...  för denna gång, alltså besöket hos hunddoktorn Kerstin.

Vi körde i god tid för att inte komma försent pga det stora vägarbetet. Men trafiken flöt på bra och vi var i Löddeköpinge redan 17.10, alltså en halvtimme innan avtalad tid. MOR & jag gick en lång runda. När vi kom in i väntrummet så blev jag lite stressad. Det luktade förbaskat mycket tik. När jag äntligen hade kommit lite till ro, ja då kommer det in en 2-bening och vill hälsa. Lite skum blev jag allt och skällde lite på honom innan jag förstod att han var riktigt hundvänlig. Efter 25 minuters väntan så var det äntligen min tur. Jag fick sätta mig ner och MOR fick öppna munnen på mig. Då riktade Kerstin en strålkastare rakt i fejset på mig och kikade in i munnen och sa direkt bara OK och släckte lampan. Det jag har i munnen är vårtor, men att Kerstin aldrig tidigare sett dem sitta där mina sitter. Hon förklarade att dessa skall försvinna av sig själv och att de kommit av min kropps eget immunförsvar som jag håller på att bygga upp. Så har jag tur kan de vara bort inom det närmsta, men det kan också ta lite tid till. Men eftersom att jag inte är alls irriterad över dem, så gör det inte så mycket. MOR skall hålla lite koll på dem så att de inte förökar sig mer, annars tar Kerstin en ny titt när det är dags för höftledsröntgning i mitten av september någon gång.

När MOR betalat så frågade hon om det var OK att hon också vägde mig. Tyvärr sa Kerstin att det var helt OK. Men jag gillar inte den där vågen, den verkar så farlig. MOR försökte lugnt och stilla att få upp mig en gång, men sedan lyfte hon mig om alla 4 benen och satte ner mig och sa: STÅ. Jag stod orörlig, vågade inget annat. Matchvikt: 31,2, jag verkar till att hålla mig däromkring nu vilket Kerstin tyckte var väldans lagom.