla vad det var när jag var tvungen att prova. Jag har ju önskat mig ett spårsele i skinn och det var det som var tänkt att inhandlas, men denna sort som dom hade var inget bra, alldeles för bökig att sätta på och det gillade verkligen inte MOR (jag bryr mig inte ett dugg om sådant, tror nästan att jag är en av de fogligaste killar som finns på denna jord). Nu kommer det att bli så att efter julhelgen så kommer MOR att åka in till en hundbutik i Lund och förhoppningsvis få tag i ett sådant som Lakrits har. Jag har provade hennes förra veckan och med lite injusteringar så kommer samma storlek bli bra för mig också, jag verkar till att vara en sådan dära M-kille (Mediumkille, Mjukiskille mm). Jag tycker inte att MOR behöver vara så ledsen över att jag inte får selet på julafton, det är ju tanken som räknas och jag lär ju säkert få det tills det är dags att spårprova igen.

Nästa sak som skulle inhandlas blev det heller inget av med, men det hinns säkert med ändå. När vi skulle gå där ifrån så ropade MOR "GOD JUL" till personalen, dom ropade tillbaka "HITTADE NI INGET ANNAT?" Svaret blev NEJ och då kom dom springande med en godispåse åt mig. Väldigt gulligt av dem tyckte jag. Jag fick så klart bära den hem själv. Det gick jättebra ända tills vi kom till Gustav Adolfs Torg, då var det en kille som ville klappa mig och då blev jag så glad att jag spottade ut påsen och då trillade några godbitar ut eftersom påsen råkat gå i sönder. Men efter klappandet så käkade jag så klart upp dem.

Lite besviken blev jag sedan på MOR eftersom att jag inte tilläts fortsätta att bära påsen, men jag fick ta hennes vantar istället och det gick precis lika bra.

Sedan hemma på min gata i stan mötte vi Lena (Guinness matte) och rena rama pusskalaset utbröt oss emellan, det var så länge sedan jag träffade henne. Det bestämdes att jag skall få träffa Guinness, kanske redan imorgon om jag har tur.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback