... hos MOR efter förmiddagens runda i Pildammarna.

MOR var nästan gråtfärdig när vi kom hem, hennes händer värkte så och inte blev det bättre av att vi inte riktigt gick "FOT" hela vägen om man säger så. Men hon måste faktiskt förstå att det inte alltid är så lätt när det finns så mycket att vara nyfiken på. Påfåglar, änder, ankor, gäss, svanar, hundar, barn, vuxna & sist men inte minst alla dessa underbara dofter både i mark & på träd. Sedan kan ju inte jag rå för att Guinness inte vill gå på samma håll som mig hela tiden, eller kan jag det?

Jag tror att vi får skärpa till oss ordentligt annars är risken stor att vi får slå en knut på en viss del, eftersom att vi nog får hålla oss väldigt länge. MOR har också lite försynt  "hotat" med att annars får hon gå ut med oss en och en och då får den andra ligga ensam hemma  under tiden. Så det är bara upp till oss själva att välja.